Alla är inte Happy, happy

16 januari 2012, av Pelle Billing

I boken Happy Happy: en bok om skilsmässa ville de radikalfeministiska redaktörerna Maria Sveland och Katarina Wennstam ge en bild av skilsmässor som en positiv och berikande erfarenhet.

Och visst kan det vara så. Livsöden och skilsmässor ser olika ut för olika personer, och en genomgången kris blir ofta berikande i slutändan – även om den inte var önskad.

Min gissning är dock att när ordet skilsmässa nämns, så tänker fler på det skådespelerskan Maria Lundqvist ger uttryck för:

Har det gett en frihetskänsla eller mest känts ensamt?
- En konkret skilsmässa mellan man och kvinna är något stort, det är som att dö en stund faktiskt. Men jag tror att man upplever liknande smärta, skuld och tankar och framför allt en ensamhetskänsla även inom relationen när barnen flyttar hemifrån, eller när någon som står en nära dör. Alla dessa uppbrott är jättejobbiga och ensamhetskänslan knockar en, säger hon.

Möjligen skulle man kunna tillägga att samma upplevelse inträffar om det är två män eller två kvinnor som skiljer sig.

”Som att dö en stund” beskriver väl det trauma och den stress det innebär att förlora den vuxenrelation som är viktigast för en. Även om man sedan kommer ut på andra sidan är en skilsmässa inget beslut som fattas lättvindigt eller impulsivt.

Happy happy har en delvis annan inställning, då den är ”en bok som vill stärka och inspirera alla som tagit steget – och alla som kanske funderar på att ta det…”. Om boken getts ut i ett konventionellt och gammeldags land hade jag förstått syftet med detta. Men i Sverige och västvärlden känns det lite som att sparka in en öppen dörr. När nära hälften av äktenskapen slutar med skilsmässa är det rimligen inte brist på uppmuntran som är det stora problemet.

Varför har då boken getts ut? Jag har svårt att se något annat än en ideologisk agenda. Man gillar inte tvåsamheten som norm, trots att de flesta människor strävar efter att leva i en tvåsamhet.

Vare sig det är avsiktligt eller inte ges också bilden att kvinnor är Happy, happy när de slipper sina män. Och om inte det är radikalfeministisk ideologi så vet jag inte vad som är det.

Etiketter:  

33 kommentarer på “Alla är inte Happy, happy”

  1. Backlash skriver:

    Det är väl bättre i så fall att inte gifta sig?

  2. masa skriver:

    Boken tycks mig ha getts ut åtminstone delvis för att rationalisera och rättfärdiga sig själva, och få beundran för att vara ”frigjorda”. Närhelst någon anstränger sig så för att övertyga om att ”jo men det här ju bara så fantastiskt och alla borde göra såhär” kan man misstänka högst personlig-psykologiska delorsaker (sedan kan man ju ha poänger för det, men det brukar bli svårt att trassla ut vad som är vad…).

    För min del känns det mest som rätt naiv och närsynt poppsykologi på tonåringsnivå (jag behöver inte dig! klarar mig själv så det så!) som förklätts till något slags livsvisdom.

  3. sven skriver:

    Det är inte bara att slå in öppna dörrar.Det finns situationer även bland sekulariserade svenskar där det är känsligt och fult med skillsmässor.
    T.ex där den ena partnern blir mycket hjälpbehövande och den andra partnern blir helt låst till omsorg om partnern.Att då begära skillsmässa för man vill att ens återstående liv inte bara skall bli vård av partnern anses säkert som mycket fult.

  4. Mia. skriver:

    ”Varför har då boken getts ut? Jag har svårt att se något annat än en ideologisk agenda.”

    Ja i den kontexten sas kan det säkert vara så. Men hur hade det varit om det inte hade varit feministiska redaktörer och om texterna även hade varit skrivna av män och de som separerat från samkönade äktenskap? Dvs bara som en ‘motvikt’ till att skilsmässor är ett misslyckande (”Som att dö en stund”) utan mycket riktigt även kan vara utvecklande och början på något nytt och bättre (”Happy Happy”). Det skulle t ex vara intressant att läsa om hur mäns relation till barnen ibland förbättras efter separationen, bla för att det inte finns ett kvinnligt tolkningsföreträde ;)

  5. Patrik skriver:

    Jo, det märks att flera av författarna till Happy-Happy tycker att kvinnor är lyckligare med andra kvinnor än med män. Att vänskap mellan kvinnor är överordnad kärleken till en man. Lite som i ”Sex and the City”. Männen kommer och går, men vänninorna består.

    Nu när kvinnor kan försörja sig själva och det finns poliser som skyddar dem är det inte lika självklart för dagens svenska kvinna att ha en man i sitt liv. Återstår för oss män att göra oss behövda på ett nytt sätt.

    Vi män behöver kvinnor. Inte bara för sex och barn utan också för känslomässig trygghet och närhet. Jag tror att vi kan ge samma sak tillbaka till kvinnorna.

  6. Mr galahad skriver:

    Mer intressant vore väl i så fall att läsa en objektiv bok med konkreta tips och förslag om hur man som kvinna eller som man kan hantera en skilsmässa och de svårigheter som en sådan kan innebära.

    //Mr G

  7. Freja skriver:

    @ Mr galahad

    Det finns nog redan tror ´jag.

    @ Patrik
    Jag hoppas att många kvinnor tycker som mig att man inte har en man för att bli beskyddad och försörjd utan för att man älskar honom:) Jag älskar min sambo och skulle inte bli det minsta happy, happy utan honom. Däremot försörjer han mig inte men skulle skydda mig om någonting hände – precis som jag skulle skydda honom.

  8. Emma skriver:

    @ Patrik: ”Vi män behöver kvinnor. Inte bara för sex och barn utan också för känslomässig trygghet och närhet. Jag tror att vi kan ge samma sak tillbaka till kvinnorna.”

    Detsamma gäller kvinnors behov av män. Just den diskussionen kom faktiskt upp när jag var på en utbildning utomlands för några år sedan, bodde på hotell, och var tvungen att vara borta en månad i sträck med stor tidsskillnad till Sverige. Delade hotell med några andra kvinnor i varierande åldrar men fasta förhållanden och kom just in på vad vi saknade mest med att vara hemifrån. Att det faktiskt inte var sex utan just den där känslomässiga närheten och det mentala stödet ifrån männen i våra liv. Det där oersättliga som ingen annan kan ge en.

  9. sven skriver:

    En kvinna utan man är som en fisk utan cykel har blivit verklighet. Männen är måttligt glada.

  10. Jack skriver:

    När jag läste på svenskt universitet betonades också hur separationer från en partner kunde ses som något positivt, befriande osv och att detta blivit ett alltmer vanligt synsätt. Det är väl egentligen ok,

    Bakgrunden kan vara feministisk, att allt fler äktenskap leder till skillsmässor (50%?), att 70% av skillsmässor initieras av kvinnor, att människor istället har fler mindre djupa partnerförhållanden, att kvinnor tillåts ha mer kompletta identiteter (Inget ”you complete me” som för män som ännu inte fått de där årtiondena med lagstiftning och mångmiljarder för sin egen frigörelse mot kvinnor), att kvinnor ofta går ekonomiskt plus på skillsmässor, att de får huset, att de får barnen, att de slipper fängelse för brott de inte begått samtidigt som kvinnors åsikt har mer tyngd i den allmäna opinionen än män och således deras relativa välgång blir den allmäna opinion.

  11. Daniel skriver:

    Oavsett hur de bägge parterna mår av en skilsmässa, så är det fan inte ”Happy,happy” för barnen när föräldrarna skiljer sig.
    Det vet jag av egen erfarenhet.

    Sen så har jag lagt märke till en sak, kvinnorna verkar i större utsträckning gå och vara bittra och snacka skit om pappan till barnen.

    Så var det för mig och många av mina vänner.
    Det gick så långt i mitt fall att jag fick hota min egen mor med att säga upp bekantskapen, för att hennes passivt aggressiva skitsnack om min far skulle upphöra.
    Från min far så har jag aldrig hört ett ont ord om min mor, jag tror säkert att han har en hel del att säga men han gör det aldrig framför sina barn.

  12. Mia. skriver:

    Daniel

    ”– Det fanns också personer i jämförelsegruppen som önskade att föräldrarna skilt sig.”

    http://www.dn.se/nyheter/sverige/skilsmassobarn-far-ett-bra-liv

    Bäst mår nog barn i bra relationer och vid ‘funktionella’ separationer, sämst mår nog barn vid ‘dysfunktionella’ separationer och i dåliga relationer.

  13. Jack skriver:

    Emma,

    Intressant kommentar. Jag blir nästan rörd. Hoppas verkligen det finns fler kvinnor som delar ditt sätt att fungera.

    ”Att det faktiskt inte var sex utan just den där känslomässiga närheten och det mentala stödet ifrån männen i våra liv. Det där oersättliga som ingen annan kan ge en. ”

    Intressant att nämna är att sålänge jag sett statistik (80-talet och fram) har 30-20% av alla män helt saknat emotionellt stöd, dvs inte bara saknat denna kvinnliga stöd utan all typ av nära vän relation, i Sverige. Siffran är hälften för kvinnor. Inte jättekonstigt när 46% av alla hushåll är ensamstående, 60% i Stockholm. Men du beskriver det som en oersättlig del saknas. Kanske det du beskriver just från en kvinna 30-40% av all män saknar?

    Jag tror nästan alla män från början inte vill ha bara sex från kvinnor, ideen att gå till en prostituerad känns oftast meningslös. När jag själv som ung hade sex med en vanlig kvinna (ej prostituerad) bara för att det var något jag upplevde förväntningar på man som man skulle ha och som bara delar av mig egentligen ville ha var det heller inte tillräckligt utan kändes faktiskt dåligt.

    När jag varit attraherad till kvinnor har det heller inte varit för att vilja sätta på dem, utan något betydligt primitivare och aningslösare, en vilja till närmande endast vilket förvisso kan innehålla sex som framtidsscenario men attraktionen är omedveten om detta. Man närmar sig inte för att man vill ha sex utan för att man har en känsla av attraktion.

    Ofta fastnar i vi i ordet sex när det egentligen är en ganska dålig beskrivning av vad som saknas oss, vad vi vill ha eller vad som motiverar oss. Det är kanske pratet som förväntas av oss och språket och idéerna som finns tillgängliga och accepterade sedan tidigare och som också ger oss en viss distans och skydd att bruka men som stämmer dåligt in med verkligheten.

  14. Koo skriver:

    Du har helt rätt, Pelle. ”Happy, Happy” är givetvis del av en större politisk strategi. Radikalfeminismen arbetar ju på flera fronter och vid sidan av demoniseringen och förlöjligandet av män finns ju också osynliggörandet och banaliseringen – alltså föreställningen att män som företeelse är onödigt, något som man helt enkelt blir lyckligare av utan. Sveland och Wennstam jobbar ju oftast med demoniseringen som verktyg men här har de valt banaliseringen. Kanske skönt med lite omväxling för författarparet?

  15. L.H skriver:

    Feministerna, alla de flesta, har sen 70-talet arbetat frenetiskt via media och andra kanaler att sänka ner kvinnors gillande av män.Därav är det svårt för många vara gifta någon längre tid.

    De tycker av någon anledning att det är bra att kvinnor inte gillar män. Felet som gjordes var att media accepterade att just dessa kvinnor kom till makten tyckandesmässigt.

    Det finns dock gränser för hur mycket ogillande mot män man kan ha i media eftersom män slutar köpa produkterna vid en viss koncentration.

    Jag tror att de kommer koncentrera sig på andra kanaler att sprida sitt budskap: t.ex skolan, staten och kommuner. Får de makten där vilket de snart har kommer de vara mycket svårt få bort dem.

    Hoppet står mycket till de kvinnor som inte går med på denna utveckling och kan se att samhället förfaller när hatet ökar.

  16. Emma skriver:

    @ Jack#13: Visst finns det fler än jag, även om jag var ensam svenska på just den kursen resonerar mina närmsta kvinnliga vännner även här likadant. Vi har bara inte skrivit en bok om det. Än :)

    ”Men du beskriver det som en oersättlig del saknas. Kanske det du beskriver just från en kvinna 30-40% av all män saknar? ”

    Kanske är det. Och säkerligen många kvinnor med. Den som står utan känslomässig ”backup” är dessutom sårbarare vid alla sorters kriser i livet. (Koppling manlig självmordsstatistik här månne?)

    Själv är jag nog mer av en ”förhållandemänniska” känner mig som ”helast” med att leva i ett bra förhållande (något som vissa säkert kan feltolka som svaghet) även om jag hellre är ensam ensam än i en dålig tvåsamhet. Men det jag syftar på kan även den som trivs bättre med att leva ensamma ha nytta av.

    Även om den närhet man har i en relation är speciell tror jag även enbart vänskap och goda yrkesrelationer mellan män och kvinnor är mycket viktiga också allt är del av ens ”sociala backupsystem.” Hade själv inte klarat av en tuff period lika bra utan stöd av vänner/kollegor ifrån bägge könen. Detta eftersom de flesta kvinnor sa mer eller mindre vad jag tänkte men männen gav mig andra infallsvinklar och en annan typ av ”reality check”.

    ”Ofta fastnar i vi i ordet sex när det egentligen är en ganska dålig beskrivning av vad som saknas oss, vad vi vill ha eller vad som motiverar oss. Det är kanske pratet som förväntas av oss och språket och idéerna som finns tillgängliga och accepterade sedan tidigare och som också ger oss en viss distans och skydd att bruka men som stämmer dåligt in med verkligheten. ”

    Tror att jag förstår vad du syftar på här. Att allt såklart inte behöver inkludera sex men att vi gärna slentrianmässigt halkar in på det spåret? Samtidigt, bara en tanke..har du inte just i din kommentar även beskrivit rätt bra enbart fysisk närhet som inte räcker för att mäta en mer ”själslig hunger.” För det krävs andra saker som inte nödvändigtvis behöver var sex. Å andra sidan är väl för många just definitionen av ”riktigt bra sex” för många just det där att också möta en annan själ, inte bara kropp. Så skulle säga att båda varianterna finns..

    Därför jag själv inte heller kan fatta de som ser prostituerade som ett bra substitut, mig förefaller det, i bästa fall, rätt meningslöst.

  17. dolf skriver:

    Apropås samvaro, sex osv. som flera varit inne på här så drar jag mig till minnes när jag läste Den gröna milen, där Steven King hade med följande två godbitar (fritt översatt och citerat ur minnet)
    1. En man som är gift med en god hustru är världens lyckligaste man. En man som inte har en hustru är olycklig, fast han vet ofta inte om det. (eller något åt det hållet)
    2. Man är inte intima för att få sex, man har sex för att bli intima.
    Jag tyckte det var både träffande och vackert sagt.

  18. Jack skriver:

    Emma,

    Ang prostituerade så är det inget bra substitut för allt det kan substitueras för såklart.

    Däremot kan de ha en viktig funktion ändå. Som 15 årig grabb vore det t ex jättekul att kunna gå till en prostituerad, kanske betalt med skatt, för att få liter erfarenhet. Kanske staten borde ha sexservicecenter så att mindre självsäkra unga män och kvinnor slipper år av obekvämhet för att man inte har någon erfarenhet. Varför ska viss form av massage vara olaglig att betala för eller kräva långvarig relation mellan parterna för att få utföras, känns som ett ganska stort ingrepp mellan människor?

  19. Mallis skriver:

    ” Mia”

    Dina snusförnuftiga inlägg känns rätt kalla tycker jag.
    Jag är själv ett skilsmässobarn och tycker att ”Happy happy”
    är ett hån mot alla barn som upplevt en skilsmässa.
    Man har bara de föräldrar man har. Sen kan omgivningen ha synpunkter
    på dessa familjer.
    I Finland skickades ca 80 000 barn från en krigszon ( Dysfunktionellt så det räcker)
    till Sverige för barnens bästa! Det visade sig inte alls var så lyckat för barnen.
    Många av dessa har nu som vuxna psykiska problem. Slutsats: Det hade varit bättre att vara med mamma ( och krig) Pappan var förmodligen vid fronten!
    Barn och skilsmässor är ett mycket komplicerat och känslilgt ämne. I dagens egotrippade samhälle finns det inte riktigt plats för denna grupp. ” Det ska vara 50-50 i boende också” Det tror jag är mest för att linsdraföräldrarnas dåliga samvete knappast för barnens bästa!

  20. Emma skriver:

    @ Jack: Därför att prostitution är ett högrisk jobb. Det finns de som fixar det men även många som far väldigt illa. Statliga center eller inte, risken är dessutom betydligt större att din 15 åring hamnar i kö till någon som mår rätt dåligt än någon som tar betydligt mer än veckopengen för att jobba när h*n känner för det och kan välja kunder själv. Vill du hellre att din 15 åring ska ha det som första erfarenhet än sex med någon som faktiskt vill ha sex med just honom/henne?

  21. Jack skriver:

    Emma,

    Jag tror de flestas sexuell sexuella erfarenhet är typ ryska posten kyssen på lågstadiet eller dylikt men om man menar ”sexual intercourse” som Bill Clinton när man pratar om sex, dvs en snäv definition, så är min bild att den för de flesta är relativt dålig ändå. Skall Notera också att medan du pratar om dagens högrisk prostitution så pratar jag om att ersätta den med lågrisk anställningar, trygga intimmassöranställningar på sexservicecenter med en mängd hälsoförmåner. Vi pratar om olika saker alltså. Det okända är skrämmande men förmodligen skulle pilotprojekt etablera och undersöka tryggheten i detta.

  22. Mia. skriver:

    Mallis

    ”Dina snusförnuftiga inlägg känns rätt kalla tycker jag.”

    Om du läst fler av mina kommentarer så vet du kanske också att jag inte går in i känslostyrda (och ‘personliga’) diskussioner utan ‘kallt’ brukar försöka hålla mig till sak.

    Nej det är inte ett hån mot alla skilsmässobarn eftersom din erfarenhet inte gäller för alla skilsmässobarn. Och vad de finska krigsbarnen har med detta att göra förstår jag öht inte.

  23. PabloHoney_4 skriver:

    ”känns det lite som att sparka in en öppen dörr. ”

    Nja, mer som att snickra en dörr, sätta upp den och sedan sparka in den.

  24. Emma skriver:

    @ Jack: Jo, förstår hur du menar i teorin. Brukar dock inte fungera så bra i praktiken.

    När det gäller tonåringars erfarenheter så tror jag iofs betydligt fler idag än förut har annat än ”ryska posten” kyssar i baggaget. Det är åtminstone det uttrycket jag fått av andra vuxna som jobbar med ”dagens ungdom”. Även om de säkert är lika osäkra innerst inne som tonåringar alltid är. (Rätta mig om jag har fel men både du och jag är på fel sida 25-årsstrecket för en direkt jämnförelse, eller hur?). Skulle snarare se en utökad satsning på ungdomsmotagningar, med samtalskontakter för både tjejer och killar som behöver prata av sig, personal av samma kön som för den kille/tjej som föredrar det osv.

  25. Jack skriver:

    Emma,

    ”tror jag iofs betydligt fler idag än förut har annat än “ryska posten” kyssar i baggaget”

    Jag avsåg de flestas första sexuella erfarnehet, vilket du nämnde, men jag kanske råkade tappa att repetera det ordet i all hast. Min poäng var att den första sexuella erfarenheten alltså inte påverkas, om det skall tillmätas vikt, det kan ju också vara positivt.

    Men jo, jag har passerat 25 års strecket och har endast mitt rättrådiga minne och lite lite aktuell omvärldsinfo som bas. Vad gäller att prata av sig om bristen på sex tror jag faktiskt att det skulle hjälpa en del killar mer med handfasta erfarenheter faktiskt. Det står inte i konflikt med varandra dock. Det är naturligtvis bra med ett möjligt eller påtvingat öppet samtal också.

    Dessutom, visst fick man påtvingat höra att snittåldern på första sexet (intercourse) var typ 17 eller något sådant där som lät högt, det stoppade dock inte att man kände sig mesig, smått skämmig, från 14 års ålder för att man inte hade ”gjort det”. Jag tror fortfarande att en del killar känner så?

  26. Patrik skriver:

    Emma och Freja; Era kommentarer var fina. De bådar gott för framtiden. Män och kvinnor behöver varandra. Min fru har varit min närmsta vän i snart 20 år.

  27. Urban skriver:

    Utan att vara radikalfeminist, snarar radikaljämställdist!, så älskar jag att vara singel och inte leva med någon. Det blir nästan som en drog och det är ofta jag känner mig lite lätt euforisk av att vara ensam, leva mitt liv som singel, göra allt på mitt sätt och helt på mina villkor.

    Jag tog det här beslutet för några år sedan, då erfarenheterna visade att jag inte funkade i en relation, att leva ensam. Och från början var kanske inte min övertygelse helt 100, men idag har den blivit som en fanatisk religion :-)

    Så jag kan verkligen förstå Happy happy och dess budskap..

  28. Mallis skriver:

    m ia
    du förstår inta
    jag är inte förvånad

  29. Torstensson skriver:

    Jack

    Det du säger #13 var mycket intressant och jag instämmer i dina tankar. Det går dock in under sexuell attraktion även om det första man tänker inte är penetrering eller ligga och stånka.

    Det är hur en kvinna rör sig och håret som blir det viktiga, till och med orden. Inte hennes underliv. När jag var 17 blev jag kär i en annan tjej än den jag var ihop med. Kommer ihåg att jag kände mig skum över att jag inte tänkte sexuella tankar om henne. Det gick liksom inte att dra i snabeln och tänka på henne samtidigt om jag ska vara ärlig. Det gick inte. Det var liksom kärlek, inte fysiskt sex.

  30. Johan skriver:

    Slå sönder normer, tvåsamhet, och andra är väl egentligen snarare ett vänsterprojekt än ett feministiskt, men radikalvänstern och radikalfeminismen är ofta svåra att skilja åt.

    Det finns gott om forskning som stöder att både de vuxna och barnen mår bättre i ett lyckligt äktenskap (forskningen är i allmänhet amerikansk, förmodligen gäller detsamma ett samboskap) än ensamma, med eller utan barn. I ett tillräckligt dåligt äktenskap mår man förstås sämre än man gör själv men det är ju en brist i relationsskapandet inte i tvåsamheten som företeelse.

    Annorlunda uttryckt. Bryr man sig om människor borde man snarare lära dem skapa lyckliga relationer.

  31. Patrik skriver:

    Johan: Håller med. Vi alla behöver fler lyckliga relationer. Män hymlar inte med att de behöver kvinnor. Vissa kvinnor hävdar att de inte behöver män fast jag är säker på att de är i minoritet. De flesta kvinnor är klokare än så.

  32. krakel skriver:

    På RFSUs hemsida lyckas de överösa både polyamori och ensamliv med superlativ men lyckas inte hitta nånting positivt om tvåsamhet.

    http://www.rfsu.se/sv/Sex–relationer/Relationer/1-2-3-relationer/

  33. Patrik skriver:

    Happy, Happy-boken fick mycket media när den lanserades. Men jag tror inte att den sålde särskilt bra. Kvinnor utanför Stockholms lilla mediabubbla ser annorlunda på relationer än författarna till boken.

Google