I jakten på millimeterrättvisa offras barnen

01 november 2011, av Pelle Billing

hanna_friden

Hanna Fridén är en vanligtvis klok feminist som skriver om viktiga frågor så som unga kvinnors ätstörningar. I sin senaste krönika verkar hon dock ha kanaliserat sina mer radikala feministiska vänner.

Till att börja med hävdar hon att jag vurmar för hemmafruar, vilket är tagit ur luften. Det enda jag vurmar för är att kvinnor ska göra medvetna och självständiga livsval – vare sig detta innebär en elitkarriär i näringslivet, ett liv som hemmafru eller något däremellan.

Möjligen anser Fridén att allt annat än ett aktivt fördömande av hemmafruar är ett vurmande för dem? Ett sådant svartvitt synsätt känns ovärdigt en sofistikerad jämställdhetsdebatt – men då är ju Sveriges jämställdhetsdebatt inte heller särskilt sofistikerad.

Den huvudsakliga tesen i krönikan är dock att en hemmafru har rätt till barnen efter en skilsmässa, eftersom barnen känner större tillit till den de träffar mest. Varför detta skulle vara fallet förklaras inte närmare, och resonemanget innebär för övrigt att dagisbarn borde känna mer tillit till personalen än till sina föräldrar.

Man kan även undra hur heltidsarbetande kvinnor känner inför detta konstaterande? Enligt Fridén har deras barn så dåligt tillit till dem att det skulle ligga dem i fatet i en fiktiv vårdnadstvist. Här har den feministiska rörelsen i decennier kämpat för att kvinnor inte ska känna skuldkänslor över att lämna barnen på dagis, och plötsligt sopas detta arbete bort som om det inget vore värt.

Synen på vilken förälder som borde få vårdnaden är också föråldrad, då den inte tar hänsyn till modern forskning om barnets bästa. Som professor emeritus Lars Tornstam från Uppsala Universitet visat i sin skrift Separationsbarns boende, visar forskningen att delat växelvis boende är det bästa för barnet.

Teorier om att barnet bara kan knyta an till en förälder – eller framför allt till den förälder barnet träffar mest – stämmer alltså inte. Barnet älskar båda sina föräldrar, och vill ha en god och nära kontakt med båda efter en separation. Den ena föräldern kan inte ersätta den andra, genom att vara lite ”bättre”.

Barnperspektivet kommer dock inte nödvändigtvis först hos Fridén:

Det finns ett fundamentalt fel i att argumentera att ett specifikt kön ska vara hemma med barnen, men att detta kön inte ska ha den typen av rättigheter som den större anknytningen till barnet innebär.

Den vuxne får rättigheter av att vara hemma mer med barnet. Enligt detta resonemang skulle samhället ge följande förklaring till ett gråtande barn som undrar varför han eller hon knappt får träffa sin pappa:

– Det viktiga är inte vad du vill och känner. Det viktiga är att din mamma får det hon har rätt till. Hon har vårdat dig 75 procent av tiden och därmed ska du bo hos henne.

– Men jag älskar båda min föräldrar och vill träffa båda regelbundet!

– Ja, men din mammas rätt till rättvisa kommer först.

Normalt sett är Hanna Fridén som sagt en klok feminist, men tydligen har hon här fallit i den egofeministiska fällan, där vuxnas behov går före barnens. När barnperspektivet inte kommer först kan man räkna med att något gått snett i den bakomliggande ideologin.

Om vi nu tvunget ska prata millimeterrättvisa mellan vuxna bör även framföras att mannen, som försörjt barnen, haft en lika viktig roll i deras liv. Genom att ge tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen har han tillfredsställt högst grundläggande behov – behov som är lika basala som daglig omvårdnad.

Den faderskärlek som ligger bakom att han offrat tid med sin familj för att istället kunna försörja dem, är dock inget värd i Fridéns resonemang. Mannen förväntas istället flytta ut ur hushållet samt betala underhåll till barnen, trots att han inte längre är en del av deras vardag.

På vilket sätt är detta bra för barnen som berövas sin pappa, för pappan som berövas sina barn och för mamman som inte blir avlastad i vardagen? Kvinnan får heller inte ordentlig tid på sig att etablera sig på arbetsmarknaden då hon är ensamförälder helt i onödan.

På en punkt ger jag dock Fridén rätt, och det är att kvinnor som varit hemmafru kan få en besvärlig ekonomi efter en separation. Därför rekommenderar jag alltid kvinnor (och män) som vill vara hemmaföräldrar att:

  • Vara gifta, så att de får hälften av tillgångarna efter en skilsmässa.
  • Anmäla att intjänade pensionspoäng ska delas lika mellan parterna.
  • Eventuellt även ha ett separat sparande som inte delas vid skilsmässan.

Vidtar man dessa åtgärder behöver inte hemmafruar eller hemmamän drabbas av ekonomisk misär vid en separation. Det kräver förvisso en del planering, men inte mer planering än ett vanligt förvärvsarbete – och vem har sagt att rollen som hemmaförälder skulle vara mindre krävande?

Inte jag, i alla fall.

Tipstack: Går till Rille och Medborgare X!

Uppdatering: Hanna Fridén har även bloggat om ämnet.

Uppdatering 2: Hanna har svarat på mitt inlägg.

 

144 kommentarer på “I jakten på millimeterrättvisa offras barnen”

  1. På tal om saken. Skrev ett inlägg idag som tittar närmare på hur kvinnor och män förändrar sina liv när paret får barn.
    Jag kan sammanfatta det hela med att enligt SCBs tidsanvändnings undersökning 2011 delas hemarbetet i princip lika (45 % utförs av pappor och 55 % av mammor).
    Däremot ökar pappans arbetsbörda(förvärvsarbete + hemarbete) till 143 % jämfört med tiden innan barnen medan mammans bara ökar till 120 % jämfört med tiden innan barnen.

    http://stadatyttre.blogspot.com/2011/11/sammanboende-pappor-till-smabarn-drar.html

    Läs även Bittergubbens inlägg som började med beräkningarna.

    http://bittergubben.wordpress.com/2011/11/01/scbs-tidsanvandningsundersokning-2010-utifran-kon-och-familjesituation/

  2. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Bra skrivet. Det verkar vara ännu en feministisk myt att alla som är kritiska till feminismen skulle vilja ha en hemmafru. På sin egen blogg skriver Hanna Fridén att antifeministerna ska välja om de vill ha en hemmafru eller större rättigheter till sina barn.

    http://www.hannafriden.com/politik-samhalle/feminism-politik-samhalle/gor-erat-val-antifeminister-vill-ni-ha-hemmafruar-eller-vill-ni-ha-storre-rattighet-till-era-barn/

    Vad är det för undrlig syn på män? Det är väl för tusan inte männen som bestämmer om deras fruar vill vara hemma eller inte? Det är väl huvudsakligen kvinnans val! Vad har Hanna Fridén för syn på kvinnor? Ser hon dem som boskap som mannen bestämmer över?

    Och som sagt, hur ser Hanna Fridén på barn? För precis som du skriver så har barn inga som helst problem att knyta an till båda sina föräldrar ( och syskon och som finns i deras vardag och andra som de umgås mycket med).

    Grundläggande för att barnen ska få en möjlighet att knyta an till båda sina föräldrar är dock att båda föräldrarna har möjlighet att få vara en del av barnens liv från det att de föds. Där skiljer sig dock lagstiftningen för mammor och pappor åt, vilken medför att pappor har ett betydligt sämre utgångsläge att få vårdnaden, boendet och umgänget om sitt nyfödda barn. I värsta fall kan en mamma med hjälp av den nuvarande lagstiftningen förgöra pappans möjlighet vara i barnets närhet och därmed även förgöra möjligheten för barnet att knyta an till sin egen pappa. Därför är det en mycket viktig mansfråga att tillse att all lagstiftning som gäller just barn, föräldraskap och vårdnad blir könsneutral och jämställd. Något som dock representanter för de feministiska partierna FI och V har motsatt sig. De vill inte att män ska ha samma rättigheter och möjligheter som kvinnor! Så mycket för deras jämställdhet…

    Vid en eventuell skilsmässa är det också underligt att resonera som Hanna Fridén gör. För precis som du säger så visar ju forskning att gemensam vårdnad och växelvis är ett mycket bra sätt för barnen att fortsätta ha en positiv och nära relation med båda sina föräldrar. Båda föräldrarna bidrar då också med både att uppfostra och ta hand om sina barn samtidigt som det också ger en möjlighet för båda föräldrarna att arbeta och försörja sig ( och sina barn). Speciellt för den som eventuellt tidigare har varit hemmaförälder så erbjuder ju växelvis boende en betydligt större möjlighet att komma ut i ett heltidsjobb igen och därmed en möjlighet att bidra till både sin egen och barnens försörjning.

  3. Backlash skriver:

    Mannen har väl på sätt och vis vetorätt mot att kvinnan ska kunna vara hemmafru. Hon kan bara bli det om mannen finner sig i att dra det tyngre lasset av försörjningsbördan. Vilket många män ställer upp på, om familjen inte har så stora krav på boendestandard.

    Vad jag vill ha sagt är att kvinnan aldrig på eget bevåg kan bestämma sig för att bli hemmafru, och mannen kan aldrig tvinga henne. Paret måste nå koncensus.

  4. Daddy skriver:

    Bara genom att antyda att den ena föräldern har mer rätt till barnen än den andre har denna kvinna tydligt visat att att hon inte har något begrepp om barns rättigheter eller behov.

    Men idag är detta snarare regel än undantag tyvärr. Hjärnspökena som kvinnorörelsen planterat i befolkningen tycks omöjliga att få bort. Dags att ringa ghostbusters?

  5. Ella skriver:

    In och kommentera under hennes krönika!

  6. Mia skriver:

    Bra skrivet!

    Men min vana trogen… ;)

    ”Den faderskärlek som ligger bakom att han offrat tid med sin familj för att istället kunna försörja dem, är dock inget värd i Fridéns resonemang. Mannen förväntas istället flytta ut ur hushållet samt betala underhåll till barnen, trots att han inte längre är en del av deras vardag.”

    Visserligen är det föräldrakärlek att försörja sina barn men det krävs dock lite mer för att det ska bli någon anknytning. Därmed inte sagt att ett barn inte har tid att knyta an till den förälder som förvärvsarbetar mer (oftast pappan) på kvällstid och helger. Och är så inte fallet så är det dock inte särskilt troligt att pappan är intresserad av vv heller. Och naturligtvis ska man betala för sina barn även om man inte är en del av deras vardag…?

    Sen finns det ju fler varianter än mammor som tycker sig ha mer rätt till barnen för att hon varit hemma mer och pappor som motarbetas. Dvs mammor som önskade att pappan ville dela ansvaret för barnen men där pappan inte är särskilt intresserad samt de föräldrar som delar ansvaret efter skilsmässan på ett sätt som passar båda, oavsett om det är vv eller vh.

    Och viktigast av allt, dessa mammor och pappor är inte samma mammor och pappor, dvs den mamma som önskade att pappan tog halva ansvaret är inte den som motarbetar en pappa och den pappa som inte är så intresserad av att vårda barnen är inte den som kämpar för vv.

    Men ja man missar barnperspektivet eller tar sig snarare tolkningsföreträde vad gäller barns bästa. Och om en pappa som inte har haft så mycket kontakt med barnen innan ‘kliver in’ mer i föräldrarollen efter separationen så är det väl ypperligt om han istället får mer tid med barnen (lite som när MS upptäckte att hon faktiskt kunde borra upp hyllor själv)

  7. [...] Pelle Billing har besvarat min krönika. För det första säger han att inte vurmar för hemmafrun – Det ska medges att Pär Ström passar bättre in på den beskrivningen än Billing och det är oftast Ström som pratar om 50-tals ideal och tycker att saker som kvinnor i kostym är en maktkonspiration från Amazonia. Så Pär Ström leder helt klart i den frågan. [...]

  8. Medborgare X skriver:

    Mia!

    Är det inte en väldigt underlig syn att pappor som jobbar heltid inte skulle ta något ansvar för sina barn och ha en mindre anknytning till dem än en mamma? Jobbar inte de flesta mammor också heltid? Och även om en mamma skulle jobba deltid eller t.o.m. vara hemmafru så är talar vi enbart ett antal timmar mer per vecka som pappan är borta. Det finns gott om tid att knyta an till sitt barn resten av veckans alla timmar.

    Speciellt märkligt blir det när feminister då talar om att kvinnor måste får göra karriär och få toppositioner i samhället. Tjänster som innebär att man jobbar bra mycket mer än de normala 40 timmarna/vecka. Om det vore så att barnet inte knyter an till en förälder som jobbar heltid, hur ska då dessa karriärkvinnors barn kunna knyta an till sina mammor? Propagerar alltså feminister för att kvinnor ska överge sina barn för att istället göra karriär?

    Eller tror feminister att kvinnor av någon anledning både kan äta kakan och ha den kvar?

  9. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Det jag menar är att genomsnittsfallet (som ofta får ligga till grund för principiella resonemang) är att båda föräldrarna knyter an till sina barn, oberoende av hur mycket de förvärvsarbetar (heltid, deltid, inte alls).

    Sedan finns det människor som inte knyter an. Det kan vara för att man förvärvsarbetar absurt mycket, eller för att man har en emotionell störning. Hårddraget tycker jag detta kan ses som en form av psykisk misshandel (abuse) mot barnet. I dessa fall förlorar man givetvis sin rätt till växelvis boende (eller dylikt), och får vara glad om man repar sig så pass att man kan ha någon typ av umgänge med barnet.

  10. Daniel skriver:

    Läste hennes blogg nu och människan vill jämföra föräldrars rätt att få umgås med sina barn, med den självklara könsfördelning som råder i bolagsstyrelser.

    Det är ingen mänsklig rättighet att få sitta i en bolagsstyrelse, men det är det när det gäller en förälders rätt att få umgås med sitt barn.

    Snacka om att jämföra äpplen med..elefanter.

  11. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    Men umgås med dina barn då! Det är ju det är som syftet med mina texter. Att män bör göra det mer än vad de gör i Sverige idag. För deras egen skull och för barnens skull. Att inte göra det har konsekvenser både under äktenskapet och efter. Inget mer.

  12. Daniel skriver:

    @Hanna
    Med rätten att umgås med barnen menade jag självklart frågan om delad vårdnad, vid en eventuell separation.
    Där du påstår att om man är mot kvotering i bolagsstyrelser, så kan man inte vara för 50/50 när det gäller vårdnaden.

    Det är en helt felaktig jämförelse och därför så håller inte ditt resonemang.

    Hur tiden ska spenderas med barnen, är helt upp till föräldrarna att avgöra.
    Varken du,jag eller staten har någon som helst rätt att lägga sig i detta.

  13. leifer skriver:

    Pelle,

    Alltså ärlig, varför i hela fridens namn ska vi bry oss om vad Hanna Fridén tycker?

    Att hon är radikal (oavsett om det är feminism eller inte) har vi redan sett på hennes sida. Och hon tål inga som säger emot henne där (jag vet för jag har blivit avstängd, trots att jag ändå är rätt snäll och delar en del av feminismens problemformuleringar i viss mån).

    Nu skriver dom på deras kommentarsfält att glåporden haglar mot Hanna Fridén i detta kommentatorsfält. Hög nivå där verkligen… Därför tycker jag ”vi” inte ska bry oss om ”feminister” som Hanna Fridén, denna jämställdhetskamp måste bygga på egna idéer och eget självförtroende. Och det sämsta man kan göra då är att upphöja t.ex. Hanna Fridén som en talesperson för feminismen och sen klaga på feminismen med det som bas.

  14. krakel skriver:

    ”Men umgås med dina barn då!”

    Nej men! Eftersom det finns statistisk som visar att många barn umgås mindre med sina barn än mammorna efter en separation, så betyder det att DU UMGÅS FÖR LITE MED DINA BARN! Det finns ingen skillnad på statistik och verklighet! Därför måste vi uppmäta statistiskt varenda tänkbara aspekt av vårt privatliv så vi kan förändra världen så det ser bättre ut statistiskt! Enbart då kan vi uppnått FULL JÄMSTÄLLDHET! Och tills dess ska DU som VIT HETEROSEXUELL MAN STRAFFAS!

  15. Patrik skriver:

    Hanna, Om det är en vårdnadstvist som inte har någon väldigt allvarlig och befogad anledning så pratar vi om att en eller båda föräldrarna är oerhört själviska. Då finns det väl inte mkt annat att göra än att dela upp barnet mellan dessa två. Har sett barn användas som slagträ av män och kvinnor som helt saknar skam i kroppen. Det är definitivt inte ett exklusivt manligt beteende.

  16. Daniel skriver:

    En fråga:
    Jag är inte särskilt insatt när det gäller juridik, men finns det något som hindrar en hemmafru att göra ett bindande avtal med sin man.
    Som ser till så att hennes ekonomi blir tryggad vid en eventuell skilsmässa.

  17. dolf skriver:

    OT: apropå försäljning av sex, exploatering av kvinnor i porr etc. Titta på Svenskars hemliga liv, TV 3

  18. Bella skriver:

    Självfallet bör alltid barnets bästa ses till vid vårdnadstvister och tyvärr är det så att modern har en större del i barnets liv i de flesta fall, bland annat på grund av att pappor endast tar ut 23 % av föräldraförsäkringen. därför tycker jag inte att din argumentation håller. Klart finns det undantag och man ska alltid se till det individuella fallet, men jag tror att hennes poäng var att föräldrarna bör dela på samma ansvar för att få samma rättighet.

    Jag tycker att det är otroligt viktigt med jämställdhet både från mäns och kvinnors perspektiv. Men man kan inte äta kakan och ha den kvar, utan det krävs uppoffringar från båda håll.

    Vänliga hälsningar

    Bella

  19. Ariel skriver:

    Det där med att växelvis boende är bäst för barnen, menar du att det även gäller för de små barnen under tre år? Jag är skeptisk till det. Ur ett anknytningsperspektiv är det inte bra för barnen att vara ifrån sin primära anknytningsperson en hel vecka. Visst kan barn knyta an till flera men de har alltid en favorit när de är små. Ett litet barn har inget tidsperspektiv och kan inte hålla sina föräldrar i medvetandet om de inte är närvarande. Är de borta tror barnet mer eller mindre att de har dött. Därför är det bästa att de första tre åren bo hos en och samma förälder med så täta besök som möjligt av den andra föräldern. En liten unge ska inte bollas fram och tillbaka. Och om barnet har en trygg anknytning till en person finns inga hinder för att knyta starka band till andra personer senare i livet.
    Och man blir ju inte berövad sin ena förälder bara för att man inte bort där lika mycket som hos den andre. Växelvis boende för små barn utgår inte ifrån ett barnperspektiv utan ett vuxenperspektiv!

  20. Andreas Nurbo skriver:

    Hennes resonemang om bolagsstyrelser etc är ju tämligen absurt.
    Det handlar inte om män eller kvinnor det handlar om vad som är bäst för barnen.
    I fallen med styrelse andel så är det ju individers val som drabbar individerna själva, vid vårdnadstilldelning drabbar det frömst tredjepart inte de två som fattat beslut om ansvarsfördelning.
    Att barn tytt sig mest till en person betyder inte att denna är mest lämplig att ha vårdnad. Hon ignorerar helt PAS.
    Sen snackar hon barnkonvention och annat också men artikel 3 är viktigare än artikel 12 även om Hanna Friden verkar tycka motsatsen. Vad barn vill är inte alltid vad som är bäst för dem. Äta grönsaker konta glass.

  21. Anders skriver:

    ”Med rätten att umgås med barnen menade jag självklart frågan om delad vårdnad, vid en eventuell separation.”

    Fast Daniel, har du läst Hannas text? Eller statistik gällande ämnet överhuvudtaget? I de flesta fall, närmare bestämt 90 %, får mamman och pappan delad vårdnad. Inget konstigt där. Hanna pratar ju om de fall där någon får enskild vårdnad pga olika orsaker(varav samhällets manshat troligtvis inte är en), i de fallen går vårdnaden oftast till modern eftersom hon i de allra flesta fall har störst anknytning till barnet. Hon har oftast varit hemma mer, helt enkelt. Vill man som far ändra på detta är mitt förslag att man umgås mer med barnen, vabbar, tar ut sin föräldraledighet osv istället för skylla på feministiska konspirationer. Jag gissar att du inte håller med.
    Hanna skriver även att allt handlar om vad som är bäst för barnen. Om man ska ge en förälder enskild vårdnad(vilket alltså bara blir aktuellt i 10 % av fallen) så ska denna gå till den förälder som barnet känner sig tryggast med, alltså den förälder som varit hemma mest. Tycker du att det också är fel? Är din rättighet som förälder, oavsett hur frånvarande du varit, viktigare än ditt barns?
    Tycker verkligen ingen av er att barnets bästa ska vara i fokus?
    Troligtvis fel forum att fråga detta i , det enda ni gör just nu är ju att hoppa på Hanna Friden. Ingen verkar bry sig om sakfrågan, som vanligt.

  22. Medborgare X skriver:

    Bella!

    Så låt oss då anta att det enda som räknas vid en vårdnadstvist är hur stor andel av föräldraförsäkringen som respektive förälder tagit ut. Säg då att pappan tagit ut 23% och mamman 77%.

    Varför ska då barnet efter skilsmässan plötsligt bara få bo och umgås 100% med mamman och 0% med pappan? Varför ska då mamman ha vårdnaden och därmed 100% att säga till om barnet och pappan 0%?

  23. Medborgare X skriver:

    Ariel!

    Vem är den ”primära anknytningspersonen”? Är inte båda föräldrarna lika viktiga för barnet?

  24. Pether skriver:

    Anders: Visst visst… Förutom i de fallen där fadern inte får vårdaden, trots att han är bäst lämpad som förälder, och den barnet vill bo hos. Trots att modern är en direkt livsfara för barnet. Varför? Jo, för barnet anses få mamman på andra tankar än de destruktiva. Helt sjukt. O du tror inte att detta styrs av manshat? Tillåt mig att skratta. Ha… ha… ha…

  25. Pelle Billing skriver:

    Några klargöranden kan vara på sin plats i denna tråd.

    Gemensam vårdnad och växelvis boende är två olika saker, och behöver inte ha med varandra att göra. De flesta par har gemensam vårdnad efter en separation, men de flesta har inte växelvis boende. Det växelvisa boendet stiger sakta men säkert, och de senaste siffrorna visar att en tredjedel av separationsbarnen bor på detta vis. Långt ifrån 90 procent alltså!

    Gemensam vårdnad är viktigt för att bli informerad om vad som händer ditt barn och för att godkänna sjukvård och dylikt. Men det är det växelvisa boendet som ger en nära och god kontakt.

    Jag har fortsatt svårt att förstå hur man kan motsätta sig växelvis boende, så länge ingen av föräldrarna är missbrukare eller våldsverkare. Växelvis boende är:
    – Bäst för barnen
    – Ger båda föräldrarna en god kontakt med barnen
    – Ger båda föräldrarna avlastning i vardagen

    Det är win-win-win.
    Enda anledningen till att motsätta sig detta är om man anser att den som vårdat barnen lite mer har äganderätt till barnen.

    Som tur är är det fler och fler kvinnor och män som inser vad barnens bästa är, och därför ökar det växelvisa boendet steg för steg.

  26. Torstensson skriver:

    Medborgare X

    Jag följer det du skriver på rutrutans blogg men väljer att svara dig här istället.

    ”Den biologiska pappan ska dock naturligtvis bidra med underhåll i varje fall. Det är ju hans ansvar. Betalar han inte så är han en svikarpappa. Ja, det är han ju så snart han inte lyder mammans minsta lilla blink.”

    Desto större anledning är det att killar verkligen sätter sig ner och funderar på vilken tjej de verkligen blir ihop med och skaffar barn med. Jag tycker du har helt rätt i det du säger genom de inlägg av dig jag läste.

    En annan diskussion är ju det som jag tycker ofta missas, vad är det för brudar killar i Sverige blir ihop med? Det finns ju killar i 25 års åldern som blir ihop med ”vildhjärnor” (Jag kan kalla killarna också för vildhjärnor om någan tjej nu tycker det var en dålig beskrivning). Det är egentligen högst personligt men det här med att man ska ”självförverkliga sig” tex, hur pass ofta tar det överhanden och hur kan den saken bryta ett förhållande ?

    Precis som tjejer ställer krav på vissa saker hos en kille så anser jag att män inte bör stirra sig blinda på utseendet hos en tjej om de vill ha mer än bara sex. Vill du ha barn med tjejen så sätt dig ner och tänk igenom om vad för typ av tjej hon är. Utseendet är viktigt, det tycker jag också men vilken typ av liv är det tjejen vill leva, där finns många varningstecken du kan titta på för att i framtiden undvika en skilsmässa. Som lagen är utformad så har inte kvinnor lika mycket att förlora på en skilsmässa som en man och så som kulturen ser ut nu och i synnerhet i Sverige så är oddsen för ett långvarigt förhållande drastiskt försämrat. Ha detta i åtanke.

    Det låter cyniskt, men jag är helt övertygad om att många killar tror på den eviga kärleken i mycket naiva termer. På samma sätt som headhunters går igenom vilka fotbollstränare som passar till ett visst lag på samma sätt bör killar tänka igenom-och kanske framförallt upplysa sig själv om vilken kultur de lever i där just skilsmässor är vanligt förekommande.Sen behöver inte det innebära att det blir succé ändå, men om man är sin egen headhunter så tror jag att man kan förbättra oddsen.

    Jag känner tex en snickare som lät sig övertalas via TJAT om att bli ihop med en tjej. Hon var 5 år yngre och tjatade och tjatade om att de skulle bli ihopa. Han sa nej nej nej men hade fortfarande henne som sexpartner. Till sist sa han ja för att han ansgå det bekvämt att ändå ha någon. Hon var 18 år och dom skaffade 2 barn omgående. När den älsta flickan var 6 tröttnade tjejen på killen och dom skilde sig. ”han var inte spännande”. Vid 24 års ålder skulle den här tjejen göra annat och förstörde hans liv fullständigt.

    Sverige behöver fler nyfödda, men inte till vilket pris som helst. Det finns dom som säger ”men sånt där kan man ju inte veta i förväg”. Jag tror att man resonerar så för att man i sig inte har förstått vilken samtid vi lever i och helt enkelt inte funderar på vad det är för tjej han är ihop med. Se det som två fiskar i vattnet, även om du finner fisken attraktiv så ta en titt på vilket sorts vatten du simmar i. De killar som blir ihop med tjejer för att hon ser bra ut och att dom passar ihop har gjort ett val. Jag hävdar att man måste ta och göra en betydligt större research än så.Återigen så är jag ingen besserwisser, för jag tycker också det är viktigt att man tänder på tjejen utseendemässigt.

    Ser du på ”mitt stora feta syriansa bröllop?” I deras familjer finns det ett värde i att vara ihop för alltid. Nu kan jag inte påstå att det är bra ifall paret bråkar konstant, men i ett förhållande där man lever efter sådana regler ökar ju oddsen för att man för det första trivs i situationen och för det andra att det inte finns andra värden som anses bättre. Nu menar jag inte du ska bli ihop med en syriansk tjej per definiton men du har förstått min poäng.

    Vad är dina synpunkter på detta?

  27. Daniel skriver:

    @Anders
    Jag måste erkänna att jag slutade läsa vid den idiotiska jämförelsen med bolagsstyrelser.

    När det gäller barn och vårdnad.
    Så anser jag att det är en självklarhet att man ska sätta barnets välmående främst.
    Därför är jag mycket skeptisk när någon som har radikalfeministiska värderingar uttalar sig i denna fråga, dessa personer inte objektiva för fem öre utan kommer alltid smutsa ner diskussionen med de egna politiska värderingarna.
    Ni handlar efter en politiska agenda och ska bemötas med skepticism.

    För ett barns välmående och en massa politisk propaganda om patriarkat/könsmaktsordning/genus är för mig två skilda ting.

  28. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Bra att du tydliggör detta med de olika begreppen. Tyvärr verkar det vara väldigt många (inklusive Hanna Fridén) som inte har full koll på detta.

    Det är viktigt att skilja på:
    - vårdnad (legalt ansvar för barnet)
    - boende (där barnet bor = är skattskriven)
    - umgänge (spendera tid med barnet)

    Det är också viktigt att skilja på hur lagstiftning och situationen ser ut:
    - när barnet föds
    - i samband med en skilsmässa (och eventuellt en vårdnadstvist)

    För att ha rätt till föräldraledighet måste föräldern ha vårdnad om barnet. Men då lagstiftningen inte är lika för män och kvinnor så har män redan från början ett antal svårigheter.

    Kvinnor får ALLTID automatisk vårdnad om barnet, oavsett om hon är gift, sambo eller lever för sig själv. Män får endast automatisk vårdnad om han är gift med kvinnans om föder barnet ((o)lustigt nog även om han inte är far till barnet). Män som inte är gift måste juridiskt erkänna faderskapet. Det innebär dock konstigt nog inte att han får någon vårdnad om barnet. Det innebär bara att han erkänner att ekonomiskt försörja barnet! För att han ska erkännas vårdnad (gemensam vårdnad) om barnet krävs att mamman skriftligen ansöker och godkänner detta. Om föräldrarna bor i hop så följer då även att pappan får boende och umgänge med barnet. Lever de inte ihop så måste de även komma överens vem som ska ha boendet (vem som ska vara boendeförälder) och hur umgänget ska se ut (vem som ska vara umgängesförälder). När man kommer överens om att dela detta lika så kallas det för växelvis boende. Kommer man inte överens kan det leda till en vårdnadstvist (även om det inte själva vårdnaden i sig, utan enbart hur boende och umgänge ska regleras).

    Om man inte har gemensam vårdnad (utan att istället en av föräldrarna har enskild vårdnad) så har heller inte båda föräldrarna rätt att ta del av sjukjournaler, ta ut föräldraledighet, medverka på skolsamtal, etc. Om man inte är vårdnadshavare så har man som förälder ingen möjlighet att ta fullt ansvar för sitt barn. Om man verkligen anser att båda föräldrarna är lika viktiga för ett barn och att båda föräldrarna ska ta ansvar för sina barn så borde man också vilja ha en jämställd och könsneutral lagstiftning kring detta!

    Tyvärr är det många feminister som motsätter sig detta. De vill inte att män och kvinnor ska behandlas lika som föräldrar. Det finns till och med feminister som vill gå ett steg längre och endast ge boendeföräldern rätt att ta del av sjukjournaler, medverka i skolsamtal och ta beslut som har med barnet att göra, även om de två skilda föräldrarna har gemensam vårdnad. Naturligtvis med baktanken att det är absolut vanligast att det är mamman som är boendeförälder. Det skulle ytterligare försämra pappors möjligheter att medverka i sina barn liv och ta ansvar för sina barn efter en skilsmässa.

    Så de som hävda att feminister arbetar för jämställdhet och för båda könen bör nog lyfta på ögonlocken och börja granska om det de säger och det de sedan gör verkligen går hand i hand…

  29. Medborgare X skriver:

    Torstensson!

    Jag håller med dig i mycket av det du skriver. Jag tror män har väldigt mycket att vinna på att börja ställa betydligt större krav på de kvinnor de vill vara ihop med. Kvinnor blir många gånger sura när man delar upp dem i de man kan tänkas ha sex med och de som verkligen är giftasmaterial, men det är faktiskt just det fler män borde göra.

    Tänk igen vad du verkligen önskar av den kvinnan du vill leva med och skaffa barn med. Diskutera med henne och undersök hennes underliggande värdering. Hoppa inte i säng för tidigt med henne. Kolla istället om ni fungerar tillsammans i vardagen. Vänskap och respekt för varandra är viktigare värden än de ytliga attributen.

    När det gäller de övriga kvinnorna så kör på, men tänk på var du lägger satsen! Jag har en gång tidigare grovt uttryckt det som att porrfilmen kanske inte har så tokiga ideal, ansiktssprut och analsex tillser ju åtminstone att satsen inte hamnar där det är någon risk att det hela leder till en oönskad graviditet. Män har ju ingen ångerrätt när det gäller sådant…

    Har tyvärr inte sett “mitt stora feta syrianska bröllop”. Kanske läge att göra det.

  30. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    Varför skulle man dela upp vårdnaden på det viset vid en vanlig separation? Då delar man upp 50/50 vilket är standard och rimligt. I vårdnadstvister däremot är det en annan fråga, och om man måste placera barnet hos en förälder så utgår man från det jag beskrivit. Det är enligt FN-konventionen. Man ska bejaka barnets önskemål och bedöma vilken förälder barnet känner mest tillit för och är tryggast hos. Detta blir oftast kvinnan. Jag vill mena på att det är några konstigheter så länge vi lever i ett samhälle där kvinnor är överrepresenterade vad gäller kontakten med barnen.

    Vad annars ska man basera det på om man måste välja en förälder? Pengar? Eller vad tycker du? Jag tycker FN-konventionen är rimlig.

  31. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    Ah, såg nu att Anders redan svarat dig i detta. Daniel, om du slutar läsa för att du tar för givet att jag är en radikalfeminist (trots att jag är emot kvotering och statlig finansiering av en jävla massa) så… Tycker du inte att det är lite synd att inte läsa igenom hela texter så att du kan bedöma det jag skriver?

    Jag menar. Du tycker ju inte annorlunda än jag i detta. Jag tycker att det är synd när man dömer folk på förhand bara för att du har en förutbestämd uppfattning om vad jag kommer tycka för att det står feminist på min bloggheader. Tycker du inte?

  32. Torstensson skriver:

    Hanna

    Mest tillit? Jag tror att ett barn älskar sina föräldrar lika mycket i normalfallet oavsett vem som gör vad. Det är inte så att barnet älskar sin mamma mest för att mamman ser barnet några timmar mer i veckan. Barn har väl inte mindre till någon i dessa fall. Barn är smarta och förstår situationer och om låt oss säga pappan är borta så kan en saknad uppstå men det gör automatiskt inte ”tilliten” mindre.

  33. Daniel skriver:

    @Hanna
    ”Jag vill mena på att det är några konstigheter så länge vi lever i ett samhälle där kvinnor är överrepresenterade vad gäller kontakten med barnen.”

    Och jag vill mena på att det lika gärna kan bero på att man i detta samhälle har en syn på mannen som mindre lämplig förälder, bara pga han är man.

    Jag kan ge dig ett konkret exempel hur det kan se ut hos våra myndigheter.

    Jag och min sambo fick nyss ett barn, eftersom att vi inte är gifta så räknas jag inte som vårdnadshavare/förälder på direkten men hon gör det.

    För att råda bot på detta så gick vi till familjerätten, där fick jag bland annat fylla i en blankett där hennes namn var förtryck under Mamman (den självklara föräldern).
    Men där jag skulle fylla i mitt namn stod det Mannen (kul för lesbiska par..not), vilket fick mig att känna mig som att min roll i det hela bestod av att vara spermadonator.
    Så vi har mamman/modern och så har vi mannen, intressant….

    En annan sak är att hon var tvungen att skriva under ett annat formulär där hon som mor till barnet godkände mig som vårdnadshavare.
    Så som man kan jag inte bli pappa/vårdnadshavare utan moderns godkännande, men likt förbannat så har modern rätt att kräva mannen på underhåll mot hans vilja.

    Vilka signaler tycker du att våra myndigheter sänder till mig i detta fall, att jag och modern till mitt barn väger lika tungt som föräldrar?
    För det intrycket fick inte jag, samtidigt så gnäller man på att män inte tar ansvar som föräldrar.

    Så visst kan det ligga något i det du säger att vårdnaden tillfaller mamman, för att hon oftast är den som har bäst kontakten med barnen.

    Men mina egna erfarenheter säger mig att det är långt ifrån hela sanningen.

  34. Medborgare X skriver:

    Hanna!

    Kan du inte ta och referera till vad i FN-konventionen det är du menar styr hur svenska vårdnadstvister avgörs. Dessutom borde de samtidigt bra om du kunde referera till den svenska lag som säger att det är FN-konventionen som styr.

  35. Medborgare X skriver:

    Daniel!

    Jag tror inte Hanna förstår det du skriver. Hon är så inne i sin privilegierade roll som kvinna och ser inte alla de juridiska fördelar och rättigheter som bara hon som kvinna har. För henne är det självklart att hon som kvinna ska ha alla dessa juridiska fördelar och rättigheter som inte män har, annars känner hon sig diskriminerad och kränkt. Hela den svenska feminismen bygger ju på synen att kvinnor måste ha fördelar och särlagstiftning samt att män ständigt ska nedvärderas och behandlas sämre än kvinnor.

  36. Daniel skriver:

    @Hanna Friden
    ”jag tycker att det är synd när man dömer folk på förhand”

    Radikalfeminister är mycket duktiga på att häva ur saker som: Per Ström hatar kvinnor, han vurmar för hemmafruar, misogyn blablablabla…
    Men utan att på något sätt ge konkreta bevis på detta, tex med citat eller skärmdumpar.
    Utan man häver ur sig påståenden och sen ska folk bara tro att det är sant därför att…ja du kanske kan förklara för jag begriper det inte.

    Så din bloggheader har ingenting med detta att göra, personligen så har jag inga som helst problem med feminister.

    Då är det väl inte så konstigt om jag fick för mig att du var en radikalfeminist, eller?

  37. Medborgare X skriver:

    Daniel!

    Radikalfeminist är man om man tror på teorin om könsmaktsordningen, dvs att det skulle existera ett patriarkat i samhället där män är överordnade och kvinnor är underordnade. Så frågan är inte vad Hanna Fridén kallar sig själv. Frågan är om hon tror på teorin om könsmaktsordningen!

  38. snurre skriver:

    Jag undrar om Hanna nu läser att det hon säger är lögn om pelle och pär eller om detta ännu en gång kommer ignoreras för att göra en tom poäng? Brukar inte hanna vara den som språkar för att man inte ska lägga åsikter i någon annans mun? Vi borde göra det tillbaka.

  39. morrhugg skriver:

    snurre,

    Föredrar helt klart att vi inte drar ner debatten i ”gyttjan” genom att göra så. Dels blir det så enkelt att se vad som sker om den ena parten är oärlig i sin debattering, dels uppmuntrar vi till ett bättre debattklimat som kanske leder längre.. kan vi ju hoppas iaf.

    Pajkastning kanske är nog ett bra utlopp för frustration många gånger, men det är sällan det faktiskt leder någonvart. Till det behövs reda argument och en sund debatt.

  40. Koo skriver:

    Mycket viktig text, Pelle! Ett tillägg dock bara när du skriver ”Vara gifta, så att de får hälften av tillgångarna efter en skilsmässa.” Har inte siffror på det men skulle tro att det är mycket vanligt att kvinnor som tjänar bättre och äger mer än män skriver äktenskapsförord vid giftermål, dvs säkrar sina ägodelar inför en ev skilsmässa. Har läst om hur vanligt detta är någonstans.

  41. [...] Pär Ström och Pelle Billing har kommenterat krönikan och Hanna Fridén har svarat Pelle Billing och Pär Ström på sin blogg [...]

  42. leifer skriver:

    Nån som läst kommentarerna på Hanna Fridéns sida?

    Är ju löjligt inställsamt, aldrig nån kritik.

    Förstår fortfarande inte varför en ny jämställdhetsrörelse ska bry sig om vad vissa ”feminister” tycker. ”Dom” har tydligt visat att dom inte är intresserad av en öppen ärlig dialog. Antingen är man med dom eller emot dom (dom kör med Bush mentalitet), och nån kompromissvilja finns inte.

  43. leifer skriver:

    Medborgare X

    ”Hon är så inne i sin privilegierade roll som kvinna och ser inte alla de juridiska fördelar och rättigheter som bara hon som kvinna har. För henne är det självklart att hon som kvinna ska ha alla dessa juridiska fördelar och rättigheter som inte män har, annars känner hon sig diskriminerad och kränkt”

    Ligger mycket i det. Men som jag ser det så missar dessutom ”feminister” möjligheten till mer frihet och frigörelse för kvinnor när dom krampaktigt försvarar ”sina rättigheter”. Ex då för att komma bort från synen att en kvinna som prioriterar karriären, eller i alla fall satasar mycket på den, inte försummar ”sina barn” för det givet, så måste man även få till full jämställdhet där! Genom att kvinnor klivar av från huvudmakten, så slipper dom också det moraliska huvudansvaret man har idag över barnen.

    Skulle kvinnor frigöras mer när det gäller barnen så skulle dom t.ex. kunna bidra mer med skatteintäkter, starta företag, blir framgångsrika på olika sätt inom arbetslivet. För att göra det så kan man ofta inte prioritera hem och barn. Feminister vill inte se detta, dom tycker istället att arbetslivet ska anpassa sig till kvinnor som prioriterar hem och barn.

  44. Medborgare X skriver:

    leifer!

    Så sant! Det går inte, som feminister så ofta vill, att både äta kakan och ha den kvar!

  45. Ella skriver:

    Kommentarerna under hennes krönika har raderats!

  46. Anders skriver:

    På vilket sätt är Hanna Fridén radikalfeministisk(något flera av er har påstått)? Det sorgliga i allt detta är ju att de flesta feminister vill att fäder ska knyta an mer till sina barn, se till att ta ut sin föräldraledighet, umgås mer med barnen och inte låta mammorna lägga beslag på hela kakan.
    Detta är ett talande exempel på att lusten att sitta och snacka skit om kvinnor och feminister totalt har tagit över er vilja att faktiskt kämpa för mäns rättigheter. Ni skriver hellre inlägg om hur de som kommenterar på Hannas blogg håller med henne(ja det är ju inte fallet hos Billing eller så), eller hur hon ljuger samt andra påhopp på hennes om person. Förresten, visst är det så att flera av er har blivit blockade från feministiska bloggar, inklusive Hannas? Hur kommer det sig? Inte kan det väl vara så att ni hoppar på oliktänkande så till den grad att ni måste bannas. Tur att ni har det här forumet där ni kan vältra er i hur elaka kvinnor är.

  47. Medborgare X skriver:

    Anders!

    Har du start att skilja mellan kvinnor och feminister? Kvinnor är det kön som utgör ena halvan av befolkningen. Feminister är de personer (oavsett kön) som bekänner sig till den feministiska ideologin. Det är ett frivilligt val att källa sig feminist.

    Radikalfeminist är för övrigt de feminister som tror på teorin om könsmaktsordningen.

  48. Koo skriver:

    Anders,

    Det är tydligt att du ännu inte lyckats avkoda feminismen – vad den egentligen står för. Du har missförstått något på djupet om din föreställning är att den radikala feminismen jobbar för att fäder skall knyta an mer till sina barn.

    Den feminism som tidigare jobbade för lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för kvinnor och män – är sedan länge borta och har ersatts av en helt annan agenda. Har du verkligen missat detta?

  49. leifer skriver:

    Anders

    1. Vilka är ”ni” som du påstår snackar skit om Hanna Fridén. Menar du vidare att sanningen är skitsnack?

    2. Hur kan vi säkert säga att Hanna Fridén ens är en femininst, och ännu mer, en talesperson för feminismen? Och vilken gren inom feminismen i såna fall? Och vidare, handlar det då om jämställdhet för män, eller ens för kvinnor?

    Jag skrev f.ö. att Hanna är radikal, inte att hon är feminst. Jag skrev också en fråga om på vilket sätt en ny jämställdhetsrörelse ska bry sig om vad hon tycker, eller debattera det.

  50. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    ”Och jag vill mena på att det lika gärna kan bero på att man i detta samhälle har en syn på mannen som mindre lämplig förälder, bara pga han är man.”

    Eller kan det vara så att det är flera faktorer som väger in? Att män har lägre förtroende vad gäller barn i dagens samhälle är fakta. Jag vill dock mena på att detta inte är så märkligt så länge det är så att majoriteten av de som tar hand om barn är kvinnor. Förtroende är något som man bygger upp, det kommer sig inte automatiskt. Kvinnor har lågt förtroende inom områden är underrepresenterade inom – Feminister brukar inte sällan säga att det borde bli fler kvinnor i dessa områden, eller hur? Samma sak gäller områden där män är underrepresenterade. Som ett exempel, för femtio år sedan, hur mycket förtroende hade kvinnliga kirurger? Nästan inget alls. Idag är det bevisligen mycket bättre. Bara de tio senaste åren har det skett stora attitydsförändringar. Längst eftersom det blir vanligare att en grupp är verksam inom ett område så ökar gruppens förtroende i området. Det finns fortfarande en del som inte vill ha kvinnliga kiruruger och det kommer säkerligen alltid finnas folk som vill ha ett visst kön och religiös tllhörighet på sina läkare, men i allmänhet så har det jämntas ut och kommer säkerligen jämnas ut mer.

    Det är ingen hopplös kamp och det leder till positiva förändringar. Men om ingenting förändras i området – Hur ska man då kunna öka förtroendet? I dagsläget blir män som vill arbeta inom barnomsorgen exempelvis inte sällan sedda som konstig och de blir misstänkliggjorda (bland annat för pedofili) om de vill verka i det här området. På samma vis antogs kvinnor vara för emotionella, ointelligenta och så vidare förut för att anses vara lämpliga för vissa yrken. Båda de här sakerna är sexism, men längs eftersom man jämnar ut så arbetar man också bort fördomar.

    ”Jag och min sambo fick nyss ett barn, eftersom att vi inte är gifta så räknas jag inte som vårdnadshavare/förälder på direkten men hon gör det.

    För att råda bot på detta så gick vi till familjerätten, där fick jag bland annat fylla i en blankett där hennes namn var förtryck under Mamman (den självklara föräldern).
    Men där jag skulle fylla i mitt namn stod det Mannen (kul för lesbiska par..not), vilket fick mig att känna mig som att min roll i det hela bestod av att vara spermadonator.
    Så vi har mamman/modern och så har vi mannen, intressant….”

    Visst är det så! Min mamma och pappa glömde bort att registrera min pappa som vårdnadshavare för min lillebror, faktiskt, vilket de skämdes rätt rejält för när de kom på det. Det här systemet är inte felfritt. SOC ska verka för att hitta en biologisk fader och ytterligare en vårdnadshavare men det är ju mycket brister i det här systemet och det behöver verkligen ses över.

    För det första: Det är inte rimligt att det ska krävas giftermål för att detta ska ske automatiskt. Föräldrarna borde kunna samtycke till detta i förväg på andra vis (och slippa den typen av problem som det blev min lillebror). DNA-test är inte orimligt heller. Jag menar, i det här avseenden är ju systemet felaktigt för att det klart att en fader inte ska behöva bli godkänd, utan man bör istället ha en process när barnet föds som alltid tar vid som faststället faderskap och vårdnadshavare automatiskt. Det skulle vara bättre för pappan, det skulle vara bättre för barnet och det skulle se till så att den typen av saker som skedde min lillebror inte var möjligt.

    Men det här är ju två olika frågor. Den ena rör lagstiftningar och praxis vid barnafödsel. Den andra rör opinion, val och konsekvenser.

    Och angående det om radikfalfeminist: Nej, jag kan faktiskt inte se det. Låt mig förklara lite hur jag är, ursäkta det långa textlakanet. Om jag hade suttit och skrivit texter om ett patriarkat, kvotering och könsmaktsordning så skulle jag förstå det eftersom radikalfeminism, i korta drag, utgår från en könsmaktsordning. Alltså, radikalfeminism är ju väldigt akademiskt ur ett sociologiskt perspektiv, det utgår från att män har mer makt än kvinnor, ja du vet. Jag tycker inte att det här är ett konstruktivt sätt att arbeta på. Det är förvisso så att det är flest män som sitter på den ekonomiska och politiska makten, vilken enligt sociologin då innebär ett patriarkat. Radikalfeminism är ju väldigt vänster, mycket av problemlösningen går ut på kvotering, jag är inte vänster och jag håller extremt sällan med feministiska partier likt F! för deras agenda går ju på att staten ska reglera jämställdhet till en väldigt hög grad. Jag tycker inte att det här är en rimlig lösning. Staten ska reglera vissa saker, som lagbrott och så vidare, men jag tycker inte att staten ska ha en hand i hur vi lever våra liv moraliskt. Om vi tar individualiserad föräldraförsäkring, exempelvis. Den går ju ut på att man fördelar den jämt och att båda föräldrarna måste ta ut hälften vardera för att få ut hela. Det finns förvisso liberaler som är för det med tanke på att alla andra försäkringar är individbaserade, men familjesituationen är ju väldigt unik eftersom det är en försäkring som oftast täcker en hel familj, inte en individ på samma sätt. Och om vi då tar familjer där parterna i familjen har väldigt olika inkomst så kommer det bli svårt att dela upp det här 50/50 och samtidigt bibehålla en ekonomisk trygghet. Och familjer borde kunna välja själva om de vill dela upp det 50/50, allt på mamman eller allt på pappan. Jag anser personligen att det vore bäst om det här blev så lika som bara möjligt: Men jag vill inte lagstifta mina moraliska värderingar på människor.

    Så nej, beskrivningen radikalfeminist är felaktig. Jag är socialliberal i all min politik, även den feministiska.

  51. Hanna Fridén skriver:

    Ella:

    Nej, men det är bara de fem senaste som syns. Det är en bugg. Testa själv att skriva en kommentar och se att den som låg längst ner försvinner ur listan.

  52. leifer skriver:

    Ella
    ”Kommentarerna under hennes krönika har raderats!”

    Ingen idé att skriva där om man krisierar ”feminismen”, man kan bli avstängd (som jag blev). Inte högt i tak alltså, inte ärliga eller öppna debatter. Och då fick jag ändå ta mycket mera skit, än jag nånsin gav till nån annan eller andra.

  53. Hanna Fridén skriver:

    leifer:

    Skälet till varför du blev blockad var för att du skrev meddelande på meddelande på meddelande på hur många tecken som helst där du krävde att jag skulle förklara samma sak gång på gång igen samtidigt som du krävde att jag inte fick kalla mig för feminist. Jag bad dig sluta, du fortsatte, jag slutade svara dig istället och då började du anklaga mig för att inte tillåta dina åsikter, jag blev irriterad för att du avkrävde att jag skulle kalla mig för den ideologiska tillhörighet som DU tyckte att jag skulle ha och ansåg att jag inte respekterade dig när jag inte gick med på ditt krav. Då började du skriva att jag, och de andra som inte höll med dig, var arga, oresonliga och dumma för att vi inte svarade på alla dina kommentarer och för att jag inte gick med på att sluta kalla mig feminist. Sedan fastnade några av dina kommentarer i modereingskön under ett par timmar varav du anklagade mig för censur bara för att de fastnat. Då tröttnade jag på dig och sa: Jag censurerar inte här. Ja, TILLS NU VILL SÄGA. Och så blockade jag dig.

    Precis som jag så då så är du välkommen att komma tillbaks och kommentera när du är villig att acceptera att jag inte kommer sluta kalla mig för feminist bara för att du anser att man bara kan vara feminist om man är radikalfeminist. Men, nej, jag orkar inte med att du sitter och kräver det här ständigt och jämt och anser att jag är respektlös mot dig bara för att jag inte slutar kalla mig för feminist.

    Om du lovar att inte göra det här för du skriva där hur mycket du vill. Men mitt krav står fast. Du är välkommen att diskutera och kritisera, men du kan inte kräva att jag ska skriva om min poilitiska tillhörighet för din skull. Det är för mycket.

  54. Medborgare X skriver:

    Anders!

    Det skulle naturligtvis inte stå ”start”, utan ”svårt” i min kommentar klockan 12:43.

    Och om det verkligen var så att feminister ville att pappor skulle få möjlighet att spendera mer tid med sina egna barn och att ”knyta an mer till sina barn” så skulle feminister visa ett intresse att tillse att lagstiftningen kring föräldraskap, barn och vårdnad gjorde könneutrala och jämställda. Men representanter för de feministiska partierna FI och V har varit väldigt tydliga med att de INTE vill har könsneutrala och jämställda lagar där män och kvinnor har samma rättigheter!

    Dessutom är det inte ovanligt med feminister som hävdar att. Den biologiska pappan inte är speciellt viktig, utan istället säger att vem som helst kan ta den rollen.

    Med den typen av uttalanden från feminister så visar de att feminismen inte alls är det minsta intresserade av varesig jämställdhet eller att fäder ska knyta an mer till sina barn!

  55. Ella skriver:

    54 leifer: Jag kritiserade inte feminismen i min kommentar under hennes krönika, jag bad henne länka till blogginlägg där Billing och Ström ”vurmat för hemmafruar” som hon ju påstår at de gör.

  56. Hanna Fridén skriver:

    Ella:

    Du tycker alltså inte att det här är nog:

    När en kvinna som säger att hon vill vara hemmafru säger att samhället gör det svårt för henne så hyllar dem henne som en sanningssägare.
    När en kvinna som säger att hon vill arbeta säger att samhäller gör det svårt för henne så avfärdas hon som en lögnare. Som att hon bara inbillar sig.

    Om man konsekvent hyllar alla som vill vara hemmafruar men avfärdar kvinnor med andra livsval som lögnare – På vilket vis vill du då mena på att man är för folks fria val? Bara för att man skriver OBS. Jag vurmar inte för hemmafrun så innebär det ju inte att man inte bemöter de här olika livsvalen väldigt annorlunda.

    Men, Pelle Billing är inte någonstans på samma nivå som Pär Ström. Pelle Billing skulle aldrig skriva att kvinnor som bär kostym är en maktkonspiration från Amazonia, som Pär själv vill hävda: http://genusnytt.wordpress.com/2011/01/15/varfor-tar-kvinnor-over-herrkladerna/

    Jag tror inte heller att Pelle Billing skulle sitta i radio och konsekvent avfärda alla yrkeskvinnor som lögnare som Pär Ström gör här: http://catchup.radio1.se/catchup_radio.php?id=2269&category=24&type=audio Märk väl hur både jag och Aschberg säger åt Pär att han ju måste acceptera att kvinnor vill olika men hur han KONSEKVENT förnekar detta och insisterar på att alla kvinnor själva väljer dåligt betalda, osäkra jobb och att allt de säger är lögner.

    Däremot så skyller Pär Ström konsekvent ifrån sig. Han föreslår att det är en maktkonspiration men avslutar med: Men folk klär sig som de vill. Han skriver inlägg där han kallar yrkeskvinnor som pratar om sitt arbetsliv för lögnare och avslutar med: Men jag har ju inget emot karriärskvinnor. Varje gång han skriver något så avslutar han med en sån poäng. Jag anser inte att man kan rättfärdiga uttalanden genom att avsäga sig ansvar för dem som Pär Ström konsekvent gör.

    Och det anser inte de flesta andra heller. En del av hans fans gör det, eftersom de beter sig likadant. Medborgare X här ovanför tycker att det är ett gott debattgrepp att hänga ut transexuella meningsmotståndares telefonnummer och hemadress på sin sida, och berättigar sedan detta genom att han hittade det via hitta.se och därför är det seriöst, normalt och okej. Vilket i högsta grad inte är ett okej sätt att bemöta sina meningsmotståndare. Och ja, den typen av personer är okej när folk avsäger sitt ansvar som Ström gör.

    Men så fort någon utanför hans klick ser det han skriver: Nej, de tolererar inte att man avsäger ansvar. Man får fortfarande kritik för de budskap man framför.

  57. Törnrosa skriver:

    Leifer: ”Antingen är man med dom eller emot dom (dom kör med Bush mentalitet), och nån kompromissvilja finns inte.”

    Vänder vi på det så blir det ju precis som med dig. Varför gör du skillnad?

  58. Daniel skriver:

    @Hanna
    ”Eller kan det vara så att det är flera faktorer som väger in?”

    Om du läser mitt inlägg igen:
    ”Så visst kan det ligga något i det du säger att vårdnaden tillfaller mamman, för att hon oftast är den som har bäst kontakten med barnen.

    Men mina egna erfarenheter säger mig att det är långt ifrån hela sanningen.”

    Antar att vi är inne på samma linje och att jag från början misstolkad ditt inlägg.
    Sluta upp med halmgubberetoriken så kan jag lova att det inte kommer att upprepas.

    ”Om jag hade suttit och skrivit texter om ett patriarkat, kvotering och könsmaktsordning så skulle jag förstå det eftersom radikalfeminism, i korta drag, utgår från en könsmaktsordning”

    Jag gör ett nytt försök, det var dina halmgubbar om Per och Pelle som fick mig att tro att du var radikalfeminist.
    Det är ganska vanligt att de tittar in här titt som tätt och häver ur sig halmgubbar och en massa känsloargument.
    Därför så fick jag för mig att du tillhörde denna skara, hänger du med?

    ”Men det här är ju två olika frågor. Den ena rör lagstiftningar och praxis vid barnafödsel. Den andra rör opinion, val och konsekvenser.”

    Opinionen kan påverka beslutsfattarna så att det ändrar lagstiftningen/praxis.
    Lagstiftning kommer påverka individerna i deras val och vilka konsekvenser deras val resulterar i.
    Så två olika frågor, nej det håller jag inte med om.

  59. Ella skriver:

    Hanna: Du och jag drar väldigt olika slutsatser av vad och hur Billing och Ström skriver. Men jag är varken förvånad eller anklagande för jag läste på exakt samma sätt som du innan skygglapparna rasade för några år sedan och jag började se på nutidsfeminismen på ett helt nytt sätt. Även du måste väl tycka att det är intressant att många av oss som betraktat oss som feminister nu ställer oss väldigt kritiska till hur hela jämställdhetsdebatten har utvecklats?

  60. Lövet skriver:

    Allmänt känns det rätt knepigt när det skrivs långa kommentarer om en bloggare som man vill kritisera på en annan blogg, som tillåter kommentarer…
    …speciellt om man har en blogg själv där man kan publicera sin egna inlägg…

    …Sedan är det ju alltid synd att dessa arga provokativa krönikörer som skriver vad de vill och provocerar vem de vill alltid skall drabbas av ”anonyma näthatare”…

    …”Bara för att man är käckt provokativ (You Go Grrrrrl) så behöver väl inte gubbslemmet bli så provocerade”…

    …”ba’ typ”…

  61. Törnrosa skriver:

    Jag har lite svårt att förstå att det ska bli ett sådant ”näthatande” mot krönikörer som sticker ut.
    Det ligger i krönikörens uppgift att skriva om det som upprör/är annorlunda etc. Och då utifrån krönikörens subjektiva åsikter.

    Vad är egentligen problemet? Alla tycker inte likadant. Ska inte heller göra det. Men olika åsikter kan väcka inspiration hos dem som har förmågan att kunna tänka ”i vinklar”.

    Det har sedan 60-talet varit populärt i gammelmedia att ha just ”unga arga” krönikörer för att, förmodar jag, provocera den äldre läsekretsen samtidigt som man försökt hitta ett tilltal till just den ”unga och arga” blivande läsekretsen.

  62. Hanna Fridén skriver:

    Ella:

    Det är väl fullkomligt naturligt att man inte håller med alla feminister med tanken på att feminismen inte är en ideologi på samma sätt som exempelvis socialism? Du kan vara radikalfeminist (vänstern), liberalfeminist (högern), likhetsfeminist (alla kön ska vara likadana) osv. Det finns rätt många inriktningar, vanligen håller inte liberalfeminister och radikalfeminister med varandra osv.

    Att däremot anklaga människor för att bära skygglappar för att de inte enhetligt kritiserar all feminism och alla feministiska aktioner som är väldigt annorlunda från varandra ser inte jag som rimligt. Jag menar, Pelle Billing exempelvis har inga problem med de flesta liberalfeminister, han är mer emot radikalfeminister (och förmodligen likhetsfeminister, skulle jag gissa på).

    Tycker du att han bär skygglappar?

  63. leifer skriver:

    Hanna Fridén

    Det där var din bild, det är inte min. Och jag uppfattar inte din bild som objektiv. Jag känner inte heller igen att jag krävt nånting. Däremot vet jag att jag blir hårt attackerad av både dig och andra på din blogg och att det var väldigt otrevligt. Givet ställde jag ”jobbiga” frågor, och det tåldes inte. Den är då väldigt smal och folk som inte tycker exakt lika göre sig icke besvär.

    Därför har jag inget intresse mer att diskutera nånting mer på din blogg.

    Det gällde heller inte mig personligen, utan det var snarare en bild av hur du hanterar ”oliktänkande”. Och då är det ändå så att jag är för full jämställdhet på alla områden.

  64. leifer skriver:

    Törnrosa

    ”Vänder vi på det så blir det ju precis som med dig. Varför gör du skillnad?”

    Kan ligga nånting i det, har debatterat med massor av ”feminister” länge och det är alltid samma ovilja att förstå eller kompromissa. Det var därför jag frågade varför en ny jämstäldhetsrörelse ska debattera nånting med ex Hanna Fridén. Är vi så ängsliga eller har vi ett eget stor självförtroende och vet vad vi vill? Då är det bara att kavla upp ärmarna och köra! Men dit har vit inte kommt ännu, utan Pelle och Pärs bloggar består idag mest i nån form av anti-feminism (särskilt Pär). Där håller jag också med Hanna Fridén. Även om jag tycker Pells blogg är mycket mer balanserad. Har själv nästan helt slutat skriva på genusnytt, det är för mycket pajkastning och jag själv har blivit hatad där. Det drar till sig folk som egentligen inte alls är för jämställdhet.

  65. Hanna Fridén skriver:

    Daniel (och mer till Ella lite längre ner):

    När du tog saker för givet om mig så sa inte jag att du satt och byggde halmgubbar, jag förklarade min ståndpunkt för dig. Bara för att du inte håller med mig i en fråga så hoppas jag att du kan respektera mig nog att ge mig samma respekt som jag ger dig. Tack.

    Vad gäller min syn på Pär och Pelles argumentation så kan du läsa mitt svar till Ella, då jag förklarar varför jag anser att de vurmar för hemmafrun. Du behöver inte hålla med om det, men det innebär faktiskt bara att vi har olika åsikter. Inget mer.

    Jag vill också tillägga en sak till det svar jag gav till Ella. Om jag skrev ett sexistiskt skämt om mäns penisar i ett blogginlägg men avslutade det med: ett ”OBS. Jag tycker inte såhär, det är ett skämt!” Innebär det verkligen att jag kan kräva att inte få kritik för det sexistiska skämtet? Nej, det anser jag inte. Man får ta ansvar för sina handlingar och sina yttringar, man kan inte skylla ifrån dem på det viset.

    Om jag skrev ett inlägg där jag kallade alla män som upplever att de diskrimineras i, säg, frågan vad gäller vårdnaden om barn? Låt oss säga att jag skulle skriva att det inte förekom diskriminering och att det här var en antifeministisk lögn… Skulle jag verkligen stå frå från kritik då för att jag skulle skriva: ”OBS. Jag har inget emot pappor.”

    Om jag skrev det skulle jag givetvis få kritik för att folk ansåg att jag inte värnade om pappor och jag skulle förmodligen tillskrivas titeln manshatare. Inga konstigheter.

    Men du och Ella friar Pär Ström för samma sorts beteende för att han skriver: ”OBS. Jag vurmar inte för hemmafruar.”

    Är ni verkligen säkra på att ni INTE skulle kritisera en person som gjorde samma sak om det beror ett område som ni är intresserade av och känner för? För det tror jag faktiskt inte ni skulle göra. Jag tror att ni skulle anse att kritik var tämligen befogad. Och det är den. Men det gäller inte bara specifika frågor.

  66. Lövet skriver:

    @Törnrosa: ”Jag har lite svårt att förstå att det ska bli ett sådant “näthatande” mot krönikörer som sticker ut.
    Det ligger i krönikörens uppgift att skriva om det som upprör/är annorlunda etc. Och då utifrån krönikörens subjektiva åsikter”

    Jaha och om krönikören nu skriver något ”som upprör” – så då skall folk inte få bli upprörda då alltså?

    Avdelning ”Jo, jag kallar dig gubbslem och hustruplågare, men det är bara din mansroll jag kritiserar, så varför blir du så aggressiv – är du rädd för att få dina historiska privilegier ifrågasatta?…

    …ba’ typ….”

  67. Pelle Billing skriver:

    Hanna,

    Du tänker längre och mer logiskt än de flesta feminister.

    Men faktum kvarstår att du ännu inte kunnat citera någon text där jag vurmar för hemmafruar. Din beskrivning av mig i krönikan känns därför slentrianmässig, och inte riktigt värdig en skarp debattör. Vi kan alla göra fel – inget konstigt med det – men då är det bra att erkänna det.

    Vad gäller ditt resonemang om vårdnaden så tycker jag fortfarande största problemet är att du gör en barnfråga till en rättvisefråga mellan vuxna. För mig måste barnets bästa komma först, hur orättvist det än känns för föräldrarna.

    Även om vi gör det till en rättvisefråga borde inte kvinnor få ensam vårdnad eller ensamt boende. Det är sällan en kvinna vårdar barnet mer än dubbelt så mycket som mannen, och då borde alltså pappan ha barnet 4,5 dagar per två veckor, efter en separation. Men så tänker inte dagens familjerätter eller tingsrätter.

    Enda gruppen kvinnor som vårdar barnet till typ 80 procent är hemmafruar, men de är ovanliga i Sverige, och påverkar inte statistiken i någon nämnvärd omfattning.

    Om jag var feminist skulle jag kräva automatisk delat boende efter en separation (om inte föräldrarna enades om något annat), då detta dels är bra för barnen och dels gör att män måste tänka mer på barn och mindre på karriär, medan kvinnorna måste tänka mer på karriär och mindre på barn.

  68. Hanna Fridén skriver:

    leifer:

    Är du säker på att det verkligen bara är min bild av verkligheten med tanke på att du skriver i Ströms blogg och att jag inte bör kalla mig för feminist? Du har ju inte slutat med det.

    Du kallade mig för ointelligent, dubbelmoralisk, när jag inte höll med dig sa du att jag tyckte att ”sanningen var för obekväm” etc. När jag sa att jag blev irriterad för att du fortsatte kräva att jag ska kalla mig jämställdist så började du kalla mig för arg och oresonlig för att jag ville att du måste acceptera att alla människor inte har samma uppfattning om feminism som du.

    Och du tycker ju bevisligen fortfarande att jag inte ska kalla mig för feminist. Så hur kan du hävda att detta inte stämmer?

    Det värsta någon kallat dig är gnällspik. Däremot har du insisterat på att skriva påhopp mot mig i Pärs blogg, i Billings blogg och på andra bloggar enda sedan du blev blockerad. Förstår du om jag ifrågasätter rimligheten med att du kör en snyfthistoria om hur illa du har blivit behandlad när du beter dig på det sätt du gör? Du kan ju inte snyfta och tycka synd om dig och anse att du blivit orättvist behandlad när du bevisligen är mycket mån om att skriva påhopp mot andra människor, Leifer.

  69. Andreas Nurbo skriver:

    Hanna Fridén: Det stora felet du gör är dina ogrundade påstående. Ex att de vurmar för hemmafruidealet, att Ström känner sig hotad av kostymklädda kvinnor etc.
    Du har inte visat med citat och länkning till att några av dessa påstående stämmer.
    Sen tolkar du barnkonventionen väldigt underligt precis som jag skriver i min tidigare kommentar.
    Ditt snack om barnbidraget är ju också underligt. Barnbidraget tillfaller kvinnor innan de ens varit föräldrar barnet, uppvisat kompetens. Att vara kvinna är inte i sig en lämplighetsprövning för att vara förälder så att mammor får barnbidraget från start är ju ren sexism.

  70. Torstensson skriver:

    Hanna Fridén

    Du säger:

    ”Eller kan det vara så att det är flera faktorer som väger in? Att män har lägre förtroende vad gäller barn i dagens samhälle är fakta. Jag vill dock mena på att detta inte är så märkligt så länge det är så att majoriteten av de som tar hand om barn är kvinnor. Förtroende är något som man bygger upp, det kommer sig inte automatiskt. Kvinnor har lågt förtroende inom områden är underrepresenterade inom – Feminister brukar inte sällan säga att det borde bli fler kvinnor i dessa områden, eller hur? Samma sak gäller områden där män är underrepresenterade”

    Okej så det är fakta att män har lägre förtroende när det kommer till barn, men jag ser inte det självklara i det du säger sen. Det här får inte handla om ANTAL personer med x-beteende för att x-beteende ska anses förtroendeingivande. Tex så är det ju vansinnigt att hävda att det behövs fler homosexuella personer inom Lindex för att förtroendet för homosexuella ska öka och sen mena på att förtroende är något man bygger upp! Det finns forskning(från uppsala) som säger att barn har inte mindre förtroende för sin pappa bara för att mamman har hand om barnet några fler timmar i veckan. Det är väldigt skevt att du anser att förtroende skall komma av hög representation, med samma retorik kan man hävda att det inte är så konstigt att Lisa har lågt förtroende vid plåtskäret på plåtfabriken. Att hon ska finna sig i den situationen för att förtroende är något man bygger upp och inte kommer automatiskt. Jag hävdar precis motsatsen, förtroendet ska vara där direkt ! Lisa ska ses som lika kompentent oavsett vad andra kvinnor väljer för livsstil. Vi kan inte ha ett samhälle där antalet av en viss grupp ses som den enda rimliga lösningen till att samma grupp ska få förtroende. Det är ju just detta som många feminister pratat om länge medan du nu säger att Lisa först får invänta förtroendet när fler kvinnor gör samma val.

    Förtroende handlar inte om antalet timmar, jag tror att de flesta barn och ungdomar skulle säga att de har samma förtroende för sina farsor som de har för sina morsor. Jag fattar inte hur andra inte kunde reagera på detta som Hanna skrev här?

  71. leifer skriver:

    Hanna Fridén

    Skriver som sagt väldigt sällan på genusnytt nu. Jag känner inte igen att jag kallt dig ointelligent m.m. Jag brukar sällan eller aldrig hemfalla till personpåhopp.

    Jag drar inga snyfthistorier heller utan bara talar om fakta. Du kör dock gärna med såna där känslouttryck, och lägger dom dessutom gärna på nån annan. Du själv skulle gnälla eller vara ledsen, finns tydligen inte. Eller att du ens skulle göra nåt fel (ex får jag ingen ursäkt för att du stängde av mig). Jag ser bara mest projektioner i såna fall. Och vidare får du väl då redogöra på vilket sätt du menar jag hoppar på människor. Vad gäller tillmällen och nån kallade mig gnällspik, så var det verkligen en omskivning om vad du kallade mig på din blogg.

    För mig är sakfrågan det enda intressanta och jag insåg att den inte kommer nånstans på din blogg. Jag förstår heller inte varför en mansrörelse ska bry sig om vad du tycker, när du inte bryr dig tillbaka.

    Det jag sa sen var att man kan ifrågasätta på vilket sätt du är feminist (om du nu är det), vilken gren av femnismen i såna fall och på vilket sätt du är talesperson för alla femnister, och i jämstäldhetsfrågor. Det är du som alltså tar på dig en stor kofta i detta, inte jag. Det är ju du som skriver krönikor etc som ”feminist”. Vem talar du för då?

    I övrigt undrar jag om du förväntar dig mildare behandling och gulli gull för att du är kvinna. Tycks finnas många som vill försvara en liten näpen stackars tjej som bara vill väl typ. I en jämställd värld, som du väl vill ha, så är det lika behandling som gäller oavsett kön, utseende etc.

  72. Torstensson skriver:

    Det är ju rent skitsnack att barn automatiskt ska bo med den som de ”Knytit an” till mest. För saken är ju den att barn inte ”knyter an” till en speciell förälder, snarare bägge.

    Läser man Lars Tornstam (sociolog) sammanfattningar (vilket jag roat mig med) så säger forskningen entydigt att det inte är en fråga om att den som har varit med barnet är den som knyter an mest. Jag reagerade direkt på detta påstående och mycket riktigt så rekomenderar de flesta forskare ett växelvis boende.Låt oss därför skippa detta med ”knyta an”.

  73. Torstensson skriver:

    Andreas Nurbo

    Jag kan förstå Hanna på den punkten om manskläder.
    Hon hade länkat till det stället där Pär skriver och funderar på om det kan vara en startsträcka för ett maktövertagande. Att klä sig i manskläder torde ju rimligtvis vara en fråga för att uttrycka sig även om väldigt vääääldigt många hävdar ”nä det är för det är bekvämt”. Jag tycker dock inte att det i sig är skäl att kalla det en startsträcka för maktövertagande, utan mer ett uttryck för att uttrycka sig av något slag. Vi vet ju inte hur alla vill uttrycka sig och vad deras motiv är till det. Titta på hipsterbrudarna, många av dom är knappast maktfullkomliga och vill ta makten över vare sig den subkulturen eller samhället i övrigt, många av dom klär sig i kostym som jag föstått det. Jag måste faktiskt säga att det var ett klantigt inlägg av Pär. Han påstår inget utan ställer sig mer frågan, men det känns ändå lite konspiratoriskt av honom. Samtidigt skriver Pär så mycket annat vettigt och det blir dumt att döma ut en man som extremist genom att syssla med ”cherry picking” av alla de texter han skrivit. Skulle man göra en ”cherry picking” av Hannas ideer så skulle man inte bara hitta fler saker att anmärka på utan direkt felaktiga slutsatser.

  74. Törnrosa skriver:

    Lövet: #62: Mitt inlägg hamnade under ditt och var alltså inte specifikt riktat mot dig som kritik. Tvärtom.

    Och jag skrev inget om att krönikörer inte ska bemötas. Var hittade du det?
    Jag vände mig mot tonen som på vissa håll onekligen har drag av näthat.

    Vad jag tycker är bra är att Hanna kommer in här och pratar med er, i stället för att sitta och skriva enbart på sin egen blogg. Samtal skapar ömsesidig respekt – hoppas. Min åsikt.

  75. Andreas Nurbo skriver:

    Torstensson: Jag tolkade det hela som ironi jag. Att ta det uttrycket på allvar är ju knäppt. Särskilt med tanke på fortsättningen där han tar upp skillnaden i klädkoder. Vad kvinnor kan göra kontra män i klädväg.
    Är lite såhär över det hela:
    Person A: visst visst, jag kan ingenting och är helt okunnig (sagt ironiskt av en i ämnet beläst person)
    Person B: Titta han erkänner han kan ingenting, jag hade rätt hela tiden, han bara hittar på.

  76. Daniel skriver:

    @Hanna

    ”När du tog saker för givet om mig så sa inte jag att du satt och byggde halmgubbar, jag förklarade min ståndpunkt för dig. Bara för att du inte håller med mig i en fråga så hoppas jag att du kan respektera mig nog att ge mig samma respekt som jag ger dig. Tack.”

    Ja jag drog en förhastad slutsats och jag ber så mycket om ursäkt, jag kan förstå att du har ett problem med det.

    Men det ändrar inte på det faktum att när jag går in på denna sida:
    http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/article624427.ece

    Och läser vad du har skrivit, så finns det ingenting där som motiverar varför Pelle och Pär skulle vurma för hemmafrun.
    Sen vad du skriver här ändrar ju ingenting så länge du inte ändrar i texten på nyheter24.

    Detta har man påpekat för dig åtskilliga gånger, men du vägrar kännas vid det.
    När Pelle konfronterar dig med detta så skiter du konsekvent i att svara honom, för att istället ge ett svar till leifer.
    Jag tycker inte att du ser ut som en struts, så varför sticker du huvudet i sanden?

    Så det här handlar inte om att vi har olika åsikter, utan det handlar om att du har skrivit en artikel på nyheter24 där du gör samma sak mot Per och Pelle som du beskyller mig för.

    Så vad tänker du gör åt saken Hanna?

  77. hamstrn skriver:

    Jag gillar att argumentera med generaliseringar. Man kommer inte fram till något. Fakta är inte fakta för att man påstår att det är fakta.

    Typ i stil med att Pär B och Pelle B vurmar för hemmafru idealet.

    Man ljuger helt enkelt. Strawman argument.

  78. Ariel skriver:

    Pelle, jag håller med dig om nästan allt. Men när du påstår att ett litet barn mår bäst av att bo varannan vecka i olika hem så har du fel. Läs anknytningsteori och forskning. Menar du att den forskning du länkar till har visat att varannan-vecka boende är bäst för en 1-3-åring? De äldre barnen är en annan femma. Men det gäller att ta hänsyn till åldern när det gäller just boendet.
    Däremot är jag helt för gemensam vårdnad. Och det är precis som du säger inte samma sak som växelvis boende.

  79. Pelle Billing skriver:

    Ariel,

    Länge sade anknytningsteorin att barnet knyter an till en primär vuxen, och that’s it.

    Men nu säger inte längre anknytningsteorin det, även om många fortfarande tror det.

    Tyvärr lärs fortfarande den felaktiga versionen ut.

    Vad som är bäst för små barn kan ändå diskuteras. Separat forskning på det området vore bra.

  80. Mörker skriver:

    Hanna
    Ifrågasätt gärna hemmafruarna, men blanda inte ihop det med vårdnad om barn. Barn behöver båda sina föräldrar, särskilt efter en separation. Sorgligt att den svenska vänstern skiter i det, för att tillfredsställa en generation egocentriska feministkvinnor som söker en identitet status och självförverkligande genom sina barn.

  81. Mia skriver:

    Ariel

    Tror inte heller att de riktigt små barnen mår bra av varannan vecka men väl av växelvis boende. Om ett par separerar tror jag inte barnets bästa är att skiljas från en av sina anknytningspersoner och bara träffa denne en helg varannan vecka. För precis som du är inne på fungerar små barns minne (objektskonstans) annorlunda. Växelvis kan alltså även vara varannat dygn och kanske två till tre dygn när barnet är 2-3 år.

    http://josefsson.net/artikelarkiv/49-du-duger-lika-bra-pappa.html

  82. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Du skriver till Hanna Fridén att den ”enda gruppen kvinnor som vårdar barnet till typ 80 procent är hemmafruar, men de är ovanliga i Sverige, och påverkar inte statistiken i någon nämnvärd omfattning”. Det är nog en väldigt korrekt observation, för det handlar som sagt om långt mycket mer än föräldraledigheten. Även om en förälder tar ut 100 procent av föräldraledigheten så innebär det ju inte att det är den föräldern som till 100 procent tar ansvar för barn och hushåll.

    Om man istället betraktar SCB’s tidsanvändningsundersökning så mäter ju den på en total nivå hur mycket tid män och kvinnor lägger på olika aktiviteter. De siffrorna inkluderar de skillnader som uppstår på grund av att män och kvinnor inte tar ut lika mycket föräldraledighet.

    Rutger Stjernström har sammanställt data från SCB’s undersökning och då visar det sig att fördelningen snarare är 55/45 mellan kvinnor och män.

    Då borde också endast 55 procent av vårdnadstvisterna leda till att mamman får enskild vårdnad och att män fick det i 45 procent av fallen (om man nu ska följa Hanna Fridéns barnfientliga logik):

    http://stadatyttre.blogspot.com/2011/11/ratt-svar-ar-55-hanna-friden.html

    Bäst för barnen vore naturligtvis att samhället istället hjälpte föräldrarna att lösa konflikten och att komma till insikt med att de båda är viktiga för barnen, samt att tillse att de får gemensam vårdnad och ett växelvis boende för barnen.

  83. Rick skriver:

    Det kan väl anses vara bekräftat att Hanna Fridén farit fram med osanning på sin blogg angående Pelle Billings (och Pär Ströms) påstådda vurm för hemmafruar. Resten av debatten måste på ett eller annat sätt relatera till detta faktum.

  84. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    Bara för att jag inte besvarar en person på en gång så innebär det inte att jag skiter i dem. Leifer har ställt den där frågan ungefär 34734743 gånger (okej, liten överdrift, men du fattar) på otaliga antal ställen. Jag kände att jag kunde ge honom en förklaring.

    Vad gäller hänvisande: Man länkar inte till folk i krönikor, men jag har länkat till varför i det här kommentarsfältet. Som jag sa igår: Se mitt svar till Ella så ser du motivering bakom mina åsikter. Säg inte att jag konsekvent vägrar att hänvisa för det stämmer inte. Sedan håller du kanske inte med mig, men det handlar om olika åsikter.

  85. Hanna Fridén skriver:

    Mörker:

    Ja, det är bäst när en separation slutar med delad vårdnad och så är det i de flesta fall. Du måste skilja på en vanlig separation och när det blir en vårdnadstvist för det är inte samma sak. Ett typiskt exempel (det finns fler) på när en vårdnadstvist uppkommer är när föräldarna flyttar till olika orter (oftast pga. jobb eller släkt) då man måste dela upp vårdnaden på ett annat sätt. Men vid vanliga separationer är det absolut ingen vårdnadstvist.

  86. Hanna Fridén skriver:

    Torstensson:

    Fast det är inte en engångsgrej från Pärs sida. Ska vi säga såhär, jag har inga problem alls med när han tar upp saker som att han tycker att vården är dålig för män, att kvotering är fel och det andra reella frågorna han tar upp. Jag har kommenterat positivt under en hel del inlägg Pär skrivit där han tar upp sånt och sagt: ”Bra!”

    Men ovanpå detta är han väldigt, väldigt konservativ. Jag menar, Pelle Billing och Pär Ström har ju egentligen bara en sak gemensamt: Båda två pratar om mansfrågor.

    Förutom det är de inte så lika i resten av sin inställning, precis som jag inte är så lik radikalfeminister. Det enda likhet vi har är att vi pratar om kvinnosaksfrågor. Pelle skulle aldrig skriva ett inlägg som går ut på att det är en konspiration från kvinnor att ha på sig kostym. Jag skulle seriöst tro att hans blogg var hackad av en ondskefull feminist som ville framställa honom som knasig om det hände!

    Och jag kan helt ärligt säga att jag aldrig skrivit den typen av saker om män. Sök på ordet män eller något annat i min blogg: Se vad du hittar. För om du vill hävda att jag gör detta: Då borde det inte vara något problem att ta upp det, precis som ni vill att jag ska länka de saker jag hävdar om Pär. Det är inga konstigheter att jag önskar samma sak om mig själv, eller vad tycker du?

  87. Medborgare X skriver:

    Hanna!

    När du talar om att det är ”bäst när en separation slutar med delad vårdnad” så visar du återigen att du inte har speciellt bra koll på juridiken kring föräldraskap, barn och vårdnad.

    Delad vårdnad är INTE samma sak som gemensam vårdnad (vilket är det som den stora majoriteten av alla föräldrar har om sina barn, varesig de lever tillsammans eller är separerade).

  88. Daniel skriver:

    Hanna Fridén
    Så du anser på fullt allvar att du i denna krönika:
    http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/article624427.ece
    Bevisar på ett eller annat sätt varför Pär och Pelle skulle vurma för hemmafrun?
    Jag har läst den flera gånger nu och hittar inga som helst bevis för detta i din text.

    Åter igen, det handlar inte om mina åsikter eller din motivering här på Pelles blogg eller på din blogg för den delen.
    Utan det handlar helt enkelt om att ovanstående lyser med sin frånvaro i din krönika på nyheter24.

    Så man länkar inte till folk i krönikor, ok men är det då så svårt att kunna klämma in ett citat med källhänvisning?
    Ex:
    Pelle Billing skriver ”hemmafru är det ideal som jag och Per delar” i sin blogg den 17/10 2011 under rubriken ”Därför vurmar jag och Per för hemmafrun” vilket i sin tur bevisar att Per och Pelle faktiskt vurmar för hemmafrun.

    Jag fattar inte varför jag ska behöva sitta och berätta något så simpelt och självklart för dig.
    Du kallar dig ju trots allt för journalist, är det någon slags internt skämt?

  89. Hanna Fridén skriver:

    Pelle,

    Du tänker mer logiskt än de flesta antifeminister.
    (Det där skrev jag bara för att poängtera en lite konstig öppning från din sida, förstår du min poäng?)

    Jag skickade förklaring till Ella varför jag tolkar det som att du gör det, det ligger några inlägg upp. Men kortfattat, som jag skrev i krönikan: När du tar för givet att det är feministiskt hjärntvätteri att en sån stor mängd kvinnor inte kan eller vågar säga att de vill vara hemmafruar så ser jag det på det viset.

    Om du istället hade skrivit, säg såhär:

    ”Jag tror att det är jättemånga föräldrar som, om de kunde, skulle vilja ägna mer tid med sina barn och den här sortens undersökningar bekräftar deras önskemål.”

    Då skulle jag ha tolkat dig väldigt annorlunda. För grejen är den, för det första: Det finns inget feministiskt hjärntvätteri mot hemmafruar. Finns det feminister som ogillar hemmafrugrejen? Ja, absolut. Precis som det finns konservativa människor som tycker att kvinnor ska vara i hemmet. Men när du gör den slutsatsen, också utifrån en undersökning som inte är talande alls för att den inte följer reglerna för hur korrekta statistiska underlag ska se ut så blir det väldigt konstigt.

    Jag, och jag är inte ensam om detta – Hade jag varit ensam om detta så skulle inte så otroligt många människor uppskattat det jag skrev och hållt med mig. Tolkar det här som att du ser kvinnor som vill arbeta som en myt, som att de inte vill det, som att alla kvinnor egentligen skulle vilja vara hemma men att de inte kan pga. just hjärntvätteri. Förstår du hur den typen av formulering tolkas utanför antifeministiska kretsar?

    För saken är den, jag vet inte om du själv är förälder, men såhär brukar det låta bland föräldrar: Om de hade ekonomisk möjlighet så skulle cirka 50% (både kvinnor och män) hellre vilja vara hemma med barnen när de växer upp istället för att slita på ett kneg, speciellt när de har yrken som inte är så belönande i andra avseenden. Om du jobbar i kassan på ICA eller i en fabrik så är det inte så konstigt alls. Det är väl för sjutton mänskligt.

    Men det är inte en ekonomisk möjlighet att 50% av Sveriges föräldrar är hemma istället. Om det skulle hända så skulle den ekonomiska krisen i Grekland se ut som en fjärt jämfört med den som skulle ta vid i Sverige. Men om pengar inte spelade roll, skulle folk då hellre välja de? Ja, jättemånga skulle det, precis som folk vill åka jorden runt, skriva en bok, ägna sig åt sina intressen och utvecklas som människor. Det är mänskliga önskemål. Kvinnor låter inte bli att vara hemmafruar på grund av en feministisk konspiration, kvinnor OCH män är inte hemma med sina barn på grund av det inte funkar ekonomiskt.

    Vissa klarar av det ekonomiskt. Då handlar det oftast om att mannen i relationen har ett välbetalt jobb som han älskar. Längs med tiden kommer det här säkerligen jämnas ut och vi ser en större spridning av försörjare mellan könen (det händer bit för bit).

    Det finns också vissa människor som argumenterar för en hemmafrulön (antingen bara för kvinnor eller för båda kön) och det skulle verkligen inte funka ekonomiskt. Ponera att 50% av Sveriges föräldrar skulle sluta sina jobb och få betalt av staten för att gå hemma. Vi skulle dra in mycket mindre pengar, de som arbetade skulle behöva arbeta mycket mycket mycket mer. Våra skatter skulle behöva höjas något ABNORMT och det skulle förmodligen inte gå ihop ändå.

    En sak som är sanning vad gäller länder där kvinnor arbetar mer: Männen kan jobba mindre, ta ut mer semester, har mer ledig tid. Om man man jämför Sverige med länder som Polen exempelvis där kvinnor är hemmafruar till en mycket större grad: Det är abnorma mängder övertid, det är ingen semester, sjukskriva sig från jobbet? Lycka till.

    Det här är ingen feministisk konspiration. Det här är samhällsekonomi. Och när du skriver av det som feministisk hjärntvätt så tolkar jag, och alla som höll med mig (många många tusentals personer) det som att du tycker att ett hemmafruideal är bättre än att kvinnor arbetar.

    Du kanske inte tycker så, men när din formulering är baserad på konspirationsteorier och du använder den typen av ord så kommer folk se dig som en extremist.

    Jag menar, när du ser en person säga att något är en konspirationsteori och du tycker att de är ute och cyklar, hur seriöst tar du dem i det läget? Tycker du att de är vettiga, tycker du att de överdriver, tycker du att de är extremister?

    För det gör de flesta och det tar jag upp i min krönika. Och om du inte vill att folk ska se dig som en extremist utanför din sfär här så måste du tänka på hur du formulerar dig

    Jag är väldigt välbokad inom radio, TV, till tidningar, skriver reportage, jag gör TV-program, jag gör radioprogram, skriver krönikor etc. Om jag skulle påstå att saker var konspirationer och hjärntvätt: Då skulle inte jag anses seriös. Folk skulle se mig som en extremist. Jag skulle inte få göra de här sakerna.

    Ibland i media dyker det upp en feminist som skriver att saker är en sexistisk konspiration och liknande. Vad tycker du om dem? Tycker du att de är seriösa eller anser du att de är knäppa foliehattar? Well, de flesta tycker att de är knäppa foliehattar. de flesta feminister inkluderade. Feminister STÖR sig på dem, tar sig för pannan och undrar varför en sån jävla knäppskalle ska tillåtas höras. Du och antifeministerna är inte ensamma om detta.

    Den här typen av människor existerar inom samtliga ideologier. Och när du använder samma typ av argumentation så kommer du att bli betraktad likadant.

    Så fundera på det ett tag. Fundera på hur du själv reagerar när folk pratar om konspirationsteorier och hjärntvätt inom ett område där du inte håller med dem. Fundera på om du ska ändra din argumentation.

    För då kommer folk utanför att tolka dig annorlunda. Chansen att du blir tolkad som du vill bli tolkad kommer öka. Men folk slår på sitt foliehattsfilter så fort du argumenterar på det vis du valde och du kommer inte att bli betraktad på det vis du vill bli betraktad. I din egen blogg, bland dina egna läsare: Inga problem. Utanför det? Helt kört.

    Som ett svar på din sista grej: Jag skiter fullkomligt i både mammor och pappor i det område jag tog upp. Jag är bara intresserad av barnen. Och i det fall där en vårdnadstvist uppkommer för att man måste dela upp vårdnaden mer strängt så tycker jag att FN-konventionen är helt rimlig. För oavsett hur mycket rättigheter man själv tycker att man ska ha på grund av sitt bidrag till familjen: Det spelar ingen roll. Det är bara barnets egna önskemål och bedömningen av vem barnet kommer må bäst hos som spelar roll. Om det är en hemmafru och en person som slitit arslet av sig att försörja familjen: Man kan tycka att det är orättvist, men det spelar ingen roll för man utgår fortfarande från det. Att pusha på annat än det är att premiera den vuxnas önskemål framför barnets. Det är fel, oavsett hur orättvist det känns.

    Det finns jättemånga hemmafruar som tycker att det är orättvist att de får ekonomiska konsekver på grund av att de är hemmafruar. De argumenterar för en hemmafrulön och att det ska räknas som arbetslivserfarenhet att vara hemma.

    Grejen är den att frihet alltid kommer med ansvar. Alla val leder till konsekvenser. Det gäller oavsett om du är hemma eller är en försörjare. Det är kanske inte kul, men vi måste inse att det inte bara finns fördelar med våra livsval, utan även konsekvenser.

    Och som jag sagt nu flera gånger: Självklart är det bäst med delad vårdnad, men, det kommer alltid finnas fall där det inte är möjligt av olika skäl och man kan inte ignorera det. Det går inte att dela vårdnad om föräldrarna bor på olika orter, som ett exempel. Och då måste man göra ett val. Den här typen av situationer försvinner inte, de kommer alltid att finnas.

  90. Hanna Fridén skriver:

    Daniel:

    För tredje gången: Läs mitt svar till Ella med länkar och förklaring.

    Det här är tredje gången jag säger det till dig, hur svårt ska det vara? Torstensson exempelvis har ju inte haft problem med att göra det, varför har du det och vill insistera på att jag inte hänvisar?

  91. Daniel skriver:

    Hanna

    ”För tredje gången: Läs mitt svar till Ella med länkar och förklaring.”

    Du menar alltså att jag hitta din förklaring i din krönika på nyheter24?
    Om inte, varför finns den inte där?

    Är det någon slags prestige som ligger bakom det faktum att du varken kan eller vill komplettera din krönika, så att det framgår klart och tydligt varför Pär och Pelle skulle vurma för hemmafrun?

    Men jag kan kanske rädda dagen för dig, om du ändrar:
    Båda vurmar för hemmafrun -> Jag tror/tycker att båda vurmar för hemmafrun.
    Det skulle nog funka.

    Nej fan, vad dum jag är…krönika måste vara synonymt med insinuera….aha då förstår jag.
    Förlåt mig så mycket Hanna.

  92. Magnus Karlsson skriver:

    @Hanna

    Angående foliehattar så är det i min mening du som sätter en sådan på Pelles huvud i och med din krönika.
    Det är möjligt att man kan tolka Pelles bloggpost om hemmafruar så som du gör det (även om jag har svårt att se hur). Men du _vet_ ju egentligen hur Pelle tycker i frågan.
    Varför sätter du då foliehatten på Pelle i din krönika med den, särskilt i krönikan, mycket vaga motiveringen?

  93. Hanna Fridén skriver:

    Magnus Karlsson:

    Jag tycker inte att en människa propagerar för frihet bara för att de säger att de gör det. Alla tycker att de propagerar för frihet, tycker du att alla som säger att de gör det är för frihet? Förmodligen inte. Du tycker förmodligen inte att Vänsterpartiet propagerar för frihet när de vill kvotera. De tycker däremot det. Du vet, vad som är frihet är subjektivt.

    Och jag håller inte med vad Pelle anser är frihetsförespråkande. Det trodde jag var väldigt tydligt. Jag anser att han är för en typ av bedömning av vårdnadstvister där föräldrarnas åsikter om deras värde till familjen gör före barnets behov. Han tycker samma sak om mig! Jag tycker att jag är för frihet. Han tycker att han är det.

    Så är det jävligt ofta. Bara för att jag är artig betyder det inte att jag har en annan åsikt om hans tillvägagångsätt eller syn på frihet.

  94. Hanna Fridén skriver:

    Daniel,

    det står i min krönika att jag syftar till vad de skrivit om Familjelivs undersökningar och hur de båda motiverat sig. Bara för att du anser att det är en fullkomligt normal och vettig motivering att säga att saker är en konspiration och hjärntvätt (kan jag också inflika att ingen av dem hade en källa på det eller ens sa vilka feminister det är som är skyldiga till detta? Varför kräver du inte det, är det feminister du anser ska göra det, Daniel? Ajajaj.) så innebär det inte att jag är orättvis. Speciellt när jag utvecklar tydligare, bara för er skull, i efterhand.

    Bara för att du vill insistera på att inte läsa mina svar, och på att jag ska skriva krönikor på ett helt annat sätt än vad man gör på Dagens Nyheter, SVD Brännpunkt, SVT debatt och liknande så innebär det inte att jag gör fel. Man kan tro, utifrån vad du säger, att min krönika är den första du läst i ditt liv.

    För det första: En krönika är inte samma sak som ett blogginlägg.
    För det andra: Man har en begränsad mängd med tecken att skriva på som bestäms av redaktören.
    För det tredje: Jag kan inte gå in och ändra i en krönika. Den är en publicerad nyhetstext.

    Snälla Daniel. Gå in på andra nyhetstidningars webbsajter. Kolla om de länkar i sina krönikor. Kolla om de drar citat från hela blogginlägg. Citat drar man bara om det finns kortfattade meningar som sammanfattar det hela, annars går det inte. Jag drar citat i min blogg, för det är en blogg, jag kan göra vad jag vill och skriva obegränsad mängd med tecken. Men jag ka inte skriva krönikor på 12.000 tecken på N24 eller någonannanstans för de har en textbegränsning. På N24 är jag begränsad till cirka 4000 tecken. Vet du hur många tecken det är i en vanlig mening? <- I den meningen var det 50 tecken.

    Kolla runt lite. Läs lite tidningar. Och framförallt: Om jag ger dig svar, sitt inte och hävda att jag inte gör det.

  95. leifer skriver:

    Hanna Friden i ditt svar till Pelle

    ”Du tänker mer logiskt än de flesta antifeminister”

    Här ger du då sken av att alla som problematiserar feminismen är anti-feminister.

    Jag frågade dig tidigare om du nu är feminist, vilken typ av feminsm du företräder. Och vilka du talar för i dina krönikor etc.

    Men igen har du visat att du helt saknar vilja att diskutera seriöst med ”oss anti-feminister”.

    p.s. Pär Ström är jämställdist d.s.

  96. Magnus Karlsson skriver:

    @Hanna
    Jag kan ha fel nu, men…
    1) Om man vill visa på att det faktiskt finns folk som vill vara hemmafruar/män så räcker det i princip med att hitta en som vill det.
    2) Om man vill visa att kvinnor generellt är motarbetade i arbetslivet räcker det däremot inte att bara hitta en som är det.

    Nu finns det en undersökning (med diskutabelt underlag) som visar 1).
    Då borde man kunna påtala det utan att man skall anklagas för att vurma för det. Vurma är ett ganska starkt ord.

  97. Medborgare X skriver:

    Hanna!

    Den största av alla foliehattar är den som många feminister själva häver ur sig morgon, middag och kväll. Konspirationen om könsmaktsordningen och patriarkatet!

    Konspirationsteorier som att ”män är rädda att förlora makt”, ”män klarar inte av starka kvinnor”, ”män är överordnade” och ”kvinnor är förtryckta” förhindrar inte att feminister som ständigt tar dessa ord i sin mun får sitta i TV, i radio och som krönikörer och häva ur sig det.

  98. Medborgare X skriver:

    leifer!

    Så sant! Dessutom ser inte Hanna Fridén hur hon själv uttrycker sig om andra människor. Hon beklagar sig att hon blir påhoppad, men hon är en precis lika god kålsupare själv.

  99. Hanna Fridén skriver:

    Leifer:

    Snälla Leifer, Pelle skrev ”Du tänker mer logiskt än de flesta feminister”.

    Jag svarade med:

    ”Du tänker mer logiskt än de flesta antifeminister.” Och skrev en parantes om att enda skälet till varför jag skrev likadant tillbaks var för att poängtera hur konstigt det blir om man säger så.

    Rikta din kritik till Pelle, med andra ord. Tack.

  100. Viktor skriver:

    Leifer och Medborgare X:

    Nu får ni väl ändå ta och ger er. Det var Pelle som skrev så till Hanna men med ordet ”feminister” och hon bytte ut ett ord för att göra en poäng av vilken typ av insinuationer man ger då.

    Seså. Kritisera Pelle nu för hur han skrev. Visa att ni är konsekventa och inte bara är gulliga JA-sägare till Pelle och kritiserar Hanna bara för att hon är feminist. Det var ju inte som hon gjorde det, grabbar.

    Det är synd att ni två (speciellt Medborgare X) drar ner nivån så mycket i det här kommentarfältet. De flesta andra har en normal diskussion men ni förstör faktiskt för alla andra här just nu.

  101. Medborgare X skriver:

    Viktor!

    Vem du än må vara så finns det nog många åsikter om den saken. Hanna Fridén undviker till exempel systematisk att svara på raka frågor, belägger inte sina påståenden och skriver istället långa texter där hon hävdar saker som inte stämmer med verkligheten (som att det är vanligt med ”delad vårdnad” och att ”FN-konventionen” styr hur svenska vårdnadstvister avgörs). Om det är en ”normal diskussion” så förstår jag din upprördhet.

  102. Viktor skriver:

    Medborgare X:

    Det är ingen åsikt att Pelle var den som skrev det. Det står i kommentarsfältet svart på vitt.

    Bevisligen svarar Fridén väldigt ordentligt på frågor hon får av människor. Men hon ignorerar dig. Väldigt förståeligt må jag säga.

    Jag har besökt din blogg och sett sakerna du gör: http://medborgarperspektiv.wordpress.com/2011/10/29/rabiata-radikalfeminister-del-1/ Jag kan inte för mitt liv förstå hur du kan förvänta dig att någon ska ödsla tid på en persom som hellre hänger ut sina meningsmotståndare istället för att bemöta dem.

    Jag blir arg när jag ser folk som du och hur du håller på för det är ni som gör hela mansrörelsen till en skamfläck och får människor att tro att vi är hysteriska kvinnohatare och missnöjesmän.

  103. CG skriver:

    Viktor har du läst mbx blogg. Extremt välskriven och påfallande intellektuellt uppriktigt. Mbx tar ofta strid för angelägna frågor. Vad har du gjort för mansrörelsen?

  104. Andreas Nurbo skriver:

    Hanna Fridén: Feminism är en ideologi som tar avstamp i vissa påstående. Det finns en gemensam ideologisk grund.
    Antifeminism är inte en rörelse med gemensam ideologisk grund. Det finns ingen gemensam ideologi alls eller rörelse. Att ens prata om antifeminister som om antifeminism var en ideologi är löjligt. Antifeminister är si eller så.
    Feminister är iaf en grupp med samma grundläggande ideologiska tankegångar tillskillnad från antifeminister. Och eftersom feminism i sig är ologiskt så blir de som följer den ologiska. Precis som andra religiösa människor.

  105. Hanna Fridén skriver:

    Andreas Nurbo:

    Nej, feminism står för jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor. Utanför det finns inriktningar med en tydlig ideologi. Du vet, liberalfeminister och radikalfeminister har lika mycket gemensamt som en Vänsterpartist och en Moderat. Skillnaden är att man sakfrågeorienterad inom området kvinnosaksfrågor.

    Det är samma sak som du kan vara miljökämpe men utgå från Miljöpartiets agenda eller Centerpartiets. Alla som arbetar för miljö har inte samma ideologi och samma arbetssätt, det enda som är gemensamt är sakfrågeorienteringen miljö. Inom alla politiska inriktningar finns det folk med kunskap inom sakfrågor och du skulle inte likställa en person som arbetar i det röda blocket med en som arbetar i det blå blocket bara för att de är inriktade på samma sakfråga.

  106. Hanna Fridén skriver:

    Magnus Karlsson:

    Om Pelle bara skrivit att det finns kvinnor som vill vara hemmafruar så vore det ju inga konstigheter. Det är väl klart som korvspad att det är så (Sveriges två största feministiska bloggar skrivs dessutom av hemmafruar, vilket få inom erat område verkar känna till!)

    Nu är det ju däremot som så att han sa att det är en feministisk konspiration och hjärntvätt att kvinnor inte kan säga att de vill vara hemmafruar och kan vara hemmafruar. Det är ju inte samma sak som att säga att det finns kvinnor som vill vara hemmafruar, eller hur?

  107. Matias skriver:

    Hanna Fridén:

    ”Nej, feminism står för jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor”

    När har det avgörande skiftet från jämställdhet till ”kvinnoskaksfrågor” inträffat? Jag har nog missat ett möte. ” jämställdhetskamp i kvinnosaksfrågor” är ganska paradoxalt. Sluta missbruka begreppet jämställdhet och ersätt det med kvinnligt oberoende så slipper vi dessa missförstånd i framtiden.

  108. Hanna Fridén skriver:

    Matias:

    Okej, skriv till Svensk Akademien att de missbrukar svenska språket då.

  109. leifer skriver:

    Viktor

    ”Seså. Kritisera Pelle nu för hur han skrev. Visa att ni är konsekventa och inte bara är gulliga JA-sägare till Pelle och kritiserar Hanna bara för att hon är feminist. Det var ju inte som hon gjorde det, grabbar.”

    Jag har flera gånger kritiserat Pelle och Pär Ström. Läser du överhuvudtaget nåt jag skriver?

    Ex så har jag i denna tråd påtalat problem med genusnytt. Jag har tidigare ställt svåra och obekväma frågor till Pelle (han kan intyga det). Vi håller antagligen inte ens med varandra i alla detaljer hur man ska nå jämställdhet.

    Men var och vad är nu nya jämställdhetsrörelsen? Och varför försöker du så split i det lilla som finns av den?

    Varför försvara en ”feminist” som Hanna? Jag anar en ridderlighet hos dig. Jag har troligen debatterat med henne mycket mer än du, och vet ganska väl var hon står. Och tro mig, det är inte en jämställd syn för männen eller ens en kamp för männen. Det måste männen göra själva, är du med i den kampen? Vi behöver alltså inte ens bry oss vad Hanna tycker och det är där jag står nu. Efter många långa debatter med med såna ”feminister” inser jag att det är lönlöst. Då gäller det att välja sida, så vilken sida står du på?

    Sen ett tillägg.

    OM du nu kräver att man tar avstånd hela tiden från Pelle och andra när man helt inte håller med (tysdnad = medgivande?), har du DÅ samma krav på ”feminister”? För då (!) har du lite att göra! Dom tiger faktiskt nästan alltid still, hur galna uttalanden som ens gör. Och dom hyllar nästan alltid Gudrun Schyman, vilket säger det mesta egentligen!

  110. Andreas Nurbo skriver:

    Hanna Fridén: Nja. Det är en praktik. Men den ideologiska grunden är oavsett politisk hemvist att de råkar ut för x endast för att de är kvinnor. Kvinnors situation är X endast för att de är kvinnor. Och detta är något man vill arbeta emot. Sen är den sexistisk för det handlar aldrig om att försämra för kvinnor där de har det bättre än män. Lagstiftning, värnplikt osv.

    Din jämförelse haltar dessutom. Feminismen har samma ideologiska grund över blockgränserna. Likartartade argument och retorik hörs både från sossefeminister och folkpartistfeminister. Att sen folk envist hävdar att de inte är samma sak är en annan femma. Visst den stora skillnaden är synen på individen men det har börjat luckras upp nu med. Iom att kvoteringstankar börjat komma från höger också och dessutom praktiseras av högern också.

  111. Matias skriver:

    Hanna Fridén:

    ”Okej, skriv till Svensk Akademien att de missbrukar svenska språket då.”

    Det borde man faktiskt göra för att få fart på förändringen. Men vi måste nog vara realistiska, det kommer nog inte att ske under en natt utan händer bit för bit.

    Jag tolkar ditt svar som att mitt påpekande är totalt meningslös/onödig enligt dig.

  112. Medborgare X skriver:

    Viktor!

    Är du en del av mansrörelsen? Jag visst inte ens att det existerande en enhetlig mansrörelse. Än mindre har jag sett dig som företrädare för denna rörelse. Ja, inte ens som kommentatör på den här bloggen tidigare. Mer troligt är väl att du är Hanna Fridén eller någon av hennes vänner.

  113. Daniel skriver:

    Hanna Fridén

    Tack för klargörandet och nej jag brukar väldigt sällan läsa krönikor, men jag verkar ju inte ha gått miste om något (vilket jag kommer till senare).

    Du har nog rätt i att en krönika inte är en blogg, men eftersom det du skrev låg på en nyhetssajt så trodde jag att innehållet skulle hålla mycket högre kvalitet än just det som skrivs på en blogg.
    Vilket jag inser nu i efterhand, var mycket naivt av mig att tro.

    Hade du skrivit samma sak på din blogg så kan jag helt ärligt säga att jag inte hade brytt mig för fem öre, då jag inte följer din blogg och ser ingen anledning till att göra det.

    Men nu så tror jag att jag greppat det hela om krönikor och krönikörer, låt oss se vad jag har kommit fram till.

    För det första:
    Man kan säga att en krönika är ett utrymme där tidningen upplåter plats till en krönikör (idag oftast en bloggare).
    Där han/hon kan kan häva ur sig vilken subjektiv smörja som helst utan att behöva backa upp det för fem öre.
    Så man kan säga att bevisvärdet av det som skrivs i en krönika,ligger ungefär på samma nivå som ett blogginlägg av Blondinbella eller Kissie.

    För det andra:
    Skulle det vara så att läsaren tvivlar på det som påstås i krönikan eller tycker att bevis/motivering saknas för vissa påståenden.
    Då är det läsarens jobb att leta rätt på denna, genom att söka rätt på krönikörens förklaringar på hans/hennes blogg eller gå igenom kommentarer på andra bloggar.
    I detta fall så ska läsaren på något sätt förstå att han/hon måste kolla in din blogg och/eller läsa igenom dina kommentarer på Pelles blogg.
    Mycket logiskt må jag säga.

    För det tredje:
    Det är helt ok att föra ett hycklande resonemang, där man uttrycker hur fel det är att någon tror att kvinnorna på familjeliv skulle vara representativa för Sveriges alla kvinnor.
    Genom att använda sig av ett lika dumt resonemang där man hävdar att 23% föräldraredighet är något slags absolut mått på hur mycket Sveriges alla män engagerar sig i sina barn.
    Bländande logik och saklighet, tar på mig solglasögonen.

    Så om jag skulle försöka sammanfatta det hela och beskriva krönikor/krönikörer med egna ord.

    Så skulle jag säga att:
    Även fast krönikan publiceras av en seriös tidskrift/nyhetssajt, så är du en dum fan om du tror det borgar för att innehållet i krönikan är det minsta seriöst.

    Det som skrivs i krönikor kan mycket väl vara samma eller i vissa fall mycket värre än den skit som skrivs på bloggar.
    Tänk krönika < blogg.

    Många gånger gömmer det sig ett ”bloggmupp” bakom krönikan, vilket borgar för att innehållet håller en viss ”kvalitet”.
    Lägg till ett ”jag tycker/jag tror” framför varje påstående i krönikan, så förstår du ungefär hur lågt ribban ligger.

    ”Bloggmupp” är en driftig person som trots sin driftighet, aldrig har klarat av att ha ett riktigt jobb och har inte heller några ambitioner att skaffa ett sådant.

    Idag är gränserna mellan krönika och blogg mycket diffusa, vilket leder till eller är en effekt av att man anställer bloggmuppar som krönikörer.
    Krönikör bör således ses som ett finare ord för bloggmupp.

    Det enda positiva (för man ska alltid försöka hitta något positivt) är att man slipper all äcklig narcissism som så många bloggar är nedlusade av.

    Så Hanna jag känner igen större lust att kolla runt och läsa en massa krönikor, det har jag dig att tacka för.

  114. leifer skriver:

    Daniel

    Var väl Linda Skugge som för all framtid sabbat det meningsfulla med krönikor/kåserier/kolumner eller vad man nu vill kalla det?

    Hon sa ju i efterhand att det mest var påhittat och sagt för att provocera.

    Så varför ska man då läsa eller bry sig om vad som står där? Den tiden är ju liksom förbi där folk tar det på allvar.

    Bästa man kan sträcka sig till nu är väl ett debattinlägg tidigt i en morgontidning. Men inte ens dom är alltid så välskrivna och håller vid en närmare granskning.

    Det är ju också därför folk söker sig till internet och till såna här blogg-sidor. För det s.k. politiskt korrekta i tidningar behöver man ju inte läsa mer, man vet ju exakt vad det är.

  115. Viktor skriver:

    leifer:

    Jag utgår från vad jag ser här, du vill starta bråk med Fridén från första stund och skriva ner henne istället för att diskutera. Jag känner inte till er historia och jag läser inte hennes blogg men jag såg dig hoppa på henne för en sak som Pelle gjorde och du vill uppenbarligen inte kritisera honom för det. Jag förstår inte hur det har en relevans att du drar in feminister i det – Du kan väl ansvara för dina egna handlingar? Varför skyller du ifrån dig med att feminister gör samma sak, du är väl förfan vuxen och kan ta eget ansvar?

  116. leifer skriver:

    Viktor

    Jag tar ansvar, var skyllde jag ifrån mig?

    Starta bråk var inte min avsikt, utan att klargöra hur meningslöst det är att debattera med henne för ”oss”. Dvs dom som vill se en ny jämställdhetsrörelse.

    Jag gav också Hanna en chans att förklara sig, och hon tog den inte utan det var bara jag som var en dum en, som du väl kunde läsa då.

    Du svarade f.ö. inte på mina frågor till dig, så på vilket sätt ska du anses vara seriös då? Är du här bara för att sabba eller har du några vettiga intentioner?

  117. Viktor skriver:

    leifer:

    Jag ”sabbar” för att jag ger dig kritik? Måste jag rättfärdiga mig och berätta vad jag är yrkesverksam inom för att få ge dig kritik och inte ”sabba”?

  118. Viktor skriver:

    Daniel:

    Hur komplicerat är det för folk att hitta till deras inlägg när hon skriver vad inläggen handlade om? Skulle folk vara efterblivna menar du? Jag hade inga problem med det. Vilken intelligensnivå talar vi om att folk måste ha om man har problem med att hitta inläggen som rör Familjeliv? Hur hög IQ? 70? 60? 50? Kan man ens läsa då? Är det så svårt att söka på ”Familjeliv” i deras bloggar?

    Hur fungerar det för dig när du ser på nyhetssändningar på TV och vill veta mer om området? Använder du kanske Google då? Skriver in folks namn och ämnesområde? Berätta. Det här är spännande.

  119. leifer skriver:

    Daniel

    ”Viktor” dök upp i kommentar nr 102, syns inte i nån annan artikel.

    ”Viktor” svarar inte heller på några frågor.

    Nog sagt.

  120. Viktor skriver:

    leifer:

    Tror du alltid att folk som ”sabbar” för dig är feminister som låtsas vara män?

  121. Daniel skriver:

    @Viktor:
    ”Hur komplicerat är det för folk att hitta till deras inlägg när hon skriver vad inläggen handlade om? ”

    Läser du ens vad du själv skriver?

    Du säger är att bevisbördan ligger hos läsaren av hafsverket till krönika, inte hos den som har skrivit den och pga ett undermåligt jobb måste förklara sig på bloggar.

    Ge mig en endaste liten anledning till varför detta skulle gälla.

  122. Andreas Nurbo skriver:

    Viktor: Newsflash män kan också vara feminister ;)

  123. Viktor skriver:

    Daniel:

    På samma sätt som bevisbördan ligger på tittaren till ett nyhetsprogram om de vill läsa källan, ja. Ring genast Aktuellt och klaga! Hon skriver vilka inlägg det rör och vad de säger. Jag förstår inte vad ditt problem är. Känns bara som att du desperat letar efter skäl att gnälla på henne.

    Andreas Nurbo:

    Jag tror fortfarande att det är ett knep för att få tjejer i säng. Nej, ärligt. Jag tycker att det är synd. Det försegick en seriös diskussion i kommentarsfältet och sen hijackas den av leifer som uppenbarligen har en personlig biff med tjejen, Medborgare X som verkar hata allt som går på kvinnliga ben (och nästan kvinnliga ben) och Daniel här som inte läser eller ser på nyheter och tycker att källhänvisning är för komplicerad att följa om det inte finns en direktlänk.

    Bevisligen fanns det en hel del intelligenta inputs tidigare. Jag uppskattar när man ser feminister man kan tala med. Är mer van vid typen genushysteriska tonåringar som skriker att man ska läsa ett antal böcker om socialt kön och det ena med det fjärde för att ens få yttra sig.

  124. Medborgare X skriver:

    Viktor!

    Åh, det gamla kvinnohatarargumentet. Så snart en man kritiserar och ifrågasätter en feminist så hatar han män. Då ska jag berätta en liten nyhet för dig. En feminist är en person (man eller kvinna) som bekänner sig till den feministiska ideologin. En kvinna däremot är en person av kvinnligt kön, tillsammans utgör kvinnorna halva befolkningen. Merparten av alla kvinnor (och även män för den delen) bekänner sig inte till den feministiska ideologin.

    Hanna Fridén kritisera och ifrågasätts på grund av de feministiska åsikter hon ger uttryck för, inte på grund av sitt kön. Och hon är definitivt inte någon representant för värdens alla kvinnor.

  125. Pelle Billing skriver:

    Jag kan intyga att jag ofta blir kritiserad även av mina anhängare här i kommentarsfältet. Och det är precis så jag vill ha det. En stimulerande debatt, fast alltid utan personangrepp.

  126. Pelle Billing skriver:

    Hanna,

    ”Så fundera på det ett tag. Fundera på hur du själv reagerar när folk pratar om konspirationsteorier och hjärntvätt inom ett område där du inte håller med dem. Fundera på om du ska ändra din argumentation.”

    Med all respekt Hanna, men du kämpar mot en halmgubbe här.

    Det här är mitt inlägg om hemmafru-undersökningen:
    http://www.pellebilling.se/2011/10/feminismens-storsta-problem-ar-kvinnorna/

    Visa mig var jag skrivit om hjärntvätt.
    Hela mitt resonemang är bara att en stor grupp kvinnor inte vill samma sak med sin vardag som många ledande politiker och feminister vill.

    Snarare är det motsatsen till hjärntvätt jag beskriver. Att folk vet vad de vill, oberoende av vad som sägs uppifrån.

    Helt ärligt är jag lite besviken på din krönika och att du inte läst ordentligt vad jag egentligen skriver.

  127. Hanna Fridén skriver:

    Pelle:

    Det låter som att jag har förvirrat min argumentation i det här fallet, i det här läget hade du inte kallat det för hjärntvätt: Det är ett ordval du använt tidigare, men inte i det här fallet. Uttrycket hjärntvätt använde du i samband med kvinnors krav på män i relationer. Så var det. Så fair enough, jag tar på mig att det var slarvigt av mig. Men i krönikan lyfter jag poängen om det är klokt att göra det öht. och eftersom du använder den typen av uttryck så undrar jag fortfarande kring det. Samt när du beskriver saker som konspirationsteorier.

    Jag vill veta hur du tänker kring det. Du måste givetvis inte svara, men jag skulle tycka det var intressant. Jag skulle nämligen aldrig använda den sortens argumentation då jag anser att den alienerar människor, och då du har en del poänger som jag tycker är viktiga att man tar upp (även om jag ibland blir arg) så tycker jag att det är synd när du begränsar din målgrupp.

    För om vi tittar på en del Newsmillartiklar du skrivit: Då brukar du inte använda den sortens argumentation. Då brukar du vara mer problemskrivande istället.

  128. Torstensson skriver:

    Får jag bara säga en sak. Har du läst pink cross Pelle? Porrstjärnor som flytt branchen berättar. Jag läste om en man som varit porrskådis i några år och lade av för han blev hookad på droger. Branchen verkar flöda av droger och tjejerna får mest betalt. Snoppen slaknar och det var extremt svårt att hålla uppe en erektion och prestationsångesten var olidlig. Han berättar om att det var besvärligt att ha avföring på snoppen från scener där anus var inblandat med kvinnan och ändå jucka vidare. Han var tvungen att krypa runt i både kvinnor och mäns kroppsvätskor som tidigare jukat i samma lakan. Handukar rengjordes sällan.

    Jag träffade även via mitt jobb (det där lät lite fel) en manlig före detta porrskådis som bara hade gjort ett fåtal filmer och lagt av och han mådde väldigt dåligt länge efteråt. Kände sig stressad av att bli idiotförklarad när snoppen inte ville resa sig. Tydligen en tuff branch även för killar.

    Tjejer få ont både i vagina och anus av de scener som görs. Så ont att det ”brinner” mellan benen. Låter inte som en rolig branch alltid.

    Alltså även killar har problem i den branchen. Bara en tankeställare.

  129. Torstensson skriver:

    Ursäkta stavfelen. Det är sent.

    @Hanna

    Jag får börja läsa din blogg mer för att hitta lite felaktigheter då hehe. Fast jag pallar inte med hipstergrejor och sånt. En sak måste jag ge dig och det är att du är grym på att teckna. Såg dom där teckningarna i nån serie som det babblades i något annat inlägg nu. Du hade skrivit att det var kassa bilder, jag tyckte dom var kanon.

  130. Roger skriver:

    Hanna Fridén tycker alltså att det är värre att använda ”uttryck” som hon inte gillar än att som hon själv gör, ljuga och förvränga för att göra en billig poäng på en halmgubbe?

    Allt från att PB ”Vurmar” för hemmafruar till att han talar om ”konspirationsteorier” och hjärntvätt. Och känner att hon är i moraliskt överläge här och anser att hon kan kräva svar av PB ang. dessa uttryck hon inte gillar.

    Holy mighty självgod Batman.

  131. leifer skriver:

    Torstensson

    Dina vittnesmål kan säkert stämma men ska man döma ut en hel bransch för det?

    Kanske är det då istället sjuka villkor och ideal som råder?
    Vilket ju då dessutom kanske talar för s.k. feministporr.

    Om man hårdrar det på det sättet så kan man ju hitta massor av vittnesmål om förnedring i vanliga jobb så att säga, som dessutom har mycket längre arbetsdagar och kanske lägre lön.

    Egentligen då alla sammanhang en människa ska utföra något och får pengar i kompensation. Men det stannar väl inte där. Vi har ju t.ex. allt gratisarbete män gör för kvinnor t.ex. som också kan vara förnedrande eller upplevas så.

  132. Pelle Billing skriver:

    Hanna,

    ”Det låter som att jag har förvirrat min argumentation i det här fallet, i det här läget hade du inte kallat det för hjärntvätt: Det är ett ordval du använt tidigare, men inte i det här fallet. Uttrycket hjärntvätt använde du i samband med kvinnors krav på män i relationer. Så var det. ”

    Jag gjorde en sökning på min blogg. Sedan bloggen startade, har ordet hjärntvätt förekommit i två olika inlägg (du kan själv upprepa samma sökning uppe till höger).

    Ena tillfället var här: http://www.pellebilling.se/2011/05/sexkopslagens-motsagelser/
    I inlägget skriver jag: ”Har de blivit hjärntvättade från födseln av den så kallade könsmaktsordningen?”
    Här skämtar jag alltså om att könsmaktsordningen, eller patriarkatet, ska ha hjärntvättat kvinnor. Märk väl att det *inte* är ett skämt att feminismen skulle ha hjärntvättat någon, utan snarare driver jag med mig själv som man och icke-feminist. Har svårt att se hur detta kan tolkas konspirationsteoretiskt.

    Andra tillfället var här: http://www.pellebilling.se/2011/02/utbildningsradion-viktig-del-av-statsfeminismen/
    Detta inlägg var ett avslöjande som till och med togs upp på SvD:s ledarblogg av Sanna Rayman. Även här var uttrycket använt med glimten i ögat:
    ”Men för att hjärntvätta informera pojkarna om vad de ska tycka politiskt, så får jag följande reaktion när jag testar att klicka på alternativ A:”

    Här användes ordet hjärntvätt utifrån ett specifikt utbildningsmaterial som en stor skara människor tyckte var olämpligt. Även många feminister på Twitter länkade till mitt inlägg – vilket får ses som ett tecken på att den allmänna opinionen var kritisk till utbildningsmaterialet.

    Sammanfattningsvis är jag alltså fortfarande oförstående inför att jag ska ha använt ordet hjärntvätt i samband med kvinnors krav på män i relationer.

    Min rekommendation är fortfarande att om du vill hävda att jag skrivit något, så citera vad det är du menar så ska jag gärna diskutera det. Jag är öppen för att jag kan ha skrivit fel eller klumpigt men då måste jag få se texten som avses.

  133. Pelle Billing skriver:

    Torstensson,

    Förvånar mig inte alls att porrbranschen är stentuff för båda könen. Tack för info, intressant att få höra lite mer om detta.

  134. leifer skriver:

    Pelle

    Finns andra vittnesmål från kvinnor som menar att den inte alls är stentufft! Och dessutom var väl Torstensson snarare inne på att det just kan vara tuffare för männen.

    Men jag tycker det finns ett problem här, de negativa vittnesmålen tror man på till 100%. Det positiva vittnesmålen tror man knappt alls. Det är också ett skambelagt område och samhällets moralsyn är ju allmänt negativ, ändå är det enormt mycket människor som konsumerar porr. Man behöver inte vara en Einstein för att inse att det är nåt som inte stämmer med dessa två sidor.

    F.ö. har väl amatörporren alltmer börjat intressera folk och troligen är det då en överetablering i den traditionella professionella porrindustrin, med t.ex. sämre lönsamhet och villkor för den enskilde. Anledningen till amatörporrens framgångar är väl just att folk vill se mer äkta vara.

  135. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    Jag kan tänka mig att föraktet är större mot män om de inte presterar.

    Sedan tror jag inte att branschen är tuff för alla. Mer noggrant skulle jag skrivit ”förvånar mig inte alls att porrbranschen kan vara tuff för båda könen”.

  136. Ariel skriver:

    Hej Pelle. Jag ger mig inte=)
    Visst kan barnet knyta an till flera personer samtidigt. Men det har en primär anknytningsperson, en favorit. För enkelhetens skull, och för att detta inte är ett genuskorrekt forum, kan vi säga att denna primära person är mamman. Mamman är av naturliga skäl den barnet oftast knyter det starkaste bandet till när det är litet. Att separeras från mamma (favoriten) flera dagar i stöten främjar inte en trygg anknytning. Problemet är inte att pappan är dålig. Absolut inte. Problemet är att mamman inte är närvarande. När barnet blir äldre blir även pappan (och andra människor) allt viktigare. Man behöver inte stressa. Pappans tid kommer. Barn vill ju vara med sina pappor. De behöver sina pappor. Men de måste inte dela tiden 50-50 med mamma och pappa de första anknytningsåren för att få en god relation till pappan. 50-50-kravet inget annat en feministiskt påhitt som används som argument för att tvångsdela föräldraförsäkringen och tvinga mammor ut i arbetslivet. ”Annars får barnet ingen trygg relation till sin pappa” säger de. Precis som om deras huvudmål är att värna om männen och papporna…
    Sen menar jag absolut inte att barnen inte behöver träffa sina pappor alls de första åren. Det bästa är såklart om man vid en separation kan bo grannar så att barnen får träffa båda sina föräldrar varje dag.

  137. Jenny Kristiansson skriver:

    Pelle Billing

    ”Om jag var feminist skulle jag kräva automatisk delat boende efter en separation (om inte föräldrarna enades om något annat), då detta dels är bra för barnen och dels gör att män måste tänka mer på barn och mindre på karriär, medan kvinnorna måste tänka mer på karriär och mindre på barn.”

    Jag håller fullständigt med dig om detta. Jag ska faktiskt dra upp ett fall från verkligheten, jag såg att någon annan också gjorde det, Daniel tror jag att det var.

    Jag hade en tjejkompis som hade man och tre barn. När hon och hennes man fick sitt första barn offrade hon ganska mycket, hon slutade med sitt fallskärmshoppande och jobbade mindre än halvtid för att ta hand om allt som rörde barnen och hushållet. Under tiden gjorde hennes man karriär vilket innebar att han reste mycket och var frånvarande mycket. Ibland fick hon säga till barnen att gå och hälsa på sin pappa när han kom hem från någon resa eftersom han annars kände sig utanför, men för barnen var han liksom inte ”verklig”. Det här var vad dom båda ville, dom bestämde sig för att ha det så här. Sedan utbildade hon sig och fick efter utbildningen ett väldigt bra jobb. (Hon ångrade att hon inte utbildat sig mycket tidigare). I alla fall hon hade inte jobbat speciellt länge när mannen träffade en annan kvinna och ville skiljas. De skiljdes och kom överens om att ha barnen varannan vecka. Detta blev en stor chock för mannen som inte hade haft en aning om vad det innebar att vara ensam med barnen. För hennes del innebar det att hon kunde jobba häcken av sig de veckor hon inte hade barnen och jobba lite mer normalt de veckor hon hade dem. Alltså hon kunde satsa mer på karriären. Medan han antagligen fick ta det lite lugnare med sin. (Det blev inget mellan honom och den andra kvinnan).

    Bara ett konkret exempel på vad jag menar.

  138. Jenny Kristiansson skriver:

    Jag har funderat på en sak väldigt länge. Hur kul är det egentligen att vara hemmafru eller hemmaman? Jag utgår inte alls från ett feministiskt eller mansrörelse perspektiv nu, utan är bara helt mänsklig. Jag har passat min storebrors tvååring ganska mycket och det är kul i små doser. Man sitter och leker Pippi Långstrump, åker ut till någon skog osv. Men helt ärligt jag tröttnar så jäkla fort. Jag saknar stimulansen av att bara sitta och läsa en bok eller ha ett vuxet samtal med en annan vuxen. Jag får sådan ångest när jag hör och läser om människor som ALLTID är hemma med sina barn. Och sen när dom träffar andra vuxna med barn ja, då sitter dom och snackar barn! Hur fan orkar dom?! Varför väljer någon människa detta frivilligt? Är någon här hemmafru eller hemmaman så förklara gärna detta för mig. Jag förstår att man inte skaffar barn för att sedan låta samhället uppfostra dem, men om båda jobbar deltid? Då får båda iallafall lite annan stimulans än att bara gå och prata gagga- språk dagarna i ända. Hur trist jobbet än är så är det garanterat mer stimulerande än att se ”Pippi på de sju haven” för tusende gången. Så kul och stimulerande är inte barn att man vill vara med dem dygnet runt. Helt ärligt så kan de gå en ganska rejält på nerverna. Alltså missförstå mig nu rätt, jag älskar barn överlag, men ibland så vill jag vara lite som Homer i Simpson när han tar stryptag på Bart. -Oh you little…. argh. Hahahaha. Jag hade definitivt kämpat för varannan vecka om jag skilt mig.

  139. Jenny Kristiansson skriver:

    Torstensson,

    I ”I jakten på millimeterrättvisa offras barnen” lägger du mitt i alltihopa in en kommentar om porrbranschen. Jag skrattade rakt ut, måste säga att du verkar vara en skön snubbe :-) Dessutom 03:03 på natten/morgonen. Sitter du ofta och tänker över porrbranschen vid den tiden eller var det en engångshändelse?

  140. Jenny Kristiansson skriver:

    Alltså porrbranschen är ren och skär underhållning. Men håller med Leifer (tror jag det var) amatörporren är hundra procent bättre.

  141. Pelle Billing skriver:

    Jenny K,

    Bra exempel på hur en separation kan ge föräldrarna bättre balans i livet. Jag har som sagt jättesvårt att förstå hur feminister kan motsätta sig växelvis boende efter en separation.

  142. [...] skriver hon i sin blogg – med fetstil. I en kommentar långt ner på Billings blogg konstaterar hon sedan att Billing inte skrivit så i det här fallet, men hävdar ändå att han [...]

Google