Julhelgen svår för singelpappor

15 december 2011, av Pelle Billing

Match.com har för vana att göra undersökningar om julhelgen och ensamhet. Tidigare har de konstaterat att 90 000 män mellan 18 och 24 firar jul helt ensamma.

I år har de gjort en ny undersökning, om singelföräldrar. 2000 av dejtingsajtens medlemmar har medverkat, och svarat på om de firar jul med sina barn eller inte.

Som alltid ska man ta den här typen av undersökningar med en nypa salt och inte förväxla det med akademisk forskning. Dock ökar sannolikheten för att korrekta trender har identifierats om resultatet är slående.

Siffrorna visar att 19 procent av kvinnorna och 59 procent av männen firar jul utan barn. En betydande skillnad alltså, som knappast kan bortförklaras med metodiken.

Skillnaden kommer inte som någon överraskning heller, då hemmet av tradition är kvinnans domän, precis som att arbetsmarknaden varit mannens domän.

Familjerådgivaren Sverker Wadstein analyserar det hela så här:

– Fortfarande står mammor oftast närmast sina barn och förknippas generellt med struktur, stabilitet och familjetraditioner. Eftersom hon oftast tar större ansvar än pappan under resten av året är det naturligt att barnen är hos henne även på julafton.

Visst, så kan man uttrycka det. Helt korrekt.

Frågan är bara om någon skulle uttryckt sig på följande vis, i ett reportage om arbetsmarknaden:

Forfarande står män närmare sina arbeten än kvinnor, och förknippas generellt med struktur och stabilitet på arbetsplatsen. Eftersom mannen tar större ansvar än kvinnan vad gäller övertid och tuffa ansvarsområden är det naturligt att en större del av lönekakan går till honom.

Min gissning är att detta påstående av många skulle ses som sexistiskt, och upprörande. Men det är precis lika korrekt som föregående uttalande.

Sedan är det viktigt att inte fastna i sina fördomar. En kvinna som är lika villig som en man att arbeta övertid och ta på sig tunga ansvarsområden ska ha samma lön som mannen. En frånskild pappa som tar halva ansvaret för barnen ska även ha dem över julen vartannat år.

Frågan är också vilket område som vi reformerat mest? Har vi nått längst med att bereda plats för kvinnorna på arbetsmarknaden, eller för frånskilda pappors föräldraskap? Jag kan gissa vad de flesta läsare anser om detta, men lämnar diskussionsfältet fritt.

Tipstack: Går till Ella!

Kom ihåg: Den direktsända debatten ikväll som du kan diskutera här på bloggen! Ett inlägg går upp klockan 19 och en timme senare kan du se debatten om mansfrågor via Newsmill. Läs även min artikel i ämnet!

 

23 kommentarer på “Julhelgen svår för singelpappor”

  1. Koo skriver:

    Du har helt rätt, Pelle.

    Allting faller tillbaks på detta att mäns liv inte uppskattas eller värderas.

  2. Boel skriver:

    ”mannen tar större ansvar än kvinnan vad gäller övertid” – stämmer det verkligen? Jag har inte sett statistik på detta. Och ”tuffa ansvarsområden” borde väl också inkludera arbete på äldreboenden etc, typiska ”kvinnojobb”?

  3. Pelle Billing skriver:

    Boel,

    Så din tes är att kvinnor presterar bättre i hemmet och lika bra på arbetsmarknaden? Alltså att kvinnor totalt sett gör bättre ifrån sig?

  4. Par skriver:

    Pelle,

    Du är inte så slipad på genusretorik. Du utelämnade orden ”generellt” och ”oftast” i ditt exempel. Att lämna dörren öppen för reträtt skulle en feminist ”oftast” inte missa. Och du får nu problem att försvara ditt påstående eftersom ditt påhittade påstående hävdar att så alltid är fallet gällande män/lön/arbete.

    Kul att Boel högg direkt.

    Däremot tycker jag blogginlägget var suveränt i övrigt.

    Lycka till ikväll

  5. Boel skriver:

    Pelle,
    Nej, det tror jag inte. Men jag är genuint intresserad av att höra om det finns statistik på att män tar mer övertid etc. Det stämmer ju med ”bilden”, men att faktiskt ha siffrorna skulle vara starkt. Vad gäller “tuffa ansvarsområden” så stämmer det, delvis, att klassiska mansyrken är tuffare sent fysiskt, för att inte tala om soldater, men även klassiska kvinnoyrken inkluderar hårt fysiskt arbete. Varför lyfta en 60 kilos åldring är kvinnligt, medans att lyfta metall är manligt är för mig en gåta. och jag vet heller inte om kvinnor presterar bättre hemma, tror egentligen dom mest spenderar mer tid hemma.

  6. Pelle Billing skriver:

    Par,

    Glömde ”generellt” av bara farten när jag skrev. Nu tillagt.

  7. Pelle Billing skriver:

    Par,

    ”Du är inte så slipad på genusretorik”

    ??

    Känns som ett ganska tufft påstående till en person som dagligen bloggar om könsfrågor.

  8. Pelle Billing skriver:

    Boel,

    Med tuffa ansvarsområden menar jag t ex att ha ett operativt ansvar jämfört med att ha personalansvar. Är man på samma chefsnivå anses det operativa alltid vara tuffare. Kvinnor föredrar dock personalansvarsvägen.

    Sedan är fysisk tuffhet en annan femma. Båda könen har sådana jobb. Vad gäller utomhusjobb och farliga arbeten dominerar dock männen.

    Tidsanvändningsundersökningen från SCB visar att kvinnor arbetar mer i hemmet, och män mer på arbetsplatsen. Totalt sett exakt jämt mellan könen (skiljer 2 minuter i veckan om jag minns rätt).

  9. Boel skriver:

    Pelle,
    Tack för datat! Och tack för en intressant blogg som jag precis börjat följa.

    Skulle vara intressant att höra vad du tycker skulle vara bra strategier för att göra arbetstiderna mer jämna, hemma och på jobbet. Logiskt att just detta är anledningen till ”olika lön för samma jobb”.

  10. Par skriver:

    Pelle,

    Fel av mig. Du är självklart oerhört insatt och duktig enligt mig. Hoppas du fattar vad jag menade, kan bli lite fel i skrift.

    Jag följer din blogg dagligen med stor glädje så ja – det kom ut för tufft i text.

  11. Anders skriver:

    Klockrent bra artikel.

  12. Roger skriver:

    Boel;
    Det finns statisitk på det; inte minst SCBs jämställdhetsundersökningar.

  13. Jim skriver:

    This one too, Pelle, can I translate and post this one?

  14. Jennie skriver:

    Jag tycker att det är osmakligt att jämföra barn med lön. Barn är ingen lön man får för att man utför ett arbete. Vart barnen är ska bero på vart barnen vill vara och om en förälder tar mindre ansvar för barnen under resten av året, är det fullt normalt att barnen föredrar att vara hos den andra föräldern. Eller anser du verkligen att man har rätt att umgås med sina barn på julafton, oavsett vad barnen tycker?

    En applicerbar jämförelse hade varit ”eftersom kvinnor jobbar färre dagar får de färre lön”, om nu det varit sant (jag kan inte den statistiken). Lön är en kompensation för ens arbetstid på ungefär samma sätt som trygg anknytning mellan barn och vuxen är en kompensation för den tid och energi man lägger ner på sina barn, och vart barnen vill vara och vart de mår bäst av att vara är starkt beroende på denna anknytning. Jobbar man inte lika många timmar som någon annan kan man givetvis inte ha samma månadslön, det är inte heller någonting sådant någon försöker uppnå med att jämna ut lönseskillnaden. Jag tycker att du är jättebra, Pelle, men den här liknelsen faller platt.

  15. Medborgare X skriver:

    Jennie!

    Ska man du dela barnet i 2/3 till mamman ocn 1/3 till pappan om de har lagt motsvarande tid på barnet?

    Eller ska vi införa ett system där den som har jobbat mest får all lön och den som jobbar mindre inte får någon lön alls?

  16. Hamstrn skriver:

    Så Jennie.

    Familjen är något som undgått dig helt och hållet?

  17. Pelle Billing skriver:

    Par,

    ”Fel av mig. Du är självklart oerhört insatt och duktig enligt mig. Hoppas du fattar vad jag menade, kan bli lite fel i skrift.

    Jag följer din blogg dagligen med stor glädje så ja – det kom ut för tufft i text.”

    Ok, tack för klargörandet! Allt lugnt.

  18. Pelle Billing skriver:

    Jim,

    Yes, feel free to translate and post.

  19. Pelle Billing skriver:

    Boel,

    ”Skulle vara intressant att höra vad du tycker skulle vara bra strategier för att göra arbetstiderna mer jämna, hemma och på jobbet. Logiskt att just detta är anledningen till “olika lön för samma jobb”.”

    Ja, det är en komplex fråga. Kvinnor och män gillar att para ihop sig på ett vis där han är lite äldre och har hunnit lite längre i karriären. När sedan barnen kommer är båda ofta nöjda med att hon är hemma mer, och det är bäst ekonomiskt också. Efter föräldraledigheten är kvinnan sedan ännu längre efter i karriären och löneutvecklingen.

    Som jag ser det handlar det om hur män och kvinnor väljer, och det är svårt att ändra personers beteende utifrån. Det viktiga som jag ser det är att vi har en god kunskap i samhället om både mans- och kvinnofrågor, så att alla förstår konsekvenserna av olika val och vad det kan leda till. Om sedan män och kvinnor väljer olika med öppna ögon då får väl det vara OK.

    Så kortfattat tror jag på god information, god medvetenhet och fria val. Jag tror däremot inte på olika typer av kvotering på arbetsplatser eller av föräldraförsäkringen.

  20. Pelle Billing skriver:

    Jennie,

    Jag vill gärna svara dig men förstår tyvärr inte vad din poäng är.

  21. Roger skriver:

    Jennie:
    Jag tycker att det är osmakligt att jämföra att ta hand om sina barn med att lönearbeta; men det hindrar ju inte att detta är en grundval för den feministiska problemformuleringen om ”oavlönat” kvinnoarbete och ”lönediskriminering” av kvinnor.

    Det finns en moraliserande aspekt i den feministiska retoriken kring föräldrarskap; den inkomstbringande föräldern (oftast fadern) är inte en sämre förälder än den hemmavarande (oftast modern).

    Det finns också en dubbelmoralisk aspekt i att feminister som annars fnyser åt ”biologisters” argument, själva använder biologiska argument om anknytning för att försvara kvinnors priviligerade position i vårdnadsfrågan.

    Detta är två saker som man behöver göra upp med.

    När moraliserandet och dubbelmoralen lämnas där hän så kan man se att det trots allt finns relevanta argument som behöver diskuteras på djupet; precis som du för fram.

    Anknytning t.ex., det finns olika forskning om detta, men vad jag har hört så krävs det bara dagar för att ett barn skall knyta an; så rimligen är ett barn anknutet till bägge föräldrarna. Då blir det ett övergrepp på barnet att slita ena föräldern ifrån det. Till det bör tilläggas att även den inkomstbringande föräldern spenderar större delen av dygndet tillsammans med sitt barn än är på jobbet; så att likställa anknytning med den hemmavarande föräldern känns som ett tomt argument.

    Däremot så kan det mycket väl vara så att barnet har preferenser, och dessa bör vägas in; men det finns mycket annat som skall väga tungt, såsom de bägge föräldrarnas socioekonomiska situation etc.

    Det är bra att fokusera på barnets bästa; men att ensidigt fokusera på ”anknytning” och att likställa det med den hemmavarande föräldern är inte att fokusera på barnets bästa; detta är snarare (oftast) att fokusera på moderns bästa, och påstå att detta också är barnets bästa.

  22. PabloHoney_4 skriver:

    En artikel i Irish Times berättar om en manifestation där frånskilda pappor i tomtedräkter, slängde julkransar i vattnet.

    ”Fathers’ rights group highlights Christmas suicide risk for separated”
    [http://www.irishtimes.com/newspaper/ireland/2011/1219/1224309258766.html]

Google