Ljudklipp från Radio1 om #killgruppen

14 december 2011, av Pelle Billing


Tidigare i dag medverkade jag i Cissi Wallins program i Radio1. Temat var hashtaggen #killgruppen som uppstod för ett par dagar sedan på Twitter.

Kortfattat handlar detta Twitter-fenomen helt enkelt om att män pratar med varandra om sitt inre liv, eller hur det är att vara man.

Tyvärr blev denna diskussion ganska snart utsatt för hånfulla påhopp, till synes utan anledning. Dessa män som diskuterade störde ingen, men tydligen var det provocerande ändå.

I programmet i eftermiddags var det först Cissi Wallin och Natashja Blomberg som samtalade, och båda var överens om att angreppen på #killgruppen var taffliga och onödiga. Mycket positivt att höra två kvinnor försvara mäns rätt till sitt eget känsloliv!

Sedan var jag med via telefon, och redogjorde då bland annat för hur mäns ansvar för farliga yrken och farliga uppgifter leder till en allmän rädsla för manliga känslouttryck. Vem ska bygga och försvara samhället om inte stoiska män gör det?

Som bekant betonar jag alltid sambandet mellan könens arbetsuppgifter och deras kulturella roller. Normer kan inte förstås i ett vakuum. Så det kändes bra att förklara detta utifrån ett aktuellt samhällsfenomen.

Vidare tog jag upp att en del kvinnor kan känna sig hotade av mäns ökade emotionella kompetens, precis som att män kände sig hotade när kvinnorna först kom ut på arbetsmarknaden. Om en man inte bara öppnar sig för sin fru, får hon mindre inflytande över honom – och det kan vara skrämmande och ovant.

Det jag inte hann ta upp (så är det alltid) var att det finns olika sätt att dela med sig av sitt känsloliv. Vissa föredrar att mer kortfattat öppna sig och redogöra för något som är jobbigt, medan andra kan sitta i ett par timmar och prata om problemet. I genomsnitt dras män oftare till det första alternativet och kvinnor till det andra, men det finns ett brett spektrum.

Min poäng är att män måste få utforska sitt känsloliv på sina egna villkor – men eftersom alla i programmet stödde detta känns det inte som en stor grej att det inte hanns med.

Nu har klippet lagts ut på hemsidan och du kan lyssna här. Mitt inslag börjar ungefär halvvägs in i programmet och sedan är jag med i 10-15 minuter.

Uppdatering: Om länken ovan inte fungerar så kan man lyssna på det som podsändning! Du kan till exempel lyssna på sändningen i iTunes. Jag kommer in efter 24 minuter ungefär.

 

44 kommentarer på “Ljudklipp från Radio1 om #killgruppen”

  1. Pelle Billing skriver:

    Tydligen har vissa problem med klippet. Det går bara till 18 minuter. Har själv kollat och verkar vara så illa. Så tyvärr går det inte att höra mig just nu…

    Uppdatering: Nu går det att lyssna! Se tillagd länk ovan.

  2. FumikoFem skriver:

    Jag har alltid varit den om föra en dialog om känslor och erfarenheter, ju längre desto bättre tycker jag. Jag kan prata i timmar med mina systrar om sådant här. Och jag föddes ju med kuk.

    Sen gillar jag initiativet #killgruppen. Men jag saknade fler killar och män som berättade om sina erfarenheter och känslor. Jag skrev själv rätt så mycket men hallå! Jag är ju trans tjej och får ej längre erfarenheter av att vara kille. Däremot som tjej. Så det kändes trist att jag som trans tjej tillförde så mycket. Kanske låter bakvänt men jag ville höra mer från cis killar och trans killar ärligt talat.

    Sen håller jag inte med dom som sa att vadå ska dom ha en egen grupp? Dom har hela världen, men då säger jag: men inte att prata om sådant här. Få killar och män har ett forum där dom kan prata känslor och erfarenheter som inte passar in i mansnormen. Jag hade inte det själv då jag växte upp i tonåren som kille. Och det märkte mig.

  3. Rick skriver:

    Du är ute i rätt sak, Pelle. Det gäller att finna former för män att diskutera sina känslor, för det kommer inte att kunna ske på samma sätt som kvinnor brukar göra. Av den här anledningen blir det fullständigt uppåt väggarna när skolans kvinnliga pedagoger ska pressa pojkarna till att ”tala ut om känslor”, för pojkarna tycker bara att det är fånigt eller obegripligt. Det samma gäller också vuxna män. Jag tror att det finns ett visst ganska konkret plan på vilket det fungerar för män att tala om känslor, dvs. vi män måste lära oss ta vissa ord och begrepp i vår mun för att kunna säga ifrån innan det går alltför långt.
    Jag tror att ett ypperligt exempel på sådant är din och vissa andras reaktioner på feministernas Holocaust-fantasi (SCUM). Pjäsen kändes obehaglig och vi har rätt att säga det. Åtskilliga kvinnor (feminister eller ej) blev rejält förvänade och därför så aggressiva, för de hade inte förväntat sig reaktioner. av detta slag.

  4. Matte skriver:

    Killar har lika mycket känslor som sagt, och det feminister inte verkar förstå är att även det som sagt finns fler sätt att hantera och uttrycka sig. Män uttrycker sig och hanterar känslor generellt annorlunda. Vad är felet/problemet med det? Inget enligt mig. Det som behövs är en större kunskap hur vi i samhället bemöter mäns känslor. Istället för att pressa män till att hantera känslor som kvinnor generellt gör så blir det fel. Hantera det på mäns villkor så blir det 1000 ggr bättre.

    Jag tycker för övrigt att män kan vara fantastiska på att visa känslor, en mål i en fotbollsmatch kan generera otroliga känslor åt båda hållen. Ett barn som tar sina första steg eller den glädje ett barn ger som kommer springande när man hämtar det på dagis. Så jag förstår inte allt snack om att män inte visar känslor.

    Att problematisera mansrollen på det vis feminister gör, gör mig faktiskt bara förbannad på dem.

  5. FumikoFem skriver:

    Matte:

    Problemet är att det finns en stark förväntan att som kille visa känslor på ”rätt” sätt. Jag kände av detta och jag vet många andra killar som kände samma sak. Låtsasbrottas istället för att kramas, kolla på någon film, spelar spela eller kolla på sport istället för att sitta ner och tala ut, osv. Det kändes jävligt jobbigt när jag växte upp, det var så krystat.

  6. Mats k. skriver:

    +1 på matte.
    Sen gillade jag inte att du distanserade dig från pär ström på direkt fråga/påstående från dom i studion…du hade chansen att ta pär i försvar/nyansera bilden av honom. speciellt från dessa 2 som hade klara åsikter om honom utan att läsa hans blogg enligt egen utsago. hur långt hade denna rörelse kommit utan hans ”spegelbilder”.

  7. Anonymus Maximus skriver:

    Bra skrivet.

  8. Matte skriver:

    @fumikofem

    Jag förstår dig, jag växte upp i en liten stad där det som gällde var hårdrock och idrott. Det passade mig ganska bra och jag älskade att röra på mig, jag hade väldigt lätt i skolan men frontalkrockade med mina (ofta feministiska) lärare och fick bedrövliga betyg. De skulle problematisera mig hela tiden och ville få mig till något jag inte var och jag tappade all min tidigare kunskapstörst och istället för att vara självsäker blev jag osäker och timid för jag gjorde ju allt fel.

    Min bror hade helt andra intressen än mig och vantrivdes i den lilla orten, så jag förstår hur du menar för jag har sett hur min bror haft det.

    Frågan är hur vi gör för att såna som mig inte ska problematiseras och tryckas ner eller hur vi gör för att såna som min bror ska kunna vara sig själv och bli accepterad och må bra?

    Det jag ser tydligt idag är att såna som mig ska göras om i skolan för att passa in iden feministiska mallen, vilket är käpprätt åt du vet vad jag menar.

  9. Pelle Billing skriver:

    Mats k,

    Jag tog inte avstånd från Pär Ström. Jag valde att redogöra för vad jag arbetar med, istället för att göra mig till uttolkare av Pärs syften. Det tror jag han uppskattar.

    Sedan är det en annan sak att det blev massa snack om Pär efter att jag var bortkopplad. Det kunde jag inte förutse. Hade jag varit kvar då hade jag tveklöst nyanserat bilden av honom – då många missförstår hans syfte.

    Det är knappast någon hemlighet att jag samordnar pubträffar med Pär. Det annonseras ut brett så givetvis har jag en mer nyanserad bild av honom än de hade i programmet.

  10. Matte skriver:

    Feminister missförstår män å det grövsta. Media är medskyldiga till det och Apex Fallacy är en annan stark orsak. På något sätt har feminister fått tolkningsföreträde och det är dags att det företrädet försvinner så att en sanningsenlig bild av män och vad det innebär att vara man får bli belyst.

    Män är djur, mäns våld mot kvinnor, män har inga känslor, män är onda osv. Känns jävligt omodernt. Fram med de positiva i mansrollen det typ >98% av männen står för. Utan männen stannar faktiskt Sverige..

  11. Roger skriver:

    En viktig poäng är som sagt att män alltid har haft känslor; det är inget nytt fenomen. Sunda män har haft olika sätt att uttrycka, manifestera och hantera dessa känslor i alla tider; och har alltså inte levt i ett känslovakum, medan osunda män har inte fått lära sig detta. Den utbredda faderslösheten och frånvaron av manliga förebilder i närheten tror jag har varit oerhört skadlig på det här området för pojkar i modern tid.

    Känslor är en sfär där kvinnors sätt betraktas som norm, och mäns sätt osynliggörs, betraktas som udda eller beskrivs kategoriskt utifrån extrema exempel. Att t.ex. tvinga pojkar att ”gråta ut” i genusexperiment på dagis ”eftersom pojkar behöver lära sig prata känslor” är knappast konstruktivt och det finns inget självändamål i att gråta om man har andra sätt att uttrycka dessa känslor.

    Så det är en sida av spektrat där jag skriver under på Pelles ord att denna utveckling måste ske på mäns villkor, men mer än så, på varje enskild mans egna villkor och utan förutfattade meningar om hur män ”är” eller hur de ”borde vara”.

    En annan sida av spektrat är att det traditionellt har funnits en låg tolerans för känslor som hos män har legat i vägen för att vara en effektiv samhällsmedborgare; må det vara sorg, rädsla, smärta etc. Det moderna samhället har inte samma behov av slit-och-släng-mannen, och det pågår nu en frigörelse för män från detta. Även denna behöver vara på mäns villkor, och vara en inre resa för varje man att finna sin egen sanning, som t.e.x fumikofem verkar ha gjort. Att idealisera och karbonkopiera kvinnors sätt är inte vägen att gå.

    En enklare sanningen är att en trygg och harmonisk individ har inga problem att utleva sina känslomässiga behov; denna individ söker inte omgivningens eller samhällets samtycke utan uttövar sitt känsloliv såsom det faller naturligt. Alla människor borde sträva efter detta, och inte minst mansrörelsen har en viktig funktion att fylla i att stötta pojkar och män som lever i ett extremt misandriskt socialt landskap att våga stå upp för sig själva och mot de stereotypa nidbilder som målas upp. Innan man kan vara sig själv måste man lära känna sig själv.

  12. Mats k. skriver:

    Hej pelle!
    Ber om ursäkt för mitt onyanserade inlägg …fick lite mållåsning…men om du lyssnar från c:a 29,30 så kanske du förstår mig lite mer.Där ställer dom frågan till dig referande till pär (alltså i negativ dager). sen förstår jag att det är svårt att plocka upp allting i ett radioprogram. För övrigt tycker jag att du skötte dig utmärkt(vilket jag borde sagt i det förra inlägget!)

  13. Mats k. skriver:

    Jäkligt bra skrivet Roger!

  14. Backlash skriver:

    Jag får olustiga #prataomdet-vibbar. Varför använda ett så offentligt och klumpigt format som Twitter för att diskutera känsliga ämnen?

  15. Medborgare X skriver:

    Roger!

    Mycket mycket mycket bra skrivet! Kan bara instämma i varje ord du skriver.

  16. Tanja Suhinina skriver:

    ”Sedan var jag med via telefon, och redogjorde då bland annat för hur mäns ansvar för farliga yrken och farliga uppgifter leder till en allmän rädsla för manliga känslouttryck. Vem ska bygga och försvara samhället om inte stoiska män gör det?”

    Illustrativaste grejen ever:
    Jag var med i ett annat program i Radio1 i våras. Pratade om den där barnporrhärvan med 20-nånting kvinnor i. Skulle förklara varför samhället har så svårt att acceptera att kvinnor kan tända på barn, och sa de bland annat att nästan alla barnavårdande yrken är kvinnodominerade och män ser man skeptiskt på, för de kan ju vara peddos. Men om kvinnor också kan vara pedofiler, vem ska då sköta våra barn?

  17. Torstensson skriver:

    Matte

    Tycker du säger det väldigt bra. Sen man man tilläga att även om man är den där känsliga killen och gillar att prata om känslor och framförallt att lyssna till andra människors problem (som jag) så betyder inte det att man vill stöpas i en feministisk form och få sin mansroll problematiserad ur ett mycket skevt perspektiv. Det är inte feminismen som ska problematisera mansrollen eller kvinnorollen, det är jämställdismen som ska göra det. Feminismen har totalt misslyckats med detta och det är dom också tydliga med eftersom dom sysslar med kvinnofrågor och inte mansfrågor.

  18. leifer skriver:

    FumikoFem

    ”Och jag föddes ju med kuk.”

    kuk = erigerad penis.

    Och varför sånt fokus på könsorgan?

    Vårda språket snälla.

    (jag är en känslig kille)

  19. Countless skriver:

    @Pelle Billing,
    Tyvärr är du ute och cyklar totalt, när du skriver något som det här:


    Sedan var jag med via telefon, och redogjorde då bland annat för hur mäns ansvar för farliga yrken och farliga uppgifter leder till en allmän rädsla för manliga känslouttryck. Vem ska bygga och försvara samhället om inte stoiska män gör det?

    Som bekant betonar jag alltid sambandet mellan könens arbetsuppgifter och deras kulturella roller. Normer kan inte förstås i ett vakuum. Så det kändes bra att förklara detta utifrån ett aktuellt samhällsfenomen.
    ”.

    Det är tydligt att du står för något helt annat (en dold agenda?) än t.ex. Pär Ström, trots att ni ibland ses tillsammans som på YouTube och i SVT:s ”Debatt” om uppsättningen av ”SCUM”.

    Vad menar du egentligen med påståenden som detta:
    ”mäns ansvar för farliga uppgifter leder till en allmän rädsla för manliga känslouttryck.” och frågor som denna:
    ”Vem ska bygga och försvara samhället om inte stoiska män gör det?”
    ?!

    Jag hoppas verkligen att du skrev det ironiskt och sade det ironiskt i radioprogrammet, snarare än att du på fullt allvar har den verklighetsuppfattningen.

    Har du ens pratat med några ”stoiska män” och hört deras syn på saken?
    Med ditt resonemang, så nedvärderar du ju sådana män, genom att antyda att de saknar känslor, eller skulle vara rädda för att ge uttryck för känslor!

    Det är direkt stötande.

    Vidare: vad är det för ”samband” du talar om här: ”sambandet mellan könens arbetsuppgifter och deras kulturella roller.”.

    Dels så har människor fria val, vad gäller arbetsuppgifter, dels har det ingen koppling till kulturella roller, vad nu det exakt innebär.

    Vad är en ”kulturell roll”?
    Det känns som om du trasslar in dig i begrepp, som du inte förstår och/eller spekulerar kring…till skillnad från t.ex. Pär Ström.

    Du tog honom inte ens i försvar i programmet, när programledaren nämnde att du kunde kopplas ihop med honom och att många hade tänkt negativt kring detta innan programmet, etc.
    Varför inte?

    Män stöttar väl män som attackeras, eller?

    /
    Countless -Bur-q-ua56-, av Isaskars stam (49-60)
    inspiratör för
    Sällskapet Bur-q-ua
    för alla lika värde, emot rättsröta
    BB – Bröd och Bur-q-ua åt folket

  20. Countless skriver:

    @leifer (14 december 2011 kl 23:57),
    jag delar din uppfattning om språket.

    Ytterst få vårdar det nuförtiden.
    Språkliberalism, när det gäller könsord och svordomar, är blott av ondo.

    Den tillför ingenting i sak, utan bidrar framförallt till irritation.
    Har inte ”känsliga killar” funnits sedan världens begynnelse?

    Vad är nytt med ”#killgruppen”?

    ”Intet nytt under Solen” är en bland flera deviser, som Sällskapet Bur-q-ua förordar.

    /
    Countless -Bur-q-ua56-, av Isaskars stam (49-60)
    inspiratör för
    Sällskapet Bur-q-ua
    för alla lika värde, emot rättsröta
    BB – Bröd och Bur-q-ua åt folket

  21. leifer skriver:

    Countless #20

    Ja jag finner detta mycket motsägelsefullt.

    Feminister som vill uppgradera det mjuka, feminina m.m. i status.

    Sen älskar dom att snacka könsord, använda grova ord, vara otrevliga, svära som f-n, kalla vanliga snälla män för töntar etc.

    Kunde dom förresten inte kalla grovt kriminella män för töntar som omväxling? Det var ju mjuka snälla män feminismen ville ha. Krossa patriarkatet etc. Män som begår brott, slår och våldtar, startar krig etc ville man inte ha.

    F.ö. är det enormt motsägelsefullt just detta med kön kontra genus. Feminismen säger att dom pratar om genus, men i praktiken är det ALLTID kön.

  22. Anonymus Maximus skriver:

    Roger: MVG+

  23. John Nilsson skriver:

    Hjälp, hur orkar de prata som de gör, de här damerna i programmet? Två verbala högtryckssprutor som går på i närmare trekvart och spolar rent från varje egen tanke man kunde tänkas ha haft, om man hade fått en chans att hämta andan… Puh!

    Sen vet jag inte mycket om just dessa kvinnor och hur de resonerat tidigare, men jag gissar att någonting verkligen ändå ha hänt i det allmänna debattklimatet, eftersom dessa två närmast tävlar om att tala om hur bra det är att mansfrågor uppmärksammas och att män börjar tala om känslor med varandra. Kanske är jag orättvis, men jag känner ett vinddrag av opportunism i detta, som gör mig lite beklämd. -”Men så här har vi ju alltid tyckt”, ungefär. -”Jasså…, och när hörde vi av det senast i alla tirader från feminister mot den förtryckande ärkeskurken framför andra – den vite, västerländske, medelålders och heterosexuelle mannen?”, vill man fråga.

    Med ovanstående i minnet, tycker jag ändå att det var positivt att alls höra dem prata om dessa saker, och glimtvis också komma med åtminstone antydningar till ”problematiseringar” av sina egna förhållningssätt. Jag tyckte också om att Pelle fokuserade på att även vårt nutida samhälle behöver risktagare (för infrastrukturbygget; i gruvor, på oljeplattformar, på vägarbeten etc), och hur detta samhälleliga krav de facto begränsar mäns utrymme att ”känna efter” och också visa känslor.

    Ironiskt nog antyder ju detta sistnämnda, att det kan vara en så kallat ”osynlig maktstruktur” som verkar på män i den riktningen, att de inte tillåts känna efter vad de egentligen känner, vad de vill göra och vill vara delaktiga i. Ironiskt, därför att många av oss ”jämställdister” nog tidigare kritiserat talet om sådana osynliga maktstrukturer, eftersom vi inte uppfattat oss vara delaktiga i dem eller ha haft någon ”nytta” av dem (om de nu alls funnits). Nu kommer tydligen detta sätt att tänka också oss män till hjälp, även om det nog knappast varit menat så av dess första feministiska förespråkare (eller uppfattats så av ”oss” motståndare).

    Med anledning av det ovanstående ställer jag mig också lite frågande till hur ”annorlunda” män egentligen handskas med känslor, som flera av kommentatorerna antytt ovan. Det vi ser idag är ju män som har levt och lever under detta ”repressiva tryck”, grundat i hela samhällets behov av risktagare (och av försvarare av de reproducerande kvinnorna och av barnen). Men hur skulle män handskas med känslor, om detta ”samhälleliga tryck” på något sätt kunde lyftas bort från dem/oss? Jag utesluter ingalunda en möjlig evolutionsbiologiskt grundad skillnad, men eftersom vi män inte har levt eller ännu lever med samma villkor som kvinnor i detta avseende, tycker jag att det är svårt att ha någon mera bestämd uppfattning om vad orsaken är till de skillnader i beteenden vi ser. Lite av den stora frågan om ”arv eller miljö” igen, om ”biologi” och/eller ”social konstruktion”. Kanske är det rentav så att ett ”socialt konstruerat” selektionstryck har verkat hårdare på män än på kvinnor, i riktning mot att inte känna känslor eller att åtminstone inte visa dem, och att detta har fått rent fysiskt-biologiska konsekvenser för mäns förmåga att känna och ge adekvata uttryck för sina känslor?

    Inskolningen i ”den traditionella mansrollen” är alltså kanske inte i första hand en ”patriarkalt konspiratorisk” inskolning av alla män i ett förtryck av kvinnor, utan mera en hela samhällets inskolning av män i rollen som umbärliga samhällsmedlemmar. På lågstatus- och mellanstatusmännen (arbetar- och medelklass) verkar denna ”inskolande kraft” eller ”maktstruktur” antagligen mest som ett krav på eget risktagande och offervillighet, medan den på högstatusmännen (överklassen) mera (eller också) verkar som ett krav på att utveckla okänslighet och brutalitet gentemot andra, i första hand de underlydande männen.

    Kanske kan den senaste tidens debatt om den pennalism som sägs förekomma på vårt lands mest prestigefyllda nationella internatskolor, ses mot denna bakgrund? Den viktigaste ”utbildningen” som ges på dessa skolor, kanske inte handlar om ämneskunskaper eller förmåga att arbeta självständigt eller i grupp? Den kanske mera består i just denna sociala inskolning i en härskarroll, där man tvingas ”överge” sig själv och vad man egentligen själv tänker, känner och vill, för att man senare ska kunna och ”vilja” göra detsamma mot andra i sitt arbetsliv och karriär; att få dem att känslomässigt överge sig själva och att avstå från sin fulla sensibilitet och mänsklighet?

    Jag har mycket mer att säga i detta ämne känns det som, men det får ändå räcka för ikväll.

    Vidarebefordrar till sist dock ett tips från Aktivarum om tv-filmen/-serien ”Guns, germs and steel”, som handlar om hur beroende våra mänskliga samhällens utveckling är och har varit av framförallt geografiska förutsättningar. Mycket intressant att se, med en man som mot slutet också blir starkt känslomässigt drabbad av det som tidigare mest varit en ganska intellektuell och ”opersonlig” övning – utan att för den skulle framstå som det minsta omanlig, åtminstone i mina ögon. Filmen eller serien utgörs av totalt 18 stycken 8-10 minuters klipp och börjar här:
    http://www.youtube.com/watch?v=bgnmT-Y_rGQ

  24. nisse skriver:

    Vilka är det som är emot denna Killgrupp? Är det kvinnor eller är det män?

  25. leifer, om det känns bättre för dig så kan jag meddela att jag ofta kallar grovt kriminella för just töntar. Jag tycker nämligen att de är sjukt pinsamma och ja förbannat töntiga. (om jag lägger undan min empatiska förmåga en stund)

    sen kan jag referera till en annan snällare typ av man som tönt också, fast i positiva ordalag. (inte så de hör). För töntar och nördar är tamejfan det bästa jag vet. :-)

    /mvh gift med datanörd

  26. John Nilsson, jag blev så jävla uppspelt över hela programmet och älskade det pelle hade att säga. Därför känslan av opportunism tror jag. lol.

    Men jag håller med om att mansgfrågan ofta kommer i skymundan i debatten och att det kan verka som att feminismen skuldbelägger alla män. Det handlar nog om fördomar, föreställningar kring feminismen som gör att man gärna tolkar in lite här och där, medias skuld i det och feministernas ganska så ofta klumpiga sätt att uttrycka sig på.

    Jag kan bara relatera till mitt egna skrivande och det är massvis med läsare som konstant misstolkar det jag skriver som manshat eller att jag kastar skuld på männen när det ofta är (för mig) tydligt att jag INTE gör det. Det är frustrerande. Och då är jag ändå ganska bra på att uttrycka mig till skillnad från många andra.

    jag kan känna att det är jävligt trist att vi som brinner för kvinnofrågor konstant ska sättas i motpol och strid med de som brinner för mansfrågorna. Vi är inte motståndare. Vi är på samma sida. Olika perspektiv, olika erfarenheter, men samma sida. Det är viktigt att komma ihåg. Istället för att tjafsa om vem som har det värst eller ödsla tid på att smutskasta varandras agendor så borde vi arbeta kanske inte gemensamt, även om det är nåt jag välkomnar, så iallafall med respekt för varandra.

    Jag hoppas att det här är början på nåt nytt. Jag hoppas på att se fler modiga män ta till ordet och börja bryta lite normer. Jag hoppas på en mansrörelse som jobbar med att upplösa den snäva och unkna manrollen och istället fokuserar på en frigörelse för männen.

  27. Medborgare X skriver:

    Lady Dahmer!

    Det finns inget ”unket” i ”mansrollen”. Vem är du att sitta här och diktatoriskt uttala dig om ”mansrollen”?

    Om du vill uttala dig om ”roller” så kanske det vore lämpligt att börja granska dig själv först och främst? Därefter dina feministiska kvinnliga vänners ”roll” och sedan dina feministiska manliga vänner ”roll”!

    När ni lever som ni lär så kan du komma tillbaka och försöka övertyga oss om att det är fördelaktigt även för oss andra! Men till dess är du bara en hycklerska! För din egen självinsikt verkar totalt frånvarande!

  28. Anders skriver:

    Medborgare X, om det inte finns något unket i mansrollen så antar jag att det är helt i sin ordning att fler män än kvinnor slåss, mördar och våldtar? Är det kanske i mannens natur att pyssla med sånt vilket förklarar övervikten av manliga överbrytare kontra kvinnliga? Självklart inte, att hävda något sådant är manshat. Feminister anser att man uppfostrar män och kvinnor olika vilket leder till en mansroll där man ska vara hård och inte visa känslor, håller du inte med om detta måste du ha en ganska låg syn på mäns kapacitet. Är de mer benägna att begå brott av naturen är det kanske bäst att spärra in dem allihop?
    Och innan du drar din svada” Amen JAG har inte gjort något brottsligt?” Näe, det har du säkert inte, å andra sidan har du inte direkt gjort bra reklam för dig själv med all ilska du uppvisade i SCUM-debatten samt din hemska uthängning av en transsexuell bloggerska, Ett lysande exempel på en unken mansroll; hatisk, hård och kränkande mot oliktänkande. Till skillnad från dig ser jag en ljusning, många män som uppvisar dylika beteenden är ofta inte såna av naturen, de fostras till det.
    (Här bör även nämnas att mansroll och man inte är samma sak, inte ens när feminister använder termerna, något man verkligen borde ha koll på efter många år som antifeministisk hatbloggare, Medborgare X.)

  29. leifer skriver:

    @Dahmer #26

    Bra där! :)

  30. Medborgare X skriver:

    Anders!

    Jag antar att du röstar på Sverigedemokraterna och står bakom deras syn att invandrare är våldbenägna brottslingar. Att det ingår i deras kultur att slåss, mörda och våldta. De är ju överrepresenterade när det gäller våld och brottslighet jämfört med den rena och fina vita svenskarna.

    Varför tycker du att just transsexuella personer ska behandlas annorlunda?

    Om du så gärna vill framhäva allt dåligt som enskilda män har gjort och sätta det som etikett på alla män och som ett genomgående drag för ”mansrollen”. Då måste du i rimlighetens namn också framhäva allt gott och bra som enskilda män har genom historien och sätta det som ett genomgående drag för ”mansrollen”. Med tanke på att merparten av alla framgångar och framsteg som gjorts i historien går att relatera till män, så kan knappast ”mansrollen” vara speciellt ”unken”. Tvärtom. Det är den som gjort att vi lever i välstånd och har en välfärd av aldrig tidigare skådat slag. Men det blundar feminister och manshatare för!

  31. JonasR skriver:

    Jag tycker också det är förbannat tråkigt med den konstanta nedvärderingen av mannen i form av ”kritik av unkna mansroller”. Jag är uppvuxen med förebilder såsom Bamse och Fantomen, Beppe Wolgers och Magnus & Brasse, och det är i deras likhet som min mansroll är skapad; stark, modig, snäll, klurig och driftig. Och jag tror verkligen inte jag är ensam där. Om det är något som saknas så är det inte en kritik av mansrollen utan ett hyllande av den. Ett hyllande av det ofantliga spektrum av manliga förebilder som finns och har funnits.

    Sen vill jag också tillägga, som andra ovan, att det är mycket sorgligt och skamligt hur illa de pratade om Pär Ström. Jag skäms å deras vägnar. Han har modet att prata om det som vi inte får prata om, och med skit blir han belönad. Han har min fulla respekt och tacksamhet för att han gör det han gör!

  32. Eric skriver:

    Jag håller också med om att det är förbannat tråkigt att det alltid kastas skit på mansrollen. Vad nu mansrollen är för något? Det finns en enorm spännvidd i att vara man. Män är inte lika och vem av alla män ska då representera mansrollen?

    Istället borde alla fina, starka, duktiga och föredömliga män hyllas och lyftas fram. Pojkar behöver manliga förebilder och inte att få höra att de är bärare av dåliga anlag eller att de har någon form av skuld. Feminismen har inte annat gjort än att hacka ner på män och det män gör under en lång tid nu. Inte underligt att många pojkar mår dåligt och att det går dåligt för dem i skolan. Många av dem får ju inte ens träffa sin pappa för att deras mammor har uteslutit pappan ur deras liv, ofta med hjälp av feministiska kvinnojourer och feministiska socialtanter. Dessa stackars pojkar får växa upp i en kvinnodominerad miljö där de ständigt får höra att de är representanter för allt uselt och allt dåligt. Stackars barn.

    Håller också med om att Pär Ström får ta hemskt mycket skit. Det är fantastiskt att han orkar med det gatlopp av hemskheter som han får utstå. Han är en hjälte. En sann manlig förebild!

  33. leifer skriver:

    JonasR

    ”Bamse och Fantomen…det är i deras likhet som min mansroll är skapad”

    Är väl tyvärr det som är problemet, vansinniga förebilder som ingen man kan leva upp till. Otillräcklig är ju bara förnamnet då.

    Samma korkade mansideal kan man se i hollywoodproduktioner, ”hjälten” är i bästa fall en karikatyr av manlighet.

    Nu har vi ju i Sverige också hamnat i ett läge där kvinnor bestämmer mer och mer, där kvinnor normalt är i överläge i relationer. Då kan ju män riskera att tro att dom måste leva upp till såna mansideal för att duga. Alltid produktiv, alltid stånd vid sex, alltid bäst på att tillfredsställa sin kvinna, alltid redo att ”leverera” etc. Annars gör han fel, och kvinnan har all rätt i världen att lämna ”losern”.

  34. jag tror det är viktigt att mansroller INTE är synonymt med man. Att kritisera en manlig könsroll, en manlig norm är inte detsamma som att kritisera män.

  35. viktigt ATT POÄNGTERA skulle det ju stå. gah.

  36. Medborgare X skriver:

    Lady Dahmer!

    Vad är det du vill kritisera med den ”manliga könsrollen”?

    Att den har gett män och kvinnor ett välstånd av aldrig tidigare skådat slag? Att den har gett oss en välfärd så att medellivslängden för både män och kvinnor har ökat dramatiskt, att barndödligheten har sjunkit till väldigt låga nivåer, att vi har fått en sjukvård med teknik, kunskap och resurser som dagligen räddar liv, att vi har fått moderna bostäder med värme, vatten och el, att vi har fått uppfinningar som gör att vi kan transportera oss mellan världsdelar och telekommunikation som gör att vi kan hålla kontakt med varandra var än vi är.

  37. JonasR skriver:

    @leifer
    Jag förstår din poäng, och du har rätt i den, men det jag pratade om var relaterat till att mansroller generellt ses som negativa, inte om de är möjliga att leva upp till eller ej, eftersom så vitt jag kan se så är så gott som alla normala förebilder en ung kille kan ha under sin uppväxt väldigt konstruktiva.

    Givetvis måste man se skillnad på fantasifigurer/idealbilder och verkligheten, men en förebild skall ju inte imiteras i detalj utan i princip, anpassat efter var och ens omständigheter.

    @Lady Dahmer
    Det stämmer endast i den mån som du kritiserar ett ideal som ingen generellt vill leva upp till men om du kritiserar ett ideal som vissa vill leva upp till så kritiserar du indirekt även dem. Man kan tex inte kritisera ett visst partis politik utan att indirekt kritisera de som stödjer politiken; de har ju valt politiken och när du kritiserar politiken så kritiserar du deras val och i förlängningen dem.

    Om du egentliga avser att kritisera endast *vissa* negativa aspekter av *vissa* manliga könsroller så bör dessa specificeras och konkretiseras. Men du använder ett ordval (”unkna mansrollen”) som indikerar att det finns endast en mansroll, den karaktäriseras av att den är dålig, och då blir effekten att de som är nöjda i sin mansroll i förlängningen är mål för din kritik.

    Jag tror dig om du säger att du inte menar att kritisera alla män eller alla mansroller i ditt inlägg, så jag menar inte att följande nödvändigtvis gäller dig, men i det stora hela är det vanligt att det pratas om ”mansrollen” (singular) och att den utmålas som dålig och skall ifrågasättas, och när något sådant görs tillräckligt ofta så blir det mer och mer troligt att de som gör det inte har den toleranta inställningen mot män och manlighet som de gärna vill stoltsera med.

  38. John Nilsson skriver:

    Lady Dahmer | Genusmedveten Feministmorsa,

    Tack för ditt svar, som väl förtjänar mera respons än vad du nu får, men jag behöver sova och nöjer mig därför med nedanstående korta reflektion så länge. Du skriver, 15 december 2011 kl 08:43: :

    ”Jag kan bara relatera till mitt egna skrivande och det är massvis med läsare som konstant misstolkar det jag skriver som manshat eller att jag kastar skuld på männen när det ofta är (för mig) tydligt att jag INTE gör det. Det är frustrerande. Och då är jag ändå ganska bra på att uttrycka mig till skillnad från många andra.”

    Min reflektion utgörs av två korta och ”elaka” frågor:
    Om många misstolkar dig och det du skriver, kanske du inte är så bra på att uttrycka dig som du tror? Vad har du för kriterier på vad det är att ”uttrycka sig bra”, om det inte ingår i dessa att dina läsare faktiskt ska förstå vad du vill säga?

  39. Pelle Billing skriver:

    Mats k,

    ”Ber om ursäkt för mitt onyanserade inlägg …fick lite mållåsning…men om du lyssnar från c:a 29,30 så kanske du förstår mig lite mer.Där ställer dom frågan till dig referande till pär (alltså i negativ dager). sen förstår jag att det är svårt att plocka upp allting i ett radioprogram. För övrigt tycker jag att du skötte dig utmärkt(vilket jag borde sagt i det förra inlägget!)”

    Tack för de orden! Allt lugnt.

  40. Pelle Billing skriver:

    Ibland kan det vara bra att vända på begreppen.

    Samhället talar om en problematisk mansroll, och strukturer som håller nere kvinnor.

    Men talar vi om en problematisk kvinnoroll, och strukturer som håller nere män?

    Värt att fundera på :)

  41. leifer skriver:

    Pelle

    Lite sen om sider men jag lyssnade på radioprogrammet nu. Inte oväntat är man rörande överens i studion om att kvinnor har det mycket tuffare än män i samhället. Men man säger att det inte ska hindra att man även kan ta upp lite mansfrågor typ. Sen sitter det då kvinnorna i studion (inga män) och pratar om mansfrågor. Förvisso bra att man försöker men igen känns det lite som att en grupp män på 50-talet satt å prata om kvinnofrågor och resonerade på motsvarande sätt att typ även kvinnor kan ha det lite svårt ibland.

    Sen går man inte alls in på detta med kvinnors preferenser när det kommer till en partner och att många föredrar ett mer ”manligt” beteende, dvs som vanligt saknas problematiserande kring kvinnors beteende.

    Men kort då,

    När kvinnofrågor diskuteras så är det männens (!) beteende som kommer helt i fokus och som problematiseras/kritiseras.

    När mansfrågor diskuteras så är det igen männens (!) beteende som kommer helt i fokus och som problematiseras/kritiseras.

    Varför är det ständigt så?

    I övrigt var tonen i radioprogrammet att om man inte anammat feminismen och genusvetenskapen, så är man typ en ond grottman som bara vill tillbaka till ett patriarkaliskt stenålderssamhälle. Det finns alltså inte i deras vildaste fantasi att det skulle kunna finnas en alternativ rörelse som kan ge mycket mer jämställdhet än feminismen!

  42. [...] blev inbjuden till Radio1 för att prata om #killgruppen. Där passade jag även på att redogöra för den manliga försumbarhet som samhället alltid [...]

  43. [...] av en kommentar (se kommentar nummer 8.) som fanns med i ett inlägg på Pelle Billings blogg som handlar om ett inslag om killgruppen i Radio1 med Cissi Wallin, så har jag utvecklat lite mer [...]

Google