Är även kvinnor sin egen lyckas smed?

20 december 2011, av Pelle Billing

Ibland hamnar jag i diskussioner kring mitt arbete om könsfrågor. Ofta beror det på att folk ifrågasätter behovet av mansfrågor i jämställdhetsarbetet. De tycker att det räcker med kvinnofrågor och anser att männen redan har det redan bra.

Nuförtiden vinner jag i princip alltid dessa diskussioner. Det sista desperata argumentet brukar bli:

– Jamen då får väl män arbeta för mansfrågor, precis som kvinnorna gör!

Mitt svar blir då att:

– Ja, som jag nyss sa så gör jag alltså det.

Precis där tar argumenten slut för motparten. Inte för att jag snackat ner dem genom att vara otrevlig utan för att de helt enkelt gått cirkeln runt och inte kommit på något motargument som håller.

Det sista ”trumfkortet” är nästan alltid att män får skapa sin egen lycka. Män får göra det de vill åstadkomma på egen hand.

Och visst, jag köper det resonemanget. Män har det huvudsakliga ansvaret att bilda opinion för mansfrågorna i samhället, precis som att kvinnorna tog det huvudsakliga ansvaret för att lyfta kvinnofrågorna.

En utmaning för männen kan vara att det mest omanliga av allt anses vara att bli beroende av andra i vardagen, vilket är ett uttryck för det manliga tabut att visa svaghet och be om hjälp. Så för att jobba med mansfrågor måste man spränga lite gränser och vara beredd på irritation från båda könen.

Inget konstigt med detta. Reformer brukar ha sitt pris. Det är väl värt det om slutresultatet blir att mansfrågorna får ta del av statsbudgeten på samma villkor som kvinnofrågorna.

Frågan är då hur argumentationen om att man får ta ansvar för sin egen vardag – och att man är sin egen lyckas smed – appliceras åt andra hållet. Hur brukar feminister i media tala om kvinnors ansvar för sig själva?

Tyvärr visar det sig att resonemangen inte är så konsekventa. Som jag tidigare rapporterat har Ladyfest i Malmö krävt att fler kvinnliga band ska bokas till spelningar, trots att ytterst få kvinnliga band finns tillgängliga att boka.

Ladyfest kräver alltså inte att fler kvinnliga band ska slå sig fram, för att könsfördelningen ska bli jämnare. Utan de kvinnliga banden ska medelst svågerpolitik få tillträde ändå. Denna inkonsekvens är förolämpande mot kvinnor eftersom man fråntar dem förväntningen att vara sin egen lyckas smed, och förolämpande mot män eftersom de blir diskriminerade.

Tyvärr framstår det ofta som att Ladyfests tankesätt blivit endemiskt för Sverige, och det gynnar som sagt ingen i slutändan. En regel om lika utfall – som konstigt nog alltid är viktigast där kvinnor är underrepresenterade – gör att kreativiteten stagnerar. Lika spelregler är det som uppmuntrar varje individ till stordåd, och bjuder in till att vara sin egen lyckas smed.

Som tur är finns det fortfarande en och annan person som har ryggrad nog att säga emot. I DN-artikeln om Ladyfests förvirrade resonemang om musikband säger Håkan Karlsson på Emmabodafestivalen:

– Vi bokar bara bra artister. Nej, vi tänker inte på handikappade och krymplingar eller något annat. Vi bokar det vi tycker om och det som passar. Vi gör en fest för oss själva. Detta intresserar oss inte ett dugg. Ärligt talat, jag undrar vem det är som bryr sig egentligen. Det är inte vårt uppdrag att titta på sånt.

Så du håller inte med om att ni som arrangörer har ett ansvar?

– Nej, det tycker jag inte. Jag kan ju inte påverka heller. Jag kan inte boka en bunt med skit och sälja 300 biljetter. Det är en konstig app­roach att ha till musiken. Jag respekterar verkligen jämställdhets­ideal, men det är inget jag kan lägga in i mitt arbete och jag är stolt över att jag inte gör det, säger Håkan Karlsson.

– Du har skapat dig själv enorma problem om du ska utgå ifrån kön i stället för musik. Kvinnor är inte sämre på något sätt men det finns ett mycket smalare utbud. Bland kvinnliga dj:er finns det knappt några alternativ. Utan tanke på innehåll så kan man boka jämställt. Men om man vill att det ska vara bra så finns det inte 50/50 att tillgå.

Ord och inga visor. Ordet krympling känns lite onödigt, men annars ett helt korrekt resonemang.

Musikfestivaler är kommersiella, och bokar de band som tagit sig upp till toppen och som publiken vill se. Vem skulle egentligen bli glad av att okända kvinnliga band bokades? Ja, förutom Ladyfest då på sina medvetandehöjande seanser i Malmö.

Tipstack: Går till Sven, Matte Matik och Erik!

Läs även: Genusnytt tar också upp DN-artikeln.

Nytt på bloggen: Nu finns det bättre verktyg när du kommenterar! Som du kanske märkt installerade jag en så kallad TinyMCE-bar i natt, vilket gör det enkelt att bland annat använda kursiverad stil, fetstil, listor och länkar.

Uppdatering: Nu finns även möjlighet att gilla andras kommentarer! Detta sker helt anonymt och är inte kopplat till Facebook. Det är bara ett sätt att visa att du tycker någon sagt något klokt. För dig som läser kommentarerna men själv inte vill kommentera är det ett sätt att göra din röst hörd.

 

25 kommentarer på “Är även kvinnor sin egen lyckas smed?”

  1. Johan skriver:

    Jag tycker vare sig män eller kvinnor ska få statsstöd för att kämpa för sina frågor. Att grupperingar får statsstöd är en av anledningarna till att vi har det destruktiva klimat vi har där grupper alltid sätts över individer, och grupper är i konflikt mot varandra om statens gunst. Det går ju inte att ha motsvarande lobbyverksamhet för individer. Statens uppgift borde vara att garantera individers väl och ve, inte gruppers.

  2. per hagman skriver:

     
    PB skriver :

    ” En utmaning för männen kan vara att det mest omanliga av allt anses vara att bli beroende av andra i vardagen, vilket är ett uttryck för det manliga tabut att visa svaghet och be om hjälp.”

    — Känner ej igen mig eller min manliga omgivning  varken nu eller historiskt  , i detta påstående , att män ej vågar visa svaghet.
    Ovan påstående handlar definitivt om individ karaktär snarare än att det är kön,s / kulturellt bundet.
    Jag uppfattar män som suveräna , på att samarbeta män emellan vilket vi kommer att visa / visat inte minst genom denna blogg som är skapad av en man  ,vilket är utomordentlig typiskt manligt …frimodig.

    — Män är otroliga på att …skapa positiva resultat.

    — Skall bli synnerligen intressant o se hur långt denna blogg kan komma med sin ambition av/ om önskvärda ex politiska  förändringar.
     
    Per Hagman
     

  3. Sanjo skriver:

    Bra sammanfattat, Pelle! Jag har ungefär samma erfarenheter som du. Att vara för jämställdhet, älska både kvinnor och män, bry sig om barnen (både flickor och pojkar), se maktstrukturer (där de uppträder), ta avstånd från våld och mobbning, vara humanist, det som jag står för, det är OK så länge man inte yppar ett ord om mansfrågorna. Då är man plötsligt kvinnohatare och fascist??

  4. Joe Black skriver:

    Festivalerna främsta uppgift är att ge publiken de artister de vill se. 

    Att unga killar blir så uppmuntrade som de säger i  t ex artikeln i DN är bara skitsnack. Har polare och bekanta som idag spelar i olika band och en del av dem är kända internationellt (gick bl a i samma gymnasieklass som nuvarande basisten i Entombed som även lirat med bl a Satyricon) och inga av dem har blivit direkt uppmuntrade utan har valt det själva, och för att bli så bra musiker har de valt bort många andra intressen.
    Om t ex en tjej i 16-årsåldern just har plockat upp en gitarr så är hon av förklarliga själ inte på samma nivå som killar i samma ålder som kanske har spelat i 4-6 år.
     Tjejer väljer ofta att låta bli att engagera sig i musik så jag ser inte det rimliga att komma och gnälla efteråt och vill ha upprättelse. Inget hindrar tjejer att börja fila på ett instrument i början av tonåren (eller ännu tidigare) precis som manliga musiker och harva på flera år i replokalen/hemstudion. Om man inte gör det så kan man inte heller förvänta sig att det skall finnas några större mängder kvinnliga artister. Kvotering my ass! Börja spela istället brudar så ger det där sig automatiskt så förr eller senare

  5. S skriver:

    Fetstil, kursivt, understruket funkar bra, men lite konstiga ”hjälptexter” då man håller muspekaren över. Exempelvis är det lite svårt förstå hur man ska lägga in en länk.

  6. Patrik skriver:

    Svar från Finn Norgren angående musikhjälpens tema:

    Hej Det är alls inget ovanligt att markera problemet med att flickor i så oerhört grad inte slutför sin utbildning i fattiga länder och i utsatta miljöer även i s k mellanrika länder. Statistiken varierar beroende vem som tillfrågas och förstås hur den är gjord. Det är t ex stor skillnad i många länder mellan flickor som börjar grundskolan och som sen verkligen går i mål. Det behövs dock inte särskilda forskarrapporter för att förstå problemet. Vi har stor kunskap inom vårt eget nätverk av organisationer som får stöd till utbildningsprojekt. Vi har diskuterat med Sidas experter, som har stor samlad kunskap även om den forskning och den statistik som finns. Och den visar allt tydligare det klara sambandet mellan samhällens utveckling, fattigdomsbekämpning, demokratisering etc…. och andelen flickor som går klart skolan. Det finns en trend inom biståndet att ämnet alltmer hamnar i fokus. Sida och enskilda organisationer har mer och mer kunnat se att flera traditionella vägar inom biståndet blir halvmesyrer om inte samtidigt flickor kan gå klart skolan. Självfallet innebär den här satsningen inte på något sätt att pojkar exkluderas i de utbildningsprogram vi stöder. Pojkar har lika stor glädje av att det byggs och repareras, utbildas lärare, dras in vatten etc…. Liksom de har glädje av påverkan och lobbying, introducerande av modern pedagogik, utvecklad utbildningpolicy i ett land etc…. Finns det bara en skola, även på en fattig, eftersatt, isolerad plats – så går pojkarna i allmänhet i den. Men flickorna behöver ett extra stöd i många länder. På lågstadiet kan det mycket väl vara 50/50, sen när flickorna börjar secondary school dominerar pojkarna och framförallt: Tjejer faller ifrån, år från år, i tonåren. Under de år jag själv bott i flera afrikanska länder (och rest mycket även i Asien) och även sysslat med skolfrågor var det bara alltför tydligt hur flickorna försvann, i avgångsklasserna i secondary saknas de inte sällan helt. Så tyvärr behövs ofta extra insatser för att stödja flickor. Från en så enkel sak som att bygga toaletter så att tonårstjejer verkligen kan vara i skolan till att förändra attityder i konservativa och patriarkala miljöer. En nyckel är ofta att övertyga föräldrarna att det faktiskt lönar sig på sikt för familjen att döttrarna kan få gå klart skolan. Självfallet ska alla barn gå i skolan. De här pengarna stärker många utbildningsprogram vi redan stöder och ger utrymme för fler – och de kommer alla pojkar till del. Men med extra insatser kan vi även få med flickorna mycket bättre. Till sist ett litet exempel ur en BBC-dokumentär som SVT sände i vintras, om hotet mot allas vara liv pga befolkningsökningen. Den presenterades av David Attenborough som avslutade hela filmen med att säga att enda lösningen är att flickor får gå i skolan, först då kan vi bromsa en utveckling som hotar människans hela existens. Bh Finn Norgren 

    Så kontentan av det hela är att man tydligen inte behöver forskning för att förstå att kvinnor är mer utsatta och att jorden kommer gå under om vi inte hjälper flickor :D  

  7. Burger Queen skriver:

    En purfärsk kommentar från dn’s kommentarer:

    ”Sen hatar inte feminister män, de allra flesta av oss ifrågasätter alltså en maktstruktur som generellt ”gynnar män” (men även är begränsande får båda könen). Att det finns en skev fördelning mellan könen inom musik är inget nytt, inget konstigt, för vi fostras till olika saker beroende på kön och tydligen är det något inom musik som anses passa killar…”

    Jag antar att vi alla som läser här känner igen det här resonemanget. Man har hört samma statement 1000 gånger.
    Hur för man en egentligen en dialog här? Det är liksom stängt, man kommer ingen vart om man ska argumentera mot sådana här tvärsäkra tankesätt utan tvivel. En kort sammanfattning och sen återvändsgränd.

  8. Andreas Nurbo skriver:

    Patrik: Jag fick samma svar och har svarat tillbaka. Jag efterfrågar SIDA kontakterna, påpekar att man måste ju ha fakta innan man vet ifall det finns ett problem, varför det är ett problem och hur man ska kunna lösa det.  Samt att man kan inte lita på folk som är beroende av att man ger dem pengar. En välgörenhetsorganisation som är investerad i en viss problembild kommer ju inte att vara objektiv i sin förmedling av information gällande det problemet och dess omfattning. Hela deras existens är ju beroende av att problemet finns. Därför måste man ju ha oberoende källor.

  9. Jack skriver:

    Burger Queen, 
    ”Hur för man en egentligen en dialog här? ”

    Det gör man inte. Risken är att om dina argument är klockrena så blir du beskylld för att vara kvinnohatare, kvinnomisshandlare eller pedofil.  

    Ad hominem är det sista argumentet. Inte ”Jamen då får väl män arbeta för mansfrågor, precis som kvinnorna gör!”.

    Vad du kan göra är att prata med andra människor. Feminister bör undvikas. Risken är att ifall du är tillräckligt välformulerad och påläst så ses du som ett hot och blir beskylld för något och kan likt många andra som försökt få ditt liv förstört. Alltså undvik feminister, dialog med andra människor.

     

  10. dolf skriver:

    Lustigt det där med att det skulle vara omanligt att vara i beroendeställning. Finns det någon som inte är i beroendeställning? Hela det moderna samhället bygger på att vi är beroende av varandra. Jag är i hög grad beroende av att andra fixar el, jag är beroende av att andra bygger vägar och hus, jag är beroende av att det finns de som odlar grödor och föder upp kor, jag är beroende av de som bygger bilar och pumpar olja. Jag är beroende av en ohygglig massa människor. T.o.m deltagarna i Robinson är beroende av TV 4 och tittarna.

    Sen undrar jag, varför är krympling ett onödigt ord? Det anger en person med rörelsehinder på grund av vanställd kropp. Jag hajar inte detta med att fulmärka ord och ersätta dem med något finare, men missvisande. N*ger är fult, så vi ersätter det med svart, så blir det fult, så vi ersätter det med färgad, så blir det fult så ersätter vi det med afroamerikan, det är bara det att en afroamerikan är en amerikan som härstammar från afrika, och lika gärna kan vara vit som svart, och alla svarta är inte amerikaner, så i den politiska korrekthetens namn så förvirrar man språket. Vad skall vi sen hitta på när afroamerikan blir fult (vilket det kommer att bli förr eller senare, eftersom problemet inte ligger i orden, utan i attityden till det orden refererar till, så följer förstås stigmat med när man byter ord, det är bara det att stigmatiseringen sker med en viss fördröjning), blir pigmenteringsbegåvad nästa omskrivning för de som är mörkhyade? Och är det finare att vara lokalvårdare än städare (Faktum är att det är missvisande att kalla personer som städar för lokalvårdare, eftersom lokalvård är ett mycket vidare begrepp än städning). 
    En gång i tiden var bög ett fult skällsord, men de homosexuella tog över det och rentvättade det, och det är tydligen ett fullt accepterat ord idag i alla sällskap och sammanhang. (Jag undviker det personligen, jag är uppväxt med det som ett fult ord, och det förblir fult för mig.) Istället för att uppfinna mer eller mindre krystade omskrivningar för att inte kränka andra kanske vi skulle börja återge orden deras verkliga betydelse. N*ger, krympling, efterbliven har ett existensberättigande eftersom de faktiskt betyder något och underlättar kommunikation, afroamerikan, rörelseutmanad och utvecklingspassificerad betyder inte samma sak och bidrar inte på något vis till ökad förståelse. 

  11. Jack skriver:

    Burger Queen,

    Ett feminstiskt ad hominem kan gå till så att feministerna först förtalar dig vitt och brett därfeter går till polisen och tipsar om att du förmodligen är pedofil. Polisen sätter då span på dig och bryter sig in i dina konton. Informationen som införskaffas tillgängligögrs beskyllarna. Det gäller såväl privata brevväxlingar som företagshemligheter, unika forskningsresultat och affärsideer som alltså tillgängligörs dina konkurrenter. På din arbetsplats informeras kontaktas dina kollegor för att vara behjälpliga att spana på dig. Du kommer först ha vårt att sätta fingret på vad det är som känns fel men du märker att saker du pratat om privat med andra person börjar dyka upp i människor omkring digs  tal. Först kommer du tvivla på att du är psykiskt frisk, det kan ju inte vara så att det du brevväxlar med din döde mormor eller liknande är precis vad en konkurrent nu står och säger, men det är det, du kommer på så vis att utveckla paranoia och inte kunna arbeta på grund av de sjukt konstiga vibbarna omkring dig. Polisen kan sedan fortsätta med indirekta mordhot emot dig som del av att ta reda på om du är kriminell, det kan fortgå under ett års tid. När du sen försöker prata med någon vän om detta du är utsatt för kommer de flesta tro att du bara blivit galen. Detta är dock bara ett exempel på redan inträffade scenarion hur män kan bli ruinerade och terrorriserade om de säger sanningen i Sverige. 

     

  12. Andreas Nurbo skriver:

    Patrik: Fått svar från Radiohjälpen. Svaret är ungefärligen. Fuck Off.

  13. Lasse skriver:

    @Patrik, Andreas

    Verkar som vi fått samma svar.

     Hej
    Det är alls inget ovanligt att markera problemet med att flickor i så oerhört grad inte slutför sin utbildning i fattiga länder och i utsatta miljöer även i s k mellanrika länder. Statistiken varierar beroende vem som tillfrågas och förstås hur den är gjord. Det är t ex stor skillnad i många länder mellan flickor som börjar grundskolan och som sen verkligen går i mål.
    Det behövs dock inte särskilda forskarrapporter för att förstå problemet. Vi har stor kunskap inom vårt eget nätverk av organisationer som får stöd till utbildningsprojekt. Vi har diskuterat med Sidas experter, som har stor samlad kunskap även om den forskning och den statistik som finns. Och den visar allt tydligare det klara sambandet mellan samhällens utveckling, fattigdomsbekämpning, demokratisering etc…. och andelen flickor som går klart skolan.
    Det finns en trend inom biståndet att ämnet alltmer hamnar i fokus. Sida och enskilda organisationer har mer och mer kunnat se att flera traditionella vägar inom biståndet blir halvmesyrer om inte samtidigt flickor kan gå klart skolan.
    Självfallet innebär den här satsningen inte på något sätt att pojkar exkluderas i de utbildningsprogram vi stöder. Pojkar har lika stor glädje av att det byggs och repareras, utbildas lärare, dras in vatten etc…. Liksom de har glädje av påverkan och lobbying, introducerande av modern pedagogik, utvecklad utbildningpolicy i ett land etc….
    Finns det bara en skola, även på en fattig, eftersatt, isolerad plats – så går pojkarna i allmänhet i den.
    Men flickorna behöver ett extra stöd i många länder. På lågstadiet kan det mycket väl vara 50/50, sen när flickorna börjar secondary school dominerar pojkarna och framförallt: Tjejer faller ifrån, år från år, i tonåren. Under de år jag själv bott i flera afrikanska länder (och rest mycket även i Asien) och även sysslat med skolfrågor var det bara alltför tydligt hur flickorna försvann, i avgångsklasserna i secondary saknas de inte sällan helt.
    Så tyvärr behövs ofta extra insatser för att stödja flickor. Från en så enkel sak som att bygga toaletter så att tonårstjejer verkligen kan vara i skolan till att förändra attityder i konservativa och patriarkala miljöer. En nyckel är ofta att övertyga föräldrarna att det faktiskt lönar sig på sikt för familjen att döttrarna kan få gå klart skolan.
    Självfallet ska alla barn gå i skolan. De här pengarna stärker många utbildningsprogram vi redan stöder och ger utrymme för fler – och de kommer alla pojkar till del. Men med extra insatser kan vi även få med flickorna mycket bättre.
    Till sist ett litet exempel ur en BBC-dokumentär som SVT sände i vintras, om hotet mot allas vara liv pga befolkningsökningen. Den presenterades av David Attenborough som avslutade hela filmen med att säga att enda lösningen är att flickor får gå i skolan, först då kan vi bromsa en utveckling som hotar människans hela existens.
    Bh
    Finn Norgren
    Finn Norgren
    Secretary General
    The Radiohjälpen Foundation
    Swedish Television
    SE 105 10 Stockholm
    Sweden
    + 46 8 784 36 20 (off)
    + 46 70 731 66 96(mob)

  14. NinniTokan skriver:

    Patrik #6
    Så kontentan av det hela är att man tydligen inte behöver forskning för att förstå att kvinnor är mer utsatta och att jorden kommer gå under om vi inte hjälper flickor

    Naturligtvis behövs ingen forskning. Det är väl självklart? Att använd sig av kvinnor/flickors offerkofta ger ekonomiskt klirr… ähhh…. vet ju alla att det är en motiverad särbehandling.. och då är det dumt att bry sig på så oväsentliga saker som pojkar eller forskning. Då är det bättre att svamla om att man har ”stor kunskap”…(som om inte denna ”deras kunskap” är såväl mätbar som påvisabar då?) ;D

  15. Andreas Nurbo skriver:

    NinniTokan: Jepp. Jag efterfrågade SIDA experterna  som han refererade till men fick inga namn.
    Han vidhåller att de inte diskriminerar pojkar (för de gör ju satsningar som involverar även dem). 
    ”Vi har heller ingen skyldighet att redovisa någon ”beslutsprocess”, det finns forskning och kunskap som vi lutar oss på men vi är som sagt ingen statlig institution. ”  

  16. Kristian skriver:

    Personligen upfattar jag ”krympling” i Karlssons uttalande som medvetet överdrivet i syfte att understryka att det är musiken och inte utövaren han är intresserad av.

    #dolf, 10:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Euphemism#Euphemism_treadmill

    Skulle nog inte använda vare sig n-g-r eller b-g.

  17. Patrik skriver:

    Andreas Nurbo; Jag undrar varför det är så himla jobbigt för herr Norgren att lämna källor på att deras resonemang har stöd i forskning :D

    jag menar, orkar han svara så e det väl inte så himla jobbigt att dra in en länk eller bifoga en rapport :)

  18. dolf skriver:

    @Kristian
    tack för länken. Kul och se att Orwell tagit upp fenomenet i Down and Out (som jag inte läst, men det är inte särskilt förvånande, det är helt i linje med begreppsförvrängningarna i 1984, och man skulle ju nästan kunna tro att feministerna har läst Djurfarmen som en instruktionsmanual, Vissa är mer jämlika än andra.)
    Liksom med bög, använder jag inte heller n*ger utom i metadiskussioner (eller medvetet provocerande) eftersom det har fått så klart uttalade negativa konnotationer.  Men det är tråkigt när man börjar censurera Pippi Långstrump på grund av att pappa var n*gerkung (som jag uppfattar neutralt), att man är tvungen att köpa chokladbollar (i mitt tycke missvisande, eftersom den tongivande ingrediensen vad jag förstår är kakao, inte choklad), och uttryck som n*gerjobb är väl snudd på olagliga (fast det som nedvärderas är arbetet, inte svarta).

  19. michael skriver:

    Ja tänk när Håkan Karlsson säger något så självklart så blir man glad det säger en hel del om sverige.
    Men festivalen kommer nog att hamna i media feministernas svarta bok där man kommer skriva ner den med dom mest osakliga argument i artiklar men vi får väl se men det är nog ingen hög oddsare att så blir fallet   

  20. Pelle Billing skriver:

    Patrik,

    Tack för rapporten från Musikhjälpen! 

  21. Pelle Billing skriver:

    Tack även Andreas och Lasse för att ni legat på! 

  22. Julian skriver:

     

    Pelle

    Med all respekt till dig och ditt enastående arbete du lägger ner på din blogg, så tycker jag nog att gilla knappen är en onödig grej, ty i mina ögon är ”gilla knappen” en slags mobbning mot andra kommentatorer som skriver ”mindre bra”. Det ger bara dåligt självförtroende i slutändan om man får 0 likes. Jag tycker att alla dina bloggläsare som skriver här är pålästa och kloka människor som utrycker sig väldigt bra. 

     

  23. dolf skriver:

    Jag säger tvärt emot #22, lägg till en ogilla-knapp oxå, så att man kan få både plus och minus i sin feedback. Det ger en viss uppfattning om hur väl man når fram med sitt budskap. 

  24. Kristian skriver:

    @dolf: Pippi’s pappa, ja. Hörde något liknande om Ture Sventon. Kunde man inte ha en fotnot om ”tidsenligt språkbruk” i stället för at stoppa hela boken?

    @Julian, dolf: Gilla och ogilla passar kanske bättre i mera ”avancerade/komplicerade” fora där vissa kommentarer döljs direkt om de hamnar på ”minus”.

  25. Pelle Billing skriver:

    Julian och Dolf,

    Tack för feedback. Har funderat ett tag på vad som passar. Man kan ha ogilla-knapp, man kan även ha skala från ett till fem.

    Till slut bestämde jag mig för att fokusera på det positiva. Ogilla känns för negativt. Som Kristian skriver passar det bättre på ”vilda” forum där kommentarer som röstas ned blir osynliga.

    Att en gilla-knapp indirekt kan bli något negativt stämmer, men det är inte en stor grej för de flesta tror jag. I nuläget är det en trade-off som är OK för mig. Om fler klagar kommer jag att ompröva. 

Google