Genusmedvetenhetens dolda hybris

10 december 2011, av Pelle Billing

kivi-och-monsterhund

De senaste åren har så kallade genusmedvetna böcker för barn blivit allt vanligare. Förlag så som Olika, Sagolikt och Vilda ger ut barnböcker med ett genusperspektiv.

Det förstnämnda förlaget presenterar sig på följande vis:

På OLIKA vill vi ge ut böcker som utmanar stereotyper och förlegade normer och traditioner i litteraturens värld.

Denna målsättning förefaller vara representativ för alla förlagen ovan.

Som framgår från en längre artikel i SvD från 2007 är målsättningen att skildra starka tjejer och mjuka pojkar. Det vill säga ombytta roller från hur de uppfattar övrig barnlitteratur.

Frågan är då om det inte finns en risk att böckerna blir för ideologiska eller överpedagogiska? Inte enligt Karin Salmson från Vilda förlag:

–Det är en dålig trend att det är fult att vara för pedagogisk eller ha för tydlig vilja med barnlitteratur. Man har isolerat barnbokslitteraturen alltför mycket från samhället.

Genusböcker för barn har alltså en tydlig politisk ambition, och inte bara en ambition om att skriva bra sagor för barn.

Man kan ha olika åsikter om detta förfarande. Personligen anser jag att det viktigaste är att man inte börjar tala om makt eller en ensidg könsmaktsordning med barn. Att göra detta är en form av psykisk misshandel mot små oskyldiga pojkar.

Dock verkar det inte som att detta ingår i böckerna, vilket är ett gott tecken. Utan ambitionen är just att skildra flickor som starka hjältinnor som tar för sig, och pojkar som personer med känslor och som även kan vara intresserade av dockor och princesskläder.

Och visst kan man få göra detta. Jag förstår bara inte poängen. Varför måste detta kallas för genusmedveten barnlitteratur och göras till något krystat som många barn säkert har svårt att relatera till, eftersom det skiljer sig så mycket från deras vardag?

Den svenska drottningen av barnlitteratur – Astrid Lindgren – har ju lyckats med att skildra barn som hela människor på ett helt naturligt sätt, utan inflytande från genusvetenskapliga teorier.

I Bröderna Lejonhjärta är Jonatan och Skorpan två killar som kan vara mjuka och känslosamma inför livets förgänglighet, och tuffa och äventyrliga när en förtryckare ska bekämpas. I Pippi Långstrump är huvudpersonen tuff och stark, medan Annika är mer lugn och försiktig.

Astrid Lindgren berättar intressanta och gripande sagor för barn och vuxna, och de hela människorna som ingår där är en naturlig utväxt av en fantasifull men ändå (i sagans värld) trovärdig historia. Det är inte ett Frankenstein-implantat där den politiska ambitionen kommer först, och sagan blir mer av en eftertanke.

Mitt råd till de som vill skapa bra litteratur för barn är således att vandra i Astrid Lindgrens fotspår, och vidareutveckla den sagoskatt hon skapade. Då stimuleras barnens kreativitet, samtidigt som de ser en berättelse full med hela människor – och som inte är så avvikande att den blir svår att tro på. Ett annat gott exempel är Alfons Åberg, där både han och pappan är mjukissnubbar på ett självklart vis.

I sådana kontexter kan en lesbisk kvinna eller en man som gillar att gå i rosa sandaler dyka upp helt naturligt, och inte som berättelsens huvudsyfte. För personer som avviker mot samhällets norm vill helst av allt få vara en självklar del i mängden – en karaktär bland alla andra karaktärer i sagan – inte ett speciellt unikum som hela tiden måste göras till något separat (vilket genusmedvetna böcker riskerar att göra).

Vad är då bakgrunden till genusböcker för barn? Vad är bakgrunden till att en viss typ av genusmedvetenhet ses som så oerhört viktig?

Det finns ett vanligt drag hos genusmedvetna personer, vare sig de skriver barnböcker eller omorganiserar förskolor. Jag talar här inte om deras gemensamma världsbild som säger att det finns normer och strukturer att utmana. Utan jag syftar på hur de ser på sin egen roll i denna världsbild.

Som exempel kan ges följande uttalande från Jesper Lundqvist som nyligen författat boken Kivi och Monsterhund. Lägg märke till hur han kan se hela tårtan, medan andra personer förutsätts bara kunna se sin egen tårtbit:

Jag brukar tänka att världen är en tårta, och att alla som bor i världen står längst ut på kanten och tittar in mot mitten. Vårt begränsade synfält gör att vi bara ser den tårtbit vi står på. Bra historier gör att synfältet blir bredare och vi ser mer av tårtan. I bästa fall kan vi till och med byta plats och se en helt annan bit av tårtan, en som är täckt med marsipan – när vi trodde alltihop var gräddtårta! Jag försöker få in en ny bit av tårtan varje gång jag skriver någonting.

Vi har alla ett begränsat synfält, och kan bara se vår egen tårtbit. Utom då den genusupplyste författaren som kan se många eller alla tårtbitar och upplysa den mindre vetande befolkningen.

Samma synsätt har genusvetare och radikalfeminister som tror att just de har sett strukturer och maktordningar som andra människor inte känner till. Frågan är hur de kan utgå från denna världsbild? Hur vet de att de vet bäst?

En annan möjlighet är ju att det finns människor som också sett könsrollssamhället, men bestämt sig för att göra en annorlunda analys. Som bestämt sig för att man tycker att vissa delar av könsrollerna kan vara väl stela medan andra delar är relativt funktionella för många barn och vuxna.

Jag uttalar mig inte om vad som är det bästa synsättet här, utan endast att många olika preferenser är möjliga för de som är medvetna om rådande normer, samhällsmönster och kulturella förväntningar.

Varför utgår alltid genuspedagoger, genusförfattare och genusvetare ifrån att just de ser hela systemet på ett sätt som ingen annan gör? Är de utvalda av Gud? Personligen uppfattar jag detta som en form av hybris – en hybris som de själva ofta är plågsamt omedvetna om.

Jag tror vi skulle få en sundare och mer kreativ dialog om kön och könsroller i samhället om utgångspunkten från genushåll inte var att andra människor – eller för den delen andra tänkare – var omedvetna om det intrikata samspelet mellan kön, kultur, biologi och samhällsstruktur.

 

27 kommentarer på “Genusmedvetenhetens dolda hybris”

  1. Rick skriver:

    Bra att du tar upp frågan, Pelle. Idag har jag mycket svårt att köpa barnböcker eftersom jag först vill veta om de är avsedda för barn eller om de är s.k. genusmedvetna. Eftresom jag har barn av bägge könen blir valet av godnattsaga ofta en balansgång, men klassikerna som Pippi och Alfons går alltid.
    En gång började jag läsa på en bok som vi lånat på biblioteket om en prinsessa som var nog så näpen, men som spelade ishockey (!) och slogs och vann mot drakar och räddade prinsar. Barnen tyckte historien var stollig och krävde kvalitetslitteratur, högljutt(!).
    En av stolligheterna i boken var att prinsessan ensam slog ut alla motståndare i en ishockeymatch, trots att hon synbarligen aldrig hade tid att öva. Jag misstänker att vi här har genustänket i all sin nakenhet.Tjejer ska bara få allt, ha allt, utan att anstränga sig. Mina barn får däremot lära sig att all framgång kräver en något slags ansträngning.

  2. Backlash skriver:

    Ja, tacka vet jag Astrid Lindgren, hon uppfann t.o.m ett nytt ord för överbeskyddande socialtanter – Prussiluskor.

  3. per hagman skriver:

    PB ställer frågan : ”Hur vet de att de vet bäst?”

    Jesper Lundqvist ger uttryck för att han allvetande på gränsen till omnipotent.

    Jesper har tydligen sett ljuset och vill nu dela med sig av sina insikter.

    Att Jesper skryter över sig själv och sin förmåga att delge ”ljuset” är sannolikt frånvaron av att någon annan , anser det finns anledning till beröm över Jesper,s författar prestationer.

    Jag uppfattar en jagsvaghet i Jespers resonemang där eg grunden för hans uttalande är en önskan om att vara till lags , korrekt , snarare än att vara självständig.

    Korrekthet.. är just stigmat på den kontraproduktiva marxistiska feministiska kollektiva …tänket.

    Desto mer korrekt man är , desto mer anpassling man blir , som i sig är en trygghet..för en del… att gömma sig i det kollektiva havet och flyta med strömmarna.

    Är inte det själva essensen i den marxistiska feministiska kommunistiska paradigmen …att individerna är små möss som behöver styras… till den rätta attityden o hållningen

    Per Hagman

  4. per hagman skriver:

    .

    Add

    Jag har en mening , du har en mening och det är så världen blir till.

    Per Hagman

    I pappesavisen aftonbladet finns bara tårtinnehavare

  5. John Nilsson skriver:

    Pelle Billing:
    ”Varför utgår alltid genuspedagoger, genusförfattare och genusvetare ifrån att just de ser hela systemet på ett sätt som ingen annan gör?”

    Gör de inte det då? 33% av dem röstade ju på Feministiskt Initiativ i senaste valet, enligt uppgift i http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hur-gar-det-for-norge-utan-genusvetenskap_6687272.svd . Det är väl ganska klart att de ser på samhället …”på ett sätt som ingen annan gör”? ;-)

    Värt att nämna i sammanhanget är också den sammanställning av hur män och kvinnor är representerade inom genusvetenskapen vid våra universitet och högskolor, som presenteras på bloggen Medborgarperspektiv. Medborgare X sammanfattar:

    ”Även om siffrorna är lite bättre än tidigare så är representationen av män betydligt sämre inom de genusvetenskapliga institutionerna än vad representationen av kvinnor är inom börsbolagens styrelser. Ändå beklagar sig nästan dagligen samma genusvetare och deras övriga feministiska vänner över att näringslivet är så ojämställt och kräver kvotering av kvinnor till företagens styrelser.

    Den feministiska dubbelmoralen upphör aldrig att förvåna. Man undrar ju varför genusvetarna inte börjar med att genuscertifiera sina egna institutioner…”

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2011/12/den-ojamstallda-genusvetenskap.html

  6. Henrik i Luleå skriver:

    Man får förstås inte glömma Ronja Rövardotter som den starka och självständiga flicka med en närmast kolerisk far och sansad mor. Likaså för Emil där männen — inkl. Emil själv — beskrivs som halvgalna. Emils mamma Alma är dock lugnet själv.

    Hybris, javisst. Jag skulle nog också ta med en stor dos av navelskåderi där man försöker hitta något som inte finns och därför placerar det där för att sedan — när ingen ser på — hitta det och utropa skandera eureka för alla villiga och ovilliga lyssnare. Det är dock mycket av vad vänsterpolitikens grunder utgår från. Uppfinn ett problem, upplys om det och låt det gå riktigt illa innan en lösning på problemet presenteras.

    Pelle, du är kunnig inom psykologiämnet och kanske har en snitsig term för det beteendet. Eller är det dags att kliva av cykeln för mig?

  7. Patrik skriver:

    ”Jag tror vi skulle få en sundare och mer kreativ dialog om kön och könsroller i samhället om utgångspunkten från genushåll inte var att andra människor – eller för den delen andra tänkare – var omedvetna om det intrikata samspelet mellan kön, kultur, biologi och samhällsstruktur”

    Ja jisses, det var väl formulerat.
    Att börja försöka förstå allt detta litet mer förutsättningslöst vore ju spännande.

  8. JockeH skriver:

    Man måste minnas att som civiliserad varelse är människan en nybörjare. Arten homo sapiens sapiens har såvitt man vet närmare 200 000 år på nacken – och hur många av de åren har han/hon spenderat i fjärrvärmda lägenheter? Inte så många alls. På den här tidsaxeln är till och med pyramiderna en nyhet, så att människan i biologisk bemärkelse är väldigt influerad av tidigare leverne är inte alls underligt. Evolutionen är en mycket gradvis process.

  9. Magnus skriver:

    Varför utgår alltid genuspedagoger, genusförfattare och genusvetare ifrån att just de ser hela systemet på ett sätt som ingen annan gör? Är de utvalda av Gud? Personligen uppfattar jag detta som en form av hybris – en hybris som de själva ofta är plågsamt omedvetna om.

    Men blir det inte lite dubbelmoral nu, är det inte så vi ser på oss själva?

    Det vet jag att jag gör i varje fall, låt vara att jag också är lite narcissistisk.

    Alltså som någon som ser systemet på ett sätt som alla (dvs alla hjärntvättade vanliga människor, för att inte tala om genusvetare) helt enkelt inte gör? Någon som sett sanningen, eller i varje fall en del av den många antingen inte ser eller försöker inte låtsas om?

    Förlåt om jag krånglar till det nu!

    MvH/Magnus

  10. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Just det hät med att feminister och genusvetare så ofta ser sig själva som upplysta är väldigt intressant. Samma personer talar också ofta om att det inte finns någon ”fri vilja”. Istället hävdar de att människor är begränsade av normer och strukturer. Därför kan inte människor göra några fria val.

    Men hur kommer det sig då att just feministerna och genusvetarna skulle kunna veta bättre än vanligt folk och att de ska upplysa vanligt folk hur de ska välja? Är inte feministerna och genusvetarna lika påverkade av normer och strukturer som alla andra? Tydligen inte. Det är väl då återigen ”upplysningen” som gör att de ser igenom normerna och strukturerna.

    Hela det här resonemanget om att vanligt folk inte kan göra ”fria val” för att de är styrda av normer och strukturer samt att feministerna och genusvetarna däremot är så ”upplysta” att de kan genomskåda normerna och strukturerna och därmed kan tala om för alla andra hur de ska göra och agera istället likar i stor utsträckning en religion. Det upplysta prästerskapet predikar för undersåtarna hur de ska leva sitt liv.

    Sådant äcklar mig! Än värre blir det också när man ser att många av dessa predikande feminister själva inte alls lever som de lär. Den typen av dubbelmoral är också ytterst äcklande.

    Det visar också att det feministiska prästerskapet inte har några goda intentioner. De är bara ute efter makt. Makt att förtrycka vanliga människor.

  11. En Annan Anonym skriver:

    Medborgare X

    Det är samma sak som att de som pratar allra högst om alla privilegier som alla andra har, är vita kvinnor från övre medelklassen.

  12. Medborgare X skriver:

    En Annan Anonym!

    Precis! Det är ju också ett enormt hyckleri.

    De mest högljudda feministerna och genusvetarna är ju ofta vita kvinnor med en akademisk bakgrund. Många av de har en etablerad position inom media, kultursektorn, univesitetsvärlden eller politiken och tillhör därmed den lilla privilegierade grupp i samhället som har allra mest makt.

  13. Valerie skriver:

    Den där Monsterhunden ser allt ut att vara av hankön.

  14. Koo skriver:

    Helt rätt, Pelle! Astrid Lindgren visar vägen.

    Det är egentligen sjukt att vi börjar få politisk litteratur för småbarn – att barnen skall indoktrineras i radikalfeminism redan som toddlers.

    Men ingenting förvånar längre. Genusvetenskapen och radikalfeminismen i förenat självskärarmanér mot samhällskroppen.

  15. Lavazza skriver:

    Medborgare X: Oftast är de dessutom någorlunda unga och barnlösa, och är därmed på toppen av sin sexuella/reproduktiva makt. De flesta kvinnor som har barn tappar sin eventuella feminism och blir mer konservativa, för att stödja sin man, vars inkomst är den viktigaste för familjen (få kvinnor vill att deras inkomst ska vara den viktigaste för familjen, så att de inte kan välja fritt om de vill jobba eller inte). Om de skiljer sig blir de feminister igen och vill ha mer inkomstöverföringar från män till kvinnor på offentlig istället för på privat nivå. Kvinnor som inte kan suga ut män genom de barn de har som gisslan blir däremot helt osynliga och maktlösa runt 40 och måste prestera som män, vilket gör att de lämnar feminismen.

    Kvinnor från arbetarklassen är stabilt könsrollskonservativa och/eller har samma politiska vänsteråsikter som arbetarklassmännen, och saknar intresse för feminismen, som de ser som mumbo-jumbo. Samma sak med invandrarkvinnor. Undantag är väl eventuellt kvinnor som vill göra en klassresa och därför redan i förväg anpassar sina åsikter till de vita mediamedelklassens kvinnor.

  16. Zac skriver:

    Jo, men glasögonormar har vi väl alls inte några fördomar mot? Eller vita, svenska människor? Och så hundägare och monster till det.

    Jo, den verkar onekligen helt och totalt fri från stereotyper…

  17. Litteraturforskare skriver:

    Det roliga är väl – som inte framgår – att hade Astrid Lindgren producerat dessa böcker idag så hade de setts som ”genusmedvetna”, ”socialistiska” barnböcker som ni förmodligen hade häcklat.

  18. Rick skriver:

    @Litteraturforskare
    Om du på riktigt är forskare så borde du inse att man inte kan göra denna typ av antaganden. Man kan aldrig utgå från att någon tycker det ena eller det andra om sådant som ingen framfört någotn åsikt. Var fick du det där om socialism från, egentligen? Projicering av något slag?

  19. Trollan skriver:

    @Koo,
    Fast det här med ideologier för barn i böcker är väl inget nytt…Är själv uppäxt på 70-talet som är rätt (ö)känt i sammanhanget.

    Jag tycker det kan vara både bra och dåligt. Själv läser jag gärna lite olika barnböcker för mina barn. Både gammalt och nytt. Jag skulle inte vilja satsa bara på dessa ”genusmedvetna” böcker, men har faktiskt läst en del från i alla fall Sagolikt. Visserligen var det väl inte genus som var poängen i den bok jag läst.

    Läser på om Olika: ”utmanar stereotyper och förlegade normer och traditioner i litteraturens värld. ”

    Innebär det att man inte använder 3 eller 7 som magiska tal? Att skönhet inte är = god, fulhet = ond?

  20. [...] Pelle Billing skriver om genusmedvetenhetens dolda hybris och antyder att det finns risker med  normativitet inom genusmedvetna kretsar. View This Poll [...]

  21. Mia. skriver:

    Jag vet inte men jag gör lite annolunda analys av denna typ av böcker och denna hybris. Säkert finns det ‘genusvetare’ med hybris och som tror att de sitter på ‘sanningen’ och ‘svaren’ men för mig är detta mer sprunget ur vilja att utmana heteronormen. Och då tror jag det finns de som bara ser en tårtbit och andra som ser fler. De flesta skriver heteronormativa böcker och det saknas faktiskt barnböcker med hbtq-perspektiv (även om jag också gärna avstår konsmaktsordningsperspektiv o dyl). Och personligen föredrar jag också de böcker där detta kommer in helt naturligt och inte blir själva grejen sas. Ett bra exempel på detta är ‘Lill Zlatan och morbror raring’. En bok där pojkflickan och homosexualitet bara ‘är’ och som sas ‘bara’ handlar om den svarsjuka barn kan visa när de vill ha en vuxen för sig själv.

    http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/pija-lindenbaum-lill-zlatan-och-morbror-raring

  22. Leif skriver:

    Litteraturforskare:
    ”Det roliga är väl – som inte framgår – att hade Astrid Lindgren producerat dessa böcker idag så hade de setts som “genusmedvetna”, “socialistiska” barnböcker som ni förmodligen hade häcklat.”
    Nu är du väl ändå ute och cyklar. Kan man bara förhålla sig till böcker när de ges ut? Det är ju faktiskt innebörden av ditt resonemang. Du fantiserar i själva verket ihop ett resonemang som du, så att säga, lägger i munnen på den som väckt ditt misshag. Ett ganska vanligt grepp bland feminister.

  23. [...] försöker ”rätta till” historien. Som Pelle Billing påpekar är det utmärkande att de tror de själva kan se helheten men att alla andra behöver [...]

  24. John Nilsson skriver:

    Magnus, kl 03:14:
    …”är det inte så vi ser på oss själva?”

    Den här tanken fick jag också, vid sidan av den jag givit uttryck för ovan. För vem skriver en endaste bokstav om han eller hon inte tror att det finns någonting att tillägga till den bild som tidigare givits, eller att han eller hon har sett något som ingen annan sett (eller åtminstone behöver påminnas om igen…)?

    Det är dock kanske inte i detta ”narcissistiska” som problemet ligger – det kanske rentav är en nödvändig och ”sund narcissism” vi har att göra med här, för att man alls skall kunna formulera några nya tankar och skapa nya idéer. Problemet kanske uppstår först när man inte kan ifrågasätta vad man själv kommit fram till, även om det senare visar sig bristfälligt eller felaktigt. Det är väl inte för inte som uttrycket ”kill your darlings” kommit till, menar jag?

  25. krakel skriver:

    Sverige har inte lärt sig någonting från 70-talet…

    http://www.youtube.com/watch?v=Payy25n4Jvo

  26. [...] om genusvetenskapen ska räddas måste den aggressivitet och självgodhet – ja, till och med hybris – som finns hos genusvetarna släppas. Så länge de tror att de sett en högre dimension av [...]

  27. Kristian skriver:

    Hmm.
    Frk Långström löser väl alla problem med våld eller pengar?

Google