Strax före julhelgen skrev jag ett inlägg om bistånd och vilka problem som kan uppstå om man arbetar mot människors förutsättningar istället för med deras förutsättningar. Jag vill här spinna vidare på den tråden för att verkligen förklara vad jag menar.
Först och främst kan vi konstatera att det finns inget känt matriarkat genom världshistorien. Inget. Inte ett enda.
Det finns exempel på så kallade matrilinjära kulturer, där familjelinjen går via mödrarna, men inget regelrätt matriarkat. Definitionen på ett matriarkat är att kvinnorna övervägande är de som innehar de högsta positionerna i kulturen.
Med tanke på de vitt skilda kulturer som finns världen runt, varav vissa varit relativt isolerade i långa perioder, ter det sig osannolikt att detta är en slump. Av någon anledning drar pre-industriella mänskliga kulturer i en patriarkal riktning.
Varför det egentligen är så diskuteras alldeles för lite i jämställdhetssammanhang. Genom att läsa tidningar kan man lätt tro att det beror på en diffus manlig klubb som alltid hållit varann om ryggen, eller att män missbrukat sin fysiska styrka för att bestämma över kvinnor.
Patriarkatets totala utbredning är dock för viktig för att behandla summariskt, eller göra ogenomtänkta påståenden om. Det finns nämligen viktig kunskap att hämta om man skrapar på ytan och ser var vi kommer i från.
Pre-industriella samhällen präglas av en otrygg miljö. Resurserna är knappa, så varje kultur måste ständigt kämpa för sin överlevnad. Krig, skärmytslingar och konflikter mellan intilliggande kulturer och samhällen är vanliga. Här handlar det inte om några välmående demokratiska stater som vackert och civiliserat samarbetar med varandra.
Inte bara det säkerhetspolitiska läget gör vardagen livsfarlig. Även många arbetsuppgifter som ska utföras i det dagliga slitet är tunga och/eller farliga. Beroende på tidsålder handlar det om jakt, skogsbruk, plogande eller uppförande av byggnader.
Som Steven Pinker redogjort för i ett välkänt TED-föredrag kunde männen i ursprungsbefolkningar räkna med att dö en våldsam och för tidig död i upp till 60 procent av fallen. En svindlande siffra. Som jämförelse kan nämnas att världskrigen på 1900-talet, där tiotals miljoner unga män närmast avrättades, endast medförde en för tidig död för ett par procent av männen.
Den farliga miljö som Pinker redogör för är grogrunden för patriarkala styrelseskick. När intilliggande kulturer rent fysiskt och med vapen konkurrerar om resurser – samtidigt som liv och hälsa måste riskeras för att utvinna och utnyttja resurserna – blir det män som får makten. Män får makten eftersom deras uppoffringar blir oumbärliga.
Alla kulturer som överlevt mer än ett historiskt ögonblick har insett att männen är de som inte bara bör användas, utan som måste användas till de farliga och tunga uppgifterna. Dels för att män är starkare, dels för att kulturen inte lider av att en viss andel av männen dör en för tidig död. Detta må låta kallsinnigt men det handlar bara om vad som är funktionellt.
Tänk dig en pre-industriell kultur som väljer att använda kvinnorna till farliga arbetsuppgifter samt till krig och försvar mot omliggande kulturer. Till en början kanske det går hyggligt bra, men långsiktigt leder det till att fler och fler fertila kvinnor dör en för tidig död. Detta leder i sin tur att barnafödandet sjunker.
Med tiden minskar återväxten i kulturen, och även i den nya generationen omkommer unga kvinnor innan de är klara med sitt barnafödande. Kulturen är nu inne i en nedåtgående spiral (en ond cirkel) och dör antingen ut på egen hand eller blir överkörd av grannfolket.
Jämför detta med de kulturer som förstår att det är männens som ska offras och utsättas för riskerna. Här dör en viss andel män i varje generation, men detta påverkar inte födelsetalen. Varför inte? Antalet livmödrar är konstant, och därmed föds ungefär lika många barn som vanligt. Även om hälften av alla män dör kan varje överlevande man ta sig två hustrur och därmed hålls födelsetalen uppe. Polygamins uppkomst var inte en slump.
Framgångsrika kulturer är därmed alltid de kulturer som använder männen som “förbrukningsvara”, och som begränsar kvinnans roll till mer trygga miljöer. Att dessa framgångsrika kulturer även blir patriarkat är relativt lätt att förstå.
Hur ska männen övertalas att göra farliga arbetsuppgifter samt försvara sin familj, sin by och hela sin kultur? Någon typ av socialt kontrakt behövs. Ofta innebär detta sociala kontrakt att mannen ses som familjöverhuvudet och att de ledande positionerna i samhället innehas av män. Samma typ av dynamik innebär att männen i de flesta kulturer får medborgerliga rättigheter före kvinnorna.
Patriarkatet är helt enkelt en konstruktion där män i genomsnitt får mer formell makt än kvinnorna, mot att de i genomsnitt tar på sig huvuddelen av de farliga uppgifterna. Sättet att organisera sig är ingenting som männen eller kvinnorna valt, eller medvetet funderat igenom. Det är helt enkelt ett samhällsmönster som fungerat för att producera mat, resurser och ett effektivt försvar mot omgivningen – medan återväxten tryggas.
De könsroller som är djupt ingrodda på denna planet är således ingen slump. De är en kombination av biologiska, tekno-ekonomiska och säkerhetspolitiska verkligheter som framgångsrika kulturer varit tvungna att förhålla sig till.
Vad är det då som leder till könsrollernas uppluckring? Vad krävs för att vi ska bli friare i vår vardag? För kvinnornas del är det i första hand följande två faktorer:
- Mindre behov av många barn. Teknologisk utveckling leder till lägre spädbarnsdödlighet. Samma utveckling medför i förlängningen demokratiska stater som inte krigar mot varandra. När de flesta barn kommer att leva ett långt liv behöver inte så många barn födas. Dessutom minskar behovet av att ha en stor befolkning för att kunna försvara sig, eller för att kunna producera varor. Tekniska framsteg blir minst lika viktiga som antalet händer som kan arbeta.
- En ny arbetsmarknad. När det sena jordbruket med sina tunga plogar (som bara män kan manövrera), övergår till en industrialisering som gradvis medför arbeten som inte innebär krav på muskelstyrka, kan kvinnor komma ut på arbetsmarknaden. Detta möjliggör egen inkomst för kvinnorna och ett deltagande i samhällsliv och politik.
Ett samhälle behöver alltså uppnå en viss grad av tekno-ekonomisk utveckling för att kvinnors frigörelse från hemmet ska vara möjlig. Inte för att kvinnornas roll i hemmet är något självändamål, utan för att länge är det den rollen som bäst servar mänsklighetens överlevnad och utveckling. Till slut når dock samhället en punkt där välståndet och den nya industrialiserade ekonomin är framträdande nog för att kvinnorna ska kunna gå in i en ny roll.
För männens del handlar frigörelsen istället om:
- En minskning av farliga miljöer. När ett samhälle är omgivet av demokratier kan freden bli bestående. Då minskar behovet av manliga uppoffringar i krig. Samtidigt kan farliga arbetsuppgifter i ökande grad automatiseras eller byggas bort av en bättre arbetsmiljö. Idag dör “bara” 50 män om året på sin arbetsplats, och det är så låga nivåer som krävs för att en mansrörelse så smått ska komma igång. Innan dess vill ingen stödja männens frigörelse, eftersom det känns (och är) djupt otryggt att släppa männen fria från sin roll som förbrukningsbara.
- Ett starkt välstånd. Först när ekonomin är riktig god kan det vara försvarbart att uppmuntra män att vara hemma med sina barn i perioder, istället för att delta i produktionen. Den punkten har vi nått i Sverige. Men att fullt ut möjliggöra för männen att ta ut rejält med föräldraledighet är svårt så länge många är egna företagare eller har nyckelroller i den privata sektorn. Män är fortfarande de som i första hand bemannar de poster som (ännu) inte möjliggör längre avbrott – vilket är ett arv från historien och fortfarande i viss mån nödvändigt, då kvinnor är de som genomgår graviditeter.
Mäns frigörelse kräver större teknologiska framsteg och ett högre välstånd än kvinnornas frigörelse. Det går till exempel snabbare att skapa ofarliga, icke-tunga jobb, än att få bort alla farliga och tunga jobb. Därmed är det naturligt att kvinnorörelsen uppstod före mansrörelsen.
För märk väl att rörelserna bara kan uppstå när tiden är mogen. De är chanslösa i ett samhälle som fortfarande är fattigt, pre-industriellt och outvecklat. Möjligen är detta en lektion i ödmjukhet för oss som arbetar med jämställdhet, men det innebär inte att jämställdhetsrörelser på något vis är mindre viktiga. Utrymmet att genomföra reformer för män eller kvinnor må uppstå av tekno-ekonomiska förändringar, men sedan krävs det en aktiv politik för att se till att utrymmet verkligen utnyttjas för människors bästa.
Bristen på insikt i vilka förutsättningar som krävs för kvinnors och mäns frigörelse är för övrigt det som leder till missriktade insatser i tredje världen. På ställen där människor fortfarande lever av ett tidigt jordbruk så är det inte stöd till kvinnornas jordbruk som stödjer vidare utveckling. Det må stödja matproduktionen i viss grad, och minska svälten, men något skutt framåt kommer inte att tas.
Det sena jordbruket och den tidiga industrialiseringen kan bara genomföras med männen i en drivande roll, hur osmaklig detta än må framstå för postmoderna feminister i välmående länder. Detta behöver inte betyda att man inte stödjer utbildning och ökat självbestämmande för kvinnor. Men det betyder att man grovt sett måste arbeta med det som fungerar, åtminstone vad gäller den tekno-ekonomiska utvecklingen.
Fördelen är att i dagens utvecklingländer behöver inte processen från tidigt jordbruk till industrialisering ta tusentals år. Det kan gå på några decennier, med tanke på all teknik och alla handelsmöjligheter som redan finns tillgängliga. Samtidigt krävs det ett visst mått av tålamod hos biståndsorganisationer och västliga politiker. Våra breddade könsroller kan inte implementeras där förrän de har vår typ av ekonomi.
Vi kan tycka precis vad vi vill om detta men lite biståndspengar och en stor dos god vilja kan inte övervinna landets egen utvecklingsprocess, och den stegvisa (om än snabba) utveckling som krävs.
Sammanfattningsvis kan jämställdhet bara förstås i en större kontext. Beroende på var en kultur eller ett samhälle befinner sig i sin utveckling, kommer könsrollerna att skifta. Ökande frihetsgrad kommer med ökat välstånd och ökad teknisk utveckling — det är först då som människor är redo att lyssna på olika jämställdhetsrörelser och förslag om mindre trånga normer.
Från ett fågelperspektiv är vår historia en berättelse om hur männen använts till farliga uppgifter, och därmed även fått mer makt och inflytande. Visst har kvinnor varit utsatta för fara varje förlossning, och visst har kvinnor haft makt i hemmet, men i det stora hela har både makt och fara varit männens domäner. Inte för att något kön skulle förtryckas eller begränsas, utan för att varje familj, varje by och varje kultur behövde maximera sin effektivitet för att alls överleva.
Med detta inte sagt att många individuella män inte förtryckt många individuella kvinnor. Maktmissbruk har alltid förekommit och störst möjlighet till sådant har de på toppen – och historiskt sett har dessa varit män. Samtidigt har självuppoffran och fantastiska genombrott i civilisationen också gjorts primärt av män, av precis samma anledning.
Vi lever i en privilegierad tid, och har helt nya möjligheter att ha ett konstruktivt samtal om jämställdhet, kvinnofrågor och mansfrågor. Det vore olyckligt om ett sådant samtal präglas av de gängse missuppfattningar som finns om det förgångna. Insikten om könsrollernas historiska oundviklighet borde kunna leda till ett lugnare tonläge och mindre bitterhet över de epoker som förflutit. Kvinnor har inte varit passiva mesar, och män har inte varit utstuderade patriarkala förtryckare.
Kunskap kan förpassa dessa nidbilder till samtidshistoriens skräphög, och ge kvinnor och män en nystart inför framtiden.
Lite i samma härad, om materiella (i synnerhet geografiska) förutsättningar för samhällens utveckling (inget om genus dock), handlar filmen/tv-serien “Guns, germs and steel”. Tipset om filmen/tv-serien kommer ursprungligen från Aktivarum:
http://www.youtube.com/watch?v=bgnmT-Y_rGQ
Helt klart det bästa inlägget du gjort i denna debatt hitintills och ett klart steg uppåt i den diskursa utvecklingen som kan övertyga gemene man om stats- och mediefeminismens fall och jämställdheten ur ett vetenskapligt och könsneutralt synsätts uppgång.
Att blunda för enkla fakta som att vi ännu inte hittat ett matriarkalt samhälle och att det inte var av ondska som patriarkala samhället först uppstod utan av nöd och att männen fick sina positioner för att de offrade sig (något som går igen i dagens samhälle).
Helt klart årets inlägg i jämställdhetsdebatten!
Bland många djurarter råder matriarket, t.ex hos vildsvinen i Sverige råder ett matriarkat.
Pälle, vad har det med något att göra? Vi pratar människor och inget mer.
Vad ingen säger är att många barn och välfärd går hand i hand.
Grekland är bara det första landet av många som upptäcker att statliga kostnader är lån på barnen och de har nu fött färre barn en längre tid. Vet ni förresten vilken grekisk yrkesgrupp som hotade med strejk om deras förmåner blev beskurna?
Skatteindrivningskontoret!… Seriöst det vore roligt på film men här är det mer en grekisk tragedi.
Vilken briljant analys! Tack Pelle.
PB
“Till slut når dock samhället en punkt där välståndet och den nya industrialiserade ekonomin är framträdande nog för att kvinnorna ska kunna gå in i en ny roll.”
Håller med men samtidigt ser (som du även påpekar) utvecklingen olika ut i olika utvecklingsländer och i olika områden. Är man ute på rena landsbygden så är det en sak men mycket av denna utveckling gäller väl där man redan är påväg sas. Stora städer och ‘förorter’ där det handlar just om en högteknologisk postindustriell utveckling snarare än industrialisering som vi känner den? En industrialisering där kvinnor har en annan och mer självklar roll än här där det handlade om människokraft och ångmaskiner medan det nu handlar om moderna maskiner och datorer tänker jag.
Med ekonomiska termer handlar det alltså om risk/reward. Detta kan ju också förklara den utstötning som drabbat fega och/eller mjuka män.
Bra sammanfattning av läget Pelle. Men nu är ju, som du skriver, omgivningen säkrare. Sverige har haft fred i 197 år och arbetsplatserna är säkra. Trots vad som vad medierna påstår är också kriminaliteten mycket lägre nu än för 100 år sedan. Livet är säkrare för båda könen. Det är inte samma uppoffring att vara man längre och kvinnorna klarar sig lättare utan manligt beskydd.
Män kan inte längre göra anspråk på att leda samhället som tidigare. Men vi män förtjänar inte heller de hånfulla tillmälen som vi får i debatten nu. Förhoppningsvis är tidvattnet på väg att vända.
Jag kan bara konstatera att det intressanta som händer inom jämställdhetsområdet idag inte sker hos feministerna.
Keep up the good work, Pelle!
En viktig historisk framstilling, og fint å ha i bakhodet når man diskuterer kjønnsroller og likestilling. Dette burde vært pensum i skolen.
” utan för att varje familj, varje by och varje kultur behövde maximera sin effektivitet för att alls överleva.”
Helt riktig! Og det er ikke så veldig lenge siden det var slik for mange i Skandinavia også. Spørsmålet som nå melder seg, er om samfunnet klarer å opprettholde den velstanden vi har bygd opp gjennom mange generasjoners hardt arbeid og oppofringer. Vi trenger ikke lenger maximere vår effektivitet for å overleve, siden vi har omfattende statlige støtteordninger. Og har samfunnsendringene bidratt til å redusere eller fjerne mye av menns motivasjon for å jobbe hardt og ta risiko for å skape fremgang? Når jeg ser på mange unge menn i dag, kan det nesten virke slik. Jeg har en følelse av at feministene og politikerne har glemt en historisk viktig faktor,- nemlig menns motivasjon. Et velstandssamfunn som vårt er dyrt i drift, og opprettholdes ikke av seg selv.
“Mäns frigörelse kräver större teknologiska framsteg och ett högre välstånd än kvinnornas frigörelse.”
Ja og nei. Menn som ikke har kone og barn å forsørge, trenger ikke så stor velstand for å “frigjøre” seg fra sin tradisjonelle kjønnsrolle. Så jo flere menn som ikke får familie, jo flere vil kunne tenke mer på seg selv og mindre på samfunnets forventninger. Dette kan også bidra til å svekke velstandssamfunnet.
Verkligen bra skrivet! Årets bästa inlägg i genusdebatten?
Pelle Billing:
“Till slut når dock samhället en punkt där välståndet och den nya industrialiserade ekonomin är framträdande nog för att kvinnorna ska kunna gå in i en ny roll.”
Eftersom välståndet är i direkt såväl som indirekt relation till kvinnors deltagande i den gamla rollen (att se till det föds barn) så är det där tyvärr lika fel som fel.
Låt mig förklara makroekonomin!
Jag läste (inte klar dock) två böcker på det ekonomiska temat bara över julen och bägge ställer samma fråga. Om statsskulden är lån på de produktiva barnen. Vad skall belånas när tillgången på produktiva barn såväl som barn i allmänhet minskar? Var skall pengarna komma från till program som ökar kvinnors deltagande? Till statliga jobb av den sort som kvinnor föredrar, mer professorer, byråkrater, pedagoger och liknande….
VEM skall betala? Som Ron Paul (nåt så obegripligt som en ärlig politiker med ett riktigt jobb) förklarar i USA är skulderna till Kina. Vill våra ungdomar verkligen sitta med kinesiska politibyrån som innehavare av skuldbreven när de blir vuxna och skall ut i arbetslivet?
Grekland var först men som allt fler RIKTIGA vetenskapsmän påpekar är det tre-fyra länder till bara i EU som har samma situation. Väldigt få barn, massor av skulder, vem skall betala? Betalning måste komma från produktiva barns arbete men vilket av de rika länderna har idag tillräckligt många produktiva barn för att betala sina föräldrars superrika superslösande byråkratiskt administrerade levnadsstil? Vem skall betala genuspengarna som våra föräldrar lånade eftersom deras eget arbete inte räckte?
Kineserna vill knappast fortsätta jobba för en snickers om dagen så vi skall ha råd att leva på det sättet. Vi hade USA som garanti, nu har vi inte det så var skall garantin komma från?
Män kan inte föda barn, så det enda samhälle kvinnorollen kan lämnas är det som går efter Keyneanska ekonomins princip för varför statsmakter har råd att låna miljarder att bekosta sina egna byråkratier och sociala program.
“Who cares? In the long run we will be dead anyway”
Kort sagt, de själva löper ingen risk att betala, det får nån annan göra.
Patrik:
“Sverige har haft fred i 197 år och arbetsplatserna är säkra.”
Bara på papperet.
Redan under andra världskriget så levde vår förmåga att ha fred på andra länder. Nazityskland hade redan planerna klara för att invadera Sverige, vi tvingades då till eftergifter så i praktiken blev vi en del av nazityskland och förlorade andra världskriget mot England, USA, Ryssland.
Under kalla kriget så var vi under konstant risk att bli invaderade och tvångsomvända till riktig kommunism av Sovjetunionen. Som hinder för detta fanns USA som garanterade vår fred via Militärbaser i Tyskland samt militärt samarbete med Norge och Danmark….
Vi är även i krig i Afghanistan i dagsläget. Dvs vi har trupper där SSG-soldater har dödats där, Afghanistan har inte trupper i Sverige… undantaget gerillasoldaten som försökte spränga sig i Stockholm förra julen som kan betraktas som en soldat i det kriget. Men Sverige är inte unika där.
Vi hade fred enligt de premisser att Tyskland hade fred WWII och att USA hade fred DKK. Enligt någon annan premiss var vi i krig både under andra världskriget såväl som kalla kriget, men ej indragna i striderna av den enkla anledningen att vårt land turligt nog är väldigt otillgängligt.
Men samma sak kan sägas om USA, de är aldrig i krig, dvs aldrig angripna på hemmaplan. Numera bryr de sig inte ens om att deklarera krig vilket som presidentkandat Ron Paul förklarar inte ens är tillåtet enligt grundlagen. Problemet är att USA varken har pengar eller trupper att garantera Europas säkerhet med idag.
EU vill därför skapa egna trupper men vem skall bekosta de trupperna och vilken lojalitet kommer de trupperna att ha förutom de pengar som bekostar dem?
Har du läst “könsrollernas maskerad” Pelle?
Det är en av de få böcker inom genusvetenskap jag kan läsa utan att få kväljningar…typ opartisk och nästan inte alls fördömande för en gångs skull.
Där tar de hur som helst upp Bajingo-folket, som lever på någon ö utanför sydafrika. Det var ett typiskt matriarkat, kvinnorna kunde t.ex bete sig som svin, men om en man lade handen på en kvinna blev han bannlyst. När nya hus skall uppföras får männen visserligen bära dig virket, men de är inte betrodda med det intellektuella arbetet, dvs att planera och bygga själva huset….
De hade intervjuat både män och kvinnor, så jag tycker detta “bör” vara rätt tillförlitligt.
Kolla upp det!
MvH/Magnus
Magnus:
Wake up! Bajingo-folket är lika ihopljuget som alla andra Hula-Hula och Ooga-Boga-stammar genuseliten genom tiderna hittat på som ursäkt att fortsätta sina trakasserier av sina egna kulturer och befolkningar. Varför skulle vi tro på dem? Det var ju de som ljög förra gången? Och som ljög gången innan det, hur många gånger skall de få ljuga innan ett påstående från dem går till att vara sant EFTER att det kontrollerats, inte före?
De har ljugit förut och då var de också ute i söderhavet…
http://www.amazon.com/Margaret-Mead-Samoa-Unmaking-Anthropological/dp/0140225552/ref=sr_1_2?ie=UTF8&qid=1324903434&sr=8-2
Ingen intelligent människa har orsak att förvänta sig deras “bevis” är nåt annat än tecken på hur långt bort från våra samhällen man måste vara för att inte svensson (eller rättare sagt Freeman) skall kunna gå dit och kontrollera om de talar sanning.
Detta av den enkla anledningen att genuseliten måste vara fria att TOLKA berättelserna de hör (på språk de inte ens begriper, i kulturer de inte förstår) utan att tolkningarna störs av krav på objektivitet, verklighet, ekonomisk realitet etc..
Och vad har dessa folkslag för EKONOMI?
Det läggs förmodligen mer pengar av vita genusanställda på att SÄLJA iden om hur viktiga Trobrianderna eller Bajingo (eller Ooga Boga) är än vad man kan uppvisa i storleken på de folkgruppernas samlade BNP.
Om du inte vill resa dit och leva som dem så vänligen dra inte in dem som bevis på någonting annat än hur eländigt folk tvingas leva om platsen de lever på saknar förutsättningarna att skapa BÄTTRE sätt att leva (Jared Diamond)
Frågan är väl hur den här historiematerialistiska analysen ska användas?
1) Ja, patriarkatet har haft en progressiv funktion under många samhällsformer.
2) Ja, det är möjligt att befria diskussionen från en del moraliska övertoner om onda män och goda kvinnor.
3) Nej, vi kan inte hävda en allmän giltighet idag när komplicerade mönster bryts mot varandra i samhällen som förändras väldigt snabbt. Risken finns att mansrörelsen frestas att snegla mot den gamla goda tiden där könsrollerna var enkla och tydliga. Låt oss hjälpas åt att inte hamna i den hopplösa återvändsgränden!
@Aktivarum (Erik)
Jag håller helt med dig och det är en fabricering. Vi har ännu inte hittat ett enda samhälle som är ett matriarkat, inte ens ett utvecklat sådant även om man kan se att det börjar gå mot det möjligen.
Möjligheten att det finns ett matriarkalt samhälle är otroligt litet. Om det funnits så dog det nog ut väldigt snabbt av förklarliga anledningar.
Men, vad jag vill säga är detta: du attackerade Magnus lite väl hårt. Jag tror inte det var din mening att attackera honom just utan författarna och Genuskomplexet snarare. Villle bara påpeka att det uppfattades som en attack mot honom.
“Risken finns att mansrörelsen frestas att snegla mot den gamla goda tiden där könsrollerna var enkla och tydliga. ”
Det var ingen “gammal god tid”, det var bara en tid, nödvändig för sin tid, och risken du pratar om är obefintlig eftersom mansrörelsen eftersträvar frigörelse och emancipation för män och kvinnor. Den traditionella synen på kön står i motsats därtill. Liksom den radikalfeministiska synen på kön. Detta är två av väggarna i den manliga cellen; den sista är personlig utveckling.
Det finns hursomhelst inga tecken på det nu, och det är för tidigt att höja varningsflaggan och hämma en fri (och frigörande) diskussion.
Mats:
“Frågan är väl hur den här historiematerialistiska analysen ska användas?”
Nej, frågan är vad den skall jämföras med? Om efterblivna primitiva kulturer på söderhavsöar är det bästa de har att komma med blir det nog inte mycket till debatt.
“1) Ja, patriarkatet har haft en progressiv funktion under många samhällsformer.”
Absolut inte! Vad är det för märklig skola du gått? Patriarkatet (dvs det moderna västkulturella samhället) har ingen progressiv funktion alls.
Däremot har de “progressiva funktionerna” som du så fint kallar det resulterat i bland annat utrotningskrig (Lawrence Keeley) – barbari / kannibalism (Robert Edgerton) – våldstendenser (Steven Pinker) – hederskultur / hedersmord (Malcolm Gladwell) – stagnation dvs svält (Jared Diamond) och Slaveri (Peter Hammond)
Tror du möjligen den tydliga och mätbara minskningen av dessa saker kan ha att göra med varför patriarkatet blir så dominerande?
“2) Ja, det är möjligt att befria diskussionen från en del moraliska övertoner om onda män och goda kvinnor.”
Man behöver inte befria diskussionen från dem, bara sluta använda dem. De är ren propaganda och hade inget där att göra från början.
“3) Nej, vi kan inte hävda en allmän giltighet idag när komplicerade mönster bryts mot varandra i samhällen som förändras väldigt snabbt.”
Helt felaktigt. Den allmänna giltigheten är att förändring i sig inte är något BRA. Förändring lever på sin förmåga att motsvara tidigare systems resultat FÖRST, kan man inte ens det spelar de andra sakerna ingen roll för de äldre systemen skapades lägre ner på Maslows behovstrappa.
Kort sagt, huruvida flygplanet har en avancerad kaffemaskin som gör världens godaste frappaccino och visar filmer på 3D-duk spelar ingen roll om det inte ens lyfter /eller lyfter med störtar efter halva vägen.
“Risken finns att mansrörelsen frestas att snegla mot den gamla goda tiden där könsrollerna var enkla och tydliga.”
Tja, det hänger ju på DIN förmåga att erbjuda bättre alternativ eller hur? Om du inte gör ett bättre jobb skyll inte på mansrörelsen att de får ta vad som finns. De kan nämligen inte TROLLA mer än du kan så om du inte kan erbjuda ett skit så varför skulle de magiskt kunna det?
“Låt oss hjälpas åt att inte hamna i den hopplösa återvändsgränden!”
Vem hindrar dig? Allt du behöver göra i en MANLIG omgivning är komma med bättre resultat. När du har bättre resultat så blir det intresse för de alternativ du förespråkar.
Men vad är det för alternativ du förespråkar? Du är så upptagen med att negativistiskt vara rädd för att folk skall VÄLJA fel saker att du själv inte ens bryr dig om att presentera någon RÄTT sak. Om folk väljer enkla könsroller är det ditt fel, om du lade mer tid på att komma med alternativ än att uttrycka rädsla och oro…..
Då skulle det finnas fler alternativ att välja mellan. Mvh Erik
David Holman:
“Jag håller helt med dig och det är en fabricering. Vi har ännu inte hittat ett enda samhälle som är ett matriarkat, inte ens ett utvecklat sådant även om man kan se att det börjar gå mot det möjligen.”
Ja och nej, Det finns visst matriarkat, dels finns
1) Amazonia (aka snarare feministan) anno 2010, problemet är att de – precis som Sovjet – lever av pengar och saker som andra kulturer skapar och skulle kollapsa på en gång om de skulle leva av egen maskin.
2) Ooga-Booga (aka primitiva stamsamhällen) problemet är – som Svante Folin visar “krig ur ett antropologiskt perspektiv.pdf” – att de alltid blivit matriarkat pga oförmåga att producera patriarkat. Dvs i regel bor de uselt eftersom de fördrivits av mer framgångsrika folk och då får man ta vad skit som erbjuds
“Möjligheten att det finns ett matriarkalt samhälle är otroligt litet. Om det funnits så dog det nog ut väldigt snabbt av förklarliga anledningar.”
Nej de dör inte ut, de klarar nätt och jämt av att försörja sina stammar med effekten de kan fortsätta hålla sig vid liv men de kan inte utvecklas och de kan inte försvara sig från yttre faror….. En av de största farorna är att de yngre medlemmarna får kontakt med mer patriarkala (framgångsrika samhällen) och lär sig det finns alternativ.
Exempelvis befolkningen på Samoa har lärt sig de kan få hjälpsändningar av mat från västvärlden. Effekten? De äter sardiner ur burk trots att det är massor av fisk i bukten där de bor… Om ett par generationer kommer kunskapen att fiska ha gått förlorad men en och annan kvinna har säkert lärt sig fylla i blanketter för att få mer sardiner.
“Men, vad jag vill säga är detta: du attackerade Magnus lite väl hårt. Jag tror inte det var din mening att attackera honom just utan författarna och Genuskomplexet snarare. Villle bara påpeka att det uppfattades som en attack mot honom.”
Jag vill inte attackera NÅGON personligen förutom de ansvariga. Jag vet inte varför vad jag skrev skulle uppfattas som en attack på Magnus. Jag skrev Wake Up! visst men sedan attackerade jag huvudsakligen Margaret Mead och Amerikanska Antropologer.
Och så gjorde jag (rasistiska såklart… yadda yadda) angrepp genom att kalla efterblivna folkgrupper – för efterrblivna folkgrupper. (Lite som när vissa reagerade negativt när Mexikos president kallade Obama “negro”)
Sådana angrepp gjorde jag men vad var det jag sade som angrep Magnus personligen?
Men&Work
“Med ekonomiska termer handlar det alltså om risk/reward. Detta kan ju också förklara den utstötning som drabbat fega och/eller mjuka män. ”
Feminismen och genusvetenskapen har ju närmast gått ut på att dekonstruera mannen och göra honom mer feg/mjuk, dvs mer som kvinnor. Men vad är belöningen för männen i det när t.ex. kvinnor visar sitt ointresse eller det blir svårt att skaffa barn?
Som utvecklings- och mäniskorättsvetare tycker jag att din analys är rimlig Pelle. En slutsats av analysen är att våra politiker använder biståndet som en arena vilken kan utnyttjas för att plocka politiska poäng på hemmaplan.
Man kan argumentera för att man under Kalla krigstiden använde biståndet för att motverka politiska ideologier, det vill säga att Väst använde bistånd och utvecklingssamarbete för att motverka kommunismen. Sedan murens fall motiveras istället biståndet med allmänmänskliga värderingar som exempelvis mänskliga rättigheter.
Jag tror inte heller att lösningen på utvecklingsproblemen i utvecklingsländer är att satsa samtliga pengar på att understödja kvinnor. Däremot tror jag att det många underskattar fördelarna hos stödet till familjeplaneringsinstitutioner i utvecklingsländer – som relaterar till kvinnor, men tjänar båda könen.
Kort och gott; samhällsfrågor som är på tapeten i Sverige är inte nödvändigtvis aktuella i utvecklingsländer. När vi förstår detta faktum ger vi kanske inte längre bistånd för för egen skull – utan kanske för utvecklingsländernas.
Calle:
“Kort och gott; samhällsfrågor som är på tapeten i Sverige är inte nödvändigtvis aktuella i utvecklingsländer. När vi förstår detta faktum ger vi kanske inte längre bistånd för för egen skull – utan kanske för utvecklingsländernas. ”
Detta tillsammans med den historiska insikt och förståelse för andra kulturers situation och behov som Pelle tar upp i topic, tror jag är framtiden för bistånd. Dvs: fokus på att hjälpa utsatta människor på ett sätt som spelar roll och är relevant för dem, snarare än att stryka biståndsgivarnas egon här på hemmaplan.
Enl. min erfarenhet så går det trender i biståndsbranchen, vad som skall premieras och vad som skall sorteras bort; biståndsmottagande organisationer med långsiktiga planer i utvecklingsländer måste hela tiden vara på tå och veta vad som förväntas av dem av vilket land och klämma in rätt nyckelord i sina ansökningar, för att när nästa trend kommer byta nyckelord till det som gäller just då. (sedan anv. de pengarna till det de själva anser behövs).
kul att du både har skruvat upp kvantitén samt kvalitén på din bloggposter Pelle. keep em coming!
Pelle
Måste ställa en fråga till dig, du skriver
“Först och främst kan vi konstatera att det finns inget känt matriarkat genom världshistorien. Inget. Inte ett enda.”
Av ditt resonemang så följer ju att Sverige idag är ett patriarkat.
Menar du då att Sverige är ett patriarkat?
Och i så fall, hur definierar du det mer exakt?
Antagligen menar du inte att kvinnor är “underställda män” eller att “könsmaktsordningen” råder, men att prata om att Sverige är ett patriarkat är väl att spela feminister i händerna!
Jag upplever nästan tvärtom. Kvinnor är friare i sin könsroll. Kvinnor kan skaffa familj, jobb och barn ändå. Män måste balansera för att överhuvudtaget nå såna mål och dessutom få behålla sin familj/barn. Hur kan då ett sånt samhälle beskrivas som patriarkat?
Inom politiken ser vi nu alltmer att män försvinner och kvinnor kommer till. Kvinnor är det jämställda könet, män är det ojämställda könet (läs fel kön). Inom politiken, media och näringsliv drivs nu detta hårt. Samtidigt som kvinnor har kvar många av sina privilegier inom reproduktionen. Kanske skulle det då till och med kunna beskrivas som världshistoriens första matriarkat, eller möjligen nån light variant.
Leifer,
Där är vi inte ännu. Visst är kvinnor på frammarsch och tar över alltmer av männen traditionella domäner.
Men fortfarande har männen i snitt mer makt och mer pengar än kvinnorna. Men männens övertag är ojämnt fördelat. Vissa män har mycket makt och pengar medan en växande grupp män har väldigt lite.
En bra illustration är att 95% av börsbolagens styrelser är män. Men 95% av uteliggarna är också män.
Pelle!
Jag håller med dig i din historiska analys. Den utvidgning av könsrollerna som vi (i västvärlden) sett under de senaste hundra åren har sitt ursprung i att industrialiseringen skapat ett välstånd som världen aldrig tidigare skådat. Det har lett till att allt fler medborgare kunnat kliva flera steg upp på Maslows trappa. Tidigare har det fallit på mäns lott att sörja för sin egen och sin familjs överlevnad och trygghet.
Med industrialiseringen och det snabbt ökade välståndet uppstod också välfärdsstaten. Den kom att ta över enskilda mäns ansvar för överlevnad och trygghet för sig och sin familj. Istället ersattes den med ett kollektivt ansvar (vilket dock fortfarande upprätthölls via framför allt mäns inbetalda skattemedel till samhället). Även om kvinnor med tiden också kom ut i arbetslivet så är det fortfarande män som i huvudsak kollektivt tillser att välståndet och välfärden upprätthålls. Detta eftersom det fortfarande är män som arbetar inom det privata och konkurrensutsatta näringslivet där värdeförädlingen sker. Det är denna värdeförädling som ger välstånd och som sedan finansierar välfärden (inklusive många av de “jobb” som framför allt kvinnor utför i den offentliga sektorn samt alla de bidrag och förmåner som också lyfts av i huvudsak kvinnor).
Det är fortfarande industrialiseringen som ger detta välstånd. Men i takt med att världens övriga länder också industrialiseras så ökar konkurrensen och vår egen industri riskerar att slås ut. Än har inget land kunnat uppvisa att de kan upprätthålla samma välstånd i ett postindustriellt samhälle. USA är kanske det land som hittills förlorat mest av sin industri och istället blivit beroende av billig tillverkning i Kina. Hittills har “välståndet” där hållits uppe med lånade pengar. Men det framgår allt tydligare att man inte har lyckats generera samma välstånd som tidigare i det nya postindustriella samhället.
Sverige befinner sig tyvärr i en liknande situation. Under ett par årtionden har mycket industri försvunnit från Sverige och vi har istället blivit allt med beroende av billig import. Några nya postindustriella jobb med motsvarande värdeförädling eller efterfrågan som de gamla industriella jobben kan man knappast säga ha skapats hittills. Istället har svenskarna också kommit att förlita sig på lånade pengar, precis som i USA. I Sverige är det dock framför allt privatpersoner som lånat mycket pengar (speciellt i form av bostadslån) och staten har haft en betydligt bättre balans i sin budget än i USA.
Med en åldrande befolkning och en stor invandring som inte är arbetsrelaterad så ökar nu andelen pensionärer och andelen personer som befinner sig i utanförskap. Dessa måste på något sätt försörjas. Det kommer att sätta en enorm press på svensk ekonomi under de kommande årtiondena. Om det inte snabbt skapas nya vinstskapande industriella jobb eller postindustriella jobb i det privata näringslivet så kommer stat, kommun och landsting vara tvungna att effektivisera och skära bort all form av verksamhet som inte är direkt relaterad till vård, skola och omsorg. Bidrag, förmåner och andra former av ersättningar måste skäras ner. Infrastruktur riskerar att förfalla.
Detta riskerar att leda till ett allt större missnöje och att förtroendet för samhället sjunker. När inte längre medborgarna upplever att samhället kan ta ansvar för överlevnad och trygghet så måste man återigen börja ta det ansvaret själv. De som snabbast kommer att uppleva detta är antagligen män. Redan idag så är det män som betalar mer till samhället än vad de får tillbaka. Varje svensk man går i genomsnitt med 2 miljoner kronor i förlust på välfärdssamhället, varav 1 miljon direkt går till landets kvinnor i form av transfereringar. Hela välfärdsmodellen gynnar därmed kvinnor på mäns bekostnad.
När allt fler män slås ut och inte får den överlevnad och den trygghet som välfärdssamhället utlovat så faller de i Maslows trappa och måste börja finna andra enskilda vägar att säkerställa detta. Allt fler män riskerar då att vända samhället ryggen och istället hitta egna vägar. Dessa vägar kan i många fall stå i direkt motstånd/motsats till samhället.
Så om man verkligen vill fortsätta att utvidga könsrollerna och öka jämställdheten så borde fokus ligga på att tillse att välståndet upprätthålls och att välfärdens bördor bärs lika av både män och kvinnor samt att män och kvinnor också får ta del av dess frukter i lika hög utsträckning.
Det talas det dock väldigt tyst om i dagens feministiska jämställdhetsdebatt. Där gäller bara kvinnors rättigheter och mäns skyldigheter. Som om välståndet är av Gud givet och något som feministerna ska fördela i allt högre grad till kvinnorna. Den som tar välståndet och välfärden för givet riskerar dock att bli oerhört besvikna! Det kan gå fort att falla ner för Maslows trappa!
Tack för berömmet! Kul att läsa då jag själv tycker jag fick ner en helhetssyn i ett och samma inlägg som jag tidigare strävat efter.
Mycket bra analys, Pelle! Jag skulle vilja lägga till följande. Du skriver att män hade den formella makten i primitiva historiska samhällen, men att männen i gengäld tvingades göra farliga arbetsuppgifter. Jag misstänker att kvinnor inte var helt maktlösa ens då. Hur var det med makt vid härden, makt över barnen och sexuell makt? Det är förstås svårt att få svar så här lång tid efteråt. Men man kan misstänka att kvinnor på dessa områden hade en väsentlig makt redan då.
Patrik
Ja men då är ju patriarkat enbart en term för den ekonomiska makten. Så har jag aldrig utläst den. I patriarkat är ju t.ex mannen familjens överhuvud. I en patriarkalisk kultur har man dessutom särskilda lagar för män och kvinnor, där männen har vissa givna fördelar så att säga.
Dessutom, om vi nu istället tittar på makten över liv och död, makten inom reproduktionen, makten över barnen. Då har vi ju definitivt nu ett matriarkat!
Pelle
Jag skrev en fråga till dig #26, menar du att Sverige är ett patriarkat?
Pär,
Ja, kvinnorna hade säkerligen makt i hemmen och över barnen – exakt hur mycket är svårt att sia om. Vad gäller sexuell makt beror det på tidsålder och kultur. Parade man ihop sig hyggligt fritt eller var det arrangerade äktenskap?
Kul att du gillade analysen!
Pär Ström #30
Tycker du att Sverige är ett patriarkat idag?
Och tycker du inte att det är dags att “vi” börjar nu ta tag i grundläggande feministiska begrep och ifrågasätter deras giltighet?
Betänk att feminismens grundvalar bygger på att kalla ett samhället patriarkaliskt etc. Kan det inte ifrågasättas så kan heller inte en ny syn på de idag verkliga jämställdhetsproblemen utvecklas.
Pelle
Jag skrev en fråga till dig #26, menar du att Sverige är ett patriarkat?
(ursäkta upprepning men vi skrev om lott)
leifer,
Sverige är fortfarande ett patriarkat, definitionsmässigt. Men marginalen har blivit mindre med tanke på kvinnors inträde i politiken, chefspositioner i offentliga sektorn och (i något lägre utsträckning) chefspositioner i privata sektorn.
Men märk väl att patriarkat inte behöver betyda att männen lever bättre liv eller är friare i sin roll. Varken i historiska eller moderna patriarkat. Jag tycker jag redogjorde ganska bra för det i artikeln.
Pelle
Det är där jag menar att det kan vara dumt att kalla Sverige patriarkaliskt, eller ens använda det begreppet.
För mig är det som att ge bort matchen till feminister. 1-0 till dom.
Jag ser också att det finns kvar patriarkat i Sverige i delar, men att kalla hela Sverige för ett patriarkat, tycker jag är att gå alldeles för långt.
Läser man wikins definition så kan jag inte heller där se att Sverige skulle passa in på den beskrivningen, döm själv.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Patriarkat_%28sociologi%29
“begreppet teorier om en samhällsordning som ger fäder och äldre män institutionaliserad makt över kvinnor, barn, yngre män, och egendom,”
Notera uttrycket “institutionaliserad makt”
Ber sen om ursäkt om jag verkar typ näsvis, men tycker denna fråga är oerhört central och viktig. Jag får en känsla igen av att t.ex. många män gärna vill tro att vi lever i ett patriarkat, när så inte är fallet (menar jag). Pär Ström har snarare varit inne på att Sveriges rikes lag är sån att endast kvinnor har speciella fördelar pga kön.
Vidare NEs ordbok, inte heller där passar Sverige in.
http://www.ne.se/patriarkat/280813
“patriarka´t, familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män, och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet.”
Mats,
“Risken finns att mansrörelsen frestas att snegla mot den gamla goda tiden där könsrollerna var enkla och tydliga.”
Som Roger är inne på så finns det ingen gammal god tid. Låsta könsroller var en nödvändig överlevnadsstrategi, varken mer eller mindre.
Hur pass fria vi kommer att bli i våra könsroller framöver beror på den teknologiska och ekonomiska utvecklingen. Denna frihet (om vi antar att det fortsätter att öka) kommer att leda till att vissa lever traditionellt och andra inte. Friheten kommer att innebära att olika grupper inte kommer att gilla varandras val – men just detta är ett kvitto på att vi är fria.
Brilliant analys!
(från en som inte tror att ena könet är ondare eller godare än det andra)
Pelle!
Det är inte alls nödvändigt att kalla det för ett patriarkat. Det är att lägga högre vikt vid mäns uppgifter i ett könsrollssamhälle än kvinnors. Det är just detta som feminister gör. De nedvärderar kvinnors uppgifter och är avundsjuka på (vissa av) mäns uppgifter. De vill därför gärna ha tillgång till (vissa av) mäns uppgifter (men gärna slippa undan de mindre attraktiva) och tycker att män ska gör (vissa av) kvinnors uppgifter (men vill inte släppa ifrån sig andra).
Det räcker som sagt att kalla det för ett könsrollssamhälle. Genom att använda ordet patriarkat accepterar man också feministernas subjektiva beskrivning av könsrollssamhället.
Pelle, omlott igen, läs gärna mitt inlägg #37, tycker detta är mycket viktigt!
Medborgare X
Problemet är väl att Sverige inte ens klarar våra uppslagsböckers definitioner av ett patriarkat (se mitt inlägg #37). Är Sverige då ett patriarkat?
Leifer #37:
Det handlar inte om att “ge bort” matchen. Det handlar om att vara så ärlig mot sanningen det bara gå och försöka bygga jämställdhet utifrån det; allting annat är dömt att misslyckas.
Basalt patriarkat = att ett samhälles formella makt tillhör (en majoritet) män. I sverige är det rejält uppluckrat, särskilt inom stat och kommun som borde väga tyngre än näringslivet; men det är ingen tvekan om att fler män än kvinnor har formell makt totalt sett i Sverige idag. (detta skall inte missförstås som ett erkännande av den horribla teorin om könsmaktsordning som påstår att alla män har mer makt kan alla kvinnor. Den är född ur samma sorts femisofism som hävdar att “vilken man som helst kan slå” eller “alla män är potentiella våldtäktsmän”.”
Däremot kan man ifrågasätta vikten av begreppet Patriarkat, när kvinnor har så stor informell makt; t.ex. inom din paradgren reproduktionen; relevansen för begreppet beror på vilka frågor man ställer.
Om man ställer frågor angående frihet, egenmakt och individens möjligheter blir Patriarkat ett mindre viktigt begrepp till skillnad från “könsrollssamhälle”; men om man pratar enbart om ekonomisk/formell makt så är patriarkat mer användbart.
leifer,
Sveriges lagstiftning kring barn (Föräldrabalken) är matriarkal.
Men totalt sett är Sverige fortfarande mer patriarkat än matriarkat.
Jag förstår att ordet patriarkat stör många eftersom det regelmässigt missbrukas, och jag använder det normalt sätt väldigt lite, men i en djupare, intellektuell analys har det sin plats.
Personligen tänker jag aldrig låta radikalfeminister kidnappa språket till den grad att jag inte kan uttrycka mig fritt, eller inte kan formulera mina tankar. Ordet patriarkat har en mycket mycket lång historia. Det fanns före radikalfeminismen och kommer att finnas långt därefter.
Jag skulle önska att du leifer hade en större tro på det nya som håller på att skapas i jämställdhetsdebatten, istället för att oroa dig över hur saker funkar i förhållande till radikalfeminismen.
Roger #43,
Bra sammanfattat. Instämmer.
Pelle
Ja men igen ser jag inte var i lagstiftningen vi har ett patriarkat. Jag undrar var du fått din definition ifrån? Som jag hänvisade till så är INTE Sverige ett patriarkat om du kikar i wikin och NE (Nationalencyklopedin), och då kunde man ju ändå tro att dom skulle vara lätt feministiskt vinklade.
Jag tror att en genväg till en ny jämställdhet är just att ifrågasätta feministisk tolkning och vinkling av deras fundamenta. Och patriarkatet är oerhört centralt. Det var ju det ordet som ständigt återkom från feminister som försvarade SCUM. Feminismen får alltså sin näring från tron om att vi lever i ett patriarkat idag. Krossa patriarkatet är målet. Och jag kan mycket väl stämma in på det också, jag vill inte ha matriarkat, jag vill inte ha patriarkat.
Därför blir ju just veklighetsbeskrivning och definitioner av ord det viktiga här.
Lever vi i ett patriarkat i Sverige idag? Jag svarar ett kraftigt NEJ.
Roger #43
Håller helt med om sanningen, och den definierar inte patriarkat på det sättet som du gör (läs mina hänvisningar till wikin och NE, kommentera gärna det). Det var just min poäng, det är viktigt här att vi är ärlig och definierar ord och verklighet på rätt sätt.
Sverige är idag alltså inget patriarkat.
Patriarkat enlg SAOB
“om myndighet l. ledarställning o. d. som tillkom en patriark (i bet. 1); patriarkalisk (se d. o. 1 a) styrelseform l. patriarkaliskt samhällsskick o. d.; samhällsskick som kännetecknas av (hus)faderns bestämmande makt inom (o. ansvar för) familjen; fadersvälde; äv.: övervikt för männens inflytande i samhället (i motsättning till kvinnornas”
Roger
Patriarkat enl NEs ordbok pappersform från 1996
“Samhällsskick där familjelivet och de familjerättsliga förhållandena präglas av att fadern har oinskränkt myndighet och äv. av att faderns släkt har företräde framför moderns.”
(detta var allt som stod)
F.ö. ett annat ord för patriarkat är fadersvälde. Det är t.ex. då inget mansvälde.
Leifer #47:
Det var ju lustigt uttryckt, att sanningen inte definierar Patriarkat etc. Sanningen ÄR, den GÖR inte, det är människor som gör, såsom definierar något.
Feminismen har här omdefinierat ett begrepp och så framgångsrikt använt sig av det att du, trots att du är feministkritisk, har köpt in dig på deras definition; något jag känner igen i mig själv från förr. Det ÄR begränsande, och det är en viktig insikt du för fram här; men i detta fall missriktad.
För min del var att frigöra mig från feministisk terminologi var första steget för mig att skapa utrymme att kunna formulera och förmedla mina komplexa känslor kring jämställdhet och feminism; många mäns känslor kring dessa frågor har helt enkelt ingen plats inom feminismen.