Från SCUM till mansfrågor, i en och samma text

27 november 2011, av Pelle Billing

På TUR-teaterns hemsida hittar jag en ytterst intressant kommentar till ett av deras blogginlägg. Det är signaturen Preskinn, som även driver sin egen blogg, som gör en riktigt fin exposé över könsroller – och varför det nu är männens tur att kräva insatser för viktiga mansfrågor.

Preskinn lyckas även med konststycket att inte på något sätt gå i clinch med Turteatern, utan att smidigt föra in diskussionen på ett djupare spår. Turteatern är bekant de som sätter upp det famösa SCUM-manifestet, och vars föreställning både hyllats och sågats i media den senaste tiden.

Jag publicerar kommentaren här i sin helhet, med ytterligare en länk till personens blogg, och så får han eller hon höra av sig till mig om detta ogillas.

Kommentaren tar fart efter några stycken, så läs hela vägen:

Jag har inte mycket till övers för de människor som inte inser att SCUM-uppsättningen är en satir. Men jag måste säga att jag är lika lite imponerad över detta sätt att förlöjliga och nedvärdera kritiker av pjäsen.

Tvivlande leker jag själv med tanken över om inte hela SCUM-uppsättningen egentligen är ett monumentalt och fantastiskt konstnärligt grepp som faktiskt försöker påtala något vi män aldrig får tala om öppet;

Society for Cutting up men. När jag reflekterar över orden och låter tanken vandra skulle man kunna tänka sig på ett samhälle där män ses som mindre än människor, som utbytbara inte mindra värda än vad de kan bidra med i arbete, inkomst etc. Den engelska frasen ”Human doings, not human beings” kommer till tanken.

Är det hela egentligen ett mästerligt konstnärligt tag för att belysa vad den manliga könsnormen och de i män internaliserade värdena innebär för männen i vårt samhälle?
Jag skulle så hemskt gärna vilja tro det…

Utan att beskylla ”gruppen” kvinnor för hur vårt samhälle behandlar oss som gärna stolt vill se oss själva som män, är det möjligtvis så att det finns ett problematisk och strukturellt förtryck av även oss?

Varför är ”buhuhu det är så synd om er män” standard-avfärdningen så fort man påtalar strukturell diskriminering mot män? Som om det handlade om att en av ”sidorna” måste vinna över den andra – och inte om att båda könen lider under samma förtryckare men på olika sätt?

Feminismen har i kombination med den tekniska och därmed sociala evolutionen av vårt samhälle lyckats med en fantastisk bedrift; att ha befriat kvinnan från egendom till självägande människa i samhället.

Vårt samhälle har sedan urminnes tider opererat under ett social antagande som ser kvinnor som samhällets egendom. Anledningen till detta torde vara att kvinnor i förhistoriska och även senare samhällen ansågs som det mest värdefulla man hade – för att överleva som stam och samhälle har alltid det överordnade målet vara att bevara kvinnor vid liv, utan kvinnor ingen befolkningstillväxt, ingen ny generation att trygga en åldrande befolkning, emedan ett samhälle kan överleva i åtminstone det långa loppet med endast ett fåtal män om det krisar.

Ni vet, kvinnor och barn först in i livbåtar och ut ur brinnande hus osv.
I grunden ett mycket logiskt och sunt tänkande – därmed blev det männens roll att agera som försvarare av kvinnorna i det fall det behövdes. Det är sådana här saker som skapar sociala strukturer och inte tvärt om. Eftersom resulterade detta i att kvinnors skyldighet mot det samhälle som skyddade dem transformerades till någon som kan uppfattas som en form av kollektivt anspråk om ägande av dem. Gradvis ökade denna tendens i takt med att samhällen blev mer och mer komplexa och allas ansvar (manliga och kvinnliga) blev så att säga delegerade till mindre och mindre enheter.

Samhällen gick från att vara kollektiva gemenskaper av någorlunda egalitär natur till att bli allt mer specialiserade och indelade i mindre storfamiljer. Denna utveckling togs till sin spets och blev som mest tydlig under industrialiseringen då kärnfamiljen blev enheten för social interaktion på allvar. I tidigmodern tid började nästa logiska steg i processen ta form på allvar – individualiseringen, och möjligheten till frigörelsen.

Man kan alltså se en process som börjar vid kollektiva manliga och kvinnliga ansvarsområden och skyldigheter och som slutar med dessa kodifierade i roller inom exempelvis en kärnfamilj. När behovet inte längre finns för detta system så upplevs det naturligtvis med rätta som ett slags socialt fängelse att bryta ut ur, vilket man framgångsrikt gjort på de flesta områden. Kvinnorörelser och feminismen har tagit ifrån det stora samhället rätten att kontrollera kvinnor på många områden. Rätten till abort, till skilsmässa, rätten till arbete, rösträtt osv osv. Det är en fantastisk utveckling och en stor förändring av vad det innebär att uppfatta sig själv som kvinna.

För kvinnans frihet handlade det om att förändra det totala förhållandet mellan kvinnan och allt runt omkring henne, inte bara gentemot män, utan stat, religion, sexualitet och många andra strukturer som inte enkelt bara kan förklaras som ”manliga strukturer” utan som summan av ett äldre samhälles totala system. Det är förståeligt, ibland praktiskt, men långt ifrån helt rättvisande att tala om allt som patriarkatet i den meningen.

Frågan är om mäns skyldigheter och sociala fängelser gentemot samhället et all också i ens jämförbar utsträckning förändrats. Det handlar trots allt om ett helt annat socialt kontrakt, som kvinnan inte bara tagit som det är och accepterat som även hennes – utan hon har naturligtvis tagit de rättigheter man saknat och om möjligt expanderat dem, ibland även till mäns fördel.

Det finns gott om tydliga tecken på strukturer i vårt samhälle som är direkt diskriminerande mot mannens rätt att ses som och vara en fri och fullvärd människa.

picture6

Män förväntas vara stoiska, självuppoffrande och inte klaga över de missförhållanden som påverkar dem. Det är inte en fråga om kvinna vs man, men det finns många intressanta statistiska fakta som pekar mot att män saknat en egen rörelse för frigörelse från de sociala och kulturella kedjor som binder just dem.

Fler män tar sitt liv än kvinnor men färre söker hjälp och samhället bemödar sig inte försöka komma till bukt med detta problem proaktivt på samma vis som man söker stödja unga tjejer. Förmodligen ett tecken på att det saknas en rörelse för gemensam förståelse över vilka problem som påverkar unga män.

De allra flesta offer för våld är män men väldigt lite resurser tillsätts av samhället för att få fler män att rapportera eller hantera de emotionella skadorna efteråt – betydligt större fokus ligger på att hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Detta är ytterligare ett tecken på att det saknas en rörelse som faktiskt belyser mäns problem i samhället och kräver riktade insatser.

Betydligt fler män dör i sitt arbete, drar på sig svårare arbetsskador och har lägre medellivslängd. Detta tyder inte bara på underprioritering av säkerheten i manliga yrken utan också på en möjlig orättvis arbetsfördelning åt båda hållen könsmässigt sett. Samtidigt går män mer sällan till läkaren då de är sjuka eller i smärta och går även mer sällan ner i arbetstid än kvinnor. Lite tycks göras för att få dem att göra något av det oftare. Återigen tecken på att mäns hälsa inte är en tillräckligt prioriterad fråga.

Att majoriteten av all våldsam brottslighet, våld och missbruk sker hos män, tyder på att män har allvarligare och fler psykiska och emotionella problem. Detta hanteras primärt i vårt samhälle genom bestraffningsmetoden efter att problemen kulminerat i personlighetskollaps och tagit formen av straffbart beteende.
Alldeles för lite resurser läggs på att faktiskt förstå, erbjuda hjälp och ta hand om män innan de kollapsar samman. Speciellt i relation till den skada det innebär att ignorera många av dessa helt uppenbara brister i hur män platsar in och mår i vårt samhälle. Återigen tecken på att män behöver grupper som sörjer för deras intressen i relation till hur samhället ser ut idag.

Män döms kategoriskt hårdare än kvinnor för samma brott. Det är svårare för män att få vårdnad av sina barn, speciellt ensam vårdnad – även i många fall där modern är direkt olämplig.

En mans ord väger inte lika starkt som en kvinnas i ord mot ord situationer.
Direkta lögner om våldtäkt kan allt för ofta leda till fällande domar, vilket också innebär att hot om falsk anmälan kan innebära ett fruktansvärt problem för en man som råkar hamna i fel situation med fel kvinna.

dvs män och kvinnor är inte lika inför lagen.

(återigen vill jag påminna om det inte handlar om män eller kvinnors rätt utan ALLAS rätt till att vara lika under lagen)

Men det enskilt största problemet är att vi inte får tala om detta eller organisera oss utan att bli kallade för kvinnohatare eller omanliga, mesiga, etc etc. Det är oerhört stigmatiserat att tala om män som strukturellt kränkta och förtryckta, för att man direkt antar att man måste mena att det andra könet förtrycker.

SYSTEM FÖRTRYCKER, inte KÖN.

Tyvärr är det ju så att många feminister går in i försvarsläge just på grund av att man inte kan lämna oss eller dom tänkandet bakom sig och erkänna att män vist är diskriminerade och strukturellt förtryckta big time.

Ja, feminsimen är kvinnornas rörelse – men ni måste ju se att vi män också behöver få tolka saker ur ett genusperspektiv som skiljer sig från erat, inte för att det är motsatt utan för att det ofta innehåller helt andra saker.

Kan inte feminister i Sverige, som har så lång erfarenhet och en sådan glöd uppmana till Manlig Pride? Be oss män vara stolta för vad vi gör i samhället, vi gör så fruktansvärt mycket positivt och får och mår så sjukt mycket skit för det. Kanske behöver män någon som kan hjälpa dem förstå sin egen situation? Kanske det inte är en stilletklack i ansiktet män behöver??? Utan en ryggdunk, en kram och en spark i baken?

Istället är allt man ser ännu ett trött ”radikalt” ombytande av patriarkatet.
Och allt ni får tillbaka är som vanligt en massa arga snubbar, vore det inte skönt att få ett stort TACK tillbaka från män i sverige för en gångs skull?

Fan är det för fel på mig… argumentera på internet… som om någon kommer lyssna.
Nu avslutar jag den här romanen.

Pöss

Tipstack: Går till John Nilsson!

 

47 kommentarer på “Från SCUM till mansfrågor, i en och samma text”

  1. Anon Ym skriver:

    Eller som en kvinna sa till polisen: ‘Det började med att han slog tillbaks’.

  2. Amadeus skriver:

    Applåd till det där!

  3. Gunnar (D.U.) skriver:

    Pelle B:
    Trevligt du håller med mig om att detta var väldigt bra skrivet!
    Jag tycker det är en väldigt bra förklaring om utgångspunkten för aktiviteterna inom mansrörelsen och det starka behovet av detta nu!

  4. Wow, detta var en underbar läsning!

  5. Patrik skriver:

    väl skrivet, håller med om det mesta

  6. Pelle Billing skriver:

    Gunnar,

    Det var bra att du också pushade för texten. När både du och John rekommenderade – två kloka röster – förstod jag att det var något extra.

  7. leifer skriver:

    Pelle

    Bra artikel på många sätt men upplever igen att det är mannen och mansrollen, som problematiseras främst.T.ex. nån problematiserande mot det ”friheter” kvinnor fått finns inte. Utan återigen mera navelskåderi på mannen alltså, tar det aldrig slut?

    Jag tror också att det blir alltfler män som börjar organisera sig och slåss för en förändring för män, men det kommer dock ta tid innan det sker. Och samtidigt står ju feminismen för löften om att även innefatta män, men när man pressar feminismen på det så slår man ju tillbaka bara. Fler och fler män börjar alltså vakna och inse att man blivit grundlurad av feminismen, utan att man för den delen vill ha tillbaka ett ”patriarkaliskt” samhälle.

    För mig känns det som att vi sitter fast nånstans mitt i mellan, i ett lags ingemansland. Och vad vi än gör så möts det av hård kritik eller är låsta av en gammal mansroll där vi ska vara stoiska och inte ”gnälla”. Med motton som att en bra karl reder sig själv. Vi är alltså duktig bakbundna och den vanliga mannens röst finns knappt inte i offentligheten, för de män som hörs där delar ofta inte den vanliga mannens vardag och problem. Och inte sällan är det den äldre generationen som dominerar och som fortfarande tror att vi lever på 60-talet (även en känga till SCUM-manifestet som skrevs då).

    Jag är f.ö. också övertygad att för att kvinnor ska kunna frigöras ytterligare, så behövs nya analyser med helhetsperspektiv. Ex detta med dubbelarbete (hem och arbete). Feminismen har kört fast och fixar inte att se problemet med att mer makt ger mer ansvar. Kvinnors huvudmakt över barnen och deras tillkomst, resulterar förstås i större ansvar. En kvinna som inte tar detta ansvar är en dålig människa. En mamma som satsar på sin karriär mer än på sina barn och dessutom säger det öppet, är en hemsk människa (till skillnad från pappan). Detta kommer inte förändras förrän kvinnor reellt tappar huvudmakten över barnen, och att det då blir 50-50, dvs jämställt. Då kommer även mer ansvar utkrävas av männen. På samma sätt måste man sluta se kvinnor som offer i arbetslivet och se dom som kompetenta människor som konkurrerar på lika villkor, först då får kvinnor full respekt för sin kompetens.

    Feminismen är alltså inte ens svaret längre för kvinnors frigörelse!

  8. Lavazza skriver:

    Det som beskrivs som fortyckande strukturer skulle jag beskriva som effektiv satt att hantera bristande resurser pa ett sa framgangsrikt satt som mojligt, ofta i direkt konkurrens med andra grupper, klaner etc. Att fortsatta pa samma satt efter den jack pot som fossila branslen utgor vore forstas mojligt och skulle fortfarande leda framgangar. Trycket mot ineffektivitet har dock minskat betydligt, vilket gett upphov till feminismen, som ar ytterst resursslosande och kortsiktig. Man har varit sega att reagera och har fortsatt att spela efter de gamla spelreglerna. Detta ar dock pa vag att upphora och man borjar istallet att fuska eller avsta fran att delta.

    Nar kvinnor inte ar ”accountable” i forhallande till man, sa finns det ingen anledning for man att vara ”responsible” for kvinnor. Nar kvinnor inte visar man respekt, finns det ingen anledning for man att visa karlek mot kvinnor. Vi kommer att fa se mycket elande innan det blir battre.

  9. Urban skriver:

    Leifer, håller med dig.. visst är det en intressant text, men den känns ändå väldigt: förlåt att jag är man, men… är personligen hjärtligt trött på det.

    Det känns som att texten är skriven av en vänstersnubbe som vrider sig som en mask på en metkrok då han vet att han inte ”får” tycka de här sakerna i sina egna kretsar på Södermalm (jag kan förstås ha helt fel). Som man och moderat på Östermalm behöver jag inte skämmas för mina manspositiva åsikter utan de är en del av ett liberalt credo.

    Roten till det onda är ju förstås den självuppoffrande, altruistiska moralen som män har behållit i mycket högre utsträckning än kvinnor. Det gör att vi blir lätta offer i ex. en vårdnadstvist eller förväntas ta saker ”som en man” när det kniper. Det håller oss på mattan och vänstern, som baserat hela sin ideologi på att någon måste offras, fortsätter att upprätthålla denna ordning. Förut var det kapitalisterna som skulle hängas högt, nu är det männen. Därför blir också SCUM löljigt förutsägbar i dagens paradigm.

  10. leifer skriver:

    Urban

    Mycket bra skrivet (som vanligt)!

    Jag funderar på varför SCUM dyker upp nu och i ett av världens mest jämställda land. Är det feminismen som är rädda för att börja tappa greppet som man verkar ha gjort i Norge? Eller är det så att man passa på i den tidsanda som råder ju nu där feminism boostas än mer?

    Rekommenderar den norska serien Hjernevask för att få ett annat perspektiv, man kan se alla avsnitten i datorn.

    http://genusnytt.wordpress.com/2011/11/27/norges-forskningsrad-lagger-ned-genusforskning/

    Pär Ström skriver;
    ”I vårt västra grannland har Norges Forskningsråd beslutat sig för att efter 17 år lägga ned programmet för kjønnsforskning, alltså genusforskning. År 2008 beslutades senast om att lägga 56 miljoner (norska) kronor på genusforskning under de kommande fyra åren. Det blir det sista som går av programmet. Det förnyas inte.”

    Jag misstänker att vi kan få se liknande trend i Sverige, efter valet 2014. Just nu är feminismen väldigt aktuell då det ju tydligen är en politisk sak även för högerblocket numera. Kampen om kvinnliga väljare alltså.

    Efter att ha sett första avsnittet i serien är jag väldigt förvånad över det norska genusforskarnas approach. Dom kunde ju säga det finns biologiska skillnader men att man valt att stödja forskningen på sociala skillnader. Då hade man kunna klara sig undan men nu verkar dom ju helt verklighetsfrånvarande och avsaknad av sunt förnuft. Jag tycker också man i första programmet missade en central sak. Dom pratar om att barn påverkas av sin omgivning, men jag är rätt säker på att barn påverkas mer av sin egen identitetssökning så att säga. Barn ser snabbt om dom är pojke eller flicka och vill då passa in i könsgruppen. Det är för mig också så att vara en i mängden, att passa in i en grupp, är den starkaste driften människan har. Den är starkare än könsdriften till och med (barn är ju inte ens könsmogna när dom söker sig sin könstillhörighet).

  11. Koo skriver:

    Mycket bra och tänkvärd text, Pelle!

    Som fd feminist har jag också många gånger funderat på exakt vad det är som gör att mäns organisering för mansfrågor är så oerhört provokativt för feministerna. De radikalas – de som verkligen hatar män – reaktion är ju begriplig. Men de feminister som inte verkar hata män, varför är detta så provokativt att de måste förlöjliga och håna varje försök att lyfta mansfrågorna?

    De enda mansfrågor som anses korrekt att diskutera är de som defineras utifrån feminismen – alltså en problematisering av mansrollen sett ur ett feministiskt perspektiv. Detta är ju naturligtvis helt ointressant eftersom det aldrig kan ge en helhetsbild. Och grundsynen är aldrig att mannen som företeelse är något positivt.

    Vi måste dekonstruera föreställningen om ”könsmaktsordningen”. Det är ur denna vettlösa tes det mesta av tokigheterna kommer.

  12. Backlash skriver:

    Inlägget pekar på en av feministernas många dubbla måttstockar. De feminister som å ena sidan tycker att mannen måste förändra sin könsroll. Men när mannen å andra sidan påpekar missförhållanden som drabbar honom, så kräver hon plötsligt att mannen ska vara macho, bita ihop och sluta klaga.
    ‘Gråtrunka’ som en betald krönikör på en stor dagstidning kallade mäns klagomål.

  13. Elina skriver:

    Är det inte dags att ifrågasätta den radikalfeministiska mytbildningen runt Valerie Solanas?

    Valerie Solanas är viktig i den radikalfeministiska mytologin.
    Valerie Solanas är också på många sätt en radikalfeministisk konstruktion. Det har varit viktigt att göra henne till ett offer. Ett offer för Patriarkatet. Utan den här offerrollen hade hon inte kunnat ta steget upp till nästa nivå: till rollen som feminismens hämnande ängel. Till den som hämnas allt det som Kvinnan genom historien blivit utsatt för av Mannen.

    Offerrollen bygger på att hon blev utsatt för sexuella övergrepp av pappan när hon var liten. Efter det revolterar hon. Börjar skolka från skolan. Misshandlas av sin morfar. Redan som femtonåring är hon hemlös och försörjer sig som prostituerad. Blir eventuellt gravid med en sjöman och föder eventuellt också en son som adopteras bort. Och blir lesbisk.

    Problemet med den här bilden av Valerie Solanas liv är att den kommer från henne själv. Valerie Solanas var en person som närmast strödde ur sig lögner och märkliga påståenden. Hon har till exempel sagt att hon skulle ha fått ett förskott på 100 000 000 dollar från maffian för att skriva en bok om sitt liv. Det finns faktiskt ingen större anledning att tro att något av vad hon säger är sant.

    Bilden av den skolkande hemlösa femtonåringen är också svår att få ihop med att hon bevisligen är framgångsrik i skolan, går ut High School och tar en examen i psykologi vid universitetet i Maryland, för att sedan arbeta som forskare vid universitetet i Minnesota.

    Radikalfeminismen behöver också Valerie Solanas som teoretiker och litterärt geni. Men de litterära kvaliteterna hos SCUM Manifesto är överdrivna. De flesta författare som nöjt sig med att enbart skriva och aldrig försökt döda någon har skrivit betydligt bättre än Valerie Solanas.

    Men det är trots allt lätt att tycka synd om människan Valerie Solanas. Mytoman, narcissist och misslyckad skytt som hon var. Jag tycker däremot inte synd om de som hyllar henne. De förtjänar enbart förakt. Och det är dags att ifrågasätta den bild de ger av Valerie Solanas.

  14. John Nilsson skriver:

    Kul att du uppmärksammade detta, Pelle!

  15. Preskinn skriver:

    Hej Pelle, du får absolut publicera vidare.
    Så länge alla förstår att jag står bara för min egen åsikt och att det där egentligen bara är typ blowing of steam i ett enda kör om vad jag surfade på den kvällen typ.

    Det har jag inget problem med. Tack alla för alla fina kommentarer. Det förväntade jag mig faktiskt inte. Har ni bra tips om dokumentärer osv, absolut inte bara relaterat till ämnet ovan så tar min site gärna emot och ger isf kredd i blogpost.

    Nu till nästa fråga.

    Jag är inte ansvarig för vad folk läser in i det eller säger med det som utgångspunkt. Det säger jag för att de manliga trollen gossar, ni finns, och ni är minst lika störiga.

    EXEMPEL

    Angående det urban säger tycker jag han dissar mig lite. Faktum är att han gör precis vad jag beskrev vissa feminister göra. Om man diskuterar frågan på ett civiliserat vís och visar att man faktiskt inte är dum i huvudet och mån om att så många som möjligt ska förstå en, så är man en mes och en vänstersnubbe.

    Jag lägger ned tiden på att försöka bidra med kontext och expanderar för att undvika missförstånd så långt det går. Guilty as charged.

    Jag ber inte om ursäkt för att jag är man.
    Det läser du in helt på din egen hand.
    Faktum är att jag säger motsatsen.

    Du sofistikerade moderata man från östermalm som kallar mig för en mes som vrider sig som en mask på en metkrok har uppnåt Epic Fail. Jag är övertygad om att jag är mer man än du, om det är det irrelevanta spelet du vill spela.

    Men det är ok för det du skrev var en kommentar på internet, precis som jag gjorde. Jag är 25, bor i östersund, har identifierat mig som vänster och inte höger i tonåren men sedan länge undvikit dessa färgglada och och bekväma förenklingsmodeller.

    Jag jobbar på slutstationen i din äldrevård, jag ser människorna när de dör och hur vi som samhälle och civilisation prioriterar hela den verksamheten. I de kretsarna talas det inte om höger och vänster, utan om ett system som havererat och måste bytas ut.

    Du kanske tycker att innehållet på min blogg exempelvis är vänster, det finns det säkert många som tycker. Från mitt perspektiv så har det bara blivit vad det blivit och är vad det är. Om man kan identifiera de faktiska problemen så spelar det ingen roll vad man kallar det att vilja lösa dem.

    Altruistisk moral (Altruism, oegennytta eller osjälviskhet (motsats till egoism)
    är inte problemet. Motsatsen är naturligtvis problemet. Om detta är vad som skiljer din höger från din uppfattning av ”min vänster” representerar så kan du kalla mig vänster ;)

    Så Peace alla, nu ska jag dricka folköl och klia mig på min vildbevuxna bringa bringa hahahaha

  16. Preskinn skriver:

    Och naturligtvis bringa 2x på slutet. Väldigt viktigt… fuuu

  17. Peter skriver:

    Lite off topic angående mäns livslängd.

    Ju mer man tänker på det desto mer framstår det som ett av de absolut största genusrelaterade problemen. Att Amalia Adamo m.fl. kan uppröras över påstådd brist på forskning på kvinnorelaterade sjukdomar är smått komiskt om man sätter det i relation till könens olika livslängd.

    Finns det någon forskning som analyserar vad i detta som beror på genetik, livsföring, förtida död p.g.a. olyckor eller brott, o.s.v.?

    Länk skulle uppskattas.

  18. Peter skriver:

    Och Preskinn: tack för ditt utmärkta inlägg i debatten debatten :)

  19. per hagman skriver:

    Apropå nedläggning av norsk genusforskning.

    Är det någon skillnad mellan genusforskning o rasbiologi ?

    Per Hagman

  20. Preskinn skriver:

    @ Per
    Ja den ena söker dela upp människor efter rastänkande.
    Om det är någon form av köns (dvs hona hane) forskning du vill jämföra så vad vet jag, men genus handlar väl mer om hur man själv uppfattar sin roll som man eller kvinna, inlärd självuppfattning etc. Vad som formar de sociala kontrakten kring könet och sexualiteten typ? Klar man borde kunna forska om det liksom tycker jag.

  21. Patrik skriver:

    Preskinn #21

    Det där var bra skrivet. Det förtjänar sannerligen svar.
    Du håller schysst nivå. Det lär du få positiv respons på för eller senare.

  22. Daniel skriver:

    Min spontana tanke efter att ha läst denna text är: det finns feminister som verkar tro att det är något slags nollsummespel.

  23. Urban skriver:

    Preskinn, ta det inte så hårt, jag hade uppenbarligen fel!

    Och vad gäller det där med att ”vara mer man än du” vänder jag mig verkligen emot då jag tycker att hela begreppet ”en riktig man” är en mansfälla och snudd på ett manligt självskadebeteende. Det har jag lämnat bakom mig för ett bra tag sedan då begreppet används som ett vapen emot oss som vill ha en förändring; dvs. ”bete dig som en riktig man och kom inte här och gnäll (som en kärring)”. Det här håller de flesta män på mattan – själv tänker jag att fortsätta gnälla!

    Och vad gäller mitt motstånd mot altruism så anser jag att män måste släppa den här viljan att uppoffra sig och vara samhällets stöttepelare eller vita riddare som finns till för alla andra utom för sig själva. Det leder bara till en utnyttjandesituation där vi förväntas uppoffra oss från allt till att betala jättemycket skatt då vi startar de stora företagen till att göra en massa farliga jobb (utan att kräva högre lön). Och resultatet av den mödan är att vi blir pissade på av en massa otacksamma feminister. Tror du att sån´t främjar ett altruistiskt beteende? Jag tror, eller snarare hoppas, inte det då män helt enkelt måste slänga en sådan moral på soptippen och börja hävda sitt egenvärde och börja leva för sin egen skull.

  24. Preskinn skriver:

    @ Patrik Tack mannen =)

  25. leifer skriver:

    Preskinn #15

    Du har fel om Urban och jag tycker han skriver mycket bättre än vad du gör.
    Är alla som inte håller med dig troll? Kändes oseriöst värre.

    Och du har ju vänsterretorik… ;)

    Din länk #21 var också märklig, män begår brott för att dom… är osäkra i sin manlighet? Frågan istället Leif GW Persson vad som är huvudskälet, han vet mer än du om brott.

    Kan du inte sluta navelskåda män? Det var ju just detta vi var less på.

  26. [...] Från SCUM till mansfrågor, i en och samma text Nov 27 [...]

  27. Pelle Billing skriver:

    Preskinn,

    Blev ytterligare ett blogginlägg på den texten:
    http://www.pellebilling.se/2011/11/hur-man-upplever-kollektivt-skuldbelaggande/

    Kontakta mig gärna via sajtens kontaktformulär.

  28. Urban skriver:

    Måste man vara så säker i sin manlighet då? Min erfarenhet av dessa män som är så säkra i sin manlighet är att de också är lätta att dupera i ex. en vårdnadtvist, stora, starka och tysta som de hunsats till att vara. Just för att de ville framstå som ”säkra i sin manlighet”. En tragisk paradox.

    Själv känner jag mig inte det minsta osäker i min manlighet av den enkla anledningen att jag inte längre bryr mig om den då jag ser vad hela det traditionella mansidealet gör mot oss män. Det är ingen slump att feminister skriker ”bete dig som en riktig man”, för vad händer när män inte längre bryr sig om att upprätthålla detta klassiska manliga paradigm? Horder av skattefinansierade feminister skulle helt säkert bli av med sin försörjning om vi tog det lugnt, njöt av livet, spelade dataspel eller drog ner på ambitionerna (som ändå skattas bort)?

    Självklart tycker jag inte att någon av oss ska dra ner på ambitionerna om vi inte vill det; jag har väldigt höga förväntningar på mig själv, men jag gör det för min egen skull, ingen annans.

  29. JockeVXO skriver:

    Återigen sprids lögnen om att kvinnor inte hade rösträtt före 1921…
    Varför tillåter vi feministiska lögner spridas så här?
    Rätt till arbete? Kvinnor har förvärvsarbetat sedan urminnes tider, Vilken lag var det som dikterade att kvinnor inte fick arbeta? Och om kvinnor har rätt till arbete, varför finns det då arbetslösa kvinnor? Helt klart ett brott mot mänskliga rättigheter (ojsan, ursäkta, jag menar såklart: kvinnskliga rättigheter).
    Rätt till skilsmässa? Hade män rätt att skilja sig, medan kvinnor tvingades uthärda äktenskap de inte ville vara kvar i?
    Rätt till abort? Kvinnor har det, män har det inte. Fan vad jämställt hörni!

    Kvinnor har som grupp aldrig varit förtryckta, de har varit diskriminerade på viss områden, detsamma gäller för män. Skillnaden är att diskriminering mot kvinnor har gjorts olaglig, medan diskriminering av män, inte bara fortsätter att vara laglig utan förvärrats.

    Gynocentrism är samhällets drog och feminismen dess langare.

  30. masa skriver:

    En välformulerad beskrivning av bakgrund och tillstånd i vårt samhälle, och den icke-konstruktiva attityd som feministiska företrädare alltför ofta står för.

  31. Preskinn skriver:

    @ Urban
    Det var inte allvarligt menat Urban, men det var underhållande för mig.
    Jag bara måste svara när jag liksom blir rätt fel-dissad men ändå dissad =D
    Jag förstår precis vad du menar, eller jag tänker att det är ett stoiskt ideal till stor del kanske snarare än Altruism. Vad som är skrivet är skrivet iaf, jag står för det jag skrivit, men jag är inte perfekt och det finns säkert en hel del fel och problem i det också.

    Haha jag har utmanat internet tillräckligt för mitt eget bästa.
    Det började båda gångerna med en kort kommenter som blev shitface lång och innan jag publicerade kände jag verkligen typ: vad fan håller jag ens på med?

    Hoppas det e lugnt urban

    @leifer
    Det gör han säkert, men han dissade mig på bloggen som jag precis hittat.
    Jag vet inget om urban förutom det han berättade. Jag blev småirriterad och trollade tillbaka. Ingen big deal.

    Jag känner lite så själv över min text som du påpekar också.
    Inte här för att göra någon less.

  32. Preskinn skriver:

    JockeVXO Kvinnorörelsen handlade mycket om hur kvinnor upplevde och faktiskt utnyttjade sina rättigheter också.

    Det är inte menat som ett manifesto, det är en kommentar på en blogg, sjukt lång men ändå – Jag orkar inte skriva mer. Du har nog rätt valid kritik av min kommenter på en annan blogg.

    All möjlig kritik kan visa sig krossa allt jag sagt. Isf tack för upplysningarna.
    Annars så är det bara vad det är. Egentligen tycker jag bara att det saknas en rörelse där män och kvinnor bara skärper sig och växer upp och tar tillbaka makten över vårt samhälle och gör hela skiten mer mänskligt.

  33. Patrik skriver:

    Preskinn #33
    ”Egentligen tycker jag bara att det saknas en rörelse där män och kvinnor bara skärper sig och växer upp och tar tillbaka makten över vårt samhälle och gör hela skiten mer mänskligt.#

    F´n amen to that!!

  34. leifer skriver:

    Preskinn #32

    Ok cool.

  35. JockeVXO skriver:

    Preskinn, tack för ditt svar. Jag vill också tacka dig för att du tar debatt med chauvinisterna på bl.a. Turteatern.

    Jag förstår att du, liksom den stora majoritet, inte vet sanningen om ämnen feminismen har anammat som ”sina frågor”, t.ex. rösträtten.
    Jag var själv, fram till ifjol ovetande om att det jag fått lära mig under min skolgång angående detta ämne var lögn.

    Jag säger inte att en kvinnorörelse är fel, men att en kvinnorörelse som baserar all sin teori och sitt praktiska arbete på en sexistisk ideologi (feminismen) utan att ens en gång ifrågasätta den eller dess slutledningar inte är något annat än en sexistisk rörelse som verkar för chauvinism. Om sedan kvinnor (de inblandade i rörelsen alltså, inte alla kvinnor) upplever att det de gjort och alltjämt gör är ”rättvist” eller ”rättfärdigat”, beroende på vilken smak av feminism de föredrar, så har det inte med saken att göra enligt mig. Faktum kvarstår: Kvinnor har aldrig någonsin varit förtryckta, och all denna kvotering och ”positiva” diskriminering/särbehandling är chauvinism och inget annat.

    P.S. En fråga, är ditt namn en slags ordvits på ‘förhud’ för att visa att du är intaktivist? D.S.

  36. Preskinn skriver:

    JockeVXO

    Du beter dig vettigt, men jag kan inte ta ställning, skulle du kunna länka till något material ang rösträtten?

    heh ang preskinn så är det en felstavad ordvits ja – hette det på battle.net back in the days när jag lirade starcraft originalet =P sen blev det bara ett nick typ.

    Kan inte säga att jag är intaktivist, men jag tycker det är en grym handling som borde vara förbjuden ja. Självklart.

  37. dolf skriver:

    Preskinns kommentar var tankvärd, även om han fick mig att vända taggarna utåt redan i första meningen, den om ”Jag har inte mycket till övers för de människor som inte inser att SCUM-uppsättningen är en satir.” Jag tycker snarare tvärtom att det är obegripligt hur någon kan uppfatta manifestet som satir.
    Men bortsett från det, även om jag kanske inte höll med om allt, så … fram för fler inlägg av den typen.

  38. JockeVXO skriver:

    Eftersom jag själv är så pass dum att jag aldrig sparar de källor jag argumenterar med utgångspunkt från och nu inte hittar just dem jag söker så får du nöja dig med ett antal av de andra som inte är riktigt lika bra på att förklara rösträttsreformerna i svensk historia:

    http://www.regeringen.se/sb/d/2468

    http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____11493.aspx

    http://www.riksdagen.se/templates/R_Page____11568.aspx

    ”Först med rösträttsreformen 1907/1909 fick alla män rösträtt i Sverige. Men det fanns villkor för att få utnyttja sin rösträtt. Mannen var tvungen att vara myndig och vara en ”välfrejdad” man som var ordentlig, oberoende och fullgjorde sina medborgerliga plikter, det vill säga han gjorde sin värnplikt, betalade sin skatt och försörjde sig själv och de sina. Kvinnorna i Sverige fick vänta ända till år 1921 på sin rösträttsreform.” ( http://web.comhem.se/~u13115096/Sverige/riksdagen.html ) <- En hel sida med annan information som inte är relevant, så jag tog bara det stycket.

    Vill dock påpeka några saker här nedan:

    1. Kvinnor röstade i Rikets Ständer (ståndsriksdagen) under frihetstiden (cirka 1720-1770), samt efter den gustavianska eran då vi hade kungligt envälde.

    2. Från år 1867 hade vi tvåkammarriksdag, där den första kammaren var så kallade indirekta val och andra kammaren var direkta val. Olika regler gällde för dessa, dessa källor beskriver bara andra kammaren, även jag kommer att huvudsakligen koncentrera mig på den.

    3. Dessa källor motsäger sig själva vid ett par tillfällen och har några andra fel, t.ex.skriver de först att rika kvinnor fick rösta för att i nästa paragraf skriva att alla kvinnor nekades rösträtt, vilket inte stämmer. Ett annat fel är att de skriver att män fick allmän rösträtt 1907/1909 och kvinnor 1921, vilket är fel på två punkter:

    a) 1907/1909 var när besluten om att män skulle få ”allmän rösträtt” till andra kammaren togs av riksdagen, men första valet då detta implementerades var 1911; medan 1921 var året då det första val då kvinnor hade allmän rösträtt till andra kammaren hölls, detta beslut fattades 1919: de beskriver alltså två olika händelser.

    b) Män fick egentlig allmän och lika rösträtt med kvinnor till andra kammaren 1923, första val 1924, då riksdagen släppte kravet på fullgjord värnplikt, före detta var det inte lika och snarare röstförtjänst än rösträtt.

    Du får ursäkta om detta framstår som lite kluddigt, men jag är lite småtrött och orkar inte skriva om eller ens ordna mina tankar. Om jag utelämnat något eller hittar de källor jag söker efter gör jag ett nytt inlägg. Om du har några frågor, så fråga på.

  39. Aktivarum skriver:

    JockeVXO:

    Bra skrivet, jag kompletterar

    5. Fullständig allmän rösträtt i Sverige infördes först 1945 då även socialbidragstagare fick rösträtt, tills dess så var delar av befolkningen icke röstberättigade.

    6. Det var en mycket mindre andel av kvinnorna som ansåg rösträtten var viktig än som är populärt hos feminister att påstå idag. Stora delar av kvinnorna struntade helt i att rösta 1921 så feminister ljuger inte bara om män, mycket av deras beskrivningar av kvinnor är också deras påhittade fantasier.

    7. Beslutet att låta kvinnor få rösträtt togs i den andra kammaren över tio år innan det 1918-1919 togs i den första kammaren. Även händelsen 1919 som JockeVXO nämner är felaktig. Vad som hände 1919 var att reglerna för första kammaren byttes ut. Kvinnor fick då automatiskt rösträtt i enlighet med REDAN TAGET BESLUT I MAJORITET FLERA ÅR TIDIGARE men som aldrig blev verklighet pga första kammarens rätt att lägga veto.

    8. Skillnaden i år mellan 1911 och 1921 är irrelevant eftersom det inte var kamp mellan män och kvinnor som skedde utan tvärtom män som kämpade mot andra män i FÖRSTA VÄRLDSKRIGET. Det var effekterna av första världskriget som ledde till förverkligandet av redan tagna beslut gällande rösträtten.

    9. Tvärtemot vad feministiska fabler påstår så hade bägge grupper redan bestämt kvinnor skulle få rösträtt. Den första kammaren FÖRSENADE beslutet, de sade inte nej utan krävde helt enkelt ett antal vetenskapliga kriterier skulle uppfyllas först. Detta hade inget med kön att göra, samma personer var lika negativa till att arbetarmän fick rösträtt.

    10. Se youtube-videon med Alain Soral. Där förklaras tydligt hur lite den moderna kvinnorörelsen haft med de flesta kvinnor att göra

    http://aktivarum.wordpress.com/2011/08/01/radikalfeminismen-10-korta-lektioner-via-certatio/

  40. Patrik skriver:

    JockeVXO
    Tack för info

    Aktivarum
    Och tack likaså.
    Punkt 9 undrar jag över. Jag trodde första kammaren var fylld med råkonservativa känslor angående kvinnors roll i samhället och att det var tvärstopp på den punkten där. Och att det var därför som inte frågan om kvinnors röstberättigande fördes fram samtidigt som männens om det nu var så. Och att det alltså var därför första kammaren använde sitt veto så att andra kammaren i praktiken inte hade rösträtt förräns 1921.

  41. Andreas Nurbo skriver:

    Patrik: De hade i praktiken rösträtt 1919. Sen blir det vanskligt eftersom kvinnor hade rösträtt även innan 1919. Folk verkar tro att kvinnor inte kunde rösta alls i något sammanhang före 1921.

  42. Patrik skriver:

    Andreas Nurbo

    Ja just det. Tack!

    Jag tänkte mest på att det inte i praktiken fanns någon rösträtt för andra kammarens män innan 1918 var det väl och sen för kvinnor 1919 och så ett första demokratiskt val 1921. Om jag nu fattat rätt. Men då utelämnas alla unga män utan gjord värnplikt och socberoende.

  43. JockeVXO skriver:

    För att klargöra:
    Jag får be om ursäkt, vet inte vad den andra länken gör där. Jag måste ha kopierat fel och nu minns jag inte vilken länk jag skulle ha.
    Citatet vid min fjärde länk är för att stödja min punkt 3b.
    Har fortfarande inte hittat den länk jag sökte efter igår, jag minns bara att den var från regeringens, riksdagens eller valmyndighetens hemsida men minns varken ledord eller titel. Om jag hittar den så kommer jag att spara den, då den var mer ingående vad gäller rösträttsreformern under tvåkammarriksdagen samt kort nämnde situationen i ståndsriksdagen.
    Kom även på att wikipedia kan vara till hjälp:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvinnlig_r%C3%B6str%C3%A4tt
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Allm%C3%A4n_r%C3%B6str%C3%A4tt
    http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6str%C3%A4tt#R.C3.B6str.C3.A4ttens_utveckling_i_Sverige

    @Aktivarum, tack så mycket. Självklart har du helt rätt angående första kammarens motstånd fram till och med 1919. Och, även de mest ”råkonservativa” inom första kammaren var i allmänhet positivt inställda till utvidgandet av rösträtten men ville ‘skynda långsamt’ som man säger med små steg i taget.

  44. Preskinn skriver:

    Tack allihopa för att ni kommer med länkar och info.
    Intressant läsning.

  45. JockeVXO skriver:

    Varsågod, ju fler som får reda på sanningen desto bättre. Sanning och logik är feminismens största fiende.

Google