Ett spännande möte – och hopp inför framtiden

18 november 2011, av Pelle Billing

Tidigare idag (eller det blir väl egentligen igår – det är riktigt sent nu efter att jag undervisat tango under kvällen) träffade jag Hannah Lemoine på ett fik i centrala Malmö.

Vårt möte var inspirerat av det inlägg jag skrev här om dagen, där jag öppnade för en mer konstruktiv dialog – och ett lyssnande – i jämställdhetsdebatten. Kanske är det inte ens en debatt vi behöver, utan mer av ett samtal. Eller åtminstone att det pågår ett samtal parallellt med debatten.

Hur som helst så är Hannah just en sådan klok feminist som jag talade om i mitt inlägg. Hon är öppen för att höra och förstå andra perspektiv, även om hon så klart har sitt eget fokus och sina egna utgångspunkter.

Och detta blev lite av temat för samtalet. Hur vi kan vidga våra vyer, och förstå ”andra sidan”, utan krav på att överge det vi själva tycker är viktigt att lyfta. Det är ju fullt möjligt att arbeta med mansfrågor, och ändå erkänna kvinnofrågornas betydelse, samt vice versa.

Själv tror jag att det finns ett stort värde i att få bekräftat att ”andra sidan” hör det man säger, även om det inte är deras fokus. Om man vet att det där finns kloka personer av kött och blod, blir det svårare att hålla fast vid sina egna uppfattningar om dem, och säga att ”alla feminister är rabiata” eller ”alla mansrättsaktivister hatar kvinnor”.

Därav mitt initiativ att låta några personer gästblogga här med var sitt inlägg, vilket jag kommer att berätta mer om framöver (Hannah är en av dem, om det inte var uppenbart). Kanske gästbloggandet även kan leda till ett samtal om könsfrågor utanför bloggosfären, vilket vi började tala om på fiket idag.

Vi pratade om mycket annat, och jag rekommenderar verkligen alla att läsa Hannahs berättelse om vårt möte. Hon har skrivit väldigt fint och levande om hur det var att träffas och vad vi pratade om.

Efter Hannahs fina ord om mig så kan jag inte undgå att bli lite personlig och konstatera att hon var intelligent, nyfiken, mogen bortom sin ålder och med humorn i behåll.

Efter att ha läst hennes inlägg kommer ni även osökt att undra vad det var jag åt och drack – och då kan jag avslöja att det blev en brownie och en grön te.

Hannah lovar till sist att hon kommer att förklara vad som är bra med genusförskolor nästa gång vi ses, och jag kan i utbyte lova att jag ska förklara varför det finns maktordningar för båda könen att inordna sig i. Och det fina är att jag vet att vi verkligen kommer att lyssna på varandra, med en ärlig vilja att förstå den andres perspektiv – utan att kräva att den andre ska hålla med oss.

Och om detta inte är ett genombrott i de här frågorna så vet jag inte vad som är det.

 

64 kommentarer på “Ett spännande möte – och hopp inför framtiden”

  1. Törnrosa skriver:

    Pelle: Så glad för det här. Jag tycker också att Hannah verkar vara en klok tjej så jag håller tummarna för att det här ska bli riktigt bra :-D

  2. JockeVXO skriver:

    Det är inte nödvändigtvis vad en enskild feminist säger eller gör som är problemet, det är feminismen! Inte vad alla som kallar sig feminister tror.
    Om denna Lemoine går under epitetet feminist och dessutom är aktiv bloggare inom området så skickar hon en tydlig signal: Jag tror på könsmaktsordningen, patriarkatet och allt annat skitsnack som utgör feminismens grundteser.
    Om inte detta vore nog för att hela den jämställdistiska rörelsen ska vända henne ryggen så stödjer hon dessutom genom dessa samma handlingar att de feministiska lögnerna fortsätter att spridas och förhindrar därmed aktivt allt slags jämställdhetsarbete.

    Om du vill ta upp kvinnofrågor, visst gör det (jag kan själv inte komma på några utan att tillämpa den gynocentrism som är en av feminismens grundpelare), det är trots allt en jämställdistisk sida men, snälla, anamma inte feminismen och dess illasinnade lögner.

  3. Anders skriver:

    Pelle! Jättebra initiativ, det är precis det här jag vill se, och jag tror du är precis rätt person för det, och det är rätt tid nu. Jag tror också den yngre generationen är mindre låst i ideologiska höger/vänster tankemönster vilket gör dialog möjlig.

    Som jag ser och uppfattat det så är feminism i grunden att jobba med kvinnofrågor, det här med könsmaktsordning och teoretiserande har tillkommit senare. Inte alla som kallar sig feminister ställer upp på radikalfeministisk teoribildning som allenarådande förklaring för alla samhällsföreteelser eller går omkring och hyllar SCUM-manifestet. Man kan förstås tycka att de inte borde kalla sig feminister då, men det är en oviktig och meningslös debatt att ta.

    Ju mer dialog man för ”vettiga” människor emellan desto mer uppmjukande av hårda oförsonliga ståndpunkter kommer det bli också. Jag tycker mig redan sett det. Jag tror också kvinnofrågor kommer bli mer synliga för oss män när de inte bäddas in i ett skuldbeläggande teoribygge.

  4. Rick skriver:

    Det är alltid bättre med dialog än med pajkastning. Problemet är bara att du Pelle riskerar slå in redan öppna dörrar. Ingen intelligent man kan förneka existensen av ett mycket stort antal intelligenta kvinnor. Det är alltså inga problem att hitta en eftertänksam och resonerande kvinna.
    Men detta är inte det egentliga problemet. Problemet är att det offentliga rummet är fullproppat med skrikiga och intoleranta kvinnor (och en hel del samarbetsmän), som dessutom finansieras med massiva bidrag från det offentliga. Sakliga motargument tillåts inte komma fram och skulle de undantagsvis göra det kommer en unison kör i ledande media att svartmåla avsändaren med groteska skymford. Det handlar alltså inte om någon jämn spelplan mellan feminister och kritiskt tänkande människor.
    En hel del annars förnuftiga unga kvinnor dras till feminismen (jag vet förstås inte om detta gäller den kvinna du refererar till) i en sökan efter svar på komplicerade frågor. Feminsimen utger sig för att ge heltäckande svar och är därför lockande. Men den har ungefär lika sanningenliga svar som 70-talets socialistiska väckelserörerlser.I grunden handlar båda två om att fly undan livets komplikationer.
    Jag vet helt enkelt inte hur man med sakargument kan påverka en i grunden religiös rörelse. Sakargument bet inte på socislisterna. Det som fungerade var att offren sade ifrån och gjorde sig av med överheten.

  5. barfota skriver:

    För mig är feminismen könsrasism och inte ett jota bättre än all all annan form av rasism. Det blir inte bättre av att man bara är ”litet” rasist i ”några få” frågor. Kallar man sig feminist så har man valt sida, en sida som åtminstone inte jag vill beblanda mig med. Jag ser inte detta samtal som ett ”genombrott”, snarare en kapitulation.
    Som Rick skriver…

    ”Jag vet helt enkelt inte hur man med sakargument kan påverka en i grunden religiös rörelse.”

    Sorry Pelle men det är så jag ser på det hela och tror inte på idén.

  6. per hagman skriver:

    Hej Pelle Billing.

    Gratulerar över mötet med din nya feministiska bekantskap / Hannah.
    Läst vad Hannah skriver om Ert möte och hennes tankar. Synnerligen välformulert.

    Känns en aningen som du har fallt för denna kvinna.
    Du tänker väl ej kära ned dig i en meningsmotståndare !

    Vi aktiva Pelle Billing bloggare emotser med spänning kommande

    MVH Per Hagman

  7. Anders skriver:

    Barfota, jo det är faktiskt bättre om man är ”lite rasist i några få frågor” än om man är Heinrich Himmler. Att vara helt oresonlig och hålla stenhårt på principer och inte prata med någon som tar feministordet i sin mun är inte hållbart. Då kan man roa sig med att skriva i en blogg på nätet och få några likasinnade rättshaverist-fans men kommer aldrig kunna få brett politiskt genomslag.

    Jag tror Pelle använder exakt rätt metod för att gå mot ”jämställdhet 2.0″, det handlar inte om att från en dag till en annan kasta ”jämställdhet=feminism” på skräphögen, utan att över flera års tid steg för steg luckra upp och bredda samtalet.

  8. Access skriver:

    Jag ser fram emot att se vart detta leder. Visserligen känner jag mig försiktigt skeptisk och kan inte komma undan känslan av att det är lite som att diskutera klassfrågor med en som kallar sig kommunist. Sen må den personen vara hur välformulerad som helst.

    Om någon som kallar sig feminist ska vinna min respekt så ser jag ändå att det är några saker den personen måste ta avstånd ifrån:
    1. Teorin om ”könsmaktsordning”, som säger att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp.
    2. Uppfattningen att jämställdhet innebär könsbalans (jämställdhet genom könsräkning) och inte lika rättigheter, skyldigheter och ansvar (juridisk jämställdhet).

    Om personen i fråga hyser några av dessa två åsikter så ser jag inget framgångsrikt i att lyssna på den henne/honom.

  9. Anders skriver:

    Som sagt för detta, men håller ändå med Access att är det låst på 1 & 2 då blir det svårt. Tror dock att det finns flera framförallt i unga generationen feminister som inte är det (som inte studerat ideologi och hur man ”ska” tycka så hårt, utan kör mer på sunt förnuft).

  10. Pablohoney_4 skriver:

    Bra där, Hannah och Pelle! Man blir glad av konstruktiva och mogna beslut. Hoppas samarbetet leder till nya begrepp och vinklar. Hatten av för er två!

  11. Hannah skriver:

    Access och Anders:

    Jag kan glädja er med att jag inte skriver under på någon av de två ovanstående formuleringarna! Däremot har jag det för tillfället så här (men vem vet om det kommer ändras, det här med konstruktiva samtal är fruktansvärt bra för den personliga utvecklingen):

    1. Teorin om könsmaktsordningen på det vis just den delen är formulerad i original, där kvinnor som grupp alltid är underordnad män som grupp, är inte komplex nog att beskriva dagens Sverige. Män och kvinnor har fördelar och nackdelar i olika grad och anses mer eller mindre kompetenta på olika områden, och så länge vi blir bedömda utifrån vårt kön är det viktigt att tala om varför vi har dessa fördomar och arbeta med problemet och inte enbart med symptomen.

    Dock finns det andra delar av teorin om könsmaktsordningen som är relevanta för mig, exempelvis mannen som norm (där också män blir berövade möjligheten att tala utifrån sitt kön för att han anses representera ”människan”, och kvinnan nästan alltid anses tala utifrån sig själv som kvinna och inte som människa), samt att teorin också lyfter upp polariseringen – det vi säger om det ena könet innebär att vi implicit säger motsatsen om det andra könet. Ni vet vad jag pratar om. Om vi säger ”kvinnor är offer” läses det som ”män är förövare”. Det är ett tankesätt som vi måste försöka komma ifrån, och där ger Hirdmans teoribygge mig goda grunder att börja resonera ifrån (utan att för den sakens skull hävda att jag köper allt som sägs, det ska man aldrig göra oavsett).

    2. Jag anser heller inte att en exakt 50/50-fördelning på alla världens poster och positioner är ett tecken på jämställdhet. Vad jag däremot tycker är viktigt är att försöka arbeta mot att luckra upp de könade arbetspositionerna, just för att fördomarna kring vad män och kvinnor ”bör” och ”kan” göra begränsar oss. Och självklart måste detta gälla även för män på kvinnodominerade områden. Och lika självklart måste vi arbeta för at få bort de sista juridiska formuleringarna som gör skillnad på kvinnor och män.

    Jag tror bara inte att det är så enkelt som att skriva om dem. I den väldigt viktiga frågan kring omskärelse exempelvis är det inte relevant att enbart försöka arbeta för en könsneutral lag – eftersom lagen om kvinnlig omskärelse exempelvis inte har någon åldersgräns, vilket skulle innebära att vuxna män, om så var fallet, inte själva skulle få lov att bestämma om de skulle vilja bli omskurna eller ej. Vi måste också kunna se att i vissa fall är det viktigt att se skillnad på könsförtryckens ursprung och vad syftet med förtrycket är.

    Ofta är saker mer komplexa än vad de verkar vara. Och det är därför jag är så glad att jag kan föra samtal med exempelvis Pelle, för det är genom berättelserna våra vyer kan vidgas.

    Hoppas det gav lite mer klarhet i min positionering. :)

  12. Jocke skriver:

    Problemet som jag ser det är att den feminism som dominerar i Sverige idag baseras på en föråldrad ideologi som bygger på aggressivitet och konfrontation. En politik som vill skapa förändring genom konflikter och att ställa människor mot varandra. Det är ett obehagligt eko från det allra sämsta som 1900-talet hade att erbjuda.

    Det behövs därför en ny sorts feminister. Eller rättare sagt, de kan inte kalla sig för feminister eftersom de då ansluter sig till traditionen (som JockeVXO skriver ovan). Precis som när vänsterpartiet blev tvungna att sluta kalla sig för kommunister måste de kvinnor som står för jämställdhet sluta kalla sig feminister. De måste bryta sig loss från den radikala vänsterfeminismen.

    Med det sagt så låter detta möte i alla fall väldigt bra. Att man närmar sig varandra och börjar lyssna kan aldrig vara en dålig sak.

  13. Jocke skriver:

    @ Hannah:

    Bra inlägg och intressanta tankar. Kul att läsa!

  14. Joel Johansson skriver:

    Det tycks lämpligt att bjuda in en feminist om man vill prata om könsspecifikt kvinnoförtryck, men vill man ha en ideologisk och politisk diskussion så blir det nog svårt – åtminstone att komma överens :) De feministiska felsluten som Access nämner utgör premisser som låser diskussionen (som att diskutera Guds existens med en religiös person).

    Poängen lär dock inte vara att nå konsensus. Samtal och debatt är bra ändå, eftersom det tillåter feedback, fråga/svar och kontraster för att tydliggöra och utveckla åsikter. Jag skulle t ex gärna se ett samtal om patriarkat, makt och förtryck. Det ämnet befinner sig i feminismens kärna, och jag har väldigt svårt att se hur en feminist på rationell grund kan ha kommit till de slutsatser man har, utan att bortse från halva verkligheten.

  15. Backlash skriver:

    Även om jag inte läst vad Hannah skrivit, så kan nog hålla med om den misstänksamhet som vissa här uppvisar. Den som kallar sig feminist har valt sida, och ger därmed passivt stöd åt alla extrema avarter, även om personen i fråga kanske själv är fullt resonlig.

    Med risk för Godwinisering, vill jag göra liknelsen: Är hon en sån där vettig nazist, som vill ha motorvägar, folkvagnar och scoutläger för ungdomar?

  16. Markus skriver:

    Hanna: Angående punkt 1. ”Om vi säger “kvinnor är offer” läses det som “män är förövare”. Det är ett tankesätt som vi måste försöka komma ifrån”
    Att det är så är oftast något jag hör från feminister eller från tidningar som jobbar med ett genusperspektiv som Dn. Dock håller jag helt med dig.

    2: Det är dock något som sker i och med att kvinnor som numera gått passande högskoleutbildningar blir äldre.
    Att arbeta bort fördomar är dessutom något man kan göra utan att tillämpa kvotering eller för den försöka styra folks livsval.

    Lite kort bara, ha en bra dag :)

  17. Rick skriver:

    @Hannah
    Ett mycket konstruktiv inlägg från dig och det är därför lätt att hålla med dig.

    Angående könsmaktsordningen så är det ett begrepp avsett att förvirra, oberoende om man ser på det förgångna eller nutiden. Jag har ibland funderat på hur man skulle tillämpa könsmaktsteorin på de miljoner unga män som slaktades under första världskriget. På vilket sätt hade kvinnorna det värre? (Frågan får väl betraktas som retorisk)

    Mina erfarenheter – jag betonar att det handlar om mina erfarenheter – tyder på att män i regel inte reagerar särskilt starkt på kvinnor inom traditionellt mansdominerade områden. Det är exempelvis ingen sak alls med kvinnor på ledande positioner i samhället, Visst kan det finnas män som reagerar negativt, men de är ändå rätt få. De positiva reaktionerna överväger.

    Däremot reagerar kvinnor ofta direkt fientligt på män inom kvinnodominerade områden och det är därför t.ex. manliga förskolelärare får räkna med beskyllningar om pedofili (andelen män har minskat kraftigt på 20 år). Du har kanske märkt att det parallellt med en strävan efter att fler pappor aktivt ska ta del av barnskötseln också finns en strömning i samhället där dessa män misstänkliggörs för sexuella övergrepp…
    En del kvinnor säger sig vara oroliga över att förekomsten av fler män inom kvinnodominerade branscher gör att kvinnorna känner att de måste göra sig till. Det här är typisk projicering.Det är kvinnorna som har något problem med sina egna reaktioner och vill därför lägga skulden på männen.
    Och slutligen min käpphäst: Kvinnor fascineras ofta av män med makt, medan de föraktar män som verkar inom traditionellt kvinodominerade sektorer. Dessa män blir s.a.s. avsexualiserade eller könslösa. Få män vill acceptera något sådant. En manlig lärare vill förbli man, hans yrkesutövning ska endast bedömas som just yrkesutövning.
    När jag lyssnar på kvinnor (och ser på TV och läser tidningar) blir det uppenbart att många kvinnor är totalt fixerade vid männens yrken. Män är inte tillnärmelsevis lika fixerade vid kvinnors yrken. Detta har naturligtvis betydelse för hur människors val av yrke ser ut.

  18. Sofia skriver:

    Heja er Hannah och Pelle!!!

  19. Anders skriver:

    Har en snarlik käpphäst, nämligen den att det är så oerhört mycket i vad män och kvinnor gör som styrs av att man vill vara attraktiv för det motsatta könet. Jag tycker det är mycket mer förklarande för hur saker och ting är än ”könsmaktsordning” eller något annat. Så länge män värderar kvinnors utseende mer än vad de jobbar med och kvinnor värderar mäns status mer än utseende så är det klart att strävan könen emellan blir lite olika. Och fortfarande väljer kvinnor generellt sett sina män uppåt i status och inte sällan även ålder/mognad och, medan män gör tvärtom. Det formar samhället.

    Men naturligtvis går inget att förklaras med bara en grej, verkligheten är en grå komplex gröt :-) .

  20. per hagman skriver:

    ATT :: Backlash.

    ROFL

    Litt humor er alltid uppiggande.

    Vettig nationalsocialist med motorvägar…. ha ha ha. …den va bra.

    Per Hagman

  21. Andreas Nurbo skriver:

    Fast problemet tar sig ändå sin början att man ens kallar sig feminist. Även om vissa feminister envist händar annat så ger man genom att kalla sig feminist och argumentera för feminism legitimitet åt de ännu mer extrema. De extrema utesluts aldrig ur ”rörelsen” utan kritik mot deras syn möts med jamen det är inte min feminism. Samma snack ser man när det gäller religiösa människor, snälla muslimer kontra onda muslimer (kristna, hinduer osv). Likväl tror alla i gruppen på jultomten så de är irrationella i grunden. Samma tankar kan man ha om kommunister, nynazister osv.

    Feminist blir man inte av rationella skäl för det finns inga rationella skäl att bli feminist. De feminster jag har pratat med, läst om osv blir det av känslomässiga skäl. Fakta kommer nästan aldrig i sig övertyga en feminist om att denne har fel endast om feministen förmås känna empati kan denne sluta vara feminist.
    För att det ska kunna gå framåt så måste feminister bli föredetta feminister. Först när man lämnar det ideologiska träsket kan man börja se världen med nya ögon. När man är ideologisk blind kan man snacka hur mycket som helst utan att komma nånstans alls.

  22. Nicklas skriver:

    Jättebra initiativ! Mansfrågor och kvinnofrågor är inte uteslutande utan kompletterande för att vi ska få ett så humant samhälle som möjligt. Att vi arbetar tillsammans instället för emot varandra bör vara betydligt mer konstruktivt. Att båda grupper inser att jämställdhet innebär ett givande och tagande på områden där fördelar pga av kön uppstår.

  23. Pelle Billing skriver:

    Jag skrev precis detta hos Hannah och korspostar här:

    ”Kul att se så många positiva kommentarer, både från Hannahs följare och mina! Vissa av mina följare är fortfarande skeptiska men det tror jag till stor del beror på att jag ännu inte förklarat färdigt vad detta handlar om. Ingen behöver överge sina hjärtefrågor, det handlar bara om att lyssna, förstå och att vidga sina vyer. Vad detta sedan leder till är en öppen fråga – och det är detta som är så inspirerande.”

  24. Pelle Billing skriver:

    Vad gäller själva uttrycket feminism, som vissa verkar hänga upp sig på, så vill jag säga detta.

    Elise Claeson är feminist och hon tycker att män och kvinnor är fundamentalt olika, och kvinnan samt hennes barn mår bäst av att hon är hemmamamma eller jobbar deltid.

    Alice Teodorescu är feminist, och hon vill ha lika rättigheter och skyldigheter mellan könen, medan staten ska hålla sig undan från resten. Hon tycker det är bra om alla människor har en egen inkomst, men tycker att det helt och fullt är upp till individen att bestämma själv.

    Gudrun Schyman är feminist, och hon ser att könsmaktsordningen genomsyrar varje dimension av samhället, och att vi inte är jämställda förrän kvinnor och män tjänar lika mycket, är hemma lika mycket, har liknande typ av arbeten, osv.

    Johan Ehrenberg är feminist, och han anser att män i allmänhet är ansvariga för det som individuella män gör. Det finns alltså en kollektiv skuld.

    Maria Ludvigsson är feminist och motsätter sig ständigt kvotering i sina ledare. Hon vill istället tala om att kvinnan har samma inneboende kraft att skapa sitt liv och sin karriär som mannen.

    Vad är slutsatsen? Att ordet feminist har en enorm spännvidd, och tyvärr är det just den hårda radikalfeminismen som får representera allt.

    Vissa kanske då hävdar att ordet feminist blivit utan betydelse, eftersom det är så brett. Den kritiken är till viss del legitim. För att ordet ska ha en meningsfull betydelse behöver man lägga till fler epitet. Till exempel är Elise Claeson en konservativ särartsfeminist, och Johan Ehrenberg är en socialistisk radikalfeminist.

    Men varför inga andra benämningar än just feminist, kanske någon undrar? Tja, det har inte funnits några andra ord tidigare. Nu finns det ord som jämställdist, genusintresserad, Jämställdhet 2.0, postpatriarkal genusteoretiker, mansrättsaktivist, osv.

    Poängen med en dialog mellan olika parter kan egentligen ses som ett sätt att marginalisera extremisterna, istället för att låta dem ha kvar sin dominanta position. För det är faktiskt inte bara de som bryr sig om mansfrågor som får verka i skuggan av hårdnackade radikalfeminister. Många kloka och sansade personer som arbetar med viktiga kvinnofrågor – vare sig de identifierar sig som feminister eller inte – har också svårt att göra sig hörda i det rådande aggressiva debattklimatet.

    Det är just därför kloka feminister och kloka mansrättsaktivister bör tala. För framtiden är för viktig för att personer som är fyllda med hat och bitterhet ska få styra våra liv.

  25. Rick skriver:

    @Pelle

    Förhoppningsvis gör du inte samma misstag nu som fredsrörelsen på 1980-talet. Då utgick man från att det finns två grovt taget lika skyldiga kombatanter och eftersom den ena (gissa vilken!) var fullkomligt oresonlig så blev slutsatsen att den mera lyssnande parten måste ge vika. Det var rentav den parten som blev mest skuldbelagd. Konsekvensen av fredsrörelsens resonemang skulle ha blivit att de oresonliga hade fått förnyad legitimitet – ifall inte vanligt folk hade gjort uppror mot de totalitära. De s.k. fredsvännerna blev stående med skammen.

    Nåja, jag ska inte måla fan på väggen, för du har rätt i så mycket.

  26. Pelle Billing skriver:

    Rick,

    Jag känner mig trygg i mina grundprinciper.

    Lika rättigheter och skyldigheter. Könsneutral lagstiftning. Mansfrågor behöver bli en del av jämställdhetspolitiken, jämsides med kvinnofrågorna. Misandri (och misogyni) är aldrig OK.

    Det är just de tusentals timmar jag lagt på detta område som gör att jag kan vara trygg i en dialog.

  27. [...] skrev precis en lång kommentar i förra inlägget, som jag tycker är så pass viktigt att jag lyfter det till ett eget inlägg. [...]

  28. Andreas Nurbo skriver:

    Pelle Billing:

    Ingen behöver överge sina hjärtefrågor, det handlar bara om att lyssna, förstå och att vidga sina vyer.

    Grejen är ju att ”vi” inte behöver vidga våra vyer. Det är feminister som måste vidga sina, de saknar vetenskaplig grund för sina åsikter, påverkar samhället negativt osv. Sagt till mobboffret: Jo men du måste ju förstå hur mobbaren känner sig. Du måste ju förstå varför denne gör som den gör osv.

    Men varför inga andra benämningar än just feminist, kanske någon undrar? Tja, det har inte funnits några andra ord tidigare. Nu finns det ord som jämställdist, genusintresserad, Jämställdhet 2.0, postpatriarkal genusteoretiker, mansrättsaktivist, osv.

    Nästan ingen av dessa termer har någon ideologisk kärna egentligen vilket gör de lika meningslösa som termen ateism. Feminism har det. Jämställdist låter urdumt. Mansrättsaktivist visst det har jag benämnt mig när jag velat provocera lite men jag betraktar mig inte som det. Jag fokuserar inte på mansfrågor i sig, jag fokuserar på orättvisor. Jag argumenterar inte i mansfrågor, jag argumenterar i frågor gällande mänskliga rättigheter/skyldigheter och alla människors lika värde.

    Poängen med en dialog mellan olika parter kan egentligen ses som ett sätt att marginalisera extremisterna, istället för att låta dem ha kvar sin dominanta position.

    Marginalisera? Alltså behandla radikalfeminister som SD blivit behandlade?
    Dialog i sig marginaliserar ingen. Uteslutande ur det offentliga rummet marginaliserar, fråntas samma rättigheter som andra politiska grupperingar är att marginalisera. Radikalfeminismen är det som styr vårt politiska klimat idag. Att ha dialog med mindre extrema grupperingar ändrar inte på detta.

  29. Nils Jungenäs skriver:

    Det här med att föra en konstruktiv dialog utan att gräva ner sig i skyttegravar är ju så oerhört fundamentalt och, för mig, självklart. Hela debattklimatet i Sverige präglas av dogmatistkt ställningstagande där man demoniserar motståndaren och argumenterar MOT varandra istället för att öppet, prestiegelöst och intresserat prata MED varandra. Banalt, ociviliserat och korkat.

  30. Torstensson skriver:

    Pelle

    Mycket välformulerat och intelligent inlägg. Jag blir riktigt andfådd över hur pass bra du uttrycker dig. Det är nästan poesi.

    Mitt lilla inlägg i debatten är att namn och etiketter har betydelse. Inte för att förändra bilden av tex ett föremål. En stol är en stol oavsett vad du kallar det till sist. Men Det är precis som du säger, det är den arga och känslomässiga radikalfeminismen som representerar hela begreppet ”feminist”. Det har blivit helt taget av radikalfeminister. Av behändiga själ ser jag det därför som bra om dessa feminister också hade kallat sig jämställdister. Jag delar tex Alice´s åsikter, de jag har sätt (förutom en enda) . Jag delar väldigt mycket med Hanna Fridén (förutom hennes analys på vissa vårdfrågor) . Det är problematiskt att det inte gjörs en större åtskillnad på dessa olika inriktingar inom feminismen. Ett mycket osmakligt exempel (hittade inget bättre) är ju att socialdemokrater och nazister båda är i grunden socialister. Det finns INGEN som kan hävda att dom delar speciellt många åsikter.

    Sen kan man ju utan att blinka hävda med säkerhet att feminister är dåliga på att göra just denna åtskillnad själva. I debattsammanhang blir det ju ändå att den vanliga feministen sitter på samma bänk som tex Gudrun Schyman . Reaktionerna är för små och radikalfeminister kan utan problem styra skutan. Det finns flera orsaker till detta och en är naturligtvis av känslomässiga skäl, när till och med Palo Roberto blir mesig och undergiven i ett jippo-program där han sitter bredvid Gudrun Schyman, hur ska man då kunna kräva att vanliga feminister skall säga ifrån. Jag tror och vet att det är definitivt inte lätt för sunda och kloka feminister att gå emot radikalfeminismen.

    Sen finns det nog också de vanliga feminister som inte alls är intresserade att säga ifrån i såna lägen heller eftersom dom följer motståndets minsta lag och dessutom inte alls är insatta i mansfrågorna. Jag tänker inte skämmas för att säga det men helt klart tycker jag det bör finnas krav på dessa kloka feminister att verkligen säga ifrån. Dom är ju jämställdister många av dom egentligen.

  31. Jocke skriver:

    Jag kan till vissa delar hålla med Andreas Nurbo här ovan. Mitt motstånd mot feminismen har egentligen inte så mycket med det faktum att jag är man att göra, eller att jag argumenterar särskilt för just mäns rättigheter. Det som har drivit mig är främst att jag sett och upplevt orättvisor som har retat mig. Orättvisor som är skapade av feminismen. Jag blir för övrigt lika förbannad och irriterad när jag ser kvinnor som utsätts för orättvisor.

    Det andra som har stört mig kraftigt är avsaknaden av verklighetsförankring och koppling till seriös forskning. När våra medier, politiker och proffstyckare gång på gång hävdar att ”jorden är platt” fast alla vet att det inte stämmer – då måste jag helt enkelt protestera. Jag kan inte vika undan för den totala dumheten. Jag kan inte låta personer som medvetet vill skapa motsättningar mellan människor få stå oemotsagda.

    Slutligen så tycker jag nog att alla vettiga begrepp på sätt och vis redan finns. Jämlikhet, frihet, rättvisa, likabehandling, osv. Det är i alla fall vad jag eftersträvar. Och återigen. Tyvärr är feminismen kopplat till en politisk ideologi. Om man kallar sig för feminist ställer man därmed upp på den ideologins grundpelare. Och det är ett problem för mig.

  32. Patrik skriver:

    Pelle
    Det var klargörande angående feminism och det högljudda attack-klimatet. Tack!

    Hannah
    ”Ofta är saker mer komplexa än vad de verkar vara. Och det är därför jag är så glad att jag kan föra samtal med exempelvis Pelle, för det är genom berättelserna våra vyer kan vidgas.”
    Oj vad härligt att läsa. Amen!

  33. Torstensson skriver:

    Tex kan man ju fråga sig varför det är vanligare att en jämställdist reagerar mer negativt över SCUM-manifestet än vad en som kallar sig feminist gör. Vad beror det på? Det är nog därför många är lite misstänksamma mot det här förslaget att möta feminister. Själv tycker jag vi får se vad som händer. Det är ändå ett intressant förslag och jag tror faktiskt inte att radikalfeminister gillar detta.

  34. Nils Jungenäs skriver:

    #33 Torstensson

    ”-Tex kan man ju fråga sig varför det är vanligare att en jämställdist reagerar mer negativt över SCUM-manifestet än vad en som kallar sig feminist gör. Vad beror det på?”

    Precis! Det är ett exempel på det huvudlösa och reflexmässiga beteendet jag syftar på i inlägg #29.

    Varför möttes det inte med hat och och avsky, som i Norge?
    Någonting är sjukt i Sverige.

  35. Torstensson skriver:

    Ett anant problem när folk diskuterar genusdagis är att man inte lutar sig på forskning och resultat utan på utopiska drömmar. Jag hoppas att genusdagis inte vill göra killar till vad som förväntades av tjejer för i tiden och tjejer till killar som det förväntades för i tiden. Man borde försöka uppfostra barn så att vi kan konkurrera mot andra länder och definitivt inte för att tjejer ska konkurrera ut killar i Sverige. Det blir ju knasigt om man har den viljan.

    En sak som jag är misstänksam mot när det gäller genusdagis är att pojkarna växer upp med bilden att tjejer vill ha killar som är precis som dom. När det sen visar sig att det här med jämställdhet bara gäller vissa områden. Varför blir sådana killar ointressanta för väldigt många tjejer, dvs män som inte beter sig på ett visst sätt. Ska man genusanpassa saker och ting så måste man ställa även dessa frågor därför att det får ju konsekvenser för män i vuxen ålder.

    Tex så tycker jag att för att få kalla sig genusdagis att man har en vetanskaplig grund att luta sig på och inte massa tyckanden.Om hon ska förklara nästa gång varför hon anser genusdagis är bra så bör du fråga henne vad för forskning hon lutar sig på. Då pratar vi om resultat och observation och inte kvalitativa studier eller teser. Det är skillnad på en tes och ett resultat.

  36. [...] Det stämmer att förtryckta personer i en diktatur kan ha en moralisk rätt att göra uppror, för att få till stånd en demokrati. Men detta ska vara minsta möjliga våld för att få bort diktaturen. I en demokrati har däremot våldet ingen plats. För att förändra får man engagera sig i samhällsdebatten (eller i ett samtal). [...]

  37. Mia skriver:

    Recension av Scum i dagens DN

    Först bl a lite om dödshot och liknelser med talibaner men sist:

    ”Det är så hon får oss att känna med, se galenskapen, sårbarheten, förtvivlan och den mänskliga längtan som förstås är botten i Valerie Solanas brinnande hat. Långt, långt bort kan en försoning nästan anas.”

    Vad gäller de senaste dagarna vill jag bara säga många kloka ord och tankar, även från skeptikerna. Ibland räcker det gott att bara ‘agree to disagree’.

  38. Andreas Nurbo skriver:

    Torstensson, Nils mfl: Hannah fattar inte folks reaktion på SCUM. http://www.onewaycommunication.co/?p=1737
    Hon jämför med Strindberg och De Sade.
    Hon lyfter fram: http://zettermark.blogg.se/2011/november/scum-manifestet-rakar-ut-for-hatstorm-pa-nate.html
    samt http://www.arsinoe.se/?p=13590
    Ingen av dessa tre kan sätta sig in i andra sidan och förstå kritiken.
    De förstår inte varför Stringberg inte möts av samma kritik som Solanas osv.
    Det går inte att föra dialog med dessa för de vill inte ändra på sig. Vill man inte förändras så kommer man inte förändras.
    Inga pratar om Stringberg och De Sade på det sättet feminister pratar om SCUM och Solanas. Ingen hyllar De Sades sadistiska läggning (som dessutom gällde båda könen). Ingen hyllar Strindberg för att han skrev saker om kvinnor. Kända feminister och mindre kända hyllar Solanas för att hon skrev saker om män som de identiferar sig med. Det säger de ju själva.
    Jag har aldrig hört någon säga likadant om Stringberg och De Sade.

  39. Torstensson skriver:

    Andreas Nurbo

    Förstår din poäng. Ja det där är intressant, det är ju ingen som hyllar Strindberg för dessa saker. Många av feministerna kan väldigt mycket om just Strindberg. Jag undrar om inte detta kan hänfalla åt apex fallacy. Dvs böcker skriva på 1800-talet är alltså jätteviktiga. Folk sitter seriöst idag och läser Marx och Engels istället för nyancerade beskrivningar av nutida verk. Märkligt, är det för att det växer mossa på böckerna och för att personerna är svartvita på bilderna som det blir så ”fint”?

    Helt ärligt jag vet många nutida författare som skriver roligare osv. Förvisso handlar det väl om vilken känslan man får när man läser böcker men jag stör mig otroligt på den fetisch det finns för fin-kultur. Böcker skriva på 1800 talet eller för hundra år sedan är liksom så ”rätt” . Har du läst kulturdelen i valfri svensk tidning. Man fattar ingenting, och Stringberg är med var och varannan vecka och hyllas ibland dessutom haha. Det är fantastiskt kul. Folk klagar på ranelidska (jag fick huvudvärk av hans bok för jag förstod inte. Samma kulturmänniskor som klagar på Ranelid skriver ju nästan samma sak själva. Man fattar absolut ingenting. Är det härskartekniker att plocka fram Strindberg och De Sade i debattsammanhang undrar jag? ”Hej jag e bildad och läser böcker med mossa på som jag hittade i källarvalvet vid en utgrävning”.

    Så här skriver Ranelid. Eller så här skulle han mycket väl kunna skriva:

    ” Jag vandrar lätt som en fjärils innersta sekunda tanke 10 000 fotbollsmål av Zlatna kan inte mätas med en sekund i mättnandes tystnad ” . Påhittat försåss men vem förstår sådant? Inte jag.

    Varför ska man blanda in Strindberg i dagens debatter? Det intressanta är att så många feminister läser hans böcker, vilket jag tycker är väldigt misstänksamt i sig. Lite som att dom avskyr den tuffe killen i klassen, fram tills han frågar chans på dom. Då blir dom ihopa.

    Detta var off topic rejält men jag tycker att man ska släppa den här Strindberg, sluta svamla i Engels och Marx även om dom hade coola efternamn. Snacka om att gå i samma intrampade fotspår. Snacka om strukturer =)

  40. Medborgare X skriver:

    Andreas!

    Precis, det finns inga representanter för någon etablerad politisk ideologi som hyllar Strindberg eller De Sade. Det finns heller ingen etablerad politisk ideologi som ser deras verk som en viktig del av sin ideologi. Men det gör feministerna med Valerie Solanas och hennes ”SCUM-manifestet”. Jämförelserna är därför totalt felaktiga.

    Det är därför som ”SCUM-manifestet” inte enbart kan ses som ett kulturellt verk. Det är också ett politiskt verk!

    I sammanhanget är också viktigt att notera att Turteatern inte enbart har en kulturell ambition. Även de har en politisk ambition. På deras egen hemsida kan man läsa att de driver en ”politisk scenkonst”. De har alltså politiska ambitioner med det de gör!

    Så när Turteatern sätter upp den av feminister hyllade ”SCUM.manifestet” så sker det med en politisk ambition. I förlängningen är det alltså ett politiskt budskap bakom orden att mörda och utrota alla män!

  41. Miss Mary skriver:

    Flera av er efterlyser vetenskaplig grund, t ex Andreas Nurbo som skriver

    ”Grejen är ju att “vi” inte behöver vidga våra vyer. Det är feminister som måste vidga sina, de saknar vetenskaplig grund för sina åsikter, påverkar samhället negativt osv. Sagt till mobboffret: Jo men du måste ju förstå hur mobbaren känner sig. Du måste ju förstå varför denne gör som den gör osv.”

    och Torstensson som skriver

    ”Ett anant problem när folk diskuterar genusdagis är att man inte lutar sig på forskning och resultat utan på utopiska drömmar.”

    Det finns ju rätt mycket forskning om detta. Går ofta under namnet genusvetenskap. Jag gissar att många av er nu kommer att hävda hur ovetenskaplig denna forskningsgren är och att den enbart är ideologisk, men har ni verkligen läst genusvetenskap? Har ni läst in er på forskningen? Hur kan ni annars såga den som ovetenskaplig? Och vilken vetenskaplig antifeministisk forskning finns det? För, om vi tar Andreas exempel här ovan, om båda parterna i en mobbingkonflikt säger ”nä det är den andra personen som mobbar mig! Jag är offret!” så måste man ju försöka förstå bägge sidor.

    Vad gäller principerna som genusdagis lutar sig på så finns det mycket forskning även inom det psykologiska området som behandlar socialisering och hur barn utvecklas och beter sig utifrån vilka förväntningar man har på dem. Om nu genusvetenskapen i sig inte skulle räcka. Det finns dessutom väldigt mycket missuppfattningar om vad ett ”genusdagis” är, jag har inget emot att man kritiserar dem men när kritiken bygger på rena falsarier är det lite tråkigt.

    Intressant debatt för övrigt. Bra initiativ Pelle!

  42. Hannah skriver:

    Nurbo: det är jättebra att du lyfter upp precis det inlägget, synd bara att du verkar göra det för att underminera mina intentioner.

    Till er andra kan jag upplysa om att det är precis just det inlägget som Andreas länkat till som var upphov till de konstruktiva diskussioner som i slutändan ledde fram till en fika med Pelle. Läs gärna i kommentarerna på inlägget också om ni tycker att det ens är värt att klicka er in dit.

    Ja, om ni rotar runt i min blogg kommer ni hitta mycket märkligt, mycket hetskt, ni kommer hitta ett inlägg där jag uppmanar antifeminister att sluta gnälla över att de får för lite fitta, ni kommer hitta en hel del spydiga klankningar på Pär Ström, och ni kommer kanske hitta er själva upplyfta som dåliga exempel copypastade ur diverse bloggar. Jag tänker inte mygla med att jag varit bra mycket mer naiv och enkelspårig än vad jag nu är.

    Men ni kommer också hitta inlägg om omskärelse, om kvinnors våld mot män, om hur sjukt det är att män enligt gentlemannastandards uppmanas att offra sina liv för kvinnor, och en hel del annat.

    Jag utvecklas hela tiden. Att kasta gamla texter i ansiktet på mig ändrar inte på den position jag nu befinner mig i.

    Jag är bara en människa. Ni behöver inte gilla mig, acceptera mig eller mina åsikter, ni kan baktala mig och försöka visa vilken fruktansvärd person jag är hur mycket ni vill.

    Men det kommer inte föra den här diskussionen framåt alls. Bara så ni vet.

  43. Andreas Nurbo skriver:

    Miss Mary: Jupp jag har läst en termin genusvetenskap i Lund och det tänkande som iaf dominerar svensk genusvetenskap, det verkar finnas nationella skillnader. Svensk genusvetenskap verkar starkt influerad av radikalfeminism. Det är dock argumenten i sig som är av betydelse inte vilken utbildning den som för fram argumenten har.

    Och vilken vetenskaplig antifeministisk forskning finns det?

    Det där är ett oxymoron. Det går inte att bedriva vetenskaplig antifeministisk forskning. På samma sätt som det inte går att bedriva vetenskaplig feministisk forskning. Att forska utifrån en ideologisk grund, tolka resultaten efter en ideologisk mall är inte vetenskap. Det brukar benämnas med pseudovetenskap.

  44. Andreas Nurbo skriver:

    Hannah: Du skrev det sex dagar innan du börja prata om dialog. Har du börjat förstå varför SCUM hanteringen ger upphov till kritik? Det är ju nära tiden och en bra utgångspunkt om det nu ska vidgas några vyer. Kan ju skriva ett inlägg om det.

  45. Pelle Billing skriver:

    Torstensson,

    ”Mycket välformulerat och intelligent inlägg. Jag blir riktigt andfådd över hur pass bra du uttrycker dig. Det är nästan poesi.”

    Tack! Dina ord värmer.

  46. Rick skriver:

    @Hannah

    Fenomenal kommentar.Ingen förnuftig människa går genom livet med oförändrade åsikter, så alltså inte heller du.

  47. Pelle Billing skriver:

    Hannah,

    ”Jag utvecklas hela tiden. Att kasta gamla texter i ansiktet på mig ändrar inte på den position jag nu befinner mig i.”

    Ja, detta är något som verkligen är viktigt. Vi måste få utrymme att utvecklas, och det bästa sättet att förstå vad en människa tycker i en sakfråga är att helt enkelt fråga.

    Vi gör också alla misstag, och som bloggare vet jag att man ibland är mer upprörd när man skriver, och ibland helt avslappnad och lugn.

  48. Torstensson skriver:

    Frågan är om Marx hade varit så populär om han hade hetat Kenneth. Antagligen ja. Men om man hade bytt namn på alla böcker av Marx i hela världen, suddat ut namnet och döpt om honom till Kenneth så hade det blivit protester. Folk hade svimmat utanför bilbioteken och på bussar och på marknader. Ja överallt hade folk svimmat för det var ju det som var anledningen till att man egentligen började läsa Marx. Det var för han hade ett coolt efternamn. X:et i slutet är ju så coolt.

  49. Hannah skriver:

    Andreas: Det är faktiskt en god idé! Tack för tipset. Och ja, det är 6 dagar. Ibland går det väldigt fort. Pelle och jag hade kontakt för allra första gången i förrgår. Igår träffades vi. Så fungerar det vissa gånger.

  50. Rick skriver:

    @Miss Mary
    Jag vet ett och annat om genusforskning och jag har till min besvikelse ännu inte hittat någonting egentligen vetenskapligt i den.
    Min huvudsakliga kritik mot genusforskningen är att den utger sig för att handla om samhället, men ändå skyr den empiri, dvs. man undviker att samla ihop ett undersökningsmaterial och de få gånger som så skett har det blivit väldigt tillrättalagt. Man har alltså bestämt utfallet före undersökningen.
    Genusforskning påminner till sina metoder om den tidigare så populära marxistiska forskningen som idag bara ihågkoms som en pinsam parentes – för att nu inte tala om rasbiologin.

  51. Miss Mary skriver:

    Andreas: då har du läst mer genusvetenskap än jag – som inte har läst någon alls (inte i någon uppstyrd form som ger kurspoäng i alla fall). Det var egentligen det jag ville veta, om någon av de som kritiserar genusvetenskapen har läst den själv. Jag hade fått intrycket av att så inte var fallet men då vet jag nu att jag hade fel.

  52. [...] jämställdism och feminism så återvände de till varsin blogg för reflektioner. Här hittar ni Pelle Billings och Hannah Lemoines (One Way Communication) respektive blogginlägg om hur mötet [...]

  53. Patrik skriver:

    Hannah #42
    ”Jag utvecklas hela tiden.”

    Det är vad som räknas. Jag vet inte vad mer man kan göra som människa. Det räcker för mig.
    Det är min strävan också.

  54. leifer skriver:

    Pelle

    ”Kanske är det inte ens en debatt vi behöver, utan mer av ett samtal.”

    Överhuvudtaget ett problem med både media och bloggar är man tar i ordentligt när man skriver. Annars blir det lätt trist och budskapet kan gå förlorat i massa om, men, ev, kanske etc. Lite av en förbannelse detta men det handlar om att fånga intresse och ha tydliga förenklade budskap. Detta är ännu mer ett problem för politiska partier som är i mitten, är liberaler etc. Budskapet blir ofta så fullt av kompromisser och hänsynstaganden att ingen till slut förstår hur bra det egentligen är. Jag tror att jämställdhet 2.0. måste byggas så också, med stor hänsyn till båda könen.

    Största problemet jag ser för männen är dock att dessa företrädare snabbt glömmer bort hur vanliga icke privilegierade män har det i vardagen. T.ex. Anders Borg säger sig vara feminist, men förstår han ju vanliga män har det? Bryr han sig ens? (I övrigt tycker jag han är bra på många sätt med det var ett tydligt exempel på män med makt och status)

  55. Ariel skriver:

    En sak jag aldrig förstått. Att många feminister hänger upp så på att människan anses vara av han-kön. ”Män”niska. Det har jag fått höra av flera. Typ: ”Mannen är norm. Det heter till och med MÄNniska faktiskt.”
    Men när man pratar om människan som släkte så säger man ju hon. Typ: ”Människan har utvecklats under miljoner år. HON har mestadels levt på att jaga.” Människan är ett feminint ord. Men vill man hitta bevis för patriarkatet så gör man ju det. Den som söker skall finna så att säga.

  56. leifer skriver:

    Ariel

    Numera är det ju på många websajter och formulär så att det står kvinna först på olika sätt. Ex om det är en fråga om vilket kön man har. Det blir då omvänt, att man antas vara kvinna i första hand. Här blir det alltså fel hur man än gör. Man kan samtidigt fråga sig just varför kön alltid är så jäkla viktigt. Det är nog den första frågan folk ställer sig om en människa, i alla lägen. Kanske borde man stryka sånt, särskilt då om män och kvinnor ska anses vara likvärdiga i alla sammanhang. Där vilket kön nån har alltså varken ska vara en positiv eller en negativ merit.

  57. Andreas Nurbo skriver:

    Leifer: Behöver inte ta i ordentligt. Problemet är att de flesta feminister är väldigt låsta, det är som att snacka med religiösa personer. Hur får du någon att sluta att tro på Gud? Samtal, debatt hur?
    De som har makten skulle aldrig samtala med Pelle Billing på lika villkor och vara öppna för vad han säger. Icke-feminister måste börja ta över maktpositioner eller föra så mycket oväsen att de med makt inte har råd att ignorera dem.

  58. krakel skriver:

    Mycket av genusvetenskapen vilar på en ovetenskaplig grund där normen är att manligt=undertryckande och kvinnligt=undertryckt. Om man läser genuspublikationer hittar man snabbt exempel som att statistiken är källbelagd men slutsatsen kan vara extremt vinklad, utan källor (evt någon fransk sociolog som även titulerar sig filosof) och helt utan andra perspektiv. Till exempel Goldina Smirthwaites publikation om jämställdhet i vården där man snabbt konkluderar med att kvinnor är undertryckta eftersom mäns förväntade levnadsålder ökar fortare än kvinnors. Eftersom halvsanningar, extremt vinklade tolkningar, statistik och fakta varvas om vartannat så är det väldigt svårt att argumentera emot en sådan text, vem är till exempel inte emot att kvinnor tjänar mindre än män?

  59. NinniTokan skriver:

    Blev så glad av att läsa om er träff. Tack Pelle!

  60. JockeVXO skriver:

    Jag uppmanar återigen PB att inte anamma feminismen eftersom dess medfödda sexism går emot allt vad jämställdhet heter.

    Vill tacka Jocke (den andre, inte jag) för att han nämnde mitt tidigare inlägg fast jag inte helt håller med honom: Jag anser att feminism aldrig någonsin haft med jämställdhet att göra och därför borde aldrig någon som någonsin trodde på jämställdhet ha associerat sig med feminismen. Feminismen har alltså inte spårat ur eller något sådant, den har bara fortsatt på sin redan utvalda kurs.

  61. barfota skriver:

    @Anders #7
    Ursäkta att det tagit mig så lång tid att svara, har fullt upp på annat håll just nu.

    Du skriver:

    ”Barfota, jo det är faktiskt bättre om man är “lite rasist i några få frågor” än om man är Heinrich Himmler. Att vara helt oresonlig och hålla stenhårt på principer och inte prata med någon som tar feministordet i sin mun är inte hållbart. Då kan man roa sig med att skriva i en blogg på nätet och få några likasinnade rättshaverist-fans men kommer aldrig kunna få brett politiskt genomslag.

    Jag tror Pelle använder exakt rätt metod för att gå mot “jämställdhet 2.0?, det handlar inte om att från en dag till en annan kasta “jämställdhet=feminism” på skräphögen, utan att över flera års tid steg för steg luckra upp och bredda samtalet.”

    Nej, jag håller inte med dig om att det är bättre att vara ”lite rasist i några få frågor”. Jag är faktiskt mer emot att vara ”lite rasist i några få frågor” än som många här verkar vara mot ett som jag bedömer det ett rent retoriskt ”mordhot”. När det gäller självklara saker som lika spelregler för båda alla så viker jag inte en tum och ger inget som helst förhandlingsutrymme, men vist dividera, diskutera, vänd och vrid vidare tills dess ni vaknar upp och kan konstatera att ni kastat bort massor med tid och energi delvis helt i onödan. Visst sker det pyttesmå framsteg, frågan är bara hur många hundra år du vill vänta på ett verkligt resultat. Varken arbetarrörelsen eller feminismen har rönt sina framgångar genom att vara ödmjuka, dom har helt enkelt makt därför att de har tagit makten och inte för att de snällt har bett om att få den.

  62. Torstensson skriver:

    Miss Mary

    Det finns ingen genusforskning som kunnat presentera det jag frågade efter. Jag frågade efter resultat som visar på att kvinnor som befinner sig i samma kultur som män som inte lärt sig uppskatta tävlingsmoment och som behandlar kvinnor exakt som män i avseende på att få till stånd en relation.

    Det krävs dock lite klargörande innan man får Erik på sig här. Jag frågar mig, är det möjligt att få till stånd att kvinnor faktiskt uppskattar män som formats till att behandla kvinnor som kompisar istället för att lägga in en ”stöt” såsom ofta uppskattas av kvinnor. Jag har inte sett en enda genusvetenskaplig undersöking som säger att män som köpt all den feministiska retoriken rakt av lyckas i ett dejtingsammanhang. Anledning är kanske enkel. Dels finns det väl inte tillräckligt med killar som är vuxna idag som gått på ett genusdagis.

    Sen är en annan fråga vad genusdagis egentligen innebär. Jag kan säga att jag kan ha fördommar om det. Jag vet inte vad det får för effekter på vuxna individer mer än att man tror sig veta. Gens kan inte veta och jag kan inte veta. Vad vi vet är, och det har Pelle tidigare skrivit om, att män som växte upp på 80-talet hade stora problem i dejtingsammanhang. Väldigt många män trodde på att kvinnor ville ha jämställdhet. Det tror jag också, men problemet är att om agerar utefter vad feminister sagt om kvinnor så fungerar det alltså inte på för många män livets största tidpunkt. När man ska dejta. Det låter väldigt trivialt att prata om dejting eftersom det har en privat karaktär och dessutom är själva diskussionen i sig fylld av en skam. Om någon uttalar sig om problemet, att kvinnor i dejtingsammanhang och i allt välja en partner förvånansvärt ofta inte söker en jämställd man- Snarare en man med högre status och som inte behandlar henne som en kompis, så betyder det att hela mansrörelsen är en bunt av losers. Man får höra att man är bitter och att få höra att man är bitter betyder att dom menar att man inte får ligga. Så för att konkretisera detta, vad innebär det att genusanpassa individer och vad får de för effekter på kvinnor. Inte pojkar. Kommer kvinnor i framtiden att vilja ha dessa genusanpassade killar.

    Som det ser ut nu och om man tittar på 80-talisterna som fostrades utefter feministiska läroplaner så kan vi se att det finns de som lyssnade och som lurades och de som inte lyssnade och som hade lättare med att få kontakt med kvinnor.

    Jag har inget emot att det rörs om i grytorna. Jag älskar förändringar, men dom måste fylla en fuktion. Om vi tar bort blicken från dagis och tittar på övriga samhället så ser vi en utveckling där kvinnor ska konkurrera bort killar. Tittar på på SCUM-manifester så säger Solana rätt ut att tanken med hennes politiska handlingar är att passificera mannen, kastrera honom, göra honom mesig eftersom mesiga män är lätta att konkurrera ut.

    Jag tror att om man vill nå riktig jämställdhet så måste man se till att kvinnor väljer en viss typ av män. Om man nu inte vill ha ett samhälle där killarna spelar data-spel och tjejerna studerar järnet och sen väljer män från andra kulturer där mannen dels anses mer spännande men också för att han har högre status jobbmässigt än de svenska dataspelande killarna. Svenska tjejer kommer i framtiden hellre inseminisera sig i Danmark än att bli ihop med en dataspelande kille. Det är det långsiktiga perspektivet som ska bli väldigt intressant att titta på i framtiden. Jag tror att det blir så som jag skrev. Samhället kommer bli som så att killarna är mer arbetslösa än kvinnorna, killarna kommer överta låglönejobben och de kommer än mer än idag skaffa en partner från Thailand och Phillipinerna. De allra fattigaste männen kommer inte ens ha råd med det, då en Thailändsk kvinna också egentligen söker en kille med vissa egenskaper. Det i sin tur kommer leda till något ännu mer obehagligt och det är att svenska kvinnor som väljer att åka till Danmark för den sortens befruktning kommer att kunna välja vilka gener barnet har. Dom kommer kunna måtbeställa sin avkomma på ett sätt som gör att deras avkomma kommer att bli inte bara vackrare utan även mer intelligenta än de barn som de svenska männen skaffar med sina partners på ”riktig” väg. Därmed uppstår det två nya klasser som Marx bara hade kunnat drömma om och det är en genetisk underklass och en genetisk överklass. Det är RIKTIGT obehagligt.

    Vi är på väg dit.

  63. Nils D skriver:

    En sak som slagit mig i samband med turbulensen runt SCUM, det är att feminister är så fixerade vid de förhållandevis få monstruösa saker som män har gjort. De har bilden av att kvinnor är så utsatta och hotade hela tiden, att när MedborgareX gjorde sitt rätt obehagliga blogginlägg, så blev feministernas obalanserade världsbild bekräftad.

    Dessa övergrepp som utförs av någon bråkdel av männen, de sätts aldrig i proportion till resten av männen som aldrig gör något ont. Hemskheterna, det påstår de är del av ”patriarkala strukturer”. Men de 98-99% som inte gör illa, är inte det den betydelsefulla ”patriarkal strukturen”?

    Om detta kan tyckas vara obalanserat, minst sagt, så är männens positiva bidrag till samhället totalt ignorerat och förbisett. Jag kan satsa en god slant på att Turteaterns medlemmar inte har den ringaste koll på att huset de huserar i, det har byggts av män, och endast män. Att gatorna de går på de har anlagts utan att en enda kvinna har tagit ett endaste spadtag.

Google