Som bloggen rapporterade om i går har professor Annica Dahlström lämnat sina uppdrag för Hjärnfonden. Detta efter protester mot hennes uttalande om att pappor är farliga för sina spädbarn.

Det var inga diskreta uttalanden som gjordes. Här är ett citat:

– De förstår inte hur sköra barn är. De rycker axlarna ur led. De låter barnens tunga huvud hänga och slänga så att de får skador på blodkärlen i hjärnan. Och så har män ofta ett betydligt mindre tålamod med dregel och bajsblöjor. Pappor vill kanske att barn ska lyda och förstår inte att barnen inte begriper tillsägelser. Därför är det många småbarn som också får smisk av sina fäder.

Här på bloggen har några varit upprörda över att hon fått avgå, med tanke på att Dahlström kämpat för att biologiska könsskillnader ska erkännas. Därför vill jag göra några förtydliganden:

  • Det är oerhört positivt att män och pappor protesterar när män pekas ut som farliga för spädbarn.
  • Forskningen stödjer inte att män skulle vara farliga för små barn. Den som hävdar detta har bevisbördan på sig.
  • Visst är det viktigt att den biologiska komponenten av könsskillnader kommer in i jämställdhetsdebatten. Men detta ska göras sakligt och metodiskt, och utan grundlösa anklagelser mot endera könet.
  • Dahlström valde själv att lämna sina uppdrag hos Hjärnfonden. Hon kunde valt att korrigera sina uttalanden istället – om hon blivit felciterad eller om hon ändrat uppfattning. Om hon ansåg sig ha bevis för sina uttalanden kunde hon också presenterat dessa.

Jag är för en fri och öppen debatt, samtidigt är det så att den som ger sig in i leken får leken tåla. Säger man att män är farliga för sina barn, utan att kunna backa upp detta med forskning, får man räkna med ett proteststorm. Felet här ligger inte hos dem som protesterar.

I dag publiceras för övrigt en debattartikel i SvD, där man redogör för att barn är lika trygga hos sin pappa som hos sin mamma.

Fyra forskare på Institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska institutet, har helt enkelt undersökt hur ofta barn blir skadade när de vårdas av mamman respektive pappan. Resultatet har publicerats i Journal of Epidemiology and Community Health. Här är det de fann:

När vi granskade alla förstfödda svenska barn åren 1988–89 hade 817 råkat ut för olyckor som krävde inläggning på sjukhus medan mamma var hemma, mot 67 när pappa var hemma. I proportion till de uttagna dagarna löpte barnen 12 procent lägre risk att skadas när fadern hade ansvaret.

Då man justerar för olika sociodemografiska faktorer försvinner denna statistiska skillnad, eftersom familjer där pappor valde att vara hemma ofta var mer socialt gynnade. Slutsatsen kan inte bli någon annan än att män och kvinnor, som kön betraktade, är lika bra eller dåliga på att skydda små barn mot allvarliga skador.

En forskningsrapport är inget slutgiltigt bevis, men det framstår onekligen som att Dahlström varit ute och cyklat med sina slutsatser.

Om vi ska gå efter den forskning vi känner till, är det alltså lika tryggt att låta pappan vårda barnet som att låta mamman göra det.

Jag vill betona att erbjudandet jag gav till Annica Dahlström igår (via mejl och på bloggen), om att få uttala sig ocensurerat och oredigerat här på bloggen, kvarstår. Hon är varmt välkommen att förklara vad hon egentligen menar, och om hon på något vis ändrat uppfattning om mäns förmåga som föräldrar. Vi kan alla göra misstag – vilket jag vet av egen erfarenhet – så det finns ingen anledning att vara långsint eller att demonisera någon.

Tipstack: Går till Gunnar!

Etiketter:  

40 kommentarer på “Angående mäns föräldraskap och professor Dahlströms avgång”

  1. Karin skriver:

    När jag läste kommentarerna på den där artikeln så hoppades jag att vissa av dom personerna var såna som ”hejar på” artiklar och forskning som visar att kvinnor är biologiskt sämre på vissa saker, och kanske får en förståelse för ilskan som uppstår när man läser sånt. Det känns kränkande att bli buntad ihop med ett kön och dömd efter det.

    Nu kanske just det här fallet är lite dåligt exempel, eftersom det är mest hennes tolkningar som upprör. Men det är intressant hur vi ibland ser på forskning. Att vi inte vill förlika oss med den om vi känner oss besvikna på vad den visar.

  2. Kenneth skriver:

    Jag tror att Pelle kanske var lite väl optimistisk när han hoppades att papparörelsen orsakat Dahlströms avgång. Sanningen är nog den att Dahlströms rön inte passade in det feministiska synsättet.

    Utan starka feministiska påtryckningar så hade Dahlström blivit kvar. Sååå stark är nog inte papparörelsen än – tyvärr.

  3. barfota skriver:

    @Pelle
    Skulle vara kul om du (som begriper dig på det) kunde gå igenom den forskning som presenterats på Journal of Epidemiology and Community Health
    Hur har de gjort, vad har de räknat in. Har de räknat in sådant som PAS (Parental Alienation Syndrome), psykisk, och fysiskt våld, pedofili och barnamord.

    Tänk tanken, fundera.
    Vad skulle hända om det i slutändan visade sig att Pappan är den mest lämpliga att ta hand om barnen?

  4. Joel Johansson skriver:

    Jag tycker det är viktigt att poängtera att biologiska könsskillnader aldrig är relevanta att diskutera politiskt, annat än som alternativ till feministiska analyser (ett nödvändigt ont när så krävs). Övrig sådan argumentation utgör inget annat än naturalistiska felslut – ett är kan inte rättfärdiga ett bör.

  5. h:o skriver:

    barfota

    Psykisk misshandel kan knappast räknas in. Det är ingen olycka som kräver sjukhusvård.

    Pedofili och barnamord kan knappast göra någon skillnad i statistiken (även om det räknats in), då det torde vara ett väldigt lågt antal i förhållande till alla skadade totalt som sökt vård.

  6. Sofia skriver:

    Av alla småbarns familjer jag känner, och det är många, är det bara i en enda som barnen föredrar pappan när de vill bli tröstade/ bli nattade/ sitta i knät osv. och då har de flesta papporna ändå tagit ut mycket föräldraledighet och spenderar mycket tid med barnen. Små barn och kvinnor har en speciell kontakt som är svår att sätta fingret på. Pappor kan självklart sköta ett barn korrekt rent praktiskt men jag tror inte att de fyller barnens känslomässiga behov på samma sätt som mammor.
    Människor är inga urverk och kan inte skötas efter regler. Det behövs lyhördhet och intuition. Självklart gäller detta på gruppnivå och det finns alltid familjer som sticker ut och där pappan är bättre på detta än mamman.

  7. barfota skriver:

    @h:o #5

    ”Psykisk misshandel kan knappast räknas in. Det är ingen olycka som kräver sjukhusvård.”

    Nej, ingen olycka, snarare en medveten misshandel som kanske kräver omfattande behandling (vård) långt upp i åldrarna för att komma tillrätta med.

    ”Pedofili och barnamord kan knappast göra någon skillnad i statistiken (även om det räknats in), då det torde vara ett väldigt lågt antal i förhållande till alla skadade totalt som sökt vård.”

    Svårt det där, en mördad söker inte vård, knappast små barn som utsatts för övergrepp heller. Så naturligtvis har du rätt, det kanske inte skulle göra någon skillnad i utredningen om detta togs med men… det skulle kunna ha en avgörande betydelse för vem som s.a.s. är mest lämpad att ta hand om barnen, det var det jag ville komma fram till. Hur skulle samhället reagera om det visade sig att papporna var bättre lämpade än mammor att ta hand om barnen?
    Jag tycker tanken är hisnande och spännande.

  8. Koo skriver:

    Sofia:

    Du ”tror inte att de fyller barnens känslomässiga behov på samma sätt som mammor”.

    Vilket snömos. Pappor är i regel minst lika kapabla att ta hand om även mycket små barn. Givetvis finns det – och kommer alltid att finnas – kvinnor som du som vill försvåra för barnet att knyta an till sin pappa. Det brukar ju låta så här. Först vill ni ha hela föräldraledigheten – sen säger ni att barnet inte har knutit an till pappan på samma sätt. Det här är en domän som ni förvarar med näbbar och klor – och ni tänker inte ge upp makten över hemmet och föräldraskapet till några pappor inte!

    Nej, det är dags för papporna att stå upp för barnens rättigheter!

  9. barfota skriver:

    @Sofia #6

    ”Av alla småbarns familjer jag känner, och det är många, är det bara i en enda som barnen föredrar pappan när de vill bli tröstade/ bli nattade/ sitta i knät osv.”

    Jag är nyfiken på hur det är med ”osv”, menar du att fixa, bygga, spika, busa? Vad menar du, föredrar de mamman då också, eller är det bara att bli ”tröstade/ bli nattade/ sitta i knät” som är viktigt för ett barn?

    ”Små barn och kvinnor har en speciell kontakt som är svår att sätta fingret på”

    Pappor har en speciell kontakt med barn som är svårt att sätta fingret på!

    ”Pappor kan självklart sköta ett barn korrekt rent praktiskt men jag tror inte att de fyller barnens känslomässiga behov på samma sätt som mammor.”

    Varken mamman eller pappan var ensamma kan uppfylla barnets behov av både pappan och mamman, därför är jag för kärnfamiljen. Självklart kan mamman sköta ett barn korrekt på samma sätt som pappan kan.

    ”Det behövs lyhördhet och intuition.”

    Vad har det med mamma eller pappa att göra? Insinuerar du att pappor skulle sakna den förmågan?!

  10. Klerd skriver:

    Som jag förstår det så ha P.Ström talat gott om henne och hennes forskning!

    Ni måste inse att det finns skillnader på kön. I detta fall är män sämre. Män är annars världsbäst på ALLT. Men så fort jag trampas på tårna så grinar jag om jag inte får rätt.

  11. Sofia skriver:

    Koo

    Tagga ner.

    Barfota

    Jag håller med dig. Pappor är lika viktiga för barn men på andra sätt. Däremot tror jag inte alltid att man kan byta roller rakt av bara sådär. Jag tror att kvinnor i genomsnitt har en fördel vid spädbarns vård . Det betyder inte att pappor är mindre viktiga i barnens liv.

  12. Jax skriver:

    Hjärnforskare Professor Annica Dahlström har sammanställt aktuell forskning om hjärnan med tonvikt på de många belägg som finns om könsskillnader och som inte tas upp i dagens samhällsdebatt. Hon drar också slutsatser av denna nya forskning.

    Att hon skrivit sin bok är en fantastisk välgärning i i dagens debattklimat. Feministerna är vansinniga på henne och hennes avgång är ett resultat av ett rebiatfeministiskt drev.

    De slutsatser hon drar av forskningen kan vara rätt eller fel. Hon kan uttrycka sig snyggt eller plumpt men hon har rätt att säga det hon säger. En del kanske tycker hon går för långt, en del kanske tycker att tanten är fnoskig, – och än sen? Det har travats teoretiska kvasivetenskapliga galenskaper sedan 60-talet av feminister och ”genusforskare” och ingen har behövt avgå eller lämna några poster. Tvärt om blir genusvetarna fler och fler för varje dag som går och även de galnaste gör karriär.

    Annica Dahlström förföljs inte för det hon säger om män och barn utan för att hon för fram för feminismen obekväma sanningar. Det som sker nu är skandal.

    Vi som är för rent spel och ett fritt och demokratiskt samhälle borde stå upp till stöd för Annica Dahlström.

  13. Access skriver:

    barfota säger:
    ”@Pelle
    Skulle vara kul om du (som begriper dig på det) kunde gå igenom den forskning som presenterats på Journal of Epidemiology and Community Health
    Hur har de gjort, vad har de räknat in. Har de räknat in sådant som PAS (Parental Alienation Syndrome), psykisk, och fysiskt våld, pedofili och barnamord.”

    Visst vore det trevligt med en sån genomgång!

    Och för att underlätta för Pelle att agna sig åt sådant så uppmanar jag alla som har möjlighet att skänka Pelle en slant i månaden för dylikt arbete. Trots allt så tar det tid och kapacitet att göra det Pelle gör, och liksom alla vi andra så måste tiden räcka till även för allt annat också. Det är få av oss jobbar gratis för andra.

    Så du som har möjlighet och tycker att dessa frågor är viktiga: Skänk-en-slant till Pelle. Ta som vana att göra det vid varje löning.
    Han Plusgiro-nummer är 311780-1 (se även http://www.pellebilling.se/2011/09/bloggens-syfte)

  14. Matte skriver:

    @Sofia

    Du framhåller kvinnor som lite bättre föräldrar. Tycker du att män är lite bättre i förvärvsarbete också, eller är det jämnt där?

  15. Koo skriver:

    Att på något sätt associera den sjuka människosyn som Annica Dahlström står för – med den uppvaknande mansrörelsen är helt igenom fel.

    Jag tycker att Pelle intar en väldigt bra och balanserad ståndpunkt.

    Det här handlar inte om att hylla biologister till vilket pris som helst. Jag skulle rent av hävda att de som vurmar för Dahlströms s.k. forsking, är precis lika fel ute som de radikalfeminister och postmodernister som bland annat menar att kritiken mot föreställningen om en skatt vid regnbågens fot är ”manlig” och därför måste avfärdas. Ja, det är lika heltokigt åt båda håll!

    Mansrörelsen måsta vara stringent och hålla tätt mot dessa tokerier. Åt båda håll!

    Mammor och pappor är precis lika bra föräldrar. Punkt. Pappor är inte lika bra på att producera bröstmjölk. Sant. Men pappor är precis lika fyllda av omsorg och kärlek – och förmår att ta hand om ett spädbarn idag med samma resultat som en mamma. Med bröstmjölksersättning, närhet och omtanke.

    Pappor förmår vara nära och går in i en anknytningsfas med sina barn – nästan alltid när de får (för mamman som inte sällan väljer att hålla pappan på avstånd). Men sen, jovisst har oftast mammor och pappor olika områden som de prioriterar i livet. Men inte heller det är något dekret. Ibland är mammor mer handlingskraftiga, organisatoriska eller rent av tekniska – och är mer avståndstagande gentemot barnet. Och ibland är det papporna som står för den djupare kontakten, den innerliga anknytningen. Det vet väl alla som har någon som helst relation till litteratur de senaste 250 åren!?

    Bort med det här biologistiska tramset! Självklart spelar biologi OCKSÅ in i individers utveckling, men att retirera in i apstadiet och synen på oss själva som bara däggdjur går emot hela min humanistiska syn på världen.

    Jag hoppas verkligen att fler reagerar och sätter ner foten. Det här är absolut inte vad jämställdismen eller männens nya uppvaknande handlar om!

  16. Daniel skriver:

    @Sofia
    ”Jag tror att kvinnor i genomsnitt har en fördel vid spädbarns vård”

    Det tror jag med, bara en sådan sak att ni alltid bär barnets mat med er vart än ni går ser jag som ett stort plus.

    Nu är det ju inte alla som kan amma, men för de som kan så finns all näring som barnet behöver upp till att det är 6 månader i bröstmjölken.
    Jag tycker att det är helt fantastiskt.

  17. Jonte skriver:

    Yes, generella skillnader kan faktiskt bidra till att skapa onödiga stereotyper och fördomar. Folk har lätt att kategorisera och glömmer bort att generella skillnader säger ingenting om individen utan bara kan förklara varför fler män vill bli bilmekaniker när fler kvinnor väljer att bli sjuksköterskor.

    Biologiska förklaringsmodeller är ibland nödvändiga att lyfta fram som alternativa förklaringsmodeller till att män och kvinnor som grupp prioriterar olika så att klåfingriga politiker håller fingrarna borta från våra egna fria val.

  18. Rickard skriver:

    Var det inte så att mammor är de som oftast slår och mördar sina barn när dom är små(under 7 tror jag)? Tror jag läste det på genusnytt.

  19. Sofia skriver:

    Matte

    Det beror på vad vi pratar om för förvärvsarbete. Allt människan gör kan ju vara förvärvsarbete om den får betalt för det. Om vi jämför två lika stora grupper män och kvinnor tror jag att männen i genomsnitt är bättre på vissa yrken och kvinnor på andra. Sen tror jag det är vanligare att kvinnor trivs med att vara hemma och pyssla om barnen och hemmet. Å andra sidan kanske många fler män skulle erkänna att de tyckte om det om det fanns en större acceptans för hemmamän i samhället.

    Sen framhåller jag inte alls kvinnor som bättre föräldrar. Det finns mycket som ingår i föräldrarollen och vissa saker där tror jag att män i genomsnitt är bättre på. Men just med spädbarn och mycket små barn tror jag att kvinnor har en fördel. Hela kroppen är liksom inställd på bebisen efter graviditeten. Därmed inte sagt att inte en pappa kan ta hand om sin bebis. Det jag från början vände mig emot var jämförelsen med urmakare och kirurger. Att ta hand om människor är inget mekaniskt arbete som handlar om precision och motorik.

  20. NinniTokan skriver:

    @ Jonte:
    Biologiska förklaringsmodeller är ibland nödvändiga att lyfta fram som alternativa förklaringsmodeller till att män och kvinnor som grupp prioriterar olika så att klåfingriga politiker håller fingrarna borta från våra egna fria val.

    Precis så! Biologiska förklaringsmodeller är det som kan krossa förklaringsmodeller som könsmaktordning och patriarkat.

    Det säger inget om oss som individer utan säger åt staten att hålla sina klåfingriga borta från våra val i livet.

  21. barfota skriver:

    @Sofia

    ”Jag håller med dig. Pappor är lika viktiga för barn men på andra sätt. Däremot tror jag inte alltid att man kan byta roller rakt av bara sådär. Jag tror att kvinnor i genomsnitt har en fördel vid spädbarns vård . Det betyder inte att pappor är mindre viktiga i barnens liv.”

    Bra, då är vi överens på den punkten.

    Jag ärkekonservativ och förespråkare för kärnfamiljen så tycker att barn skall få komma till världen på det naturliga viset. Barn i samkönade relationer är då varje sig naturligt eller avlade i en kärnfamilj, mitt ställningstagande blir då att med hänsyn till barnen och för barnens bästa så bör samkönade inte få skaffa barn. Att samkönade av egoistiska skäl kommer att skaffa barn ändå råder det inget tvivel om men då föreslår jag att de döms att betala underhåll för barnet de själv skaffat. Samhället skall markera att det inte är OK att på detta egoistiska vis skaffa sig barn , på samma sätt skulle de som uppger ”fadern okänd” dömas till att betala underhåll.

    Det brukar ja alltid vara så noga med att männen skall ta ansvar för barnen de avlat i en kärleksrelation så varför inte kräva att alla tar ansvar för och betalar för de barn de skaffat även i en konstlad situation. Varför tillåta kronofogden att jaga livet av och formligen mer eller mindre ekonomiskt förstöra livet för en frånskild pappa samtidigt som alla ”fadern okänd” och spermadonatorer slipper. Vi behöver helt klart revidera lagstiftningen rejält.

    Ledsen det blev litet OT, men kändes skönt att skriva av sig :D

  22. Matte skriver:

    @Sofia

    Liknelsen med urmakeri och kirurgi var ju bara ett bevis för att män klarar av finmotoriska rörelser och inte skulle vrida barnets axel ur led. Inte att uppfostran och omvårdnad jämfördes med dessa yrken.

  23. Gunnar (D.U.) skriver:

    Hos Maukonen finns en intressant kommentar av Robert:
    http://maukonen.wordpress.com/2012/01/25/pappadrev-far-vantolkad-proffessor-att-avga/#comment-5997

    , som tydligen var en i ”pappadrevet” som skrev brev till Hjärnfonden om Annica Dahlström och disskuterade hennes extrema åsikter om pappor vs småbarn, som jag uppfattar det.
    Robet skriver han fick ett personligt svarsbrev från Hjärnfonden där de annonserar att Annica avgår och att de tar avstånd från hennes åsikter.

    Är ju lite intressant med tanke på det som flera har framfört här hos Pelle om att det helt säkert skulle vara feminister som ”avsatte” Annica Dahlström,
    som t.ex. Kenneth i #2 skriver här ovan:
    ”Jag tror att Pelle kanske var lite väl optimistisk när han hoppades att papparörelsen orsakat Dahlströms avgång. Sanningen är nog den att Dahlströms rön inte passade in det feministiska synsättet.

    Utan starka feministiska påtryckningar så hade Dahlström blivit kvar. Sååå stark är nog inte papparörelsen än – tyvärr.”

    Jag tror istället att mansrörelsen / papparörelsen faktiskt börjat bli just så starkt att den börjar få ett reellt sunt inflytan och påverkan!

    Och med detta exemplet kan vi se att det finns andra som aktivt och sunt jobbar för det, även om de inte driver debatt öppet i eget namn i bloggar.
    Jag själv har t.ex. valt den vägen, att vara anonym i den öppna bloggdebatten här men i övrigt aktivt ta debatt fysiskt närvarande med min identitet och påverka inom området Jämställdhet2.0 / mansrörelsen / papparörelsen.

  24. Jenny Kristiansson skriver:

    Jag tycker bara att det är skönt att män/pappor börjar vilja ta ut mer föräldraledighet och börjar inse sin viktiga roll som pappor. Och att män också för sin egen skull börjat inse att jobb inte är hela livet utan att nära relationer med barn och familj ger själen och kroppen så mycket mer än ett statiskt arbete.

    Som kvinna känner jag också att det är skönt att bli avlastad på något vis. När man talar om kvinna-barn är det så många förväntningar på oss kvinnor. Kanske inte uttalade, men ändå alltid underliggande och alltid närvarande. Speciellt jag som är runt trettio och egentligen vid det här laget borde längta efter barn, men som inte gör det.

    Jag känner bara att jag skulle vilja vara man när det gäller allt det här med barn. Vem vill liksom ha en parasit växandes i magen? Dessutom snackar alla om hur ont det gör att föda fram barnet och vem vill egentligen vara med om det? För att inte tala om hur äckligt det egentligen är att barnet ska suga på ens bröst. Dessutom kan man inte träna när man är höggravid och inte en lång tid efter graviditeten heller. Kort sagt, man lär ju sagga ihop som en jäkla sugga. Män kan fortsätta gå på gym och löpträna eller what ever. De behöver inte mista sin spänst bara för att de blir förälder.

    Och helt ärligt, alla män jag har dejtat har varit positivt inställda till att skaffa barn. Det är aldrig jag som tar upp det, det är alltid de som tar upp det. Varför? Inte vet jag, men jag hade nog också varit hundra gånger mer positiv till att skaffa barn om jag var man.

    Jag tycker kort sagt att det starka fokuset som legat på kvinna-barn gott kan vägas upp mer av man-barn så kanske kvinnor som jag inte blir så ”konstighets- förklarade.”

  25. Jenny Kristiansson skriver:

    Jag säger som ”barfota”, det var skönt att skriva av sig :-)

  26. Torstensson skriver:

    Barfota

    Du skriver bra och tänker på en hög nivå. Dina inlägg är mycket läsvärda.

    ”Vad skulle hända om det i slutändan visade sig att Pappan är den mest lämpliga att ta hand om barnen?”

    Då hade jag blivit feminist. Nej men skämt åsido, men det är fall till fall som ska gälla vid avgörande för vem som är den bästa föräldern. Jag är inte jämställdist för att försämra för alla kvinnor och förbättra för alla män. Då blir det totalitärt, ungefär lika illa som att skriva in 50 % i stadgarna vid nya filmavtal. Jag vet att du inte heller har den hållningen men jag ville bara skriva detta för att svara på din fråga. Totalitarism är farligt.

  27. Mörker skriver:

    Det är synd att sådana som Annica Dahlström inte får den slutna vård som det vore i allas intresse att de fick.

  28. barfota skriver:

    @Torstensson #26

    ”Du skriver bra och tänker på en hög nivå. Dina inlägg är mycket läsvärda.”

    Tack. Jag tyckte bara att ”tanken” var intressant, om det rent hypotetiskt skulle visa sig att pappan är den generellt bättre föräldern skulle då alla de resurser och pengar som pumpas in i feminismen och kvinnojourer komma pappor och män tillgodo? Skulle man sluta tala om ”för barnens bästa” då det bara verkar vara en klyscha för att gynna kvinnor? Skulle det rent av kunna bli så att feministerna börjar ropa på jämställdhet & rättvisa och konvertera till jämställdism eller vad man nu väljer att kalla det?

    Givetvis bör det vara den bäst lämpade föräldern som har huvudansvaret för barnen men… i den värld jag är uppvuxen i så handlar det om att få familjens ekonomi att gå ihop och då fattar man själv (inom familjen) beslutet om vem som skall stanna hemma och ta hand om barnen och vem som skall förvärvsarbeta. Det är nog bara medelklassen och uppåt d.v.s. de som sitter och vill bestämma över hur ”andra” skall leva sina liv som har råd att vara kräsna och välja. Tyvärr så väljer de (jag känner från de övre klasserna) och som har starka synpunkter på vad som är bäst för barnen samtidigt att själva inte stanna hemma och ta hand sina egna barn, de vill helt enkelt fortsätta sin lönsamma yrkeskarriär, tjäna mera pengar och lämnar utan större eftertänksamhet iväg sina barn eller anställer någon annan att ta hand om barnen. I bland har jag bara för att djävlas ställt frågan ”men ni som tjänar kanske 10 ggr så mycket som jag och min fru gör varför stannar ni inte hemma med era barn?” Svaren uteblir oftast. Vad jag egentligen ville komma fram till är att var och en skall ha rätten att själv bestämma över hur de skall lösa sina liv, detta är ingenting som stadsfeminismen (antijämställdismen) skall blanda sig i. Däremot så skall man alltid ha barnens bästa för ögonen och inte bara kvinnans eller egoistiska vuxnas behov.

  29. Johan skriver:

    @Sofia och de som svarat henne.
    Jag delar din erfarenhet av att kvinnor oftare är ser till barnens känslomässiga behov, och att barn oftare söker sig till mamman för tröst. Samtidigt är det som andra säger, barn söker sig oftare till pappan för bus och lek.

    Båda funktionerna är viktiga men den första, känslomässiga behov, är viktigare och särskilt när barnen är riktigt små. Det är upplevelsen av att få tröst som grundlägger anknytningen vilket är viktigt för barnets senare förmåga att skapa relationer och knyta an till människor. Förmodligen bidrar kvinnor, åtminstone de som är bra föräldrar, mer till det.

    Om det är biologiskt eller socialt konstruerat föräldrabeteende är förstås svårt att svara på. Så länge barnen har två föräldrar är det förmodligen dessutom bra att föräldrarna har olika roller men man får acceptera att pappans roll i så fall blir viktigare när barnet börjar förflytta sig.

  30. barfota skriver:

    @Johan #29

    ”Jag delar din erfarenhet av att kvinnor oftare är ser till barnens känslomässiga behov, och att barn oftare söker sig till mamman för tröst.”

    Jag delar inte den uppfattningen. Då jag som man gått hemma med mina fyra söner och varit den ”mest närvarande” så är det också till mig de söker sig i första hand. Det handlar om att kvinnor måste ut i förvärvslivet, jobba heltid, sjukskriva sig mindre, börja gifta sig nedåt och ta större ansvar för familjens ekonomi. När det sker kommer pappor inte att ha några som helst problem att i större utsträckning stanna hemma och sköta barn och hem. Att hemmet kanske sedan inte blir ”skött” som kvinnan vill får hon allt ta och vänja sig vid (släppa kontrollen över). Hinner inte utveckla mina tankegångar längre just nu, skall iväg på annat håll.

  31. Sofia skriver:

    Matte

    Du har rätt i att Annikas synpunkter handlade just om pappans motoriska färdigheter och där har hon säkert fel. Jag gick väl igång och pratade om mina egna tankar som väcktes av diskussionen; att den ”fysiska, kroppsliga, motoriska” omvårdnaden av barnet bara är en del och att jag hellre skulle lämna mitt barn till någon med dåliga motoriska färdigheter än till någon som har svårt att knyta an känslomässigt till barnet. Hellre ärr på kroppen än ärr i själen sas.

  32. Sofia skriver:

    Daniel

    Ja, det är verkligen fantastiskt : )

  33. Sofia skriver:

    Johan

    Jag tror att du har rätt. Sen är det ju så att det finns stora individuella skillnader och jag tror även att man som ensam förälder utvecklas och lär sig att se fler av barnens behov som man kanske inte hade gjort om den andra föräldern hade skött den delen.

  34. Per skriver:

    Jag har absolut inga problem med att tro att mödrar är bättre föräldrar än pappor, ser inga problem med den slutsatsen. Det är dock en stor skillnad på att säga att ”mödrar är lite bättre föräldrar generellt” och att säga ”pappor är generellt dåliga föräldrar”.

    Något som dessutom bör påpekas är att könsspecifika TENDENSER inte skall bestämma lagar och åtföljning av lagar.

  35. NinniTokan skriver:

    @ Per:
    Jag har absolut inga problem med att tro att mödrar är bättre föräldrar än pappor, ser inga problem med den slutsatsen.

    Nu pratar jag, som vanligt, på gruppnivå, inte individ.
    Det har jag ett problem med, därför att då prioriterar man vissa egenskaper före andra egenskaper.
    Hade vi levt i en grottid, ja då är omvårdnad det enda viktiga (och är än det under den allra första tiden). Men vi lever inte i en sådan tid. Och jag menar att i dagens samhälle är ”mångfald” av egenskaper viktigast för barnen, så att barnen ges en bred och trygg bas att stå på.

    Själv har vi haft förmånen att att länge ha barnets farföräldrar som stod min son nästan lika nära som jag och min man. Att få växa upp med näst intill daglig och nära kontakt med fyra vuxna individer(två kvinnor, två män) formade av två helt olika tidsperioder ger en bredd på inputs till barnet att formas av och att ta intryck från. Inputs där alla ger olika pusselbitar utifrån den individ man är och den livserfarenhet man har.

    Just därför tycker jag det är så hemskt när man i vårt samhälle försvårar för barnet att behålla en god kontakt med båda föräldrarna. Det ska synnerligen goda skäl till att beröva barnen en förälder.

  36. hamstrn skriver:

    Om båda föräldrarna behövs. Varför värderar man dem för sig?

    Om båda föräldrarna behövs, kan vi kalla det familj.

    Vad är så dåligt med mamma, pappa och barn?

  37. barfota skriver:

    @Jenny Kristiansson #24

    ”Och helt ärligt, alla män jag har dejtat har varit positivt inställda till att skaffa barn. Det är aldrig jag som tar upp det, det är alltid de som tar upp det. Varför?”

    Helt enkelt för att de vill ”komma i bra dager hos dig”, de säger så därför att de TROR att det är det som kvinnor vill ha och som de vill höra från en man, litet som att säga ”mig kan du lita på, jag är inte rädd för att binda mig”. Bara ett annat sätt att smöra och manipulera alltså, och som vanligt så finns det alla sorters både män och kvinnor. En del vill ha barn, andra inte, om jag får vara litet mansgris för ett tag så tycker jag det kan låta tilltalande att vara tillsammans med en kvinna som har sin ursprungliga kropp i fint skick. Det är din kropp, ditt liv, din önskan… jag tycker inte du är det minsta konstig.

  38. barfota skriver:

    @Per

    ”Jag har absolut inga problem med att tro att mödrar är bättre föräldrar än pappor, ser inga problem med den slutsatsen.”

    Räknar man in PAS, psykisk misshandel och barnamord så ser jag stora problem. Kvinnor har lättare för att bära, föda och amma. Punkt!

  39. Emma skriver:

    Så när det för en gångs skull kommer någon och vågar knysta om att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor så handlar det om dylika bottenapp till genereliseringar. Varför är det så svårt för folk att förstå att:
    1. Ja, skillnaden mellan män och kvinnors biologi påverkar oss även som föräldrar. Vissa delar, som amning/hormoner hos kvinnan vet vi mer om, andra delar som tex sjunkande testosteronhalt hos pappor är nyare kunskap.
    2. Alla är vi dock i n d i v i d e r. Alla kvinnor påverkas inte på samma sätt av ens det biologiska/hormoniella i förlossning/moderskap. Alla män påverkas inte på samma sätt av att bli pappor.
    3. Frånsett det faktum att vi är sinsemellan olika som personer pga medfödda egenskaper har vi dessutom olika bakgrunder och erfarenheter som kan göra oss mer eller mindre lämpade som mammor eller pappor.
    4. Situationen runt omkring oss. Vilket stöd har vi från släktingar och vänner.
    Är det något som är biologiskt onaturligt är det just enbart två vuxna med ett spädbarn och noll backup i form av andra vuxna, andra generationer som kan ge hjälp och stöd.

    Vissa saker ger mamman ett biologiskt försprång, vissa saker ger pappan ett. Men det hindrar inte att enskilda mammor e l l e r pappor som individer har egenskaper som gör att de är extra lämpliga eller olämpliga som föräldrar.

  40. Gonzo skriver:

    Det är många kvinnor som känner sin självklara makt över barnen och familjen hotad.
    Kvinnans känsla av att vara överlägsen mannen och att vara den viktigaste personen. Hon som kan och vet allt.

    Detta kan och vet allt kan naturligtvis vändas till en kvinnofälla om behov uppstår. Det sk duktiga flicka syndromet och att kvinnor får göra allt hemma.

Google