Insändare: När en vit heteroman mobbas

20 december 2011, av Pelle Billing

Här kommer en insändare från en bloggläsare. Han vill vara helt anonym så vi kan kalla honom för Anton.

Berättelsen talar för sig själv, så jag klistrar helt enkelt in den nedan.

Jag går på ett litet program på en av landets större universitet i en specialiserad konstnärlig utbildning. Vi är få studenter och har få lärare. En av mina lärare har en ytterst tråkig attityd gentemot mig, och dolt i ironi och skämt ligger det ständigt inbakade manipulationer med medvetet eller omedvetet syfte att ge mig dåligt självförtroende och trycka ned mig (vissa skulle nog kalla det ”härskartekniker”).

Jag står verkligen inte ut mera men eftersom det hela består av en manipulativ jargong finns det ingenting att sätta fingret på. Många av de andra studenterna förstår inte alls vad jag menar när jag tar upp hans dåliga beteende, och inte minst de kvinnliga studenterna verkar han ha ett extra gott öga till och jag har observerat honom flera gånger ge extrahjälp till dessa trots personens tidsbrist som har fört till att vi flera gånger inte fått undervisningen vi har blivit lovade.

Vad det kokar ned till är att om jag hade varit kvinna (eventuellt med avvikande sexuell preferens eller etnisk minoritet) och fått den här behandlingen så hade jag haft något att anklaga den här läraren för, nämligen diskriminering. Jag är övertygad om, eftersom den här personen är en slingrig jävel med gott anseende, att någon slags anmälan till likabehandlingsombudet eller samtal tillsammans med honom inte kommer leda någonstans, så jag får ställa in mig på att stå ut med hans verbala trakasserier den tiden jag har kvar med honom.

Nu kan man säga att om jag haft den förklaringsmodellen som kvinnor har i såna situationer så hade det mycket väl funnits andra omständigheter (som till exempel könsmaktsordningen och patriarkatet!!) som hade stått i vägen för en lösning av situationen, men plötsligt blir det tydligt för mig vilken tolkningsförmån de som blir utpekade som diskriminerade har på det här området. Det blir även klart att ordet diskriminering syftar på att det finns en strukturell/yttre anledning till trakasserierna,något som inte alls alltid stämmer även om den mobbade uppfyller en av dessa kriterierna. Fokuset på diskriminering kan också på ett vidare plan ses på som ett sätt att ”konkretisera” mobbning – eftersom det är ett så svåråtkomligt fenomen så blir det mera åtkomligt om man utesluter vita män ur definitionen. En snabb sökning på landets olika studentkårer visar att det finns en hel del sidor om anti-diskriminering, men jag hittade inte en enda om anti-mobbning, inte en enda sida om vad man praktiskt ska göra om man blir utsatt för mobbning av en lärare.

Vad tycker du om Antons berättelse? Har allt fokus på diskriminering gjort att vi inte ser vanlig mobbing, och att vita heteromän inte längre kan vara utsatta?

Gör din röst hörd i kommentarerna!

Tips: Jag välkomnar fler insändare! Berättelser från vardagen gör kampen för jämställdhet mer levande. För dig som skriver kan det även vara en givande process att sätta ord på det du upplevt, sett eller reflekterat över.

 

15 kommentarer på “Insändare: När en vit heteroman mobbas”

  1. Mia. skriver:

    Detta är ett svårt och dolt problem för många, och män som kvinnor blir utsatta av män som kvinnor. Min kvinnliga vän har haft samma erfarenhet med en manlig huvudlärare och jag och en annan vän med kvinnliga ‘chefer’. Vi  kunde inte värja oss med någon diskriminering heller då det mycket riktigt ofta är subtilt och inte går att ‘bevisa’.  Men ja det verkar som Sverige ligger ‘efter’ i dessa frågor. I USA är man mer medveten och även i Frankrike. (fler artiklar i länkarna)

    http://www.dn.se/kultur-noje/fritt-fram-i-sverige-men-brottsligt-i-frankrike

    http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/pressat-arbetsliv-ar-som-gjort-for-mobbarna_134968.svd

    Kan även rekommendera boken i denna artikel. Där nämns även några föreningar.

    http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article7063753.ab

    Och fler

    http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/article33931.ece

    http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=anita_mobbades_pa_jobbet&videoid=751328

    http://svtplay.se/v/2323580/mobbarna_och_rattvisan

    Ja det finns en hel del siter, artiklar etc men som svar på frågan. Nej jag tror inte att det att man jobbar med diskriminering har gjort att man inte även är medvetenhet om att mobbning också är ett stort problem. Men som med alla andra frågor får naturligtvis även denna slåss om utrymmet. Och som i andra frågor krävs det även lobbying och eldsjälar.

  2. per hagman skriver:

     
    Anton , som vi kallar Dig.

    Läraren använder sig av det som kännetecknar mobbing nämligen upprepade systematiska kränkningar mot dig som individ.

    Konfrontera läraren med stöd av ex någon förtroende person vid institutionen och skapa ett dokument kring  vad som skett  vilket du skickar in till ledningen för institutionen.

    Håll dig helst innanför organisationen som du nu kritiserar  då spill av kritik  utanför  organisationen oftast uppfattas av organisationsmedlemmarna , som  instignation i stället för berättigad kritik.

    Ställ samtidigt i sammanhanget krav på förändring.

    Lycka till.

    O kör hårt !

    Per Hagman
     
     

  3. JD skriver:

    Bra länkar Mia!
    Ja vi har väl alla någon gång råkat ut för narcissister på våra arbetsplatser. De personer som hävdar sig själva genom att subtilt trycka ned andra.
    Det här är ett problem i samhället som bara kan försvinna om chefer/mellanchefer får utbildning om problemet och hur de kan hantera dessa subtila tecken på en arbetsplats. Rent ekonomsikt tror jag att detta problem koster väldigt mycket i form av psykisk stress, oro och otrygghet på våra arbetsplatser. Dessvärre framstår de personer som är orsaken till dessa problem som duktiga vilket ju är deras syfte.
    Någon generell lösning på problemet finns inte men det kan ju hjälpa att veta att det inte är en själv det är fel på. Det stärker och ger mod att bita ifrån om det behövs.

  4. profanum_vulgus skriver:

    Anton:
    Lösningen är enkel. Börja kritisera läraren för att han diskriminerar dig för att du är bög eller jude. Du behöver ju inte vara bög eller jude för att påstå att du är det.

  5. Mörker skriver:

    Dold inspelning (ljud/AV) är tillåtet så länge du själv är med. Bara att säga att du har inspelningar gör att ansvariga på institutionen tvingas ta dig på allvar. Men då måste du ha en inspelning som är någorlunda komprometterande. Om de ändå dribblar bort dig kan du göra ”videokonst” av det och publicera online. Det är din konstnärliga frihet.

     

  6. Mörker skriver:

    Detta är ännu ett exempel på hur feminismen fungerar som härskarideologi. Den kommer ju ursprungligen från överklasskvinnor, men det jag tänker på är framförallt hur den fungerar för att kväva uppror. I de verkliga hierarkierna sitter det mycket riktigt en massa vita män och kvinnor som på alla sätt försvarar sin plats i hierarkien. Idag kallar sig alla med en gnutta makt för feminister vilket på ett magiskt sätt gör dem finare, och förläner dem privilegiet att sparka nedåt utan att skämmas för sig. Det är en återgång till det gamla ståndssamhället (skämtet oavsiktligt), och det är en ny adel med stora privilegier som vuxit fram ur socialdemokraterna. Arbetaridealen är numera endast kosmetiska och till för att förvilla. Därmed kan vilket parti som helst kalla sig arbetarparti. Det åsyftar numera bara att man gynnar de som har arbete, och ju finare arbete dessto mer gynnas man från vänsterpartiet till moderaterna. 

    Dessutom ger feminismen makthavaren en ursäkt att förvandla sin stab till ett veritabelt harem. Idel flitiga kvinnor med olika exotiska ursprung som niger och säger ja.  

  7. Mattias skriver:

    Fan jag tror tyvärr Anton att du måste ta honom, på tu man hand.
     Ta han efter en lektion i armen, va tydlig säg att du vill prata en stund. Var saklig och säg som du upplever lektionerna och hans jargong.
    Banda samtalet! Har du Iphone så använd den.
     

  8. Koo skriver:

    Bra att du lyfter fram Antons viktiga berättelse, Pelle!

    Jag vet att detta inte är ovanligt. På en av Sveriges största konsthögskolor förekommer diskriminering mot män hela tiden. Föreställningen om en dold ”könsmaktsordning” gör att vita, heteromän kan bashas utan åtgärd, både lärare och studenter.

    Samtidigt blir det allt färre vita heteromän i lärarkåren och i studentgrupperna.

  9. Johan skriver:

    Hej Anton. Jag tror det första du behöver göra är att bli mer konkret, särskilt om inte ens dina klasskompisar förstår vad som händer. Börja föra en dagbok, skriv ner så neutralt och konkret som möjligt hur läraren betedde sig och hur det påverkar dig. Skriv inte tolkningar som att han var dum, försökte manipulera mig o.s.v. utan skriv ned exakt vad han säger, precis vad han gör.

    När du har samlat på dig några incidenter kan du tala med någon utifrån dem.

  10. per hagman skriver:

    Anton

    .
    Läser många bra kommentarer  här om hur du Anton kan bete dig i denna för dig brydsamma situation.

    Hamnar jag i denna situation anser jag att det inte är min ”sak” att korrigera / uppfostra läraren. Tvärtom kan en sådan ambition skapa ytterligare mobbing  från lärarens sida , med än raffinerade  metoder. Institutionen är ansvarig för lärarens uppträdande.

    Att din omgivning ej ser eller upplever dig som mobbad är ej eller ovanligt eftersom en utstuderad mobbing ej sällan sker i det ”fördolda” , i stunder då det ej finns chefer / kamrater som är deltagande eller ser o förstår vad som sker.

    Inte sällan ser omgivningen vad som sker , men vågar ej ingripa / agera till din eller gruppens förmån. Ofta handlar det om att ..själv.. inte vilja bli utsatt av denna lärare,s mobbing / missaktning.

    Att ta upp mobbing problematiken inför gruppen utan professionell / erfaren vägledning , skapar oftast ytterligare problem både för den mobbade och gruppen. Framför allt för den redan mobbade. Risken är att en del gruppmedlemmar kan bli / är symbiotiskt sympatiska med läraren och med denna relationsanknytning eskalerar mobbingen / aggressionerna till direkta konflikter mellan gruppmedlemmar ( typiskt för kvinnodominerade organisationer)
     
    Protestera agera ställ krav följ upp.
     
    Per Hagman

  11. JD skriver:

    Anton.
    Jag vet inte exakt hur situationerna ser ut men det skulle kunna vara så att du nu slätar över de gliringar som du får av din lärare och att det  därför kan vara svårt för andra att se vad som sker?
    Hur skulle det i så fall fungera om du istället förstärker lärarens gliringar och nedlåtenhet varje gång som det inträffar genom att du högt för dig själv återupprepar hans nedlåtande kommentarer  och därigenom öppet utmärker dig som ett offer inför alla andra. Det skulle kunna vara ett sätt att få andra uppmärksamma på vad som sker och det skulle till och med kunna slå tillbaka mot läraren i så fall.
    Kanske det också skulle kunna hjälpa dig att hantera hans sätt mot dig genom att du istället för att bara hoppas på att det inte ska ske igen har en strategi för hur du ska göra då det sker.
     
     
     

  12. leifer skriver:

    Min erfarenhet säger att det är bra att ta tag i sånt här så fort som möjligt. Man måste stå upp för sig själv och visa att man har integritet. Det brukar respekteras. Annars blir man lätt ett tacksamt mobboffer.
    Väntar man för länge så blir det bara mer och mer personligt och man vill ju då inte ens bli ”vän” med personen.
    Sen är det ju vissa personer man går ihop med andra som man inte går ihop med. Extra olyckligt om det är lärare – elev förhållande med då måste läraren i alla fall vara professionell och seriös. Sen kan man tycka att en lärare alltid ska vara en positiv kraft för alla sin elever, men så är väl tyvärr inte verkligheten.

    Men kräv att få ett personligt samtal med läraren. Använd uttryck som ”jag känner”. Det går inte ifrågasätta hur man själv känner, dvs det är bättre att använda sån argumentation än att det är fakta.
    Det kan ju faktiskt också vara så att läraren inte ens tänker på hur han uppför sig, då är det ju extra bra att förtydliga det.
    Det kan också vara så att han tror att det är ok med stilen han kör med då vederbörande ju aldrig reagerar eller säger ifrån.
    Sen är det bara att fortsätta kräva personliga samtal tills man är nöjd.
    Man får ibland vara lite pain in the arse tillbaka. Folk är bekväma och vill ofta följa minsta motståndets lag.
    Läraren är ju faktiskt fast med sina elver också, så han vill ju att det ska funka för sig själv om inte annat.

  13. dolf skriver:

    Jag noterar att frågan Pelle ställde verkar ha blivit bortglömd, Har allt fokus på diskriminering gjort att vi inte ser vanlig mobbing, och att vita heteromän inte längre kan vara utsatta?.  
    Den är helt  berättigad, jag anser att alla hatbrottslagar och lagar som skall skydda mot diskriminering definitivt snedvrider våra perceptioner och behandling av personer och incidenter.
    Jag kommer osökt att tänka på ett fall där en homosexuell utsatts för ett hatbrott där någon slängt in en sten genom fönstret hos denne. Vilket fick mig att undra över hur man kunde veta att det var ett hatbrott när man inte ens visste vem stenslängaren var eller något närmare om motivet. Det skulle ju till och med kunna vara så, om man tar till ytterligheter, att stenslängaren tagit fel på fönster och egentligen hade till avsikt att slänga in stenen hos den heterosexuella vita grannen på grund av någon personlig oförrätt.
    Om man nu skulle slå en bög, invandrare eller svart på käften, så behöver det ju inte innebära att man gör det på grund av att personen är bög, invandrare eller svart. Det kan ju helt enkelt vara så att personen ifråga är en skitstövel som förtjänar ett slag på käften (jag förordar inte att man skall ta till nävarna, men jag tror ni förstår vad jag menar). 
    Vi har ju redan straffrabbatter och straffmoms inskriven i lagarna.
    Per definition skall en 60 kg svag vit man som slår en 120 kg atletiskt svart homosexuell kvinna av muslimskt ursprung ha moms på straffet för hon tillhör minoriteter (till och med minoriteten kvinna som är numerärt överlägsen majoriteten män). Men i motsatta fallet (hon slår honom) så bedöms det redan utifrån lagtexterna mildare, trots att hon är fysiskt överlägsen honom. 
     

  14. leifer skriver:

    dolf
    Bra där! Kanske säger rätt mycket om hur män lärt sig att klara sig själv, aldrig ”gnälla” etc?
    Jag svarade utan att tänka mig för, som en ren ryggmärgsreflex enl devisen ”bra karl reder sig själv”.
    Män ska ju ändra såna normer, men när dessa män då säger ifrån, så får dom noll förståelse för att det faktiskt kan handla om diskriminering och till och med strukturell diskriminering.

    Män får inte vara offer, det är omanligt och mesigt alltså.

  15. KarlAnton skriver:

    Det du beskriver är inte könsrelaterat som jag förstår det. Du är utsatt för klassisk mobbning. Detta drabbar tyvärr både män och kvinnor.
    Mitt råd till dig är att när du känner dig obehaglig till mods över lärarens kommentarer. Fråga då genast – Vad menar du? Läraren kan då bli mycket skamsen över sina insunuationer.
    Detta vapen slår alla andra. Prova.

Google