Den kvinnliga blicken är lika verklig som den manliga

02 december 2011, av Pelle Billing

man-kvinna-par

Om du är minsta lilla könsmedveten har du med all sannolikhet hört talas om den manliga blicken. Den som objektifierar kvinnor och bedömer efter utseende.

Man brukar säga att den manliga blicken separerar kvinnans inre från hennes kropp, och endast ser ett sexuellt åtråvärt objekt.

Begreppet ”manlig blick” kan ibland överdrivas, och sägas vara skyldig till kvinnors alla problem. Sådana överdrifter är olyckliga. Samtidigt är det inte konstruktivt att hävda att den inte finns, för det gör den.

Men varför bara analysera männens beteende? Vad sysslar kvinnorna med när männen håller på med sin blick? Tja, de har en kvinnlig blick som på sitt sätt är lika kraftfull.

På Newsmill har Karl von Fe gett ett exempel på vad den kvinnliga blicken kan innebära för män:

En liten pojke står i en hall. Han gråter när pappa ska lämna honom för sitt arbete. I hallen står även en barnflicka. Hon brukade heja på killarna i sitt hemmalag, och som hejarklackstjej symboliserade hon en samhällssyn, en norm för hur en pojke ska bete sig för att bli accepterad och erkänd: Han som är beredd att ta den största risken för att ådra sig benfrakturer, hjärnskakningar, och som är beredd att offra sig mest på planen får tjejernas uppmärksamhet och uppskattning. I hallen kramar pappan om sin son och säger till honom att ”stora pojkar gråter inte”.

Som ung var pappan en lysande forward. Vägledd och uppmuntrad av den kvinnliga blicken – en av denna norms många manifestationer – lärde sig pappan tidigt hur en man får en kvinnas kärlek: man gömmer sina känslor bakom en fasad, och visar sig aldrig sårbar. Det är vad som krävs för att slå sig fram på en fotbollsplan, eller på ett slagfält bland andra män. Senare blev pappan jurist och en tuff förhandlare. Han använde sin ”manlighet” mot sina fiender, och det är så han har försörjt sin familj. Och visst, även han såg på hejarklackstjejerna med sin manliga blick, eftersom blickar kommer i par; de ingår i en dynamik.

Om den manliga blicken handlar om krav på utseende, så handlar den kvinnliga blicken om krav på prestation. Om män vill att kvinnor ska se attraktiva och sexiga ut, så vill kvinnor att män ska uppvisa självförtroende samt en beredskap att ”vara man”.

Som Karl von Fe skriver ingår blickarna i en och samma dynamik: de är en produkt av specifika könsroller, samtidigt som de underhåller sagda roller. Att bara tala om den ena blicken, utan medvetenhet om den andra, är inte konstruktivt.

Möjligen låter allt detta väldigt negativt. Får män inte titta uppskattande på en kvinna, och njuta av hennes skönhet? Får kvinnor inte titta uppskattande på en man, och njuta av hans handlingskraft?

Mitt svar är att självfallet får vi det. Om allting ska kodifieras och göras till tabu och fel, kan vi snart inte längre vara människor. The road to hell is paved with good intentions.

Exakt vad vi tycker om den manliga och kvinnliga blicken blir i slutändan en återspegling av hur vi ser på medfödda kontra konstruerade könsskillnader. Den som gillar evolutionspsykologi ser troligen blickarna som ofrånkomliga, medan den som gillar socialkonstruktivism tror de kan avskaffas helt (eller åtminstone jämnas ut helt mellan könen).

Många av oss tror att vi människor är vandrande blandningar mellan det medfödda och det konstruerade, och i så fall får vi inta en pragmatisk inställning till dessa blickar. De kan komma att minska (troligen har de redan gjort det i vårt postmoderna samhälle), men de kommer inte att könsutjämnas – åtminstone inte helt.

Istället kan vi hoppas på att blickarna blir mer mänskliga. Den manliga blicken kan uppskatta skönhet, och samtidigt se individen som finns på insidan. Den kvinnliga blicken kan uppskatta handlingskraft, och samtidigt vara medveten om att män inte bara är det de presterar.

Vi kan även tillåta oss att som män ha en kvinnlig blick ibland, och som kvinnor ha den manliga. Könen kommer inte bli identiska, men de är heller inte huggna i sten.

Vad tror du? Kommer dessa blickar att alltid finnas kvar? Vilken typ av blick har du själv? Dela med dig i kommentarerna!

 

104 kommentarer på “Den kvinnliga blicken är lika verklig som den manliga”

  1. Meds skriver:

    Just sättet att se på det motsatta könet i vissa sammanhang tror jag alltid kommer att existera. Människan är ett djur, man är en extremt sexuell varelse.

    Lite off topic. Den extremt förlegade och unkna feministen ANNA LAESTADIUS LARSSON slår till igen: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/hur-ar-det-med-din-fittavund_6679524.svd

  2. Anders skriver:

    Jo dessa blickar kommer finnas kvar, men kan ändras lite beroende på hur samhället ser ut. Jag tror t ex att kraven på män att vara framgångsrika i yrkeslivet med god inkomst etc kommer minska en del, och ersättas med mer krav på händighet, och manliga fysiska attribut, en mer handfast man så att säga. Detta i takt med att kvinnorna tar över högkompetensjobben – det är ju de som är bäst utbildade.

    Jag känner också igen den kvinnliga blicken från ungdomen, vad som krävdes för att man skulle duga som man. Självförtroende, självsäkerhet, särskilt i samband med tjejer förstås. Skillnaden var att vi inte fick klaga på hur jobbigt det var, eftersom det bara förstärkte bilden av att man inte dög, så man höll ju käft förstås. Tjejernas krav på sig att vara sexiga är nog inte heller så kul att vara utsatt för, men de fick i alla fall klaga på det, kanske till och med skylla på killarna :-)

  3. John Nilsson skriver:

    Undertecknad har tidigare funderat kring detta ämne, den ”manliga” och den ”kvinnliga” blicken, och skrivit om det (mer eller mindre spekulativt) i nedanstående kommentar och den efterföljande diskussionen i tråden:

    http://genusnytt.wordpress.com/2011/11/02/stoppa-dubbelmoralen-avseende-feministisk-porr/#comment-80461

  4. Lavazza skriver:

    Bengt Olsson skriver i en krönika om hur han kommit på sig med att alltid tolka främmande mäns beteende i parrelatationer som förtryckande och signaturen Ankan skriver en rolig kommentar som jag bara känner att jag måste delge er:

    ”För att kvinnan ska bygga hetero-familj bör hon göra vissa uppoffringar, det du antagligen beskådade var en uppoffring”light” för hennes del. Han kommer nämligen få igen senare, när hennes alltmer växande ”to do”-lista kramar hans mer och mer stramande hals, tills smartfånen glider ur hans lätt konvulsiviska grepp. Till sist sitter han där fånigt leende på väg mot Skärholmen med en diskret tatuering på underarmen, ”IKEA”.”

  5. Access skriver:

    Som bög så skiter jag fullständigt i den kvinnliga blicken. Men det innebär inte att jag inte utsätts för den eller inte ser den. Tvärtom, för mig är den kanske ännu tydligare eftersom jag kan förhålla mig intellektuellt till den, jag är inte beroende av kvinnors gillande för att fungera sexuellt och emotionellt. Jag känner inga krav på mig att tillgodose deras önskningar eller uppfylla deras krav på standards.

    Och följaktligen kan jag bara lakoniskt konstatera att (framförallt) unga tjejers nedlåtande och föraktfulla syn på mig när jag inte faller dem i smaken är uppenbar. De gör inte ett dugg för att dölja den när jag inte ”serverar” dem vad de förväntar sig av en man. När jag inte spelar deras ödmjuka tjänare.

    Ibland är det skönt att vara bög!

  6. John Nilsson skriver:

    När det gäller till exempel medicinsk provtagning och kroppsvisitation betraktas ju också respektive köns blickar och kroppskontakt olika, och är rent juridiskt reglerade efter könstillhörighet:
    http://www.youtube.com/watch?v=nyIuXavIzOk
    http://www.youtube.com/watch?v=hv56uSTg-Rw&feature=related

  7. Emma skriver:

    @ Mia: Interessant! Låt oss inte glömma att det tyvärr finns både manliga och kvinnliga Valerie.

  8. Patrik skriver:

    Med ökad självkännedom över tid så finns det absolut hopp om mer mänsklighet i respektive köns blick. Självkännedom är vägen ut och framåt.
    Nåja, plus utmanade normer, mer upplysta budskap på väggar och kanske genterapi vad vet jag.

    Bara det att inte behöva kriga med det som är biologi skapar ju en sån otrolig i lättnad i en stackars människa. Då blir man fri att utveckla allt det som faktiskt inte är hårdprogrammerat.

  9. Trollan skriver:

    Jag beundrar manlig skönhet och kan titta till på en man som ser extremt bra ut. Det jag tittar mest på då är ögon, händer och munnen. Men blir det för vackert så gör det nästan ont och skulle bli svårt att se något mer än ytan.

    Det här med att man bara är intresserad av prestationer. Själv har jag aldrig någonsin varit intresserad av sport och inte heller imponerats av idrottsmäns prestationer. Däremot kan jag falla handlöst för en bra sångare som uttrycker mycket med sin sång. Eller en tecknare som jag kan se hur händerna flyger över papperet. Då kan jag bli som trollbunden. Eller en riktig bra dansare. Någon som jag först inte tyckt var så speciell kan plötsligt kännas väldigt intressant att titta på.

  10. Emma skriver:

    @ Anders: Interessant iaktagelse, har faktiskt också märkt tendenser att den sortens män ”uppvärderats” på senare tid. Kan det ha att göra med att många typiska hantverkaryrken är yrken där en manlig fysik kan ge ett försprång?

    Jag tror att min blick har blivit både mer nyanserad och kanske mer realistisk med åren än den t ex var i tonåren. Ser män mer som individer, som människor numera. Den där bilden av män som generellt sett osårbara supermän falnar ju rätt snabbt när man levt ihop med någon ett längre tag.

    Tydligast ser man väl det där med killar som ska stajla och spela allan för andra tjejer (och killar) hos barn och tonåringar.
    Typexemplet är väl killen med nytt körkort och pappas bil som ska göra en snygg sladd för att impa på tjejerna i närheten, missar grovt och istället får förklara några nya repor för pappa…

    Vissa saker hör väl liksom till och vi som lämnat tonåren kan väl mest se på med ett roat leende. Det är väl när det riskerar att gå överstyr som vuxenvärlden kanske borde gå in och försöka ta ett snack om det där med att utsätta sig för onödiga risker.

    @ Pelle Billing: Bra och viktigt inlägg! Men egentligen handlar det väl om mer än om den manliga resp kvinnliga blicken. Tycker kvinnor och män är väl så duktiga på att upprätthålla de här kraven även inom gruppen sas. Kanske är vi ibland rentav mer kritiska i den aspekten gentemot vårt eget kön? (Jämf tex Händige Hans kommentarer om akademiker med tummen mitt i handen / tjejer som detaljgranskar och kommenterar andra tjejers utseende.)
    .

  11. Men@Work skriver:

    Meddelande till extremfeministerna:

    Det finns en manlig och en kvinnlig blick. Det kallas flirta. Flirtande är inte sextrakasserier. Ni är erotikdödare.

  12. Jocke skriver:

    På den tiden jag var singel och i den svängen fick jag som man alltid veta att det kvinnor främst attraherades av var självförtroende och prestation. Känsliga, sårbara och försiktiga män attraherar väldigt få kvinnor.

    Detta talas det som sagt mycket sällan om. För att inte säga aldrig. Det vill säga hur kvinnors krav formar oss män. Unga män spelar därför tuffa av en anledning. De vet att tjejerna gillar det beteendet.

    Detta pekar också så tydligt på okunnigheten i feministernas grunda och ideologiskt färgade analys. För i deras värld existerar ju inte detta. Men på riktigt gör det det i allra högsta grad.

  13. AA skriver:

    Det finns ju en kvinna som gjorde experiment för att se den kvinnliga blicken från den manliga sidan; Norah Vincent, en lesbisk feminist som levde förklädd till man i ett och ett halvt år, och skrev en bok om det. Hon provade att dejta kvinnor när hon var förklädd till man:

    ”Somehow men’s seeming imposition of a superficial standard of beauty felt less intrusive, less harsh, than the character appraisals of women.”

    ”But I began to feel very sympathetic toward heterosexual men – the pressure to be a world-bestriding colossus is an immensely heavy burden to bear, and trying to be a sensitive new age guy at the same time is pretty well impossible. Expectation, expectation, expectation was the leitmotif of Ned’s dating life.”

    ”f you have never been sexually attracted to women, you will never quite understand the monumental power of female sexuality, except by proxy or in theory, nor will you quite know the immense advantage it gives us over men. Dating women as a man was a lesson in female power, and it made me, of all things, into a momentary misogynist, which I suppose was the best indicator that my experiment had worked. I saw my own sex from the other side, and I disliked women irrationally for a while because of it. I disliked their superiority, their accusatory smiles, their entitlement to choose or dash me with a fingertip, an execution so lazy, so effortless, it made the defeats and even the successes unbearably humiliating.”

    http://www.guardian.co.uk/world/2006/mar/18/gender.bookextracts

  14. Per skriver:

    ”Man brukar säga att den manliga blicken separerar kvinnans inre från hennes kropp, och endast ser ett sexuellt åtråvärt objekt.”
    Hmm … stämmer det? Är det inte att rakt av acceptera feministernas förvrängda syn på mannen i akt och syfte att bevisa att kvinnan är sexuellt objektifierad.
    Är det inte så här: En vacker kvinna kan fånga en mans blick, en sexig kvinna kan fånga en mans blick och en attraktiv kvinna kan fånga en mans blick. En attraktiv kvinna är inte alltid en vacker kvinna. En sexig kvinna är inte alltid vacker o.s.v. Det finns inga klara gränser alls mellan vacker, sexig och attraktiv kvinna.
    Mannens blick handlar inte bara om sex, den handlar om så mycket mer, precis som kvinnans blick.

  15. Men@Work skriver:

    Att ge uppskattning ät inte samma sak som att nedvärdera.

    @AA

    Intressant. Ja, alla som dejtat i synnerhet unga kvinnor vet ju hur skoningslösa de kan vara i sina krav och bedömningar. Ett förfluget ord så är mna ute ur leken. Ju vackrare kvinna, desto hårdare bedömning. Att bete sig som en narcissistisk buffel ger dessvärre det allra bästa utfallet.

    Verkligheten är inte alltid vacker och det finns en djurisk sida i både kvinnor och män. Vi är biologiska varelser i sexuell konkurrens i grunden.

  16. Patrik skriver:

    Per #15
    ”En vacker kvinna kan fånga en mans blick, en sexig kvinna kan fånga en mans blick och en attraktiv kvinna kan fånga en mans blick. En attraktiv kvinna är inte alltid en vacker kvinna. En sexig kvinna är inte alltid vacker o.s.v. Det finns inga klara gränser alls mellan vacker, sexig och attraktiv kvinna.
    Mannens blick handlar inte bara om sex, den handlar om så mycket mer, precis som kvinnans blick.”

    Det där håller jag med om.

  17. Runar skriver:

    Har lest Norah Vincent,hun satte virkelig ord på hvordan jeg stort sett har opplevet det å prøve meg på kvinner. En vedvarende øvelse i underdanighet og ydmykelse, i å føye seg etter krav, for om en ikke gjør det så sanksjoneres man emosjonellt/seksuellt. De eneste menn som slipper unna kvinnenes krav, i min erfaring, er de menn som er dominante og undertrykkende, som ikke finner seg i noe tull og som er bestemte. Jeg kjenner menn som har denne makten, jeg beundrer dem grenseløst på en måte fordi de viser at de ikke er underlagt kvinnens emosjonelle og seksuelle makt, men jeg misliker dem litt på samme tid, for de er ikke akkurat sympatiske menn med respekt for kvinner, menn som jeg føler å ha mye til felles med.

    ”Mannens objektifiserende blikk”, samt andre anklagelser fra feministhold velger jeg å ikke ta alvorlig. De snakker som vanlig om de mest synlige menn,de som gjør mest ut av seg og generaliserer dette til å gjelde alle menn. De snakker dessuten ikke rent lite ut i fra egen bitterhet og misunnelse. Jeg kommer aldri mitt liv til å se på en feminist som min likestilte samtalepartner eller ta deres anklager mot menn og teorier om patriarkatet osv seriøst, før de er villige til åpent å innrømme enhver kvinnes totalt overlegne posisjon mtp makt seksuelt/emosjonellt og ditto misbruk av den makten. Det er den sterkeste makt som finnes! Glem styreleder-posisjoner/ formell samfunnsmakt som feminister alltid tar opp, det er IKKE den type makt folk flest er opptatt av eller underlagt.

  18. Mr 33 skriver:

    Har själv blivit betraktad som ett objekt av kvinnor då jag har ett fördelaktigt
    utseende, fast har aldrig känt mig kränkt av det, snarare tvärtom då man
    känner sig sedd, kan aldrig förstå varför man ska gör sig till ett offer för
    att man får uppskattande blickar från det motsatta könet, det är ju helt
    befängt.

    Dessvärre så hamnar ju många män i en svår situation om man varken
    har utseendet eller social och ekonomisk status att visa upp för kvinnorna
    och då får man nog söka sig till andra länder där det finns större möjligheter
    att finna någon kvinna som ser bortom dessa faktorer som tydligen är så
    viktiga för framförallt kvinnor i svenska storstäder.

    Tror väl själv att svenska kvinnor kommer att anamma svenska mäns beteende
    att försöka hitta kärleken utomlands då deras krav är så höga att endast ett
    fåtal svenska män kan matcha deras sökta egenskaper.

    I framtiden så blir det antagligen väldigt vanligt då väldigt många kvinnor kommer
    att ha höga positioner i samhället och således så kan inte svenska män
    matcha dom intellektuellt och ekonomiskt på ett sådant sätt som kvinnorna
    finner attraktivt.

  19. Sara skriver:

    Det finns även ”kvinnliga blickar” gentemot andra kvinnor. Blickar som kan döda!
    Blickar som bedömer konkurrensen, skönheten, sexigheten, intelligensen. Eller bara avfärdar som noll och intet värd. Bara välj.
    Om det varit på Aftonbladets förstasida så hade det förmodligen stått ”Dödsblicken” :)

  20. Leif skriver:

    Och sanningen är att kvinnor kollar på män lika mycket för utseende som tvärtom, ingen skillnad där inte.

  21. fri skriver:

    Fast nog måste jag säga att jag hellre skulle få uppskattande blickar när jag presterar något än för att jag råkar ha stora bröst….:(

    Sen får jag nog erkänna att jag är ganska likgiltig till män som omponerar i sprt och annat ”manligt” det roar inte mig men visst finns det en uppfattning hos även mig att svaga män (i dubbel bemärkelse) inte är lika attraktiva som handlingskraftiga och fysiskt starka män.

  22. Jax skriver:

    Hälsning från Jax.
    Medlem i Patriarkatet, grundare av SCUW och stolt innehavare av den manliga blicken.

  23. Fredrick skriver:

    Intressant inlägg, den manliga och kvinnliga blicken är nog lika värderande
    och bedömande, en blandning av biologi och inlärning.

  24. Magnus J. skriver:

    Pelle B: Lite förenklat resonemang där. De flesta män förnekar givetvis inte en kvinna hennes mänsklighet bara för att de i första hand lägger märke till hennes skönhet, och kvinnors beundran för män som presterar utsträcker sig helt klart även till andra prestationer än fysiska – annars skulle Woody Allen fortfarande vara oskuld.

    fri: ”Fast nog måste jag säga att jag hellre skulle få uppskattande blickar när jag presterar något än för att jag råkar ha stora bröst” – Men din förmåga att prestera (fysiskt eller intellektuellt) är i grund och botten just något du ”råkar” ha, och å andra sidan kan även ditt utseende i hög grad vara en prestation.

  25. Pelle Billing skriver:

    Magnus J,

    Jag tycker inte mitt resonemang är förenklat. Möjligen de exempel jag gav, men förhoppningsvis kan läsaren själv fylla i fler exempel!

  26. Medborgare X skriver:

    AA!

    Bra att du tar upp Norah Vincent. Som du säger så har hon ju som kvinna faktiskt provat på att vara man, till skillnad från alla andra feministiska kvinnor som så gärna uttalar sig om män och mäns könsroll. Egentligen borde ju alla feministisk kvinnor läsa Norah Vincents bok. Den finns översatt till svenska och heter då ”Förklädd till man: en kvinnas studie av männens värld”. Finns på Bokus för 39 kr. Rekommenderas!

    http://www.bokus.com/bok/9789173510868/forkladd-till-man-en-kvinnas-studie-av-mannens-varld/

  27. leifer skriver:

    Pelle

    Detta var bra skrivet.

    ”Om den manliga blicken handlar om krav på utseende, så handlar den kvinnliga blicken om krav på prestation. Om män vill att kvinnor ska se attraktiva och sexiga ut, så vill kvinnor att män ska uppvisa självförtroende samt en beredskap att “vara man”.”

    Problemet menar jag är att män är mer ofria i sin könsroll idag. Eller kanske tydligare sagt, är mer tvingade att leva upp till den könsrollen för att t.ex. kunna bilda familj.

    Men det stannar inte där, män förväntas idag även göra mycket av kvinnors tidigare könsroll, detta kring hem och barn. Det finns alltså manligt dubbelarbete. Men det stannar inte där heller, män måste idag vara snygga också.

    Notera också att feminismen kritiserar patriarkatet, det ska krossas. Man ogillar män som är kaxiga utan täckning. Men vad är då självförtroende? Många kvinnor väljer ju den mer självsäkra mannen, och känner sig i efterhand lurad när dom märker att det är mycket en fasad. Dvs som det skrivs här, det gäller för män att begrava sina känslor och inte visa sig svaga eller sårbara. Hur fria är män då? Varför duger inte män som dom är?

  28. Roggan skriver:

    Kvinnor tittar inte bara på män för deras prestationer utan minst lika mycket för deras sexapél. Tro mig jag vet!

  29. Tanja Suhinina skriver:

    Mr 33:
    Här är lite varför kvinnor kan uppfatta uppskattning som kränkande.

    Män är större än kvinnor, generellt. Och som kvinna lär man sig inte sällan the hard way att om man visar sig positiv till komplimanger från främlingar kan nästa steget vara beröring man inte har bett om, eller verbala väl närgångna kommentarer om exakt vad mannen skulle vilja göra. Att en större person blir fysiskt och verbalt närgången är obehagligt, skrämmande, hotfullt. Plus att om kvinnan först var positiv och sedan sade ifrån kan hon få skit för att hon teasade. Så man lär sig (av egna erfarenheter, av kompisars, av media, av föräldrar) att inte flörta med främlingar, undvika uppskattande blickar, inte visa sig tillgänglig för en konkret man om man inte känner att man har full koll på läget.

    Jag är inte snygga flörtiga tjejen, så jag har sluppit det mesta av såna problem och mest hört talas om kompisars. Tills jag hamnade i Nice, där de har en betydligt med in your face-kultur. Så fort jag och min kompis promenerade längst med stranden kom det fram killar som kom fram till allt som hade tuttar. Sa nån liten komplimang, sen började ställa frågor och försöka ta bilder. Det gick inte att vara trevlig, det enda som funkade var att titta genom dem och gå rakt fram. En ganska extrem situation, visst, men det är ju den typen av situationer som gör att tjejer tokdissar allt, direkt, och killar måste vara på.

    Kom att tänka på det, Elin Grelsson skrev för ett par år sen en krönika om att ho ser ett mönster av att duktiga tjejer dejtar slackerkillar. Det kan väl ses som ett tecken på utvecklingen det pratas om, att tjejer inte längre har samma möjligheter att dejta uppåt. Det kan väl i alla fall ses som ett tecken att framgångsrika tjejer faktiskt väljer mindre ambitiösa/framgångsrika killar. http://sakerunderhuden.blogspot.com/2009/08/duktiga-flickor-och-struliga-slackerman.html

  30. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Elins artikel skulle ha haft högre trovärdighet än 0 om den inte bara bestod av en generalisering från hennes erfarenheter tillsammans med lite mer ‘tyck synd om mig för att jag är flicka’.

    Vad gäller huvudfrågan kan jag bara rikta det här rådet till mina medmän som liksom jag har upplevt hur det är att hela tiden ligga på bottnen i marknadsvärde på köttmarknaden och uppleva hur feminister sparkar på dig och berättar hur du får precis den framgång du förtjänar på köttmarknaden.
    Kom ihåg hur dessa feminister behandlade dig när de hade högt värde och du inte hade något, sparka tillbaka när dessa unga feminister har blivit slappa gamla tanter och sitter och beklagar sig över hur män bara vill ha fasta 20åringar.

  31. Medborgare X skriver:

    Tanja!

    Frågan är om man verkligen kan generallisera som du gör? Alla kvinnor är inte mindre än män. Om det verkligen var storleken som var avgörande på skulle små personer undvika att visa sig positiva till komplimanger från stora personer (oavsett kön). Verkligheten talar emot det, speciellt vad gäller kvinnor. Kvinnor gifter sig ju och lever ofta(st) med en större man.

  32. Medborgare X skriver:

    En annan anonym!

    Ja, tittar man på kända feministers egna val av partners så är ju de ofta väldigt könsrollskonservativa. Samma typ av machomän som de officiellt kritiserar.

  33. En Annan Anonym skriver:

    Medborgare X

    Låt de här kvinnorna välja sina älskade könsstereotypa män, men som sagt kom ihåg det när de i 40årsåldern börjar gråta om att det inte går att vara äldre kvinna på köttmarknaden.

  34. Medborgare X skriver:

    En annan anonym!

    Absolut! Så blir det ju om man själv gör ett könsrollskonservativt val, som ju många av dessa feminister själva väljer att göra, trots att de officiellt kritiserar just detta. Om man verkligen vill få till en förändring så måste man börja med sig själv och vara ett föredöme som kan visa på en alternativ väg. Men det gör de flesta feminister inte. Istället hycklar de och propagerar för en sak officiellt, men agerar själva på ett helt annat sätt. Då blir man heller inte trovärdig.

  35. Patrik skriver:

    Tanja Suhinina #30

    Ja det är fan sorgligt att tjejer får så mkt trash på sig från tidig ålder.
    Det är en skam men har sin förklaring. Egocentriska män tar vad de kan få för att de kan. Låg utvecklingsnivå. God initiativförmåga.

    Vad som samtidigt är så beklämmande är att många många killar och män hellre sågar av sig armen än tar kontakt med kvinnor. Det är inbyggt i biologin verkar det och också förstås pga dåliga erfarenheter med kvinnor(trashvarning även där fast med annan flavour). Behövs inte mycket elakhet på detta känsliga område.

    Vi lever i en socialt inkompetent värld. Postmodernt samhälle till trots.

  36. Tanja Suhinina skriver:

    Medborgare X:
    Dels så tror jag att även män är medvetna om att det är bäst med att inte hamna i fysiska konflikter med folk som är 15 cm längre, lika många kilo tyngre, och dessutom bredare. Och dessutom kända för att vara mer benägna att använda våld.

    Dels så är det relevant för att kvinnor uppfostras till att vara så pass vaksamma. Du vet, att man blir rädd när man möter en man ute ensam sent på natten, på vägen hem från festen. Kvinnor lär sig att män är potentiellt farliga, och man vet aldrig vilken av dem är farlig på riktigt, så bäst att undvika.

  37. Patrik skriver:

    Tanja

    Nu kom jag på vad jag hade i bakhuvudet.

    En sak att rekommendera tjejer och kvinnor är att utveckla lite mer kompetent urskiljningsförmåga (trashdetektor) och sen sätta igång och stöta och flirta på/med alla oss andra när lusten faller på. Eller åtminstone vara en smula mindre ogenomträngliga när det inte är påkallat.
    Det lär uppskattas.

  38. Tanja Suhinina skriver:

    Medborgare X:
    Och ja, jag skrev ju inte att kvinnor är skeptiska till alla män. Men man är vaksam på folk man inte känner, och de flesta relationer börjar inte med att nån random kommer fram till en på stan och tittar på en uppskattande. Och ja, givetvis vill heterotjejer också ha sex, så vaksamhet är inte det enda de känner.
    Men som sagt, man lär sig tidigt att en kille som raggar på en inte kommer lämna en ifred tills man säger ifrån jättetydligt. Därför säger tjejer tydligt och otrevligt, så det inte lämnas någon plats för tveksamhet.

  39. En Annan Anonym skriver:

    Patrik

    Ifall du hade följt med i (amerikansk) feministisk debatt så hade du redan lärt dig att anledningen till att kvinnor undviker dig är för att de kan känna på sig att du är en ondskefull människa, och ifall kvinnor undviker dig så är det för att du förtjänar att de undviker dig.

  40. Patrik skriver:

    En Annan Anonym #41
    ”Ifall du hade följt med i (amerikansk) feministisk debatt så hade du redan lärt dig att anledningen till att kvinnor undviker dig är för att de kan känna på sig att du är en ondskefull människa, och ifall kvinnor undviker dig så är det för att du förtjänar att de undviker dig.”

    Ja sånt där leder ingenstanstans och är meningslöst att citera. Vilket jag just gjorde. hm.
    Det är som att få bibelcitat som förklaring av fundamentalister.

    Om du ska klumpa ihop feminister så sitter du sen fast i det.
    Jag utgår (möjligen felaktigt) från att du gör det.

    Man kan inte överge och avfärda alla kvinnor och män som är feminister.
    Och kan MAN det så kan inte jag det iallafall.

  41. Medborgare X skriver:

    Tanja!

    Vem är det då som uppfostrar kvinnor att vara vaksamma? Baseras då den uppfostran på fakta eller på fördomar?

    I den statistik som jag sett så är det äldre damer som är räddast att gå ut efter mörkrets inbrott. Detta trots att de faktiskt är den grupp i samhället som statistiskt sett löper lägst risk att utsättas för brott. Högst risk statistiskt sett löper unga män, men trots det är de mindre oroliga/vaksamma än unga kvinnor.

    Fakta och upplevd olustkänsla hänger alltså inte ihop.

    Men efter årtionden av feministisk agitation så får man i media och från politiker bilden av att just kvinnor är mer utsatta och utsätts för mer brott än män. Jag vill påstå att det är just feminismen och genusvetenskapen som lärt upp dagens unga kvinnor att känna en rädsla för män. Även de äldre kvinnorna har naturligtvis påverkats.

  42. Lavazza skriver:

    Tanja: Vi män skulle nog vilja se den där rädslan i situationer där vi skulle ha nytta av den, exempelvis genom att kvinnor, på grund av sin rädsla för mäns våldsamhet, inte skulle tordas ägna sig åt lögner, svek, förakt, osynliggörande etc. mot män. Kvinnors eventuella rädsla för vissa män i vissa situationer spiller åtminstone inte över till försiktighet och respekt mot de flesta män i de flesta situationer.

  43. Tanja Suhinina skriver:

    Medborgare X:
    Jag tror inte att feministisk agitation är främsta skälet till varför kvinnor tror att män är farliga. Det är en mycket gammal föreställning, och stämmer väl in på hur traditionella könsroller ser ut.

    Lavazza:
    I just ”främling visar sexuell upskattning”-sammanhang vi pratar om här är lögner (”jag har pojkvän”), förakt och osynliggörande ett sätt att freda sig.
    Det finns ju en föreställning om att en normal uppvaktningsprocess är att mannen är på och kvinnan spelar svårflörtad. Då måste man vara jävligt tydlig med att man inte splar svårflörtad, utan faktiskt inte vill.

  44. Medborgare X skriver:

    Tanja!

    Jag håller inte alls med dig. Du själv är såpass ung att du växt upp med den feministiska agitationen om män som ondskefulla förövare och kvinnor som oskyldiga offer, så för dig kanske föreställningarna stämmer. Men för oss som är lite äldre och inte fick samma feministiska agitation med modersmjölken så framstår dagens föreställningar som ytterst fördomsfulla, vilket även verifieras av den statistik som finns tillgänglig.

  45. En Annan Anonym skriver:

    Patrik

    Så vad är lösningen enligt dig?
    Jag drar slutsatser från allt jag fått höra från olika feminister under min vandring som varande utan värde på köttmarknaden.

  46. Törnrosa skriver:

    Tanjas resonemang passar in på mitt sätt att röra mig bland folk under de mörka timmarna. Sena promenader förlägger jag gärna till ortens elspår. Klart att jag som ensam kvinna är vaksam på alla. Faktiskt lika klart att männen är noga med att heja eller åtminstone ”väsnas” så att de ser att jag uppmärksammar dem innan de ska passera mig.

    Ett vettigt samspel som jag inte tror besvärar någon. Vid ett par tillfällen har jag faktiskt avstått från promenaden för att jag känt mig osäker på folk.

  47. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa

    Sådana här berättelser får mig rasande.

    Jag har personligen varit utsatt för att ha varit tvungen att sparka ned människor som attackerat mig med vapen. Jag har varit tvungen att bryta av leder på folk som kopplat strypgrepp på mig. Jag har varit tvungen att göra klart att om den överförfriskade bråksugna mannen kommer ett enda steg närmare mig så är det det absolut sista han gör i sitt liv.

    Och trots detta, ifall jag beskrev att jag känner mig otrygg i min tillvaro och är rädd för allt och alla så skulle jag bli beskriven som paranoid psykotisk.

  48. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: ”Sådana här berättelser får mig rasande”.

    Ja och icke desto mindre är det vad jag är med om dagligen. Menar du att jag inte ska få berätta det? Eller?

  49. En Annan Anonym skriver:

    Det handlar om att kvinnor hela tiden hävdar att det är synd om dem för att de bara får oxfilé när de egentligen vill ha gåslever.

  50. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: Jaha. På vilket sätt hävdar jag att jag är offer menar du? Jag brukar köra samspel med min omgivning – enklast så.

    Sedan kan jag upplysa dig om att jag sett till att få stopp på massor av liknande händelser som du. Med både knarkare och vanligt berusade grabbar och män. Har dock inte behövt bryta några leder på dem.

    Är alltså varken ett offer eller rädd – men försiktig.

  51. Lavazza skriver:

    ”I just “främling visar sexuell upskattning”-sammanhang vi pratar om här är lögner (”jag har pojkvän”), förakt och osynliggörande ett sätt att freda sig.
    Det finns ju en föreställning om att en normal uppvaktningsprocess är att mannen är på och kvinnan spelar svårflörtad. Då måste man vara jävligt tydlig med att man inte splar svårflörtad, utan faktiskt inte vill.”

    Vilka är vi som har bestämt att det är just det vi ska diskutera och inget annat?

    Feminister påstår att män i allmänhet gynnas av att kvinnor, med eller utan hjälp, blir rädda för män. I de situationer du tar upp gynnas ju inte ens de aktuella männen av att kvinnor blir rädda.

  52. Tanja Suhinina skriver:

    Lavazza:
    Det är jag som har bestämt att det är ämnet jag diskuterar, och det är ämnet jag diskuterat med de övriga innan du kom med din kommentar, så svarar du mig väntar jag mig att du håller dig till ämnet.

    Jag håller helt med om att alla förlorar i den här situationen.

  53. Tanja Suhinina skriver:

    Medborgare X:
    Alltså, för det första är jag uppvuxen i en annan kultur, där ordet ”feminist” var ett skällsord, och män skulle vara riktiga män och kvinnor riktiga kvinnor. Där skulle kvinnor också se män som potentiellt farliga och våldsamma och sexuellt hotfulla. På min tid, och på mammas, och på mosterns och på mormors, och på gammelfarmors. Så att jag är ung betyder inte att jag helt saknar koll på allt som inte är dagens Sverige.

    För det andra är det ju uppenbart att kvinnor skulle akta sig för män om man ser till litteraturen och budskap som finns i den. Visst var män ridderliga riddare också, men ridderlighet är ju att skydda stackars svaga kvinnor mot hemska förövare – som är män. Och kvinnor ska i sin tur hoppas på riddare, men också vara vaksamma och undvika hotfulla situationer – som att vistas obevakade med män.

  54. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Ifall du vill styra över diskursen så har du en egen blogg där din pojkvän troget jagar bort folk med avvikande åsikter.

    Förövrigt så försöker du återigen med känsloargument, vi ska visa förståelse för att kvinnor är rädda.

  55. Tanja Suhinina skriver:

    En annan anonym:
    Moget. Och jag tycker nog att jag har all rätt att förtydliga vad jag pratar om, och även bestämma vilket ämne jag tänker hålla mig till. Vad andra vill diskutera i Pelle Billings kommentarer tänker jag inte bestämma, men riktar man sig till mig förtydligar jag vad den tidigare riskussionen jag skrev i handlade om.

    Jag försöker inte förklara varför det är rimligt att kvinnor är rädda. Jag försöker förklara hur mekanismerna funkar. Och ja, jag hoppas ni kan visa förståelse, det blir så mycket lättare att diskutera ett problem om man förstår det. Som du kanske sett började jag med att just förklara för en man som sade sig inte förstå varför kvinnor tycker den sorts uppmärksamhet är jobbigt.

  56. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Jag har sett din pojkvän spy ur sig grovheter. Så länge du tolererar det så är du inte den som ska prata om vem som beter sig moget och vem som inte beter sig moget.

    Du kan förtydliga allt vad du vill, men du bestämmer inte diskursen här.

    Jag tänker visar precis samma förståelse som feminister brukar visa män när unga kvinnor som kallar sig feminister får vråla ut könsstereotyper från 1800talet under förklädnad av att det är varje kvinnas rätt att ha preferenser.

  57. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    När jag tycker att Fredrik beter sig oprovocerat ohyfsat säger jag till.

    Nope, jag bestämmer inte diskursen här. Helt sant. Och det är inte upp till mig att bestämma hur moget och förstående du ska bete dig. Men det är på grund av människor som du som jämställdhetsdebatten hålls på dagisnivå.

  58. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Ja, och det är det som är problemet. Du har en helt annan toleranströskel än någon annan har.

    Jag visar bara precis den nivå av förståelse jag har fått, det vill säga 0 och ingen.
    Jag har ungefär 0 i värde på köttmarknaden, någonting jag har lärt mig att acceptera och leva med, livet är inte rättvist. Däremot är jag riktigt trött på feminister som berättar för mig att jag får precis den framgång jag förtjänar. Samtidigt ska jag känna massor av medlidande med unga kvinnor.

  59. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    När andra beter sig oprovocerat ohyfsat säger jag också till. När folk är provocerad hårda meddelar jag att jag uppskattar deras åsikt och engagemang, men skulle föredra en mjukare ton.

    Japp, då gäller det att vara större än sina motståndare. Intressant, förresten, att du vägrar känna förståelse för alla (unga) kvinnor för att vissa är idioter. Är ju precis det jag pratar om när jag säger att kvinnor är avvaktande mot män för man vet inte på förhand om mannen är den otrevliga typen.

  60. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Jag har sett lite för många feminsiter som anstränger sig stenhårt för att hylla rå utslagning när de själva är på topp och som anser att de på bottnen bara har sig själva att skylla för att tro på det där med att ‘vara större’.

    Det där med att vara avvaktande för att de är otrevliga är nonsens.
    De män jag känner till som är mest framgångsrika hos kvinnor är precis den typen av män som kontrar alla situationer där de är intelektuellt utmanövrerade med att dra grovt nedsättande skämt om nördar. De har även grovt homofobiska åsikter och drar sig inte för att yttra dem. Hade det varit så att kvinnor var geniuint rädda så hade de kända männen med ett antal domar för hustrumisshandel efter sig haft problem med att hitta nya villiga kvinnor, men så är inte fallet.

  61. Jocke skriver:

    Bra skrivet!

    Själv skulle jag aldrig ens titta åt en tjej som inte ser bra ut (när det gäller sökande efter flickvän/partner alltså). Utseende är och förblir för mig det överlägset vikitgaste hos en tjej. Jag tänker inte skämmas för mina preferenser och börja ta hänsyn till de som tycker man är ett svin för att man gillar snygga tjejer. Det är inget fel alls på varken den manliga blicken eller den kvinnliga. Båda är biologiska och det är meningen att vi människor ska vara så.

    Nej, jag tänker lyssna på min kropp och inte på vad feminister tycker att jag ska föredra. Jag tycker också att fler män borde sluta skämmas över vad de gillar. Det är bara hjärntvätt från feminister som har fått er att tro att det är något fult att ”objektifiera” kvinnor. Det har jag växt upp med också innan jag för ett tag sen kom på att jag gillar det jag gillar och det finns ingen anledning att be om ursäkt för det! Ingen ska tala om för mig vad jag ska gilla och ingen ska få mig att skämmas över det.

    Det är skandal att den manliga sexualiteten utmålas som så ful i dagens mediasverige. Det sätter griller i huvudet på många unga män och är säkert en av anledningarna till att unga män överlag mår så pass dåligt idag. Vi får lära oss att det är fult och fel att känna som vi gör. Inte så konstigt att man mår dåligt av det. Men detta är givietvis aldrig något som tas upp i media.

  62. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    Nej, det är inte nonsens, det är att världen inte är svartvit.

    Och de män som jag känner som är mest framgångsrika hos kvinnor är trevliga, utseendemässigt över medel, roliga att vara med, generösa med komplimanger, och respektfulla. Beteendet du beskriver skulle vara socialt självmord.

  63. Tanja Suhinina skriver:

    Jocke:
    Objektifiering betyder inte att uppskatta eller sexuellt föredra snygga människor. Objektifiering (i utseendesammanhanget) betyder att man enbart ser en människas värde i hans eller hennes utseende. Det skulle innebära att utseende är den främsta meriten en människa kan ha (som t ex i vissa delar av underhållningsbranschen där Tn’A går före sångröst och skådespelartalang). Det skulle också betyda att även när man ser en snygg person tänker man enbart på honom eller henne som en snygg pryl, inte som på en människa med egna önskningar, tankar och livsambitioner.

  64. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Det är för att du ser vad du vill se.

    Varför lyckas t.ex. Charlie Sheen dra hem kvinna efter kvinna efter kvinna med tanke på vad hans exfruar anklagar honom för?

    Varför faller kvinnor som furor för Tucker Max?

  65. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    De två männen du pratar om tillhör inte min umgängeskrets.

    Jag kan dock tänka mig att eftersom de är celebriteter så vill kvinnor gärna sola sig i deras stjärnglans, oavsett vad man hört (och starfucking är inte direkt begränsat till kvinnor som ligger med kända män). Att de kan dra hem kvinna efter kvinna efter kvinna beror på att ingen kvinna stannar där länge, så det finns ofta en öppning för en ny. Varför stannar ingen kvinna där länge? Jo, dels kanske för att dessa mn inte är ute efter långa relationer. Och dels kanske för att de behandlar kvinnorna illa så de sticker när de stjärnsolat klart.

  66. NinniTokan skriver:

    @ Sara(kommentar 20)
    Det finns även “kvinnliga blickar” gentemot andra kvinnor. Blickar som kan döda!
    Blickar som bedömer konkurrensen, skönheten, sexigheten, intelligensen. Eller bara avfärdar som noll och intet värd. Bara välj.
    Om det varit på Aftonbladets förstasida så hade det förmodligen stått “Dödsblicken” :)

    Ja, precis. Tänk om man ville ”problematisera” det där. Det är just den blicken som gör oss kvinnor ofria i vår könsroll, menar jag.

    Har kvinnor en blick motsvarande mäns? Absolut!
    Dessutom ska vi ha ”rätt blick”(=smak) om vi vill slippa terroriseras av andra kvinnor med en blick som Sara missade. Den skulle jag kalla ”Aahmen, skärp dig! DET kan du då rakt inte tycka är vackert!”(alternativt ”honom måååååste du väl tycka är snygg/sexig?”)
    Och när man då vidhåller att man tycker just så, så ska man utbildas i vad som är ”rätt” smak. Fruktat tröttsamt.

  67. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Så för att dekonstruera ditt argument.

    1. Ifall det är exklusivt för kvinnor eller inte är inte relevant för diskussionen. Det var du som hävdade att kvinnor var försiktiga för att de inte vissta om mannen var otrevlig eller ej. Det är dock tydligen inget problem att vara hustrumisshandlare eller allmänt rövhål så länge du är tillräckligt känd.

    2. Att de inte stannar speciellt länge är inte heller ett giltigt argument, det var återigen du som hävdade att kvinnor var försiktiga men det är tydligen återigen inget problem. Eller är det så att kvinnorna är fullt medvetna om vad det är för män de umgås med men detta är inget problem så länge andra positiva egenskaper överväger.

    Överhuvudtaget är det här med korta kontra långa relationer bara ett feministiskt strypgrepp för att förklara för andra och tredjehandsplanen varför de männen ska vara tacksamma för att ta emot smulorna från förstahandsvalens bord.
    Jag tänker fannemig inte efter att ha blivit hånad och föraktad hela mitt liv ta emot någon som helst kvinna som har blivit utkonkurerad från köttmarknaden och nu kan sänka sig till min nivå. Gamla kvinnor kan gott få känna hur det är att ha 0 i värde och hela tiden få höra att det är ens eget fel att det är så.

  68. Jonathan skriver:

    Men sluta nu, varför ska diskussioner kring ”vi män förväntas alltid vara manliga”, tex använda våld och tydligt markera sin självklara maktposition i alla sammanhang, alltid landa i ”men kvinnor/feminister (lite olika ibland) väljer ju bara alfahannar (enligt könsrollspraxis) och därför ska inte nån komma och ifrågasätta mitt mansbeteende”? I synnerhet när liknande kommentarer kommer från människor som tycker att feminister ska sluta vara feminister så att män kan vara män och kvinnor riktiga kvinnor.

    Självklart väljer människor i heteronormativt patriarkalt samhälle, som vårt, sina relationer utifrån rådande köns- och relationsnormer. Det är inget nytt, inte för feminister i alla fall. Och även om feminister är medvetna om detta lever de flesta av oss i samma samhälle och är pga det präglade av samma tankemönster. Det jag tycker är konstigt är att det finns så många män, ofta i sammanhang som detta, som gnäller om att män som inte är manlighetsnormala inte får ligga (med kvinnor) men som inte för ett öre verkar intresserade av att förändra rådande normer (och den vägen få ligga mer). Det enda som borde förändras är kvinnors ”smak”, helst utan att en själv ska behöva anstränga sig. Ja, det är jobbigare att leva med attribut som är icke-norm, fråga hbtq-personer, icke-vita, funktionshindrade eller bara en hetero-man som hellre har vänskapsrelationer med kvinnor än med män. Jag uppskattar att ni ser att ni begränsas av samhället i att vara er själva. Men att kräva av alla kvinnor att vilja ligga med alla män innan ni tänker våga gå utanför normgränserna och kräva respekt av omgivningen (för de ni vill vara bortom normerna) är inte särskilt coolt.

  69. En Annan Anonym skriver:

    Jonathan

    Jag är både funktionshindrad och andra generationsinvandrare. Så dina anklagelser faller platt.
    Jag har väldigt mycket erfarenhet av att stå bortanför väldigt många normer.
    Jag är inte speciellt förtjust i att titta på idrott, jag gillar inte öl jag äter inte kött. Och förövrigt, män har förväntats förändra sig sedan 70talet, kvinnor har aldrig förväntats förändra sig, de har bara fått rätten att ta och ta och ta utan att någonsin behöva ge.
    Jag rekommenderar dig även att kolla vilka partnerval de allra mest högljudda amerikanska kvinnliga feministerna har gjort. Det är inte många förlorarmän där inte.
    Du kan även kolla på Hugo Schwyzer en fixstjärna i amerikansk feminism, kolla på hur han betedde sig innan han blev frälst.

  70. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    Som jag faktiskt har sagt tidigare – försiktighet är inte den enda kvinnor kan känna. De kan väga risker mot vinster. Vissa tycker att det är värt att umgås med ett svin om man vinner nånting på det – typ lite berömmelse och en häftig historia att berätta. Vissa tycker att ett charmigt svin är ändå okej att ha fast relation med för han kommer försvara en från andra närgångna män.

    Men kommer det fram en random snubbe och börjar försöka ragga så är potentiella vinsten kanske inte så hög,elle rupplevs inte som hög i den situationen. Däremot kan risken finnas att han blir närgången och jobbig, om man inte sätter gränser. Så man gör det. Ofta brutalt. För som jag sa ovan, att en tjej säger nej uppfattas ofta som att hon bara spelar svår. Då får man ta i ordentligt för att mannen ska fatta att man menar allvar.

  71. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Vilket återigen bevisar tesen att det är inte risken i sig som är ett problem. Det är när fel svin börjar ragga som det pratas om vilka problem det är.

  72. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    Risken (upplevd/faktisk) är en del av problemet som man inte ska bortse från om man vill diskutera det här problemet.
    Fel svin. Eller fel trevliga killar. Eller rätt kille vid fel tillfälle.

  73. Jonathan skriver:

    En annan anonym:

    Men på vilket sätt är våra könsroller, som framför allt fått fäste sen 1800-talet och alltså mycket tidigare än 70-talet, inte krav på att förändra sig själv? Nu förutsätter jag att du beskyller feminismen för att vara orsaken till att ”män” ska vara på andra sätt, men rätta mig gärna om jag har fel. För mig är nämligen feminismen en rörelse som har sagt ifrån och kritiserat det system vi lever i just för att många människor far illa av snäva förväntningar på oss som personer utifrån en bild av vad kön innebär. I utvecklandet av nya sätt att se på kön och vilka uttryck det kan ta sig har mycket kritik framförts mot ”manlige machomans-stereotypen”. Är det det som du uppfattar som krav på att förändras? Mitt perspektiv på det är att man där har valt att ifrågasätta de uttryck som är skadliga för våra relationer, till exempel att använda våld, eller ständigt närvarande hot om våld, för att lösa konflikter. Vilket jag tycker är positivt eftersom det öppnar upp för nya sätt att vara man på. Förstår du hur jag resonerar eller har jag helt missat din poäng?

  74. En Annan Anonym skriver:

    Och ifall killar inte raggar överhuvudtaget vilket verkar vara det enda sättet att skydda sig från att råka skrämma en stackars kvinna. Då kommer det fram långa artiklar om hur män skräms av kvinnor som har karriär.

    Det enkla sättet att sammanfatta det är nog att killar som är värdelösa bara ska gå och dö i en källare. Rätt killar får gärna ragga om det så är på en bakgata vid 04.00 en söndag morgon.

  75. Tanja Suhinina skriver:

    En Annan Anonym:
    Jag är med på att världen är en komplicerad mångfacetterad historia. Jag är inte med på din sammanfattning.

  76. Jonathan skriver:

    Nu kanske jag spårar ur lite, men en diskussion som jag tycker är viktig i sammanhanget är att alla exempel här verkar förutsätta en krogmiljö och att raggning är enda vägen till sex och kärlek. Det känns ganska absurt att prata om fungerande relationer bortom könsstereotyper om förutsättningen är att allt ska börja i en miljö där kön, utseende och alkohol är det enda som är relevant.

  77. Jocke skriver:

    Tanja

    Ja, men att ”uppskatta och föredra sexuellt snygga människor” är något som anses fult så länge man med snygga människor menar de som håller sig till könssterotyperna. Man skulle uppfattas som ett ytligt svin om man säger att man föredrar Victoria Silvstedt framför Maria Wetterstrand tex. Inte många män skulle våga säga det offentligt om man av någon anledning fick den frågan.

    Det anses också fult att tycka utseende är viktigare än personlighet hos en partner. Iaf om man är man. Men tycker man det så tycker man och det är inget man ska behöva be om ursäkt för.

    Det faktumet att man ska behöva skämmas över såna här saker är ett resultat av det feministpräglade samhälle som dagens unga män växt upp i.

    Man ska inte försöka tvinga folk att ändra sina preferenser helt enkelt. Och man ska inte få folk att känna att det är fel att ha de preferenser man har. Men det är just det som dagens feministpräglade media gör. De får män att känna sig som perversa äckel för att de gillar tex lättklädda tjejer osv….Med andra ord är samtliga heterosexuella män perversa äckel om man ska tro media eller vissa feminister.

  78. En Annan Anonym skriver:

    Jonathan

    ”Men på vilket sätt är våra könsroller, som framför allt fått fäste sen 1800-talet och alltså mycket tidigare än 70-talet, inte krav på att förändra sig själv?”
    Nu diskuterade vi väl feminism, eller hur? Och visserligen fanns det feminism långt långt innan 1970talet, men det var då den började bli riktigt riktigt högljudd.

    ”Nu förutsätter jag att du beskyller feminismen för att vara orsaken till att “män” ska vara på andra sätt, men rätta mig gärna om jag har fel. För mig är nämligen feminismen en rörelse som har sagt ifrån och kritiserat det system vi lever i just för att många människor far illa av snäva förväntningar på oss som personer utifrån en bild av vad kön innebär.”
    Feminister pratar gärna om att bryta snäva könsnormer ja, men därefter så upptäcker du att dessa ‘frigjorda och postkönsfeminister’ som utgörs av unga vita heterosexuella kvinnor ändå har manspreferenser som är helt identiska med de från 1800talet. Mannen ska vara vältränad, ha ett spännande jobb, vara ansvarig för hennes njutning alltid vara den som ordnar saker alltid stå på sig och så vidare.

    ”I utvecklandet av nya sätt att se på kön och vilka uttryck det kan ta sig har mycket kritik framförts mot “manlige machomans-stereotypen”.”
    Det har framförts mycket kritik ja, mot andra män. Det har aldrig pratats om kvinnors förväntningar för det kallas att begränsa kvinnans sexualitet och sådant sysslar inte feminister med.

    ”Är det det som du uppfattar som krav på att förändras? Mitt perspektiv på det är att man där har valt att ifrågasätta de uttryck som är skadliga för våra relationer, till exempel att använda våld, eller ständigt närvarande hot om våld, för att lösa konflikter.”
    Jag uppfattar det som att förr i tiden så behövde en man bara ha en karriär och vara socialt högstående, nu ska han dessutom vara vältränad, rädda valarna och ha koll på alla världsbegivenheter. För kvinnan har alltid rätt till sin preferens och den får inte kritiseras.

    ”Vilket jag tycker är positivt eftersom det öppnar upp för nya sätt att vara man på.”
    Ja, män får för feminister tydligen gärna vara män på vilka sätt de vill, så länge de inte förväntar sig att få ligga. Det är helt ok att ägna sig åt knyppling och att spela samlarkortspel så länge det sker tillsammans med andra män i en mörk källare någonstans där kvinnor inte behöver besväras av deras existens.

    ”Förstår du hur jag resonerar eller har jag helt missat din poäng?”
    Jag vet faktiskt inte.
    Du verkar hävda att feministiskt ifrågasättande skulle innebära någon form av frigörelse. Och jag hävdar att det enda feminismen har gett är en bunt med unga kvinnor som har fått för sig att feminism är att de får göra och kräva vad som helst utan att behöva reflektera över det. Råkar någon man däremot andas om att feta kvinnor inte är sexiga, då ska staten rycka ut med stödåtgärder direkt.

    Vill du ha exempel på hur det fungerar på andra ställen än krogen kan du förövrigt läsa på Alyssa Bereznak, Jon Finkel och hur feminister reagerade på hela den historien. Kortfattad sammanfattning. Kvinnor har rätt att vara hur fördsomfulla som helst och om någon man kritiserar dem för det så är det fel, för den kvinnliga sexuella preferensen får inte ifrågasättas.

  79. Runar skriver:

    @Tanja S.(Håper du forstår norsk da….)

    Det er faktisk dere kvinner som sitter med nøkkelen og svaret på det du sier.
    Jeg forstår at det kan være plagsomt med menn som prøver seg og ikke aksepterer ett nei, og at dere da må si klart ifra at NEI, dere er ikke interessert! Men slike menn er ikke i flertall, de bare blir lagt godt merke til.
    Men, grunnen til at vi menn er pågående er fordi det er det eneste viset vi kan få sex på, fordi dere kvinner velger å være passive!
    Velger du som kvinne å være passiv,kan du likefult velge blant menn som tar initiativ på og kurtiserer deg, jeg får INTET om jeg er passiv som mann.

    Løsningen er enkel, kvinner må ut av den passive rollen i kjærlighets og seksuallivet. Den dagen kvinner er like aktive på raggning som menn, trenger ikke ”random- menn” lenger være ”en plage” for dere. Så kvinner har ingen grunn til å klage på dette, eller har noen rett til å behandle menn som prøver seg på en nedlatende måte, fordi det er deres eget VALG å overlate initiativ/raggning til oss menn.

    Det oppleves veldig vondt å bli avvist på ett arrogant vis,en hyggelig avvisning er dog helt ok!
    Tross alt er jeg som mann i en underlegen og sårbar rolle når jeg tar initiativ på deg, det er jeg som ber om noe,det er jeg som skal vise meg fram og prestere, håpe på aksept…for meg er det mye som står på spill, ikke slik for deg. Fint om kvinner kan vise forståelse og respekt for hvor psykisk krevende rollen som forfører hele livet kan være for oss. Å bli avvist gang på gang og måtte leve i ufrivillig sølibat i år etter år er faktisk en tung byrde Tanja. En kvinne kan alltid få sex uten å gjøre noe for det,en mann ikke. Personlig føler jeg meg som en tigger, noe uselt, hver gang jeg går opp til en ukjent kvinne….Ofte ser jeg jo på hennes blikk der og da at det sier noe slikt som: ”Å nei, her kommer det en mann igjen, herregud, aldri fred å få,kan han ikke la være plage meg!!”

  80. Törnrosa skriver:

    Skrev i en annan tråd häromdagen och skriver det igen. Man kan inte tvinga någon att tycka om en annan människa.

    Det är inte ens en rättighet att vara omtyckt. Och ingen kvinna är skyldig att ligga med en man utan att hon verkligen vill det.

    Därför har jag svårt att se hur männen ska kunna hjälpas ur sin situation med mindre än att de jobbar med sig själv, t ex vidgar sitt revir, byter krogen mot motionsspåret el dyl. mvh.

  81. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa

    Jag skulle vara nöjd om samma slev delades ut till fettpositiva feminister som klagar så mycket över hur de inte kan mäta sig med modeller. Eller delades ut till feminister som klagar så mycket över hur de inte ser ut som kvinnorna i porrfilm.
    Eller för den delen de unga kvinnorna som dregglar över manliga magrutor men därefter gråter över att de inte har stora bröst eller är pinnsmala och därför inte är attraktiva. Börja servera samma slagord till dem, så kommer jag att sluta klaga.

  82. Medborgare X skriver:

    Jonathan!

    Du säger att ”feminismen en rörelse som har sagt ifrån och kritiserat det system vi lever i just för att många människor far illa av snäva förväntningar på oss som personer utifrån en bild av vad kön innebär”. Problemet uppstår ju när feminister själva inte lever som de lär.

    Bara för att ta ett par exempel ur den aktuella debatten på Pelle Billings blogg.

    1) Anna Laestadius Larsson beklagar sig i krönika efter krönika hur förtryckta svenska kvinnor är, samtidigt som män glider runt på en räkmacka och får styrelseplatser på grund av sitt kön och högre lön utan att lyfta ett finger.

    Men själv har hon gjort ett ytterst könsrollskonservativt val av man när hon gifte sig med den 12 år äldre Sverker Laestadius. En framgångsrik man som varit chef på Aftonbladet i 20 år och som måste ha gjort sig en rejäl hacka med tanke på den bostad med havsutsikt de bor i.

    http://medborgarperspektiv.blogspot.com/2011/12/anna-laestadius-larsson-annu-en.html

    2) Sanna Lundell är också en av dessa privilegierade feminister som, precis som Anna Laestadius Larsson, har en fast krönika i en av landets stora dagstidningar. Sanna är född med silversked i munnen, dotter till Ulf Lundell som hon är, och har nu både en våning på Södermalm och ett hus på Ingarö i Stockholms skärgård.

    Även hon har gjort ytterst könsrollskonservativa val av män i sitt liv. Först var hon tillsammans med den 12 år äldre framgångsrika artisten (och adelsmannen) Wille Crafoord. De har en dotter tillsammans. Numera är hon särbo med landets stora machoman Mikael Persbrandt. Han är 15 år älder än henne och minst sagt framgångsrik. De har två barn tillsammans.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sanna_Lundell

    Det är bara två exempel på feministiska kvinnor som inte lever som de lär. Det är inte speciellt trovärdigt! Varken för dem själva som feministiska företrädare eller för hela den feministiska ideologin.

  83. Medborgare X skriver:

    Runar!

    Precis! Nyckeln ligger i att kvinnor väljer att vara passiva. Just detta tog jag upp med företrädare för #prataomdet-kampanjen, men de ville absolut inte lyssna på det örat. Istället klamrade de sig fast vid offerrollen.

    Den dag kvinnor börjar vara lika aktiva som män när det gäller att uppvakta och ta initiativ så finns inte längre någon anledning för kvinnor att behöva avspisa män mer än män då kommer att avspisa kvinnor.

  84. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: Du har ingen aning om vad jag gör när jag inte är här. Kan lova dig att jag är lika rak åt andra hållet. Blir man populär?

    Du är inte ensam om att hålla på att göra dig till ett offer av samma anledning. Men kvinna eller man, vill du ha en förändring så måste du börja med dig själv, det går inte att tro att man kan ”klaga” sig fram till att andra ska ändra sig.

  85. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa

    Jag vill inte bli älskad. Jag bryr mig inte längre, faktiskt. Vad jag bryr mig om är att de kvinnor som hånade och föraktade mig och inte kunde prata nog om hur värdelös jag var när jag var en fattig fet och ful student aldrig aldrig aldrig aldrig någonsin ska komma till mig för någon form av tröst eller utnyttja mig som ett andrahandsalternativ nu när jag är smal vältränad och har hyffsat med pengar. De hade sin chans och de förbrukade den, nu har de bara att vara tysta och njuta av hur det är att ha 0 i värde på köttmarknaden. Och titta, plötsligt nu när jag har makt att bestämma över någonting då är jag plötsligt huvudmål för feministiska jämställdhetskampanjer, men när jag inte hade något att säga till om då var det de mest manschauvinistiska svinnen med grottmänniskomentalitet som de svärmade kring.

  86. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: Jaha nu börjar jag förstå dig. Hade jag blivit behandlad likadant av en kille skulle jag inte heller brytt mig om honom. Eller dom om det varit fler killar.

    Jag har så klart mött många puckade män i mitt liv, men jag låter inte dem begränsa mig så att jag tar avstånd från män. Den segern ska de inte få.

    Tvärt om. Det är väl därför jag hellre är härinne och skriver än på de riktigt misandriska sidorna, som bara gör en trött i huvudet.

  87. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa

    Och när du stöter på den 20:e eller 30:e eller 40:e tjejen som skriver om hur hemskt det är att vara singel och så får du veta att hon hellre skulle vara död än kolla bland den gruppen av ensamstående som du råkar tillhöra? Skulle du få någon välvilja överhuvudtaget då?

    Ifall du samtidigt hör från feminister att om du är permanent ensamstående utan att vilja vara det, så är det för att du förtjänar det, kvinnor kan nämnligen känna på sig att det är fel på dig. Skulle du vara välvilligt inställd mot den gruppen av människor när de klagar på saker de drabbas av som de hävdar är någon annans fel?

  88. Tanja Suhinina skriver:

    Jonathan:
    Jag pratar om den typen av miljöer då jag började kommentera i den här tråden som svar på varför kvinnor kan vara väldigt anti till att män de inte har en klar relation till kommer med utseendekomplimanger.

    Runar:
    Jag håller med. Förför själv om jag är intresserad. Tycker alla borde göra det, är man intresserad så får man ju ta och göra nåt åt det.

    Det där med att avvisa trevligt – som jag skrev ovan, det kan bli lite svårt eftersom det finns en uppfattning om att ”ett nej är inte ett nej”, att kvinnor spelar svårflrtade. Och det gör de ju också, det är vanligt att tjejer använder det som ett knep, så killen får jaga lite (åt andra hållet med, för all del). Avvisar man trevligt kan det misstas för att man bara låtsas vara ointresserad och bara ses av killen som en utmaning.

  89. Runar skriver:

    @En Annan Anonym

    Kvinnenes makt på det seksuelle/emosjonelle området er total, det er ett evig faktum at alle naturlige hanndjur har måttet kjempe for å få pare seg og at det er hunnkjønnet som selekterer, desverre ofte slik du beskriver på ett arrogant nedlatende vis.
    Denne makten tas som en selvfølgelig rett kvinner har. Vi menn har måttet endre oss de siste 40år på vesentlige områder, men kvinner(feminister) tviholder på at det seksuelle området skal IKKE inn under likestillingen! Det er ikke ett tema for dem,der er det plutselig biologi likefullt som gjelder og ikke sosialkonstruktivisme. Selvsagt fordi kvinnens makt seksuelt gir henne mektige fordeler i livet.
    Føler med deg EAA,det er skit å stå utenfor. Men jeg har en litt annen historie. Det virker som du tror at det å være smal og veltrent er den faktor som gir menn tilgang til kvinner. Vel,min erfarenhet er at det mest dreier seg om sosiale evner,at en mann er duktig på inititativ og kurtise. Ok, er du veltrent får du flere ”ja”, men oavsett hur veltrent du er, MÅ du være den aktive.

    Jeg har hele mitt liv vært trent,hatt 6pack på magen, atletisk figur og låg fett% og fått høre at jeg er en vakker mann. Men tror du kvinner kommer flygande av den grund? Nope, de tar ikke initiativ ovenfor meg!
    Jeg faller utenfor pga dårlige evner på kurtise, og pga dårlig økonomi.

    Var jeg dog en ”badboy” , så ville svært mange kvinner ikke brytt seg om min dårlige økonomi.

    Rettferdig blir vel det her aldri. For oss menn som står utenfor. Den dagen er jeg død i så fall.

  90. Jonathan skriver:

    En annan anonym:

    För mig låter det som att det egentligen är samma kamp du vill föra som de ”fettpositiva feministerna” och feminister som kämpar mot objektifierandet av kvinnokroppen men också sjuka mansideal. Handlar inte allt om rätten att bli sedd som en levande och komplex person istället för enbart en viss sorts kropp med ett visst kön?

  91. En Annan Anonym skriver:

    Jonathan

    Nej det är det inte. Det jag begär är att folk som hyllar sin rätt till preferens också ska acceptera andras rätt till preferens och vara öppna för att ta emot precis samma förakt för sin existens som de är så villiga att dela ut till andra som inte passar deras preferens. Det har ingenting med kampen mot objektifiering att göra.
    Jag bryr mig inte om ifall folk upplever sig som objektifierade ifall de själva inte har något problem att objektifiera.

    ”Handlar inte allt om rätten att bli sedd som en levande och komplex person istället för enbart en viss sorts kropp med ett visst kön?”
    Nej, det gör det inte. Det handlar om att de inte ska klaga över att de tvingas ta emot lika hårt som de delar ut.

  92. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: ”Och när du stöter på den 20:e eller 30:e eller 40:e tjejen som skriver om hur hemskt det är att vara singel och så får du veta att hon hellre skulle vara död än kolla bland den gruppen av ensamstående som du råkar tillhöra?”

    Jag skulle inte brytt mig. Uttrycker man sig på det sättet är en sådan människa ändå ingenting att ha. Jag skulle gått vidare och sökt på annat håll.

    ”Ifall du samtidigt hör från feminister att om du är permanent ensamstående utan att vilja vara det, så är det för att du förtjänar det.”

    Ingen förtjänar det, lika lite som man kan tvinga någon att tycka om en. Det är samma här, jag skulle försöka bredda ”mitt upptagningsområde” både inressemässigt och geografiskt och se om det gav något. Och så skulle jag försöka jobba med att inte hemfalla åt bitterhet, det äter på ens självkänsla.

    ”Skulle du vara välvilligt inställd mot den gruppen av människor när de klagar på saker de drabbas av som de hävdar är någon annans fel?”

    Självfallet inte. Men jag skulle göra allt för att inte låta dem hindra mig från att skaffa det liv jag vill ha.

  93. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa

    ”Jag skulle inte brytt mig. Uttrycker man sig på det sättet är en sådan människa ändå ingenting att ha. Jag skulle gått vidare och sökt på annat håll. ”
    Och när du samtidigt ser hur dina surt förvärvade skattepengar går till kampanjer för att dessa stackars unga tjejer mår så dåligt?

    ”Ingen förtjänar det, lika lite som man kan tvinga någon att tycka om en. Det är samma här, jag skulle försöka bredda “mitt upptagningsområde” både inressemässigt och geografiskt och se om det gav något. Och så skulle jag försöka jobba med att inte hemfalla åt bitterhet, det äter på ens självkänsla.”

    Det finns andra saker som ger en riktigt bra självkänsla som att se hur det plötsligt flockas kvinnor runt de fritidsintressen de inte tyckte var värda vatten för några år sedan och nu har insett att det går att tjäna pengar på.
    Då är det riktigt skönt att bara säga ‘Mitt fritidsintresse, min egendom, mina regler, försvinn’.

    ”Självfallet inte. Men jag skulle göra allt för att inte låta dem hindra mig från att skaffa det liv jag vill ha.”
    Det gör jag inte heller, jag slåss ofta med dem om att få dem att förstå det här med ‘mitt fritidsintresse, mina regler vill jag inte ha med dig så kan du inte göra någonting annat än att försvinna’.

  94. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: ”Och när du samtidigt ser hur dina surt förvärvade skattepengar går till kampanjer för att dessa stackars unga tjejer mår så dåligt?”

    Nja, jag har ett ganska filantropiskt sätt att se på pengar, så mår dessa tjejer dåligt är det bra att de får hjälp. En del kanske t o m får vissa insikter och blir omvända.

    ”Det finns andra saker som ger en riktigt bra självkänsla som att se hur det plötsligt flockas kvinnor runt de fritidsintressen de inte tyckte var värda vatten för några år sedan och nu har insett att det går att tjäna pengar på.
    Då är det riktigt skönt att bara säga ‘Mitt fritidsintresse, min egendom, mina regler, försvinn’. ”

    Nå, men så verkar du ha nått en ”harmoni” som du är nöjd med, eller…

    Nu väntar en lång promenad i mörkret. Ha det bra

  95. Pelle Billing skriver:

    Tanja,

    ”Men som sagt, man lär sig tidigt att en kille som raggar på en inte kommer lämna en ifred tills man säger ifrån jättetydligt. Därför säger tjejer tydligt och otrevligt, så det inte lämnas någon plats för tveksamhet.”

    Jag skulle vilja nyansera detta något.

    Det finns många olika sätt att ragga. Vissa skillnader är kulturella, men de största skillnaderna är nog individuella.

    En viss man kanske kommer fram ganska full, ganska på och vill snabbt komma någon vart i interaktionen. Han är påträngande helt enkelt. En annan man kanske bara kommer fram och småpratar – på krogen eller någon annanstans – för att se om det finns något intresse där. Intresse från kvinnan, och intresse för hans egen del (att ”ragga” betyder ju inte att man själv bestämt sig att kvinnan är intressant).

    Den första mannen behöver ett väldigt tydligt nej, ifall svaret är nej. Typ att man säger att nu måste jag gå till mina kompisar, och så vänder man sig om och går. Den andra mannen räcker det däremot med att inte flörta, alternativt nämna att man redan har en pojkvän, så glider han själv vidare.

    Jag respekterar kvinnors (och mäns) rätt att säga nej tack till ett samtal eller en raggning. Samtidigt tycker jag det är en rimlig förväntan att man inte är mer elak än vad som krävs för att hantera situationen.

  96. En Annan Anonym skriver:

    Törnrosa
    ”Nja, jag har ett ganska filantropiskt sätt att se på pengar, så mår dessa tjejer dåligt är det bra att de får hjälp. En del kanske t o m får vissa insikter och blir omvända.”
    Det är nog här vi skiljer oss. Jag hävdar att så länge människor som Johanna Sjödin får skrika ut sina sina fördomar under förklädnad av preferens så kan ingen feminist längre kräva att män ska begränsa vad de pratar om.

    ”Nå, men så verkar du ha nått en “harmoni” som du är nöjd med, eller…”
    Allt annat skulle kräva att kvinnor avkrävs reflektion över sitt eget agerande, och sådant verkar vara helt tabu inom den feministiska rörelsen.

  97. Tanja Suhinina skriver:

    Pelle:
    Fast det jag menar är just att hur trevlig killen är så vet man ju inte hur det blir sen. Att man är trevlig och inte säger nej som tjej kan uppfattas som att man flörtar tillbaka. Killar kan ha ”bara snacka först och bli mer på sen” som strategi. Är man ute och tjej och ointresserad av den killen sexuellt så är det mycket lättare att avvisa honom än att luska ut om han är en sån som fattar subtila vinkar eller om han är en sån som tycker att tjejer ska erövras. Det är som att tjejer ofta blir spontant rädda för okända män på ödsliga platser. För man vet liksom inte.

    Jag säger inte att det här är bra och rimligt av kvinnor som hårdavvisar alla män, även trevliga. Men jag tror att det ofta funkar så och även de som närmar sig kvinnor på ett trevligt sätt kan få smällen för dem som inte närmar sig kvinnor trevligt.

  98. En Annan Anonym skriver:

    Tanja

    Och det är det som är problemet. Vi har hört om hur synd det är om kvinnor i åratal nu. Hur vi ska visa förståelse för att de är rädda, trots att det statistiskt sett är mycket mycket farligare att vara ung man än ung kvinna. Vi ska visa förståelse för att kvinnor är rädda för att bli våldtagna trots att det är mycket mycket mycket sannolikare att de blir våldtagna av någon de känner än av en främling.

  99. Pelle Billing skriver:

    Tanja,

    Fungerar det inte att säga nej en gång på ett vardagligt, ”trevligt” sätt och sedan bli hård om det behövs? Vad är det värsta som kan hända, om man är i en miljö med många andra människor?

    Min erfarenhet när någon stöter på mig (för vissa kvinnor utmanar faktiskt sin roll) är att det bästa sättet att säga nej är att säga att nu ska jag gå vidare, och så går jag. Den fysiska handlingen av att gå är 100 ggr starkare än alla ord jag kan säga. Jag behöver inte gå långt, men bara jag vänder mig om och rör mig en bit räcker.

  100. Tanja Suhinina skriver:

    Pelle Billing:
    Alltså, jag har sällan det här problemet. Men från det jag hört så kan det bli väldigt mycket, och femte gången under kvällen som nån kommer fram till ens tjejgäng orkar man kanske inte prova sig fram om det hjälper att snällt visa att man inte är intresserad. Är man på ett webbcommunity och blir påraggad för femtielfte gången orkar man inte ta rea på om det är en sån typ som skickar samma copypastade mail till alla, eller en faktiskt trevlig individ.

    Plus att en trevlig avvisning är också en avvisning. Jag tror nog att killar som upplever att de bara blivit avvisade generellt fått ganska trevliga tack-men-nej-tack, men själva mängden, och de få otrevliga, fastnar.

    Det jag skriver är alltså överdrifter, generaliseringar och det blir inte så i alla situationer. Men jag tror det kan vara så det funkar när kvinnor dissar alla mön otrevligt. Och så är jag helt på att det skulle vara mycket bättre om alla var trevliga.

  101. Törnrosa skriver:

    En Annan Anonym: ”Det är nog här vi skiljer oss. Jag hävdar att så länge människor som Johanna Sjödin får skrika ut sina sina fördomar under förklädnad av preferens så kan ingen feminist längre kräva att män ska begränsa vad de pratar om.”

    Så här tänker jag också: Ingen feminist eller någon annan har rätt att begränsa vad jag säger. Heller inte vad någon annan man eller kvinna säger. Om inte YGL m m räcker så bidrar mina skattepengar ytterligare till min rätt.

    ” Allt annat skulle kräva att kvinnor avkrävs reflektion över sitt eget agerande, och sådant verkar vara helt tabu inom den feministiska rörelsen.”

    Något jag lärt mig på bl a den här bloggen är att feminismen är minst sagt splittrad och valda delar av den mest kritiserade falangen börjar förstå att det växer fram en opposition mot just den. En opposition som verkar ha kommit för att stanna så länge den behövs.

    Gillar att det har blivit så många pratöppningar till andra slags feminister den senaste tiden.

  102. [...] Signaturen Sara beskriver denna sociala bestraffnings-blick mycket träffande så här: Det finns även “kvinnliga blickar” gentemot andra kvinnor. Blickar som kan döda! Blickar som bedömer konkurrensen, skönheten, sexigheten, intelligensen. Eller bara avfärdar som noll och intet värd. Bara välj. Om det varit på Aftonbladets förstasida så hade det förmodligen stått “Dödsblicken” [...]

Lämna en kommentar

Google