Lika lön för o-lika arbete

21 december 2011, av Pelle Billing

Länge drevs kravet på lika lön för lika arbete. Ett högst rättmätigt krav, som nog de flesta människor instämmer i.

Idag har vi enligt noggranna undersökningar uppnått detta mål. Med ”noggranna” menar jag de undersökningar som inte bara korrigerar för yrke, utbildning och arbetstid – utan även faktorer som ansvarsområde, år i branschen, faktiskt övertid, villighet att pendla, arbetsmiljö, osv.

Warren Farrell korrigerade för 25 olika faktorer när han skrev sin bok i ämnet, och det är så noggrann man får räkna med att vara för att få hållbara resultat.

I och med att dessa resultat blir mer och mer kända, förändras jämställdhetsdebatten. Senast jag hörde Gudrun Schyman tala om lön handlade det inte längre om lika lön för lika arbete.

Den nya devisen var lika lön för likvärdigt arbete, något jag travesterar i rubriken som ”lika lön för o-lika arbeten”. För vad är egentligen ett likvärdigt arbete?

Fackförbundet Kommunal tror sig veta, utifrån följande passage i Dagens Industri:

Kommunal skriver att kvinnor och män i kvinnodominerade skattefinansierade yrken är kraftigt underbetalda jämfört med mansdominerade yrken på privat sektor med samma kvalifikationskrav.

Samma kvalifikationskrav? Som vi just såg finns det minst 25 olika faktorer som bestämmer lönen för en viss tjänst, och att förenkla detta till samma kvalifikationskrav låter sig inte göras.

Missförstå mig rätt nu. Jag skulle gärna se högre lön för yrken som sysslar med ”mjuka” frågor. Men istället för att vara arg på att industrianställda har hyggliga löner, borde man vända blicken mot sig själv.

Behövs nya karriärvägar inom yrket? Sjuksköterskor som vidareutbildar sig inom narkos eller operation får till exempel högre lön. Går det att låta personalen driva verksamheten privat?

Jag är själv ingen expert på vad som fungerar, men principiellt sett handlar det om att gräva där man står.

Däremot kommer det aldrig att gå att jämföra olika yrken med varandra. De är som äpplen och päron. Lika lön för o-lika arbeten är en dålig utgångspunkt för att diskutera lön.

 

20 kommentarer på “Lika lön för o-lika arbete”

  1. rickard skriver:

     Man kan ju använda det argumentet som fick Warren Farrell att vakna upp ur feminismen som han tidigare var delaktig i, och det är att, om en kvinna får lägre lön för exakt samma arbete, så borde ju en person kunna starta ett företag med bara kvinnor, och på så sätt konkurera ut alla andra som anställer män. Du vet säkert om detta argument men det tål att användas oftare!

  2. Andreas skriver:

    En väldigt enkel lösning är att välja utbildning/bransch/arbete som prioriterar lön om man själv prioriterar den. Att välja dessa utan att bry sig om lönen och sedan komma och klaga på att de arbetsgivarna som man har kvar att välja på inte heller prioriterar lönen låter inte speciellt smart.
    Lite krasst, så vill man ha en lön som är jämställd m.a.p. kön så får man också sluta göra könsstereotypa val. Lönen blir inte mer jämställd än de egna valen, eller, idag blir den tyvärr ibland det.

  3. JockeH skriver:

    När folk talar om ”lika lön för lika arbete” har de oftast inte en aning om vilka faktorer som påverkar priser. Vid närmare granskning märker man att de arbeten man jämför inte är fullständigt lika trots allt. Det 
    ena företaget kanske är etablerat, det andra en uppstickare. Det ena må ha ett stort kapital, det andra ett 
    litet. Den ene har kanhända erfarenhet och särskilda kunskaper som den andre saknar. Och så vidare i figurativ oändlighet. Det finns så många tänkbara skillnader mellan ”lika arbeten” att det ter sig löjligt att ens 
    rada upp exempel. 
    Vi kan i och för sig leka med tanken att två arbeten är precis likadana, även om det nästan aldrig är fallet i 
    praktiken. Då lär bägge personer, om vi förutsätter marknadens frihet, få en likadan lön. Marknadspriset 

    för två exakt likadana arbeten kan ju bara bli ett och samma. De som talar om ”lika lön för lika arbete” bör alltså inte vända sig till staten, utan till marknaden, om det är vad de vill ha

  4. leifer skriver:

    Pelle
    Nåt som jag hoppas du kan ta upp är hur orättvist det kan vara mellan olika män i lön, eller för den delen, mellan olika individer.
    Många män må tjäna bra som grupp men många tjänar också dåligt. Och de män som tjänar dåligt har ingen som driver det politiskt om man säger så. Det är alltså stor variation och spännvidd bland män.
    Även så när det gäller kollektiva förhandlingar som höjer löner i procent för alla, de som har dålig lön få då sämre löneförhöjning än de som har hög lön. Vad är fackens ansvar för denna metod?

  5. Lasse skriver:

    @Leifer

    Läste någonstans att det arbetar fler män* i låglöneyrken än kvinnor. Ska försöka leta på den undersökningen igen.

    * i antal

    ***********************

    Sen blir jag alldeles matt eftersom hela vårt samhälle är uppbyggt på  fri konkurrens,  tillgång och efterfrågan. När jag var ung och gick på yrkesvägledning för att bättre få veta vilken utbildning jag skulle välja var min rådgivare noga med att påpeka följande.

    Välj ett yrke där arbetsgivarna är villiga att betala bra lön för kunnig personal. Välj ett yrke som har framtiden för sig och som ofta har brist på duktig arbetskraft. 

    Marknadsekonomi med fri konkurrens där tillgång och efterfrågan styr.

    Om vi åsidosätter ovanstående hamnar vi väldigt nära en annan samhällsåskådning som kallas för marxism etc. 

    Förfaller som vi är på väg dit. 

  6. Pether skriver:

    Lasse:
     
    http://www.yakida.se/dn2.html
     
    Där har du en undersökning.

  7. Lasse skriver:

    Tack Pether :)

  8. leifer skriver:

    Lasse
    Jo säkert men jag menade också mellan män med jämförbara arbetsuppgifter. Och då kan det vara större skillnad mellan olika individer/grupper av män än mellan gruppen män och kvinnor. Men idag handlar allt om kön. Och då kämpar alla för att kvinnor inte ska ha dålig lön/orättvis lön. Givet finns det män som t.ex. inte är så duktiga eller framåt på att förhandla. Som är mer ödmjuka och annat sånt som brukar sägas om kvinnor i positiva ordalag, samtidigt som man brukar prata om män som grupp, som en som tar för sig och tjänar mer än han förtjänar.
    Jag undrar då också hur feminismen ser på män som bryter könsmönster, inte är så kaxiga och bra på att förhandla lön. Dvs bryter normen eller en sån syn på män. Tjänar dom också för dåligt? Eller får dom skylla sig själva? 

  9. dolf skriver:

    Det enda lika arbete som finns är väl egentligen rena ackordsarbeten, men till och med där blir det missvisande. Jag kommer ihåg mitt allra första år i arbetslivet där jag arbetade på fabriksgolvet. Ackorden skilde sig inte åt efter kön, men väl efter ålder. Nu var det dock så att för de flesta killarna var ackord bara en anhalt på vägen. Så bland de äldre, som fick bättre betalt för samma jobb, så var det en klar överikt på kvinnor, medan det var relativt jämnt bland de yngre. Alltså, kvinnorna fick i genomsnitt bättre betalt för samma jobb. 
    Dessutom var en annan skillnad att när det var maskinkrångel så fick man stämpla ut (eller in, hur man nu ser på saken) och gå på timlön till dess att maskinen var fixad och det gick att köra med den igen. I praktiken innebar det ofta att kärringarna stod och gnällde över en kaffekopp hos varandra om hur orättvist det var när deras maskiner inte fungerade och hur långt tid det tog att få den fixad. Jag och en del andra killar däremot fixade själva felen, i den mån det var möjligt, och utförde således arbete när vi gick på timlönen. Så ytterligare en sak som gjorde att kvinnorna i praktiken hade bätter betalt än männen för det faktiska arbete som utfördes. 
    Jag påstår inte att det generellt är så att kvinnor får bättre betalt, jag vill bara visa att även under de mest ”lika” förhållanden så kan det lik förbaskat vara gravt missvisande.  

  10. David skriver:

    Lika lön för lika arbete  -> Lika lön för likvärdigt arbete -> Lika lön för alla arbeten.

    Eventuell utveckling av det hela

  11. Anders senior skriver:

    Det är ingen könsfråga, det är en facklig fråga!
    Man kan ju undra hur kommunals fackliga representanter har resonerat i sina tidigare förhandlingar om de nu har låtit sina medlemmar halka efter på detta vis……. Har de haft sina medlemmars bästa för ögonen?
    Dags för rejäl facklig självkritik tycker jag!!

  12. Andreas Nurbo skriver:

    Folk får sluta utbilda sig till låglöneyrken så att det uppstår en brist.
    Eftersom folk är villiga att jobba för de låga lönerna så finns det ju ingen som helst anledning att höja dem.

  13. Johan skriver:

    Det går inte att jämföra arbeten på det sättet. Jag tycker bra förskolefröknar är oerhört värdefulla både för mig, mina barn och samhället. Men samhället skulle falla ihop om de högst betalda i landet var förskolefröknar. Det egentliga problemet om man jämför industriarbetare och hantverksyrken med typiska kvinnoyrken är att de förstnämnda är alldeles för högt betalda i förhållande till det allmänna löneläget i Sverige, i vissa fall p.g.a. statliga subventioner. Sen hör det ju också till saken att de lågbetalda kvinnoyrkena tenderar vara inom offentlig sektor och eftersom offentlig sektor är en tärande sektor kan den rimligtvis inte ha högre löneläge än den privata sektorn som drar in pengar till resten av samhället.
    Kortfattat handlar det om många faktorer som inte har det minsta med kön att göra.

  14. leifer skriver:

    Johan
    Finns också en trygghetsfaktor inbakad i lön. Ex offentlig sektor är ofta betydligt säkrare anställningar. I privat sektor kan man kanske ha högre lön med kan då få räkna med otrygga anställdningar och kanske variaerande uppdrag hos olika företag och platser.
    Många kvinnor söker sig till den större trygghet offentlig sektor ger. Man måste också sätta lön i förhållande till kostnadsläge på orten.
    Ex 22,000 kr på en mindre ort kan i praktiken vara betydligt mer pengar än säg 25,000 i en storstad som Stockholm.
    Men givet borde det vara större variation i lön inom olika grupper som t.ex. lärare. Som du väl är inne på så har facken slagits för lika lön oavsett prestation liksom att höja lägstalöner. En slags gammaldags syn på människor som dom vore en utbytbar industriarbetare. Det gör det t.ex. svårt att göra karriär lönemässigt inom flera yrken som t.ex. lärare, undersköterska, sjuksköterska. Här blir det ju ibland också en skendebatt då ex en sjuksköterska kan åka till Norge och tjäna betydligt mer. Dvs stora problemet är kanske inte skillnaden i lön mellan könen utan utan de låga lönerna i Sverige oavsett kön, liksom det kollektivitiska synen man har på individer.

    Vi har ett socialförsäkringssystem och en arbetslagstiftning som härstammar från 50-tal och som inte längre passar in på vårt samhälle idag. De mesta borde alltså göras om. LAS likaså.

  15. profanum_vulgus skriver:

    En stor skillnad är ju också hur fackförbunden fungerat. Det är ju inte så att gruvarbetare och varvsarbetare fått upp sina löner genom att ägarna till gruvor och varv så gärna betalar dem bra löner. Det är för att de kämpat och tagit risker som de fått upp lönerna. Några höga löner är det fortfarande inte.

  16. Gunnar (D.U.) skriver:

    Jag har lyssnat på några seminarier av väldigt insatta och pålästa personer, samt läst en del artiklar om varför s.k. typiska kvinnoyrken är lägre betalda.
    Deras argumentation och logik var väldigt övertygande samt byggde på en tydlig analys av officiell statistik med källhänvisningar 

    Med vårt nuvarande ekonomiska system och samhällssystem måste de yrken där lönen kommer från samhällets gemensama skatteuttag vara lägre betalda, annars brakar systemet ihop. En del i de senaste ekonomiska kriserna i samhället lär enligt dessa initierade och pålästa personer bero på att de skattefinansierade yrkenas löneutveckling kommit för nära lönen inom den icke skattefinansierade sektorn.
    Så denna löneskillnad har inget med kön att göra, utan med vad källan till lönen är – skattefinansierad eller icke skattefinansierad!

    Att betydligt fler kvinnor valt att jobba inom den skattefinansierade sektorn, och därmed har ett lägre löneläge, får problematiseras på något annat sätt än att det skulle vara någon form av könsbaserad ojämlik lönesättning!
    Den genusforskning som hörs i samhället är här fast i en väldigt inlåsande smal doktrin i hur de har förmåga att problematisera sin omvärd, anser jag!

  17. Kristian skriver:

    @Gunnar: Förvisso.
    Men, för att krångla till det … många företag är helt eller delvis beroende av diverse anbud från statliga verk och dylikt. Väldigt få privata vägar, järnvägar och arméer existerar (i det här gamla fina landet i alla fall).
    Är de företagen skattefinansierade? ;)

    (Ekonomin i sin helhet är väl snarare ett slags circulär rörelse än en plus- och en minuspost. Två timmars diskussion om Keynes etc. etc.)

  18. Jonas P skriver:

    Matte Matik skrev intressant om detta för ett tag sedan:

    http://mattematiksblogg.blogspot.com/2010/07/lagavlonade-kvinnor-bra-for-mona-co.html

    I princip gick det ut på att det ju är staten som kontrollerar lönerna i den offentliga sektorn. Och staten har större delen av de senaste 50 åren varit röd, vilket är den politiska fraktion som talar mest om att kvinnors löner i den offentliga sektorn måste höjas. Frågan är varför man inte lyckats göra det på alla dessa år trots att man suttit på både makten och viljan att göra det.

  19. leifer skriver:

    profanum_vulgus
    Dock har jag hört att en gruvarbetare i Kiruna kan tjäna över 30,000 kr.
    Sen kan man ju påminna sig om att LO inte tycker att sjuksköterskor ska ha högre lön, eller ta strid för dom. Facken har alltså ändrat fokus och slåss för ”lägre” grupper som undersköterskor. Många menar ju att löneskillnaden är för liten mellan dessa två grupper. Omvänt uttryckt, att undersköterskor tjänar för bra.

  20. Pauli Sumanen skriver:

    Det finns fel i lönekorrigering, om det är ”arbetstid”. Man och kvinna kan ha samma arbetstid (7,5 timmar per dag), men ha olika arbetstimmar per år, beroende på semestern, sjukdagar etc. Också män gör mer frivilliga övertimmar. Och mer män finns i sådana yrken/yrkespositioner, som har ingen gräns på arbetstid (direktörer, researbetande, projektledar etc). De har vanligen så hög lön, att de får inte betalt av sina övertimmar, och de accepterar situationen. Jag jobbade 34 år utan lön från övertimmar, gjorde 50 timmar per vecka och var nöjd. Jag var ingen undantag i min firma.
    I Finland heltidsarbetande män har bara 1 % längre arbetstid än kvinnor, men de gör 20 % mer arbetstimmar per år.
    Borde man också i Sverige flytta till att betrakta arbetstimmar och inte arbetstid, som är definierat ”minimum per vecka”?

Google