Provokativ artikel på Newsmill

18 december 2011, av Pelle Billing

Temat Är det synd om mannen lever vidare på Newsmill, trots att den direktsända debatten är över.

Senaste artikeln i ämnet är skriven av Maria Settergren, som varit lärare i 30 år. Jag vill betona att jag inte nödvändigtvis håller med om hennes åsikter eller slutsatser bara för att jag länkar. Men min gissning är att det hon skriver kan sätta igång en livlig diskussion.

Texten går ut på att könsrollerna och könstypiska beteenden håller på att suddas ut, och att detta kan vara negativt för romantiken:

En ung man i dag vet inte hur han skall attrahera en ung kvinna. Han ser bara salladsätande, högutbildade, krävande kvinnor som klarar sig själva. En ung kvinna ser bara mesiga, mjuka män som nätt och jämt klarat sig genom skolan och inte kan uppvakta dem. Han stannar inte längre när hon fått stopp på bilen på vägen. Hon byter fläktremmen själv. Han öppnar inte dörren, drar inte ut stolen, reser sig inte på bussen, talar inte om hur söt hon är, hjälper henne inte att bära kassen. Egentligen tänder hon på en testosteronstinn hanne som är både mjuk och hård, har hög utbildning, kan knulla bra, köper rosor och byter trasiga dörrhandtag. Han tänder på en rundrumpad tös som jobbar i vården och inte är åklagare eller brandman, som lyfter på täcket efter att ha lagat hans byxor, strukit hans skjorta och gett honom en kalasmåltid. Men de kan inte gifta sig med varandra. De måste gifta sig med en unisexvarelse och de kommer att konkurrera om allt, tills de skiljer sig.

Min tolkning är att hon vill framföra att ”opposites attract”. Det vill säga den klassiska tesen om att två poler behövs för att attraktion ska uppstå. Sedan må hennes exempel vara stereotypa och övertydliga.

En viktig invändning till hennes tes är dock att homosexuella klarar det här med attraktion alldeles utmärkt. De har aldrig behövt polariserade könsroller för att bli attraherade av varandra. Detta talar emot Settergrens argumentation.

Å andra sidan kanske någon då hävdar att homosexuella inte sällan delar upp sig i butch och femme, eller top och bottom. Således kan roller finnas här med.

Kanske förväxlar Settergren sexuella roller och preferenser med könsroller ute i samhället? För två personer med exakt samma yrke kan ju vilja ha helt olika roller i sängen, och därmed passa bra ihop sexuellt.

Eller har hon ändå en poäng i att könsrollerna inte sällan är kopplade till de sexuella rollerna i heterosexuella förbindelser?

Jag tänker inte svara på mina egna frågor. Dels för att jag inte vill ta ställning och styra diskussionen, dels för att jag helt ärligt tycker detta är komplexa frågor.

Gör din röst hörd nedan och berätta för oss hur just du tänker kring dessa frågor!

 

79 kommentarer på “Provokativ artikel på Newsmill”

  1. Mia. skriver:

    Tror definitivt att ‘suddigare’ könsroller ställer till det. Förändringar är ofta inte okomplicerade men samtidigt har de alltid och kommer alltid att pågå (jag menar annars satt vi väl fortfarande i en grotta?).

    Tänkte faktiskt lämna en kommentar på detta tema på en annan blogg igår som löd typ såhär.

    Det verkar som att radikalfeminister mest har erfarenhet av ‘bad boys’ medan män som känner sig ratade på dejtingmarknaden mest har erfarenhet av ‘bimbos’. Är detta biologiskt? Kvinnor söker ‘status’ men det gör ju män också. Men jisses världen är ju full av hyggliga killar och osminkade tjejer. Och då kanske ‘vi som blir över’ helt enkelt bara borde börja titta lite mer åt höger och vänster istället för att blint stirra uppåt? :)

    Och ja parallellerna till hbtq är intressanta. Kanske måste även ‘cisheterosar’ på olika sätt i framtiden ‘deklarera’ vem man är och vad man söker när det kanske inte längre är lika självklart och inte syns utanpå sas.

  2. David H skriver:

    Hon gör absolut en väldigt stor förenkling av verkligheten i sitt resonemang men hon har fortfarande en poäng. Jag vet själv att jag gick från att vara attraktiv till oattraktiv när jag började ändra på mig efter den feministiska normen (inte för att jag behöver säga det här men säger det i alla fall: ja, feminismen är bara en ny norm) och det var först som ung vuxen som jag insåg mitt misstag och började strunta i normer över huvudtaget som jag började bli attraktiv igen (den gamla normen om att riktiga män går sin egen väg och bryr sig inte om någon är ju om något sann enligt min erfarenhet).

    Vad jag där emot vill invända mot i ditt resonemang Pelle är att homosexuella skulle ha något med detta och göra alls. Med tanke på att homosexuella har en annorlunda hjärna (delar vänster hjärnhalva med motsatta könet i uppsättning och funktion) så tror jag nog att likheterna mellan dem själv och deras partner är ett mindre problem och att det kanske är just det som attraherar dem?

    Jag tror absolut inte att det är så enkelt som newsmill artikeln gör sken av, men jag tror det ligger mycket där i. Där med inte sagt att vi ska tvinga någon in i en speciell könsroll över huvudtaget. Vill en kvinna fixa sin bil själv, låt henne, vill en man jobba inom vården, varför inte? Men det är viktigt att förstå att man elliminerar stora delar av potentiella partners då också.

  3. hamstrn skriver:

    Pelle intressant artikel: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/mjolk-mojlig-orsak-till-prostatacancer_6716791.svd

    Utdrag: ”Förra året dog 2398 svenska män av prostatacancer. En abstrakt siffra – sju gånger större än trafikdöden – som gör cancersjukdomen till den som skördar flest offer i Sverige. Fler än både lungcancer och bröstcancer.”

    En uppmärksammad mansfråga kanske?

  4. Anders senior skriver:

    Klockrent skrivet Maria Settergren!!

  5. Lavazza skriver:

    Långvariga förhållanden kan inte styras av tillfälliga känslor utan måste bygga på ett löfte som man själv håller för bindande och som man uppmanar andra att se till att man håller. Traditionella lösningar och moralsystem bygger på en djup förståelse för människors psykologi och sexualitet och för vad som krävs för att bygga stabila och starka samhällen.

    Här är en rapport från 1978 som tidigt analyserade vad som var på gång.

    http://luk.se/aktenskap.htm

  6. Mia. skriver:

    Lavazza

    På vilket sätt kopplar du detta till ämnet sas? En manlig kvinna och en kvinnlig man kan väl ha ett långvarigt förhållande liksom en manlig man och kvinnlig kvinna kan gå skilda vägar snabbt. Och det finns samkönade par som håller ihop hela livet och de som inte gör det. Eller missförstod jag dig?

  7. leifer skriver:

    Det här delen var nog rätt träffsäker;

    ”En ung man i dag vet inte hur han skall attrahera en ung kvinna. Han ser bara salladsätande, högutbildade, krävande kvinnor som klarar sig själva. En ung kvinna ser bara mesiga, mjuka män som nätt och jämt klarat sig genom skolan och inte kan uppvakta dem. ”

  8. Johan skriver:

    Det är som vanligt på den här bloggen då. De som faktiskt jobbar för jämställdhet blir hårt nagelfarna, kritiserade och påhoppade, men de som öser ur sig gammal könskonservativ dynga a la Elise Claesson klarar sig undan utan ett hårt ord och det ursäktas med ”jag håller inte nödvändigtvis med”. Skönt för Maria Settergren att hennes åsikter är sådana att hon inte behöver utsättas för samma behandling som de vars åsikter du verkligen inte håller med om.

    Synd att du inte vill utveckla dina tankar mer, det hade varit intressant att få veta mer om varför du tycker artikeln och dess åsikter är värda att sprida, med tanke på den mans och kvinnosyn som läraren har.
    (Annars brukar ju den kvinnodominerade lärarkåren kritiseras starkt för manssynen som leder till att pojkar diskrimineras i skolan)

    ”Han ser bara salladsätande, högutbildade, krävande kvinnor som klarar sig själva.”

    Lågutbildade kvinnor som inte klarar sig själva och därmed inte kan ställa några krav är att föredra? Ja, då blir det kanske lättare att hitta en kvinna som finner sig i att hennes roll ska vara den:

    ”som lyfter på täcket efter att ha lagat hans byxor, strukit hans skjorta och gett honom en kalasmåltid.”

    Och mannen ska tydligen vara en testosteronstinn hanne som köper sig kärlek med rosor och agerar fastighetsskötare.

    Men det där med att kvinnor ska hållas borta från brandkåren är ju definitivt en gemensam åsikt, jämställdister brinner ju för att få in fler etniskt svenska män som brandmän.

    Och om ”opposites attract”, upp med handen alla i kommentarsfältet som dras till vänstervridna radikalfeminister som förespråkar höjd skatt och sätter upp SCUM-teaterpjäser för skolpojkar i känslig ålder.

  9. leifer skriver:

    Nu har jag läst hela Maria Settergrens text. Hennes beskrivning av faktiska förhållande var mkt bra men tyvärr tycker jag hon var för snabb på slutet med slutsatser. Dock som Pelle säger en utmärkt text att diskutera ifrån.

    Språkpolisen kan förvisso reagera på stavningen på loser (hon stavar med två o), men kanske är en svensk stavning av ett engelskt ord?

  10. Aktivarum skriver:

    Johan:

    ”Det är som vanligt på den här bloggen då. De som faktiskt jobbar för jämställdhet blir hårt nagelfarna, kritiserade och påhoppade”

    Som påpekats upprepade gånger. De är fullkomligt strunt samma vad du säger dig jobba FÖR. Att säga man är ute i goda syften är inte längre en ursäkt för kontrollgalningars beteende. Det egna uttalade syftet är helt irrelevant.

    ”men de som öser ur sig gammal könskonservativ dynga a la Elise Claesson klarar sig undan utan ett hårt ord och det ursäktas med “jag håller inte nödvändigtvis med”.”

    Det är det som är skillnaden mellan att förespråka en radikal förändring och att inte förespråka en radikal förändring: Om du vill få dina krav på förändring till en helt okänd teoretisk fantasi (a la klasslösa sovjet) lika erkända som redan existerande och FUNGERANDE alternativ – glöm det och get real!

    ”Skönt för Maria Settergren att hennes åsikter är sådana att hon inte behöver utsättas för samma behandling som de vars åsikter du verkligen inte håller med om.”

    Det sköna är vän att Maria Settergren inte förespråkar någon radikal gigantisk förändring till helt okända förutsättningar. Uppenbarligen tillhör du de ansvarslösa människor som tycker vad som helst är bättre än vad som funkar.

    ”Synd att du inte vill utveckla dina tankar mer, det hade varit intressant att få veta mer om varför du tycker artikeln och dess åsikter är värda att sprida, med tanke på den mans och kvinnosyn som läraren har.”

    Och där har vi den intränade maniska fixeringen vid värdegrund (SYN) också. Säg till när det är belägg för att ha åsikter som får dig att ta ställning, inte åsikterna i sig.

    ”(Annars brukar ju den kvinnodominerade lärarkåren kritiseras starkt för manssynen som leder till att pojkar diskrimineras i skolan)”

    Nej, den kvinnodominerade lärarkåren kritiseras för sitt beteende och sina resultat. Det är alltså fullkomligt skit samma VILKA åsikter de använder för att ursäkta dessa saker. Precis som det är skit samma om mobbare säger du har en ful mössa.

    ”Lågutbildade kvinnor som inte klarar sig själva och därmed inte kan ställa några krav är att föredra? Ja, då blir det kanske lättare att hitta en kvinna som finner sig i att hennes roll ska vara den:”

    För det första så sjunker kunskapsnivåerna på de flesta utbildningar och ämnen så den där utbildningen är i sig inte mycket att hänga i julgranen. Det mest utmärkande verkar vara just att rabbla värdegrund i tid och otid. Dvs att TYCKA rätt, inte att kunna något. Om du bara tycker rätt kan du jobba som förändringpilot, mångfaldscoach, genuspedagog eller annat jobb där man överhuvudtaget inte utför nån syssla som kräver mer avancerad utbildning än bönräkning (räkna antal rutor med en man i och en kvinna i och tyck lika om det som alla andra på samma kurs)

    För det andra undrar jag verkligen hur du menar att lågutbildade män skall kunna klara sig om lågutbildade kvinnor inte gör det? Det är liksom kvinnorna som får stöd av chivalry och liknande ”syner” och det är arbetslösa kvinnor som har mest stöd att räkna av sin pojkvän.

    ”Och mannen ska tydligen vara en testosteronstinn hanne som köper sig kärlek med rosor och agerar fastighetsskötare.”

    Ja tydligen är det så – om kvinnorna själva får välja. Det är inte en åsikt det är ett empiriskt faktum som till och med bönräknare skulle se om de inte fick betalt för att inte göra det.

    ”Men det där med att kvinnor ska hållas borta från brandkåren är ju definitivt en gemensam åsikt, jämställdister brinner ju för att få in fler etniskt svenska män som brandmän.”

    Jämställdister skiter i både etnicitet och kän på brandmän. Att inte SPECIFIKT FÖRSÖKA få in en viss sort är inte att specifikt försöka få in en annan sort. Din retorik är sålunda lika dum som din logik.

    ”Och om “opposites attract”, upp med handen alla i kommentarsfältet som dras till vänstervridna radikalfeminister som förespråkar höjd skatt och sätter upp SCUM-teaterpjäser för skolpojkar i känslig ålder.”

    Opposites attract åsyftar personlighet ditt nöt. Ditt politiska parti är ingen personlighet, bara en åsikt du valt att ha. Det är intressant när din sort pratar om utbildning, själva blandar ni ihop helt GRUNDLÄGGANDE begrepp. Hur kan nån som babblar så mycket om hur viktigt utbildning vara så extremt okunnig?

  11. Aktivarum skriver:

    Leifer:

    “En ung man i dag vet inte hur han skall attrahera en ung kvinna. Han ser bara salladsätande, högutbildade, krävande kvinnor som klarar sig själva. En ung kvinna ser bara mesiga, mjuka män som nätt och jämt klarat sig genom skolan och inte kan uppvakta dem. “

    Problemet är inte att män inte kan uppvakta kvinnor (det kan vilken idiot som helst efter att ha läst en enda pua-bok) problemet är snarare att kvinnornas livsstil ofta betyder de är i högre behov av professionella terapeuter än av pojkvänner.

  12. Rick skriver:

    @Aktivarum
    Den sista meningen i ditt inlägg #11 var en viktig iakttagelse, som jag tror alltför ofta förbises av alla som deltar i denna typ av debatter. Yngre (och lite äldre) svenska kvinnor i dag mår helt enkelt inte bra av genushistorierna. Det här är förstås ingenting konstigt. Vänder vi på frågan blir det uppenbart. Vilken man skulle nämligen må riktigt bra av att demonisera kvinnor i allmänhet – inte minst dem med typiskt kvinnliga egenskaper – och försöka tvinga på sig en världsbild där kvinnorna ska vara muskelberg stora som skåp med smått asociala tendenser? Jag vet att åtminstone jag inte skulle stå ut särskilt länge i denna låtsasvärld. Genustänket har tyvärr satt sig ganska djupt hos många kvinnor och därför är de allmänt missnöjda när det egna psyket vill gå i en helt annan riktning. De vill inte ha någon självömkande Kapten Klänning vid sin sida. Jag har absolut inga problem med att begripa detta.

  13. Rick skriver:

    @Johan

    Du skriver

    ”Men det där med att kvinnor ska hållas borta från brandkåren är ju definitivt en gemensam åsikt, jämställdister brinner ju för att få in fler etniskt svenska män som brandmän.”

    Jag vill i regel försöka uppträda artigt mot folk som inte delar min uppfattning, men i ditt fall blir det en utmaning. Nu får du faktiskt komma med belägg!
    Det enda som hävdats av jämställdister är att kriterierna för alla sökanden ska vara de samma, dvs. ingen ska diskrimineras.

    I och för sig tror jag att jag delvis kan sätta mig in i psyket hos män som vill feminsiera brandkåren. Det handlar nämligen om ett mindervärdeskomplex gentemot en grupp män som av kvinnor ofta ses som extremt attraktiva, Männen med mindervärdeskomplex borde i stället göra något för att förbättra sitt usla självförtroende, men jag misstänker att de i sin gråtmilda ynklighet helt enkelt saknar stake. Och nej, inga kvinnor kommer någonsin att så mycket som ens möta de ynkliga männen med sin blick trots deras hysteriska genustjatter.

  14. Pelle Billing skriver:

    Johan,

    ”De som faktiskt jobbar för jämställdhet blir hårt nagelfarna, kritiserade och påhoppade, men de som öser ur sig gammal könskonservativ dynga a la Elise Claesson klarar sig undan utan ett hårt ord och det ursäktas med “jag håller inte nödvändigtvis med”.”

    Tråkigt att du inte kan hålla dig till sanningen. Om du varit vaken under veckan vet du att två feminister fått fritt spelrum att gästblogga här. Utan jag censurerat dem eller ens ramat in det de sagt.

    Sedan så är jag definitivt en av de ”som faktiskt jobbar för jämställdhet”. Dvs jag arbetar för lika spelregler och avsaknad av diskriminering. Jämställdhet betyder inte att könen har blivit identiska eller att det finns lika mång kvinnor och män på alla positioner.

  15. leifer skriver:

    Aktivarum
    ”Problemet är inte att män inte kan uppvakta kvinnor (det kan vilken idiot som helst efter att ha läst en enda pua-bok) problemet är snarare att kvinnornas livsstil ofta betyder de är i högre behov av professionella terapeuter än av pojkvänner.”

    Håller inte med, att läsa en bok, jämfört med ett inlärt ”naturligt” beteende sen barnsben är nåt helt annat! Och även de som läser PUA tränar väldigt mycket och gör många misstag i början. PUA handlar faktiskt mindre om att läsa och mer om fältövningar!

    Dessutom handlar det inte bara om att ragga, det handlar lika mycket om hur det är att leva ihop sen och ”maktbalansen” där. Många män känner sig i underläge, är dom dessutom arbetslösa så är det ännu mer så. Givet finns det även grogrund för ”mäns våld mot kvinnor” i såna förhållanden.

    Vi talar här alltså också om (unga) mäns naturliga status i samhället. Och att den väl är på väg ner i botten. I ett patriarkaliskt samhälle har männen istället mycket hög status, och det attraherar då även kvinnor som ju är mycket statusmedvetna (även om det förstås inte handlar bara om det). Hög status är en komponent i manlighet alltså.

    Hög status ger förstås också en egoboost. Ökar självförtroende och självkänsla hos männen. Och det är också manligt. Män med låg status får då alltså naturligt lägre självförtroende och lägre självkänsla.

  16. Mia. skriver:

    Ja nog är texten provokativ alltid. Det tröttsamma är att den lockar fram ‘könskrigarna’. Varför kan inte bara lika barn leka bäst istället för *opposites attack*?

    För poängen var väl ”Vi lever i ett samhälle där man borde tillåta kvinnliga kvinnor och manliga män såväl som kvinnliga män och manliga kvinnor.”, eller?

  17. Torstensson skriver:

    Leifer

    Svenska killar är grundlurade av feminismen. Åk utomlands och titta hur de andra europeiska och amerikanska killarna beter sig runt tjejer.

    Du kommer se stor skillnad, du kommer avsky tyska mäns machostil, du kommer avsky amerikanska mäns självförtroende, du kommer tycka det är konstigt att tjeckiska och ungerska killar är smådissiga mot brudar som skrattar.

    Men framförallt du kommer känna dig grundlurad när du ser att det är dessa killar som får doppa när kvällen är slut. Inte den svenska ”jämställda” mannen.

    Tyvärr är det så och det är inte helt ovanligt att dessa salladsätande svenska tjejer med flumutbildningar (och därmed bra karriär) dejtar utländska män eller gifter sig med en amerikan eller en man från en annan kultur. Till och med en engelsman är mer intressant. Svenska män är grundlurade så att det stänker om det.

    Din tysta blyga stil är intressant i början. Sen kommer testerna. Det är ingen som förbereder svenska män på vad som funkar på kvinnor.

    Kvinnor är inte komplicerade. Dom är ganska enkla att förstå sig på, feminister gör allt för att du ska tycka att allt är komplicerat och även sex är komplicerat. Det är lusfräckt att ge kvinnor komplimanger etc. Vilket gör att det finns killar som tror på detta och blir väldigt rädda och konfunderade och tafatta. Sen intallar feminismen kvinnor att göra raketkarriär och vara toppmodern och sträva sträva sträva. Tjejerna lyssnar på detta, för det är OK-stämpel på det. De tappar mycket av den kvinnlighet som många killar hittar hos utländska kvinnor. En del svenska killar förstår dock inte vad som finns utanför Sveriges gränser, domv et inte vilket vatten dom simmar i. Settegren har ju fel i att en kille förväntar sig en ”kalasmåltid”. Svenska killar har inte dom kraven längre på en tjej. Däremot har tjejer kvar sina krav på män. Byta däck, va manlig, va mjuk, va hård. Etc.

    När det nästan är så att en kille som tenderar att vara otrevlig är mer intressant än en kille som är trevlig så kan du fråga dig hur pass mycket sanningen det ligger i vad feminismen och Unni Drougge säger om snälla killar. Det är rent struntsnack.

    Icke desto mindre tycker jag att man kan börja problematisera detta beteende hos kvinnor, det är bevisat att svenska kvinnor inte vill ha den feministiske mannen. Enligt mig är hela samhället och allt som händer varje dag ett bevis på att det är så.

    Let´s talk about THAT.

  18. Nils Jungenäs skriver:

    Jag kan bara bidra med mitt eget perspektiv.

    Jag saknar akademisk examen och har istället jobbat mig upp. Jag har en personlighet, attityd och utstrålning som är dominant och ”manlig”. Lågutbildade yngre kvinnor med lågstatusyrken, upplever jag inte attraheras av mig i särskillt hög utsträckning. Jag har alltid attraherat starka framgångsrika kvinnor med gott självförtroende.

    Jag tror att det är så det kommer se se ut i framtiden. Mesiga män får kompensera med titlar och högstatusyrken och kommer då attrahera whitetrash-bimbos som vill gifta upp sig. Genuint manliga män kan attrahera framtidens högstatuskvinnor enbart på sin personliga sexappeal.

  19. leifer skriver:

    Torstensson

    Ja kan hålla med men tycker du glömmer statusmomentet. Amerikanska män t.ex. har högre status (vilket då också ger dom egoboost), men ofta också andra utländska män från England.

    Sen är det överhuvudtaget spännande med utländska män för kvinnor, det är exotiskt. Det gäller då alltså även i viss mån svenska män i Italien… :)

    Finns också en annan vinkling som jag undrar om du kan kommentera. Detta med om man överhuvudtaget får uppföra sig manligt. Jag upplever att svenska kvinnor har svårt med svenska ”vita män” som t.ex. ger komplimanger. Jag tror det är lättare om t.ex. en amerikan levererar dom för då är det ju liksom ok för henne, han är ju från en annan kultur! Svenska män är ju rätt bakbundna, nästan hur man än gör så är det fel. Dvs svenska män får helt enkelt inte uppföra sig traditionellt manligt! Det får dock andra kulturers män.

    Sista stycket är nåt jag också efterlyst, let’s talk about that!

  20. Jack skriver:

    ”De måste gifta sig med en unisexvarelse och de kommer att konkurrera om allt, tills de skiljer sig.”

    Poängen är väl att det blir mer och mer uppenbart för nästan alla nu att kvinnor tidigare inte varit så intresserade av män utan av pengar och status relativt andra. Tror de flesta experter på att förföra kvinnor skulle säga att om man har tillräckligt med pengar behöver man inga som helst ytterligare färdigheter med kvinnor för att attrahera dem.

    Feminismen har dock haft idén ”vi kvinnor behöver inga män”. Det betyder att pengar skall komma till kvinnan utan att hon personligen ska behöva beblanda sig med en man. När detta sker så att män slutar vara ett medel för kvinnors mål så minskar också kvinnors attraktion till män. Det är självklart.

    Varför var det ens så att män hade pengar och status från början kan man fråga – Förtryck! – Patriarkat! Dessa är försanthållningar som passar många drivande människors hjärnor, kanske för att de vill att de ska ha varit så, därför att de passar deras intressen och deras önskade självbilder. Det passar så många att samtliga riskdagspartier har gillat idéerna och idéerna gills således som sanna.

    Om män vill förändra situationen måste flera dock bryta sig ur masspsykos vilket är oerhört svårt. Så länge kvinnorna fortsätter får pengar och jurdisk supremati mot män genom att män som diskrimineras, terroriseras, bestjäls och utsatts för slavhandel begår självmord så kommer kvinnornas ledare att fortsätta på samma spår.

    Vänligen acceptera att kvinnoledarna inte är som du eller jag. De har 0 empati för män, precis som en del vita inte hade empati för svarta när de svarta var slavar. Den psykotiska hämndens lycka brinner varmt i deras kroppar när de hör att t ex du som man som läser har blivit misshandlad, speciellt om det är av en kvinna. Deras sätt att fungera är precis som med sektledare så pass avvikande att vanlig person inte kan hantera eller ens föreställa sig det. Det finns en ondska ibland oss den är inte förtäckt utan finns i centrum av nästan alla samhällsinstanser idag.

    Men det är inte bara ledarna för kvinnor som tror på idéer. Människan är också bekväm, om det är på ett visst sätt så finns en stark tendens att människan själv hittar en förklaring som gör att ingen åtgärd krävs. Att män är underordnade juridiskt t ex fungerar för många som ett bevis på att män är överordnade, annars hade ju lagarna inte stiftats, eller? Såhär kan både vanliga kvinnor och till och med män tänka. Och inte hade nationalsocialisterna stiftart lagar mot judar om inte judarna var ett hot mot tyskarna, eller, många judar var ju också bankirer? Varför vara arg på nån som inte gjort något?

  21. leifer skriver:

    Jack

    ”Vänligen acceptera att kvinnoledarna inte är som du eller jag. De har 0 empati för män”

    Jag skulle nog säga att männen i toppen ännu mer saknar empati för vanliga män! Jag ser männen i toppen som ofta de som trampar mest på män. Dom ska t.ex. ge pengar till andra länder och kvinnor, i välgörenhet. Sist på deras lista över de som behöver hjälp, kommer alltså vanliga män i västvärlden.

    Jag tror vanliga männen hamnat i ett olyckligt läge, klämd av ”patriarkatet” (ex patriarkaliska idéer från människor i toppen) på ena sidan, och feminismen på andra sidan. Det gör också att vanliga män saknar en röst i samhället, ingen bryr sig speciellt över vad en manlig man har att säga om sin livsituation eller i jämställdhetsfrågor. Men framförallt saknar han egen egen röst och makt att förändra!

  22. Urban skriver:

    Torstensson, skulle de här svenska männen på utlandssemester istället börja intressera sig för andra män så skulle de praktiskt taget regera världen då många av oss är så otroligt attraktiva och hårdvaluta på den internationella gayscenen. Men nej, istället fortsätter man att bli trampade på av svenska kvinnor; jag frågar mig ofta förvånat varför fler män inte blir politiska bögar med tanke på hur de blir behandlade!

  23. krakel skriver:

    So do you meet guys who pass the feminist test but then turn out to be disappointments for other reasons?

    JF: Oh God. There is a type of feminist guy who is so eager to fall over himself to be deferential to women and to prove his feminist bona fides and flagellate himself in front of you, to the point that it really turns me off. And it makes me sad, because politically, these are the guys that I should be sleeping with! You know what I’m talking about?

    YES.

    JF: Everyone knows what I’m talking about. And some of them are even really cute! I want to say to them, ”If you could be a person, like a whole, complicated person, who I feel like I could crack jokes around, then I would really like you.” But they’re so serious about their feminism at every moment that I don’t feel like a person to them. I feel like I’m on a pedestal, almost. I know that they’re not going to disagree with anything I say under any circumstances. And I don’t feel like I can make a raunchy joke about sex, because they’ll be horrified. . . . I hate to be critical of our allies in any way, because we need them, but there’s something about that certain kind of hyperfeminist guy that makes them unappealing to date, to me. I suspect it has something to do with our internal conceptions of masculinity, which is terrible on my part.

    http://www.washingtoncitypaper.com/blogs/sexist/2010/03/26/fucking-while-feminist-with-jaclyn-friedman/

  24. leifer skriver:

    Urban

    Bli politisk bög LOL :D

  25. Jack skriver:

    leifer,

    Mannnen i toppen som som bidrar till förtryck av män och pojkar bör kallas för kvinnoledare. Den som istället ger lättnader till män och pojkar är en mansledare,

  26. leifer skriver:

    Jack

    Tack, bra klargörande! :)

  27. Tanja Suhinina skriver:

    Jag blir alltid förvånad hur polariserat man framställer det hela. ”Kvinnor ser mjuka, mesiga män” i den här texten, och jag har många gånger hört att kvinnor är hycklare som vill ha en man som är stark och kan säga ifrån, men samtidigt är trevlig och snäll mot henne. Men det är väl inte så svårt att vara både hård och mjuk, det beror väl på vilken situation det är. Jag är snäll mot mina partners när de är ledsna (och i största allmänhet), men jag ryter till när det behövs. Om nån är dum mot min partner, eller mot mina vänner, säger jag ifrån. Människor har ju inte ett enda beteende, de har olika beteenden i olika situationer. Och det är inte orimliga önskningar att vilja ha nån som kan vara både mjuk och hård. Det vore mycket orimligare att kräva att man alltid skulle bara vara det ena.

    Som salladsätande kvinna tycker jag inte det är särskilt rocket science att uppvakta mig. Trots att jag klarar mig själv.

  28. Torstensson skriver:

    Leifer haha, du är för go mannan. Så jäkla go. Jag ska svara.

    ”Ja kan hålla med men tycker du glömmer statusmomentet. Amerikanska män t.ex. har högre status (vilket då också ger dom egoboost), men ofta också andra utländska män från England. ”

    Ja, det är stämmer, jag har också sett detta. Jag har sett i verkliga livet hur franska tjejer genast blev intresserade av ett par medelmåttiga amerikanska män när dom började bräka på amerikanska. Det var tydligt att dom vill frottera sig med amerikanska män och inte sina franska landsmän. Vilket också ledde till att en av de franska killarna fick göra slut med sin franska tjej. Hon blev ihop med en amerikan. Men det här tar inte bort det jag sa, utan visar bara på ytterligare en faktor att ta med i beräkningen, för jag tror inte amerikanen hade varit lika intressant om han inte just hade varit känd för att vara bräkig och sådär. Amerikanska killar har bra självförtroende.

    ”Sen är det överhuvudtaget spännande med utländska män för kvinnor, det är exotiskt. Det gäller då alltså även i viss mån svenska män i Italien…”

    Jo men det e det, men du får göra skillnad på att vara intressant och att kunna leda till något långvarigt. Jag var intressant för min tjej för att jag kanske betedde mig annorlunda och såg annorlunda ut än den andra italienska killarna. Samtidigt så kan jag inte leva på den statusen särskilt länge om jag inte klarar av gränstester och så vidare. Min uppfattning är att utländska kvinnor kommunicerar tydligare än svenska kvinnor att nu är något ”fel”. Där kan jag ha fel. Ja leifer, men jag står för det, jag vill inte ha en svensk kvinna, dom är alldeles för självupptagna och karriarintriktade och tenderar att ha massa krav på en man men inga på sig sjävla. Varför ska en svensk kvinna tycka att en svensk man är omanlig om han inte kan byta däck om samma man inte får tycka att en svensk kvinna är okvinnlig om hon inte kan laga god mat. Det där är så provocerande att det inte är sant.

    ”Finns också en annan vinkling som jag undrar om du kan kommentera. Detta med om man överhuvudtaget får uppföra sig manligt. Jag upplever att svenska kvinnor har svårt med svenska “vita män” som t.ex. ger komplimanger. Jag tror det är lättare om t.ex. en amerikan levererar dom för då är det ju liksom ok för henne, han är ju från en annan kultur! Svenska män är ju rätt bakbundna, nästan hur man än gör så är det fel. Dvs svenska män får helt enkelt inte uppföra sig traditionellt manligt! Det får dock andra kulturers män.”

    Ja du det är faktiskt något jag också tänkte på flera gånger. En svensk man som är romantisk är suspekt, för han stämmer liksom inte in på hur världen är för henne. Jag går inte med på den bilden, svenska tjejer ska inte berätta för mig vilken roll jag ska kunna spela. Den rollen bestämmer jag själv. Sen upplever jag som svensk man att svenska kvinnor blir provocerade när en svensk man väljer en utländsk tjej. Det är nog därför väldigt många kvinnor blir provocerade när svenska män blir ihop med thailändskor. Jag tror inte på fem öre att dom tycker synd om thailändskan utan att dom stör sig för att en svensk man gick utanför mallen. Svenska män ska stanna hemma och vara en trygg punkt när den svenska kvinnan förlustat sig utomlands och vill hem igen till trygga Sverige. Så känner jag det, därför är det med glädje som jag titulerar mig rasblandare. Jag ställer inte upp på sakernas tillstånd. Jag stängde butiken och gick.

    Urban

    ”Torstensson, skulle de här svenska männen på utlandssemester istället börja intressera sig för andra män så skulle de praktiskt taget regera världen då många av oss är så otroligt attraktiva och hårdvaluta på den internationella gayscenen. Men nej, istället fortsätter man att bli trampade på av svenska kvinnor; jag frågar mig ofta förvånat varför fler män inte blir politiska bögar med tanke på hur de blir behandlade!”

    Hehe vad ska jag säga, själv ser jag mig som en politisk bög redan. En variant av det. Jag har sagt att skulle det ta slut mellan mig och min nuvarande kvinna, vilket jag inte tror, så kommer jag inte träffa någon ny. Jag har en killkompis redan som lever singelliv och är politisk bög.

  29. Andreas skriver:

    Min tolkning är att Settergren genom att hårddra och förenkla, vill visa hur långt ifrån basics vi har hamnat, och hur fel ute vårt samhälle är när det gäller könsrollerna. Träffande och humoristiskt skrivet av Settergren! Om nån bestämmer sig för att sätta dit henne så blir hon säkert av med jobbet nu: Hon har skrivit ”knulla” på offentliga forum, och hennes inlägg avviker väl helt från hur skolan ska se på könsroller.

  30. Urban skriver:

    Torstensson, intressant läsning som vanligt! Din killkompis som lever singelliv, definierar han sig som politisk bög också då eller..? För i så fall är det ett nytt intressant samtidsfenomen som uppstått..

  31. Johan skriver:

    Pelle Billing,

    ”Tråkigt att du inte kan hålla dig till sanningen. Om du varit vaken under veckan vet du att två feminister fått fritt spelrum att gästblogga här.”

    Ja, de blev insläppta på bloggen och skrev väldigt okontroversiella inlägg, men fick ändå kritik av kommentatorerna för att de var feminister.
    Men det är ju också en teknik för att desarmera jämställdhetsrörelsen, gå från att ständigt kritisera feminister så att de ska behöva ödsla tid på att försvara sig till att släppa in dem och så ska de vara så schyssta och tillmötesgående så att ingen anstöt bland jämställdisterna väcks.
    Vilket naturligtvis är helt omöjligt så länge inte alla feministiska åsikter kastas över bord och de jämställdistiska anammas.

    Det hade i alla fall varit intressant att få veta lite mer om dina tankar om Maria Settergrens inlägg och hennes syn på män och kvinnor. Det är ju inte direkt någon modern eller vid syn på hur en man kan eller ska vara som hon ger prov på, ändå verkar få här ha några större synpunkter på det.
    När jag diskuterat artikeln med andra bekanta så har de tyckt att den är helt förfärlig och undrat ifall det är vanligt att folk har sådana åsikter som hon och kommentatorerna på newsmill ger prov på.

  32. Johan skriver:

    Rick, det var en intressant spekulation om ”psyket hos män som vill feminsiera brandkåren”. Kan du inte även spekulera lite om psyket hos män som gillar att försöka trycka ner andra män genom att hävda att dessa har mindervärdeskomplex, dåligt självförtroende, är gråtmilda, ynkliga och att ingen kvinna vill ha dem.

  33. dolf skriver:

    Tyckte Settergrens artikel gav en alldeles utmärkt motbild mot dagens politiska unisexfeminism. Folk verkade må bättre med de ingrodda könsrollerna på 60-talet än vad de gör idag när halva befolkningen går på legalt knark (antidepressiva och antipsykotiska mediciner), säger inte det något?
    Kvinnor och män är uppenbart väldigt olika konstruerade fysiskt, att kvinnor har bröst och breda höfter och anledningen därtill är ganska uppenbar, sen finns andra mindre begriplig skillnader såsom varför kvinnor är annorlunda i skuldrorna (anledningen till att överhandskast blir så töntiga när kvinnor försöker sig på dem), kvinnokroppen har genomgått kraftiga modifikationer för barnalstringens skull, medan mannes kropp på har några smärre modifikationer för fortplantningens skull. Att detta inte skulle ha något inflytande på beteende och personlighet verkar minst sagt naivt.

    Pelle tar upp homosexualitet som ett motexempel, och jag tänker sticka ut hakan där och invända mot den jämförelsen.
    Vi betraktar ofta njutningen som sexualitetens främsta syfte, men den grundläggande funktionen för sexualiteten är faktiskt att föra släktet framåt, homosexualitet frångår det syftet och är i den meningen onaturligt och perverst (ordet perverst betyder i sitt ursprung ”vänd från”, vilket torde vara vänd från det naturliga). Homosexualitet är en avvikelse, och kan därför knappast användas som en måttstock för det naturliga.
    Jag vill poängtera att jag inte lägger mig i andras livsföring, jag förespråkar ingen lagstiftning eller registrering och fördömer inte heller homosexuella. Men jag köper inte att homosexualitet är normalt.
    Normalt är enligt definition: som inte avviker från den grundläggande typen för företeelsen i fråga, särsk. genom att överensstämma med genomsnittet e.d.: Som en jämförelse kan sägas att intelligens statistiskt är följer den s.k. normaldistributionen, 95% av befolkningen har en intelligens mellan 70 och 130 IQ, vilket kan sägas vara normalt, 5% har alltså onormal IQ, väldigt låg eller väldigt hög. Olika undersökningar har gett olika resultat om andelen homosexuella, men uppskattningsvis rör det sig om mellan 5 och 10% av befolkningen. Notera att jag inte lägger några värderingar i normalt eller onormalt utan använder begreppen i deras mest renodlade betydelse.
    Det normala är heterosexualitet, och det normala borde därmed också vara könsroller och attityder som attraherar motparten och som leder till ett samarbete som för släktet framåt och som båda parter mår bra med. Kvinnor verkar inte ha haft några klagomål (åtminstone inte i någon större utsträckning) för att de fått ta hand om hemmets härd under århundradenas lopp, och männen verkar glatt ha påtagit sig sina rent fysiskt mer krävande och farliga uppgifter. Vilket i sig inte betyder att det är ett mönster man skall hålla fast vid för all framtid, men bra förändringar evolverar fram, dvs. utvecklas gradvis med tiden. Revolution (som den feministiska omvälvning som förekommit sedan 60-talet) leder normalt bara till försämringar eftersom man inte bara gör sig av med det som fungerar dåligt utan också gör sig av med allt det som fungerar bra och ersätter alltihop med något teoretiskt konstruerat system som inte fungerar i praktikten. Ergo, ett mentalt utslaget samhälle där var och varannan människa dövar sina problem med psykofarmaka.

  34. Rick skriver:

    @Johan #32

    Känner du dig träffad?

  35. Pelle Billing skriver:

    dolf,

    ”Vi betraktar ofta njutningen som sexualitetens främsta syfte, men den grundläggande funktionen för sexualiteten är faktiskt att föra släktet framåt, homosexualitet frångår det syftet och är i den meningen onaturligt och perverst (ordet perverst betyder i sitt ursprung “vänd från”, vilket torde vara vänd från det naturliga).”

    Självfallet har sexualitetens viktigaste funktion alltid varit att säkerställa artens överlevnad. Har någon hävdat något annat?

    Men det är helt felaktigt att kalla homosexualitet för onaturligt. Den är ytterst naturlig med tanke på att den är biologiskt kodad och har överlevt över lång tid. Homosexualiteten har alltså haft ett viktigt överlevnadsvärde för människan, annars skulle varianten dött ut. Så när du kallar homosexualiteten för onaturlig är detta inte vetenskapligt, utan normativt och en personlig åsikt.

    Vad gäller orden normal och onormal har de i vardagligt språk en stark konnotation. Det vill säga även om annotationen är en viss sak, så kan inte konnotationen bortses ifrån. Att betrakta språket på ett så pass förenklat sätt låter sig inte göras. Därmed ska inte HBT-personer kallas onormala. En korrekt annotation och konnotation är att HBT-personer är naturliga biologiska varianter som bidragit till människans överlevnad och välstånd.

    Biologisk variation har alltid varit central för människans förmåga till överlevnad och adaptation, därmed bör vi vara glada över de variationer som finns.

  36. Tanja Suhinina skriver:

    Alltså, även om reproduktion beror av samlag, så är det väldigt länge sedan som reproduktion vart mänskliga sexualitetens enda syfte. Alla däggdjur parar sig som människor, men de flesta har inte en så mångfunktionell och mångsidig sexualitet som vi.

  37. Roger skriver:

    Dolf, PB
    Historiskt sett kan man se iaf en uppenbar nytta av homosexualitet:

    Den heterosexuella dynamiken är enkel; män kråmar sig i krumsprång och handlingskraft, kvinnor prålar sig med smink, blixtrande ögon och accessoarer; bägge är en ritual för att vinna intresse från det andra könet. Men det kostar också kraft och resurser.

    Homosexualitet har frigjort män från försörjningskravet av kvinnor (i den mån de själva har kunnat styra sitt liv) och frigjort kraft och resurser att lägga på andra arenor i livet. Det är ingen slump att en oproportionerligt stor del av konst, litteratur och naturvetenskapliga framsteg kommit från homosexuella män.

    Det finns inga tvivel att homosexualitet historiskt har varit ett tungt ok att bära, men små fördelar har det ändå haft, och som på många sätt har kommit hela samhället till gagn i slutändan. OM man vill resonera som Dolf, ang. biologisk funktion och perversitet, så är det som PB säger, homosexualitet är biologiskt inkodad, och det är inte heller svårt att se samhällsnyttan och därmed faller sådana tankar platt.

    Men själv tycker jag att det är en skum och obehaglig ansats att använda biologi som motor för moral.

  38. leifer skriver:

    Tanja #27

    Du förstår tyvärr inte alls problematiken för män (om jag tolkar dig rätt), det var väldigt tydligt i ditt inlägg. Så nej, så enkelt är det inte att vara hård och mjuk. Men framförallt så är du ju då inne i nåt som för att mansrollen blir väldigt smal. Tänk om det är många män som inte vill leva så men att dom gör det just för att kunna få ”ligga”, kunna skaffa familj och barn.

    Jag kan tänka mig att för dig är inte texten ”får jag ligga med dig då” nåt ironiskt, utan just bokstavligen hur en man ska vara.

    Sen undrar jag, vilka krav kan en man ställa på ”dig”, dvs hur ska kvinnor uppföra sig för att en man ska tycka hon är ok. Kan motsvarande krav ställas, eller är det bara för mannen?
    Jag upplever både dejtingmarknaden och förhållanden som den av obalans. Det är på kvinnors villkor och det är kvinnorna som har huvudmakten. Det är alltså ett skäl till att många män ”skaffar” en fru från Thailand, s.k. fruimport. Jag vet att detta inte är så populärt hos många kvinnor i Sverige, liksom hos feminister. Såna svenska män och thailändska kvinnor blir då misstänkliggjorda. Jag tror personligen också att arbetslivet är diskriminerande många gånger mot dessa thailändska kvinnor i Sverige eller kvinnor som ser thailändska/asiatiska ut.

  39. dolf skriver:

    @pelle
    Varför måste allting vara normalt?
    Det ”normala” är det förhärskande, per definition. Det ovanliga är det onormala. Det är inte normalt att ha salt i kaffet, det är inte normalt att väga 150 kg, det är inte normalt att ha blödarsjuka eller ägna sig åt atonal dragspelsmusik, och vad mig anbelangar är det inte normalt att tycka om leverstuvning heller. Varför måste man legitimera homosexualiteten genom att hävda att den är normal? Det behövs inte, det är helt legitimt att vara onormal. Jag är normal i min sexualitet, men onormal i många andra hänseenden och hyser ingen som helst önskan att vara en normal person, för något tråkigare än att vara helt igenom normal kan jag inte tänka mig. Vad är denna rådande fixering vid att allt skall betraktas som normalt, hur onormalt det än är? Varför inte bara konstatera att det är onormalt och acceptera det. I mitt universum är inte kriteriet för om något är acceptabelt om det är normalt eller onormalt, kriteriet är om det skadar andra eller inte. Sexuella förhållanden bör därför inte legitimeras utifrån om de är normal eller inte, utan helt utifrån om de ingående parterna är ”consenting adults” (vilket inbegriper att tredje part inte får utnyttjas eller drabbas).
    Det onormala står för både det bästa och det värsta i världen.
    Det jag egentligen vänder mig emot är att jag uppfattar det som att man politiskt försöker lyfta upp homosexualitet till en norm, samtidigt som man nedvärderar heterosexualiteten och håller på att slå sönder familjegemenskapen (Anthony Burgess, författaren till A Clockwork Orange, skrev redan 1961 En lust att leva, eller The Wanting Seed, där han beskriver ett samhälle som hyllar homosexualitet som en dygd och heterosexualiten ses som något smutsigt. Läser man boken nu 50 år senare så känns den nästan som en beskrivning av vår tid.) Man håller på att göra ett riktigt 1984-trick och vända på begreppen normalt och onormalt. Det är numera normalt att vara singel och skild och onormalt att vara gift och leva i familj.

  40. leifer skriver:

    Torstensson #28

    Tack för uppskattningen! Många bra tankar där, funderade nu lite på denna du sa;

    ”Jag vill inte ha en svensk kvinna, dom är alldeles för självupptagna och karriarintriktade och tenderar att ha massa krav på en man men inga på sig sjävla. Varför ska en svensk kvinna tycka att en svensk man är omanlig om han inte kan byta däck om samma man inte får tycka att en svensk kvinna är okvinnlig om hon inte kan laga god mat. Det där är så provocerande att det inte är sant.”

    Tror nog det är just så nu. Kvinnor har helt enkelt huvudmakten och kan då just ställa mer krav, än dom själva behöver leva upp till. Kanske har också sånt som feminismen hjärntvättat dom i att tro att dom är speciella, är prinsessor etc som är värda nåt extra. Men kanske också en föräldrargeneration som skämt bort sina döttrar? Inom marknadsekonomi talas det väl om köparens eller säljarens marknad (utan att vilja mena att nåt kön är det ena eller det andra). Det bästa och mest jämställda vore väl en marknad i balans. Just nu är det kvinnorna i Sverige som bestämmer, och dom verkar inte tycka det är fel utan vill tvärtom snarare ha mer. Går man på ett uteställe i Sverige, så ser man vilket kön som har makten…

  41. dolf skriver:

    Sen kan man fråga sig hur homosexualitet kan vara biologiskt inkodad. Eftersom homosexuella förhållanden är sterila så kan det knappast vara något som förs vidare i arvsmassan (om man nu överhuvudtaget skriver under på tesen att homosexualitet är medfött). Bi-sexualitet skulle möjligen kunna vara inkodat, men att homosexualitet skulle vara det är att påstå att sterilitet är ärftligt.

  42. FumikoFem skriver:

    Jag bryr mig inte om heterosexuella personer vill köra sitt könsnormativa race så fort dom ska ragga. Men jag önskar att dom kunde sluta tvinga in andra i skiten. Jag är inte intresserad av det könskonservativa spelet.

    För mig finns det inget ”opposite attract” så mycket som hos oss individer. Att dela in enbart i kön gör det sämre om det är det en är ute efter.

  43. Tanja Suhinina skriver:

    Leifer:
    Nej, uppenbarligen inte. Eller snarare, det som jag inte förstår är varför är anses så svårt att vara hård ibland och mjuk ibland. Jag klarar det. De flesta av mina vänner och bekanta är varken alltid mjuka eller alltid hårda. Varför blir folk så provocerade av att man vill ha nån som både har ryggrad och känslor?

    ”Vill du ligga med mig då” är mest skittråkig, tycker jag. Men jag vill inte ligga med en man som låtsas att han bryr sig när jag köper nya skor – däremot har jag uppenbarligen haft tur med män som bryr sig på riktigt. Och vilka krav ska män få ställa på mig? Jag skulle i alla fall inte provoceras om de ville att jag skulle ha flera dimensioner och kunna såväl vara stark som visa svaghet.

    Jag har nära erfarenheter av ”svensk man gifter sig med utländsk kvinna” och dömer inte. Tycker dock det är otrevligt om någon av partnerna ljuger.

  44. FumikoFem skriver:

    Sen är det förbannat tröttsamt med dessa ”verklighetens folk” personer som tror sig tala för alla. Och att vi alla ”egentligen” vill återgå till 50-talet. Nej tack, hade vi gjort det skulle jag inte ens få existera som trans tjej och bisexuell. Hon förnekar alltså mig som individ med sitt könskonservativa och heteronormativa snack. Precis som KD gör.

  45. fredman52 skriver:

    Tycker det var en tillspetsad och ganska rolig artikel. Kul att fler och fler börjar ifrågasätta den farliga ideologin feminism. Än finns det kanske hopp för Sverige.

  46. leifer skriver:

    Tanja,

    Nej, mansrollen är nåt annat än att ”du” klarar att vara ”mjuk och hård”. Men som jag sa, det handlar också om frihet i könsroller. För män då att slippa då balansera på mjuk och hård, vi rätt tillfälle.

    Sen svarade du inte på vad svensk män kan ställa för motkrav på svenska kvinnor.

  47. FumikoFem skriver:

    Vad jag inte förstår är dom som här gillar artikel fast den i slutändan förespråkar att kvinnor ska stå i köket och föda barn medan män ska jobba. Är det verkligen denna verklighet som ni vill tillbaka till? 50-talet? Är det så lockande?

    Alltså lev som ni vill men sluta säga åt andra att vi ska leva efter era konservativa normer tack.

  48. FumikoFem skriver:

    Sen har andra icke-homosexuella inte något med homosexuella att göra. Det spelar ingen roll om det handlar om reproduktion eller inte. Kvinnor och män är inte maskiner som ska skapa barn, utan levande tänkande individer.

  49. dolf skriver:

    ”Sen har andra icke-homosexuella inte något med homosexuella att göra.”
    Och oppositionen har inte något med regeringens politik att göra. Eller?

  50. FumikoFem skriver:

    dolf:

    Homosexualitet är inte jämförbart med politik. Eller anser du att du har rätt att rösta bort homosexuella för att du inte gillar dom? Är det okej för HBTQ-personer att se ner på heterosexuella också?

  51. dolf skriver:

    @FumikoFem
    Pedofili är inte jämförbart med politik heller, så icke-pedofiler har inte med pedofiler att göra.
    Jag varken vill rösta bort homosexuella eller förordar att någon skall se ner på andra, vet inte om du läste mina tidiga kommentarer, men det borde framgå av dem att jag inte på något vis vill inskränka andras frihet eller styra deras liv.
    Det jag reagerar på i din kommentar #48 är att det är en ”håll käften”-kommentar som inte leder någonstans. HBT-personer som du själv uttalar sig om heteronormen, så varför skulle inte företrädare för heteronormen få uttala sig om HBT?

  52. FumikoFem skriver:

    dolf:

    Heterosexuella uttalar sig om HBTQ-personer hela tiden. Men det finns ingen HBTQnorm att tala om, därför talar vi om heteronormen. Det är skillnad att tillhöra normen och att inte göra det.

  53. Urban skriver:

    Man kan ju göra det enkelt för sig och välja bort alla slag av partnerskap och leva som lycklig singel. Numera känns det för mig nästan som ett sjukdomstillstånd när jag hör singelvänner beklaga sig över att de inte hittar en partner. Att hela tiden bli bedömd efter någons måttstock – duger eller duger ej – förstår jag inte längre hur någon kan utsätta sig för!

  54. dolf skriver:

    @Pelle
    ”En korrekt annotation och konnotation är att HBT-personer är naturliga biologiska varianter som bidragit till människans överlevnad och välstånd.” Vad stöder du det uttalandet på? Jag tvivlar i och för sig inte på att det finns HBT-personer som bidragit, men det betyder inte nödvändigtvis att de bidragit i egenskap av att vara HBT (liksom att feta människor bidragit inte betyder att fetma varit bidragande). Likaså är det långt ifrån någon självklar sanning att de är ”naturliga biologiska varianter”, vad är kriteriet för att något är eller inte är en ”naturlig biologisk variant”?

  55. dolf skriver:

    @FumikoFem
    Om du har rätt att uttala dig om mig så anser jag att jag också har fullständiga rättigheter att uttala mig om dig. På vilka grunder har du rätt att ventilera dina åsikter om mig om jag inte får ventilera mina om dig?
    Huruvida du eller jag tillhör normer eller inte har inte med saken att göra. Dessutom finns det väl visst en HBTQ-norm, om inte annat så är väl normen att den inte är hetero?

  56. FumikoFem skriver:

    dolf:

    Du uttrycker dig nedlåtande. Det gör inte jag om heterosexuella. Jag sitter till exempel inte och insinuerar att heterosexuella är det något fel på för dom är minsann inte naturliga. Förövrigt funkar inte naturligets-argumentet då naturen inte går att definiera på det sättet. Det finns gott om homosexuella och bisexuella djur nämligen. Ingen av dom skulle ha överlevt om dom inte vore en del av naturen. Alla är ”naturliga” alltså.

  57. leifer skriver:

    Dock kan inte homosexuella få barn tillsammans (alltså utan inblandning av en tredje part).

    De svåra frågorna handlar om barn.

    Tittar man på t.ex. homosexuella par så är det nästan alltid två kvinnor som har barn, inte två män. Feminismen har ingen lösning på det.

  58. dolf skriver:

    @FumikoFem
    Vet inte var du uppfattar att jag är nedlåtande. Det får stå för dig.
    Det var du själv som menade på att de i grupp ett inte skulle uttala sig om grupp två, samtidigt som du som företrädare för grupp två glatt uttalar dig om grupp ett. Vilket jag uppfattar som högst nedlåtande och minst sagt godtyckligt.
    Det är fritt fram för de som är HBT att uttrycka sig kritiskt om heterosexualitet. Varför skall man då inte kunna ifrågasätta HBT?

  59. Jenny Kristiansson skriver:

    Johan #8

    Jag ska nu utan att ha rådfrågat min professionella terapeut först uttala mig.

    (Aktivarum påstår att dagens kvinnor först och främst behöver professionell terapeuthjälp. Kanske för att de bara käkar sallad (enligt Maria Settergren) och därför inte tillför hjärnan tillräckligt med näring). Vad vet jag?

    Johan: Lågutbildade kvinnor som inte klarar sig själva och därmed inte kan ställa några krav är att föredra? Ja, då blir det kanske lättare att hitta en kvinna som finner sig i att hennes roll ska vara den:

    Maria Settergren: som lyfter på täcket efter att ha lagat hans byxor, strukit hans skjorta och gett honom en kalasmåltid.

    Johan: Och mannen ska tydligen vara en testosteronstinn hanne som köper sig kärlek med rosor och agerar fastighetsskötare.

    Johan exakt så tolkade jag Maria Settergrens artikel också. Så jäkla provocerande! Sedan skriver hon:

    ”Borta är den rara hemmafrun från 1950-talet med nybakade bullar och blus med krage upp till halsen och den energiske maken som sörjde för familjens inkomster.”

    Menar hon här att framställa 1950- talet som ett ideal? Eller tolkar jag henne helt fel? För på 1950- talet gifte sig en del homosexuella män med kvinnor och skaffade barn med dem för att de i princip inte vågade något annat och för att homosexualitet ansågs vara något man kunde bli botad från. Och svarta kallades för negro, niggers eller svartingar. Och både föräldrar och lärare slog barnen så de blödde. (Fråga era föräldrar) Bara för att nämna några bland många exempel.

    Dessutom vad gör den rara hemmafrun om mannen vill skiljas? Låt säga när hon själv är runt 50 och hon inte har jobbat på 20- 30 år. Har vi verkligen råd med detta hemmafrusideal? Har vi någonsin haft det?

  60. Camilla skriver:

    Angåedde det där med att kvinnor dras till de mest manliga männen (de som råkar vara bad boys många gånger) och att det är hyckleri när de säger sig gilla snälla och trevliga killar:

    På samma sätt som att man kan säga att alla kvinnor egentligen vill ha en machomän i och med att dessa är hetast på dejtingmarknaden kan man säga att alla män egentligen vill ha supersexiga kvinnokvinnor, eftersom att det är dessa som är mest eftertraktade. Det är ungefär det som pågår nu. Radikalfeminister skriker om att alla män objektifierar kvinnor, är ytliga etc och jämnställdister skriker om att alla kvinnor vill ha svin och är statusjägare.

    Problemet är att dessa slutsatser dras baserat på två grupper: karlakarlarna och kvinnokvinnorna. Och vet ni vad? Dessa grupper går ofta hand i hand! Det är grupper som kan välja och vraka, och de väljer varandra. Dessa grupper råkar dessutom vara mest framträdande och synliga (i och med deras egenskaper) och därmed är det lätt att man utgår från dessa.

    Verkligheten är dock en annan. De flesta vanliga dödliga har varandra att välja på och trivs bra med det. De flesta männen tycker att det funkar jättebra med en halvsnygg trevlig tjej. De flesta kvinnorna tycker att det funkar jättebra med en halvframgångsrik trevlig kille. Man må ha våta drömmar och kvinnokvinnan och karlakarlen, men man är medveten om sin verklighet och lever i den istället för att jaga polariseringar och vara bitter över att man inte får den ”ultimata” partnern.

  61. Jenny Kristiansson skriver:

    Tanja Suhinina #43

    Håller helt och hållet med dig. Det är ju det som gör människan så spännande. Statistik i all ära, men min kärlek till det individuella är orubblig.

    Ibland är man stark, ibland är man svag. Och vad menas med svag egentligen? En del tycker att människor som begår självmord är svaga, fast det egentligen krävs ett oerhört stort mod och många års förberedelse för att begå självmord. Jag skulle inte förakta en man som var svag, det skulle bara visa att han var mänsklig. Vi är väl inga maskiner?!

  62. leifer skriver:

    Camilla

    Ligger säkert en hel del i det du säger, problemet är dock att det inte är jämställt på dejtingmarknaden eller i förhållanden sett mellan könen överlag. Män är i underläge. Detta för bland annat med sig att män är mindre fria i sin könsroll även vad kvinnor är. Dessutom tror jag det är lättare för kvinnor att växla roll och för kvinnor är ju också kläder, smink, parfym etc kraftfulla verktyg i detta. Män har inte lika lätt till motsvarande verktyg. Man kan ju bara se skillnaden när en helt vanlig tjej klär på sig ”festblåsan”. Samtidigt blir samma kvinnor förbannade på män som kör PUA-tricks. Typ då att kvinnor ska ha ensamrätt på att fejka och göra sig ”bättre” än man är.

    Kvinnor har också större möjlighet att växla mellan aktivt och passivt beteende, för män är även detta smalare.

  63. leifer skriver:

    Jenny

    Så uppfattade jag inte Tanjas inlägg. Jag uppfattade det som att hon menade att en man (!) ska vara omväxlande mjuk och omväxlande hård beroende på situation och omständigheter. Dvs rätt sak för rätt tillfälle. Jag läste inte in att det fanns nån acceptans för att en man är hård vid fel tillfälle, eller mjuk vid fel tillfälle, i sitt beteende.

    Dvs en hård man går bort.
    En mjuk man går bort.
    Det var blandningen som var ok, och då exakt rätt blandning.

  64. Camilla skriver:

    leifer: Jag håller med dig. Det är lätt som tjej att fejka. Men vad kan då killar göra för att vidga sin könsroll? Handlar det om att gå in på traditionellt kvinnliga domäner? Eller handlar det om att kunna växla mellan hård/mjuk? Vad ska man göra? Det känns som att det för män presenteras några få strategier för hur man lockar till sig en partner och de verkar ju alla spela på de tidigare nämnda polariseringarna. Vilka andra strategier finns det?

  65. Camilla skriver:

    leifer:

    Tanja skriver ingenstans att partnern måste vara ofelbar. Bara att det är möjligt att vara på olika sätt i olika sammanhang, och att det är möjligt att vilja ha se olika – även om de är motsatta – egenskaper hos sin partner.

  66. leifer skriver:

    Camilla #64

    Tack för att du är förstår!

    För mig handlar det om att höja mäns status genom att göra reproduktionen (allt kring barn och deras tillkomst) jämställd. Då föds män med samma givna rättigheter (och skyldigheter) som kvinnor. Jag ser massor av möjligheter i det, att t.ex. både män och kvinnor mer skulle välja en partner efter hur man verkligen passar ihop.

  67. leifer skriver:

    Camilla #65

    Ok vi får väl låta Tanja klargöra. Men jag uppfattade det som att hon menade att det är en ”no brainer” att växla mellan hård och mjuk. Typ då att hon klarar det, då borde vilken man som helst klara det.

  68. Tanja Suhinina skriver:

    Leifer:
    Alltså, inte det att det inte är en no-brainer, utan att jag själv kan göra det och folk i min omgivning kan det med. Och dessutom är ju folk olika i olika situationer. Så jag har svårt att förstå varför vissa provoceras av det ”kravet” så mycket. Jag vill veta. Skulle du kunna förklara för mig, som uppenbarligen inte förstår, svårigheten med att vara svag ibland och stark ibland?

    Jag har svårt att se hur man ska formulera krav som kollektivet svenska män ska ställa på kollektivet svenska kvinnor.

  69. FumikoFem skriver:

    dolf:

    Att ifrågasätta heteronormen är inte att ifrågasätta heterosexualitet. Den dag ingen HBTQ-person behöver komma ut med att dom är just en HBTQ-person, då dom inte längre får sin sexualitet och könsidentitet ifrågasatt och folk inte längre antar att personer dom möter är heterosexuella – det är den dagen heteronormen inte behöver ifrågasättas för den finns inte längre. Istället respekteras alla.

  70. Mörker skriver:

    Äh

  71. leifer skriver:

    Tanja

    Mjuk och hård pratade du väl om? Mansrollen bygger ju på att vara mjuk vid rätt tillfälle och hård vid rätt tillfälle. Det ”optimatal alfahannen” kan försvar sin familj, vara mjuk mot sin fru, men stenhård mot andra (farliga) män typ. Listan blir förstås länge än så. Detta är ju en norm och en mansroll flera män vill bryta. Det också en mansroll många inte kan leva upp till, eller inte vill leva upp till.

    Sen var min fråga vad svenska män ska kunna förvänta sig av svenska kvinnor. Om det nu finns genrella krav på svenska män. Kan du inte komma på en enda grej?

  72. Johan skriver:

    @FumikoFem Jag förstår problemet för HBTQ personer och att normer kan upplevas förtryckande om man inte tillhör dem. Även om jag inte tillhör någon av de kategorierna som definieras av sociologer som förfördelade så har jag upplevt mycket utanförskap i mina dagar.

    Vad jag vill säga är att jag förstår önskan om att bli av med normer. Dock har jag aldrig sett någon forskning eller ens något sammanhängande resonemang som beskriver hur en värld utan normer skulle se ut. De normkritiska HBTQ aktivister jag känner, och det är en del, har själva väldigt starka normer och agerar starkt normerande inför andras åsikter och beteende.

    Normlöshet är för mig en utopi. Som kommunism och andra vackra tankar som alltid resulterar att mängder av individer offras på altaret av en ouppnåelig drömvärld.

    @Dolf du uttrycker en i Sverige rätt ovanlig konservatism. Det som är och funkar är tryggare och förmodligen hälsosammare än en föreställd framtid vars kostnader vi inte vet något om. Jag önskar att det fanns fler som du. Inte för att det alltid är bra att bli kvar vid det som varit men för att det behövs människor som tänker på konsekvenserna när andra viftar med utopier. De är alldeles för få, särskilt i vårt land.

    I ämnet: De flesta av oss brukar tycka att det i teorin är bra att kunna hantera fler perspektiv. Tyvärr är vi mindre intresserade av det i praktiken. Settergren representerar ett perspektiv som sällan hörs i den allmänna debatten. Även om motståndarna säkert hävdar att det hörs överallt eftersom s.k. ”vanliga människor” ofta uttrycker det.

    I min erfarenhet väljer kvinnor män som de ser upp till. Inte nödvändigtvis som större än dem själva men någon som är manlig, framgångsrik, längre, intelligent, händig, godhjärtad, eller vad som nu är den kvinnans preferens. Män å andra sidan väljer kvinnor som är snälla mot dem, som de kan uppleva någon form av harmoni med. Exakt vad som är snällt skiljer sig förstås mellan män. För en del är det närhet och respekt, för andra är det att bli lämnade ifred när det vill. Är det biologiskt eller socialt konstruerat. Forskningen har faktiskt inte bevisat det än.

    Om det skulle visa sig att vi är biologiskt konstruerade att vara på ett visst sätt innebär det förstås att ramarna för hur vi kan konstruera samhället är något mer begränsade än om vårt sätt att vara är fullständigt socialt konstruerat.

    Men även om vi är socialt konstruerade så innebär det inte att vi kan byta tankar, beteenden och känslor från en dag till en annan. Så när vi förnekar de preferenser vi har i oss gör vi våld på oss själva. I det här fallet för en genusteoretisk utopi som ingen vet om det går att realisera och vilka konsekvenser den skulle få för mänskligheten.

    Det är för mig frågan, hur många individer är vi villiga att offra för en utopi vi inte vet om vi kan uppnå?

  73. Anders skriver:

    Jag tror problemet för folk att hitta partners och få förhållanden att hålla etc vi ser idag är inte så mycket en följd av förlorad romantik, utan helt enkelt att vi har en hög levnadsstandard, urbanisering och goda kommunikationer.

    Det finns helt enkelt alltid möjlighet att hitta ”någon bättre”, och tvåsamhet är inte längre nödvändigt för att klara ekonomin.

  74. Lavazza skriver:

    leifer: ”Mjuk och hård pratade du väl om? Mansrollen bygger ju på att vara mjuk vid rätt tillfälle och hård vid rätt tillfälle. Det “optimatal alfahannen” kan försvar sin familj, vara mjuk mot sin fru, men stenhård mot andra (farliga) män typ. Listan blir förstås länge än så. Detta är ju en norm och en mansroll flera män vill bryta. Det också en mansroll många inte kan leva upp till, eller inte vill leva upp till.”

    Jo, den man som läxar upp och styr sin fru men är rädd för och anpassar sig till andra män är ju också både mjuk och hård. Motsatsen är väl närmast ett farligt vapen, hanterat av en otillräknelig kvinna.

  75. Lavazza skriver:

    Anders: Jag håller med. Detta kommer fortsätta till överflödet är konsumerat och vi måste börja prioritera effektivt utnyttjande av mänskliga resurser igen.

  76. Anders skriver:

    Tanja: En liten kommentar på ”Eller snarare, det som jag inte förstår är varför är anses så svårt att vara hård ibland och mjuk ibland. Jag klarar det. De flesta av mina vänner och bekanta är varken alltid mjuka eller alltid hårda. Varför blir folk så provocerade av att man vill ha nån som både har ryggrad och känslor?”

    Män blir provocerade för att vad de hör/tolkar/läser-mellan-raderna om du inte formulerar dig exakt är att du vill ha de attraktiva egenskaperna från en machokille, skippa de dåliga och ersätta med de bra egenskaperna från en mjukis.

    Att vara ”hård” på det manliga sättet är ganska tufft att leva upp till, det handlar om att aldrig svaja i självförtroendet eller självkänslan, inte vara blyg, inte bli ledsen om någon snackar skit om en, ha svar på tal osv. En man som upplever sig själv som känslig är extremt sällan 100% stabil i de där andra egenskaperna, så ja det är svårt att kombinera ideal manligt hårdhet och mjukhet i en och samma person, särskilt i ungdomen.

    Antagligen är inte din förväntan något slags ideal, men det är vad som är ”default” när inget annat anges. Ungefär som om jag säger att jag vill ha en snygg tjej så tror tjejer att jag menar uteslutande såna som ser ut som modeller i reklamen.

  77. Anders skriver:

    Eller för att uttrycka mig tydligare – hård/mjuk är lite kantigt begrepp – vad det egentligen handlar om är att en man inte får vara svag. Det är okej, ja önskvärt, för en man att visa känslor så länge det inte tyder på svaghet.

    Det är okej för en kvinna att söka en trygg famn. En man som gör detsamma är en mammas pojke, och knappast attraktiv.

    Nu föreligger det så att män i allmänhetvarken och pojkar i synnerhet är lika macho som Paolo Roberto eller lika känslosamma som Marcus Birro. Men när en tjej säger att de vill ha en kille som har både ryggrad och visar känslor så vad en kille hör är ju precis det, att han måste leva upp till idealen från båda manstyperna.

  78. leifer skriver:

    Anders

    Bra beskrivning!

    En man får inte vara svag, det får en kvinna. Alltså enl normen.

  79. Torstensson skriver:

    Urban

    Tack !

    Jag ser det som att det finns olika sorters politiska bögar. För mig har det olika innebörd. Politisk bög kan för mig vara en man som tröttnat på de krav som ställs på en man i Sverige. Där kravbilden hos man och kvinna är obalanserad. En svensk man förväntas fortfarande vara typiskt manlig medan kvinnor blir arga om en man har krav tillbaka. Denna typ av politisk bög umgås mestadels med svenska män, och har väldigt lite umgänge med svenska kvinnor. Detta umgänget sker på ett platoniskt plan och en sådan politisk bög är jag. Jag är inte intresserad av svenska kvinnor . Därmed inte sagt att svenska kvinnor gör fel. Vill dom vara så så får dom vara det. Bevisligen finns det män som vill ha sådana kvinnor. Jag vill det inte. Om jag ska generalisera så är den svenska kvinnan inte attraktiv för mig pga av dels de krav hon ställer som inte får ställas tillbaka på henne, men också på det liv hon vill leva.

    Jag har svårt för livsstilen som många svenska par har. Där man ska ruta in sitt liv och där de flesta programmen på TV handlar om hur du gör om hemma. Där alla dricker samma viner men ingen funderar på att besöka ängarna där vinet produceras. I min politiska bög-indentitet ingår det kunna vara dramatisk och romantisk och passionerad. Är man detta så är man ofta suspekt för en svensk kvinna. Kanske omanlig. Rollen jag vill spela erbjuds inte samma acceptans i Sverige som utomlands där många kvinnor är betydligt mer passionerade än de svenska. Grovt generaliserat. Därmed inte sagt att en italienska inte har sina negativa sidor, men det funkar bra med henne. Därtill är jag ridderlig mot män det ser jag som viktigt, det är ett politiskt ställningstagande. Jag håller upp dörrar för män numera bildligt talat.

    Sen har vi den politiska bögen som totalt slutat dejta kvinnor och väljer singellivet, som hellre umgås med män eftersom det är roligare att umgås med män. Det finns heteromän som umgås med homomän för att det helt enkelt är roligare. Jag har som sagt en vän som resonerar så. Han var gift, men tröttnade på att vara ensam i förhållandet då kvinnan bara hade karriär i huvudet. Om han har sex med de män han umgås med vet jag inte, jag vet att hans livsstil hade tecken av politisk drivkraft, han tröttnade jag började se tecken rätt tidigt att något var på gång. Han skrev ofta till mig hur tråkigt hans förhållande var, hur mycket roligare det är att umgås med män.

    Antagligen är vi inte många som betecknar oss som politiska bögar eftersom det myntades nyss verkar det som !. Det var när du nämnde begreppet som väl och jag gillade det direkt. Har absolut inga problem med det och de feminister som nu kallar mig omanlig gör det bara för att dom vill att jag ska hålla mig till en strikt heteroroll så att dom kan få en ursäkt att beskylla mig för saker jag är oskyldig till. Så jag är helt enkelt en heterosexuell bög och det känns mycket tillfredställande. Jag gillar begreppet ju mer jag funderar på det. Jag är en heterosexuell bög som inte tror på könsmaktsordningen som förklaringsmodell till hur samhället ser ut. Det är du som ska ta åt dig äran för att ha myntat uttrycket, inte jag =).

Google