Vad är egentligen bäst för fattiga kvinnor?

23 december 2011, av Pelle Billing

Anna Laestadius Larsson, som regelbundet skriver om jämställdhet i SvD, har ett förslag på hur kvinnors vardag i fattiga länder kan göras bättre:

Jämställdhet är ett prioriterat område för Sveriges regering när det gäller global utveckling. På pappret. Nu gäller det att man även visar det i handling, sätter som mål att minst 50 procent av biståndet ska gå till kvinnor och säkrar det i planering, budget och uppföljning, skriver Kooperation utan gränser i sin rapport. Det skulle vara den finaste julklappen av alla till världens fattiga.

Minst 50 procent av biståndet ska ges till kvinnor? Frågan är vad syftet är med det. Att skapa splittring och missförstånd mellan könen i en miljö där de är väldigt beroende av varandra?

Ibland fascineras jag över hur kortsiktigt det tänks kring frågor om kvinnor och bistånd. Det är nästan som att allt som ogillas med ens eget lands historia ska designas om och ändras i utvecklingsländerna. Där är det kvinnorna som ska starta företag, bli industrialister och lyfta landet ur fattigdom.

Enda problemet med denna strategi är att man arbetar emot basala biologiska verkligheter, och detta är ytterst svårt. I fattiga miljöer där det råder brist på resurser är det nästan omöjligt.

I fattiga, pre-industrialiserade länder är kvinnor bundna till hemmet, åtminstone i perioder. De har graviditeter att gå igenom, barn att amma och i förlängningen barn att sköta (även om det sistnämnda är mer flexibelt). De saknar även männens fysiska styrka.

Det var ingen slump att männen var de som primärt drev igenom industrialiseringen i västvärlden. De kunde arbeta utan graviditeter, utan att behöva amma och utan att känna att deras kropp var ett hinder när det skulle lyftas tungt. Som vi vet idag hade de även testosteronnivåer som medförde större benägenhet att ta risker – något som behövs när stora företag och fabriker ska skapas från små bondesamhällen.

Detta självorganiserande sätt att lyfta sig ur fattigdom – där biologi och omgivande faktorer växeldrog istället för att motarbeta varandra – vill nu välmenande personer förneka till exempel Afrika söder om Sahara. Istället tycker man att kvinnor ska få särskilda bidrag, eftersom jämställdhet är korrelerat till välstånd.

Tyvärr förstår man inte att jämställdhet just är korrelerat till välstånd, men inte en drivande kraft. Tvärtom är det välstånd som ger jämställdhet, eftersom ett industrialiserat land skapar en mängd yrken som inte kräver muskelstyrka. Detta bereder en väg för kvinnor ut i samhället, och ger dem samtidigt rösträtt och medborgerliga rättigheter.

Mänsklig utveckling sker inte som vi vill att den ska ske. Den tar inte hänsyn till politisk korrekthet eller omsorg om den lilla människan. Den sker utifrån vad som fungerar.

Sedan är det en annan sak att vi med bistånd kan buffra denna hårda verklighet för den lilla människan. Vi kan se till att mat, kläder och basal sjukvård finns tillgängliga när länder går igenom denna smärtsamma industrialiseringsfas.

Men att försöka styra utvecklingen genom att främst ge bidrag och lån till kvinnor kommer inte att lyfta landet ur fattigdom. Kanske förbättrar det situationen något, och ger ”en bättre version av ett underutvecklat samhälle”. Fast det vi vill ha är ju en industrialisering och en resa mot en modern demokrati med mänskliga rättigheter och utan svält eller nöd.

Varför vill inte välmenande skribenter och hjälparbetare alltid se denna dynamik? Min gissning är att man på ett rent personligt plan ogillar industrialiseringens baksidor (miljöförstöring, ekonomiska klyftor) – och då glömmer man att vi inte ens skulle kunna vara biståndsgivare om inte vår industri pumpade på dagligen. Vi tar vårt välstånd för givet och tror att det närmast är en naturlag.

Om vi ska hjälpa andra länder till en positiv utveckling bör vi dock komma ihåg vad som fungerade för oss. Inte för att alla länder är identiska eller för att en formel funkar för alla. Utan för att vissa biologiska dimensioner är universella, och därmed sätter ramarna för hur passagen från jordbruk till industrialisering kan gå till.

Fundera på det, du som vill öronmärka biståndet till kvinnor. Troligen är det inte selektivt bistånd som lyfter kvinnorna eller deras barn ur fattigdom – hur gärna vi än vi än vill tro det. Och resultat är väl trots allt viktigare än ideologi, eller?

 

16 kommentarer på “Vad är egentligen bäst för fattiga kvinnor?”

  1. Anders skriver:

    De kan bry sig i det egna landet istället för att ställa till det i U-länder. Lägg ner globaliseringstjatet och låt andra organisationer ta hand om dessa saker istället inte vår regering…… fy

  2. Mars skriver:

    Att ALL är kulturrelativistiskt rasistisk, empatibefriad, könsfixerad och allmänt befriad från det vi kallar sunt förnuft har konstaterats här tidigare. Jag förstår inte varför hon ges sådant utrymme, men det kan kvitta.
     
    Biståndsfrågor är intressanta, i det att vi påför våra värderingar på bidragstagarna. Kristna villkorar att man inte ska arbeta med preventivmetoder, svenskar feminism osv. Kanske vore det bra att sluta villkora och förutsättningslöst fundera på vad som skulle förbättra villkoren för alla. På lång sikt.

  3. vmm skriver:

    I samhällen där kvinnor har en svag ställning vore det kanske mer effektivt att bara ge bistånd till män, om man vill ge landet en ekonomisk utveckling. Varför låta flickor gå i skola om det i alla fall bara blir så att hon kommer att vara hemma och ta hand om hushållet? Satsa på pojkarnas skolgång istället då eftersom det är dom som kommer att bli ingenjörer och läkare i framtiden. Självklart är det en smula cyniskt, men ska man ha en genusperspektiv på biståndspolitiken så SKA man ju välja och välja bort vilka människor som ska få hjälp på grund av deras könstillhörighet och då blir det lite ”snaskigt”. En diametralt annan inriktning vore ju en humanistisk inställning där man ger bistånd till de som är i störst behov av hjälp, men det är som sagt något helt annat.

  4. Burger Queen skriver:

    ALL skriver väl inte regelbundet om jämställdhet? I mitt tycke skriver hon ur ett feministiskt perspektiv vilket är lika med antijämställdhet.

    Kan inte ni två byta plats? Tänk om en stor tidning skulle våga lite mer och ge plats åt någon som är kritisk till den svenska feminismen och kan bredda vyerna lite i stället för att snacka om patriarkatet, könsmaktsordning och osynliga strukturer.

  5. David skriver:

    Kulturimperialism i sitt esse.

    Fan, varför tänker de inte ett steg längre? De som idag gör störst nytta för den tredje världen är Kina – inte för att de vill visa hur goda de är utan för att de investerar i industrier och handlar med tredje världens länder.

  6. Sofia skriver:

    Tycker det är fantastiskt om man kan följa upp bidrag och se till att de fördelas lika mellan män och kvinnor.  Det är inte enbart är män som driver utvecklingen framåt, för det är det inte, hur mycket ni än vill det. Och att säga att pengar åt män skapar jobb åt kvinnor är som att säga att skattelättnader för miljonärer minskar arbetslösheten.
    Och så behöver det heller förhoppningsvis inte ta över 100 år av industrialisering (som det gjorde här, minst) innan kvinnor anses vara lika kapabla som män. 

  7. Louisa skriver:

    Å andra sidan har jag hört flera exempel på att det är vettigare att ge bistånd till kvinnor för att männen bara super upp det…

  8. Matte skriver:

    @Louisa

    De rasistiska/sexistiska exemplen har jag hört också. Bedrövligt :(

  9. Lorem Ipsum skriver:

    @Anders, visst är det som du skriver. I Sverige ska vi ha en politik som skall vara till för oss som bor i Sverige. Vi kan inte och skall inte springa omkring som Moder Teresa och vara världens samvete. Talande är när USA är imponerad av att en svensk kommun har tagit emot fler Irakiska flyktingar än hela USA.

  10. David H skriver:

    @Sofia
    ”Och att säga att pengar åt män skapar jobb åt kvinnor är som att säga att skattelättnader för miljonärer minskar arbetslösheten.” 

    Absolut, men det är ingen som sagt det heller. Vad som sagts är att jobb åt män hjälper kvinnor. Kvinnor tenderar att vara gifta med en man (speciellt då det är olagligt att vara homosexuell i många delar av afrika). Ger man mannen jobb så ger man också kvinnan en ekonomi.

     ————-

    Vad som ska poängteras är att bidrag överlag inte är bra. Det hjälper dig att hålla dig flytande men gör inte att du tar dig ut ur bedrövet. Kolla på socialbidrag, det hjälper dig att hålla dig flytande men det är inte bidraget som gör att du får jobbet, det gör marknaden och bidrag kan inte skapa en marknad heller.

    Nej, det bästa man kan göra är att skapa mikrolån som VEM SOM kan få ta del av. Då får man ett incitamente att tjäna mer för att inte gå bankrutt på lånet och hoppsan, helt plötsligt fanns det en marknad!

    Sen behövs naturliga resurser som afrika har ganska gott av men västerlänningar exploaterar till låga priser. 

  11. Gonzo skriver:

    @ Louisa säger:     
    ”Å andra sidan har jag hört flera exempel på att det är vettigare att ge bistånd till kvinnor för att männen bara super upp det…”

    Bidragen ska inte ges direkt i handen, utom i nödfall.

    Bidragen ska ges i form av stöd till tex jordbruket (nya redskap och fordon, bevattningsutrustning), stöd till industrier, miljövänlig energiproduktion så att länder kan få ren energi till sina företag och bostäder.
    Bidrag till utbildning, skolor, läroböcker mm

    Inte pengar i handen   
        

  12. Christina Nauckhoff skriver:

    GOD FORTSÄTTNING, ALLIHOPA!

    Jag har följt med på den här bloggen i ca två år. Ämnet intresserar mig.
    Men nu säger jag hej då.
    Frågor:
    Finns det någon här som vill samarbeta?
    Finns det någon här som vill se andras perspektiv som en del av det stora verklighetspusslet?
    Finns det någon som inte fastslår att  andras sätt att tänka är ideologi medan det egna är SANNINGEN?      
    Finns det någon som älskar någon? Och är beredd att mötas på bådas villkor?

    Jag känner mig instängd här. Nästan som i en sekt. 

    Var är all de härliga, livsbejakande , orädda männen?

    Ett Gott Nytt År, önskar jag dig, Pelle, och dina kamrater! Allt kommer att bli bra. Det tar sin tid, bara  

       

  13. [...] före julhelgen skrev jag ett inlägg om bistånd och vilka problem som kan uppstå om man arbetar mot människors förutsättningar [...]

  14. Pelle Billing skriver:

    Christina N,

    ”Jag känner mig instängd här. Nästan som i en sekt. ”

    Kanske lite som många män (och kvinnor) känt sig i Sverige de senaste 20 åren p g a radikalfeminismens grepp om media och samhället.

    ”Var är all de härliga, livsbejakande , orädda männen?”

    Och var är motsvarande kvinnor?
    Först när vi får en mer rimlig syn på könen i samhället tror jag att fler kvinnor och män kommer att blomma upp.

    God fortsättning och ett gott nytt år till dig med!

  15. Agnes skriver:

    När jag läste utvecklingsekonomi på universitetet fick vi lära oss att det finns just en vetenskapligt belagd korrelation mellan förbättrad situation för kvinnor (oberoende variabel) och välstånd (beroende variabel). Detta eftersom satsningar på utbildning och förbättrad ekonomi för fattiga kvinnor resulterar i tydliga hälsoeffekter för deras barn, pga att mödrarna får råd att ge dem bättre mat, blir bättre på hygien, att ge dem vård osv, vilket är en anledning till att man öronmärker visst ekonomiskt bistånd till insatser för kvinnor. Nu var detta visserligen ett par år sedan men jag har svårt att tro att rönen skulle ha ändrat sedan dess? Har ingen referens på just detta men minns att författarna till den flitigast använda kursboken hette Todaro & Smith.

    En annan sak att ta i beaktande är att i många u-länder existerar pre-industriell kultur sida vid sida med industrialisering och modern teknologi, och deras resa mot välstånd kommer inte att bli likadan som den dagens i-länder gjorde under tvåhundra års tid med start i mitten på 1700-talet. Fysisk styrka är inte relevant för dagens industriarbeten och i många av de fattigaste länderna är industrijobb kvinnoyrken, som t ex textilarbetare eller montering av elektronikkomponenter där många företag föredrar att anställa kvinnor. Detta kommer säkert medföra stora förändringar av könsroller, när man på bara några år går från en renodlad patriarkal kultur till att kvinnor i större utsträckning blir bread-winners. Vad gäller graviditeter och barnskötsel så blir hela generationer barn i utvecklingsländer uppfostrade av sina mor-och farföräldrar just för att deras mödrar arbetar. Jag säger inte att det här är positivt, men det är ett faktum.

  16. Lotta skriver:

    Det dom kan göra i U länder är att först ge kvinnor lika möjligheter så samhället blir mer balanserat, vilket inte är lika vanligt som i väserländska länder tyvärr,

Lämna en kommentar

Google