I en nylig debattartikel i SvD argumenterar Karin Milles (docent i svenska), Karin Salmson (Olika förlag) och Marie Tomicic (Olika förlag) att ordet “hen” behövs i svenskan.
Anledningarna som ges är att vi kan slippa en del av könsrollerna samt få bort den manliga normen, om ett könsneutralt pronomen blir vanligare.
Utan att ens ta ställning till dessa argument har jag svårt att förstå varför ordet “hen” är det som lanseras. “Hen” får mig att tänka på henne – alltså en kvinna. Inte särskilt könsneutralt.
Varför inte lansera ordet “hin” istället? Det får åtminstone inte mig att tänka på något speciellt kön.
Vad gäller ett nytt ords eventuella användningsområden blir det gissningsvis svårt, för att inte säga omöjligt, att få människor att sluta använda han och hon. Könet på en person är viktigt för människor i många sammanhang, så den informationen vill man inte tappa.
Kan du tänka dig ett kompisgäng i dejtingsvängen (oberoende av kön och sexualitet), som använder “hen” eller “hin” när de pratar om människor? Knappast. Kön spelar roll på alla möjliga nivåer i vardagen, och det sitter betydligt djupare i oss än nya ord som transplanteras in i språket.
Med detta inte sagt att ett könsneutralt pronomen inte kan ha sina användningsområden. När man inte vet könet på ett person, eller när man inte vill specificera, så är ett nytt pronomen utmärkt. Även när en person tillhör “det tredje könet” eller inte vill identifiera sig med ett visst kön, är ett nytt pronomen användbart.
Ett nytt ord skulle således komplettera han och hon i vissa situationer, men inte ersätta det rådande.
Avslutningsvis måste jag även kommentera den till synes förskräckliga människosyn som debattörerna ger uttryck för. Här är ett citat från artikeln:
Ett motargument är just att ordet hen kan leda till att skillnaderna mellan könsrollerna suddas ut. Exakt vilka skillnader är viktiga att behålla? Löneskillnader, användande av våld, omsorgsgivande eller empatiska förmågor?
Att de inte känner till de fakta som visar att vi inte längre har någon direkt strukturell lönediskriminering i Sverige må vara hänt. Många svenskar tror ju fortfarande att kvinnor har lägre lön för samma jobb, även om så inte är fallet.
Men att de vill koppla användande av våld till den manliga könsrollen, är förskräckligt. Den manliga könsrollen fördömer våld i allmänhet, och våld mot kvinnor och barn i synnerhet. De män som utövar våld gör det inte på grund av sin könsroll, utan trots sin könsroll.
Män som utövar våld mot kvinnor eller barn har lägst status av alla i fängelser, och de har knappast högre status i samhällets finrum. Således ligger bevisbördan hos den som säger att mansrollen uppmuntrar våld.
Även kopplandet av empatiska förmågor till kön är obehagligt. Underförstått är att det är kvinnor och den kvinnliga könsrollen som har den förmågan, men inte män och den manliga könsrollen. Vilka belägg de har för detta är oklart. Jag säger inte att det inte kan finnas genomsnittliga skillnader i empati mellan könen, men svepande antydningar om att egenskapen är kopplad till en viss könsroll (och därmed ett visst kön) är stötande.
Sammanfattningsvis finns tre punkter att beakta angående förslaget om nytt pronomen:
- “Hen” är inte könsneutralt.
- Ett nytt pronomen kan komplettera vårt rådande språkbruk, men inte ersätta han och hon.
- Debattörerna ger uttryck för en människosyn som är oroande. De bör snarast klargöra vad de menar, för att undvika att bli stämplade som människofientliga.
Tipstack: Går till Sven!
Jag säger som en av kommentarerna på SvD´s hemsida: Ordet finns redan, fast det går under ett annat namn, nämligen trams.
Hur ska feministerna kunna räkna ‘hon’ och ‘han’ i ledande församlingar om alla plötsligt är ‘hen’?
Och ‘hin’ leder tankarna till Hin Håle
Pelle, vi har redan ett ord som används just som könsneutralt pronomen: “den”, kort för “den person” eller “den människa”, som du själv använder i “således ligger bevisbördan hos den som säger att mansrollen uppmuntrar våld.” “Den” och “det” används förvisso även för saker, men böjningar som “denne” och “dennes” används nästan uteslutande i personsyfte, vilket är en stark indikation att det är just behovet av ett könsneutralt personligt pronomen ordet utvecklats till att fylla.
Behovet för *ytterligare* ett sådant pronomen torde därför vara väldigt litet, vilket också bekräftas genom att observera att något sådant ord inte dykt bland vardagstalarna. Med andra ord, hade ett extra “hen” eller liknande behövts hade det redan funnits, svenska språket sitter inte statiskt och väntar på instruktioner från svenska akademien och språkdocenter!
(Märkligt att en docent i svenska inte tycks känna till detta…)
Märkligt att en person av facket kommer med en sådan korkad idé. Ett språk utvecklas och förnyas av dess användare, inte genom debattartiklar i SvD och dekret ovanifrån. Hur i fridens namn ska det gå till att få människor att använda “hen”? Det är ungefär lika lätt som att få folk att sluta använda “typ” i tid och otid (bara som ett exempel).
@Backlash
Om du tittar på wikipedia så ser du att ordet Hin är ett gammalt pronomen som “den där” eller “den andre”.
Så faktiskt skulle användandet av det gamla ordet hin vara bättre än ordet hen (som kan sammanblandas med ordet hennes). Kanske man, för att jävlas med genusfolket börja använda ordet hin som de använder ordet hen och peka på hins ursprungliga betydelse?
Otroligt bra Pelle!
Tydligare än så här kan detta inte bli sagt.
Svårt att förstå vilket nämnvärda värde detta extraord skulle ha. I en längre berättelse lär det ju framgå könet på huvudpersonerna ändå. Vill man dock skriva en lång text där könet inte framgår finns det fullt funktionsdugliga konstruktioner redan, men kanske de blir lite långa. Isåfall håller jag med om förslaget att “hin” verkar bättre särskilt då possessiv form ska bildas: “hens” är väl likt “hennes”.
Men likväl: för längre texter och dagligt tal verkar detta meningslöst och kanske också gör syftningar besvärligare. Funktionen är väl främst för tekniska redogörelser där man aktivt vill dölja kön eller där könet inte passar in i han/hon. För min del är det bara det sista fallet som känns motiverat – och isåfall lär behovet säkert leda till att ett nytt ord får fäste oavsett debattartiklar.
Lustigast med deras argumentation är som påpekas att de avslöjar sina egna grova fördomar genom att hänvisa till den s.k. negativa mansrollen som en sanning som måste motverkas.
Det är absurt med personer som de där tre kvinnorna som tror de är så viktiga och smarta de kan “rätta till” svenska språket och inte bara lansera ett nytt behov utan även det ord som de menar skall fixa behovet. Detta verkar mest handla om deras ideologi. I deras värld är det troligen normalt att se andra människor som idioter och sig själva som upplysta ledare som har svaren.
Det är inte förvånande Katherine Young, stornamnet på Misandry, är religionsvetare – Den blindhet som artikelförfattarna uppvisar har stora likheter med religiös blindhet. Hade svenska språket haft detta behov hade ett sådant ord redan funnits och använts. Att tro man kan lansera ett nytt ord genom att säga åt folk i dagstidningar är totalt storhetsvansinne.
Hur många av er minns när det hävdades det var dags för FeMANismen?
Att man kan vara så enfaldig och tro att könsroller skulle suddas ut, bara för att vi använder oss av “hen” istället för han/hon.
Då är man sannerligen en hen (alltså ordets innebörd på engelska).
Det finns flera språk där man inte gör någon skillnad mellan han och hon, men detta tycks inte ha någon som helst inverkan på förhållandet mellan könen. I finska finns bara “hän”, medan relationen mellan könen i Finland i stort sett ser ut som i Sverige. I estniskan och ungerskan finns tillika bara ett pronomen, “tema” respektive “ö”. Dessa båda samhällen, och främst då Ungern, är betydligt mer konservativa i sitt könsrollstänk än Sverige. Sedan har vi förstås persiskan som bara har pronomenet “o” (eller “u”) för bägge könen. Är det kanske i Iran feministerna vill söka inspiration?
Varför inte en obligatorisk namnbricka med ett nummer på folk så slipper vi använda kön. Men först måste vi alla avkönas! Men då måste vissa kvinnor ta bort brösten, klippa håret, äta hormoner enligt en slumptabell. Män kommer att få tillgång till bröst, hårförlängning, hormoner, städkurser och öva på mjuka värdefrågor.
Nu finns det inga hen-hormoner än, som båda könen kan ta, men lugn, vi har ju lobotomi som alternativ.
Vi kan sålänge utvecka den könlösa dräkten med inbyggd röstförvrängare för de som vill bli en hen-typ. Man ser dock ut och låter som Darth Vader, men detta inger iallafall med respekt (genom guilt by association). Kanske du en dag styr över din egen galax för att du inte hindras av andras fördomar?
Och vad ska man göra med ordet “man”?
“Man tager vad man haver, lär Kajsa Warg ha sagt, trots att hon var kvinna. Så hemskt!
Och vet ni att ordet “människa” härstammar från det fornnordiska ordet “maþer”, som betyder “man”. Ska vi säga “henniska” fortsättningsvis?
Den här frågan har tröskats i decennier nu och den är fortfarande lika fånig.
Vi vet ju för det första att det inte är mindre sexism i länder där huvudspråket har inte har könsbestämda pronomen. Jag kan även anta att om detta blir antaget kommer någon ganska så raskt DO-anmäla om man inte använder detta pronomenet gentemot denna. När RFSL anser att det är diskriminering att gynekologer evt. kan erbjuda p-piller till lesbiska för att de är så förblindade av heteronormen så kan man lätt förstå hur lättkränkta människor som skaffar sig tolkningsföreträda genom offerkortet kommer agera.
Fast man skulle ju kunna förenkla språket och byta ut han eller hon mot enbart han eller enbart hon. Men då skulle det ju bli liv i luckan! Hen känns inte så könsneutralt, ska det böjas som hennes då eller..? Hen betyder ju dessutom höna på engelska vilket kanske inte känns helt okej och inte vidare könsneutralt.
Hin skulle vara en bra kompromiss, det är ju dessutom ett gammalt hederligt svenskt ord. Så manosfären kanske kan börja använda det i skriven text och skippa allt “han eller hon”? Ett alternativ är ju också hän som jag sett användas i texter ibland..
Ordet “hen” kan helt klart förenkla i vissa situationer. I stället för att skriva “han/hon” kan man använda hen. Tex “när användaren har fyllt i sin email-adress måste han/hon trycka på ok-knappen”. Här passar “hen” som handen i handsken.
Men annars är det mest trams.
Hur låter för övrigt objektformen. Ingen av hen-förespråkarna nämner någonting om objektformen. Man kan ju misstänka att de har “henne” på lut. “Hennom” har ju maskulina konnotationer, och kan ju inte komma på fråga. Följaktligen kanske hela hen- diskussionen är en trojansk häst för att öka femininiseringen i sammhället?
TattarLasse, precis vad jag tänkte när jag läste texten. Det är ju så uppenbart att de vill få in henne osv. i alla texter. Hon har ju redan börjat användas som ett “allmänt” begrepp i texter, dvs. man utelämnar han helt och hållet.
I utredningar och uppsatser brukar författaren ofta skriva i introduktionen att “han” ska läsas som “han eller hon”, om inte annat uttryckligen sägs eller framgår av sammanhanget. Jag själv brukar skriva “den” och “denne”.
“Hin” får mig att tänka på en kille. Varför inte “hyn” “hean” “hun” “hoan”??
Hean är väll en bra kompromiss.
Varför inte kvinniskor ist människor. Kvin kanske skulle hitta ett helt nytt språk för kvinniskor. Enkelt översatt: Man kanske skulle hitta ett helt nytt för människor? Eller dela upp man och kvinna, kvin pratar på ett visst sätt och man pratar på ett visst sätt.
Ville bara skapa en “think out side the box” vridning av ämnet. Tack för ordet!
“Kön spelar roll på alla möjliga nivåer i vardagen, och det sitter betydligt djupare i oss än nya ord som transplanteras in i språket.”
Det där är vad jag tänkte också när jag läste inlägget.
Angående det svenska språket så kallas ju också människan för “hon”.
http://gt.expressen.se/kultur/1.1296487/darfor-kallas-manniskan-hon
Jag håller med om att ett nytt pronomen kan vara bra, det blir mycket kortare än att skriva “honom/henne” hela tiden. Tycker f.ö “hin” verkar vara en jättebra idé!
Finns väl redan något liknanade i gammalsvenskan, så jag tycker det känns mycket mer naturligt
Leif #12
‘Man’ kan enkelt bytas ut mot ‘en’. Det är redan gjort i vissa svenska dialekter. T ex småländska. Tänk efter hur de pratar i “Emil i Lönneberga” till exempel. “En får inte glömme å gå ti kyrkan.” (Ok, min småländska kanske inte är den bästa…)
@h:o:
“‘Man’ kan enkelt bytas ut mot ‘en’.”
Språket utvecklas inte på det sättet att man/någon kan bestämma att nu ska alla säga “hen” istället för “han” eller “hon”. Diskussionen är därför både fånig och meningslös.
Det finns en allmän uppfattning i samhället att hundägare ska ta upp skiten efter sina hundar. Lik förbaskat ligger det just nu hundskit utanför min port.
Språket lever sitt eget liv i våra munnar och tankar. Det förändras och utvecklas, men att styra den utvecklingen är ogörligt. Det är också viktigt att vi accepterar det.
Skjuter fångarna framför kameran
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14250298.ab
Hur tror ni att media skulle ha raporterat om det var kvinnor som blivt avrättade? Hur skulle rubrikerna ha sett ut?
“Ett motargument är just att ordet hen kan leda till att skillnaderna mellan könsrollerna suddas ut. Exakt vilka skillnader är viktiga att behålla? Löneskillnader, användande av våld, omsorgsgivande eller empatiska förmågor?”
Ordet gärningsman / gärningsmän bör naturligtvis ändras.
Gärningsperson eller gärningshen är ett mycket modernare ord.
Gärningsman smakar faktiskt sexism och det är ingen trevlig smak
Leif
““Man tager vad man haver, lär Kajsa Warg ha sagt, trots att hon var kvinna. ”
Man tager vad mannen haver ska det kanske vara. Kvinnan ska ta mannens saker.
Objektsformen som brukar föreslås, och redan börjat användas i vissa kretsar är HENOM. Om nu någon alltså tycker att det ordet ger maskulina konnotationer kan ju i så fall dessa vägas mot de motsvarande feminina vibbarna som HEN anses ge. (Själv får jag faktiskt inga känslor av någon övervikt åt det feminina eller maskulina i någotdera fallet, men jag noterar synpunkten. Däremot tycker jag HIN är rent olämpligt eftersom det leder tankarna till hin onde själv…)
Jag tycker att det mesta som feminister och genustänkare kommer med är trams. Men just det här fyller faktiskt ett behov, som Tattar-Lasse mfl påpekat ovan. Det är inte av några pretentiösa sociala hänsynskäl, eller för att vi skulle ha något behov av att sudda ut könen, som vi behöver hen och henom, utan för att ersätta de otympliga “han eller hon” respektive “honom eller henne” när vi talar om folk i allmänna termer eller inte vet könet på den vi talar om.
Jag ska intervjua en person i eftermiddag som söker den nya tjänsten. Vederbörande heter Chris Andersson och jag vet inte om det är en man eller kvinna. Jag ska träffa henom klockan tre. Utöver att hen kommer från Borås vet jag ingenting om henom men man får hoppas att hen har goda meriter. Så fort jag träffar henom och får veta hens kön kommer jag att förstås att sluta omtala henom som hen, men tills vidare är det praktiskare att göra så än att använda “han eller hon” och “honom eller henne”
Jag påstår inte att det känns bekvämt och naturligt att genast sätta igång att prata som i exemplet ovan. Men jag kan inte utan vidare säga att det inte fyller en funktion. En del nytillskott i svenska språket är mer eller mindre överflödiga, ibland rent destruktiva, som när engelska lånord konkurrerar ut sina redan befintliga svenska motsvarigheter. Men här handlar det om något som faktiskt skulle kunna komma till användning. Jag håller med om att possessiva formen HENS blir för lik HENNES för att vara praktisk att använda. Men annars är jag försiktigt positiv till detta.
Fantastiskt vilka knäppa ord som föreslås.
Finns redan ett, bara att använda:
Jag ska intervjua en person i eftermiddag som söker den nya tjänsten. Vederbörande heter Chris Andersson och jag vet inte om det är en man eller kvinna. Jag ska träffa denne klockan tre. Utöver att han eller hon kommer från Borås vet jag ingenting om denne men man får hoppas att denne har goda meriter. Så fort jag träffar denne och får veta dennes kön kommer jag att förstås att sluta omtala denne som den, men tills vidare är det praktiskare (MER PRAKTISKT) att göra så än att använda “han eller hon” och “honom eller henne”
Observera att exemplet inte är representativt för vardagliga livet. De flesta namn hörs det direkt om det är en han/henne så det är extrem överdrift i syfte att utnämna något som inte är ett problem – till ett problem.
Det är ett betydligt större problem med maktgalna idioter som skall vara hjälpsamma och skriva hela listor om “hur du inte är sexistisk” som sedan kan bli regler och lagar så att vi får förbjudna ord än det är att råka säga fel kön.
http://www.feld.com/wp/archives/2011/06/the-need-for-a-gender-neutral-pronoun.html
Har inget problem med detta – OM alla kallades “hen” i statliga sammanhang så skulle det inte finnas (lika många) lagliga orättvisor. Halva könskriget skulle redan ha varit vunnet.
Vad folk kallar varandra hemma bestämmer dom redan själva.
Enda anledningen till att vi behöver det är ju att samma människor från början kritiserade att man använde “han” som neutralt pronomen. Jag förstår poängen men håller helt enkelt inte med. Språk utvecklas i allmänhet mot att bli mer specifikt, inte tvärtom.
Problemet i det här fallet är att människor blir kränkta av ett pronomen. Det beror inte på pronomenet utan att samhället lärt dem bli lättkränkta. De borde inte få chansen att föra vidare det de blivit utsatta för till våra barn.
Ett bra exempel på att det är bättre att själv hoppa in i matchen sas och vara med och vara FÖR något och kunna påverka (förutsatt att man tycker det är en bra idé naturligtvis) istället för att bara vara mot. Och för mig är det självklart att det finns behov för ett ord för de som tillhör ‘det tredje könet’.
Roade mig med att sätta vokalerna mellan h och n och då blir det tre möjliga kvar för mig – hun, hän och hön. Av dessa gillar jag ‘hän’ bäst (så uttalas det även på finska). Och sen ‘hänom’ kanske (mer könsneutralt än ‘hänne’)?
Men detta kan väl då inte som vissa är inne på ersätta han och hon? För lika lite som jag vill tvinga någon att könsbestämma sig som han eller hon om det inte är ‘hänoms’ könsidentitet, lika lite vill jag tvinga någon att kalla sig ‘hän’ om dennes könsidentitet är han eller hon. Så om det är den funktionen ordet ska ha så torde man inte kunna ersätta han/hon eller honom/henne med detta i en text tex utan då får det stå han/hon/hän eller henne/honom/hänom ist, eller? Eller så är det då man använder ‘hin’ kanske (och för djur och figurer)?
Leif
Vad värst vad stingslig du var. Du misstolkar mig. Jag har inte sagt ett ljud om användandet av ‘hen’, ‘hon’ eller ‘han’. Det var du som ställde frågan “Och vad ska man göra med ordet “man”?” Jag försod inte att du inte ville ha svar.
Ps
PB
“Kan du tänka dig ett kompisgäng i dejtingsvängen (oberoende av kön och sexualitet), som använder “hen” eller “hin” när de pratar om människor?”
Japp, och det används alltså redan i vissa kompisgäng i dejtingsvängen (beroende på könsidentitet och sexuell läggning).
[...] på olika sätt, hur man kan se “diskriminering” på olika sätt, hur man kan se “hen” på olika sätt, och hur man kan se oändligt många ord på olika sätt. Det är intressant! Det [...]
Aktivarum: Fast i den där texten som du skrivit tycker jag “hin” kan användas istället för när du skriver “han eller hon”.
Du skrev: “Utöver att han eller hon kommer från Borås vet jag ingenting om denne”
Och det hade utan problem (tycker jag) kunnat vara enklare att sägas “Utöver att hin kommer från Borås vet jag ingenting om denne” just för att det är färre text, och också ur den aspekten att alla inte är antingen en han eller hon. En del är ingenting. En del definierar sig som både och. En del Ser sig som en HIN. Könsidentitet fysiskt är inte heller antingen svart eller vitt, det är en gråskala det med.
Men man kan ju fundera på alla tänkbara varianter som skulle kunna användas:
HAN – går bort, är maskulint
HEN – fem association pga “henne”
HIN – mask pga hin håle som ju är mask (eller??)
HON – går bort, är fem
HUN – Inte så dumt! Men det känns feminint
HYN – fem pga Hynda
HÅN – har annan betydelse och därför olämpligt
HÄN – Skulle funka med låter bedrövligt fult, ursäkta Finland
HÖN- Fem, höna?
H*N – Neutralt? Men svårt att uttala
H:N – Låter som H&M…. och det känns feminint även om de säljer manskläder också..
HN – maskulint eftersom det bara han konsonanter
Är det så att vi inte ens har könsneutrala vokaler?
Jag ser positivt på “hen” (eller “hin” eller “hän” eller “klonk” för den delen) så länge det handlar om att tillföra ett nytt begrepp och utvidga språket. Att sätta in det som en ersättning för de könsspecifika pronomen är helt förkastligt.
Tja, med det resonemanget skulle man ju kunna ersätta blond, brunett, cendré och rödhårig med hårfärgad, för vem vill behålla skillnader på grund av hårfärg. Vidare så kan man ersätta svart, mörkhyad, ljus, vit, gul, röd och mulatt med hudfärgad, för vi vill ju absolut inte kunna identifiera människor med hjälp av hudfärg. (grön däremot ersätts i omjämlikhetens tecken av illamående).
Tjock, mager, lång, kort, gammal, ung, hederlig, brottsling osv ersätts med lämpliga termer som visar att vi alla är lika och ingen skiljer sig från andra.
Polisens efterlysningar kommer sedermera att låta så här:
I övrigt skulle jag gärna se att man utvidgade med könsspecifika yrkeskategorier istället för att ta bort dem. Dvs.
polis(er): person(er) som ägnar sig åt polisiärt arbete.
polisett(er): kvinnlig(a) person(er) som ägnar sig åt polisiärt arbete.
polisong(er): manlig(a) person(er) som ägnar sig åt polisiärt arbete.
@Aktivarum
Ang. “denne”:
Nja, riktigt så enkelt är det inte. “Denne” är ett demonstrativt pronomen i maskulin form, den feminina motsvarigheten är “denna”. “Denna kvinna” och “denne man” alltså. Ett alternativ skulle kunna vara att man helt enkelt använder ett personligt pronomen som redan finns: “den”. Problemet är att det kan uppfattas som obektifierande och mig veterligen används inte utrumformen på liknande sätt i närbesläktade språk.
Alldeles oavsett den genusbetonade feministiska debatt som föres har jag saknat ett könsneutralt personligt pronomen för användning i exempel som ditt.
Det jag reagerade på var detta:
“Många svenskar tror ju fortfarande att kvinnor har lägre lön för samma jobb, även om så inte är fallet.”
Bara för ett drygt år sen hade vi en föreläsning med Sveriges Ingenjörer, som sa att nyutexaminerade kvinnliga civilingenjörer fortfarande får i snitt ca 2000 kr mindre ingångslön i månaden än sina manliga klasskamrater. Då är min fråga, har Sveriges Ingenjörer fel?
Im illi pritit i-sprikit istillit si bihivir mim inti tinki pi im min ski sigi hin illir hin.
Bra att du lyfter detta, Pelle!
Artikeln är lite lömsk (som så mycket från etablerade feminister i genusområdet). Man vill få det att låta lite “allmängiltigt” och praktiskt för oss alla liksom. Men så spricker mycket riktigt fasaden och den sjuka människosynen vittrar fram:
“Ett motargument är just att ordet hen kan leda till att skillnaderna mellan könsrollerna suddas ut. Exakt vilka skillnader är viktiga att behålla? Löneskillnader, användande av våld, omsorgsgivande eller empatiska förmågor?
Radikalfeminismens syn på mannen och manlighet som något mindre önskvärt i samhället. “Hen” som ett i leden av ansträngningar att eliminera “det manliga” och feminisera samhället ytterligare.
Det här är helt riktigt en riktigt unken människosyn – och det är samma människosyn som ligger bakom pojkarnas haveri i den svenska skolan.
Foxeras:
Ja, dessvärre har den representant från SI som föreläste för dig fel om löneläget. Jag rekommenderar dig att ta reda på hur det verkligen ligger till. Du hittar länkar till tillförlitliga undersökningar och resultat på Mansnätverkets hemsida: mansnatverket.org
@Foxears
Men nu är det så att man faktiskt brukar löneförhandla innan man anställs, hade man kompenserat för detta tror du?
Hade man tagit hänsyn till saker som: betyg,referenser,tidigare arbetslivserfarenhet osv?
Utan att veta saker som dessa är ju ditt påstående 2000kr mindre i ingångslön inte värt någonting.
Jag tycker att den här diskussionen är så intressant. Att jag gärna använder “hen” när jag kan (och önskar jag kunde säga hen i flera sammanhang) beror inte på feministisk övertygelse utan på att det är så enkelt. Jag hamnar ofta i sammanhang där jag behöver skriva eller säga “han eller hon” och det är fult och bökigt. Ett sätt att komma runt det är förstås att skriva t ex “patienten”, men det blir också krångligt i längden. Pronomen är ju just till för att jag ska slippa använda namn eller titel hela tiden. “Den” är inte alltid gångbart heller. Då sitter man där med “han eller hon” och längtar efter ett könsneutralt pronomen.
Varför inte bara använda ordet “människa”? Det gör många naturfolk ex samerna.
@leifer
av samma anledning som man inte använder “sak” om alla saker, utan bland annat kallar dem för bilar, trosor, sprutor och morötter.
“en” är bra att använda om en inte vill säga man, när en snackar allmänt snack.
T.ex: En sa´ unne säg o götte säj.
Brukar själv använda “en”, dels för att det känns mer som att jag hamnar i fokus och att jag inte drar alla över en kam.
“Man ska göra så” Näää alla gör inte så. “En ska göra så”. Känns mer neutralt även om en pratar allmänt.
Vad tror ni?
“Jag kan varken stå eller sitta. Jag tror självaste HIN har ridit min fi**a”……. efter helgens dejtande då alltså. Hahahaha love it!! Detta ska jag införa i mitt dejtande kompisgäng, om inte annat så kan det ge många skratt på fyllan.
Hördu Pelle, var det inte du som för ett tag sedan klagade på att någon feministisk text konsekvent skrev “hon eller han” med “hon” först igenom hela texten? Och att du själv poängterade att du brukade försöka tänka på att variera ordningsföljden på dessa två i det du skrev? (Jag kan förstås ha fel, det kanske inte var du, då får du ursäkta den här kommentaren).
Tänk vad enkelt om de och du bara hade skrivit “hen” och “henom” istället. Då behöver vi inte ens reflektera över sånt mer.
Mvh tycker att det är ett skitbra ord som fyller en funktion i sammanhang där könet på den vi pratar om är okänt eller om personen vi pratar om är en fiktiv person där könet är irrelevant.
dolf #36
Hahahaha det känns som om man skulle kunna sitta och utveckla det här hur långt som helst. Gärna med en vinare innanför rocken, vilka skratt det skulle locka fram
Aktivarum #27
Var det en han eller en hon?
Har du inte gjort en telefonintervju innan?