Bloggläsaren Roger har skrivit ner sin berättelse om hur han blev både överraskad och chockad när han först insåg att jämställdheten i Sverige inte var till för båda könen.

Efter samtycke från Roger publiceras texten nedan. Den är välskriven, lättläst och ytterst intressant. Rekommenderas!

Jag var med i författarcentrum Östs skrivarforum (som inte finns längre) i början av 2000-talet. Det var ett välutvecklat forum där man kunde rösta fram både dagens, veckans, månadens och årets vinnare. Det var dikter, noveller och än längre texter.

Jag gick med rätt sent och många texter hade röstats fram efterhand som tiden gått och låg nu i listor som man kunde browsa igenom. En dag satt jag där och läste och hittade en text som hette “Den perfekta mannen.” Jag blev nyfiken, öppnade den, läste och förvånades. Den innehöll varje tänkbar negativ stereotyp om män, de kollar på sport och dricker öl, de är lata, de är mammiga, de fiser ogenerat etc och texten gick ut på att hon ville ha en man som inte hade dessa egenskaper. Den avslutades; men en sådan man finns ju inte.

Jag blev lite sårad, framförallt för att den röstats fram som månadens text, och av kommentarerna som andra läsare skrivit. “Precis så är det!”. “Word.” “You go girl!” etc. Jag var ju inte alls så, och ingen kille jag kände eller kände till heller. Så jag bestämde mig för att göra experiment. Jag insåg att texten var tillräckligt gammal för att ingen skulle komma ihåg den, så jag kopierade den, bytte namn till “Den perfekta kvinnan” och la upp den på min sida.

Jag kommer ihåg att jag bytte ut exakt tre ord i texten, jag bytte sporten mot ricky lake, fis mot mens, och något mer som jag inte minns idag.

Reaktionerna var det mest obehagliga jag upplevt fram till den tidpunkten i mitt liv. Jag var en kvinnohatare och misogyn (vilket jag inte visste vad det betydde då), jag var en mansgris som letade efter underdåniga kvinnor och det hela eskalerade till att de skulle få mig avstängd från sidan.

Jag blev rädd, och la efter några dagar upp en förklaring av vad jag hade gjort och varför. Efter det blev det knäpptyst, och jag fick bara två kommentarer till. En kille skrev “Hö, hö, hö, you go boy!” och en annan “I like.”

Det var då jag först insåg hur män och kvinnor döms efter olika mallar i jämställdhetsdiskussionen, och också då jag först insåg att jag har komplexa känslor och upplevelser kring frågan men saknade ett språk att uttrycka dem med. Den feministiska terminologin som på många sätt har satt de gränser vi tillåts diskutera inom, var allt för onyanserad och nedlåtande, för att inte säga föraktfull, mot män. Det faktum att män faktiskt har känslor, tankar och åsikter i frågan verkade inte ha slagit dem, eller så ansågs det bara inte viktigt.

Så det var starten på mitt engagemang för en sundare jämställdhetsdebatt där:

  1. Män tillåts uttala sig (och utveckla ett språk för syftet utan de mansnegativa konnotationerna i den feministiska terminologin).
  2. Den manliga upplevelsen tillskrivs samma dignitet och relevans som den kvinnliga.

Vi är väl inte där än, men det har börjat röra på sig så smått inte minst tack vare dina fantastiska insatser Pelle.

Själv har jag inte modet och balansen att stå där mitt i skitstormen såsom du gör, och jag är tacksam för att du gör det istället för mig. Däremot var jag tidigt på banan och jag vet att en del av mitt tankegods har hjälpt killar att må bättre över att vara killar, att hitta ett språk att uttrycka sig och dekonstruera de tankefällor som den osunda feminismen konstruerat. Det är något jag är stolt över, även om jag önskat att jag gjort mer.

Men vem vet vad framtiden har i sitt sköte? Jag tror på alla människors inneboende godhet och därför också på en ljus morgondag. Så länge vi alla drar de strån vi kan till stacken.

Det här blev kanske lite mer personligt än jag först avsåg. Men stor kram till er alla nu när jag ändå är på gott humör! :)

Gillade du Rogers berättelse? Vill du själv berätta om något du varit med om?

Skicka i så fall in din egen insändare! Genom att fler människor berättar det de varit med om breddas bloggen på ett bra vis.

 

18 kommentarer på “Insändare: En ung man överraskas av den svenska jämställdheten”

  1. Meds skriver:

    Shit, man har så många sådana här erfarenheter från livet att det blir svårt att välja….alltifrån små till stora saker.

  2. AV skriver:

    Har ibland funderat på att köra en omvänd transgenus. Ta en text från patriot-sidorna eller varför inte ett tal direkt från 30-talet och göra om. Publicera och låta feminister hylla den ett slag. Och sedan avslöja tricket.
    Förhoppningsvis skulle några börja fundera över. Sen skulle man givetvis få en del kritik från läsarna här undertiden men det passar ju bra.

    Om någon klagar på att man publicerar rasistiska texter är det bara att kalla det performancekonst. Då får man göra vad som helst.

  3. Men@Work skriver:

    Är det något jag inte gillar så är det hyckleri och dubbel bokföring. Feminismens trademarks… Det politiska budskapet är viktigare än innehållets kvalitet. Precis som genus”vetenskap”…

  4. Men@Work skriver:

    Jag har för övrigt gjort en liknade sak. Vanligen får jag utmärkta betyg på allt jag skriver. När jag skrev ett PM i pedagogik som ifrågasatte genusvetenskap fick jag plötsligt med nöd och näppe godkänd trots att alstret höll samma kvalitet, källhänvisningar som vanligt.

    Man vill inte ha vetenskaplig kvalitet och kritiskt tänkande. Man vill ha villkorslös kapitulation till en extremfeministisk ideologi. Till saken hör att jag öcerklagae betyget, men fick det inte ändrat. Alla som läste det höll med om att betygssättningen var skandalös. Mitt enda G någonsin… Politiskt motiverat… På någon sätt ändå värt det…

  5. Men@Work skriver:

    PS. Jag skriver från iPad och bloggens redigeringsfunktion fungerar ej… Därav typos…

  6. Jocke skriver:

    Jag skulle utan vidare kunna skriva en hel bok i ämnet. Den skulle kunna handla om hur vi pojkar redan på 70-talet fick höra av våra kvinnliga lärarinnor att vi var roten till allt ont här i världen. Att krig var vårt fel och att vi i framtiden förmodligen skulle ställa till en massa elände. Något som fick många små pojkar att krokna i skolbänkarna.

    Själv har jag protesterat mot feminismen sedan början av 90-talet. Och det som fick mig att på allvar vägra acceptera feminismen var följande:

    - Den ofattbara dumheten och ovetenskapligheten (könet är en social konstruktion).
    - Manshatet (män är djur)
    - Fanatismen och det sektliknande beteende hos de värsta feministerna (scum)
    - Lögnerna (könsmaktsordningen)
    - Fördomsfullheten och det verklighetsfrånvända perspektivet (alla män glider alltid på en räkmacka)
    - Den inbyggda ojämställdheten (allt handlar enbart om kvinnors problem, aldrig om mäns)

    Men jag tror den händelse som verkligen satte spår i mig var när Aftonbladets kvinnobilaga var ny och skulle lanseras. Jag minns inte om det var i det första numret, men det var i alla fall bland de första.

    Då körde man ett helt uppslag med en mansgestalt på ena sidan och en kvinnogestalt på den andra. Sedan listade man allt som var dåligt med män (blödarsjuka, bland annat) och allt som var bra med kvinnor. I samband till detta fanns också en text som handlade om hur usla och värdelösa män var och hur fantastiska kvinnor var.

    Jag kände mig inte bara sårad som människa. Det blev också insikten för mig att feminismen hade spårat ur fullständigt och tagits över av blindgalna extremister. Jag såg direkt otäcka paralleller till vår historia. Sedan dess motarbetar jag feminismen överallt där jag kan.

  7. Koo skriver:

    Bra att du berättar din historia, Roger!

    Det är så många män (och kvinnor) som ännu inte råkat ut för feminismens faktiska innebörd. Som lever i okunskap och naiv tro att feminism är något gott som jobbar för jämställdhet.

    Politisk feminism i Sverige idag har ingenting med jämställdhet att göra. Den primära drivkraften i den radikalfeministiska rörelsen är Hat.

  8. Anders skriver:

    Fick stryk av en feministbrud på krogen i gbg när jag påtalade att inte alla hade samma förvridna människosyn som henne :-) jag fick en lavett rakt av och då puttade jag bort henne i självförsvar. Vem blev utslängd tror ni..? :-)

  9. Pelle Billing skriver:

    Anders,

    Krogen kan vara livsfarlig för en man eftersom du alltid anses skyldig till bråk gentemot en kvinna, även om du inte startar det själv eller ens gör något speciellt. Om du inte blir utslängd kan andra män klå upp dig.

  10. Nicklas skriver:

    Dessutom går utvecklingen åt helt fel riktning, Att Scumpjäsen är skattefinansierad och pojkar i gymnasieåldern ska tvingas bli utsatta för hat pga av sitt kön och identitet är helt Wack. Vi glider mot ett samhälle som accepterar allt mer hat mot män och bara man kan argumentera för sin sak så är i stort sätt vad som helst accepterat.

    Det har varit iaf en motion om omvänd bevisbörda i våldtäktsmål, den blev avslagen men jag tror att Fi fortfarande driver frågan.

    genuspedagogiken är också en kontroversiell pedagogik. Jag såg inte programmet ”in i vårt psyke” men jag har tagit ett den här informationen från en blogg

    ”I Sveriges Televisions program Vetenskapens värld sänds för närvarande en programserie med namnet ”In i vårt psyke”. I programseriens tredje avsnitt intervjuas psykiatriprofessor Mikael Landén vid Karolinska Institutet angående psykiatrins hemska historia av övergrepp på människor i samband med psykiatriska studier. I slutet av intervjun tillfrågas Landén om vilka av dagens experiment vi må skämmas för om femtio år. Vilket experiment nämnde Landén apropå morgondagens psykiatriska övergrepp? Ett genusexperiment såklart, se nedan.

    Mikael Landén, professor i psykiatri, Karolinska Institutet:

    ”Vi har i Sverige en väl utvecklad organisation för att programmera barns hjärnor som sker i stor skala och det kallar vi ju dagis och skola. Och där sker ju sådana experiment i stor skala hela tiden och det kallas då för pedagogik. Det kan ju ha jättestora positiva konsekvenser. Det kan ju vara så att vi blir mer fria i våra könsroller om vi nu pratar om det här med genusdagis. Det kan ju också bli så att vi blir mer osäkra. Vem vet? Men det är ju ett gigantisk experiment som sker.”"

  11. Pelle Billing skriver:

    Nicklas,

    Ja, det är ett stort experiment. Jag brukar säga att varför ska barnen ändra sig om de vuxna inte gör det? Rimligen är det de vuxna som får ändra sig om de vill vara annorlunda förebilder för sina barn.

    Förskolan och skolan ska stödja varje barn i dess utveckling, vare sig barnet uppvisar en könstypiskt eller könsotypiskt beteende.

  12. Patrik skriver:

    @Anders
    @Pelle

    Under min uppväxt var det standard att tjejer hetsade hanar på killar de inte gillade.

    Dotterns killkompis fick hörseln förstörd av en tjej häromveckan som ordnade fram tre år äldre hårdingar som skadade grabben hon inte gillade.

    En trist tradition som är väldigt farlig för män.

    Annars var det nästintill chock för min del senare i livet när mer ”civiliserade” kvinnor tog sig en dust med nån som man verkligen borde ha undvikit och sen stolt lämnade över det till valfri stackars riddare.

    Men det är nog delvis en total avsaknad av street smart också.

  13. Jim skriver:

    Pelle, I would like to translate this, and the comments, and post them on our new blog, with your permission. Thanks.

  14. Nicklas skriver:

    Pelle,

    Man kan se liknande beteende hos barn i alla länder oavsätt kultur, det borde vara ganska klart bevis att det inte är omgivningen som förväntar sig detta beteende. Om man istället utgår från tesen att beteende är beroende av påverkan av testosteron och östrogen i fosterstadiet. Om vi då ändrar det naturliga gruppbeteendet när barn socialiserar, vad får det för effekt på andra beteenden senare i livet? Dessutom verkar det också vara ett försök att träna bort våldstendenser, frågan är då om dessa kommer att försvinna eller om dem istället exploderar senare i livet.

    För att inte tala om att barn har rätt att vara barn och följa sina naturliga instinkter.

    Faktum kvarstår dock att pedagogiken fungerar, den ändrar barns gruppbeteende och individuella beteende. För det bättre eller sämre kvarstår att se.

    Dessutom så är pedagogiken också till för att ändra pojkgruppen och flickgruppens normer, vilka normer ändras och vilka normer är ersättarna?

    Har staten rätten att göra så här, borde inte folket forma samhället och inte tvärt om? Det luktar social ingenjörskonst, historien har lärt oss dessa projekt slutar sällan väl. Idag är det dock inte tvångssterilisering utan manipulering.

  15. David Holman skriver:

    @Roger
    Jag önskar jag kunde säga att din historia är ev det ovanligare slaget, men tyvärr är inte så fallet.

  16. Pelle Billing skriver:

    Jim,

    Yes, feel free to translate and post this (with a link back).

    I checked Google translate and I think most of it is understandable. If you turn Google’s translation into decent English (I suppose that is your plan?), feel free to email me about any parts that are impossible to comprehend.

  17. Jim skriver:

    Oh I definitely plan on linking back. I want people to see what is bubbling in Sweden. I wnat them to see that the movementn is not just a few malcontents here and there.

    Google tranlslte – that had slipped my mind. It certainly saves work, although the piece was fairly easy and not much work to translate. I also want to make the comments available to English language readers because I think they exapnd on the post.

  18. Gonzo skriver:

    Jag kan inte se något fel med att gilla sport och dricka öl.
    Många kvinnor gillar sport och öl så det är inget som en vanlig kvinna bryr sig om. Så länge det inte går till överdrift vill säga.

    Alla har vi våra intressen.
    Att vara mammiga behöver inte vara något fel.
    Många kvinnor är pappiga, pappas flicka, men vem klagar över det??

Google