I diskussionstråden om vem som sätter idealet för Hollywood-skådespelerskor, kom en serie kommentarer från Lisa. Kommentarerna finner jag så intressanta att jag lyfter dem till ett eget inlägg.

Jag kan bara dela med mig av en replik jag fick av en manlig kurator som jag gick till för att få hjälp med min anorexi:

- Har du egentligen någon koll på vad män vill ha?

Det var en ganska kaxig kommentar. Men den hade större effekt på mitt mående än mycket annat haft. Man kan tycka att han borde sagt till mig att jag inte borde bry mig om vad män vill ha över huvud taget. Men nånstans så var han ärligare än de som påstår att det är oviktigt att vara attraktiv. Och hans råa replik fick mig att tänka att jag kanske inte måste ha ett BMI på 18 för att vara fin. Att jag kanske till och med är finare med några kilon mer än jag har idag.

Vilken typ av samtalsterapi som fungerar för en viss person kan skilja. Men principen som tas upp är intressant.

De flesta av oss bryr oss trots allt om vad andra människor tycker – i synnerhet den grupp människor som vi själva blir attraherade av. Kanske är det då bättre att vara ärlig med detta, än att klämkäckt konstatera att sådant ska man inte bry sig om?

I Lisas fall var det i alla fall bättre med den ärliga vägen:

Jag har gått i samtal hos en kvinnlig kurator tidigare. Hennes arbetssätt gick ut på att tycka synd om mig som i egenskap av kvinna var ett offer för samhällets skeva normer. Jag kallade mig själv feminist vid den tidpunkten, men blev ändå så frustrerad över att hon la hela förklaringen på mitt kön. Det gjorde mig bara till ett maktlöst offer på något sätt. Den manlige kuratorn däremot bemötte mig som människa och inte förtryckt kvinna i första hand. Han diskuterade mina tankar om kroppsideal med mig på ett ärligt sätt och försökte ge mig verktyg att hantera dom istället för att snacka könsmaktsordningen en timme i veckan.

Här börjar det bli riktigt intressant. Den kurator som kör med ”raka rör” gör att klienten känner sig sedd som människa och individ, medan kuratorn som fokuserar på kön och samhällsnormer inte gör någon större nytta.

Kanske är det detta som gör att många psykologer (enligt min erfarenhet) är skeptiska till att ta in för mycket samhällsideologi i sitt arbete? Huvudfokuset behöver förbli på individen, om individen ska utvecklas. Visst kan kultur och samhälle beröras som en del i en förklaringsmodell, men man får inte fastna i dem.

Lisa har också intressant reflektioner om hur män och kvinnor reagerat på hennes vikt. Observationerna stämmer med det som många manliga kommentatorer på bloggen gett uttryck för:

Jag har dock svårt att uttala mig om skillnad i uppmärksamhet från män relaterat till min vikt. Min känsla är dock att jag fick lika mycket uppskattning av män när jag vägde 10 kg mer, men att feedbacken jag får från andra kvinnor sen jag blev sjuk är det som förändrats.

Jag får fler kommentarer från kvinnor om att jag ser bra ut nu när jag är smal(are). Men även syrliga kommentarer om att jag är för smal. Trots att jag väger ungefär som Hollywoodstjärnorna de tycker är vackra. Jag tolkar de flesta av dessa kommentarer som avundsjuka eller missunnsamma och bara ett fåtal som ärligt omtänksamma om min hälsa.

Från män som känt mig en längre tid och sett min förvandling får jag höra att jag var snyggare innan jag gick ner i vikt. Vägde då ca 65 kg till mina 170 cm och är nu närmare 50-strecket.

Skönt att höra att Lisa har vettiga män omkring sig. Framför allt skönt att höra att många män inte låtit sig påverkas av det sjuka Hollywood-idealet, som inte är ett dugg bra för fortplantning – om vi nu ska vara evolutionspsykologiska för ett ögonblick (en underviktig kvinna kan förlora mensen).

Vad får du för reflektioner av Lisas berättelse? Kan fokuset på kön göra att vi glömmer individen, trots att målsättningen med könsarbetet var att börja se individen?

Tänk på att Lisa själv läser bloggen så var extra respektfull nu när hon varit så generös med sin personliga berättelse!

Etiketter:  

40 kommentarer på “Hur en kvinna kan påverkas av Hollywoods kroppsideal och vad som egentligen hjälper”

  1. Andreas Ahrlund skriver:

    ”Skönt att höra att Lisa har vettiga män omkring sig. ”

    De flesta är nog vettiga. De män som vill ha dom pinnsmala kvinnorna, är ofta homosexuella modedesigners, iaf enligt modellernas egna observationer i ett av ”VICE” mode-nr.

    Kudos till Lisa som vågar.

  2. Per skriver:

    En gång i tiden tyckte jag att svenska kvinnor var vackra – utan att känna någon sexuell attraktion till dem – men idag känns de mest nerbantade och neurotiska samt salladsknaprande med offermentalitet som gör dem rätt fula.

    Visst, det är elakt sagt, men något som jag slås över ofta när jag ser dem. Jag anser att våra tankemönster påverkar våra utseenden och i det avseendet har knappast antijämställdismen gagnat kvinnor. Ingen är snygg i en offerkofta liksom..

  3. [...] har jag läst flera inlägg (mest på Facebook och Twitter, men även Sakine Madon i Expressen, och en personlig berättelse på Pelle Billings blogg) som mer eller mindre säger samma sak – att feminister ibland är alltför snabba på att [...]

  4. Miss Mary skriver:

    Jag tyckte detta var så intressant att jag spann vidare lite i ett eget inlägg, och även tog ett citat ur Lisas berättelse. Hoppas det var OK, Lisa! Tack för din utlämnande berättelse.

  5. Emma skriver:

    Tänkvärt inlägg. Faktiskt är enda gången en man någonsin klagat på min kropp en gång då jag gått ner lite för mkt i vikt. (Han hade rätt, mådde inte bra och var lite för smal just då.) Öht tycker jag nästan att ämnet är lättare att beröra med män (förutsatt att man har någorlunda schyssta män omkring en, inte typen som vill trycka ner en) än med kvinnor. Tar viktdiskussioner med andra kvinnor med en stor nypa salt. Med undantag från ett par riktigt nära tjejkompisar känns det inte som jag kan lita på deras omdömen. Tycker ofta tjejer antingen brer på för mkt komplimanger eller kommer med subtila pikar i syfte att få tjejer de upplever som ett hot osäkra men att killkompisar är mer ”neutrala” till ämnet åtminstone om man är någorlunda inom ”normalstorlekarna.”
    Frågade faktiskt en gång en manlig läkare jag kände lite ärligt om vad som var lämplig vikt osv en gång när jag var yngre och lite mer viktnojjig. Han förklarade rakt något i stil med att jag enligt alla vetenskapliga definitioner hade en högst normal och sund vikt. På något sätt trodde jag mer på honom än på tusen ”jamen du är ju jättefin som du är” från vänner och bekanta, han gav fakta, inte tyckanden.

  6. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    ”Frågade faktiskt en gång en manlig läkare jag kände lite ärligt om vad som var lämplig vikt osv en gång när jag var yngre och lite mer viktnojjig. Han förklarade rakt något i stil med att jag enligt alla vetenskapliga definitioner hade en högst normal och sund vikt.”

    Ja, läkarperspektivet är ganska annorlunda än Hollywood-perspektivet.

  7. Emma skriver:

    @ Pelle: Jo, absolut. Fast det var nog en kombination av att han var man av den vetenskapligt inriktade typen och läkarperspektivet. Han nog litat mindre på en kvinnlig läkare jag känt i just det fallet faktiskt (som kanske hade/hade haft egna viktnojjor i baggaget.) Visste däremot att just han var den torra sakliga typen, den som inte hade intresse av att leverera ngt annat än just fakta åt något håll. Ibland undrar jag om inte unga tjejer i farozonen för just viktnojjor skulle vara mer hjälpta av kalla fakta om sunda vikt/träningsnivåer levererade av en manlig läkare än av alla tusen tabeller i tjejtidningar och välmenande bekanta…

  8. Felicia skriver:

    I ett sånt fall så kanske det kan behövas att man är lite hård för att öppna upp ögonen på personen. Alla dessa ”men neeeeeej säg inte så om dig själv”-blabla gör ju varken till eller ifrån.
    Mest irriterad blir jag när en tjock person konstaterar att hon (för det är oftast en hon) är tjock, och det kommer en hel klunga andra kvinnor och säger ”SÄG INTE SÅ OM DIG SJÄLV!!” fast hon uppenbarligen är tjock, men det måste väl inte vara något fel eller fult med det. Fast det är en annan diskussion.

    ”Men vet du vad män vill ha?”-kommentaren är dock väldigt irriterande när den slängs ut lite när som helst. Jag kan säga att jag borde börja träna, för att jag är sjukt otränad och inte mår bra av det, och så kommer nån idiot och säger att män inte vill ha kvinnor med en massa muskler. Eh, nähä, liksom? Mitt mål var knappast att se ut som alla män vill att jag ska se ut, utan att må bra. Men ibland känns det som att folk (och allra helst andra kvinnor) är väldigt insnöade på att man ska se ut som _de_ tror att män vill att man ska se ut.

    Kanske en väldigt virrig kommentar, ursäkta för det.

  9. Freja skriver:

    @ Felicia
    Jag håller med om det sista du skriver om att “Men vet du vad män vill ha?”-det är oerhört kränkande tycker jag, om man är lesbisk då? Och att påstå att alla män tycker om samma är ju bara trångsynt och dumt, sen kan det ju faktiskt vara som du säger att man gör någiot för att må bra inte för ”männens skull”. Bra att det funkade för henne som fick kommentaren jag hade blivit rasande, jag tycker det är kränkande, dumt och sätter ju skam och press på den som lider av t ex anorexi.
    Jag tycker det börjar bli oerhört tröttsamt att det ska vara så himla mycket åsikter och dömande om kvinnokroppar i den här bloggen också, varför inte diskutera lite manliga ideal nu? Där finns väl också en enorm press?

  10. En Annan Anonym skriver:

    Är det fler än jag som känner en ganska stor känsla av tillbakakaka på det här fältet? Det har varit helt oproblematiskt för kvinnor att avguda Fredrik Ljungbergs kalsongreklam, och så vidare. Således så borde det vara helt oproblematiskt när män avgudar kvinnliga fotomodeller. För det är väl inte så att vi har två olika måtstockar?

  11. Mattias skriver:

    Fast nu skrev ju ändå Lisa om sin personliga erfarenhet, det behöver väl inte ni ta personligt Freja och Felicia? Det var ju inte ens menat som ett inlägg utan som en kommentar på en annan diskussion när hon skrev det. För henne var det ju uppenbarligen exakt rätt sak att säga.

  12. Freja skriver:

    Ja, och hon får ha sin personliga erfarenhet och upplevelse av denna, jag skrev bara att jag skulle känt mig kränkt om min läkare/psykolog etc sa så till mig och jag skulle känt mig ännu mer kränkt om jag var homosexuell.

  13. Andreas Ahrlund skriver:

    ”av det, och så kommer nån idiot och säger att män inte vill ha kvinnor med en massa muskler. Eh, nähä, liksom? Mitt mål var knappast att se ut som alla män vill att jag ska se ut, utan att må bra. Men ibland känns det som att folk (och allra helst andra kvinnor) är väldigt insnöade på att man ska se ut som _de_ tror att män vill att man ska se ut. ”

    Vad är det som helt plötsligt som är hemskt med att se bra ut för män?
    Att killar är mer visuella borde ju de flesta ha insett vid det här laget.

    Och btw: Jag får höra samma sak från tjejer, och sen motsatsen igen. ”jag vill inte ha muskulösa killar” sen: ”Åååh vem har magmuskler ;) ;) ”.

    Så jag skiter helt enkelt i vad kvinnor påstår att de vill ha, och utgår från vad som känns bra. Jag vill ha en liten, nätt, och rätt smal tjej. Och jag vill vara en muskulös bit, för jag gillar hur det känns när man kan ”jonglera” med en skrattande tjej^^

  14. Lisa skriver:

    Freja: Att ideligen få höra att jag inte borde bry mig om vad män (eller kvinnor) tycker om mitt utseende skapade ännu mer ångest då jag kände mig som en hycklare som kallade mig feminist men inte kunde skita i idealen. Jag kände mig som en idiot, för även om jag rent intellektuellt kan förstå att jag inte borde bry mig om normen så kan jag inte leva upp till det i realiteten. Jag vill vara vacker. Det är viktigt för mig. Och att behöva känna ångest över DET MED, det pallar jag inte. För jag tror det är naturligt att vilja behaga män då det vore ogynnsamt för mig om ingen ville para sig med mig.

    Jag jobbar med att hitta en balans mellan min önskan att vara smal och mitt fysiska och psykiska välmående. Inte att försöka förneka fundamentala behov hos mig själv. Känns lite som att vara caught between a rock and a hard place, om jag varken kan leva upp till idealen i media till eller feministernas paroll att skita i utseendet.

  15. Andreas Ahrlund skriver:

    ”Ja, och hon får ha sin personliga erfarenhet och upplevelse av denna, jag skrev bara att jag skulle känt mig kränkt om min läkare/psykolog etc sa så till mig och jag skulle känt mig ännu mer kränkt om jag var homosexuell. ”

    Vad har du för rätt att säga att du blir kränkt? 1) 90% av alla är heterosexuella, det är naturligt att utgå ifrån det, och upp till minoriteten att ge den informationen.
    2) Inget händer. Du säger att du är gay, och psykologen utgår ifrån det istället.

    Att börja vifta med kränkt-kortet är infantilt. Vad är det vi lär barn? ”sticks and stones may break my bones, but word can never hurt me”

  16. Lisa skriver:

    Och min kurator var självklart medveten om att jag är heterosexuell, så den kommentaren är helt ovidkommande.

  17. Freja skriver:

    Jag säger inte att vi inte vill vara attraktiva för det kön vi tänder på, inget snack och vi vet ju bara själva vad som är bäst för oss, jag tycker det var ett olämpligt uttalande, särskilt om man är homosexuell, särskilt eftersom han tror sig veta vad alla män vill ha.

  18. Freja skriver:

    Varför har jag inte rätt att säga att jag hade känt mig kränkt? Jag har råkat ut för liknande kommentar och inte uppskattat det för fem öre, det har jag lika rätt att känna precis som Lisa tyckte det var helt okej att han sa så.
    Spelar ingen roll hur många som är homo eller hetero, man bör inte utgå från att man är hetero (nu visste han tydligen att du var ehtero och då är det en annan sak) då man riskerar att kränka någon.
    Jag hade blivit kränkt, jag har blivit kränkt på liknande sätt coh ingen kan tvinga mig att känna som Lisa gjorde eller tvinga Lisa att känna sig kränkt som jag gjorde.

  19. NinniTokan skriver:

    Först: Tack Lisa för det du delar med dig av.

    - Har du egentligen någon koll på vad män vill ha?

    Och hans råa replik fick mig att tänka att jag kanske inte måste ha ett BMI på 18 för att vara fin. Att jag kanske till och med är finare med några kilon mer än jag har idag.

    Lisas erfarenhet stämmer så väl med det jag tidigare pratat om, tex. häroch här.

    När jag var ung hade jag ganska taskigt självförtroende och en hel hög komplex vad gäller utseende. Och det kom av detta skönhetsideal som jag aldrig tyckte mig kunna ens komma nära. Vi får ju en bild förmedlad från olika media om hur ”en vacker kvinna” ser ut. Att just detta är vad ”en vacker kvinna” är bekräftas av att det ofta överensstämmer med komplimanger vi får eller hör av andra kvinnor(som ju påverkats av samma mediala bild). Vi nås aldrig av att ”gruppen män” oftast(Smaken är som baken, delad) inte uppskattar tex. undervikt. Därför trodde jag att jag tex. var ”för fet” trots att jag var helt normalviktig och jag testade alla möjliga bantningskurer, inkl. självsvält(jag skulle äta ett mål varannan dag bestämde jag mig för när jag var en normalviktig 11-12-åring. Bra va?).

    Det är, menar jag, just diskrepansen mellan vad tjejer/kvinnor tror ”män vill ha” och vad killar/män ofta faktiskt gillar som ger(”ger” är fel ord. Jag hittar inte rätt. Hoppas ni kopplar vad jag menar ändå) det sjuka och ohälsosamma skönhetsidealet. Jag tror inte alls det är unikt för Lisa att detta var en mångt effektivare metod.

    Jag anser inte att kvinnor generellt, oavsett område, mår bra av att göras till ”offer för sitt kön”. Det är därför jag är så kritisk mot nutidsfeminismen (förutom att man skiter i mansfrågor). Könssocialisering är högst verklig process. Är det verkligen ”du är ett offer/förtryckt/maktlös/underordnad för ditt kön” den könssocialisering som samhället vill ge kvinnor? För det är vad feminismen av idag medför. Jag kan inte förstå att någon människa kan ställa sig bakom det och samtidigt påstå sig bry sig om kvinnor.

  20. Freja skriver:

    En annan anledning till att jag känner mig kränkt av en sådan kommentar eller liknande är att syftet och fokus inte handlar om att jag ska må bra eller bättre utan att jag ska ”duga” för män.

  21. T skriver:

    Felicia

    Jag förstod din ”virriga” kommentar men jag har en evolutionspsykologisk förklaring på det.

    Anledningen till att du klär dig utefter vad andra kvinnor tycker och tror att män vill ha beror på att kvinnor i högre utsträckning än män lättare konformerar sig och vill passa in massan, detta har hon tjänar på historiskt. Hon behöver inte (pga av sin sexuella makt över mannen) bry sig om att skapa resultat annat än i sociala samspel kring saker som man kan applicera det som kallas ”mjuka värden”. Männen däremot måste skapa andra resultat eftersom han inte har sexuell makt genom sitt utseende på en kvinna i samma utsträckning. Snarare status inom saker som har med hårda värden att göra.

    Anledningen till att vi aldrig någonsin kommer bli helt jämställda beror på att livet har många andra områden än de juridiska och politiska som grundar sig på västerländsk demokrati . Det är ett växelspel i en viss kontext som avgör jämställdheten. Därför kan Lisa 22 ha makt och inflytande på Göran 55 chef för en konsern i ett visst sammanhang och dra fördelar av det. På samma sätt kan Göran 55 ha inflytande på Lisa 22. Vad vi med säkerhet kan veta är att Nils 22 inte kan ha den makten över Göran om de båda är hetero.

    Det finns ett växelspel som det naturligtvis aldrig talas om bland feminister, feminister som aldrig ser att Lisa via sin sexualla makt kan få en diamant-ring för 37000. Så varför tar jag upp något så självklart? Jo för om du tittar på åldern mellan dessa så skiljer det 23 år. Det tog Göran (mannen) 23 år för att bli lika jämställd som Lisa. 23 år för att hon skulle vara villig att välja just honom.

    Där kan man ju ändra sig själv som man och inte välja sådana tjejer, problemet är att då gör någon annan kille det eftersom vi killar i ridderliga kulturer skiter i varandra, vi raggar på varandras tjejer. Läs Frank Anderssons bok och han, ursäkta uttrycket, satte på en hel del kvinnor som hade pojkvänner. Vid ett tillfälle var han inne i en stuga med tre kvinnor som alla hade pojkvänner, dom skulle ha sex därinne naturligtvis. Efter ett tag knackar de tre pojkvännerna på dörren och Frank sliter av dörren med gångjärnen och går därifrån. Med brudarna !

    Tjejerna var alltså villiga att gå därifrån med en VM guld-vinnare medan deras pojkvänner såg på.

    Dels så tycker jag att Franks beteende är skit och naturligtvis även dessa flickvänner.

    Män skiter i män i betydligt större utsträckning än vad kvinnor skiter i kvinnor, detta har sina evolutionspsykologiska förklaringar. Går du på krogen så ser du sällan eller aldrig män stoppa andra män från att gå därifrån berusade med en kvinna. Kvinnor däremot kommer till sin tjejkompis undsättning i betydligt större utsträckning om de upptäcker att hon är berusad och att en man satt klorna i henne. Varför? För att hålla priset på sex uppe.

    Män håller inte priset på sex uppe, för det kan inte män göra.

    Hur länge ska sexualiteten mellan människor förnekas av etablissemanget?

    Skriver på offentlig dator och undertecknar med T.

  22. Mattias skriver:

    Fast nu pratade vi om en positiv upplevelse här där någon hade upplevt något som fick dem att må bättre! Det behöver inte omedelbart balanseras med något negativt eller PK’iseras med en referens till kränkta och homosexuella. De har tillräckligt många som talar för dem redan…

    Nu menade jag inte att klanka på dig personligen Freja, men det är onekligen intressant att se din och Felicias kommentarer på Lisas text i ljuset av vad diskussionen handlar om. Eller hur?

  23. Andreas Ahrlund skriver:

    ”Varför har jag inte rätt att säga att jag hade känt mig kränkt? Jag har råkat ut för liknande kommentar och inte uppskattat det för fem öre, det har jag lika rätt att känna precis som Lisa tyckte det var helt okej att han sa så.
    Spelar ingen roll hur många som är homo eller hetero, man bör inte utgå från att man är hetero (nu visste han tydligen att du var ehtero och då är det en annan sak) då man riskerar att kränka någon.”

    Man kan inte veta allt om en människa. Att man då missar något är ingen anledning för någon att säga ”bwuuääh, jag blev kränkt”.

  24. Andreas Ahrlund skriver:

    ”En annan anledning till att jag känner mig kränkt av en sådan kommentar eller liknande är att syftet och fokus inte handlar om att jag ska må bra eller bättre utan att jag ska “duga” för män. ”

    Nej, utan för att du ska vara attraktiv för män. Du måste verkligen avsky män om du tycker så illa om dom kvinnor som vill se bra ut för männen. Varför tror du män klär sig snyggt eller tränar? En stor majoritet vill ju såklart se attraktiva ut(för kvinnor).

  25. Freja skriver:

    Det är visst anledning nog att känna sig kränkt, jag kände mig kränkt för jag ser inte min livsuppgift att se bra ut för en man (eller kvinna) och det ska vara för sin egen skull man ska komma ur sin anorexi inte för mannens skull.
    @Mattias
    Jag trodde kommentatorsfält på bloggar var till för diskussion? Vad har inlägget för betydelse om man inte kan diskutera det? Pelle hade ju funderingar varför kan jag inte ge min syn på saken och samtidigt acceptera Lisas tycker du?

    @ T
    Så för att tjejer har sexuell makt enligt dig över män så har en läkare/psykolog rätt i att uttrycka sig som han gjorde och jag har inte rätt att känna att jag upplever det kränkande?

  26. Freja skriver:

    För det första Andreas:
    Varför MÅSTE jag vara attraktiv för män? Varför är det viktigare än att jag ska må bra för min egen skull och bli av med anorexin? Anorexi handlar ju mer än om att det kan anses ”fult” hos många män.

    Jag älskar vissa män och likgiltig inför de flesta, det har inget med saken att göra, det är klart att jag uppskattar uppskattning av män när jag är singel och nu främst av min sambo men det är ju inte det viktigaste i mitt liv att jag ska vara attraktiv nog åt män, därför finner jag kommentaren kränkande och onödig. Dessutom har jag själv en vän som är man som tycker det är vackert med pinnsmala tjejer som ser ut som skelett, smaken är olika.

    Att kommentaren hjälpte Lisa är jättebra, jag upplever inte samma sak.

  27. Jonte skriver:

    Freja,

    Ska jag som vänsterhänt känna mig kränkt varje gång en människa antar att jag är högerhänt?

  28. Jenny Kristiansson skriver:

    Det är klart att man som människa vill se bra ut. Fördelarna med att se bra ut är större än att se ”dålig” ut. Men som samhällsklimatet inom detta område är nu så tycker jag att det är för ytligt. Alldeles för mycket fokus ligger på våra utseenden. Ibland träffar jag på folk som ser väldigt bra ut, men sedan när jag pratar med dem eller ser dem skriva något så har de varken verbal förmåga eller förmåga att ens stava te.x. ”tillsammans” rätt. Jag tycker det är ynkligt och inom mig skrattar jag alltid till lite lätt.

    Idealet skulle såklart vara att det inre avseglade det yttre 50/50 och vice versa, men det är en utopi och vi människor har så mycket annat i bagaget som väger in. Jag tycker ändå att man kan kräva av människor att lägga lika mycket tid på sin personlighet som på sitt utseende. För då skulle man slippa alla tjejer och killar på stan som visserligen är jäkligt moderiktiga och fräscha, men som går runt och snackar som femåringar.

  29. Jonte skriver:

    ”Varför MÅSTE jag vara attraktiv för män? Varför är det viktigare än att jag ska må bra för min egen skull och bli av med anorexin? Anorexi handlar ju mer än om att det kan anses “fult” hos många män.”

    Det är klart att du inte måste, men vi människor har en medfödd drift att vilja göra oss attraktiva för det kön vi attraheras av. Det gäller såväl kvinnor som män. Att förneka sådana uppenbara fakta hjälper inte någon. Att få en heterosexuell kvinna att känna sig attraktiv för män hjälper därför henne att må bättre. Precis som en heterosexuell man mår bättre om han känner sig attraktiv för kvinnor. Det här är naturliga drifter hos människan och att förneka det hjälper inte någon.

    Sen är det så att generellt så tänder män mer på utseende och kvinnor mer på status, hur mycket av det som är biologiskt/kulturellt kan naturligtvis diskuteras. Förmodligen spelar bägge en roll. Men det förklarar varför kvinnor genrellt oroar sig mer för utseendet och män är mer oroade för att tappa social status.

  30. Johan skriver:

    Jag håller med Freja, kommentaren kan vara kränkande. Men psykoterapi måste förstås i sammanhanget, det är en relation mellan klient och terapeut. I det här fallet lyckades den manliga terapeuten möta sin klient empatiskt bättre än den kvinnliga. I andra fall kan det säkert hjälpa att avlasta klienten lite genom att hitta en yttre fiende att kämpa mot, samhället, och att på det sättet få en viss skuldlindring.

    Vad jag tycker är riktigt skrämmande är att genusperspektiv numera lärs ut som en sanning på exempelvis Göteborgs universitets psykologprogram. Förhoppningsvis har de flesta studenter tillräckligt sunt förnuft för att se att genusteori är ett perspektiv men de som bara tar till sig utbildningen kommer definitivt vara benägna att fokusera på samhälleliga strukturer. Därmed blir de också mindre förmögna att se den dynamik den manliga terapeuten pekar på när han implicit säger att hans klient faktiskt är en del av att skapa sitt beteendemönster.

  31. Jonte skriver:

    Anledningen till att homosexuella kan känna sig kränkta när folk antar att dom är heterosexuella beror nog på en (tyvärr fortfarande välbefogad) rädsla för att mötas av negativa reaktioner när dom berättar hur det egentligen ligger till. Snarare än kränkthet gissar jag på att det nog är ett obehag att behöva berätta att man är homosexuell och inte veta hur den andre ska reagera på det som man känner i ett sånt läge.

    Som vänsterhänt behöver jag inte oroa mig för det eftersom jag aldrig stött på någon som säger att det är äckligt eller onaturligt att vara vänsterhänt. Reaktionen bli bara ”okej, då ska jag se om vi har likadan gitarr för vänsterhänta i lagret”

    Annars finns det ingen anledningen att känna sig kränkt för att någon gissar på att du är heterosexuell i likhet med över 90% av befolkningen. Precis som jag inte kände mig kränkt när jag besökte en bögklubb och av en del blev misstagen för homosexuell.

  32. Andreas Ahrlund skriver:

    ”Jag älskar vissa män och likgiltig inför de flesta, det har inget med saken att göra, det är klart att jag uppskattar uppskattning av män när jag är singel och nu främst av min sambo men det är ju inte det viktigaste i mitt liv att jag ska vara attraktiv nog åt män, därför finner jag kommentaren kränkande och onödig”

    Det behöver inte vara det viktigaste. Men att bli upprörd över att någon tar det som viktigt när det gäller UTSEENDE, är helt sjukt.

    Det är verkligen som att säga att du fullständigt hatar de kvinnor som vill bli snygga för män. Då du uppenbarligen blir kränkt av att någon antar det.

  33. Pelle Billing skriver:

    T,
    Kanske inte helt lyckat att använda namnet Lisa i ditt exempel… Ingen fara men ville bara nämna det då Lisa varit så generös med sin berättelse.

  34. Erik Jämställdhet skriver:

    ”Ibland träffar jag på folk som ser väldigt bra ut, men sedan när jag pratar med dem eller ser dem skriva något så har de varken verbal förmåga eller förmåga att ens stava te.x. “tillsammans” rätt. Jag tycker det är ynkligt och inom mig skrattar jag alltid till lite lätt.” (Jenny karlson)

    Nu råkar det vara så att jag är dyslektiker alltså har secifika läs och skrivsvårigheter. Dessa har ett bilogisk ursprung och trots jag har tränat i 17 år stavar jag ganska ofta fel på rälatvivt läta ord som ”fins-finns, skälv-själv”. Det är ett handikap som inte alla kan göranågotåt.

    Jag blir dock inte kränkt av din kommentar ;)

    Har inte rättat täxten denhär gången

  35. Aktivarum skriver:

    Lisa:

    Tack för att du delar din berättelse. Jag tror jag vet hur du känner dig. En av tjejerna jag träffat, Sara, var likadan. Hon var när jag träffade henne rätt smal men detta var efter att hon hade gått upp i vikt från den tid när hon hade Anorexia. Hon var dessutom smart men ändå hade hon lurats att tävla med affischbrudar?

    Om vad? Hon är akademiker, hon kommer aldrig att få miljoner mer i lön pga förmåga att se bra ut. Nåväl till saken

    ”Jag har gått i samtal hos en kvinnlig kurator tidigare. Hennes arbetssätt gick ut på att tycka synd om mig som i egenskap av kvinna var ett offer för samhällets skeva normer.”

    Jag skulle säga att hon inte arbetade alls, hon bemötte dig som privatperson och jag skulle kalla henne rent ut sagt oprofessionell. Ett skämt som psykolog, jag träffade likadana som ung kille och det enda de gjorde var sköt min personliga mognad framåt i tiden medan de spelade på sina egna behov att känna sig som ”good people”

    ”Den manlige kuratorn däremot bemötte mig som människa och inte förtryckt kvinna i första hand.”

    Det håller jag personligen inte med om. Han gick som jag ser det in i en yrkesroll och bemötte dig som kund/klient i första hand. Som medmänniska i andra hand. Den kvinnliga psykologen ville vara din kompis, din medmänniska. Den manliga psykologen såg dig som en betalande kund, inte en ”kompis”

    Att döma av din historia var det just att den kvinnliga psykologen såg dig som medmänniska i första hand som var anledningen till den usla responsen du fick. Som sagt förstå mig rätt, jag har varit med om det här redan, jag känner igen situationen.

    Man måste komma ihåg att som betalande kund skall man ha ett professionellt bemötande. Att vara kompis är inte professionellt. Fast det är klart, vi kan jämföra det med ”Dr Phil” som blev av med licensen för att han inte nöjde sig med att vara kompis med sin kvinnliga patient…

    Intressant att dessa människor blir belönade för dåligt arbete och oprofessionellt bemötande eller?

  36. Magnus Olert skriver:

    @Freja

    Huruvida kuratorns fråga var relevant eller ej beror väl på vad som var orsaken till självsvälten? Ville Lisa gå ner i vikt för att få en sund kropp och må bra så var frågan irrelevant och dum. Ville hon gå ner i vikt för att bli attraktiv för män så var väl frågan bra?

  37. Jenny Kristiansson skriver:

    Erik Jämställdhet #34

    Jag kommer att framstå som världens ondaste människa nu, men hade du inte berättat att du har dyslexi hade jag tänkt: Vafaaan. (om din stavning)

    Kan du inte berätta om en av dina fördomar nu så vi blir kvitt ;-)

  38. Torstensson skriver:

    Jag tyckte också det var illa av T att råka skriva ”lisa” i exemplet. Jag tror att T också ångrar detta tilltag, jag tror att han vill säga att det där var inget han/hon tänkte på. =)

    Iaf.

    En gång var jag hos en psykolog när jag mönstrade. På tal om psykologer som kränker och är oprofessionella. Det var mitt livs värsta dag, dels för att jag var skadad i axeln och inte fick mönstra på en annan dag. Men framförallt för att kvinnan i egenskap av psykolog i min värld stod för absoluta sanningar. Det hon sa glömmer jag aldrig. Till saken hör att jag var febersjuk och hade muskelbristning i axeln av felaktig träning. Jag var likblek och arg och kunde inte stå rakt med axlarna pga av smärtan. När hon ber mig förklara min uppsyn (feberblek,hängiga ögon och sned i axeln) så säger hon ”Du har ingen flickvän va?”

    haha..jag skämtar inte. Hon bedömde mig utan att ha pratat med mig i 4 minuter (bara namn etc etc) direkt som en kille som omöjligen kunde ha haft flickvän. Det hade jag faktiskt inte heller just då.Jag var ihop med en tjej från och till genom nian och halva gymnasiet. Just då hade jag ju ingen tjej så jag svarade ”ehh nej, det har jag inte”. Samtidigt tittar hon på mig som jag är helt hopplös och nickar för sig själv som att hon redan visste det svaret.

    I flera år efteråt mådde jag skit för det. Kan ibland tänka på den kommentaren när jag är intim med min tjej nu och tänka ”om du bara ser mig nu med denna skönhet..OM…”.

    Det kan ha varit den värsta dissen jag fått i hela mitt liv. Den tog på så många plan. Hon var psykolog, dvs företrädare för allt sunt liksom i min värld (då). Jag är inte ful, inte alls, inte korkad etc. Men ändå tog det så hårt. Hon lade inte ens märke till min smärta i axeln och när jag påtalade att jag seriöst hade så ont att jag behövde åka hem så viftade hon bort det.

    Själv såg hon ut som en påse nötter och som att hon hade behövt en resa till Gambia if ya know what I mean. Ja som ni ser är jag fortfarande arg över denna fadäs från hennes sida. Det tog hårt så jag förstår Lisa.

  39. Jenny Kristiansson skriver:

    Lisa & Aktivarum

    En av mina absolut bästa vänner här i livet led av bulimi/anorexia från det att hon var ca. 8- 9 år till det att hon var 27- 28. Hon är smart, välutbildad, humoristisk och allt annat positivt man kan komma på.

    Anledningarna till att hon utvecklade ätstörningar var många. De flesta flickor börjar få bröst när de är omkring 9. Detta skrämde henne oerhört mycket, för detta är ett tecken på att något håller på att hända. Kroppen förändras mer och mer och i slutändan ska du bli vuxen med allt vad det innebär. Det innebär större krav och ett helt annat liv jämfört med det som du lever som barn. Jag menar vem blir inte skrämd av att vara vuxen ibland. Det var detta hon anade, det vi alla började ana i den åldern.

    Dessutom var hon lång och bredaxlad, hon hade alltså ingen liten späd flickkropp som vi andra utan var ganska muskulös. Ätstörningarna möjliggjorde för henne att bli mindre, att krympa, att ta mindre plats. En del kvinnor vill vara mer eller mindre petite, en del kvinnor, hör och häpna, vill inte ta plats. EN DEL, inte ALLA.

    Hennes mamma och mormor led också av ätstörningar och åt som små fåglar och var väldigt ”petite”. En dotter som identifierar sig med sin mamma och det är väl det mest naturliga kommer garanterat att ta efter detta beteende. Det är därför jag aldrig själv kommer att banta om jag en dag får en dotter.

    Min vän har också alltid haft sjukt höga krav på sig själv och fruktansvärd prestationsångest. Och ett enormt stort kontrollbehov. Och har man det blir kroppen ett enormt tacksamt offer för den bara finns där och den kan man manipulera ganska rejält, har man inte kontroll över något annat i sitt liv kan man i alla fall ha kontroll över sin kropp och sin hunger. Och när hon sedan kände sig äcklig kunde hon plåga kroppen ännu mer för hon förtjänade inte bättre eftersom hon hade mist kontrollen och vräkt i sig mat. All hennes rädsla och alla hennes neuroser fick kroppen ta emot.

    Dessutom har hon alltid varit modeintresserad och läst alla satans modemagasin som bara får en att känna sig ful.

    http://www.youtube.com/watch?v=4reHCjPoUnA&feature=related

    3.09

  40. Jack skriver:

    T,

    ”Män skiter i män i betydligt större utsträckning än vad kvinnor skiter i kvinnor”

    Det är inte den mest betydande anningen. Dvs att män skiter i män lika mycket som kvinnor skiter i män och kvinnor bryr sig om kvinnor lika mycket som kvinnor bryr sig om kvinnor. Män och kvinnor är alltså likadana, men har olika situationer. Män är könet man och kvinna skitit i.

    ”För att hålla priset på sex uppe. Män håller inte priset på sex uppe, för det kan inte män göra.”
    Jo, det kan vi visst. Inte till samma utsträckning men iallafall. Män kan bli bättre. Det finns dock annat män kan ta mer betalt för, såsom små tjänster och vänliga inställningar.

    ”Hur länge ska sexualiteten mellan människor förnekas av etablissemanget?”
    Etablissemanget förnekar den bara i ord mot män vilket inte är ett förnekande utan ett effektivt användande av den. De jobbar aktivt med sexualiteten för att öka kvinnodominansen ytterligare och har delvis tack vare dess hjälp makten att inte erkänna den.

    T, för övrigt ett bra inlägg, som gick att bygga på som här.

Google