Insändare om vårdnadstvister

10 januari 2012, av Pelle Billing

Bloggläsaren Utanför har skrivit en insändare i Hallandsposten. Ämnet är vårdnadstvister:

Det är dags för ansvariga att öppna ögonen och börja arbeta för jämställda vårdnadstvister och ett samhälle där båda föräldrarna är lika viktiga. Politiker, socialarbetare, familjerätt, nämndemän, domare… De som känner sig ansvariga kan ta åt sig.

Jag instämmer i att det är hög tid att samhället lägger mer fokus på ett jämställt föräldraskap.

Vårdnadstvisterna är allt för godtyckliga, då ordentlig utredningsmetodik inte används av familjerätter. Forskaren Bo Edvardsson har påtalat detta ett flertal gånger.

Sedan behöver även de män som blir pappor utanför ett äktenskap få förstärkta föräldrarättigheter. Till exempel är det inte rimligt att mamman bestämmer om pappan ska få bli vårdnadshavare eller inte.

Insändaren har även ett mer kontroversiellt förslag:

Jag som kvinna tycker att sociala myndigheter skall kvotera in fler män i verksamheten. Då skulle män inte känna sig diskriminerade i kontakten med sociala myndigheter.

Själv vill jag inte stödja en kvotering. Istället tror jag att det handlar om att handläggare hos socialtjänsten och familjerätten ska ha en god förståelse för båda könen.

Kvinnor och män kommunicerar på delvis olika vis, och om en handläggare har lättare att känna empati och förståelse för kvinnor behöver hon ökad kunskap och kompetens i att kommunicera med män. Således kan det önskade målet uppnås utan kvotering.

En eloge till Utanför för insändaren! Att skicka insändare till sin lokaltidning är en viktig form av vardagsaktivism, och om du får din publicerad så låt mig veta.

Etiketter:  

21 kommentarer på “Insändare om vårdnadstvister”

  1. Utanför skriver:

    Tack :-)

  2. maukonen skriver:

    Fixat!
    Tips om ditt inlägg och insändaren!

    Bra skrivet Utanför!

  3. Sara skriver:

    Det är lätt att bli ”hemmablind” inom de sociala myndigheterna/familjerätt mm. Dels genom utbildningen och sedan på myndigheten. De formas lätt i samma stela tänkande och synsätt, och att ha avvikande arbetssätt kan skapa oro och slitningar. En riktad information/upplysning där man påtalar vikten av att båda föräldrarna är lika viktiga är mycket angeläget. Vi skriver ändå år 2012 nu. Att på enkla sätt som att skriva insändare för att öppna ögonen och rikta uppmärksamhet på vikten av jämställdhet i föräldraskapet är ett stort steg i rätt riktning. Någonstans blir det någon som lyssnar och det kan öppnas en diskussion och lagändring så småningom.
    En mycket bra och viktig insändare, inte det lättaste att få in i en tidning idag och göra sin röst hörd i den här frågan.

  4. FumikoFem skriver:

    ”Kvinnor och män kommunicerar på delvis olika vis, och om en handläggare har lättare att känna empati och förståelse för kvinnor behöver hon ökad kunskap och kompetens i att kommunicera med män. Således kan det önskade målet uppnås utan kvotering.”

    Dom får väl anställa någon som mig då som förstår båda pga erfarenheter och det faktum att jag inte bara är tjej utan också en femboy (tjejig kille).

  5. Mia. skriver:

    Ja säkert kommunicerar män och kvinnor lite olika generellt. Jag tror dock att det handlar mer om utredningsmetodik och en medvetenhet om att inte ta en förälders parti men även kännedom om specifika personlighetstyper i de knepigare fallen. Och i de fallen vill det nog till att det finns de (team) med specialkompetens tror jag.

  6. Emma skriver:

    Instämmer med Mia om att det krävs ett team med specialkompetens för de knepiga fallen som just vårdnadstvister handlar om. Däremot är det viktigt att komma ihåg att de allra flesta vuxna klarar av att fortsätta vara någorlunda vettiga föräldrar även efter en separation. Vårdnadstvister, speciellt den sortens infekterade och tragiska historier som valsar runt i vårt rättssystem är knappast något välbalanserade, ansvarstagande föräldrar väljer att utsätta sina barn för utan utan undantagen. Det är således inte något majoriteten av män och kvinnor skulle nedlåta sig till. Det är snarare ett säkert tecken på att det är något seriöst fel på antingen en eller båda föräldrarna som gör att de låter sin del i en havererad relation gå ut över sitt föräldraskap.

    Visst vore det önskvärt med fler åtgärder för att förstärka kompetensen hos berörda myndigheter, kanske tex ett team med en man och en kvinna som ”medlare” som första instans innan det blir rättssak av det hela. Just för att minimera risken för ”könsblindhet” dvs misstanken att könet på myndighetspersonen ska påverka.

    Men egentligen är ju varje vårdnadstvist ett misslyckande som kostar staten pengar och barn mycket lidande helt i onödan. Fokus bör således ligga långt tidigare för att förhindra uppkomsten. Varför inte en diskussion om just föräldraskap i skolorna som komplement till det där med sex och samlevnadsundervisning? Med fokus på det där med att separera vuxenrelationen och föräldraskap. Ligg med vem du vill men skydda dig ordentligt och tänk efter noga vem du väljer att skaffa barn med sedan. För den du väljer att skaffa barn med är också den du hädanefter har en skyldighet att behandla med respekt och samarbeta i en föräldrarelation till i åtminstone 18 år framåt (om ni inte kommit överens om ngt annat innan.)
    Väljer ni dessutom att inte gifta er har ni samtidigt på många sätt valt ett sämre lagskydd som dagens lagstiftning ser ut. Något som även kan drabba barnen vid separation/dödsfall osv.

  7. Emma skriver:

    @ FumikoFem: Bra poäng där! Ändrar mig. Ett team bestående av antingen en man och en kvinna eller en FumikoFem (två erfarenheter till en lön :)

  8. Pelle Billing skriver:

    FumikoFem,

    Din typ av erfarenhet kan säkert vara värdefull.

  9. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Ja, utredningsmetodiken är det mest centrala. Finns det en tydlig lathund samt att alla utbildas i metodiken torde kvalitet gå upp något enormt.

    Att jobba i team kring svåra fall borde vara en självklarhet. Så arbetar psykiatrin nästan alltid och det är ju där den största vanan av svåra fall finnes.

  10. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    ”Visst vore det önskvärt med fler åtgärder för att förstärka kompetensen hos berörda myndigheter, kanske tex ett team med en man och en kvinna som “medlare” som första instans innan det blir rättssak av det hela. Just för att minimera risken för “könsblindhet” dvs misstanken att könet på myndighetspersonen ska påverka.”

    I till exempel Norge och Australien har man satsat på ett system som är mindre konfliktdrivande och mer inriktat på medling. Låter väldigt rimligt.

  11. Mörker skriver:

    Det hela handlar om att radikalfeminister har fått diktera systemets uppbyggnad.

    Varje rättslig instans har blivit bakbunden så att de inte kan göra särskilt mycket utan att själva råka illa ut. Även når modern hotar, kränker, slår och kidnappar. Det hela beror på att modern ges all makt och alla resurser från början.

    Det beror på att manshat har blivit god business för kvinnojourerna. De har löst ekvationen om att alla ”välgörenhetsorganisationer” avskaffar sig själva om de är tillräckligt framgångsrika. Därför gör de inget för att laga relationer eller hjälpa par, öka förståelse mellan könen, utan istället driver de sitt könskrig. Utan att för en sekund bry sig om de fruktansvärda konsekvenserna för barn. Genom att fokusera på hat-aktioner mot män så kan de varje år kräva högre och högre anslag, eftersom ”mäns våld mot kvinnor” inte minskar.

    Och nu är ju det nya målet att ”MVMK” ska upphöra. Och det med en definition av våld som är så bred att bara man är lite osams så är det ”MVMK” enligt kvinnojourerna.

    Så har dessa hatiska människor byggt upp en hel näring kring sitt hat. Och alla är vi med och betalar för att de ska bryta ner samhället och knäcka våra barn. Tack, Fredrik Reinfeldt, för att du gör som sossarna och spelar med i denna sjuka industri!

  12. Mörker skriver:

    Det som behövs är att politiker måste riva upp hela systemet och ändra lagarna. Kvinnojourerna måste krossas. Innan det sker kommer situationen bara att bli värre.

  13. Emma skriver:

    @ Mörker: Så om ”kvinnojourerna krossas” kommer föräldern/föräldrarna som missköter sig att skärpa till sig, sluta tvista/trakassera/slåss och genast börja samarbeta med barnets bästa för ögonen eller hur menar du? Några konstruktiva förslag på hur det skulle gå till i praktiken?

  14. Ulf Andersson skriver:

    @ Pelle Billing
    ang.mina publiceringar i tryckta tidningar
    Utvalda publiceringar 2002-2008:
    http://www.dads-r-us.se/prg/artiklar-och-publiceringar/

  15. _Rational skriver:

    I Norge finns den här gruppen som jobbar för delad vårdnad. Har funnits sen 1985 och varit en pådrivare för en bättre lagstiftning:
    http://www.f2f.no/f2f-hvem-er-vi.4458482-98623.html

  16. Mörker skriver:

    @Emma
    Jag hör ju att du inte vet hur det ser ut i verkligheten. Det du bär med dig är en gammal nidbild av pappor före radikal feministisk hatpolitik blev vänsterns enda politik, och nu även alliansens. Feministerna ogillade stöddiga pappor som vågade säga ifrån mot de egotrippade mammorna. All kritik av en kvinna, oavsett hur befogad, skulle klassas som kvinnofridskränkning, det skulle feministerna se till. Papporna skulle göras rättslösa. Därför såg de till att ändra lagen så att pappor som kräver att få vara föräldrar efter separationen råkar illa ut. Det är så det har blivit. Mammor kidnappar och misshandlar sina familjer och samhället backar upp dem genom system designade av uttalade manshatare som Margareta Winberg.

    Vad du pratar om vet jag inte, men antar att det handlar om fantasier. Så skönt för dig! Men kom inte och försök läxa upp oss som är insatta i hur det verkligen ser ut. Att föräldrar är osams är inget konstigt. Det sjuka är att lagen gjort att detta kan få konsekvensen att barnen förlorar den ena föräldern, dvs precis det som är barnens stora skräck när föräldrarna bråkar. Normalt skulle detta skräcksenario inte bli verklighet för barnen. Men feminismen, i alla sina varianter, är skyldiga till dessa övergrepp på barn! Särskilt kvinnojourerna och sossarna. Därför ska de krossas. Så kan föräldrar träta i lugn och ro utan att det blir så sjuka konsekvenser för barnen.

  17. Emma skriver:

    @ Mörker: Tvärtom, jag lever i verkligheten. Den verklighet där föräldrar är just föräldrar. Vissa bra, andra inte, men där de flesta faktiskt gör sitt bästa för att samarbeta för barnens skull. Sedan finns det såklart fall där resten av familjen behöver skyddas gentemot en destruktiv/hotfull förälder/situation. Det är där samhället behöver träda in. Fel är däremot att framställa ena könet som felfritt och skuldbelägga det andra. Mao just det som både du och radikalfeministerna mfl. sysslar med.

  18. Hej alla!

    För en tid sedan skrev jag till Justitiedepartementet och framförde mina synpunkter och min kritik på hur lagstiftningen fungerar eller inte fungerar alls i allt för många vårdnadstvister! Och i går kom då svaret från Justitiedepartementets Jenny Wulker Roos som är den personen som arbetar där för familjerätten, svaret från Jenny till mig är mycket glädjande men också en uppmaning till alla er pappor att skriva om era egna erfarenheter och synpunkter på hur lagstiftningen fungerar eller inte fungerar i era ögon, så alla som känner för att bidra med er insatts i ämnet, skriv då till Jenny Wulker Roos, E-post adressen hittas längst ner i den här skrivelsen!
    Och jag känner att det bara är ett måste ett delge er hela svaret i sin helhet till er alla.

    Med vänlig hälsning: Kalle Fagerström

    Jennys svar till mig lyder:

    Hej,

    Tack för ditt e-brev till Justitiedepartementet med synpunkter bl.a. på lagstiftningen kring vårdnad och umgänge. Jag, som arbetar på enheten för bl.a. familjerätt, har fått i uppdrag att besvara det.
    Utgångspunkten vid vårdnadsmål är barnets bästa. Enligt 6 kap. 2 a § föräldrabalken ska barnets bästa vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet ska det fästas avseende särskilt vid bl.a. barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Lagstiftningen är alltså fokuserad på barnet och ger inte utrymme för att favorisera någon av föräldrarna.
    Att befinna sig i en vårdnadstvist kan innebära en mycket besvärlig situation och på departementet är vi tacksamma för synpunkter om hur lagstiftningen fungerar.

    Vänliga hälsningar

    Jenny Wulker Roos E-post: jenny.wulker-roos@justice.ministry.se

  19. Jonas skriver:

    Du kanske redan känner till detta, men det har ju gjorts forskning gällande könsfördelningen som visar att män inte alls diskrimineras. I vårdnadstvister bedömer domstolen vem som ska få vårdnaden efter ”barnets bästa”, däri bedöms i sin tur att det bästa för barnet är att den förälder som spenderat mest tid med barnet får vårdnaden. (http://www.juridicum.su.se/jurweb/dokument/nyhetsbrev/nyhetsbrev3_webb.pdf se andra sidan.)

    Lite ironiskt är ju att den snedvridna könsfördelningen av föräldraledigheten, som inte direkt antifeministerna tar upp dom ett problem, alltså är en direkt orsak till ”mäns rättslöshet” i vårdnadstvister.

Google