Fram till nu har jag missat att kyrkans julkampanj i år handlar om mäns behov av trygghet i en otrygg värld.

Så här beskriver kyrkan sin kampanj:

Världen över finns män som mer eller mindre ofrivilligt dras in i ett liv kantat av våld. Det handlar om krig, våld i samhället och på gatan, och inom den egna familjen.
För soldaten är våld ett jobb, för gatubarnet en överlevnadsstrategi. I hemmet är våld ett maktmedel.
Varje man och kvinna har rätt att leva liv i trygghet. Ofta bidrar föreställningar om hur en ”riktig” man ska vara till otrygghet. Ett exempel är när män förväntas vara starka, dominanta och inte visa rädsla eller underlägsenhet. Det leder till att män i högre grad än andra både utövar och drabbas av våld.

Jag har blandade tankar om denna kampanj.

Å ena sidan är det positivt att det talas om mäns behov av trygghet. För en gångs skull blir mannen ett subjekt, och inte ett objekt som ska förändras genom en statlig och radikalfeministisk piska.

Å andra sidan verkar det i bakgrunden finnas en så kallad genusmedvetenhet som är påverkad av hur vi ser på män i dagens Sverige, i synnerhet när det gäller våld i nära relationer.

Det saknas även en medvetenhet om att den manliga könsrollen innehåller ett krav på att vara redo att utöva våld för samhällets och familjens bästa (paradoxalt nog är genusmedvetenheten ofta omedveten om detta). Under sådana förutsättningar är det inte så konstigt att män även utövar mer våld, såväl önskat som oönskat.

Trots allt tycker jag kampanjen är ett steg i rätt riktning, och därför vill jag rikta ett tack till Svenska kyrkan. Förändringen av vår syn på män – som fortfarande är negativ – kommer att ske stegvis. Därför är det ofrånkomligt att varje steg upplevs som inkomplett.

Tipstack: Går till Andreas!

Tips: Du följer väl med i genomgången av Hjernevask? Del 1 och del 2 ligger redan uppe, och fortsättning följer!

 

15 kommentarer på “Kyrkans julkampanj: Mäns behov av trygghet i en otrygg värld”

  1. Patrik skriver:

    Kampanjen är absolut ett steg i rätt riktning. Den är värd att uppmuntras.

  2. Malin skriver:

    Men inte ens nu kan ni erkänna att genusmedvetenheten är bra?
    Varför är det dåligt när den uppmärksammar att män inte MÅSTE vara starka.
    Det här inlägget hade varit så bra om du inte kastat in den där smutskastningen mot genusmedvetenheten..
    Jag fattar verkligen inte varför den är så skrämmande.
    (Nej, alla kommentarer som brukar komma här om att det är hjärntvätt och vi är olika och blablabla anser inte jag vettiga som argument att det är skrämmande)

  3. Anders skriver:

    Malin du läser nog med fel glasögon eller är du så hjärntvättad att du inte ser det vi ser.
    Felet är att genusvetenskap är i händerna på Radikalfeminister och deras genusmedvetenhet är så enkelspårig och provocerande så man kan bli vansinnig och använder detta på fel sätt för att passa deras tunnelseende och/eller för inbördes beundran.

    Inte undra på att man blir förbannad när man läser.

    Givetvis är män och kvinnor om man nu får generallissera olika. Det kan du väl inte påstå annat och man inte diskuterar feminina män eller maskulina pojkar. Det vet alla som har barn eller har haft med barn att göra att även pojkar och flickor ÄR olika. Allt annat är bullshit, det behövs ingen vetenskap för att komma fram till detta även om genusfanatiker försöker.

  4. Anders skriver:

    Vi män börjar även tröttna på att höra om kvinnor som offer, att kvinnor har lägre lön, våld mot kvinnor, tjatet om patriarkatet, SCUM, etc…
    Vi är väl ändå alla människor och vi jobbar väl tillsammans för ett bättre samhälle och det går utan den radiakala genusvetenskapen. Det är dags att vi i högre utsträckning börjar diskutera mansfrågor.

  5. John Nilsson skriver:

    Pelle,
    Läser du inte våra kommentarer?

    http://www.pellebilling.se/2011/11/skarp-kritik-mot-scum-fran-tva-olika-skribenter/#comment-44254 ;-)

    Kul att du uppmärksammar denna kampanj i alla fall, även om också jag, likt Malin, tycker att du är lite onödigt negativ. Att Svenska kyrkan går ut med en kampanj riktad till män, för mäns välmående och lycka, det tycker jag är ett ganska stort steg och just lite av ett trendbrott. När väl detta steg är taget, torde det bli mycket lättare att gå vidare i denna riktning och kanske anamma en del av de tankar som kommer fram på denna blogg – och i den spirande mansrörelsen i övrigt.

    ***

    Off topic:
    Eftersom du, Pelle, har tagit upp kvinnofrågor i (minst) ett inlägg i år, och har uttryckt att du vill göra det även framöver, har jag ett förslag: Vore det inte bra att publicera ett sådant inlägg just den 8:e mars (den internationella kvinnodagen), för att försöka göra detta till en dag då vi gemensamt lyfter kvinnors perspektiv?

    Tanken med detta är naturligtvis att genom att ”vara generös” och ge kvinnors situation 100% uppmärksamhet åtminstone en dag om året, att detta också kunde få bli fallet den 19:e november (den internationella mansdagen), fast fokuset då, åtminstone en dag om året, skulle få vara 100% på män – även från kvinnors sida.

    Till den som tycker detta är en dålig idé:
    Om vi män inte kan eller vågar försöka byta perspektiv 0,274% av dagarna på ett år (1/365), och ge kvinnor vår fulla uppmärksamhet en så liten del av vår tid – hur ska vi då kunna förvänta oss att de skall kunna göra något sådant gentemot oss män? Jag tror att det vore mentalt hälsosamt för både män och kvinnor att göra detta, och om man själv inte kan sätta sig in i hur ”de andra” har det, kan man väl i alla fall ägna denna dag åt att lyssna, mera än att tala? Jag tror det kunde fungera lite som en vaccinering mot extremism, eller åtminstone som en boost av antikroppar mot ett alltför djupt skyttegravsgrävande.

  6. Malin skriver:

    Anders:
    Jag är inte hjärntvättad, vad jag vet. Är du det?
    jag har barn, har även jobbat med barn. Utbildar mig till förskollärare.
    Jag sade inte att vi inte är olika. Men jag tror vi har fler likheter än olikheter och jag tycker det är bra att det uppmärksammas att män inte ”måste” vara så himla starka hela tiden! Det är väl bra om även de män som är mjuka, blyga, snälla också får känna sig normala!
    Och jag ser definitivt inget ”typiskt” pojkigt eller flickigt i mitt eget barn..
    Vad skulle det vara?
    Jamie är ett barn som tycker om bilar, dockor, böcker, musik och pannkaka. punkt liksom.

  7. Fredrik skriver:

    Pelles kritik är viktig, utan den medvetenhet han beskriver (som genusforskare och kyrkan i det här fallet verkar sakna) förefaller mäns ”våldsamma” mansroll som något som bara är påhittat och utan vidare kan förändras. Den har haft en viktig funktion för människans överlevnad och har en viktig funktion idag (läs aggressivitet, styrka, ansvarsfullhet istället för våld).

    Det kanske låter fint att män ska slippa vara våldsamma nu, men verkligheten måste beskrivas så som den är, komplex. Pelle bidrar med ett djup här när det saknas ett sådant. Förövrigt är ”progressivt” och ”positivt” inte bra om det saknas förståelse och kunskap. Det blir tvärs om, stagnation eller negativ uteckling.

  8. Fredrik skriver:

    Malin

    ”Det är väl bra om även de män som är mjuka, blyga, snälla också får känna sig normala!”

    Jo det låter fint på papper, i verkligheten existerar dock utsorteringsprocesser av människor som inte täcks in under sådana önskningar. Det kan vara fint att uppmärksamma om det samtidigt finns förklaring och förståelse.

    Det kan bli lite mycket när feminister tror sig kunna se verkligheten och förändra den efter eget tycke, samtidigt som män lever i en verklighet där kvinnor reagerar instinktivt samt medvetet på män på ett sätt som visar att andra processer är igång. Det är ingen slump att det finns gott om feminister som vill göra sina egna teorier till religion samt uppvisa hånfullhet eller ointresse gentemot mäns upplevelser av kvinnor. Det är svårt att hitta ens spår av en uppmuntran gentemot män att berätta om hur de bemöts av kvinnor i vardagen, och finns det det så läggs lösningen i att skuldbelägga män eller i att förneka könsskillnader som har andra förklaringar än kultur och normer. Det finns en strävan mot att aldrig rikta ljuset mot kvinnan i sig, det är svårt att hitta manliga (och kvinnliga) forskare som ägnar sig åt att dekonstruera kvinnligheten och uttalar sig i media om hur kvinnor måste förändras, att kvinnor har ett ansvar för att män (och dem själva) far illa.

    Angående kyrkans initiativ så är det fint, men de kan kanske fundera på varför vissa utsatta män behöver våld som maktmedel i nära relationer, vad är det för makt som genereras gentemot männen själva och vem genererar den?

  9. Anders skriver:

    Malin
    Klart vi har likheter men det är olikheter jag pratade om.

    Vad menade du med den här kommentaren egentligen……… förklara.

    (Nej, alla kommentarer som brukar komma här om att det är hjärntvätt och vi är olika och blablabla anser inte jag vettiga som argument att det är skrämmande)

    väntar…..

  10. Pelle Billing skriver:

    John N,

    Måste missat ditt tips! Antingen såg jag det inte eller så var det de veckorna då det hände sjukt mycket under hösten. Då sållade jag väldigt frisk bland tipsen eftersom jag hade alldeles för mycket att skriva om.

    Vad gäller själva kampanjen så är jag inte negativt inställd till den. Utan det är positivt att de tar ett steg i rätt riktning. Jag vill bara markera att det inte är tillräckligt att fokusera på mansfrågor inom ”det sedvanliga genustänket” utan det är även just det ramverket som måste reformeras. Det är en av vår tids stora idédebatter och det är den jag tar. Sedan är det en avvägning när man bara ska vara nöjd och… jag hör dig i det du säger.

    Kul att höra dina tankar om Internationella Kvinnodagen. Tänkte faktiskt på det tidigare idag! Konstigt sammanträffande. Att jag ville gratulera kvinnorna på precis samma sätt som jag gratulerar männen. Men som du säger kan man faktiskt ägna hela dagen på bloggen åt kvinnofrågor.

  11. Pelle Billing skriver:

    Fredrik,

    ”Pelles kritik är viktig, utan den medvetenhet han beskriver (som genusforskare och kyrkan i det här fallet verkar sakna) förefaller mäns “våldsamma” mansroll som något som bara är påhittat och utan vidare kan förändras. Den har haft en viktig funktion för människans överlevnad och har en viktig funktion idag (läs aggressivitet, styrka, ansvarsfullhet istället för våld).

    Det kanske låter fint att män ska slippa vara våldsamma nu, men verkligheten måste beskrivas så som den är, komplex.”

    Exakt så. Du tydliggör precis det jag menar.

  12. John Nilsson skriver:

    Pelle,
    Undertecknad har full förståelse för att du inte hinner med att ta upp alla olika tips som du får. Jag kunde också ha pushat hårdare för det hela, men nu blev det ju mera av en notis av det jag skrev, och som jag kanske hoppades att någon annan skulle gå vidare med…

    Jag har förresten själv inte hunnit med att sätta mig in i allt som skrivits här den senaste tiden, vilket du säkert märkt på mitt minskade skrivande, så därför har det blivit mera av sporadiska inhopp från min sida. För egen del känns det också som att jag behöver fokusera på en del icke-tangentbordsrelaterade saker ett tag framöver, och sätter jag mig ändå vid tangentbordet, så skulle jag vilja skriva lite längre textstycken, tror jag. Vi får väl se hur det går, men det är ändå så jag tänker. Jag kommer att fortsätta att läsa här, inshallah, men kommer kanske inte kommentera så mycket som tidigare, åtminstone inte i det dagliga samtalet. Hoppas ändå kunna bidra med lite mera fördjupande inlägg på min egen blogg, om jag nu klarar av att verkligen komma till skott.

    Till dess kan jag väl ändå lämna ett nytt tips, om artikeln eller inlägget ”Finns det utrymme för män som diskrimineras?”, skrivet av Kristina Ekström och Anders Göranzon, som är ledamöter i Växjö Stifts internationella råd:
    http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=843149

    …och om en genomförd skrivartävling för pojkar och män i Svenska kyrkan (också i Växjö stift):
    http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=838908

    Konstaterar också att det finns en organisation för ”Kvinnor i Svenska kyrkan”
    ( http://www.kvinnorisvenskakyrkan.se/ ), men jag känner i alla fall inte till någon sådan organisation för ”Män i Svenska kyrkan” ännu så länge. Kanske kommer det?

  13. Pelle Billing skriver:

    John N,

    ”För egen del känns det också som att jag behöver fokusera på en del icke-tangentbordsrelaterade saker ett tag framöver, och sätter jag mig ändå vid tangentbordet, så skulle jag vilja skriva lite längre textstycken, tror jag. Vi får väl se hur det går, men det är ändå så jag tänker. Jag kommer att fortsätta att läsa här, inshallah, men kommer kanske inte kommentera så mycket som tidigare, åtminstone inte i det dagliga samtalet. Hoppas ändå kunna bidra med lite mera fördjupande inlägg på min egen blogg, om jag nu klarar av att verkligen komma till skott.”

    Förstår att livet bortanför datorn kräver sin uppmärksamhet! Och det är helt naturligt att den tid man har till dessa frågor går i vågor. Du är varmt välkommen att kommentera när du har tid – jag uppskattar verkligen dina tankar. Om du gör en analys på din egen blogg som du vill tipsa om går det bra att lägga en kommentar.

  14. Rolle skriver:

    Jag tycker att det framgår att det finns ”…ett krav på att vara redo att utöva våld för samhällets och familjens bästa…”, genom ”..För soldaten är våld ett jobb..”. Kyrkan sticker ut huvudet nu, vilket de sällan gör. De kanske bara vill undvika att texten används som en batong i händerna på någon genusgalninig-(ospecificerad). Bravo Kyrkan!!

  15. Kristian i förskingringen skriver:

    Malin:
    Gom Jabbar kan säkert också vara bra.
    http://en.wikipedia.org/wiki/Gom_jabbar
    Frågan är vem som använder det och hur.

Lämna en kommentar

Google