Farligt att romantisera våldet i SCUM

18 november 2011, av Pelle Billing

athena-farrokhzad

Jag bloggade precis om hur extremisterna redan har tagit tillräckligt med plats i jämställdhetsdiskursen. Och det dröjde bara fem minuter tills jag fick se ett exempel på extremism som gör mig riktigt ledsen.

Det är Athena Farrokhzad som skriver i Aftonbladet, och som på fullt allvar förespråkar våld som debattmetod.

Hon har tydligen varit i Oslo och föreläst för ”ett gäng poeter och kommunister” och där velat koppla ihop Solanas SCUM-manifest med Kommunistiska manifestet. Hon tyckte att denna koppling var solklar, men publiken tyckte något annat:

De tyckte att jag var en rabiat lesbisk manshatarkommunist. Huvudet på spiken.

Publiken kritiserar henne för att hata män, medan Farrokhzad förefaller stolt över detta. Artikeln fortsätter sedan:

Lika benägen som jag var att läsa ihop Solanas med Marx och Engels, lika benägna var de att läsa ihop Solanas med Anders Behring Breivik. Hur kunde jag komma där och predika våld efter vad de hade varit med om den 22 juli?

Ja, det kan man ju fråga sig. Det framstår som något okänsligt att börja tala om våld mot halva befolkningen – vare sig det är allvarligt menat eller inte – så snart efter den nationella tragedi som drabbade Norge i somras.

Farrokhzad hävdar å sin sida att alla typer av våld inte är identiska:

Det spelade ingen roll hur mycket jag försökte förklara att den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld.

Det stämmer att förtryckta personer i en diktatur kan ha en moralisk rätt att göra uppror, för att få till stånd en demokrati. Men detta ska vara minsta möjliga våld för att få bort diktaturen. I en demokrati har däremot våldet ingen plats. För att förändra får man engagera sig i samhällsdebatten (eller i ett samtal).

Publiken i Norge visar sig vara förvånansvärt tydliga i vad de tycker om svenskans idéer:

I deras ögon var Solanas en galning som, i analogi med Breivik, försökt mörda Andy Warhol som en pr-kupp för sitt hatmanifest.

Ja, detta är ju inte bara vad publiken tycker utan det är den historiebeskrivning som anses vara sann, om man läser på i ämnet.

Farrokhzad är dock övertygad om att det bara är i Oslo som hennes idéer inte tas emot. I Sverige är fortfarande dörren öppen för mer aggressiv kamp:

Fylld av storasysterligt högmog försäkrade jag kvinnorna på plats om att något liknande aldrig skulle kunna hända i Sverige.

Men väl på plats här hemma visade det sig att det visst kommit protester. Den här bloggen betonade hur fel det var att låta gymnasieungdomar se på SCUM-föreställningen, vilket i sin tur ledde till planerandet av en demonstration emot detta.

Även i media uppmärksammades det hela, där först jag och sedan Johan Lundberg var kritiska i P1-debatter.

Farrokhzad lyfter även mordhotet mot SCUM-föreställningen, och fördömandet av detta är väl den samsyn som går att hitta mellan henne och mig själv.

Mot slutet av artikeln kommer tyvärr den starkaste passagen av alla:

Själv har jag några egna frågor till Turteatern: Varför försöker ni släta över SCUM:s politiska budskap genom att kalla manifestet för en parodi? Tror ni inte Solanas menade lika mycket allvar som Marx?

Med tanke på att Farrokhzad redan pratat om legitimt våld ovan, och med tanke på hur SCUM-manifestet ser ut, får jag en obehaglig känsla när jag läser detta. Är vissa typer av våld mot män legitima, i hennes jämställdhetskamp?

Jag hoppas innerligt att jag har fel, och hon är välkommen att kontakta mig med ett förtydligande om hon tar avstånd från alla typer av våld, inkludsive mot män.

För egen del – och förhoppningsvis med stöd av alla mina läsare – tar jag avstånd från alla typer av våldsromantiseringar. Förhoppningsvis ska Aftonbladet inse det tveksamma i Farrokhzads artikel, och klargöra att våldsromantiseringar inte har någon plats hos dem heller.

 

59 kommentarer på “Farligt att romantisera våldet i SCUM”

  1. Anders skriver:

    Den här SCUM-historien är ett av det jag reagerat starkast på länge. Men det har varit bra, folk bekänner färg.

    Man vet nu mer vilka de är som tycker det är legitimt med hatbudskap som debattmetod. De som tycker att det hör hemma i skolan. De som tror på kollektiv skuld, och de som tycker det är okej att hämnas på dagens män och pojkar för vad enskilda individer av manligt kön gjort långt tillbaka i tiden. De som tycker det är okej att skjuta gränserna framåt mot en ännu mer aggressiv ton i debatten.

    Hade det varit nazistiska åsikter som förts fram hade det faktiskt varit mindre problematiskt, för det står hela samhället mot. Men nu handlar det om att sträcka en ganska brett förekommande syn (män är kollektivt skyldiga etc) till en extrem nivå, med tanken ”det ligger något i det”. Faran med det är oklart hur långt man ska dra det. Visst man ska inte mörda alla män, men alla pojkar och män kanske ska anses vara sämre människor, lite mindre värda? Det är så fruktansvärt smaklöst.

    Det som är lite chockerande ändå tycker jag att det inte är fler i gammelmedia som tar avstånd från denna typ av hatpredikan. Det är inte okej, oavsett vilket håll man riktar sparkarna.

  2. Jonte skriver:

    Jag tror att snart kommer sansade och kloka feminister misstänka att alla dessa scumhyllande extremister Som Athena Farrokzhad är utsända av könskonservativa misogyner i syfte att svartmåla all feminism. Ingen kan väl undgå att se att såna här människor gör feminismen en enorm björntjänst?

    Extremister finns inom alla politiska inriktningar. Inom socialismen kan man kalla den för stalinism eller sovjetkommunism, inom liberalismen finns den socialdarwinistiska anarkokapitalismen och inom konservatismen hittar vi människor som vill förbjuda homosexualitet och sex före äktenskapet med mera

    Skillnaden är att det bara är extremfeministerna som släpps fram nästan dagligen i media och som regelbundet får skriva på stora tidningars kultursidor och får teateruppsättningar och annat med vålds och hatpropaganda betald med skattepengar. Extremisterna inom dom andra inriktningarna stängs ute. Detta är feminismens stora problem och orsaken till att så många börjar se på den med avsky. Folk kopplar till slut ihop feminism med galningar som Athena Farrokzhad. Är det så konstigt när dom hela tiden bereds plats i offentligheten för att representera feminismen?

  3. Rick skriver:

    Det är förstås helt groteskt att en journalist vid Sveriges största dagstidning åker till Norge för att propagera för politiskt våld. Det är ett symptom på att någonting är fullkomligt galet i det svenska samhället – en fullständig brist på proportioner.
    I Sveriges grannländer brukar man småle åt svenskarnas uppblåsta egon, men det här tar ändå priset.
    Resonemanget att de förtryckta får ta till våld är fullkomligt absurt i ett nordiskt samhälle, För visst anser sig Breivik också tillhöra de förtryckta…

  4. Backlash skriver:

    En vinkel på det hela är att det nog vore fullständigt otänkbart att i en kulturyttring vara mer specifik angående vilka män som borde mördas. Om det t.ex. uppviglades mot svarta män, vita män, eller bosniska män? Eller ännu värre, namngivna personer.

    Men när man förespråkar att mörda ALLA män, alltså även ovan nämnda grupper, blir det plötsligt OK.

    Finns inte brottet uppvigling kvar i lagboken?

  5. Medborgare X skriver:

    Pelle

    Jag säger som Pär Ström brukar säga. Man baxnar! Men tyvärr kan jag inte säga att jag blir förvånad. :(

  6. NinniTokan skriver:

    Men herregud, vilken nöt!
    Skönt att se att det finns mer sans i Norge iaf.

    För egen del – och förhoppningsvis med stöd av alla mina läsare – tar jag avstånd från alla typer av våldsromantiseringar.
    Amen!

  7. Törnrosa skriver:

    Anders: Rent allmänt tror jag att gammelmedia fortfarande har problem med att hitta sin plats i den nya cybervärlden. Många härinne klagar på journalister och att de inte uppmärksammar vad som händer på nätet. Och nu pratar jag inte om ”debatthungriga kändisjournalister”.

    Jag tror nog att de uppmärksammar – men det är ruskigt svårt att få bra genomlysande grepp på något som ändras var tionde sekund. Alltså blir det kanske många gånger snabba och kanske ”felaktiga” slutsatser.

    Tidningsfolk är precis som samhället i övrigt – majoriteten är så klart jättebra justa människor som vill göra sitt jobb så väl som det överhuvud taget går.

    Det behövs tid – även på den fronten – för att det ska kunna bli ett bra samtal.
    Min åsikt.

  8. AV skriver:

    Frågan är om man ska skratta eller gråta. Sällan har man sett en sådan brist på fingertoppskänsla.
    Utöyamasakern och bomben är fortfarande blödande sår hos norrmännen, som de långsamt försöker läka. Det bärande i efterarbetet har varit förståelse för varandras olikhet, att lyssna på varandra och att våld aldrig är lösningen. Arbetet stöds helhjärtat av alla från höger till vänster. Och så ställer hon sig upp och häller salt i såret genom att förespråka våld mot hela folkgrupper i politiskt syfte! Ursäkta uttrycket, men hur j-a dum får man vara? Kan man vara mer fanatisk blind för andras känslor och synpunkter? Kan man vara mer empatilös utan att klassas som psykopat?
    Det finns vissa saker man bara inte gör med folk som har obearbetade traumor. Man kör inte en Westboro Baptist Church-demonstration mot en familj som förlorat sin anhöriga i Irak, man demonstrerar inte med nazistiska slagord i Berlin och man skojar inte om massmord i Rwanda. Förstår man inte det har man allvarliga sociala problem.

  9. [...] Pelle Billing har bloggat om detta. Om Medborgare X är ”näthatare” vad är Athena Farrokhzad då? ”Den 22 juli [...]

  10. leifer skriver:

    Kanske inte är nån slump att man tar till SCUM nu från feminitiskt håll? Feminismen har allt mer gått i stå i takt med att orättvisorna försvunnit för kvinnor. Vad göra? Jo blåsa liv i könskampen genom att göra teater av SCUM. Givet gillar många feminster uppmärksamheten detta ger. Men personligen tror jag det skadar den seriösa delen av feminsmen mer, märkligt kanske dock hur tyst det är, fler feminister borde stå upp och ta kraftigt avstånd från SCUM. Var är annars trovärdigheten?

  11. Patrik skriver:

    Hon avslutar med: ”Alla menar allvar, det är det som är antagonism”
    Hon vill ha krig. När de förtryckta reser sig då börjar det roliga.
    Aftonbladet kultur slår nya rekord. Igen!!

  12. Ivar J skriver:

    ”Dramatens skådespelare läser på måndag ur ”Scum-manifestet” i solidaritet med Turteatern.”

    http://www.svd.se/kultur/dramatenskadisar-laser-scum_6646164.svd

    Känns som ett lite märkligt val med tanke på den norska responsen.

  13. Lasse skriver:

    @Leifer

    ”Men personligen tror jag det skadar den seriösa delen av feminsmen mer, märkligt kanske dock hur tyst det är, fler feminister borde stå upp och ta kraftigt avstånd från SCUM. Var är annars trovärdigheten?”

    Håller med dig, själv anar jag desperata åtgärder för att hålla feminismen vid liv.

    Det råder en märklig och tyst acceptans i feministleden.

    Bära eller brista det är frågan.

  14. Backlash skriver:

    What AV said

  15. Backlash skriver:

    DOLF: Att gå runt med en förskärare vore brott mot knivlagen

  16. Men@Work skriver:

    Våld är alltid den sista utvägen. Vi har långt ifrån nått dit. Jag hoppas hon kommer på bättre tankar, men hoppas inte för mycket…

  17. leifer skriver:

    Det centrala med scum är ju just den avslutande frågan på kultursidan i Aftonbladet

    ”Själv har jag några egna frågor till Turteatern: Varför försöker ni släta över SCUM:s politiska budskap genom att kalla manifestet för en parodi? Tror ni inte Solanas menade lika mycket allvar som Marx?”

    Dvs det centrala är vad man menar är sant och vad är falskt i hennes text.

    För mig är grunden i feminismen egentligen lika behandling oavsett kön. Att alla ska bli behandlade som människor först och främst och att kön ska vara sekundärt. Det är så jag försöker behandla mina medmänniskor också. Det kanske låter tråkigt?

  18. Anders skriver:

    Läser man detta blir man inte alls förvånad….

    http://www.fajaf.com/lokalt/solanas.html

    Ligger ju helt i linje med deras arbete…..

  19. leifer skriver:

    Anders

    Denna del förklarar ju ett å annat…

    ”Barnapappan är vår farligaste fiende, han inser vilka vi är och vad vi står för. Han arbetar natt och dag, politiskt och juridiskt, privat och offentligt, för att få kontroll över reproduktionen inte bara inom familjen utan också bortom den. Han skyr inga medel, precis som vi. Barnapappan har insett vad det handlar om – en strid på liv och död, pappan är vår intelligentaste och farligaste fiende, han måste förintas med alla till buds stående medel.”

    Var det en beskrivning av Pelle Billing månne?

  20. krakel skriver:

    Torstensson

    ”Vad fan är detta för män som finns i mansrörelsen.” – Känner likadant, bara att jag är så blasé att jag knappt bryr mig, det finns människor med obearbetad ilska, sorg och rädsla i alla led, och det är upp till oss att fortsätta och hålla god ton trotts detta. Tillhör jag någon mansrörelse? Nej, jag jobbar för det jag tror på. Blir jag glad om jag träffar någon likasinnad att jobba tillsammans med? Ja, så fortsätt kämpa kära du.

  21. leifer skriver:

    Krakel och Torstensson

    Samtidigt kan ju det där bli ett argument för att slippa kämpa. Bekvämt alltså.

    Hur många män är våldsamma och sysslar med hot? Blir det inte som feminister som säger att män är våldsverkare och våldtäktsmän, när det bara är en liten del som är såna?

    Notera också att Pelles rörelse inte givet är en mansrörelse, utan i såna fall mer en jämställdhetsrörelse.

    Att vara EMOT nåt är mer enande än att vara FÖR nåt konkret. På Genusnytt ser man det tydligt, många män där är inte intresserade av jämställdhet utan förenas enbart i nån slags anti-feminism. Jag misstänker också att männen har sin kultur emot sig, denna med att vara ensam och stark. Nåt som vi präglats med och gör att man närmast dubbelbestraffas vad man än gör. Även de patriarkaliska resterna känns väldigt motsägelsefulla där män som är typ gapiga, egoistiska, självgoda, självcentrerade och dominanta ju på många sätt också är jäklig jobbiga människor att ha att göra med många gånger.

  22. John Nilsson skriver:

    Medborgare X och dolf,
    Er hotfulla ton till trots, tror jag att Pelles och Hannahs möte, deras öppna samtal och betygande av sin ömsesidiga respekt skrämmer den feministiska media- och kultureliten ännu mera än vad ni gör. Varför skulle de annars höja tonläget nu, dels med Athena Farrokhzads artikel i Aftonbladet och med Dramatens ”stödläsning” av SCUM-manifestet?

    Att hota och prata förskärare spelar dem bara i händerna – den medielogiken är de experter på – men när två människor som Pelle och Hannah inte nedlåter sig till att spela på en offerroll, utan möts i respekt och visar att de är beredda att ta ansvar, både för sina egna och i någon mån för varandras liv – ja, då verkar det vara mera än de klarar av. För varför uppmärksammar de inte annars detta smått fantastiska som hänt på den här bloggen och på Hannahs One-way Communication de senaste dagarna? De har, om jag för en gångs skull ska vara lite frank, antagligen aldrig varit så skitnödiga som nu, och det är gissningsvis inte era hot som de upplever som mest dramatiska och hotfulla, utan respekten, sakligheten och den uppriktiga viljan att förstå sin motpart, som lyser igenom i det Pelle och Hannah (och nu också flera andra) har sagt och skrivit.

    Så snälla ni, lägg ner ert aggressiva och hotfulla språkbruk, om ni nu verkligen vill skrämma skiten ur den feministiska media- och kultureliten, och lyssna istället på vad Gene Sharp har att säga (i boken ”The Politics of Nonviolent Action” utgiven 1973):

    …”Ultimately, therefore, freedom is not something which a ruler ”gives” his subjects [...] Instead, the extent and intensity of the ruler’s power will be set by the strength of the subjects and the condition of the whole society”…

    (Fritt översatt:
    ”Ytterst sett är därför frihet inte någonting en härskare ”ger” sina undersåtar/medborgare [...] Det är istället så att omfattningen och intensiteten av härskarens makt bestäms av undersåtarnas/medborgarnas styrka och förhållandena i samhället i stort”.)

    Detta torde också gälla för vem som sätter agendan i jämställdhetsdebatten, tänker jag. Här har nu Pelle och Hannah visat initiativkraft och styrka, samtidigt som internet gjort en debatt mellan oss ”vanliga medborgare” möjlig, vilket tydligen har gjort att de som tidigare mera obehindrat har kunnat dominera denna debatt, nu är duktigt nervösa. Varför har vi annars ännu inte sett någon artikel eller krönika om ”en ny nätrespekt”, ”en ny försonlig nätdialog” eller bara om ”en ny, vänligare ton i jämställdhetsdebatten”? Nej, den feministiska eliten har valt ett annat spår. Men låt dom provocera och hota så mycket dom vill (för är inte Farrokhzads artikel ett slags förtäckt hot?) – gentemot ett stort antal män och kvinnor, som engagerar sig i en respektfull och konstruktiv dialog, kommer de i längden att stå sig slätt. Och som det står i skriften (Rom 12:20):

    …”är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.”

    ;-)

  23. Lorem Ipsum skriver:

    Vill man ha majs måste man plantera majs. Det är hedervärt av Pelle att öppna upp för dialog.

  24. Backlash skriver:

    …”är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud.”

    Vår fiende är inte en ‘han’

    :)

  25. Lorem Ipsum skriver:

    @Backlash, en hen kanske? :D

  26. krakel skriver:

    Leifer

    Med ”det finns människor med obearbetad ilska, sorg och rädsla i alla led” menar jag alla led, inkluderat politiker, präster, socialbidragstagare, f-människor, rika, invandrare, skolbarn, jämställdister, kockar, busschaufförer, fattiga, utvandrare, och deltidsanställda. Lika många ruttna feminister som det finns ruttna miljöaktivister, politiker, jehovas vittnen, dansbandsmusiker, finansmän, eller mansaktivister och jämställdhetsaktivister. Och när man vänder på det lika många fantastiska i varje kategori. Livet har lärt mig att det finns bra och dåliga människor över allt, och att kasta stenar får de utan synd göra, jag försöker lära mig att säga ifrån istället.

  27. Mörker skriver:

    Man ska nog vara försiktig med att prata om hypotetiskt självvärn. Det kan lätt förvrängas av angriparen till att man hotar. Självklart har alla rätt till ett mycket begränsat självvärn, så det behöver inte sägas.

    Det är ju jättebra att feministerna #prataromdet D.v.s. de pratar om sitt politiska våld, och även om relationsvåldet de utövar (sitter i TV-soffor och får förståelse av varandra). Visst är det läskigt att de nu känner sig så trygga i den diskriminering och det våld de redan normaliserat att de nu kan vara helt öppna med sitt hat och hur de ska trappa upp våldet.

    oj, måste sluta :-)

  28. Pelle Billing skriver:

    Jag har gått in och modererat en del i den här tråden. Ni kan nog gissa vilket inlägg jag tagit bort. Har även tagit bort/redigerat ett par inlägg som refererade till det borttagna (och ingen skugga över dessa personer, som var emot det som skrevs).

  29. Pelle Billing skriver:

    Jag vill även rekommendera John N:s kommentar ovan.

    Jag vet att det finns stort missnöje över rådande jämställdhetspolitik (jag har väl själv skrivit om mitt missnöje en gång eller två…). Men förutom att kritisera (vilket är legitimt), låt oss också vara konstruktiva! Låt oss se vår egen styrka och våra möjligheter att förändra. Låt oss samarbeta med de som också är konstruktiva och vill mänskligheten väl. De finns ibland där vi minst anar det.

    Gör vi detta är det extremisterna som med tiden kommer att framstå som lite udda och ointressanta.

  30. Andreas Nurbo skriver:

    John N: Alltså jag har svårt att se det stora i att två personer snackat. Vem har inte samtalat med feminister, i skolan, över middag osv?
    Ingen bryr sig egentligen. Att det skrivs krönikor i tidningarna osv har inget att göra med att två personer har fikat. Början på nåt nytt? En icke-feminist och feminist har fikat, inte troligt.
    Ska det ske förändringar snabbare är det dags för lite demonstrationer. Själv hade man inte en susning om att det var mansdag idag isf hade det ju varit lämpligt att ordna med manifestationer i malmö, göteborg och stockholm.

  31. John Nilsson skriver:

    Andreas Nurbo säger kl 01:58:
    ”John N: Alltså jag har svårt att se det stora i att två personer snackat. Vem har inte samtalat med feminister, i skolan, över middag osv?”

    Det stora kanske inte är att de har ”snackat” med varandra, utan att de också har lyssnat på varandra? För en gångs skull, alltså.

    Så jo, det är stort, tycker jag. När misstro och låsta positioner mellan människor, ersätts med nyfikenhet och ett hopp om förbättrade relationer – då är det stort.

    Det finns förstås inga garantier om att denna (försiktiga) nyfikenhet och förändrade samtalston mellan oss kommer att vara för evigt, men det visar ändå på en möjlighet för var och en av oss: att vi kan ta makten i våra egna liv och bygga relationer även med våra ”motståndare”, utan att vare sig behöva invänta ”maktens” tillåtelse eller dess initiativ. Vi kan själva ta ansvar och tillsammans leda oss själva dit vi vill, utan att ett enda hatiskt ord behöver gå över våra läppar eller att en enda kula behöver avlossas. Hatet och provokationerna kan vi överlåta till andra, samtidigt som vi går vår egen ”öppna” väg och själva bestämmer hur vi ska agera utifrån vad vi tillsammans önskar uppnå. Sen kan vi bara hoppas att andra och kanske rentav ”maktens” företrädare, med tiden kommer att vilja ansluta sig till oss.

  32. John Nilsson skriver:

    dolf (och Medborgare X),
    Jag förstår er ilska (och ert hat), tro inte annat. De som hyllar SCUM-manifestet bär nog också en hel del ilska och hat inom sig, även om de kallar det för ”gyllene” eller ”kärlek” (och även om jag har svårare att förstå vad deras ilska och hat går ut på). Men jag kommer också att tänka på ett japanskt ordspråk, som jag har läst:

    ”Den som skrattar åt ilska är alltid den starkaste”.

    Lättare sagt än gjort kanske, men jag hoppas ni förstår vart jag vill komma.

  33. Mia skriver:

    Alla gör vi våra tolkningar och ‘värderar’ saker olika. Några menar att MX bara vände på steken. Jag delar inte den uppfattningen. Att symboliskt säga att man borde utropa män (det ekonomiska systemet, handikappade etc och slutligen hela mänskligheten, inkl kvinnor vilket VS gör i sitt manifest) är inte samma sak som att namnge ett par personer specifikt i Sverige, idag.

    Det finns mycket riktigt ‘stridslystna maktmänniskor’ överallt. Och nu ska jag ‘filosofera’ lite (och dela JNs tankar ovan?).

    Om det förut var mest ‘maktmän’ i det offentliga livet och ‘maktkvinnor’ nu tagit upp kampen så är det mest en kamp mellan ‘maktmänniskor’ såväl i partitoppar, media/kulturen och i företag/styrelseposter (jfr makten sägs vila på tre ben; ekonomi, politik och media). Och ‘maktkvinnor’ är nog minst lika goda kålsupare som ‘maktmän’.

    Och mitt emellan/under dessa ‘maktmänniskor’ finns en majoritet av vanliga män och kvinnor som inte ‘wanna be right (win) they just wanna be happy’. Och i det perspektivet så ja då föredrar även jag att inte ”invänta “maktens” tillåtelse eller dess initiativ” och agera som deras ‘soldater’. Samtal före konfrontation alltså. Hur ofta har inte vanligt folk (oftast män) fått (manipulerats/hetsats att) utkämpa ‘maktmänniskors’ krig och folket (såväl män som kvinnor) fått betala priset sas?

    Ps
    AV, bara sådär vill jag säga att jag tycker du har sagt mycket kloka saker de senaste dagarna.

  34. leifer skriver:

    Backlash

    Vår fiende är inte en ‘han’

    Jag håller inte med och har sagt tidigare att vanliga männens största fiende mycket väl kan vara män med makt och status. Dom ser inte alls dom problem som vanliga män har. Dom använder gärna också feminismen i egoistiska syften för att få ännu mera makt och status. Men framförallt styr och påverkar dessa män samhällsutvecklingen mer än dom vanliga männen.

  35. Pelle Billing skriver:

    Dolf,

    Jag förstår din ilska och frustration. Hur kan det anses som att SCUM har ett viktig budskap, hos många kulturskribenter? Räcker det inte med den mansnegativitet som redan finns?

    Samtidigt hjälper det inte att börja beskriva hur du skulle försvara dig om du blir attackerad. Självfallet du och alla av oss rätt till självförsvar. Så det är inte det.

    Men du spelar med i en negativ energi och en våldsromantik när du gör detta. Det finns mer konstruktiva sätt att reagera:

    – Gå med i en pappabarn-grupp
    – Engagera dig i Internationella Mansdagen 2012
    – Var en förebild åt pojkar och unga män i din närhet
    – Skriv en bekymrad insändare och skicka till alla de stora tidningarna
    – Stöd någon av oss som viger våra liv till att förändra könsdebatten

    Om du behöver en motiverande sinnebild så se dig som en förkämpe för nästa generation av pojkar och män. De ska få växa upp med en positiv mansbild, och det är upp till oss som är vuxna män för tillfället att fixa detta.

    Människan har alltid mötts av problem. Orättfärdiga problem, jobbiga problem. Det här är en av vår tids problem. Visst kan vi gnälla, men sedan gäller det att göra det som människan alltid har gjort. Kavla upp ärmarna och börja jobba mot något bättre.

  36. leifer skriver:

    krakel

    Jag undrar ändå vad du tyckte om den sista biten jag skrev i #21. Jag menar att det finns ett problem där, och som feminismen också identifierat. Samtidigt som det är motsägelsefullt. Ex män som uppför sig som jag skrev, får t.ex. kanske lättare ragg på tjejer. Feminismen skulle ju då egentligen kalla såna tjejer för patriarkaliska också, dvs en del av patriarket. Problemet är också också kvinnor som kallar sig feminister väljer ofta män som har patriarkaliskt beteende, sen må det så vara att dom är skolade i en sån tid och inte kan frigöra sig. Men det kanske också handlar om biologi.

    Jag vet bara att jag själv har svårt att föra en dialog med såna män och undviker dom helst. Hur ska dom då passa in i en modern jämställdhetsrörelse?

    Jag tycker vi bör kunna problematisera både kvinnor och män. Annars blir vi bara som de sämsta feministerna som också är ensidiga och kritiserar då enbart det motsatta könet.

    Mitt problematiserande blir då ex mot män med makt och status, liksom män som har just en patriarkalisk kulturell skolning. Det gäller då ju särskilt män som egentligen inte alls är intresserad av jämställdhet 2.0 egentligen, dvs där målet är ett jämställt samhälle alltså.

  37. Andreas Nurbo skriver:

    John N: Jag har också lyssnat på feminister, fått en del att tänka om osv. Jag ser inte det som en stor grej. De som ”omvänds” om man säger så är de som inte är hårdnackade feminister från början. De har blivit det för det var det man skulle vara, ihop med dålig kunskap om ”andra sidan”.

    Sen är det ju så att bådas verklighetsbild inte kan vara rätt i många fall. En måste ha fel. Hur många troende är villiga att erkänna att de hade fel? Att erkänna att de hade fel är att erkänna att en stor del av deras identitet är felaktig.

  38. dolf skriver:

    @Pelle
    Ta och läs om min kommentar. Nu har jag den inte själv, så kan inte citera den. Men vill minnas att jag sa att SCUM-manifestet kommer att generera våld och att det bara är en tidsfråga tills några fanatiska scummare gör slag i sak och börjar mörda män. Vi har flera andra extrema rörelser på PK-sidan som tar till våld och hot, t.ex. AFA (AntiFascistisk Aktion eller vad det står för) och extrema djurrättsrörelser trots att dessa implicit säger sig vara mot våld. Varför skulle SCUM-anhängare vara något undantag, särskilt som SCUM faktiskt förespråkar våldet. Även om 95% av råfeministerna är såpass sunda (vilket jag tvivlar starkt på) att de aldrig skulle få för sig att börja gå omkring och mörda män, så finns då 5% (förmodligen mycket mer) psykopater kvar som mycket väl kan gå igång på manifestet, skall vi sitta stillatigande när de ger sig på män?

    Jag är all-in för yttrandefrihet, jag tycker absolut att Edwarts et al skall ha rätt att framföra sin teaterversion av manifestet. Precis som man skall ha rätt att kritisera det. Så länge inga faktiska hot (inbegriper avsikt att utföra brott), förtal (som i min definition inbegriper lögn) eller stämplingar (inbegriper försök eller förberedelse till brott via en annan) förekommer, vilket det inte har gjort, vare sig från min eller Medborgare X sida. Ingen sund människa som har läsförståelsen i behåll uppfattar MX inlägg som ett hot om hen inte avsiktligt väljer att tolka det så. Visst det är obehagligt, och jag förstår att det börjar krypa i skinnet på Andrea Edwards och resten av packet när de läser det. Precis som det börjar krypa i skinnet på mig när mediakören stämmer upp sin hyllningssång till SCUM-manifestet. SCUM-manifestet i sig stör mig inte, jag tycker faktiskt det är ganska kul att någon lyckats skriva ett fyrtiotal sidor renodlad diatrib som enbart för fram budskapet att män är svin som bör utrotas. Solanas var uppenbart psykotisk. Och jag kan förstå att någon skulle vilja göra teater av det. Det jag vänder mig emot är att hela mediaetablissemanget är medlöpare till själva budskapet i SCUM och att man inskränker yttrandefriheten för kritikerna.

    Mina egna kommentarer som du tog bort, klargjorde klart och tydligt att min ”våldsbenägenhet” handlade om självförsvar. Jag har alltid haft som princip att 1) aldrig slå första slaget (de andra får ”draw first blood” för att citera Rambo) och 2) alla fighter är all-in, det finns inga renhåriga eller begränsade fighter, alla regler har upphört att gälla. Och det har konsekvenser.
    Jag är tvärtemot vad det kan verka inte alls någon våldsromantiker, jag skyr våld som pesten och går långa omvägar för att undvika det, och försöker alltid avstyra bråk och mäkla fred. Jag skulle förmodligen ha betraktats av mina vänner som en utpräglad fegis om det inte vore för att jag ändå alltid håller min position och vägrar ”fly” när konfliktsituationer blåser upp.
    Men när någon angriper en med en uttalad avsikt att skada eller döda (som SCUM-manifestet uttrycker) är det inte dags för fredsförhandlingar längre. Blir jag angripen (och jag menar nu fysiskt, inte verbalt) av några scummare så kommer mitt svar också att bli fysiskt.
    Jag vill inte driva upp debatten till krigshetsarnivån, men någon behöver säga ifrån, vilket jag tycker MX gjorde, och någon behöver ta sida med MX, vilket jag gör.

    Jag är grymt besviken på dig Pelle att du censurerar bort mina kommentarer, jag använder inte hårt och rått språk oöverlagt, när jag gör det har jag ett syfte med det. Jag räknade inte med att få medhåll (jag är inte korkad), jag begrep mycket väl att du skulle ta avstånd från det. Men trodde inte att du skulle förfalla till censur. Jag hade ett liknande fall hos Pär Ström, där han hade ett inlägg där någon feminist hade ordat om mansgrisar, varvid jag lade in en kort kommentar där jag använde mig av kvinnosuggor, och denna kommentar blev bortrensad för den ansågs gå över gränsen (i ett inlägg om mansgrisar, öh?), samtidigt kryllar Pär Ströms kommentarsfält titt som tätt med rabiata feminister som vräker ur sig glåpord och hån i stil ”med ni gubbslem som sitter och runkar” och liknande invektiv utan att föra någon som helst sakliga argument.

    Så, jag undrar Pelle (och Pär Ström om du skulle råka läsa detta), 1) tycker ni verkligen att det är rätt att censurera bort material som använder retorik på samma nivå som det som debatteras när detta görs i ett argumentativt syfte och 2) hur försvarar ni att ni censurerar bort inlägg från era anhängare när ni samtidigt accepterar inlägg från motståndarsidan som är långt värre?

  39. John Nilsson skriver:

    Andreas Nurbo,
    Okej, vi uppfattar det hela lite olika. Jag tror att detta ”nya” offentliga samtal är betydelsefullt, och att det skiljer sig från olika privata konversationer man kan ha med enskilda feminister. Detta ”nya samtal” tror jag är en kollektiv angelägenhet för flera människor på ”båda sidor” och det har, som jag ser det, potential att växa till något mycket större. Men om du har haft bra samtal med feminister sedan länge, så är du bara att gratulera – speciellt så här på den Internationella mansdagen! :-)

    Du skriver också:
    ”Sen är det ju så att bådas verklighetsbild inte kan vara rätt i många fall. En måste ha fel. Hur många troende är villiga att erkänna att de hade fel? Att erkänna att de hade fel är att erkänna att en stor del av deras identitet är felaktig.”

    Det ligger en hel del i detta. Att rannsaka sig själv och ompröva sådant man länge trott på och hållit för sant är jobbigt, och det kanske rentav är det mest plågsamma man har att ta sig an som människa? Det är också nära förknippat med ens identitet, som du skriver. Men man behöver inte föra alla samtal med ambitionen att reda ut vad som är ”sant”, i någon slags objektiv mening, tänker jag. Man har kommit långt, när två parter som tidigare stått långt ifrån och pratat förbi varandra, faktiskt börjar lyssna på varandra. Sen räcker kanske inte det hela vägen, till sist måste man också ta sig an ”sanningen” eller vad som är verkligt. Men att kunna lyssna på varandra är i alla fall ett första steg i processen mot försoning och åtgärdandet av de faktiska missförhållanden och brister i relationen som föreligger.

  40. John Nilsson skriver:

    mia och leifer,
    Instämmer i vad ni säger ovan om ”maktmänniskor” respektive ”män med makt och status”.

  41. Antimilitant skriver:

    En kommentar angående TUR-teatern och Dramatens (med flera teatrar?) ”solidaritetsläsning” av SCUM-manifestet. Jag undrar om inte radikalfeminismen är på väg att göra ett självmål här. Historien upprepar sig som bekant, men hittills har de feminister som deltar i debatten vägrat att kommentera den uppenbara parallellen till hur man genom kollektiv skuldbeläggning hetsade mot judar i det tredje riket.

    Vad ska man göra när ett så starkt argument medvetet ignoreras och förvrängs? Kanske kan man ta till symboler? En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Ett sätt att protestera mot föreställningen och uppläsningarna och samtidigt respektera det fria ordet kan kanske vara att gå dit, men samtidigt tyst markera sin åsikt genom en kraftfull symbol.

    Jag tror att en gul Davidsstjärna (som judarna fick bära i tredje riket) på bröstet skulle fungera. I stället för ”Jude” kunde man skriva texten ”Aldrig mer!” på stjärnan. Inte minst skulle det bli en tankeställare för skådespelarna att få skrika ut sin hattext mot en publik som de ser framför sig som judar. En så pass tydlig och bildmässigt tacksam symbol är också svår för media att ignorera.

    Man kan också dela ut gula självhäftande stjärnor till alla män vid entrén till teatern.

    Aldrig mer kollektiv skuldbeläggning!

    Om ni tror på idén, så sprid den vidare!

  42. [...] av SCUM-manifestet har väckt stor debatt under senaste veckan. Många har jämfört Valerie Solanas’ hatiska SCUM-manifest [...]

  43. Erik LL skriver:

    Ah vad synd, läste igenom kommentarerna och hoppades på en kommentar från den rabiata praktidioten.

    Norrmännen har bra mycket mer hjärna än vad många svenskar har. Dags för en flytt?

  44. Johan skriver:

    Dolf,

    Det ligger en hel del i vad du säger och jag sympatiserar, tro mig. Det jag har att säga är egentligen två saker.

    1) Är det verkligen bra att använda ord som ”kvinnosugga”? Vad vinner vi på att säga så? Jag håller helt med, om en kvinna kallar mig mansgris så har jag ”rätt” att kalla henne ”kvinnosugga” men om vi bortser från att det ger mig kortvarig personlig tillfredsställelse, vad vinner jag och vad vinner min sakfråga på en sådan framställan? Det finns en känd viral video på Youtube där en kvinna ger en man en lavett och han, helt oväntat, slår tillbaka. Resultatet är att tv-programmets vakter misshandlar honom så att han hamnar på sjukhus under det att han skriker ”Howcome she can hit?” Jag måste erkänna att jag tyckte det var rätt av honom att dra till kvinnan, men har någonting vunnits? Vi pratar dessutom här om rena fysiska attacker och sådana förtjänar andra motåtgärder är ord skrivna på en blogg.

    2) Om du skulle ”vinna” striden genom att använda samma metoder som dina motståndare, fast smutsigare, skulle du då vara villig att använda dem? Det här är en central fråga för mig. Visst, om vi var inbegripna i någon form av utrotningskrig så skulle allt vara tillåtet men vi är inte inbegripna utrotningskrig. Feminister använder idag, enligt mig, vidrig argumentation, kollektivt skuldbeläggande och smutskastning. Jag tror personligen att det inte beror på att de är feminister, utan på att de representerar den förhärskande åsikten. Jag skulle inte vilja kopiera deras metoder eftersom jag då kanske vinner striden men förlorar kriget, om du förstår vad jag menar.

  45. John Nilsson skriver:

    Antimilitant,
    Skriver inte Solanas om mannen som en ”biologisk olycka”? Kanske passar då denna symbol:

    http://www.stickergiant.com/Merchant2/imgs/450/rps8531c_450.jpeg

    Förklaring:
    http://en.wikipedia.org/wiki/Biological_hazard

  46. John Nilsson skriver:

    …kanske i någon slags kombination med denna?
    http://www.scienceblogs.de/astrodicticum-simplex/2010/03/31/500px-Mars_symbol.svg.png

    Men… jag vet inte om det är så lyckat att göra något av detta. Det kommer antagligen att betraktas som överdrivet, förlöjligas och kanske rentav väcka protester från judiskt håll. I dagsläget handlar det ju i alla fall mera om att spektaklet går emot skolans värdegrund om allas lika värde och så, och att man kan se SCUM-föreställningen som en form av mobbning, som knappast är lämplig att skolan pressar på sina elever. Men visst, det industriella massmördandet av judar (och en del andra grupper) gjordes möjligt genom att en ”officiell” och offentligt sanktionerad hatretorik fått verka i samhället – där finns det en anknytning.

  47. dolf skriver:

    @Johan
    Man vinner väl inget på att använda uttryck som ”kvinnosugga”. Jag strävar inte heller efter denna typ av krigföring, eller krigföring över huvud taget. Och på det hela taget så föredrar jag att höja mig över den andra sidans smutskastning och skamgrepp, men det finns en gräns, åtminstone som jag känner, där det blir ren självförnedring att vända andra kinden till och hålla en trevlig ton och vara hyfsad. (killen i YouTube clippet, jag vet vilket du menar, gjorde i mitt tycke helt rätt) Finns det någon som på allvar tycker att judarna skulle ha försökt diskutera med Gestapo när det knackade på dörren mitt i natten? Eller borde de ha plockat fram vad de än hade för vapen och bjudit motstånd? Om judarna överlag istället för att fogligt följa med hade gått i strid när de blev hämtade, med förskärare eller vad de nu hade till hands, så hade vi kanske sluppit läsa om förintelsen idag. (Som en sidonot, i Sverige ruskar vi alltid på huvudet och amerikanarnas rätt att bära vapen, men det tål att tänka på att i diktaturer har medborgarna INTE rätt att ha vapen, hade de det skulle Gestapo, KBG, Homeland Security och liknade statliga terrororganisationer inte fungera lika bra). Mig veterligt står det ingenstans i Mein Kampf att man skall döda judar, än mindre att man skall gas ihjäl dem. Ändå gick man från demokrati (och Hitler kom till makten demokratiskt, det bör man inte glömma) till folkmord med ”duschar” och krematorieugnar på ungefär 10 år. Idag hyllar svensk kulturelit Solanas manifest som faktiskt propagerar för att mörda män och till och med säger att man skall gasa ihjäl dem i självmordscenter. Hur kommer Sverige att se ut 2021?
    Med det i åtanke tycker jag att det är en ren förolämpning att censurera mig för att jag inte lismar utan säger rent ut var jag står i frågan.
    Det sagt, jag dricker gärna kaffe med feminister och diskuterar med dem. Visar de normalt hyfs och är villiga att umgås som civiliserat folk så kommer jag också att möta dem med den respekt som jag anser att alla människor i grunden förtjänar.

  48. John Nilsson skriver:

    Till de av oss som inte fattat det “roliga” med SCUM-manifestet skriver Athena Farrokhzad…

    “Tillåt mig att lite torrt konstatera: Anklagelser om humorlöshet är en härskarteknik. Det är ingen konst att skratta åt skämt som inte befäster ens underordning. En bög som får en spark i magen viker sig inte av skratt nästa gång någon frågar vad det är för skillnad mellan fjollor och fotbollar. Leendet är ett verktyg för social repression, den rådande ordningens farligaste marknadsföringsknep. Humor är den privilegierades lyx och den marginaliserades mest välbevarade hemlighet.”

    ;-)

    ( http://www.aftonbladet.se/kultur/article4107056.ab )

    *

    Turteatern har för övrigt skrivit lite nytt om “SCUM-karusellen” och är åtminstone i andra delen (under “Till våra kritiker”…), något mer nyanserade och konstruktiva nu:

    …”När ni pratar om att det är mannen som är förtryckt i vårt samhälle, så vill jag bara säga: JA! Männen är också förtryckta av manssamhället! I min drömvärld så hade vi stått sida vid sida och kämpat mot det som verkligen förtrycker och begränsar människan, vi hade övervunnit vår känsla av maktlöshet, vår känsla av att inte tillhöra någonting, vi hade riktat vår energi åt att återta makten över våra liv, över våra sociala förhållanden, våra städer, våra arbetsplatser, över våra kroppar och vi hade hävdat rätten att vara hela människor (eller snarare: slippa vara någon överhuvud taget) som är beroende av varandra och interagerar känslomässigt och praktiskt för att skapa en rolig och meningsfull värld!”…

    ( http://turteatern.se/2011/11/18/tack-och-uppmaning/ )

    De har också lagt ut några fler citat av kända historiska män, citat som gissningsvis också är med i “föreställningen”. Dessa citat är, liksom SCUM-manifestet i sig, inte någon kul läsning de heller. Martin Luther (1482-1546), den kristna kyrkans reformator och en av protestantismens förgrundsgestalter, filosoferar verkligen på hög nivå:

    ”Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet.”

    Jaja…

    En sak som dessa citat visar, är väl att det är tur att vi människor har varandra, för där den ene sviktar kan den andra kompensera och rätta till. Samtidigt tycker jag att citaten också visar, att även om vi misstar oss på en del områden och tänker (och kanske handlar) helt galet, så kan vi på andra områden ändå lämna viktiga bidrag till vårt gemensamma liv och arv. För det är väl ändå inte just för dessa citat, som vi oftast uppmärksammar de här citerade personerna/männen, eller?

    ( http://turteatern.se/scum-manifestet/ )

  49. Mia. skriver:

    Det gamla ”men hon/han sa/gjorde/började…” alltså.

    Letar man i litteraturen kan jag slå vad om att man hittar en och annan hyllning av kvinnan/modern också samt en och annan passus där man ‘dräper av’ män och manlighet.

    Och jag köper inte att feminismen är ‘frälsningen’

    ”Till våra kritiker vill jag säga:
    det är en tragedi att ni inte kan eller vill se den befrielse av MÄNNISKAN som feminism kan innebära.” /Turteatern

    Eller att kvinnan är av naturen god

    ”En kvinna tar inte bara sin individualitet för given, hon vet också att det enda som är fel är att skada andra människor och att meningen med livet är kärlek.”
    - Valerie Solanas, SCUM manifestet

    Det finns gott om kvinnor som inte drar sig för att skada andra och som sprider mer hat än kärlek. ‘Maktmänniska som maktmänniska’.

    Gemensam och ömsesidig strävan efter människors lika värde och att bekämpa förtryck och intolerans har jag dock inga problem att skriva under på.

  50. John Nilsson skriver:

    Med anledning av det Erik Holmström skriver om feminismen och frigörelsen av MÄNNISKAN:

    Det gamla samhället var, enligt feministerna, androcentriskt och misogynt (där det ena är oupplösligt förenat med det andra).

    Den feministiska ideologin och ”genusvetenskapen” är, enligt mig, gynocentrisk och misandrisk (där det ena är oupplösligt förenat med det andra).

    Det jämställdistiska samhället kommer att vara…

    …di- eller polycentriskt och ekvivalistiskt?
    …individocentriskt och humilistiskt? (av latinets humilitas = ödmjukhet)
    …non-aprioristiskt? (typ: ”av det förra (här: den biologiska könstillhörigheten) följer ingenting – inga krav eller någon förväntan på ett särskilt förhållningssätt eller beteende” – jfr. http://sv.wikipedia.org/wiki/A_priori )
    … [ditt förslag]?

    (Min poäng är att det är viktigt vilka ord man använder!)

    *

    … ”Det är inte bara viktigt med MÅLET, utan hur vi tar oss dit. Ja, målet är att män (liksom kvinnor) ska ha möjlighet att vara människor, med alla dimensioner av varande det innebär. Men det är minst lika viktigt hur vi tar oss dit. Poängen är; om vi straffar män till att ta sig dit kommer de aldrig att ta sig dit. Att i egenskap av ditt kön uppbära skuldbördan är omöjligt att kombinera med MÅLET, att tillåtas vara känslig, mjuk och sårbar (liksom alla andra egenskaper som ingår i det mänskliga registret).” …

    http://slsken.blogspot.com/2008/10/mansrollen.html

  51. Andreas Nurbo skriver:

    John Nilsson: Så vissa män har haft en nedvärderande attityd om kvinnor om vi går bakåt tiden? Vad i hela friden har det att göra med att hylla SCUM IDAG?
    Ingen hyllar ju de gamla stofilernas uttalande. Så har mänskligheten gått framåt men feminismen bakåt?

  52. John Nilsson skriver:

    Andreas Nurbo,
    Feministerna kanske inte är riktigt uppdaterade på hur samhället ser ut idag? ;-)

  53. leifer skriver:

    Jag såg filem Sucker Punch igår, kan tänka mig att ilskan och stilen påminner om SCUM. Alla män i filmen (utom mannen i fantasin?) är riktigt överdjävliga svin. Samtidigt kanske det fanns nån slags allmän kritik mot show business också?

    http://www.imdb.com/title/tt0978764/

  54. dolf skriver:

    @Pelle
    Du säger ”Jag har gått in och modererat en del i den här tråden. Ni kan nog gissa vilket inlägg jag tagit bort. Har även tagit bort/redigerat ett par inlägg som refererade till det borttagna (och ingen skugga över dessa personer, som var emot det som skrevs).”
    Så ingen skugga över dem som invänder mot mig, men skugga över mig menar du?
    Lustigt att inte ens Aftonbladet som är något av det mest ryggradslösa man kan tänka sig har tagit bort min kommentar, som gick i samma anda som den jag började med här, från Athena Farrokhzads krönika.
    När du moderar bort mina kommentarer så innebär detta en form av historierevision, jag kan inte återge vad jag själv sa eftersom kommentarerna är borttagna, så jag kan inte heller försvara vad jag sa eller förklara om något blivit missförstått. Jag kan inte ens be om ursäkt eller göra en pudel om det skulle vara motiverat (det är det inte). Jag vet inte ens exakt vad jag sa, jag vet däremot vad jag avsåg och inte avsåg att säga men har inte längre någon möjlighet att korrigera eventuella missuppfattningar.
    Om mina kommentarer inte är välkomna så står det dig fritt att blockera mig så jag inte kan lägga in några. Men jag anser att du är moraliskt förpliktigad att låta postade kommentarer stå kvar om du inte har synnerliga skäl (såsom att en kommentar i sig innebär ett direkt lagbrott)
    Jag förväntar mig ett bättre bemötande från dig än Aftonbladet.

  55. Pelle Billing skriver:

    Dolf,

    Det ursprungliga inlägg är borttaget men du har nu i två ytterligare inlägg fått förklara vad du skrev. Det tycker jag är schysst.

    Att du nästan upplever en dubbelmoral om vem som får vara mest aggressiv, kan liknas vid Civil Rights Movement i USA. De svarta männen ansågs vara djuriska och farliga av de vita, därför visste de att de var tvungna att protestera fredligt, korrekt men ändå utan att bli rädda. Så när det kom vita personer som spottade på dem eller t o m slog till dem, så satt de kvar på fel restaurang, men slog inte tillbaka.
    Det är därför det är korrekt med en fredlig manifestation i Stockholm utanför SCUM-föreställningen, men inte att börja mordhota feminister.

    Nu menar jag inte att civilrättsrörelsen är en direkt parallell till män i Sverige, men jag hoppas du förstår poängen med att mansrättsaktivister *måste* hålla en hög nivå för att kunna påverka samhället. Det handlar inte om att det borde vara på det viset det handlar bara om att det är så det är. Samtidigt mår man bättre som människa om man själv står för det som är konstruktivt, och söker samarbete med likasinnade istället för att låta extremister sätt ens agenda.

    Om du en dag verkligen blir attackerad av någon som vill mörda dig för att du är man, så utgår jag ifrån att du försvarar dig – och då ska du få skriva ett gästinlägg om dina erfarenheter. Men tills den dagen kommer, så vill jag inte höra något om våld, utan jag vill att du ska hålla en hög nivå – vilket jag vet att du kan från alla dina andra kommentarer.

  56. dolf skriver:

    Hejsan Pelle,
    jag är nog inte helt överens med dig, men uppskattar att du svarar och respekterar din ståndpunkt. Som en liten parantes, jag tycker vi behöver olika typer av debattörer också, såna som Pär Ström (och jag har intryck av att du är ungefär sån också) som sitter och är kolugna i alla sammanhang och bara är sakliga utan att någonsin höja rösten behövs. Likaså behövs filurer som MX som rör runt i grytan, och, anser jag, såna som mig som ibland växlar spår och ryter till. Jag kan också växla tillbaka.
    Hur som helst, jag nöjer mig här och släpper saken.
    Eftersom jag uttryckte mig lite hårt igårkväll om censuren här på Pär Ströms blogg (inte så att jag sprang dit och gnälllde, ämnet kom upp naturligt, och PS fick sin beskärda del av kritiken också) så gjorde jag en halvpudel idag, dvs. jag lade mig inte ångerfyllt på rygg och blottade strupen, men jag viftade glatt på svansen i förhoppning om vänskap.

  57. Pelle Billing skriver:

    Tack för ditt svar, dolf.

    Jag stödjer det glada viftandet med svansen :)

  58. Joe Black skriver:

    Athena Farrokhzad ser alltså mordförsöket på Andy Warhol och ambitionen att utrota halva mänskligheten som försvarligt.
    ”Den härskandes våld inte går att jämställa med den förtrycktas motvåld”. Och hon har mage att åka till Norge och säga det till norskarna i en diskussion om Breivik!

  59. Marcus skriver:

    Titta på dessa nu NAMNGIVNA svenska feministers (SCUM) uppmaning på YouTube ”S.C.U.M. murder/dance party and credits”
    http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ArX1hkPUMCQ
    I och med att denna skattefinansierade video har använts som ”trailer” till en tidigare SCUM-föreställning så har den setts av människor som inte är insatta i ämnet SCUM. En som ser denna sadistiska uppmaning till mord på oskyldiga människor utan att ha någon mer information kan inte bli annat än äcklad och arg (om man inte är psykopat och tycker detta är humor förstås). Föreställ er vad som skulle hända om tjejerna ersattes av killar, och mannen byttes ut mot en kvinna i denna sadistiska skattefinansierade film.

    Hur kan alla de som motarbetar detta hat och kränkande beteende bli kallade kvinnohatare eller näthatare i DN, Aftonbladet, Expressen, SVT? 

    Hoppas verkligen att detta enligt Aftonbladet ”Gyllene hat” mot män, pojkar och spädbarn med snopp inte leder till att arbetet och kampen för ett mer jämställt samhälle bromsar upp! Vi har mycket kvar att kämpa för innan det svenska samhället är helt jämlikt!

    Det är tydligt vilka som sprider hat och uppviglar till våld (med hjälp av skattepengar). 

    Problemet är INTE att de gör föreställningar med extremt feministiskt våld! Vi har yttrandefrihet än så länge. Felet är att de gör allt för att skuldbelägga de unga killarna som är där p g a tvång från skolan! Dessa killar har däremot ingen verklig talan – för vem av dessa skulle våga säga sanningen om feministerna i den folksamlingen bestående av de mer livserfarna teaterarrangörerna, skolkompisarna och lärare med betygsmakt (lärare som  förmodligen inte skulle ha tagit dit ungdomarna om de inte själva sympatiserade med den råa martyrfeminismen). 

    Även om detta manifest (som skrevs av en psykiskt sjuk våldsverkare som sköt Andy Warhol) tolkas av Turteatern på ett annat sätt än vad som avsågs av författaren, så är den underliggande meningen vidrig. Uppenbart är det också att många av de som gillar manifestet gör det just för råheten (det är där ”humorn” kommer in i bilden). Råheten får normala människor att reagera med ett illamående i s f med skratt och medhåll.

    Detta är en mental våldtäkt på de killar och tjejer som fortfarande kan tänka kritiskt & ifrågasätta. Grupptrycket är enormt i en sådan situation. Ett grupptryck som blir obehagligt för de som inte alls delar den feministiska bilden av Sveriges samhälle. Grupptrycket i kombination med ledande frågor är här ett viktigt instrument för att påverka värderingarna.

    Det cyniska upplägget med sittplatserna (uppdelning tjejer / killar) är utformat så att känslan av att bli kränkt ska stärkas under föreställningen. Det gör det också möjligt att RIKTA HATET och FÖROLÄMPNINGARNA mot killarna medan många av tjejerna sitter och MYSER med ironiska leenden (i sina mjuka stolar, där dom blir bjudna på godsaker).

    Det är lätt att förstå att man vill poängtera hur fruktansvärt hemskt kvinnor har det i detta ”patriarkaliska  samhället Sverige” – enligt feministerna vill säga! Grejen är att man måste dra till med feministiska klyschor och överdriva ordentligt samt ge killarna en kollektiv ärvd skuld för att ekvationen ska gå ihop och för att offermentaliteten ska hålla!

    Ett bra citat från Per Billings blogg:
    ”Att män inte anses ha något existensberättigande gör ett avtryck i dessa pojkars hjärnor, och får dem att ställa sig frågan varför deras lärare och hela samhället vill att de ska få höra detta”.
    Har vi män - i någon skola - sagt att kvinnor inte har ett existensberättigande och UPPMANAT TILL SLAKT av alla kvinnor (som i videon ovan)?

    I SVT säger Andrea Edwards att om man inte ser kvinnorna som offer och inte delar feministernas syn på verkligheten så kan man ta illa upp på föreställningen. Hur kan man då TVINGA unga människor att bli utsatta för dessa påhopp (”uppfriskande diskriminering” som någon elak individ kallade det). 

    De elever som mår dåligt och inte vågar lita på kvinnor längre, vart ska de människorna få stöd utan att bli kallade kvinnohatare? Knappast hos skolkuratorn!

    Många idioter kommer säkert att hylla SCUW en vacker dag.

    / Marcus (en som tror och hoppas på jämställdhet utan hat mellan kvinnor och män)

Google