Hur män upplever kollektivt skuldbeläggande

27 november 2011, av Pelle Billing

Tidigare idag publicerade jag en kommentar som signaturen Preskinn skrivit hos Turteatern, i samband med debatten kring deras SCUM-föreställning. Texten var en fin exposé över hur både kvinno- och mansfrågor kan härledas bak till historiska fenomen, men hur vi ännu bara erkänt kvinnofrågornas existens. Extra värdefullt var att båda könens situation beskrevs väl.

I kommentarerna till detta inlägg tipsade mig Preskinn att han skrivit ytterligare en kommentar hos Turteatern. Även denna fann jag väldigt värdefull, så jag publicerar den nedan.

Denna gång handlar det mer om hur misandri (mansförakt) vuxit fram ur den radikalfeministiska rörelsen, och jag tycker att de känslor som många män upplever ringas på ett bra vis. Tidvis kommer det svordomar och upprördhet i texten, men som helhet är det en ärlig och öppenhjärtligt text som ber om en dialog och ett bättre bemötande:

Visst kommer det bra saker ur att människor debaterar det här ämnet, säkerligen reflekterar många över frågor de inte annars tänkt på.Men de allra flesta verkar dock bara vara förbannade på ”alla jävla feminister” eller ”alla jävla mansgrisar” just nu.

Om det enda sättet man kan skapa en debatt kring dessa frågor är att provocera folk på detta sätt, till den gränsen där många människor (båda kön inkluderade) börjar deklarera öppet att de inte längre vill kalla sig feminister så kanske man bör inse att det är ett rätt kontraproduktivt och idéfattigt sätt att uppmuntra till debatt.

Jag undrar verkligen över några saker här, och ber er eventuellt ha lite översikt med mitt ibland lite agiterade ton. Here goes.

Är det verkligen för mycket begärt att de som kämpar för jämlikhet, syster- och broderskap etc. faktiskt slutar referera till män som om det vore en homogen grupp i samma andetag som de lägger all skuld på densamma?

Jag menar – jag är inte blind och döv, nog kan jag också konstatera att den absoluta majoriteten av alla våldsbrott, våldtäkter etc. utförs av testosteronstinna idioter med kuk. Men är det vad som definierar en man? Är definitionen av en kvinna då någon som får stryk och som blir våldtagen?

Jag tror personligen att de mesta våldet inkl. det sexuella har sin källa i en känsla av osäkerhet kring den personliga manliga identiteten, och att våld och sexuellt våld omedvetet används som ett sätt att hävda eller få bekräftelse av sin manlighet.

Är det inte fruktansvärt synd att vi (feminister eller ej) befäster detta!?
Varje gång man säger att män är ansvariga för förtrycket och våldet i vårt samhälle så avslöjar man vad man själv definierar en man som varande: primärt en förtryckare och en sadist. Vad fan för gott skulle en sådan indelning av människor föra med sig? Är inte detta det självuppfyllande antagande och strukturella problem som vi vill bekämpa???

Jag kommer inte här och säger hur man bör definiera sig själv som kvinna, eller att alla kvinnor är underlägsna/offer eller vad det må vara för något skitsnack folk kommer med. Jag förväntar mig också att jag själv ska få definiera vad det för mig innebär att vara man.

Jag ser bra poänger i vissa av feminismens strukturella förklaringsmodeller, jag är absolut beredd att acceptera mycket av vad ”ni” talar om som sant och riktigt eftersom ni spenderat mycket tid med att studera ämnet – men hur ger en individs självupplevda tolkningsföreträde denne rätten att definiera någon annan på stereotypiska och kränkande sätt?

Jag känner mig sårad varje gång någon först kallar sig feminist och sedan i nästa mening (oftst i antagonistisk ton) vägrar ta hänsyn till att jag som man tar illa upp då man beskyller Män som grupp för att ha för mycket makt, misshandla och döda osv.

Anledningen till att jag känner mig sårad är att jag känner hur HAT riktas mot mig så fort jag för upp det till diskussion eller säger ifrån. Verbalt våld. Detta är tyvärr rätt vanligt.

Det vore inte ett problem om det rörde sig om någon jävla imbecill idiot jag inte bryr mig om. Men när det är en feminist, någon som m.a.o. faktiskt reflekterar och förmodligen är rätt intelligent, vettig och sympatisk – någon jag respekterar, det är då det känns och jag blir sårad och uppgiven.

Det känns som en ömsesidig förlust, ett misslyckande i kommunikation där den ena parten indignerat skyller situationens kollaps på mig eftersom jag med rätta känner mig kränkt.

Vidare är det inte socialt accepterat i en sådan situation för mig att då blossa upp och visa mina känslor genom att bli arg tillbaka – gör man det så får man smaka på en outtalad könsordning som säger att alla kring mig ska håna mig för att jag ”inte kan ta det”, att jag är ”omanlig” ”patetisk” eller att jag förtjänar att få ”se hur det känns”.

Om man väl hamnat i den situationen händer något intressant – istället för att försvara mig eller desarmera situationen så badar den så kallade feministen inte sällan i ljuset av sin upplevda seger över motståndaren som nu är förnedrad.

Kan någon självutnämnd feminist erkänna att de känner igen detta?
I sådant fall – kan ni erkänna att ni beter er jävligt illa åt ibland?
Skulle ni kunna tänka er att ta till er detta som konstruktiv kritik och förändra ert beteende eller syftar allt ni gör här bara till slutmålet att ”ge tillbaka” för allt förtryck ni upplever att män representerar?

(för att bespara trollen lite tid vill jag passa på att förklara på en gång att jag inte känner mig vare sig hotad, rädd eller skyldig.)

Tacksam för svar.

peace

Att som Preskinn våga stå för hur det känns att vara man i denna typ av situationer tror jag är oerhört viktigt. Som Warren Farrell en gång skrev: Women Can’t Hear What Men Don’t Say.

Jag har även berört samma tema i min text Vad händer när män börjar tala? och i Unlocking the Men’s Rights Movement.

 

54 kommentarer på “Hur män upplever kollektivt skuldbeläggande”

  1. Den här Preskinn bör man ju helt klart värva till denna kamp som vi utkämpar, han skriver ju i princip ”manifest” som beskriver allt vi står för. Samtidigt är han varken elak, förbannad och hånar inte någon.
    Med värva menar jag att han ska få mer plats politiskt, så att han syns. För han är grym att sätta rätt saker i ord

  2. Daniel skriver:

    Jag skulle helst av allt bara vilja få leva mitt liv ifred.
    Men det går inte när man ständigt blir utpekad som förövare,våldsam,rasist,homofob,främlingsfientlig you name it.
    När man vill lagstifta diskriminering mot mig som person, pga av mitt kön/etnicitet/sexuella läggning.

    Men jag har aldrig slagit någon kvinna, hatat någon homosexuell, eller uttalat mig rasistiskt om andra människor.

    Nej, detta handlar endast om att jag har råkat födas på ett visst vis och för detta ska jag tydligen straffas.

    Ni ”feminister” kanske tror att jag blir ledsen, tar åt mig eller känner skuld.

    Inget kunde vara mer fel, jag blir endast arg…mycket arg och väldigt beslutsam.

    (Med ”feminister” menar jag dem som tror på kollektiv skuld etc, jag är fullt medveten om att det finns massvis med riktiga feminister som ogillar detta lika mycket som mig och jag har inget som helst problem med er)

  3. leifer skriver:

    Ursäkta men tyckte inte det här blogginlägget var så bra och det grova språket hjälper inte upp det hela.

  4. Matte Matik skriver:

    Pelle, jag gillar ditt grepp att plocka in andras röster som ”gästinlägg” här. Preskinn, jag hör dig!

  5. Fredrik skriver:

    Jag tycker Preskinn är för undergiven i tonen. Han har redan placerat sig i ett förhållande till feminister som är skadligt. Han tar för stor hänsyn till feminister, jag är inte av uppfattningen att de allra flesta feminister har tänkt till på det sätt han beskriver och att någon annan skulle utgöra en ”jävla imbecill idiot” i jämförelse.

    Vidare skriver han att han accepterar mycket av vad feminister har att säga för att dom har studerat ämnet länge. Han verkar inte veta särskilt mycket om de feministiska teorierna han samtidigt hävdar är bra.

    Det är onödigt att använda testosteron och kuk i negativa ordalag som han gör också.

    Personer som Preskinn som placerar sig i ett sådant underläge tänker redan fel enligt mig.

    Det är möjligt att hans historier har värde som en mans personliga upplevelser.

  6. leifer skriver:

    Fredrik

    Är inne på samma spår. Funderar också på den där synen att män som begår brott pga att dom är osäkra i sin manlighet. Det känns som att man då ju faller tillbaka på nån slags patriarkalisk definition av manlighet i alla fall, och att dålig manlighet är det som gör brott. Vad är då kvinnor som begår brott, osäkra i sin manlighet?

    Jag finner det också ologiskt att prata om män som grupp, i olika negativa ordalag, för att sen igen prata om att man som individ inte vill få kollektiv skuld för sitt kön. Det känns också som analysen av mäns dåliga egenskaper fortsätter om och om igen.

    Som jag ser det så finns det bara två vägar här;

    1. Vi slutar helt prata om könskollektiv. Både om män och om kvinnor, och pratar enbart om gruppen människor och om individer framöver kön. Jag ser dock inte hur man ska kunna prata om jämställdhetsfrågor utan att prata om kön. Om inte annat så hamnar man ju i könsrelaterade frågor när man kommer inte på det svåraste området, det om barn och deras tillkomst (reproduktionen). Men även på andra områden som idrott, går det inte att blunda för biologiska skillnader.

    2. Vi börjar prata om kvinnor och kvinnors beteende också! Feminismen har ju kritiserat och problematiserat män och mäns beteende hur mycket som helst i decennier. Jag tycker det är dags då att göra motsvarande för kvinnorna. Annars blir det ingen helhetssyn och man förstår inte orsak och verkan. Sen kan man försöka sammanfoga dom bilderna. Men då gäller det också att vara kritiskt granskande. Och då gäller det att släppa den patriarkaliska ridderliga synen och se kvinnor för vad dom är, som människor med ett visst kön, med allt vara det innebär med problem och brister. Dvs precis så feminismen har gjort om män. Betänk att dom inte ser män som riddare och beskyddare, utan tar ju just fram män som våldtar och slåss. Här måste man då göra samma sak! Även om det visar sig vara bara en del av alla kvinnor som utför vissa saker (eller underlåter att göra vissa saker), så ska det nämnas så länge det är ett nåt som är överrepresenterat bland kvinnor jämfört med män.

  7. masa skriver:

    Min reflektioner:

    1. Uppfattningen att våld m.m. beror på ”osäkerhet i sin manlighet” tror jag (vet inte, men tror) det finns argument mot i studier/statistik. Utifrån vad jag hört tror jag att det nog är lämpligare att prata om psykiska problem i kombination med fysisk styrka. Sedan behöver ju inte förklaringarna vara inbördes uteslutande såklart.

    2. Dessa förklaringar om ”osäkerhet i manlighet/kvinnlighet” och ”mans/kvinnorollen” döljer i viss mån vad jag tycker det egentligen handlar om: självkänsla, mod, integritet, respekt. Hur skapar vi goda förutsättningar för detta hos oss själva, varandra och våra yngre medmänniskor?

  8. Fredrik skriver:

    Leifer

    Bra inlägg i sin helhet. Just punkt nummer 2 tycker jag är central, jag är av samma åsikt. Pär Ström postade programmet Hjernevask på sin blogg idag. Programmet berör många viktiga punkter angående din punkt 2. Jag tror människor måste uppmärksammas på biologiska förklaringar, psykologiska förklaringar samt social förklaringar till de mans och kvinnofrågor som ska diskuteras. Det blir perverst när för mycket fokus läggs på de sociala förklaringarna.

    Under vårt sociala beteende måste det naturligtvis finnas biologiska och psykologiska grunder. Det kan finnas generella mönster i mäns och kvinnors biologi och psyke som är svåra att komma ifrån, utifrån vetskapen om sådana förklaringar kan man gå vidare med att tänka på de sociala relationerna.

    Steven Pinker säger i programmet att utan de biologiska och psykologiska förklaringar ”flyger man blind”/ ”flying blind”. Han menar att det är omöjligt att skriva ner en teori som ska leda till en utopisk värld på ett papper och sedan kräva att människor ska rätta sig till den, det är rent omänskligt enligt honom.

    Ett problem idag är att kvinnor kan fortsätta att använda skam och förlöjligande för att ”skada” män, om det så rör sig om en retning eller ett psykologiskt övergrepp. Kvinnor har naturligtvis rätt att bete sig som de vill inom lagens ramar, men det är fel om uppmärksamheten riktas på manliga beteenden utan att granska de kvinnliga.

    Feminister kommer aldrig kunna fånga upp manliga upplevelser på samma sätt som de kan fånga upp de kvinnliga, kvinnor har ett ego och behov av att skydda sig själva precis som män. Mansforskning måste komma från annat håll och bygga på mäns upplevelser och erfarenheter utan att ha grund i feminism.

    Det är vad jag tänker lite grann, lite svårt att få överblick över vad man skriver i blogginlägg.

  9. Fredrik skriver:

    Sedan är jag av uppfattningen att varje människa själv måste försöka göra det han eller hon vill, oavsett vad forskning kring biologi eller psykologi säger. Camille Paglia pratar om att ”shake your fist in the face of nature” eller något sådant.

    Staten och forskning som vill åstadkomma politiska mål snarare än att försöka hitta sanning kring världen kan inte tvinga sig på folk. Skapa möjligheter och förståelse är det som kan ge något.

  10. Preskinn skriver:

    Kul att många gillade. Tackar för det.

    Det är en kommentar på en blogg. Inte ett manifesto. Ett manifesto hade publicerats på min blogg =P det är strukturerat talspråk, jag representerar bara mig själv och ingen annan så jag förväntade mig inte att folk skulle bryr sig så pass. Anyway, kul att det finns folk som bryr sig så pass att man läste igenom allt och kommenterade så att det är till någon nytta. Sedan så är det väl precis Fredrik säger så att det ju mycket personliga uppleverlser och mycket det att min uppfattning om vad det är att vara man kanske inte är allas eller hur?

    Men jag är inte undergiven jag försöker väl bara argumentera väl så att folk fattar.

    Kul att folk reflekterar bara så jag försökte bidra

  11. Fredrik skriver:

    Preskinn, jag ser nu att jag skrev ”personer som preskinn” och att det kan uppfattas som hänsynslöst när du personligen läser det. Jag vet naturligtvis inget om dig som person och jag skriver bara vad jag tycker om författarjaget Preskinn och hans text i just de inläggen.

  12. Preskinn skriver:

    Riktigt intressant att läsa det ni skriver, även om jag personligen inte tror t.ex. att vi nu ska vända feministmyntet mot kvinnorna direkt och bli typ maskulinister eller likande =P

    Ungefär som du skriver Masa tänker jag kring de här ”rollerna” om man nu ska snacka om sådant. Jag tror mycket på personlig mognad och betydelsen av att förstå sin plats i relation till allt annat helt enkelt som nyckeln till allas frihet.

  13. Preskinn skriver:

    @ fredrik
    Jag vet, jag kör bara harm på harm minimisation så jag slipper värsta debatten =P
    Man tycker annorlunda. No hard feelings.

  14. Andreas Nurbo skriver:

    Som vanligt jag svårt att förstå storheten.

  15. leifer skriver:

    Fredrik

    Självklart ska individer försöka göra det han och hon vill. Men det hela denna blogg handlar om, liksom våra diskussioner, är ju det som begränsar pga kön/genus. Pga brister i jämställdhet. Dvs vi talar om det som går att generalisera. Enskilda individers upplevelser är alltså egentligen inte användbara, om dom inte kan generaliseras.

    Feminismen har identifierat och slagits för vissa begränsningar som kvinnor haft (som grupp). Nu är det väl dags för männen att få slåss och frigöras mera. Och då är det ju på sin plats att börja problematisera det som begränsar och som beror på kvinnor. Ex då att kvinnor förväntar sig att en ”riktig man” uppför sig på ett visst sätt för att vara ok. Många män vittnar ju om att könsrollen för män är mycket smalare idag, än den som kvinnor har. Män är på många sätt alltså ofriare, inte friare. Feminismen ger inte riktigt svaret för män, och särskilt inte när dom kommer dragande ”könsmaktsordningen” som en förklaring till allt, för den förklaringen sopar ju effektivt bort alla mäns problem, eller reducerar det till gnäll. Dvs då krympa alla problem till att det beror på individens tillkortakommanden, även såna problem som många män menar handlar om är strukturella och gäller för flera män.

    wikin har en del bra punkter under maskulinism på engelska, och dom punkterna handlar inte på nåt sätt om att återinföra nåt slags patriarkat samhälle, tvärtom. Istället hajar man till och inser mer och mer hur hjärntvättad man blivit i att inte se mäns problem här i Sverige.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Masculism

    Just den här punkten är väl en som handlar om att män är mindre fria i sin könsroll. Och straffet för män som inte lever upp till normen är ju t.ex. att det blir svårare att skaffa/ha familj och barn.

    ”It’s usually seen as socially acceptable for a female to try out or follow masculine social norms, whereas if a male does the same for feminine social norms they often attract unwanted attention and are victims of ridicule, insult, harassment, and threatening behavior. For example, stay-at-home dads, men who want to be nannies or babysitters, men who cry or express emotions can all be treated poorly.”

    Notera att män som t.ex. uppvisar ett mer kvinnligt beteende, behandlas dåligt både av andra män OCH kvinnor. Även när det kommer till barn är det ju mer oroande för föräldrarna när sonen leker med dockor, än när dottern leker med bilbana. Det senare är väl dessutom mer som ”you go girl!”

  16. Fredrik skriver:

    Leifer

    Jag menade att man inom kvalitativ forskning samlar enskilda personers berättelser och tolkar genom en viss teorianvändning.

  17. John Nilsson skriver:

    Undertecknad har tidigare framfört en tanke om att medan kvinnors frigörelse verkat handla om att få komma in i, och tävla om olika positioner i samhällets hierarkier, så kanske mäns frigörelse måste komma att handla mera om att män skall slippa konkurrera med varandra (och med kvinnor), och kunna umgås mera prestigelöst och ”avslappnat” – utan krav på att bekräfta sin styrka, status och duglighet hela tiden.

    Frågan om vilka män som har ”mest” att tjäna på en ”manlig frigörelse”, har också kommit upp – främst relaterat till ”klasstillhörighet”. Antagandet har varit, som jag har tolkat det, att ”överklassens” män inte har så mycket att tjäna på en ”utjämning” (big surprise!) och att ”arbetarklassens” dito, kanske ännu inte har vare sig beredskapen/medvetandet eller möjligheten att få igenom eventuella krav i arbetslivet, för att kunna förverkliga en mindre konkurrensinriktad och ”låst” livsstil. Återstår då medelklassens män, som kanske i nuläget både har mest önskemål om, och ”resurser” att kämpa för, ett lugnare tempo, mer fritid och mindre ”låsta” förväntningar på hur de ska bete sig, bara för att de är män.

    Jag vet inte, men jag såg att du, Preskinn, verkar ha engagerat dig i Occupy-rörelsen, som ju talar om att de är de 99 procent som inte längre vill göra som den ”översta” 1 procenten tidigare styrt dem/oss till. Finns det någon koppling här? Kan Occupy-rörelsen också vara en protest mot de begränsande förväntningar på män, som ett konkurrensinriktat kapitalistiskt samhälle verkar ge upphov till; kraven på att konkurrera, dominera, behärska, och – vid behov – utplåna…?

    (Orkar inte reda ut det mer än så här nu, eftersom jag inte hittar tillbaka till den diskussion på GenusNytt, där ovanstående teman diskuterades. leifer, minns du? Har för mig att du var med i det samtalet.)

  18. per hagman skriver:

    — SCUM föreställningen anses uppenbarligen ej vara teater , utan ett sätt bland andra , att bedriva feministisk politik.En politik vilka många uppfattar som lögnaktig / hat bildande och reaktionen på turteaterns politiska ambitioner blev tydligen
    ( bla.a ) att mordhota ( ? ) turteaterns politiska aktörer.
    Jag tror ej att konsten står över lagen eller politiken , även om turteatern försöker skapa politisk konst.

    —- Pelle,s fråga om ”Hur män upplever kollektivt skuldbeläggande” så är det sk mordhotet ( ? ) sannolikt bara toppen på ett is berg .. av det berg av hat feministisk politik har skapat.
    Det är ingen tillfällighet att Norska regeringen har slopat anslagen för feministisk genusforskning för kommande budgetår.
    Norska arbetarpartiet är väl politiskt samkörda med socialisterna här i Sverige och det borde väl räcka med att se den totala flykt som sker från socialisterna ( snart är sossarna under 20 % ) och dess genus politik för att förstå att det behövs radikal förändringar.
    Kulturmarxism kan vara ett intressant samtals ämne för intresserade en lördags kväll men det är en annan sak ( tack och lov ) att omsätta det ” tolkade kollektivas diktatur ” i verkligheten , vilket det finns anledning till att tro Norsk arbetarregering …har fått erfara.

    Per Hagman

  19. per hagman skriver:

    efter uppmaning gör jag denna hänvisning på ovan stående :

    http://www.aftenposten.no/kultur/Kjnnsforskningen-mister-56-millioner-6704899.html

    per hagman

    och se gärna det norska debatt programmet hjernevask:

    http://www.youtube.com/watch?v=0FPys2EZhKA

  20. Aktivarum skriver:

    John Nilsson:

    ”Undertecknad har tidigare framfört en tanke om att medan kvinnors frigörelse verkat handla om att få komma in i, och tävla om olika positioner i samhällets hierarkier…”

    Det där stämmer inte alls. Att hävda män levde i guld och gröna skogar var revolutionära feministers sätt att göra kvinnor till redskap för förändring men de flesta kvinnor visste i praktiken ingenting om hur det var att vara man och de flesta feminister som hamnat i positionen att veta det har tvärtom så fort de fick en maktposition så har de använt den till att slippa tävla på mäns villkor.

    Att feministkvinnor ville tävla på mäns villkor är bullshit! Det är inte kvinnor som vill tävla vi ser i feminsters led, det är kvinnor som på alla nivåer vill ha en egen spelplan där tävlan på mäns villkor inte behövs för att leva i den lyx som endast de rikaste männen har och som dessa kvinnor anser är en rättighet pga kön.

    ”så kanske mäns frigörelse måste komma att handla mera om att män skall slippa konkurrera med varandra (och med kvinnor), och kunna umgås mera prestigelöst och “avslappnat” – utan krav på att bekräfta sin styrka, status och duglighet hela tiden.”

    Också bullshit! Problemet är PRESSEN och det är oförmågan att konkurrera som skapar pressen att konkurrera. Vilket är orsaken PUA-killar blivit livsstilsgurus. När de kan konkurrera så är det inte jobbigt ATT göra det. Feminismen försämrar avsiktligt mäns konkurrensförmåga så att de tvingas slita mer för mindre belöning.

    Föga förvånande leder detta till stress. Extremvarianten där du sliter hårt för ingen belöning kallas med en teknisk term för slaveri.

    ”Frågan om vilka män som har “mest” att tjäna på en “manlig frigörelse”, har också kommit upp – främst relaterat till “klasstillhörighet””

    De män som tjänar mest på en manlig frigörelse som försämrar mäns konkurrensförmåga här i västvärlden är givetvis de a) män som bor någonstans där de inte drabbas av denna idioti och b) de rika eliter som redan har lyckats konkurrera och inte drabbas av sina egna idiotier.

    Exempelvis Kapten Klänning hade 80 000 i lön, svårt att förespråka män skall fokusera mindre på sin karriär då eller hur? Gubben bakom ”en sexists bekännelser” var också nån höjdare innan han ”erkände” mäns (inte sina egna – eller ens höjdares som han själv) svinaktigheter i sin bok.

    ”Antagandet har varit, som jag har tolkat det, att “överklassens” män inte har så mycket att tjäna på en “utjämning” (big surprise!) och att “arbetarklassens” dito, kanske ännu inte har vare sig beredskapen/medvetandet eller möjligheten att få igenom eventuella krav i arbetslivet, för att kunna förverkliga en mindre konkurrensinriktad och “låst” livsstil.”

    Män som kan konkurrera trivs med det. Män som inte kan konkurrera trivs inte med det. Klass har inte ett dugg med saken att göra utan är bara ett till sidospår där man boxar in stora mängder individer i kollektiv.

    ”Återstår då medelklassens män, som kanske i nuläget både har mest önskemål om, och “resurser” att kämpa för, ett lugnare tempo, mer fritid och mindre “låsta” förväntningar på hur de ska bete sig, bara för att de är män.”

    Medelklassens män är sämst av alla på att konkurrera. Därav orsaken en så stor del av dem är politiskt korrekta räddharar som säger ”buhuuu mansrollen” om allting och får slaganfall av ”Tintin i Kongo”. De har mer pengar än arbetarklassen men överklassen har mycket mer pengar medan arbetarmän är mer manliga dvs utstrålar bättre konkurrensförmåga.

    Kvinnor läser romansnoveller i mängder. Vilken sorts man är det som de drömmer om att bli förförda av? Sociologer? Sexiga medeklassjournalister? Nej knappast, romansnovellerna är till bredden fulla av arbetarklassmän och miljardärer. Medelklassen är däremot ickeexisterande., De är varken rika som Richard Gere i ”Pretty Woman” eller manliga som Bruce Willis knegarpolis i ”Die Hard”

    ”Kan Occupy-rörelsen också vara en protest mot de begränsande förväntningar på män, som ett konkurrensinriktat kapitalistiskt samhälle verkar ge upphov till; kraven på att konkurrera, dominera, behärska, och – vid behov – utplåna…?”

    Nej!

    Systemet som skapade den ekonomiska krisen de protesterar över kallas korporativism – inte kapitalism. Korporativism innebär politikerna börjar deala med de ekonomiska eliterna. Inte minst när det är dags att betala förlusterna som skapats pga misskötsel av privata företag.

    Under kapitalism så SKALL företag som sköts dåligt gå under och ersättas med företag som sköts bra. Det skall löna sig att göra ett bra jobb.

    Under korporativism är det att känna rätt personer som är lönsamt. Ingen bryr sig om att göra ett bra jobb. Lärare larvar sig med värdegrund istället för att lära ut fakta och banker ökar sina risker till sådana nivåer att en värdeminskning på 10% hotar hela existensen.

    Bankerna hade i medel 1/29 tillgångar på sina lån. Bear Sterns som var först att kollapsa hade 1/32, Lehman Brothers som följde hade 1/26

    Kapitalism helt utan kapital!

  21. Mia. skriver:

    Per Hagman

    Ja till de lärare som arbetar i skolor som ligger för långt från Turteatern eller där budgeten inte tillåter ett teaterbesök så kan man ju i stället visa några av dessa program i serien Hjernevask om man vill ha igång en diskussion med sina elever. Varför ser det ut som det gör, är vi olika eller inte, vad kan det bero på och vad gör vi med den kunskapen?…

  22. John Nilsson skriver:

    Aktivarum,
    Tack för din respons. Du tar upp många saker och jag hinner inte bemöta allt, i alla fall inte så här på morgonkvisten. Kort sagt tycker jag att du har en del poänger, men att du i andra fall verkar ha missförstått mig och rentav har fel.

    Varför skulle till exempel medelklassens män vara sämre på att konkurrera än arbetarklassens, för att de senare ”ser mera manliga ut”, så att säga? Medelklassens män har ju i alla fall i allmänhet lyckats säkra en större mängd resurser, än arbetarklassens dito, i form av kapital, utbildning etc, och kanske därför kan kosta på sig att vara mera ”feminina” än ”arbetarna”. Går man vidare till överklassens män blir detta ännu tydligare, och jag nöjer mig med att påminna om dessa mäns bärande av så kallat ”överklassrosa” skjortor. I själva verket verkar det alltså vara så, att ju ”högre upp” en man kommer i hierarkin, desto mera feminitet kan han kosta på sig – det är min hypotes i alla fall.

    Sen menar jag väl att det inte är konkurrensen i sig som kvinnor varit ute efter, utan snarare den arena som de facto varit konkurrensutsatt och de ”tjänster” (arbetsuppgifter) som erbjudits på denna arena: att bli forskare, läkare, lärare etc – och nu alltmera även ledande positioner.

    Vad det gäller den manliga frigörelsen, kanske dock den handlar om att slippa ”konkurrensen i sig” – eftersom alla män känner av detta, hög som låg.

    Mäns traditionella arena:
    Ett konkurrensutsatt arbetsliv, där den enskilde mannen alltid mäts av och mäter andra, oftast relativt jämbördiga medspelare eller motståndare, efter just konkurrensförmåga.

    Kvinnors traditionella arena:
    Ett icke-konkurrensutsatt vårdande eller omhändertagande av barn (eller sjuka…), där den enskilda kvinnan alltid befinner sig i överläge gentemot de ”omhändertagna” barnen (eller de sjuka…).

    Mottager tacksamt mera respons på detta.

  23. Lavazza skriver:

    Aktivarum: Mycket bra inlagg.

  24. per hagman skriver:

    Respons på Aktivarium / Nilsson :

    …. Aktivarium skriver… som vanligt elegant o kraftfullt
    ”Undertecknad har tidigare framfört en tanke om att medan kvinnors frigörelse verkat handla om att få komma in i, och tävla om olika positioner i samhällets hierarkier…”

    —- Aktivarium,s tankar rör sig i ovan kring premissen ”den breda massan av kvinnor” och i detta hävdar jag att feminism i dag och i går exekveras av en ytterstst marginell del av den stora massan kvinnor där feminism definitivt ej är representativt för hur kvinnor ser , tänker eller har meningar kring.

    —- Kapitalism ….vilket vidrigt post kommunistiskt uttryck…..begrepet Marknadsekonomi uppfattar jag mer återspeglar den moderna ekonomin / handeln / fria valen.

    Per Hagman

  25. per hagman skriver:

    att Mia :

    Visst bra tanke du har och jag hoppas att alla skolar ligger ”långt från tur teatern”.
    Men visst finns det anledning för oss föräldrar att följa upp vilka rektorer som kan tänka sig utnyttja detta exklusiva tillfälle till att få Sina elever hjärntvättade.
    I övrigt har män totalt bojkottat turteaterns hatmanifest , vilket kan ses som ett friskhetstecken och att mansnätverket börjar få effekt i sin opinionsbildning.

    Per Hagman

    Den manliga bojkotten av turteaterns feministiska hatmanifest fortsätter.

  26. Anders skriver:

    De som gillar SCUM är radikalfeminister och de har en världsbild som gör att argumentation runt själva SCUM inte fungerar. Enligt radikal feminism är kollektivt skuldbeläggande av det manliga könet eftersträvansvärt.

    Jag tror det är bättre att analytiskt fundera varför radikalfeministerna tänker som de gör och sen visa på att deras världsbild helt enkelt inte stämmer.

    De anser ju till exempel att mainstreamkulturen innehåller (nästan) lika mycket kvinnohat som SCUM innehåller manshat, så att det bara är en spegling som visar vad kvinnor får utstå hela tiden. Därav det något konstiga påståendet att SCUM handlar om hat mot kvinnor, och att män reagerar på SCUM men inte på mainstreamkulturens kvinnohat visar på könsmaktsordningen.

    Men om mainstreamkulturen faktiskt inte har allt detta hyllade kvinnohat som radikalfeminismen påstår, då faller ju allt. Den diskussionen tycker jag skulle vara intressant.

  27. per hagman skriver:

    ATT / Anders:

    —-Det du säger med din premiss är att kohorten med män som kritiserar den hatiska / lögnaktiga / mytbildande feminismen är den samma vilken bejakar våld utnyttjande etc av kvinnor.
    Din argumentation blir ett cirkelresonemang för att bevisa din egna uppfattning.

    — Anders du är int lite fräck och oförskämd i ditt utalande.

    —- I övrigt så är just denna Pelle Billing blogg upptagen av det du söker och kan knappast betraktas som en mainstream blogg .

    Per Hagman

    Vidare uppfattar jag att du försöker skuldbelägga Pelle Billing bloggen

  28. Men@Work skriver:

    @Fredrik

    Jag håller med dig om att en alltför underdånig och försonlig ton mot radikalfeminister är kontraproduktiv. Är vi män eller möss? Själv har jag mycket svårt att föra en sansad diskussion med människor som i princip förespråkar en totalitärstat, vilket radikala feminister fasktiskt gör. Despoter och förtryckare bör behandlas som just sådana.

  29. per hagman skriver:

    Att / Men@Work / Fredrik

    Amen.

    Socialistiska genocida diktaturer skall hållas kort.

    Per Hagman

  30. leifer skriver:

    Men@Work & Per hagman

    ”Är vi män eller möss?”

    Är väl förvisso ett tramisgt patriarkaliskt resonemang, men samtidigt håller jag med om att ”vi” måste ha integritet och stå upp för det vi tror på.

    Men om det är underdånigt så kan det ju bero på att t.ex. en kritiker av SCUM helt enkelt tycker rätt mycket som feminister i grund och botten. Ex stödjer kvinnors alla s.k. rättigheter (vilket inte jag gör utan vidare då dom ofta ger ett omvänt problem och ger kvinnor mer makt än män).

    Det blir då en svår balansgång där det gäller att visa att man vill ha jämställdhet men inte ett patriarkat eller könsrollsamhälle. Anti-feminstiska uttalanden tolkas ju ofta som att man stöjder patriaraktiskt tänkande. Den modern nya ”mansrörlesen” vill ju inte gå tillbaka till nåt gammalt, men vill ju samtidigt frigöra männen i ett jämställt kontext.

  31. Anders skriver:

    Per Hagman: verkar inte riktigt som jag lyckats göra mig förstådd. ”De anser” betyder inte ”jag anser” och ”enligt radikal feminsm” betyder inte ”enligt mig”. Mainstreamkultur menar jag exempelvis Strindbergs Fadren som radikalfeministerna brukar ta upp som exempel, inte den här bloggen.

  32. Men@Work skriver:

    @Leifer

    Jag tycker inte det är patriarkalt. Att ens använda det ordet är lite märkligt då pattiarkatet inte existerar.

    Menar att det är viktigare än någonsin att stå upp för manliga dygder som logik, kraft och uthållighet. Det är just detta som behövs i kampen mot genushysterin.

    För mig är ordet ”män” positivt värdeladdat.

  33. Fredrik skriver:

    Men@Work

    Ja, enligt mig ska man alltid vara kritisk mot någon som kallar sig feminist. En feminist är alltid något annat, kvinna, forskare, politiker osv. Frågan är varför det är nödvändigt att vara feminist i kombination till det, vilka fördelar ska dras av det? Hur påverkas det kritiska tänkandet? För mig skulle det kännas väldigt onaturligt att ”vara maskulinist”, ju äldre man blir desto mindre behov av att ”vara någonting” utöver sig själv. Man har olika åsikter, man är kritisk till saker, man försöker förstå och man försöker leva.

    Anledningen till att vara mycket skeptisk till feminister är att personerna som är feminister har ett ego att skydda. I bästa fall är dom öppna med det, Camille Paglia exempelvis säger rakt ut att det enda hon bryr sig om är kvinnors frihet. Det är ett påstående, hon bryr sig såklart om andra saker, men hon säger det rakt ut och är öppen med det. Paglia har intressanta saker att säga, samtidigt säger hon saker som är ganska uppenbara försök till att knyta makt till kvinnan, eller skapa en mytologi som gynnar kvinnan. Men där finns en öppenhet åtminstone.

    En grej Paglia säger är att hennes generation 60s generation, slogs för att kvinnor skulle få sexuell frihet, dagens kvinnor har den sexuella friheten men inser inte att ansvar kommer med den. ”The prize for sexual freedom is risking rape”. Ett samhälle ska göra sitt yttersta för att skydda sina medborgare, men kvinnor måste utmana sina rädslor själva och ta ansvar för sina liv utan en ism att stödja sig på/att utnyttja för makt.

  34. Fredrik skriver:

    Jag gillar att du skriver män eller möss också, feminismen är inte självklar, det är ett av problemen att den redan finns och att folk tror att den är en självklarhet. Att ha för stor förståelse till en ism som gynnar någon annan mer än en själv leder nog till folk som blir möss, mer än män.

    Angående feminismens ”självklarhet” så kan jag komma på mig själv ibland angående tjejer som tar avstånd från feminismen, jag kan tänka ”tar hon inte vara på sig själv?” och ”har hon inte tänkt till alls?”. Samtidigt ser jag förstås individen, men tankarna kan dyka upp.

  35. Mia. skriver:

    Anders

    ”Men om mainstreamkulturen faktiskt inte har allt detta hyllade kvinnohat som radikalfeminismen påstår, då faller ju allt. Den diskussionen tycker jag skulle vara intressant.”

    Ja och ska man göra en undersökning där man jämför andelen kvinnohat med andelen manshat i media så måste man ju definiera detta hat . Om en kvinna dödas är det kvinnorhat och när en man dödas är det manshat (dvs en kontrollgrupp till skillnad mot hur det var med Slagen dam t ex). Då tror jag man kommer fram till att det nog är rätt lika, eller t o m fler män som stryker med. Men nu misstänker jag att de menar våldtäkt och alla dessa sjuka seriemördare. Ja där är det kanske frågan om kvinnohat (eller manshat), men från EN störd individ. Ofta beroende på nån knepig relation till mamman eller pappan i barndomen.

    Man kan ju observera att filmen hette ”Män som hatar kvinnor” och inte ”Män hatar kvinnor”. För lika lite som några mäns mord på kvinnor i media är ‘bevis’ på ett kvinnohat lika lite är trilogin ett ‘bevis’ på att det finns ett kvinnohat.

  36. leifer skriver:

    Men@Work

    Är du man eller mus är ju en klassisker som används för att få män att göra nåt dum, det anspelar då manlighet. Säger man nej är man alltså en mus.

    Visst finns det patriarkat delvis kvar, om inte annat inom vissa grupperingar och strukturer. Ibland kanske det bara en tilldelad könsroll.

    Tanken med det nya rörelsen är ju just att frigöra män, frigöra då från t.ex. såna pålagda könsroller. Ex att män ska i livbåtarna sist och rädda kvinnor i nöd. Eller att män har huvudansvaret för familj och huvudansvar för att dra in pengar så att familjen överlever.

  37. per hagman skriver:

    Att Anders.

    Jag läste Din text och drog felaktiga slutsatser , vilket du riktigt påpekar.
    Ber om ditt överseende , för mina förhastade omdömen kring ditt i övrigt mycket trevliga deltagande här på bloggen.

    Läser på nytt dina tankar o skall ta mig en ny funderare.

    MVH Per Hagman

  38. Preskinn skriver:

    Läst en del av det som skrivits sedan sist och måste säga att om jag får säga mitt så är jag helt övertygad om att det är ett orättvist och föråldrat samhälle som står för de allra flesta problemen. Om man lever i ett system som skapar ett socialt och ekonomiskt-materiellt underskott hos stora delar av befolkningen (män och kvinnor) så är det inte så konstigt att folk ballar ut tillslut.

    Massarbetslöshet trots enormt behov av mer personal i vården, skolan och omsorgen. Massarbetslöshet trots att vi borde återuppliva och modernisera landsbygden och börja odla vår egen mat innan petroleumsamhället blir för ohållbart. Massarbetslöshet trots att vi borde bygga en helt ny energi-infrastruktur överallt.

    Vi har ingen brist på jobb eller människor som vill jobba.
    Vi har en brist på finansiärer efter som att trenden alltid varit högre grad av privatisering av allt. Privatisering är ökad maktkoncentration och i grunden motarbetar sådan policy syftet med en offentlig organisation för allas intresse.

    Det räcker egentligen med att fråga sig vem som kontrollerar pengarna. Det är inte jag, det är inte kvinnorna eller männen eller ens staten. Det är ”marknaden” för att det ska låta positivt – nej det är ett oligarkiskt nätverk litet nog att koordineras.

    Nej vi måste alla i det här samhället vakna upp och känna växtvärken. Vi borde acceptera att det är vår uppgift att grundligt förändra samhällssystemet, om sedan den kulturella rörelsen mot detta mål behöver vara så radikal tror jag inte, men det vore radikalt att göra vad de allra flesta borde kunna vara överens om:

    exempelvis:
    - matsäkerhet och lokaliserad produktion.
    - decentraliserad energiproduktion.
    - social rättvisa och välfärd.

  39. per hagman skriver:

    Att Leifer.

    hänv din kommentar 36.

    Leifer kul skrivet.

    Men men men du skriver ” rädda kvinnor i nöd”.

    Jag har både nationellt och internationellt räddat män / kvinnor / barn i nöd.

    Vi måste faktiskt fortsätta med det både du o jag.

    Rädda människor i …nöd.

    Vad får vi annars för kultur?

    Per Hagman

  40. Preskinn skriver:

    Jag har full förståelse för att mång här och överallt ryggar tillbaka, kanke rätt ordentligt över hur jag beskriver samhällets problem och lösningarna.

    Men i grunden tror jag att vi helt enkelt måste bygga bort Behovet av underkastelse och orättvisa genom att organisera ett alternativ som bygger på någon form av decentraliserat samarbete med målet att frigöra lokalsamhället och den enskilda individen så långt det är möjligt.

  41. Aktivarum skriver:

    John Nilsson:

    ”Kort sagt tycker jag att du har en del poänger, men att du i andra fall verkar ha missförstått mig och rentav har fel.”

    Mycket möjligt, jag tar inget för givet utan utgår från tillgängliga data.

    ”Varför skulle till exempel medelklassens män vara sämre på att konkurrera än arbetarklassens, för att de senare “ser mera manliga ut”, så att säga?”

    För att medelklassens mäns primära sätt att konkurrera varit pengar. Det är därför stollar inom ”sociologi” och ”maskulinitetsforskning” kan prata om hur onödigt det är att män satsar på karriären. För att de själva inte riskerar konsekvenserna utan redan lever med egen karriär.

    Varför är medelklassmän sämre på att konkurrera? Svaret ger PUA. Det beror på att kvinnor via feministisk politik har mer pengar idag än någonsin! Kvinnor behöver inte medelklassmännens pengar. De kvinnor som vill leva lyxliv behöver överklassmäns pengar. Medelklassmänpengar duger inte långt.

    Se nya versionen av ”two and a half men” När Charlie Sheen hade huvudrollen var han musiker. När Ashton Kuchter tog över fick han en miljard på banken som IT-entrepenör för att kompensera det uppenbara faktum att Charlie Sheen spöar Kuchter upp och ner i manlighet.

    ”Medelklassens män har ju i alla fall i allmänhet lyckats säkra en större mängd resurser, än arbetarklassens dito, i form av kapital, utbildning etc, och kanske därför kan kosta på sig att vara mera “feminina” än “arbetarna”.”

    Tror medelklassmän på den fantasin så har de noll koll.

    Ta exempelvis kvinnliga sexfantasier (romansnoveller) Medelklassmän är den MINST representerade gruppen. Männen är antingen överklass (Adelsmän, Affärsmän) eller arbetarklass/krigareklass (Pirater, Deckare, Highlanders, etc) de är inte medelklass, de är inte socionomer eller byråkrater.

    Vidare… under samma tidsperiod har KVINNOR fått mer resurser vilket såklart inneburit att medelklassmännens resurser stadigt minskat i värde för kvinnor. Vilket föga förvånande resulterat i att kvinnor behandlat dessa män allt SÄMRE vilket i sin tur resulterat i att antalet män på universiteten (medelklassens hemvist) sjunkit.

    ”Går man vidare till överklassens män blir detta ännu tydligare, och jag nöjer mig med att påminna om dessa mäns bärande av så kallat “överklassrosa” skjortor. I själva verket verkar det alltså vara så, att ju “högre upp” en man kommer i hierarkin, desto mera feminitet kan han kosta på sig – det är min hypotes i alla fall.”

    Det är just överklassens män som gjort medelklassens män värdelösa för de kvinnor som fortfarande vill mannen skall ha pengar. Dels genom att ge kvinnorna pengar i statliga sytstemet. Dels genom att själva som Tiger Woods använda sin rikedom till sexuella relationer med 50 kvinnor som alla var emotionellt otillgängliga för andra män.

    Arbetarklassens män tappar mindre värde för deras primära sätt att konkurrera varken var (eller ens kunde vara) pengar.

    ”Sen menar jag väl att det inte är konkurrensen i sig som kvinnor varit ute efter, utan snarare den arena som de facto varit konkurrensutsatt och de “tjänster” (arbetsuppgifter) som erbjudits på denna arena: att bli forskare, läkare, lärare etc – och nu alltmera även ledande positioner.”

    Vad kvinnor varit ute efter är de KÄNSLOR de fick när de var med en man vars blotta NÄRVARO var så manlig att de kände sig helt trygga med honom. Kunde de inte få det valde de pga ekonomiska behov en man med hus och bil

    Valde alltså, nu när de har egna pengar behöver de inte nöja sig med den mannen.

    ”Vad det gäller den manliga frigörelsen, kanske dock den handlar om att slippa “konkurrensen i sig” – eftersom alla män känner av detta, hög som låg.”

    Den manliga frigörelsen handlar om att kunna konkurrera utan att slita ihjäl sig. När kvinnor har pengar så blir det enbart de rika männen som kan dra fördelarna av pengar vid relationer med kvinnor, PUA var först i världen med att dra den korrekta slutsatsen av vad detta innebär rent praktiskt för män.

    Nämligen en gigantisk backlash mot feminina män.

    Samtidigt ser vi förutsägbart nog en uppgång för evolutionspsykologi som beskriver JUST hur män tvingades vara INNAN pengarnas storhetstid.

    ”Mäns traditionella arena: Ett konkurrensutsatt arbetsliv, där den enskilde mannen alltid mäts av och mäter andra, oftast relativt jämbördiga medspelare eller motståndare, efter just konkurrensförmåga.”

    Tror du att akademikermän (som hade mer pengar) fick mer attraktiva tjejer än arbetarmän? Så är det inte. Arbetarmän som saknade pengar tvingades bli bättre på andra saker. Dessa andra saker är idag när pengars värde för kvinnor sjunkit precis de egenskaper som värderas högre.

    PUA kallar det ”alfaegenskaper” visa vem man är med subcommunication, inte pengar. Inom PUA rörelsen får psykologen lektioner av byggarbetaren, journalisten får lektioner av gatumagikern, ekonomen som vill lära sig mer slutar som ekonom och blir dörrvakt på en strippklubb.

    ”Kvinnors traditionella arena: Ett icke-konkurrensutsatt vårdande eller omhändertagande av barn (eller sjuka…), där den enskilda kvinnan alltid befinner sig i överläge gentemot de “omhändertagna” barnen (eller de sjuka…).”

    Kvinnors primära konkurrens handlar – som Roy Baumeister påpekat om sociala kontakter. Inte pengar. Kvinnors konkurrens är allltså inte i jobbet i sig utan att känna rätt personer, vara politisk korrekt och ge bra intryck utåt.

    Det här vet jag mycket väl, jag känner personer inom vården och att göra ett bra jobb med patienterna var ju det minst prioriterade ämnet hos kvinnorna där. Mycket mer energi gick åt för sociala intriger.

    Dvs konkurrens om sociala positioner.

  42. per hagman skriver:

    Att Preskinn .

    Preskin du är ett tidens tecken.

    Vi ser en omvälvning från tidigare historiska socialistiska marxistiska dominerande förklaringsmodeller där feminismen kan betraktas som dess dödsskälvningar.

    Där marknadsekonomin inte är det politiska målet men dess bärare.

    Alliansens försök till en ny vision så här långt , har avstannat.

    Alliansen kommer snart förlora sin ….trovärdighet.

    Kommer AFA …vara det nya Europa ?

    Per Hagman

    AFA…. en ny fascistoid organisation

  43. Preskinn skriver:

    Hej Per.

    Jag är osäker på vad du menar, skulle du kunna expandera lite på:

    Tidens tecken
    Dagens partipolitik
    och AFA som det nya europa.

  44. per hagman skriver:

    Att leifer :

    LOL …”“Är vi män eller möss?”.

    klart vi är männ du Leifer.

    Per Hagman

  45. leifer skriver:

    Preskinn #38

    Jag tror också att det behövs nåt nytt, känns som både vänsterideologin och högerideologin nåt vägs ende (i alla fall i sina mera extrema former). Just nu är det liberalismen och mitten som känns mest gångbart.

    Tyvärr uppfattar jag ditt inlägg som ungefär när Lars Ohly eller Håkan Juholt pratar enbart fördelningspolitik, resonemang som ”att ta från det rika, ge till det fattiga”. Det funkar inte, och så rika är inte de rika så att pengarna räcker.

  46. leifer skriver:

    per hagman

    Ja givet ska alla räddas likvärdigt. Dvs människovärdet ska vara samma oavsett kön. Det var mitt budskap. När man ska rädda ”kvinnorna och barn” i livbåtarna, så är inte mäns liv lika mycket värt. Det finns då också en syn att män ändå kan agera och är mer komptenta. Kvinnor är värnlösa offer. Ungefär som i gamla Hollywood produktioner, då kvinnorna står still och skriker gällt när monstret kommer, helt utan möjlighet att agera. Hjälten kommer förstås och räddar henne. Hon är snygg nog för att bli räddad också. Givet är detta en patriarkalisk syn, ett patriarkat. Men till skillnad från feministernas beskrivning, så är även vanliga mäns liv mindre värdt i ett patriarkat.

    Man kan t.ex. tänka sig soldater i krig. Dom mest sämst lön och rang får offra sig. Generalen tjänar dock bra och ska skyddas, hans liv är mera värt. Samma gäller idag i fredstid, man kan se det även inom polisen. De mest högst lön tar minst risker för liv och lem. Det är då givet praktiskt att få män att offra sina liv för småpengar med resonemang som är du en ”man eller mus”. En riktigt man gör då uppoffring, springer in i elden utan hänsyn till sitt eget liv, för att ev rädda ett annat. Det är hjälten, allt annat är alltså fegt och skamligt för en man.
    I hollywoodproduktioen Titanic så hade ingenting förändrats, den rike fege mannen fuskade sig till en plats i livbåten. Alla som såg filmen tyckte då han var ett svin som inte lämnade sin plats till en kvinna eller barn.

  47. Nils D skriver:

    Att möta feminismen med hård konfrontation tror jag är en lång väg att gå.
    För feministernas grundupplevelse, den är att kvinnor är så genuint hotade i vår värld. Tanken på ett enda övergrepp mot en kvinna någonstans, paralyserar miljontals kvinnor långt ifrån där det utspelade sig.
    Hjälp dom att sätta det i proportion till all de miljoner som inte drabbats.
    Skräm inte de som redan är rädda.

  48. Preskinn skriver:

    Hur är det fördelningspolitik att exempelvis göra hus självförsörjande och matproduktion lokaliserad i möjligaste mån. Det är inte vad jag hör politiker tala om. Jag menar faktiska fysiska förändringar som låter oss själva etablera under vilka vilkor vi vill förvärvsarbeta etc.

    Fördelningspolitik är inte fel bara för att en elit äger rätten att kontrollera våra pengar, det är att en elit äger den rätten som är fel.

    Så maktkonsolidering får aldrig ifrågasättas eftersom den baseras på privat ägande. Inte ens om en handfull familjer kontrollerar tillgångar som ger dem makt över andra på en geopolitisk nivå?

  49. Fredrik skriver:

    -

  50. John Nilsson skriver:

    Aktivarum,

    Tack för svar igen.

    Det känns lite som att vi pratar förbi varandra fortfarande, men jag kanske inte heller själv har klart för mig riktigt vad det är jag vill säga, och då kan det ju bli otydligt för er andra också, tänker jag. En del av det du har skrivit har också gett mig en del att tänka på, men jag får be om att få återkomma till det senare. Har för närvarande inte ork eller tid (eller mod?) att reda ut det, så du får ”vinna” den här diskussionen tills vidare, om man säger så. :-/

    I övrigt instämmer jag i det mesta som Preskinn skriver kl. 15:42 och kl. 16:03 (kommentarerna 38 och 40).

  51. leifer skriver:

    preskinn

    Dom rika måste betala skatt givetvis och inte minst företag. Mycket tricksande idag.

    Men för att möjliggöra det du beskriver med jobb så måste skattetrycket ner kraftigt. Pris på långväga transporter måste öka så att man betalar för den miljöförstörelse man orsak. Men det gäller då tyvärr även sånt som flygresa till Thailand.

    Idag är det höga skattetrycket som en våt filt på tjänsteföretag, särskilt de som vänder sig till privatpersoner. En viss lättnad har vi dock sett med RUT och ROT, men det behöver förenklas och gälla alla tjänster.
    Skattesystemet skulle alltså behövs reformeras.
    Det samma gäller socialförsäkringssystemet, las, hyresregleringen m.m. Sånt tiden sprungit ifrån.

    Vi behöver ett nytt system som är långsiktigt hållbart ekonomiskt, miljömässigt och socialt. Kommunism och socialism t.ex. ger inte detta.

  52. Preskinn skriver:

    Absolut Leifer. Håller med. Subventioner i en form eller annan behövs då samhället måste förberedas på att möta framtidens verklighet. Alla vill jobba men vem kan finansiera?

  53. per hagman skriver:

    Att Leifer din kommentar 46 .

    Du leifer där fick du till det …snyggt skrivet .

    Leifer skriiver : ” så är även vanliga mäns liv mindre värdt i ett patriarkat.”

    Mkt snyggt leifer:

    Per Hagman

  54. [...] är bara att många som idag kallar sig för feminister jobbar för någonting helt annat. De skuldbelägger kollektivt mannen och det kan jag aldrig gå med på. ROKS anser jag förstörde ordet och dess egentliga mening [...]

Google