skolan

Mia Heikkilä har skrivit en text för OBS i P1 om pojkars problem i skolan. Som väl alla vet vid det här laget får pojkar sämre betyg än flickor, dels för att de presterar sämre, dels för att de betygdiskrimineras.

Betygsdiskrimineringen är ett helt kapitel i sig, så idag ska jag fokusera på skolbarnens prestationer.

Heikkilä konstaterar följande om könens prestationer på europeiska tester:

Det här är inget nytt och det ser ungefär likadant ut i alla andra europeiska länder. Men i Sverige har skillnaderna ökat, och spritt sig till alla ämnen utom hälsa och idrott [min markering]. Det är ju härligt att svenska högstadieflickor enligt PISA-testet är lika bra i matte som svenska pojkar i samma ålder – något som är ganska unikt i Europa – men det tråkiga är att det inte bara beror på att flickorna blivit bättre, utan också på att pojkarnas resultat faktiskt försämrats.

Förhållandena mellan flickor och pojkar i Sverige är alltså ovanligt polariserade; pojkarna har här halkat efter mer än i andra länder.

Hur kan detta förstås? Heikkilä har ett förslag som delas av DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan):

Många pojkar begränsas av pojknormen där konkurrens, tävling och att inte visa känslor, för varandra eller för vuxna, är centrala delar. För att lärande ska vara möjligt också för pojkar, och för att de sedan ska kunna prestera bra i skolan, behöver just dessa karaktäristiska pojkdrag nyanseras och motsägas. De är inte av naturen givna, de är socialt skapade.

Rimligen är karakteristiska pojkdrag en blandning mellan arv och miljö, som så mycket annat. Därmed framstår det som onödigt kategoriskt att klassificera dem som enbart socialt skapade.

Förutom denna brasklapp kan hennes resonemang låta rimligt när man först hör det. Om pojkar presterar sämre än flickor, så kanske det beror på att det finns något fel på klassiska ”pojkdrag” – ett fel som kan åtgärdas med mer genusmedvetet arbete i skolan.

Vid en närmare betraktelse fungerar logiken däremot inte alls. I Sverige har vi som bekant gått längst av alla med att implementera feministiskt tänkande och avskaffa könsnormer i samhället.

Ändå presterar våra pojkar sämre än i andra länder.

Rimligen borde Sveriges pojkar ligga i topp om det är feminism och genusmedvetenhet som är avgörande för deras prestationer. Det samband vi istället kan iaktta är att genusfeministiska trender följs av lägre betyg för pojkarna och högre för flickorna.

Istället för att förorda mer genusarbete finns alltså anledning att närmare utvärdera denna metodik, med tanke på att resultaten är de motsatta jämfört med det som önskas.

Vidare finns det faktiskt ytterst kvalificerad forskning (så kallad meta-analytisk forskning) som visar att det som gynnar elevers prestationer, oberoende av kön är:

  • Ordning och reda (minska det störande beteendet).
  • Mer katederundervisning.
  • Strukturerad utvärdering av lärarens undervisning.
  • Fonetisk träning för läsinlärning.
  • Undervisning i högre takt för begåvade elever.

Detta låter som själva antitesen till hur svenska skolan har utvecklats. Vi har som bekant en ”flum”-skola numera, med friare arbetsformer, mer grupparbeten, mindre katederundervisning och allmänt stökiga klassrum.

Forskningen ligger dock på bordet, med tydliga svar om vad som fungerar för både pojkar och flickor (och som pojkar är i allra störst behov av, med tanke på sina dåliga prestationer).

DEJA, och även Heikkilä bör därmed få bakläxa på sina resonemang. Genusmedvetenheten visar inte de resultat som önskas, snarare finns en möjlighet att de försämrar pojkars prestationer. Forskningen är även tydlig med vilken typ av skola som fungerar och lär eleverna det de behöver.

Våra barns framtid är för viktig för att ”tyckanden” ska få styra skolan. Därför uppmanar jag DEJA, Skolverket och utbildningsministern att börjar ta forskningen på allvar – och bygga framtida reformer på sådant som faktiskt fungerar.

 

34 kommentarer på “Pojkars skolresultat kan förbättras, men bara med rätt metoder”

  1. MalinÖ -LillDjupa- skriver:

    Jag läser just nu till förskollärare, och att pojkars betyg blir sämre och varför verkar stämma ganska bra med Heikkiläs uttalande.
    För även om Sverige är framåt angående Genus så är vi långt ifrån där.
    Mitt examensarbete handlade om just olika roller i förskolan, och ute i förskolorna, hur medvetna de än är, så AGERAR de inte jämställt. Inte alla. Inte medvetet. Absolut inte. men jag tror vi skulle se en betydlig förbättring bland betygen om vi faktiskt ARBETADE jämställt, inte bara tyckte och tänkte det (inom skolan).. Och dit är det en bit..

  2. MJ skriver:

    Jag varnade för det här redan i början av 90-talet. Jag brukade säga:
    ”Nu ändrar man på skolan för att tjejer ska klara sig bättre, när man lyckats med det kommer man börja kräva att pojkarna ska ändra sig för att klara sig bättre” Då var ju feminismen inte möjlig att ifrågasätta, men nu visar det sig att jag hade rätt.
    Vad sägs om en skola för alla istället?

  3. Mats skriver:

    Det finns andra teorier om vad som gynnar/missgynnar skolprestationer. Jag tycker du gör en olycklig förenkling av ett komplext problem och framförallt missar du den innehållsliga nivån.

    Frågan om katederundervisning är naturligtvis kontroversiell och bygger på att pojkarna måste disciplineras och skedmatas med färdig information eftersom de inte kan tänka själva.

    Den negativa mansbilden hade jag inte förväntat mig! Forskningen är minst sagt motsägelsefull och det är olyckligt om läkarna ska sätta dagordningen.

    Peter Gärdenfors har ett annat perspektiv
    http://www.skolvarlden.se/artiklar/%E2%80%9Dskolans-struktur-dodar-elevernas-motivation%E2%80%9D

  4. Mia. skriver:

    I detta sammanhang kan jag, för de som missat den, rekommendera Maciej Zarembas artikelserie Hem till skolan i DN tidigare i år.

    http://www.dn.se/kultur-noje/maciej-zaremba-en-forolampning-mot-barnen-sa-sankte-skolan-kraven-pa-laskunnighe

  5. Anders skriver:

    Tror inte att mer genus är lösningen, men som sagt finns nog andra lösningar än att gå till gammal traditionell auktoritär undervisning också.

  6. Pelle Billing skriver:

    Mats,

    Jag ser inte nödvändigtvis att den metaanalytiska forskning och Gärdenfors motsäger varandra, åtminstone inte till större delen.

    Jag gör ingen förenkling här, jag bara konstaterar ett antal punkter där det finns stark evidens. Med detta inte sagt att det inte kan finnas andra viktiga reformer. Men att bortse från viktig forskning är inte seriöst.

    Det är ingen negativ mansbild jag målar upp. Båda könen gynnas av katederundervisning.

    Innehållet är som du säger en separat fråga, och en viktig fråga i sig. Men igen, så motsäger inget av det jag säger att det behövs diskussion kring innehållet.

    Och att jag som läkare inte ska uttala mig är kvalificerat skitsnack. Det finns knappt en människa i Sverige som inte har åsikter om sjukvården, och detta är som det ska vara. Jag citerar åtminstone forskning, av de som är specialister på området, vilket jag inte är.

  7. Mr 33 skriver:

    Känner mig rätt uppgiven angående indoktrineringen inom olika slags verksamheter, har svårt att se hur man ska kunna vända på det här, trots
    allt så handlar det om VÄLDIGT mkt skattepengar som slängs ut på
    denna propaganda och vilken chans har dom som ifrågasätter denna
    pågående hjärntvätt?

    Så fort man öppnar munnen så blir man ju kallad för kvinnohatare, i min
    kommun så pågår ju sådan här verksamhet hela tiden och då talar
    ja om allt från genusdagis till åk 9 i grundskolan.

    Känns hemskt med dessa empatilösa galningar som håller i dessa projekt, de
    som tilldelar dom pengar är ju marginellt bättre…

  8. Pär skriver:

    Som lärarstudent sedan tre år tillbaka är detta väldigt intressant för mig. Och jag har en idé på var en liten del av denna statistik kan bottna.

    Min verksamhetsförlagda utbildning (praktik) har varit på en skola med hög procent invandrarungdomar och ett stort problem för dem är språket. Somliga av dem hade bott i Sverige i mindre än ett år innan det var dags att gå i en vanlig klass, innan en reform på skolan slussades de till och med rakt in i vanlig klass, utan att kunna språket och utan tolk. Naturligtvis är det omöjligt att lära sig om man inte förstår vad läraren läser och skriver eller kan läsa i läroböckerna.

    Såvitt jag förstått det är tjejer snabbare på att lära sig språket vilket ger invandartjejer ett försprång över invandrarkillar. Och då en större och större del av antalet elever i Sverige utgörs av invandrarelever halkar killarna, även totalt sett efter.

    Jag vill understryka två saker: Dels har jag inga belägg för det här på något sätt, det är endast en tanke (möjligen en hypotes). Vidare tror jag inte att detta, om det skulle visa sig sant, är huvudskälet till den här trenden.

    Bra inlägg och fortsätt!

  9. Mats skriver:

    Du får naturligtvis ha vilka åsikter som helst. Det var debattartikeln i GP som jag syftade på:
    (Knut Sundell docent i psykologi, chef för enheten Evidensbaserad praktik vid Socialstyrelsen och Sven Bremberg med dr och docent i socialmedicin, avdelningschef för Barn och ungdomars hälsa vid Statens Folkhälsoinstitut)

    Hjärnforskare och psykologer kan säkert tillföra vissa perspektiv – men det är inte givet att det är möjligt för forskningen att peka ut de mest effektiva metoderna. Jag tror att du låter dig förledas av din naturvetenskapliga bakgrund.

    Hatties studie lånar sig till väldigt många resonemang och det är inte säkert att de här resultaten är direkt överförbara – vi har att göra med en form av låtsasevidens som tyvärr är ganska vanlig inom skoldebatten.

    Men du är inte ensam om att tänka så – Jan Björklund talar gärna om evidensbasering (så länge det gynnar hans förslag)

    Om du vill studera ett skräckinjagande exempel på hur fel det kan bli är Skolverkets försök att kora evidensbaserade metoder mot mobbning intressant.
    De sanktionerade metoderna visade sig ha motsatt efekt.

  10. Lorem Ipsum skriver:

    Det här kommer att gå åt helvete. 2015 beräknas 100 000 ingenjörer gå i pension. Återrekryteringen är långt ifrån så god som det önskas från industrihåll vilket kommer att få till följd att Sverige hamnar ännu längre efter i den internationella konkurrensen.

    Idag ser skolsystemet till att halvera rekryteringsunderlaget genom betygsdiskriminering och särbehandling. Jag lägger hela skulden för detta misslyckande på genusgalenskaperna i Sverige.

  11. Andreas skriver:

    Mats

    ”Om du vill studera ett skräckinjagande exempel på hur fel det kan bli är Skolverkets försök att kora evidensbaserade metoder mot mobbning intressant.
    De sanktionerade metoderna visade sig ha motsatt efekt.”
    Var det inte dessa som kallades evidensbaserade, men som vid närmare granskning visade sig vara väldigt dåligt undersökta och inte undersökta alls i den form och i det syfte som de användes?

  12. Pelle Billing skriver:

    Mats,

    Jag har en bakgrund inom psykiatrin och är väl bekant med de motsättningar som råder mellan KBT och dynamisk terapi. KBT är lätt att göra evidens på, just eftersom ”den fixar det som går att fixa snabbt”. Dynamisk terapi (obs, inte bara Freuds psykoanalys utan även moderna varianter) går istället djupare och behöver ibland flera år på sig.

    Så KBT-terapeuterna säger att de har bäst evidens vilket stämmer, men det motsäger inte att det kan finnas behov av ett djupare, inre arbete som sträcker sig över en mer utsträckt tidsperiod.

    På samma vis är jag öppen för att evidensen från skolan kan ge viktiga ledtrådar om strukturer som behöver finnas i skolan, men det säger inget om vilket innehåll som ska finnas i strukturerna.

    Att det krävs arbetsro (ordning och reda) och ett minimum-mått av katederundervisning (använd läraren som den resurs han/hon är) framstår för mig inte som särskilt kontroversiellt.

  13. David Holman skriver:

    Wow, vi ändrar skolans sätt att utbilda för att ackommodera flickorna i skolan. En väldigt rimlig reform i mina ögon, absolut. Men som sas innan så blev det ett enögt fokus på flickorna och därmed hamnade pojkarna efter (och skulle straffas till och med, betygsdiskriminering och liknande). Sedan beskyller de pojkarna för att vara lata!?

    Det finns ingen ”anti-pluggkultur” bland pojkar utan endast en anti-pojkkultur bland skolor.

  14. Magnus skriver:

    Hmmmm

    Tror skolan, i varje fall högstadiet och uppåt, är mera anpassat till tjejerna. Jag såg ett program där det påstods att killar presterade bättre om det fanns tävlingsmoment i undervisningen.

    Enligt min erfarenhet stämmer det, en av mina bästa kompisar låg i topp när eleverna med månadens högsta resultat sattes upp på en lista på dörren, men flummade ur fullständigt när han inte längre hade den moroten ^^

  15. Ola Normann skriver:

    Det er åpenbart et problem at skolene ikke er tilpasset gutters måte å lære på. Jeg har nettopp vært ute på en skole i noen uker, og det er trist å se hvor demotiverte mange gutter er. Selv om flere av dem er intelligente, så har de ingen motivasjon for å gjøre noen innsats på skolen. Dette er både et moralsk problem og et økonomisk problem som kommer til å ramme oss alle etterhvert. Samfunnet har ikke råd til at så mange gutter underpresterer.
    I Christina Hoff Sommers bok ”The war against boys” har hun dokumentert hvordan feministene har trykket på og fått forandret skolen i USA basert på en undersøkelse som tydet på at jentene kom dårligere ut. Selv om det allerede da var klart at det var guttene som gjorde det dårligst, og undersøkelsen var høyst tvilsom. Så hvorfor skjer det ikke noe nå som det er klart dokumentert at guttene kommer så mye dårligere ut? Hvordan kan regjering og politikere si at de jobber for likestilling når de ikke gjør noe med dette som åpenbart er ett av de største likestillingsproblemene vi har? Ta en titt på dette fra en dansk professor:

    http://politiken.dk/debat/ECE815366/feministerne-overser-de-svage-maend/

  16. andersbwestin skriver:

    1) Inspiration och lockelse. Syfte att trigga motivation. (sexuell status och tävling två av verktygen)

    2) Audiovisuell genomgång. Den kunnigas överföringsfunktion.

    3) Övning och kommunikation.

    4) Kreativitet, tävling, kommunikation och påfågling.

    Bildning för livet och samhälle med stöd av grundläggande drivkrafter.

    Sen har vi råd med att fortsätta skolan i nästkommande åldersgrupp och nästa och nästa ända tills ……………………..

  17. Tantra skriver:

    Som kille kan jag säga att den tydliga katederundervisningen funkade mycket bättre för mig än grupparbeten som egentligen handlar om att först etabllisera en social ordning. Pojkar är mer tävlingsinriktade och tjejer är mer bekväma med grupparbeten om man ska generalisera. Katederundervisningen skapade förutsättningar för killar på ett sådant sätt att de inte behövda först formera en grupp och prata ihop sig. Jag tror det är därför detta funkade för mig absolut bäst. Min erfarenhet på högskola är också den att när tentor gavs som salstentor en och en så fick pojkar bättre resultat än tjejerna. När tentan bestod av ett grupparbete och inlämnad text fick tjejerna bättre resultat. Nu har man tagit bort katederundervisningen och vi ser resultatet även på humaniorautbildningarna. Det är mycket grupparbeten och inlämningsuppgifter istället för salstentor. Jag tappade själv motivationen de två sista terminerna när inga salstentor gavs överhuvudtaget utan allt bestod av inlämningsuppgifter antingen i grupp eller enskilt. Självklart har katederundervisningens klara och tydliga form haft fördelar för många pojkar och flickor. Sen finns det alltid 68-vänster förståsigpåare som vrider och vänder på fakta för att bibehålla status quo. Faktum kvarstår, sverige är världens mest feministisk inspirerade land och ändå går det mer dåligt för pojkars skolresultat än i många andra länder. Hur förklara man det? Man kan inte skylla på att ”vi inte har gått hela vägen eftersom det inte implementeras ordentligt”. De som inte implementerat det alls går ju trots allt bättre än Sverige som i jämförelse ändock måste sägas ha implementerat flummet betydligt mer än andra länder..

  18. David Holman skriver:

    Gareth Malone’s Extraordinary School for Boys är ett intressant program där man försöker göra något åt att faktiskt ändra situationen för pojkarna.

    Se hela serien här: http://davidholman.net/2011/05/26/mota-pojkar-pa-pojkars-vis/

    Jag länkar till alla tre avsnitt (YouTube) och sammanfattar resultaten där men för er som inte orkar/vill så kopierar jag in min sammanfattning här:

    Vad är det då som sker? För er lata som hoppade över filmerna så kan jag berätta att Gareth Malone i ett nötskal introducerar tre saker för pojkarna:
    Fara
    Tävling
    Skoj
    Tre väldigt enkla saker som alla försvunnit från den engelska skolan, och i all ärlighet även från den svenska. Jag tänker inte bli långrandig utan hoppar direkt till resultatet. På två månader lyckades 15st pojkar hoppa sex månader framåt i läsförståelse, som mest hoppade en pojke 20 månader. Det är otroligt vilka resultat man kan få.
    Pojken som hoppade 20 månader i läsförståelse satt flera timmar och spelade X-Box istället för att läsa, nu tar han med sig en bok till sängen innan han ska sova istället.
    När får vi en nationell debatt om detta? Jag hade mer än gärna suttit i TV och haft en debatt om detta. Helt klart! Om inget annat krävs lite experiment för att se vad som kan göras (det är ju det som skiljer mig från genusvetarna, jag hoppar inte på något direkt utan vill istället göra experiment och försök).
    SVT, vart är ni?

  19. Mats skriver:

    Ordning och reda är ganska okontroversiellt. Zaremba, LR och Björklund har lyckats förändra språket så att katederundervisning skulle vara detsamma som ”lärarledd och strukturerad” undervisning – det är kanske en bedrift men samtidigt ett intellektuellt och reduktionistiskt haveri.

    Vi måste diskutera innehåll parallellt med maktfrågorna.

    I USA pågår en uppgörelse med betygs- och testkulturen.

    http://www.huffingtonpost.com/2011/11/23/eric-hanushek-rebuts-much_n_1108690.html?ref=tw

  20. Jag har ingen erfarenhet av är hur det är att vara pojke i en klass där pojkar bråkar mest och förväntas bråka mest. Jag vet inte hur det är att blir förbisedd av lärare, hetsad av andra pojkar eller hur det är att vara pojke i en miljö som är hotfull och macho och som inte tillåter några jävla fjollor. Hur många av dem har ont i magen varje dag?

    Vi tränar ju flickor på att sitta stilla, lyssna ordentligt, ta sig an uppgifter och vara fokuserade och koncentrerade. Det är pärlplattor, pyssel, rita, sy och hundrafalt fler stillasittande lekar och gemenskap. Pojkarna förpassar vi till kuddrummen och utegården. ”Pojkar behöver få springa av sig och brottas och bråkas lite, ni vet ju hur de är!”

    Man antar att de inte har ro att sitta still och anpassar sina krav. Man antar att de inte är intresserade av att lära sig och bemöter dem därefter.

  21. Pelle Billing skriver:

    Lady D,

    Att vi inte förväntar oss att pojkar ska sitta still och lyssna är någon nytillkommet. När jag gick i skolan förväntades det fortfarande, och pojkarna gjorde det. Särskilt när jag bodde utomlands fanns en naturlig disciplin som skulle följas.

    På så vis kan man säga att det är flumskolan – och inte traditionella könsroller – som mest förändrat pojkarnas situation. När det fanns disciplin fick man lära sig sitta still, de stökiga mobbarna fick gränser satta och proven gav en viktig motivation. Jag var själv en pojke som presterade oerhört väl i den miljön – medan grupparbeten inte var någon stark sida hos mig.

    Som jag ser det är det lustigt att man skyller traditionella könsroller för att vi nu tagit bort alla kraven på pojkar. Snarare är det så att vi slutat kräva av pojkar att de ska mogna och bli en del av samhället. Med detta inte sagt att skolan var perfekt förr! Långt därifrån. Men för pojkar har det gått ett steg bakåt.

    Det borde vara möjligt att hitta en blanding mellan kreativitet och arbetsro, mellan katederundervisning och grupparbeten, som gör att även pojkar kan ”thrive” i skolan.

  22. Hamstrn skriver:

    Lady D

    Förklara ADHD ur ett genusperspektiv.

  23. Johan skriver:

    Jag har egentligen ingen aning om vilken pedagogisk metod som producerar bäst resultat. Pedagogik är enligt mig inte ett vetenskapligt ämne eftersom hypoteser inte prövas med experiment och då det inte finns något sammanhängande teoribygge. Frågar ni mig skulle jag förändra skolan enligt följande:

    1) Definiera vad skolans syfte ska vara. Ska man i skolan primärt lära sig saker, eller ska man bli uppfostrad? Är skolan till för att bygga kunskap eller goda medborgare.

    2) När 1) är genomfört ska man använda den metod som experimentellt visat sig ge bäst resultat på vad det nu är man vill uppnå. Det finns givetvis exceptionellt bra data tillgänglig eftersom betyg har satts i 60 år över hela världen.

    3) När de bästa metoderna har hittat ska man implementera dem. Jag ger inte ett vitten för att grupp A) föredrar grupparbeten och allmänt flum medan grupp B) säger att katederundervisning är bäst. Själv föredrar jag B men om experimentella evidens pekar på A säger jag ”Leve Flumskolan”.

    Först när pedagogiken baseras på experimentellt utfall kan vi börja tala om det som en vetenskap. Våra politiker måste släppa prestigen och böja sig för den verklighet som trots allt skulle vara relativt enkel att analysera.

  24. Pelle Billing skriver:

    Johan,

    Mkt bra tillägg om att först klarlägga syftet.

  25. Johan skriver:

    Tackar,

    Det slog mig faktist att jag begick ett argumentationsfel i mitt inlägg ovan. Det är sant att vi har extremt bra data för uppföljning beträffande huruvida eleverna lär sig saker. Men vår data för huruvida folk blir bra medborgare är inte tillnärmelsevis lika bra och det blir därför betydligt svårare att avgöra experimellt resultat.

    Jag förmodar att min egen åsikt om vad skolan ska vara bra för förledde mig till att anta ett visst svar på punkt 1 ovan. I alla händelser är det principiella resonemanget fortfarande korrekt.

  26. David Holman skriver:

    Vad gäller att pojkar halkar efter nu och inte kan sitta stilla i dagens flum skola är delvis bristen på diciplin och att förväntningarna på dem har förändrats så fruktansvärt mycket på bara 20 år. Men det beror också på att skolan anpassat sig mer för flickor.

    Det är ett välkänt faktum att flickor och pojkar utvecklar olika saker olika fort. Pojkar utvecklar ett spatsialt sinne tidigare än flickor (läs matte och fysik) medan flickor utvecklar sin språkliga förmåga tidigare än pojkar.

    Tyvärr ligger nivån på flickors förutsättningar och jag kan själv minnas att det var först när jag blev utmanad som jag lärde mig i matten medan jag annars var otroligt uttråkad av samma ämne.

  27. Mia. skriver:

    LD gf

    ”Vi tränar ju flickor på att sitta stilla, lyssna ordentligt, ta sig an uppgifter och vara fokuserade och koncentrerade. Det är pärlplattor, pyssel, rita, sy och hundrafalt fler stillasittande lekar och gemenskap. Pojkarna förpassar vi till kuddrummen och utegården. “Pojkar behöver få springa av sig och brottas och bråkas lite, ni vet ju hur de är!” ”

    Vilka vi? På de dagis jag har erfarenhet av så får barnen syssla med det de vill. På det senaste har det varit populärt med pärlplattor en period, mest bland killarna. Och aldrig har jag hört talas om att de förpassas till något kuddrum eller ut på gården (alla barn är ute samtidigt). Talar jag om moderna genusdagis undrar du kanske? Nej det är vanliga kommunala dagis med helt vanliga, om än kan jag tycka tyvärr bara kvinnliga, förskolelärare.

    Jag känner faktiskt inte ens igen mig i din beskrivning vad gäller min egen tid på dagis, trots att det var ett bra tag sedan.

  28. Pelle Billing skriver:

    Redan på min tid fick jag lära mig väva och fläta på förskolan. Och hemma hos mig var det ingen som reagerade på att jag läste eller la pussel. Möjligen blev man ibland utslängd för att leka ute, men det gällde mina systrar också.

    Var finns egentligen alla dessa förskolor och föräldrar som tränar sin flickor och pojkar på specifikt vis?

    Med detta inte sagt att pojkar och flickor inte bemöts annorlunda ibland, men ibland blir generaliseringarna så grova att det är löjligt.

  29. David Holman skriver:

    Man får ju inte glömma att föräldrar knappast tvingar sina barn till något (får man ju hoppas) utan att barnen visar upp ett beteende som föräldrarna snappar upp och driver vidare, så detta är en fråga om ”hönan och ägget”, är det de vuxna som influerar barnen eller barnen som influerar de vuxna?

    Kan själv minnas att jag lekte med mammas gamla barbie dockor när jag var liten, men hon var ju aldrig någon barbie i mina ögon utan en action hjälte och jag föredrog helt klart Lego framför något annat.

    Gick själv aldrig på dagis utan min mamma var dagmamma vilket gjorde att jag hade en väldigt bra uppväxt med en mamma som var ständigt närvarande fram till 10 års ålder (om jag inte minns helt fel).

  30. Rolle skriver:

    Det är lite tråkigt att skoldebatten kört fast i genusträsket. Det finns ju så många andra intressanta ingångar i ämnet. T.ex. frågan om ålder (och också iom. Genusdebatten –kön) är det enda som skall vara avgörande för i vilken klass man skall gå, eller grupp man skall tillhöra. Om inte, skulle ju grundskolan kunna härma Universiteten. Det kan ju faktiskt vara så att det finns annat än ålder som barn kan ha gemensamt. T.ex. lätt eller svårt för matte. Mattematik är för övrigt ett bra exempel på ett ämne där det gäller att bygga vidare förståelse på tillgänglig kunskap. Ett nytt sätt att tänka vore att ha fler kurser i ämnet än idag, och istället för att fokusera på betyg i ett litet antal kurser, låta kurserna själva stå för kunskapsrepresentationen (som betygen gör idag). Det säger ju sig självt att den som har godkänt i Matte kurs H kan mer än den som har godkänt i kurs G. Detta vore ett helt nytt angreppssätt, det skulle innehålla ett meningsfullt tävlingsmoment, det skulle ge utrymme åt såväl studiesvaga, som starka elever. Det skulle ställa stora krav på skolor att samarbeta. Betygspressen skulle bli hanterbar, eftersom en kurs bara kan ge två betyg, G eller IG. Genusdebatten skymmer sikten för dessa tankar, för vi skulle behöva se bortom både ålder och kön som kvalitativa skillnader och låta fallenhet för ämnen vara styrande.

  31. [...] behöver alltså en lösning, och jag skrev nyligen en översikt av möjliga metoder. Det är inget som går att rätta till över en natt, men om frågan [...]

  32. [...] frånvarande i dessa artiklar. Trots att vi vet att pojkarna trampar vatten i ett system som inte är anpassat efter deras förutsättningar eller sätt att lära sig. Skolan ses som en allmänpolitisk fråga och inte en [...]

  33. [...] [Pojkars skolresultat kan förbättras, men bara med rätt metoder] [...]

Google