Okunskap gör män till djur och talibaner

31 december 2011, av Pelle Billing

Kristian Lundgren, kulturskribent i HD, uttrycker i en krönika sin upprördhet över hur systemet fallerat. Han var i domstolen med sin kvinna och ansökte om besöksförbud. Men trots god dokumentation blev det avslag:

Det var fjärde eller femte gången som hon ansökte om besöksförbud – och vi hade listor med oss där vi citerade hotfulla kränkande sms som han skickat, datum då han besökt henne och kränkt henne, kvitton på reparationer av cykel och bil som han hade vandaliserat.

I min enfald föreställde jag mig att detta var solklart. Vi satt i förhör. I timmar. I enskilda bås. Jag var vittne. Jag var helt på det klara med att rättsystemet innefattade också kvinnor.

Efter en vecka kom beskedet från åklagaren att det inte gick att bevilja besöksförbud eftersom det var sju år sedan han misshandlade henne senast.

Även jag blir upprörd när jag läser detta. Varför har vi besöksförbud om de som verkligen behöver det – och som har bevis! – inte får tillgång till det.

Troligen är jag inte den enda som blir upprörd. Alla med någon typ av empati i kroppen blir nog det.

Däremot har jag betydligt svårare att förstå Lundbergs tolkning av sin erfarenhet:

Det var så det började. Jag förlorade all tilltro. Jag förstod, in på bara skinnet, att vi lever i en patriarkal struktur. Ja. Män är djur. Män är talibaner. De skyddar varandra. De tar hand om varandra.

För tio år sedan skulle jag nog känt ett lätt obehag inför denna slutsats, utan att veta varför. Det gör jag i och för sig idag också. Men nu förundras jag framför allt över den okunskap som fortfarande finns.

Om någon tror att det som man är lättare att ha att göra med polisen eller socialen efter misshandel eller förföljelse så är det dags att tänka om. Det är inte lättare, och det är inte bara i undantagsfall som män drabbas.

Vi har alltså att göra med ett systemfel här – ett fel som kan slå mot alla individer, oberoende av kön, när de drabbas. Det är synd att Lundberg inte har kunskap om detta.

För hans ilska förstår jag. Verkligen. Jag skulle själv varit riktigt förbannad i samma situation. Även hans vilja att skydda sin kvinna har jag förståelse för. Det må vara en ytterst patriarkal instinkt från hans sida, men jag är själv inte annorlunda när jag är i en seriös relation.

Det som också är synd är att Lundberg inte ser sig själv, och alla andra goda män, som aldrig skulle slå en kvinna utan tvärt om skulle skydda henne med allt de har. Dessa män är i stor majoritet. Om Lundberg såg detta skulle han slippa att svartmåla sina bröder, bara för att det finns rötägg.

På samma vis är en stor majoritet av kvinnor personer som aldrig skulle misshandla eller förfölja. Detta tror och hoppas jag att Lundberg redan vet, men det kan vara bra att skriva ut för säkerhets skull.

Min avslutande betraktelse är att systemfel bara kan åtgärdas när orsakerna identifierats. Att felaktigt upphöja kön till den primära variablen gör att de som far illa kommer att fortsätta fara illa. Och det var väl inte det vi ville?

Tipstack: Går till Magnus!

Läs även: DN skriver om våldsutsatta kvinnor som söker hjälp efter helgerna. Källorna är kvinnojourer. Visst stämmer det att kvinnor farit illa under helgerna och nu behöver hjälp. Men är det bara kvinnor? Som man ropar får man svar – det gäller både DN och samhället som helhet.

 

13 kommentarer på “Okunskap gör män till djur och talibaner”

  1. Eddie skriver:

    Så länge den svenska vita kvinnan inte har ett perfekt liv kommer det alltid vara mannens fel. Detta oberoende av hur mannens villkor ser ut, detta oberoende av hur livet i andra länder ser ut. Finns det mera samhällsresurser att ta ska de gå till den svenska vita kvinnan. Finns det en kvinna med ett problem, ska alla män bära skulden.

    I den artikel som refereras till så har kvinnan ett problem med sin ex-man. Samtidigt är det en man som hjälper henne, och slutligen alla män som bär det kollektiva ansvaret. Det är alltså män på alla roller. Det är enbart i rollen som offer som kvinnan själv verkar.

  2. Eddie skriver:

    I den bakomliggande artikeln har en cykel och bil vandaliserats, som bevis för det har de ett kvitto på en reparation. Men jag antar att det är okänt vem som gjort det och man gissar att det är hennes ex. Här är artikeln lite otydligt då den övergår i ett starkt patos om talibaner och dyl.

    Trots att alla män är skyldiga så länge en vit kvinnas liv inte är perfekt, så är rättssäkerhet en bra sak. Det är olyckligt när män straffas bara på ett påstående.

    Är det någon som läser artikeln som se att det är bevisat att hennes ex vandaliserat hennes cykel och bil? Man blir också nyfiken på hur vandaliserade dessa saker blev.

  3. Eddie skriver:

    Den tredje och sista reflektionen är vad skribentens relation till kvinnan är. Han skriver bara att han var med till förhöret. Men han förhörs själv i timmar, så han har rimligtvis en relation med henne, fast han talar inte om det i artikeln.

    Då undrar man lite om hans bakomliggande motiv att nu få vara vit riddare i en artikel. Kanske detta imponerar på henne? Bara han kan ordna upp detta. Och kvinnan faller.

    Spekulerar, men det finns definitivt en relation mellan skribenten och kvinnan som han väljer att inte skriva om.

  4. Mia. skriver:

    ”Vi har alltså att göra med ett systemfel här – ett fel som kan slå mot alla individer, oberoende av kön, när de drabbas. Det är synd att Lundberg inte har kunskap om detta.”

    ”Min avslutande betraktelse är att systemfel bara kan åtgärdas när orsakerna identifierats. Att felaktigt upphöja kön till den primära variablen gör att de som far illa kommer att fortsätta fara illa. Och det var väl inte det vi ville?”

    Precis!

    Hur blir vi bättre på att döma rätt (vid partnervåld, stalking, vårdnadstvist, våldtäkt)? Att förstå att när vi misslyckas så drabba kvinnor som män, ‘same same and sometimes different’.

    ”Some have presumptions that any incident of domestic violence is always a sign of a batterer and they treat it very severly. Others have presumptions that minimize domestic violence, and they assume it will stop on its own. Both unofficial presumptions can be terribly wrong, but in the adversarial process, with huge caseloads and little training, judges have to make on-the-spot decisions, and unofficial presumptions exist, wheter they are recognized or not.” /Bill Eddy

  5. Mats skriver:

    Pelle har redan identifierat problemet i sin text:
    våldsbrottslingar av diverse kategorier får gå lösa och begå brott om och om igen. Detta är inget som drabbar bara kvinnor.

    Ta som exempel Rafi Bahaduri som har ett enormt digert brottsregister (bla våldtäkt och diverse andra grova våldsbrott). Han är nu tillsammans med 7 andra män från Afghanistan häktad för en gruppvåldtäkt i Migrationsverkets lokaler i Mariannelund. I detta fallet anser jag att utvisning för många år sedan hade varit en lämplig åtgärd för att stävja vidare brottslighet.

    En person som har begått bara en bråkdel av allt som Rafi gjort borde för länge sedan ha blivit förhindrad att begå fler brott.

    Vårt rättssystem har för länge sedan havererat totalt.

    Jag tror att detta haveri har att göra mycket med daltanadet med grova våldsbrottslingar. Jag tror inte att detta blir bättre av att kvinnor tar över hela rättssystemet. Numer är väl de flesta åklagare och polischefer kvinnor?
    Det satt tre patetiska kvinnliga chefer i tv som skrattade nervöst efter att den späda häktesvakten blivi ihjälslagen med sin kvinnliga kollegas batong.

  6. Anders skriver:

    Mats, haveriet som du kallar det ligger alltså i att det är kvinnor som styr, inte att grova våldsbrottslingar begår brott? För kvinnor ”daltar”? Har inte konspirationsteorierna gått lite långt nu, jämställdister? Vad är då lösningen på detta? Ska vi lobba för att kvinnor slutar jobba inom rättsväsendet? ”Tre patetiska kvinnliga chefer” som gör bort sig vill man ju inte ha, fast å andra sidan trodde jag inte könet var viktigt. Kanske är könet bara viktigt när en kvinna gör något som Billings läsare kan kritisera? Hoppas jämställdismen/antifeminismen skärper sig inför 2012, istället för att snacka en massa skit kanske ni ska komma med lite konkreta lösningar. Att kvinnor arbetar inom rättsväsendet kan bara vara ett problem om man ogillar kvinnor och tycker mäns problem är kvinnans fel, inte sant? Förklara hur du tänker, Mats!

  7. sven skriver:

    Släpp fångarna loss det är vår, var människa i sin själ, i grunden vill så väl.
    Detta mantra från 1970-talet sitter som klister fortfarande kvar.

  8. Sanjo skriver:

    Gott Nytt År, Pelle – och tack för många, många kloka ord!

    Alla vi som gillar både kvinnor och män – och som kämpar för en sund jämställdhetsdebatt, låt oss se fram emot 2012 med förnyade krafter!

  9. Mats skriver:

    @Anders.
    Visst har det med att göra att grova brottslingar begår brott. Men jag anser att det är oacceptabelt att de kan göra så om och om igen.

    Tycker du att det är acceptablet att denne Rafi som i exemplet kan härja på mer eller mindre obehindrat och begå våldsbrott efter våldsbrott? Är det inte ett daltande med dessa låga påföljder?

    Jag påstår inte att haveriet beror på att kvinnor styr. Däremot tror jag inte att det blir bättre av att hela rättsväsendet tas över av kvinnor. Tror du att det har fördelar? Kommer det kvinnliga åklagarväsendet att styra upp haveriet?

  10. Max skriver:

    Mats skriver : ”Kommer det kvinnliga åklagarväsendet att styra upp haveriet?”

    Om du tittar på alla ”rättsskandaler” under 2011 så har det varit kvinnliga åklagare. Assange, BDSM-fallet, Manga-teckningarna, Barnläkaren, Sandviken, m.fl. I princip bara kvinnor i alla roller, polis och åklagare som initierat fallet. Barnläkar-fallet togs över av riksåklagaren då ursprunglig åklagare sparkats ut.

    Det är olyckligt att de två personerna i artikeln inte kan hantera sin sepration. Och speciellt verkar mannen ha problem. Han verkar ha begått någon typ av våldshandling för 7 år sedan. Men inte mer efter det i den kategorin.

    Man löser inte alla problem med straff. Både män och kvinnor kan hänga tag i en död relation lite för länge. Hur kan man ge verktyg för att komma ur ett sådant beteende?

  11. Mats skriver:

    @Max
    Du har helt rätt, det var bland annat de fallen du nämner som jag tänkte på.

  12. Magnus J. skriver:

    ”Det som också är synd är att Lundberg inte ser sig själv, och alla andra goda män, som aldrig skulle slå en kvinna utan tvärt om skulle skydda henne med allt de har.”

    Detta är egentligen knappast konstigt. Inte med tanke på att vi lever i en tid där klyftan mellan de ”intellektuella” och vanligt folk är större än den kanske någonsin varit. Vad jag menar är att Lundberg antagligen identifierar sig så mycket starkare med gruppen ”intellektuella” än med gruppen ”män” (eller med någon annan grupp involverande vanligt folk) att han spontant inte alls ser sig som en del av den senare gruppen.

    Jag tror detta är något man måste ha i åtanke för att kunna förstå de radikalfeministiska män som huserar på våra tidningars kultursidor.

    (Saken borde egentligen utvecklas, men det får bli senare i sådana fall. Jag är för trött just nu.)

  13. Anders skriver:

    Ja ”självklart”, allt som drabbar kvinnor från diarre till misshandel beror på patriarkatet eller åtminstone har något diskriminerande innehåll som den hemska mannen åstadkommit.

Google