Genusstudiernas effekt på en självständig kvinna

17 december 2011, av Pelle Billing

Jag har länge känt en skepsis inför genusstudier. Inte för att jag strävar bakåt och vill låta saker vara som de alltid varit. Tvärtom är jag alltid nyfiken på framtiden och sällan främmande för att analysera ett visst fenomen.

Det jag är skeptisk mot är att det på många ställen finns en kultur av ensidighet och polarisering, som skapar starka känslor hos studenterna. Lite förenklat kan man säga att:

  • De historiska nackdelarna med att vara kvinna beskrivs väl, men nackdelarna med att vara man mer summariskt. Lite tillspetsat så beskrivs kvinnan som generellt underordnad och förtryckt, medan mannen inte har fått visa känslor.
  • Utifrån genussystemet (”könsmaktsordningen”) antas mannen direkt eller indirekt vara ansvarig för kvinnans situation.

Sammantaget leder detta till att många kvinnor som läst genusstudier de senaste 20 åren gått igenom en process där de känner en stark upprördhet över det historiska och aktuella kvinnoförtrycket, samt en medveten eller omedveten ilska mot män.

En god illustration av hur detta kan arta sig ges av Susanna Alakoski i Bang – samma Alakoski som nyligen hade ett meningsutbyte i Kristianstadbladet. Före sina studier beskriver hon sig som en stark och självständig kvinna:

Jag hade brutit arm med pappa, slagits med killar i skolan, försörjt mig själv sedan sexton års ålder, rest runt i världen ensam, hade två barn, en jämställd man, bra jobb och hyfsad lön.

Inte så illa jobbat. Det är långt ifrån alla som klarar sig så bra i livet.

Dock var inget av detta tillräckligt för att förbereda henne för studier i Umeå om Makt och Kön. Effekten var stark och omedelbar:

Redan efter andra föreläsningen kände jag av illamåendet. Det tilltog kan man lugnt säga. Den ena feministiska forskaren efter den andra fick både hjärtat och hjärnan att krampa.

Utifrån Alakoskis berättelse om sig själv har jag svårt att tänka mig att hon var en liten duvunge. Ändå dessa starka reaktioner på en vanlig universitetskurs. Hur kan detta komma sig? Är det rimligt att göra en samhällsanalys på ett modernt land som får kvinnor att må illa?

Inte nog med att Alakoski mådde illa på lektionstid, utan studierna ledde även till gräl med hennes make – samma make hon själv beskrivit som jämställd. Grälet slutade med att hon kastade en tallrik i golvet:

Tallriken gick i tre stora bitar. Den största träffade min man i benet. En sena gick av, operationen oundviklig. Tre veckors hästkur penicillin, hela sommaren med gips från lår till fot, kryckor och många grannar som undrade: Men vad har du råkat ut för?

Ja, man kan verkligen undra vad denna man med en tidigare harmonisk hustru råkat ut för. Indirekt hade han råkat ut för kursen Makt och Kön.

Istället för att analysera sitt eget beteende, ta ansvar för sina handlingar och fundera på om universitetskursen bara var av godo för henne – började hon prata med andra kvinnor om våld. Och fick höra lite olika berättelser:

– Kastade du bara en tallrik? Jag rev ner hela köket.

En annan kvinna:
– När min man vägrade prata kastade jag en gjutjärnsstekpanna efter honom. Den missade huvudet. Då rusade jag efter honom, bet honom i axeln. Vi fick åka till sjukhuset, stelkrampsspruta.

En tredje:
– Jag kastade in en sten genom fönsterrutan hos min före detta.

Berättelserna tolkas inte som att kvinnorna hade handlingskraft och handlingsutrymme att bete sig på detta viset, utan tolkas som att kvinnorna är underordnade och frustrerande. Paradoxalt nog skulle samma beteende hos en grupp män tolkats som ett uttryck för deras överordning.

Således kan vad som helst bekräfta könsmaktsordningen när man väl börjat tro på den, genom att förklara identiska beteenden diametralt olikt hos kvinnor och män. Igenkänningsfaktorn blir starkare och starkare för varje gång ett man observerar ett beteende som tidigare har klassificerats som del av maktordningen.

Med detta inte sagt att kurser om kön inte ska finnas. Men det är fördummande när maktperspektivet blir alltför dominerande, och när bara ena könets fördelar beskrivs som en maktordning. Det är därför genusvetenskapen behöver reformeras, och troligen även byta namn. Steget från kvinnovetenskapen (eller så kallade feministiska studier) till genusvetenskapen var ett stort steg i rätt riktning, men ändå inte tillräckligt.

Att unga kvinnor ska få lära sig en polariserad världsbild över könen kan inte vara rätt och rimligt. Visst har de rätt att lära sig om kvinnans begränsade och utsatta könsroll genom tiderna, samt vilka delar av det som går igen i vår tid. Inget tvivel om detta. Men bilden måste kompletteras med den manliga könsrollens begränsningar och hur båda könsrollerna formades av driften att överleva.

 

38 kommentarer på “Genusstudiernas effekt på en självständig kvinna”

  1. Mia. skriver:

    PB

    ”Paradoxalt nog skulle samma beteende hos en grupp män tolkats som ett uttryck för deras överordning.”

    För att tala klarspråk hade det definierats som ”mäns våld mot kvinnor”.

    Det sägs ofta att även kvinnor är med och upprätthåller ‘könsmaktsordningen’. Jag menar att alla har svårt att se förbi könsrollerna, inte minst radikalfeministerna själv. De om några upprätthåller könsrollsordningen.

  2. John skriver:

    Genusvetenskapen är en del av en extrem sekt. Styr om pengarna till exit-verksamhet istället.

  3. Sören skriver:

    ”Kastade en tallrik i golvet”. Så tusan heller om det behövdes operation…. grov misshandel av maken måste misstänkas här!

  4. Mars skriver:

    Det som får mig att reagera är hur hela historiebeskrivningen blir så skruvad.

    Precis som var och en idag utan svårigheter inser att bara för att man är man blir man inte styrelseledamot i börsbolag, professor eller kommunstyrelsens ordförande, så borde det vara lätt att inse att i det extrema klassamhället som rådde i landet från medeltiden fram till 1900-talet, så handlade det bara om en liten klick överklassmän som hade den makt som ”männen” säges ha haft. Kvinnorna i dessa familjer hade oerhört mycket mer makt än gemene man. Dessutom hade kvinnorna ett betydligt större handlingsutrymme än vad de feministiska teorierna ger dem, i alla fall om man ska tro de riktiga historikerna.

    De traditionella marxistiska makt-teorier berör åtminstone sanningen. Den genusvetenskapliga är fantasiprodukter från början till slut.

  5. Liberalen skriver:

    Är det verkligen någon här som fortfarande, på allvar, år 2011, faktiskt tror, att själva syftet med den kvotkåta könskommunismen, kärnfamiljehatet, heterohatet, könshatet, manshatet, västhatet, biologihatet – den så kallad genusvetenskapen – är vetenskap?

  6. Aktivarum skriver:

    Ett typiskt exempel på att genusteori och feminism är skadlig för hjärnkapaciteten:

    ”När min man vägrade prata kastade jag en gjutjärnsstekpanna efter honom. Den missade huvudet.”

    Mordförsök motiverat av oförmåga att tvinga mannen PRATA? Hur många fler kvinnor skulle inte vara i fängelset om män anmälde, åtalade och dömde allting som kvinnor själva tycker är ”rättmätig upprördhet”?

    http://aktivarum.wordpress.com/2011/12/02/jamstalld-misshandel-pa-tag-29-november-2011-i-new-jersey/

  7. Papparazi skriver:

    Så nu är det genusstudiernas fel att kvinnor blir aggressiva och skickar män till sjukhus, behöver alla dessa kvinnor aldrig ta ansvar för sina handlingar ;-)

  8. Blix Gordon skriver:

    Genusvetenskapen är statsfeminismens moderskep. I alla SiFi filmer så spränger hjälten moderskeppet och ordningen återställs. Ofta genom att identifiera en liten svag punkt på det oformliga enorma skeppet. Just detta skepp tänker jag mig ha en kärna av pulserande grönt slem.

    Samma sak bör göras här, och det finns otaliga svaga punkter i detta moderskepp som kan sänka dess prakt med ett brak.

    Det behövs systematiskt arbete mot de svaga punkterna.

    Punkt 1: genusforskning bygger ej på empirisk data.
    Punkt 2: genusforskning drar inte en slutsats av insamlad data, utan söker en politisk sanning, som är förutbestämd, i samma data.

    Det finns flera punkter, men rätt hanterat räcker dessa för att omforma genusvetenskapen till grönt slem som rinner längst väggarna. Så som det typiskt kan se ut när hjälten gjort sitt och kan paradera hem under folkets oavbrutna jubel.

  9. Blix Gordon skriver:

    Som rutinerad superhjälte vill jag också tillägga att man ska vara stolt över sin manlighet. Den starke mannen är en god man som vi brukar säga på superhjälteklubben.

    Va en man, visa att det är bra. That’s it!

  10. Håkan skriver:

    ”Istället för att analysera sitt eget beteende, ta ansvar för sina handlingar och fundera på om universitetskursen bara var av godo för henne…”

    Troligen har kursen även visat för henne att hennes beteende beror på hennes underordning. Underordningen ursäktar samtidigt handlingarna så hon behöver inte ta ansvar för dem.

  11. Medborgare X skriver:

    Håkan!

    Just detta med att kvinnor inte ska behöva ta ansvar för sina egna val och handlingar är väl ett av de mest karakteristiska dragen för den moderna radialfeminismen och genusvetenskapen. Kanske är det också det som gör att vissa kvinnor appeleras av den?

  12. NinniTokan skriver:

    Det är precis den här effekten av de senaste 25-årens utveckling som gör mig så förtvivlad.
    När jag var ung var vi vänner, män och kvinnor. Min generation formades av kvinnor-kan-mässorna och de kvinnor jag gick på gymnasium med, alla där för att bli ingenjörer, litade på sina egna vingar. Vi förväntade oss inte annat än att vi skulle kunna om vi ville.

    Idag formas kvinnor av en tid som berättar för dom igen och igen att de är strukturellt underordnade män. Kan man bygga in större psykologiska spärrar mot egen drivkraft och karriär?
    Man berättar också att män är hemska. Hur ska man någonsin kunna bli lycklig med någon man under längre tid om man går och tolkar in förtryck i varje ord denna säger?

    Det är så sorgligt allt ihop tycker jag.

  13. Sanjo skriver:

    Mycket bra analys, Pelle!

  14. Medborgare X skriver:

    Ninnitokan!

    Instämmer. Det kan inte vara bra för flickor och unga kvinnor att växa upp med budskapet att strukturellt underordnade män, att de inte klarar sig själva, att de behöver extra hjälp, att män är farliga, att de är utsatta, etc. Inte underligt att många flickor och unga kvinnor mår dåligt och tolkar in förtryck i varje liten motgång de stöter på.

    Samma sak för pojkar och unga män som ständigt får höra att män är dåliga och onda, att de inte duger som de är, att de måste ge plats för flickorna, att de inte är välkomna i samhället som de är, etc. Inte underligt att de fjärmar sig från samhället och antingen sluter sig inom sig och ägnar sin tid åt datorspel eller söker gemenskap i grupper som ser samhället som sin fiende (gäng, brottsliga grupper, rasistorganisationer, etc.).

  15. Jocke skriver:

    Ännu ett bevis för att vi har med en sektliknande rörelse att göra. Det du beskriver följer samma mönster som hos andra rörelser som ”upplyser” folk om sanningar de innan inte känt till.

    Därför måste hela genus”vetenskapen” genomlysas och nedmonteras. Det finns ingen annan utväg. För många blir helt enkelt hjärntvättade.

  16. Hugo skriver:

    Pelle B: Mycket klargörande analyserat och skrivet!

  17. Sanjo skriver:

    Ja, jag tror ”Hjernevask”, hjärntvätt är ett ganska lämpligt ord för att beskriva det som den statsfinansierade genusvetenskapen sysslar med i Sverige.

    Mot bakgrund av det som hänt i Norge kommer man säkert också att sluta sig än mer inåt, vägra föra diskussioner med ”oliktänkande” osv. De sekteriska inslagen förstärks. Jag läste att Nationella Sekretariatet för Genusforskning gått ut med uppmaningar att inte tala med journalister.

    Jag väljer ändå att vara optimistisk och har svårt att tro att detta luftslott inte förr eller senare kommer att spricka. Det krävs bara ett par modiga journalister med insyn och viljan att komma åt sanningen – så rämnar hela skeppet.

    Den dag folk väl vågar börja tala (förmodligen måste man bli bättre på att komma i kontakt med avhoppare), då kommer också nedmonteringen inledas.

  18. leifer skriver:

    Pelle, mkt bra skrivet!

    Detta med att kvinnor kastar saker och slår män, är även nån som går igen på film numera. Det kan till och med vara ett komiskt inslag.

    Budskapet är att det ändå är mannens fel. Om kvinnan blir så arg att hon kastar saker, så har han gjort nåt (eller inte gjort nåt) som förtjänar detta.

    Förr kunde väl män reagera tillbaka och visa vem som är chef. Men det går ju inte heller idag. Eller jo kanske, detta är kanske lite av det Torstensson brukar beskriva som skit-test. Och att ha integritet är ju aldrig fel. Mannen kunde t.ex. ta tag i kvinnan och säga ifrån högt typ ”Va fan håller du på med???” och ”det är INTE ok att kasta saker!!!”

    Intressant också att kvinnor berättar för varandra om saker dom kastat och att ingen drar slutsatsen att deras eget beteende är fel. Sjukt!

  19. NinniTokan skriver:

    Medborgare X
    Mm.. detta är illa för alla, både på individuell nivå och på samhällsnivå. Det är lika illa för män som för kvinnor. Att unga människor inte ser igenom denna hjärntvätt, det kan jag förstå. Men jag fattar inte hur kloka individer i min generation och äldre inte kan se konsekvenserna av detta som har egen erfarenhet av tiden före Eva Lundgren & Co’s start av nutidsfeminismens spår. Jag fattar inte att någon som är 40+ fortfarande kallar sig feminist. Öppna ögonen för h*vete liksom. Se vad vi skapar! Det var meningen att vi skulle ge kvinnor styrka och ryggrad. Det var vad jag stod för som feminist en gång i tiden.

    leifer Intressant också att kvinnor berättar för varandra om saker dom kastat och att ingen drar slutsatsen att deras eget beteende är fel. Sjukt!

    Jo, jag försöker då och då (alltid vänligt och artigt) öppna ögonen på kvinnor när de missbrukar sin makt i förhållande och förtrycker sina partners. Du vet det där när ”vi”(paret) bestämt att ”vi” behöver ny bokhylla eller renovera eller vad det nu än är som hon bestämt och han tvingas utföra… Men man är helt förblindad av vad man gör… Man förstår inte ens vad jag säger…

    Och det där förtrycket av män i relationer är något jag upplever eskalerat på 2000-talet. Det föder inget gott.

  20. John Nilsson skriver:

    Aktivarum, kl 09:29,
    Har du sett att videoklippet inte är tillgängligt längre, angående http://aktivarum.wordpress.com/2011/12/02/jamstalld-misshandel-pa-tag-29-november-2011-i-new-jersey/ ?

  21. John Berg skriver:

    Kvinnorna Susanna Alakoski refererade till borde lagföras för brott. Att kasta en sten genom en före detta partners fönsterruta, att bita en partner i axeln torde onekligen vara att utsätta vederbörande för en brottslig gärning.

    Låt oss anslå ett genusperspektiv på ovanstående fall genom att byta kön på parterna i Alakoskis citat.

    ”– När min flickvän vägrade prata kastade jag en gjutjärnsstekpanna efter henne. Den missade huvudet. Då rusade jag efter henne, bet henne i axeln. Vi fick åka till sjukhuset, stelkrampsspruta.”

    Man måste inte heta Eva Lundgren för att klassificera en sådan handling som kvinnomisshandel.

    ”– Jag kastade in en sten genom fönsterrutan hos min före detta flickvän.”

    Ett solklart fall av skadegörelse och måhända även olaga hot.

    Varför polisanmälde inte Alakoski kvinnorna i fråga för misshandel, olaga hot, skadegörelse med mera? Vill inte Alakoski komma tillrätta med partnervåldet i Sverige? Vad hade Alakoski gjort om gärningsmannen i respektive fall hade varit en man och inte en kvinna som i mina exempel? Alakoski visade enligt min bedömning prov på feministisk dubbelmoral och hyckleri.

    Apropå så kallad genusvetenskap. Att byta namn på ”vetenskapen” torde inte vara tillräckligt för att komma tillrätta med politiseringen av genusvetenskapen. Den så kallade genusvetenskapen måste avvecklas och landets så kallade genusforskare måste skriva in sig på Arbetsförmedlingen.

    Artikel 19, Lägg ner den så kallade genusforskningen:
    http://artikel19.blogspot.com/2011/12/lagg-ner-den-sa-kallade.html

  22. BekeZeke skriver:

    Ett av dina bättre inlägg. Närmar sig pudelns kärna.

  23. Fredrik skriver:

    Herregud vilka barn, varför har kvinnor som Alakoski (och hon som kastade en gjutjärnspanna) förhållanden med män om de inte gillar det?

    Jag håller med BekeZeke och BlixGordon om att det här inlägget var träffande, det är bra att Alakoski och bang visar dumheten så pass öppet.

  24. Runar skriver:

    Kvinners vold mot menn er bare morsomt vet dere vel! Såpass får vi tåle, herregud, det er høyst forståelige emosjonelle reaksjoner å f.eks kaste en støpejernsstekepanne etter hodet på en mann, tross alt er vi menn vandrende dildo-drittsekker som undertrykker og misbruker våre kvinner(og andres) hele tiden. Vi ser det bare ikke. Feministisk maktanalyse derimot burde åpne våre øyne! Jeg har insett fakta nå, det er aldri for sent.

    Vi bør oppfordre til mer ”feminin vold”, vi fortjener pisk, alle mann! Dessuten, er det så farlig å få kuttet en akillessene da, få en stekepanne i hodet, ett rasert kjøkken?
    Såpass er våre kvinner verdt.
    Ett artig eksempel fra Norge på en skikkelig frigjort kvinne som ikke er redd for å ta igjen med menn som behandler henne dritt, er den norske artisten Mira Craig.

    Hun var i media for få år tilbake, hun er jo ofte der,men saken dengang var pikant. Kjæresten hennes hadde vært utro. Reaksjonen hennes? Vel, hun slo til han i tryne så blod og tenner sprutet, deretter gikk hun hen og ramponerte bilen hans med ett brekkjern! Hvilken fantastisk moderne og foretaksom kvinne!! Akkurat slik vi menn gjør om dama har vært utro, ikke sant? Eh..ikke..?
    Da dette kom ut i media, sa hun – ”Menn må lære at handlingene deres får konsekvenser!” Hva skjedde så? Hun ble hyllet i deler av media som en moderne sterk kvinne,en som ikke lar seg behandle dårlig og som tar igjen(vi menn har jo vitterlig historisk MYE å få juling for,arvesynden, glem ikke den!) . Ett manneblad portretterte hene med boksehansker og det hele, ett godt forbilde og ei real tøff knakande kjekk jente dere!
    Hva er vel etpar tenner i manko og en ødelagt bil? Som mann fikk han visst bare ta det, nettopp som en MANN. Om en kvinne fikk samme behandling av sin kjæreste for utroskap ville han antagelig…m u l i g..fått ett møte med politiet.
    Så skal tillegges at enkelte røster hevet seg i avisene og poengterte en viss grad av dobbeltmoral.
    Jeg undres på hva som beveget seg i hodet på de menn som hyllet hennes handling…noen burde komme med en analyse der…

    Jeg elsker kvinner, uansett!
    (skylder på hormonene)

  25. Gunnar (D.U.) skriver:

    Jag tycker också att detta var ett väldigt bra och belysande inlägg Pelle!

    Likheten med hur olika sekter lyckas värva medlemmar genom att överösa dem med uppmärksamhet och få dem att känna sig speciella, få dem att känna sig missförstådda och utsatta av sin nuvarande omgivning och successivt förvränger deras verklighetsuppfattning är ju slående!

  26. Hugo skriver:

    Kanske ett bra ändamål för Musikhjälpen nästa år: Hjälp till kvinnor som skadats av Genusvetenskapen.

  27. Matte Matik skriver:

    Det som beskrivs ovan är allvarliga brott eller försök till allvarliga brott.

  28. Ivar J skriver:

    Hittade ett annat exempel på omvandling:

    ”Men det fanns en tid då hon inte alls stack ut. I tio år var [hon] ingift i en lundensisk läkar­familj. Under sitt äktenskap födde hon två barn.”

    Det låter ju harmoniskt och välordnat. – Sedan blev hon den Tiina Rosenberg vi känner.

    http://www.sydsvenskan.se/lund/article1592987/rdquoTill-slut-blev-jag-tvungen-att-valjardquo.html

  29. mieitte skriver:

    De som tror det minsta på Genusvetenskap är Marxister och tror att man kan ändra världen bara för att man funnit mer ”strukturer i det socialistiska vetenskapen”.
    Övrigt i Akademivärlden har man ingen diskussion i ämnet utom konstateranden att det är en vänster orienterad rappakalja som fått alltför stor uppmäkrsamhet tack vare statsfeminister vilka har haft sina tjänster innan feminismen men anammad den utan att vi igentligen vet om hur den kommit dit som ämne för sig.
    Professorer i samhällsvetenskap, socionomi-logi, pedagogik, har infört feminismen dit, som ämne tastän det borde högst vara en unberordning i dom andra.

  30. Törnrosa skriver:

    Leifer #18 skriver: ”Förr kunde väl män reagera tillbaka och visa vem som är chef. Men det går ju inte heller idag. Eller jo kanske…”

    Tänkte först strunta i det… men… Du tycker att mannen ska visa att han är chef. Så tolkar jag dig. Könsmakt? Eller bara klumpigt tänkt?

  31. leifer skriver:

    Törnrosa

    Nej, jag är för ett jämställt samhälle. Vilket innebär att ingen är givet chef. Tyvärr är det väl just kvinnan som är chef i dessa exempel när dom kastar saker och lever f-n.

    Dock kan det ju finnas en överenskommelse mellan två vuxna, sånt kan man inte förbjuda eller hindra. Ex vill ju många religiösa leva så, att mannen ska vara chef (patriarkat). Om mannen då inte styr upp en sån situation så lever han inte upp till sin del av ”avtalet”, han får då ingen respekt. Det blir lite som det som Torstensson brukar kalla ”skit-testet”.

    Sen var jag inne på detta med integritet, jag tycker inte män ska acceptera att få saker kastade på sig oavsett. Man kan säga ifrån ordentligt (och då menar jag ordentligt), utan att uppföra sig lika illa som kvinnan som kastar saker. Om man ska åtala sin fru för att hon skadat en, är ju upp till var och en. Men vi vet ju hur det hade låtit om en man skadat sin kvinna, eller hur?

  32. Törnrosa skriver:

    Leifer: ”Nej, jag är för ett jämställt samhälle. Vilket innebär att ingen är givet chef. Tyvärr är det väl just kvinnan som är chef i dessa exempel när dom kastar saker och lever f-n.”

    Många män misshandlar kvinnor väldigt svårt. Dessa män är för det mesta starkare så därför blir det en ”jämlikhet” med olika utfall till kvinnans nackdel – inte sant. Vem är chef då?

    ”Dock kan det ju finnas en överenskommelse mellan två vuxna, sånt kan man inte förbjuda eller hindra. Ex vill ju många religiösa leva så, att mannen ska vara chef (patriarkat). Om mannen då inte styr upp en sån situation så lever han inte upp till sin del av “avtalet”, han får då ingen respekt. Det blir lite som det som Torstensson brukar kalla “skit-testet”.”

    Varför dra in små fiktiva ytterligheter som egentligen inte stämmer med jämställdhetssnacket? Intressant att du börjar dra in religionen också – Känner du dig trängd?

    ”Sen var jag inne på detta med integritet, jag tycker inte män ska acceptera att få saker kastade på sig oavsett. Man kan säga ifrån ordentligt (och då menar jag ordentligt), utan att uppföra sig lika illa som kvinnan som kastar saker.”

    Ingen ska behöva få saker på sig, Inte kvinnor heller – eller vad tycker du? Vanligtvis är kvinnor betydligt sprödare än män.

    ”Om man ska åtala sin fru för att hon skadat en, är ju upp till var och en. Men vi vet ju hur det hade låtit om en man skadat sin kvinna, eller hur?”

    Utöver de kända misshandelsfallen när män slår kvinnor, så vet vi att det finns ett mörkertal som inte lär gå av för hackor heller. Många män går då fria som verkligen borde åtalats.

    Du har totalsänkt dig i mina ögon när det gäller jämställdhet 2.0. Du försa dig beträffande cheferiet och försökte ta dig ur knipan med att hitta på en knepig fiktiv ursäkt.

    Ihop med ditt snack angående reproduktionen och kvinnans huvudmakt så finns det bara ett ord leifer – BULLSHIT.

  33. leifer skriver:

    Törnrosa #32

    Nej, jag försa mig inte (minns dock inte exakt vilka vinklar jag var inne på med kommentaren men du tog den ur sitt sammanhang). Jag vill inte att män ska vara chefer, så inte heller kvinnor! Men samtidigt kan man ju inte hindra individens fria val eller hur? Kanske var det så att denna kvinna som slängde tallriken i golvet bara längtar efter att hennes man tog kommando över situationen dvs var chef, eller hur? Kanske är det så att hon har nån patriarkalisk preferens, oklart om det är biologiskt hos henne, uppfostran, kulturellt intryck etc. Men framförallt tror jag på detta med integritet, det sa jag ju. Och man kan nu då säga att integritet är manligt om man vill.

    Sen har du ju sagt att kvinnor ska vara vårdnadshavare no1. Du blir då förbannad när jag tycker det inte ska vara så, dvs att jag tycker att båda ska vara lika viktiga. Att reproduktiva makten ska vara 50-50. Om du nu inte tycker så längre, så är det bara att säga så! Jag tycker det är helt ok för folk att ändra sig. Men jag tror du står fast där fortfarande tyvärr, och DET är definitivt inte i samklang med jämställdhet 2.0.

  34. Törnrosa skriver:

    Leifer: Du har gjort bort dig.

    Jag önskar dig trots det en god jul

  35. leifer skriver:

    Törnrosa

    Svar nej, men det är du som gör bort dig när du gör vad du kan för att misskreditera mig.

    Du kan ju kolla med Torstensson vad jag tycker i dessa frågor, vi har haft långa diskussioner och vi tycker olika. Han tycker mannen ska ta rollen som chef, inte jag. Men det behöver förvisso heller inte betyda att han verkligen är chefen, att det är han som har den reella makten. Snarare i såna fall att det det är ett spel, och han förväntas ta rollen av ”chef”. Det betyder inte heller att inte båda är väl medvetna om vem som har den verkliga makten.

    Jag kan ge ett exempel, har en storasyster som är djupt religiös. I hennes religion är det mannen som är chef, det är en patriarkalisk religion. Hon säger hela tiden att det är hennes man som är bossen, men i praktiken vet vi alla att så inte är fallet. Han får dock ta vissa roller i detta.

    Jag vill alltså att den reella makten ska vara 50-50. Sen vad individer gör kan eller vill jag inte styra. Idag är det kvinnan som har den reella makten i reproduktionen och många förhållanden. Det är inte jämställt.

    Nu tänker jag inte tjafsa mer med dig, då du bara är ute efter att bevisa nåt som inte stämmer. Att jävlas helt enkelt. Du är inte seriös och står inte för vad du tycker. Och framförallt är du inte för idén om jämställdhet 2.0 (vilket jag tycker ärligt är mycket tråkigt). Du tycker att kvinnan ska vara vårdnadshavare no1, samtidigt som du ganska säkert kräver att produktionen ska vara jämställd. Det är förvisso ganska ärligt vad många kvinnor tycker idag. Dvs man vill ha ett matriarkat. För mig är det lika fel som ett patriarkat, men framförallt djupt oärligt. Jag ser heller inte hur det frigör kvinnor från huvudansvaret i reproduktionen.

    God Jul & Gott Nytt År

  36. Törnrosa skriver:

    Leifer: Hur kan jag inte bli förvånad över ditt svar?
    Jag är inte ute för att jävlas.

    Är inte heller intresserad av att tjafsa mer med dig. Men hade du verkligen läst vad jag skrivit om vårdnadshavare så borde du respekterat det med tanke på vad du nu säger dig kunna respektera från andra.

    Och de halmgubbar som du byggde upp i både ditt första och andra svar till mig kan inte ens jag överträffa.

    Önskar dig ett gott nytt år också

  37. leifer skriver:

    Törnrosa

    Nej nu är det du som tjafsar, du hoppade på mig, sen säger du att du har avslutat, för att återigen nu ändå skriva en kommentar fast du sa att du avslutat.

    Jag respekterar visst vad du tycker, och jag ser att det du tycker inte går ihop med jämställdhet 2.0. Dvs du vill inte att reproduktionen ska vara 50-50. Om du nu ändå tycker det så är det ju bara att rätta mig när jag säger så, eller hur? Men då kan du ju inte stå fast vid att kvinnan ska vara vårdnadshavare no1 som du sagt tidigare (ex vid en vårdnadstvist).

    Snacket om halmgubbar löser inte ditt grundläggande problem, och det är att du försöka skjuta över din omjämställda syn på mig. Det kallas då projektion.

    Sen är jag som jag sagt tidigare liberal i grunden, om nåt par vill ha mannen som chef, så är det för mig ok. Men lika naturligt tycker jag då att det kunde vara med kvinnan som uttalad chef i ett annat förhållande. Men patriarkalska idéer gör ju det senare svårt. Så givetvis vill jag få bort såna idéer men igen tycker jag det är fel att tvinga på folk en viss ideologi. Istället får man verka för att få människor att se fördelarna med en jämställt samhälle. Och för att det också ska kunna fungera så måste den reella makten vara lika mellan könen, på alla områden. Annars blir det obalans, annars hamnar ena könet i en beroendeställning.

    Hoppas du kan öppna ögonen för vad jag säger, försök gärna smälta det över jul. Den här polemiken mellan oss känns onödig, okonstruktiv och fruktlös. Kanske kan vi börja på ny kula nästa år.

    Kram (ok erkänner, kramar hellre kvinnor än män).

  38. Kristian skriver:

    Blix Gordon #8:
    Låter kul. Får vi hjälp av Brian Blessed den här gången också? ;)

Google