tema-genus-linkoping

Tema Genus vid Linköpings universitet ansökte i mars 2010 om pengar från Delegationen för jämställdhet i högskolan (DEJA). Syftet var att få fler män att söka sig till lärarutbildningen, samt att få dessa män att verkligen fullfölja utbildningen.

Jag är själv kluven till könskodade projekt som fenomen. Å ena sidan behövs det fler män som lärare, för att öka antalet manliga förebilder. Å andra sidan ska ingen kvoteras in till en utbildning.

I det aktuella fallet förekommer ingen kvotering, utan endast uppmuntran, och då tycker jag sammantaget att det är försvarbart att försöka få in fler män. Särskilt eftersom en blandning av manliga och kvinnliga förebilder är viktigt för barn.

Hade Polishögskolan arbetat på detta vis, istället för att aktivt kvotera in 50 procent kvinnor, hade de troligen sluppit kritik och de hade definitivt sluppit få Centrum för Rättvisa på halsen.

Min kritik mot Tema Genus vid Linköpings universitet handlar inte om projektets syfte, utan om dess utformning. Så här formulerar de sig i sin ansökan till DEJA:

Att lärarutbildningen i flera av sina inriktningar sedan tidigare är feminint kodad tillvaratas här som en tillgång: män blir i denna genuskontext synliga för sig själva så som män och som genusvarelser, och detta blir en språngbräda i utbildningen i arbetet med att göra män medvetna om sina genusmärkta privilegier och sin roll i en genusordning.

Män ska alltså egentligen inte uppmuntras på utbildningen, utan de ska lära sig veta hut som privilegierade män. OK, jag raljerar lite, men det är inte långt borta från sanningen.

Bloggläsaren John Nilsson var snabbtänkt nog att byta kön och utbildning på citatet, så att det istället handlar om kvinnor som uppmuntrats att bli soldater. Texten blir då:

Att soldatutbildningen i flera av sina inriktningar sedan tidigare är maskulint kodad tillvaratas här som en tillgång: kvinnor blir i denna genuskontext synliga för sig själva så som kvinnor och som genusvarelser, och detta blir en språngbräda i utbildningen i arbetet med att göra kvinnor medvetna om sina genusmärkta privilegier [i detta fall överlevnadsmakten] och sin roll i en genusordning.

Skulle det varit möjligt för att försvarsmakten att uttrycka sig på det viset? Får en maskulint kodad miljö vara en tillgång? Får kvinnors privilegier problematiserats, även när de faktiskt brutit mot normen och valt ett manligt yrke?

Svaret på dessa tre frågor är nej. Det skulle inte gått i dagens Sverige.

Och gott så. Varför gå till attack mot kvinnor som väljer det de själva vill, oberoende av vad andra tycker? Frågan är bara varför män som går sin egen väg inte kan bli lämnade i fred av Tema Genus i Linköping? Vad har dessa män gjort för att förtjäna ett sådant bemötande?

Låt oss titta på ytterligare ett exempel i texten:

Att vi ser färre män än kvinnor bland dem som examineras till lärare, innebär att ansvaret att vara vuxen förebild för förskolans barn och grundskolans elever tas av kvinnor i högre utsträckning än av män. Det är detta jämställdhetsproblem som det projekt som här i korthet presenteras syftar till att förändra.

När kvinnor tar ansvar för ett samhällsområde är det problematiskt att männen inte gör det. Fungerar tankesättet om vi vänder på steken? Låt oss se.

Här är John Nilssons översättning, denna gång något modifierad av mig:

Att vi ser färre kvinnor än män bland dem som examineras till soldater, innebär att ansvaret att försvara landet och tvinga fram fred i andra länder tas av män i högre utsträckning än av kvinnor. Det är detta jämställdhetsproblem som det projekt som här i korthet presenteras syftar till att förändra.

Jag tror aldrig jag sett ett jämställdhetsprojekt som talar om kvinnors brist på ansvar. Det motsatta är däremot vanligt.

Varför denna dubbelmoral? Troligen har det att göra med det som framkommit i professor Christian Kullbergs forskning. Nämligen att vi tenderar att se män som ansvariga för sina liv och handlingar, och kvinnor som produkter av omgivande faktorer. Radikalfeminismen har fört denna stereotypa syn på könen vidare in i framtiden, och därmed har tendensen att se män som ansvariga och kvinnor som utsatta förstärkts ytterligare.

Detta är givetvis olyckligt, då en effektiv jämställdhetsrörelse åtminstone inte ska förstärka rådande könsroller – utan helst av allt avdramatisera dem och låta människor leva sina liv efter eget huvud.

Vår syn på könen (och radikalfeminismens dubbelmoral) är fortsatt enkel att exponera genom att byta ut könet i en text. Den dag detta inte låter sig göra på något enkelt vis, har jämställdhetsrörelsen tagit ett stort steg framåt.

 

22 kommentarer på “Att bjuda in med armbågen fortsatt vanligt i genussammanhang”

  1. David Holman skriver:

    Mycket bra text, den fick mig att fundera på två saker:
    1) Du är en riktig morgonmänniska eller riktigt dålig på att sova (märk positiv/negativ vinklingen).

    2) Är det möjligt att vi är programmerade av evolutionen att se män som ansvariga och kvinnor som offer? Att detta ligger hårt inprogrammerat i våra hjärnor så att vi aldrig kommer bli av med det?

    Och med detta sagt att man inte på individnivå kan göra saker för att tänka annorlunda. En tro på det övernaturliga ligger till exempel hårdprogrammerat i oss (vi sprang från vinden som blåste bland buskarna för att man antog att det kunde vara ett lejon, de som stannade blev då och då uppätna och således spreds gener som gjorde oss rädda oftare än de som inte var rädda) eller hur vi har ologiskt tänkande inprogrammerat och måste lära varje ny människa vad som är och inte är logiskt för att inte hamna i fällor.

    Ett nytt, informationsrikt, logiskt (datorer) och vetenskapligt samhälle hjälper ju inte mot ologiskt tänkande heller så varför skulle ett nytt samhälle där kvinnor inte ses som offer göra det på individnivå?

    Vad tror ni?

    (FYI, jag går inte till attack mot religion, man får, ska och bör tro på exakt vad man vill!)

  2. Mars skriver:

    @David

    ”Är det möjligt att vi är programmerade av evolutionen att se män som ansvariga och kvinnor som offer? Att detta ligger hårt inprogrammerat i våra hjärnor så att vi aldrig kommer bli av med det?”

    Jag tror inte på just den aspekten (om du nu var seriös). Däremot så finns det nog inprogrammerade i våra gener att kvinnor ska tas om hand om, och män är umbärliga. Evolutionsbiologerna har till och med ett namn på det (men jag hittar det inte nu). Kvinnor, med sin rundare ansiktsform och mindre behåring, påminner mer om barn och ger evolutionär signal av att vara mer sårbara, och män med större muskler, behåring och ”spretigare” ansiktsform är mer hotfulla.

  3. David Holman skriver:

    @Mars
    Ja, jag är seriös. Men är det inte vad du säger exakt det jag säger? Jag sa aldrig hur denna programmering var utformad bara att det sitter i hårdvaran och inte kulturen och att det därför kommer vara likadant som att lära ut logik, man måste göra det till varje individ för att denne ska förstå det då vi inte har hårdvaran att tänka logiskt.

  4. Jocke skriver:

    Ja, vad ska man säga egentligen. Det är ju en attityd mot män som är helt otrolig egentligen. Och som påpekats aldrig skulle accepteras mot kvinnor.

    Så om en man nu vill bli lärare så ska han först omformas ideologiskt för att förstå sina privilegier. Man häpnar!

    Samtidigt behöver skolan sannerligen fler manliga lärare med tanke på hur pojkar diskrimineras. Egentligen är detta skandal.

    Jag hoppas vi snart får se en motsvarighet till det norska programmet ”Hjernevask”. Våra politiker behöver vakna nu.

  5. Mars skriver:

    David:

    Ursäkta min BW-het, men det är för tidigt på morgonen. Njae, att kvinnor är offer är ju en möjlig konsekvens av att vi ser dem som barnslika eller skyddsvärda – en typ av socialisering av den biologiska effekten. Så det är inte riktigt samma sak, men konsekvensen av den ger samma resultat.

  6. Anders skriver:

    En retorik som är ett logiskt resultat av en blind tro på ”könsmaktsordningen”.

  7. Peter skriver:

    Det som underskattas är som så ofta biologins påverkan på miljön. Män är av naturen starkare än kvinnor. Det gör att vi i uppväxten lär oss att associera manligt med styrka.

    Förövaren är stark medan offret är svagt. Att få oss att lära oss att associera offret med manlighet blir därför oerhört svårt, om inte omöjligt i ett demokratiskt och öppet samhälle.

    Dessa tankar kan dock hanteras på ett konstruktivt sätt. Det anmärklningsvärda i feminismens läror är att dessa tankar underblåses snarare än att påtala individen.

    Som motsats kan nämnas hur vi hanterar olika raser. Det finns ett mänskligt drag i att stöta ut avvikande men samhället har skickligt fått oss att tänka mer rationellt och påtala individen vilket gjort att vi ur ett historiskt perspektiv i det närmaste helt raderat rasismen.

    På jämställdhetsområdet borde staten agera som den gör i frågan kring hudfärg. Dvs påtala individen och få oss att tänka rationellt. Istället har vi sett en utveckling med allt mer uppdelning utifrån kön där man bedöms och döms utifrån kön. En samhällsutveckling som jag inte kan se vara annat än destruktiv för samhällsklimatet.

  8. Anders skriver:

    Jo radikalfeminismen försöker påverka samhället på samma sätt som en penalistisk internatskola uppfostrar pojkar. Om man sparkar tillräckligt hårt och länge på mäns värdighet ska det komma något bra ur det är tanken. SCUM-debatten var ett övertydligt exempel på detta, men det skiner ju igenom även här.

  9. David Holman skriver:

    @Peter, helt rätt. Tror du slog huvudet på spiken där!

  10. Daniel skriver:

    @Peter
    ”På jämställdhetsområdet borde staten agera som den gör i frågan kring hudfärg. Dvs påtala individen och få oss att tänka rationellt.”

    Det är ett helt korrekt resonemang vilket även belyser hyckleriet i många feministers resonemang (eller är det en brist på begåvning?).
    Dvs det är inte ok att döma någon efter hudfärg eller kön, så länge denna person inte är man och vit.

    Det problem vi har idag är att jämställdhets debatten helt har blivit kidnappad av ett gäng individer som varken kan eller vill tänka rationellt.

  11. Johan skriver:

    När kvinnor gör något så tar de ansvar, när män gör något utövar de makt.

    Hade det varit män i majoritet i lärarkåren hade de utövat patriarkal makt över de kommande generationerna. När det är kvinnor tar de ansvar.

    Varför får man aldrig höra att män tar ansvar för samhället när de tar farliga och skitiga arbeten eller när de jobbar 80 timmar i veckan för att skapa de företag som försörjer resten av befolkningen?

    Jag hade till och med kunnat nöja mig med en vetenskaplig definition av vad som skiljer begreppen åt. Inte ens i akademiska texter definierar genusvetarna skillnaden mellan begreppen. I ”Hon, han och hemmet” av Eva Magnusson används genomgående uttrycket ”ansvar” för kvinnornas roll i hemmet exempelvis. Skulle hon använt samma uttryck om det vore män som bestämde i hemmet?

  12. Daniel skriver:

    @Nils Jungenäs
    Här har du en till liten godbit:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Vanguardism

    ”In the context of revolutionary struggle, vanguardism is a strategy whereby an organization (usually a vanguard party, though not always) attempts to place itself at the center of the movement, and steer it in a direction consistent with its ideology.

    Låter nästan som om man skulle beskriva genus”vetenskapen” om du frågar mig.

  13. Leif skriver:

    Män tar ansvaret för styrelsearbete i företag i högre utsträckning än kvinnor.
    Män tar ansvaret för renhållningsarbete i högre utsträckning än kvinnor.
    Män tar ansvaret för grovarbete i högre utsträckning än kvinnor.
    Män tar ansvaret för farliga arbetsuppgifter i högre utsträckning än kvinnor.
    Män tar ansvaret för landets elförsörjning i högre utsträckning än kvinnor.

  14. Uffe skriver:

    Jag pluggade till lärare för några år sedan. I Umeå till och med. Men mina studier tog slut.

    Inte så mycket för att jag märkte av någon feminism, utan för att jag tyckte utbildningen var usel. Efter tre terminer mattematik kom jag till en termin av de obligatoriska lärarkurserna, som alla blivande lärare måste genom, oavsett vilka ämnen man skall ha senare.

    Plötsligt var det inte så att det fanns _ett_ rätt svar till varje fråga, utan svaret kunde vara rätt eller fel beroende på min motivation till svaret. Lite underligt, men eftersom vi fick veta att det på tentan gällde att skriva mycket så fick jag godkänt.

    Lite värre tyckte jag att det var med de två föreläsningarna (på vardera tre timmar) om typografins historia. Nörden i mig tyckte att de var intressanta, men hur mycket nytta har jag av den kunskapen när (om) jag börjar jobba som lärare? Nu har jag bara jobbat tre terminer i grundskolan, men mitt svar är ”Ingen nytta alls!”. Därmed känns den tiden som bortslösad, lite som att vi blivande lärare användes för att fylla ut lektorns arbetsschema…

    När jag sedan kom till datakurserna, som jag verkligen hoppades på (jag är ju datanörd…) så försvann min motivation att plugga. Det kändes som att kurserna hörde mer hemma på gymnasiet än universitet. Och de delar som inte hörde hemma på gymnasiet tyckte jag var för perifera och dåligt motiverade för att bli intressanta.

    Summa summarum så sket sig mitt pluggande. Och jag känner inte att det mesta av ansvaret ligger på mig.

    Ovanstående har inte så mycket med genus att göra, men det är himla skönt att skriva av sig :-)

  15. Leif skriver:

    Allvarligt talat:
    Tema Genus vid Linköpings universitet är en arbetsplats där säkert mer än 90% är kvinnor. Från denna arbetsplats ska alltså lösningen på problemet att kvinnor dominerar, eller ”tar ansvar” i skolan komma. Det är svårt att hålla sig för skratt.
    Skulle Tema Genus inte kunna försöka tillämpa sina metoder på den egna arbetsplatsen?

  16. Pelle Billing skriver:

    David H,

    ”Du är en riktig morgonmänniska eller riktigt dålig på att sova (märk positiv/negativ vinklingen).”

    Bloggverktyget medgör att man kan blogga på kvällen och förinställa att gå live på morgonen. Ibland gör jag så för att det ska finnas material till morgonkaffet för läsarna, eftersom det är tufft att gå upp fem på morgonen och att på fastande mage producera en välskriven artikel till sju halv åtta.

    Men de allra flesta artiklarna går live på en gång. Om det är en tidskänslig nyhet går det alltid live på en gång, när helst på dygnet jag skriver.

  17. Pelle Billing skriver:

    Uffe,

    Det låter som att utbildningen du beskriver var ”kvinnlig” till sin natur. Inte mycket hård kunskap eller analytiskt, deduktivt tänkande.

    Att du tröttnade på utbildningen är nog samma anledning till att pojkar tröttnar i skolan.

  18. Uffe skriver:

    Pelle:
    jag håller med dig. Mattekurserna gillade jag: till varje fråga fanns ett enda rätt svar, allt annat var per automatik fel. Svaret kunde i och för sig bestå av flera delar (tänk tex andragradsekvationer, som ofta har två lösningar), men det fanns bara ett rätt svar. Att efter tre terminer matte börja med något som jag upplevde som innehållslöst flum var lite chockartat….

    Om någon vill karaktärisera matten som maskulin så vill jag påpeka att flera av föreläsarna vi hade på mattekurserna var kvinnor. Och på de obligatoriska lärarkurserna hade vi några män som föreläsare. Det var dock övervägande män på mattekurserna och övervägande kvinnor på lärarkurserna….

  19. leifer skriver:

    Fascinierande att man fått till offerkoftan även på kvinnliga läkare. Istället för att dom är priviligerade så ses dom nu alltså som ett kollektiv som tar större ansvar för läkarkåren och sjukvården än män. Män är alltså alltid skurken.

    Helt otroligt!

  20. John Nilsson skriver:

    Jocke, kl 09:54:
    ”Ja, vad ska man säga egentligen. Det är ju en attityd mot män som är helt otrolig egentligen. Och som påpekats aldrig skulle accepteras mot kvinnor.

    Så om en man nu vill bli lärare så ska han först omformas ideologiskt för att förstå sina privilegier. Man häpnar!

    Samtidigt behöver skolan sannerligen fler manliga lärare med tanke på hur pojkar diskrimineras. Egentligen är detta skandal.”

    Anders, kl 10:09:
    ”En retorik som är ett logiskt resultat av en blind tro på “könsmaktsordningen”.”

    Chattanoga säger ( http://www.pellebilling.se/2011/11/genuspedagogiken-ar-vad-den-gor/#comment-44933 ):
    ”Jag tycker att denna ansökan förtjänar ett eget inlägg Pelle.
    Den sammanfattar ganska tydligt vad som är snett i genus-Sverige.
    Texten känns ju helt verklighetsfrånvänd!”

    Instämmer med er, och kommer själv att tänka i termer av hjärntvätt eller annan djupgående ideologisk indoktrinering. Håller därför i stort sett med Jocke när han fortsätter det ovanstående med att säga att:

    ”Jag hoppas vi snart får se en motsvarighet till det norska programmet ”Hjernevask”. Våra politiker behöver vakna nu.”

    Jag tycker dock att det vore bättre om SVT ville sända ”Hjernevask”-serien som den är, så snart som möjligt (fast i svensktextad version förstås). Och om inte SVT tar upp den, kunde man kanske hoppas på att TV4 eller Axess-TV gör det.

    Pelle,
    ”kul” och bra att du lyfter upp detta. Ansökan från Linköpings universitet speglar förvisso ett arrogant sätt att ”bjuda in med armbågen”, som du så träffande skriver, men jag tycker också att det låter oss ana ett dogmatiskt och auktoritärt förhållningssätt på Tema Genus på Linköpings universitet, som borde vara bannlyst i vetenskapliga och akademiska miljöer. Det är nog vad jag reagerar mest över i detta ärende.

  21. Magnus Olert skriver:

    @Leif #16
    Där har du allt fel, det är inte alls mer än 90% kvinnor på tema genus; det är bara 86% (32 av 37). ;-)
    Här kan man räkna själv:
    http://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare/forskare-och-larare?l=sv
    http://www.tema.liu.se/tema-g/medarbetare/doktorander?l=sv

Google