Förra veckan var jag inbjuden till ett seminarium om jämställdhet hos Axess (det vill säga arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse). På en vacker herrgård i Ängelsberg diskuterade ett 40-tal personer gårdagens och morgondagens jämställdhetspolitik.
De som höll egna små anföranden var:
- Nyamko Sabuni (FP) – jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister.
- Sofia Arkelsten (M) – partisekreterare och riksdagsledamot.
- Ebba Busch (KD) – kommunalråd i Uppsala.
- Roland Poirier Martinsson – författare, filosof och debattör. Chef för Timbros medieinstitut.
- Alice Teodorescu – ledarskribent, Barometern.
- Susanna Popova – författare.
- Thomas Gür – journalist, författare och kommunikationskonsult.
- Bahareh Andersson – Människorättsaktivist. Vice ordförande i Nätverket mot hedersrelaterat våld.
- Steven Sampson – Socialantropolog, Lunds universitet.
- Anita Du Rietz – skribent och författare.
- Lotta Gröning – moderator för dagen.
Med andra ord kan man säga att det mer eller mindre handlade om en borgerlig idédebatt om jämställdhet.
Sofia Arkelsten talade om tjejer och unga kvinnor i sitt anförande. Poängen var att vi nu ser den generation som växt upp i ett samhälle där Photoshop alltid funnits. De är alltå inte bara vana vid retuscherade bilder på kända kvinnor, utan bilder där olika kroppsdelar förstorats och förminskats.
Att växa upp med ett sådan omöjligt ideal ökar risken för dålig självkänsla eller till och med ätstörningar. Min egen tanke är att dessa unga tjejer inte bett om att få växa upp med dessa tidningar och ideal, utan det är det som mött dem när de blivit gamla nog. Frågan är varför det inte går att göra tidningar om mode och smink utan photoshoppade bilder?
Idealet leder till att unga tjejer vill banta trots att de är helt normalviktiga, och att Hollywood-skådespelerskor ser ut som skelett jämfört med för 20-30 år sedan. Den absurda utseendefixeringen kan också spilla över till män, vilket den redan gjort till viss del. Rutor på magen, solbränna och perfekta ansiktsdrag är redan standard för bilder på män i modetidningar och reklam.
Arkelsten hade således en viktig poäng att komma med. Hennes andra budskap var att Moderaterna nu är det lyssnande partiet, och därför var öppna för nya intryck.
Själv ställde jag två längre frågor under eftermiddagen, och en av dem riktade jag till Arkelsten och Nyamko Sabuni. Nämligen att det är gott och väl att Sverige arbetar aktivt med kvinnofrågor, men varför får inte en enda mansfråga vara del av jämställdhetspolitiken? Vi har dödsfall på arbetsplatsen, hemlöshet, självmord, pojkars skolgång, vårdnadstvister, livslängd, våld mot män i och utanför hemmet – för att ta en radda exempel. Jag nämnde väl en handfull av dessa.
Tyvärr fick jag svar av kvaliteten “goddag yxskaft”. Arkelsten verkade åtminstone lyssna, men hade ingenting att säga om det hela. Med Sabuni var det tyvärr så illa att hon tog aktivt avstånd från frågorna. Så länge kvinnofrågorna är värre (enligt henne) så är det dessa som gäller.
Den något jobbiga insikten för mig var alltså att vi har en jämställdhetsminister som ställer kvinno- och mansfrågorna emot varandra, istället för att se att båda är viktiga och att de till och med kan korsbefrukta varandra. Tråkigt med en sådan polarisering men det är den politiska verkligheten för tillfället.
Positivt för dagen var istället Thomas Gürs anförande om mannen som förbrukningsvara i framgångsrika kulturer. För dig som är regelbunden läsare av bloggen vet du att jag ofta talar om detta som det viktigaste manliga perspektivet på jämställdhetsfrågor, så det var väldigt trevligt att få kontakt med ytterligare en person i Sverige som utforskar just detta perspektiv.
Min andra fråga under dagen handlade om hur kvantitativ jämställdhet (kvotering, osv) kunnat bli en del av borgerlig politik i Sverige. De strömningar som står för kvantitativ jämställdhet är den socialistiska feminismen och radikalfeminismen. Den senare har sina rötter i marxistisk teori – enligt de som själva sysslar med radikalfeminism – och socialistisk feminism är ju väldigt… socialistisk.
En rimlig förväntan är att borgerligheten ska stå för en liberal feminism, och vänstern för en mer socialistisk eller marxistisk feminism. Arkelsten och Sabuni duckade frågan (de stod i och för sig inte där framme då), medan jag fick medhåll av Susanna Popova som också hon gjort denna analys i samband med att hon skrev Elitfeministerna.
Under dagen gav sedan Ebba Busch, Alice Teodorescu och Roland Poirier Martinsson uttryck för precis samma tanke – på sitt eget personliga sätt. Busch som politiker, Teodorescu som ledarskribent och Poirier Martinsson som filosof.
Ett starkt anförande sist på dagen stod Bahareh Andersson för, som arbetar mot hedersvåld. Hon hade själv lovad Fadime att hon inte ska ge sig förrän vi ser en reell förändring i Sverige.
I många år har Sverige stått handfallet inför detta fenomen, och det är först på senare år det inkluderats i arbetet mot våld. Fortfarande saknar många socialtjänster kunskap eller helt enkelt ryggrad för att försvara det som ska gälla i Sverige. Även feministiska organisationer har varit sena med att reagera och enligt Andersson så relativiserar de ibland våldet – och jämför det med vanligt våld i hemmet – vilket upprör henne.
Tilläggas bör att även pojkar löper stor risk för att giftas bort mot sin vilja, och att pojkar uppfostras till att vara ansvariga för sina systrars sexualitet, vilket är en omänsklig börda. Som så många andra frågor handlar alltså hedersvåldet om att arbeta med båda könen, och att motstå drivkraften att peka ut syndabockar.
De föreläsare jag ännu inte nämt är Steven Sampson och Anita Du Rietz. Sampson var den som vågade säga i från på Lunds Universitet när de alla skulle genuscertifieras. Man kan tycka bra eller dåligt om genusvetenskap, men oberoende av vilket så är det en konstig tanke att en viss institution ska kunna kontrollera och reglera andra institutioners arbete. Varje institution på ett universitet ska forska och undervisa självständigt.
Du Rietz pratade för sin del om kvinnligt företagande före 1900-talet. Enligt henne var kvinnor väldigt företagsamma till exempel på 17- och 1800-talet, men sedan förändrades detta i och med den manliga arbetarrörelsen och två världskrig. Hennes forskning är intressant och ger en betydligt mer positiv bild av kvinnan förr i världen, än vi normalt sett får oss till livs.
Kvinnor med egen drivkraft och företagsamhet är något att berätta om för unga tjejer, som motvikt till utseendefixeringen och teorin om att kvinnor alltid varit offer för yttre omständigheter.
Sammanfattningsvis var det en ytterst intressant dag. Det positiva var att det finns många goda idéer bland forskare, skribenter och debattörer, medan politikerna tyvärr ligger ett steg efter och fortfarande klamrar sig fast vid gårdagens jämställdhetpolitik. Min egen analys är därför att förändringen måste växa underifrån, tills politikerna inser att det mest gångbara är att reformera sin politik.
För dig som är intresserad så filmades allt, inklusive mina frågor, och allt kommer att sändas på Axess TV och Axess Play någon gång i december.
Om du tycker att det är viktigt att jag ska kunna resa i väg på sådana här dagar och framföra mina idéer får du gärna stödja mig med en donation. Plusgiro är 31 17 80-1 och bankkonto SEB 5303-0032507. Det finns även en donationsknapp i högermarginalen där vanligt kreditkort typ VISA fungerar.
Uppdatering: Del 1 från seminariet ligger nu ute på Axess Play. Vid cirka 52 minuter ställer jag min första fråga för dagen.
Tack för intressant rapport!
Det är skrämmande att vår jämställdhetsminister (dessutom liberal!?) inte anser att mansfrågor är värda att tas upp.
Intressant att få ta del av!
Känns lite märkligt att toppolitiker är så sega i att hänga med i tiden.
Bra att flera andra talare kom in på mansfrågor och väldigt intressant med att Thomas Gür höll ett anförande om mannen som förbrukningsvara i framgångsrika kulturer.
Det rör helt klart på sig!
Du Rietz prat om kvinnligt företagande före 1900-talet, att kvinnor var väldigt företagsamma till exempel på 1700- och 1800-talet, är också väldigt intressant i perspektive på vad feminismen brukar hänvisa till om historiskt förtryck av kvinnor. Rubbar liksom en del av kontexten i feminismens argumentationsbakgrund.
Jag tycker vi lever i en intressant och spännande tid – händer mycket nu.
Jag tror 2012 kommer bli lite av ett paradigmskifte för synen på och arbetet med jämställdheten – kanske är det som är innebörden av att Mayakalender tar slut den tjugoförsta december 2012, att den nya (jämställdhets)tiden börjar då
Det ska bli intressant att se sändningen när den kommer upp. Kul att se vad Ebba Busch levererar då hon är kvoteringsmotståndare.
Frågor om kvinnors utseendeideal är också intressanta. Att privata intressen kapitaliserar på mänskliga behov såsom makt och konformitet är givet. Jag anser nog att detta är ett “förtryck” man i stor mån får räkna med och hänvisar till individens eget ansvar (även män har, som PB nämner, ideal att leva upp till, inte bara utseendemässiga). Denna hållning har åtminstone jag till könsroller överhuvudtaget. Visst är debatten viktig som ett sätt att medvetandegöra, men inte ur ett “könsmaktsperspektiv”.
Nyamko Sabuni är uppenbarligen (dubbel)kvoterad till sitt uppdrag – hon kan ju helt uppenbart inte ha kvalificerat sig på kompetens!
Varför tog du inte upp en annan mansfråga. Nämligen att kvinnor ofta vill gifta upp sig och sällan ner sig. Är inte det ett ganska ojämställt fenomen? Och vilka effekter får det på samhället?
Det här inlägget var definitivt värt en hundring. Den kommer.
Läser Pelle,s reportage från seminariet och studsar över :
“Så länge kvinnofrågorna är värre (enligt henne) så är det dessa som gäller.”
Jämställdhetsminister / Sabuni
Herre gud …jag som trodde att det var kvinnor som kan göra flera saker samtidigt , speciellt om nu denna skall vara politiker och minister.
Är det så illa med Alliansens politik att ej ens frågor kring mäns förutsättningar , kan lyftas i diskussion.
Ärligt talat …jag blir häpen.
Per Hagman
Sabunis uttalandet innebär , att hon inkompetens förklarar sig själv som minister för jämställdhet och hon är alliansens tillkortakommande i val av minister för jämställdhet.
Gällande kvinnor förr i tiden:
Min farmors farmor och mormor hade båda barn före äktenskapet och inte med den de gifte sig med. (Nu är det tidigt 1800-tal)
Mormodern jobbade som spritkassör på Grand Hotell i Malmö. Var dessutom äldre än morfarn som förmodligen träffade henne när han besökte hotellet som polis.
När de gift sig tyckte mormodern att maken tjänade för lite pengar. Men hur löste hon det? Jo hon startade eget, en livsmedelsbutik i Lomma. Gick så bra att de enligt de gamle kunde installera Lommas första telefon hemma. Mormodern skaffade bara två ungar (med den nye mannen) för hon ansåg att fler än det hade man inte tid till. Hon gillade tydligen inte att min farmors mamma skaffade 12 ungar. Man ska jobba och försörja sig tyckte hon.
Verkligen tragiskt att SD numera är det enda alternativet för den som inte önskar dumfeminister i riksdagen. För några decennier sen stod hela borgerligheten för en någorlunda vettig könspolitik, men inte längre.
Jag uppmanar alla (som har råd) att stödja Pelle ekonomiskt i det viktiga arbete han utför! Det finns ju som bekant inget Patriarkat som kommer till undsättning och samhället vill inte stödja jämställdhetsarbete (om det inte är feministiskt). Kvar finns vanliga kvinnor och män som ställer sig bakom de radikala idéerna att kvinnor och män skall ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter.
@ Backlash
Jag vet inte om jag tycker det är bättre med dumrasister i riksdagen än dumfeminister. Faktiskt.
SD är därför inte ett alternativ.
Koo, lite OT, men jag vänder mig mot ordet ‘möjligheter’, i den tagline som även omfattar rättigheter och skyldigheter.
Ordet ‘möjligheter’ inbjuder till vantolkningar av de som förespråkar lika utfall. Alla kan orimligen ha lika möjligheter, ibland är det bara att gilla läget och göra det bästa av det man har. Få män och ännu färre kvinnor har den fysik som krävs för att bli brandsoldat. Bara ett fåtal har det läshuvud som krävs för att bli civilingenjör eller läkare. Det finns bara en Zlatan. Inte ens om man tränade tre timmar om dagen från tio års ålder skulle det vara garanterat att man platsade i det lokala division 3-laget. Man kan komma en bit med god motivation och träning, men bara de som har medfödd talang kan nå toppen, oavsett vad man sysslar med.
Access, nej SD är inget alternativ för mig, det är därför jag kallar det tragiskt. Jag skulle inte kalla dom rasister, det är en halmgubbe deras motståndare försöker klistra på dom, men det finns många andra skäl att inte tycka om dom.
För den som inte vill ha feminism i riksdagen finns helt enkelt inget alternativ att rösta på.
Grunda ett nytt parti då istället för att snacka på in absurdum.
Som sagt, SD är de enda med en vettig jämställdhetspolitik, med deras andra politik gör det omöjligt att rösta på dem. Och det gör det också omöjligt för dem att sprida deras jämställdhetspolitik, då deras andra politik tar över.
Lite off topic. Men äntligen en recension som inte höjer scum till skyarna, som inte är lyrisk: http://www.expressen.se/kultur/1.2624784/scummar-av-ilska
Observer – vi behöver färre partier i riksdagen, inte fler. Den enda vägen är att försöka förändra partierna inifrån. Jag kan på rak arm bara komma på 1 riksdagsledamot som är uttalad ekvalist, Maria Abrahamsson i M. Det finns säkert fler, men de är i minioritet.
Alliansen är grymt bra på att dumförklara sig själva för att sedan skjuta sig i foten 10 gånger. Säger bara Nyamko Sabuni och Beatrice Ask och Fredrik Reinfeldt.
Ska tillägga att jag aldrig skulle rösta på något av partierna som finns representerade i rikstagen för samtliga partier står så långtifrån mina värderingar som en equalist som värnar om mitt privatliv. Det partiet som finns på min politiska karta finns utanför riksdagen och kämpa men finn däremot i europaparlamentet.
Ny slogan för alliansen till valet: Man? HAHAHAH tråkigt för dig. Kvinna? varsågod en hög chefs position inom valfritt företag.
Jag skönjer en gryning.
Att som jämställdhetsminister fälla ett sådant uttalande är skrämmande!
Tur att det fanns annat positivt att rapportera, annars hade det sett mörkt ut.
http://sdu.nu/2011/10/26/sdu-vill-avveckla-all-form-av-kvotering-jamstalldhetspolitiskt-program-presenteras/
Roligt att ett av framtidspartiernas umgdomsförbund är emot kvotering och i allmänhet går mot en jämställd politik!
Man ska inte dra för stora växlar gällande högerns sk. “feminism”. Utgångspunkten för deras utspel bygger endast på att marginalisera vänstern, vars sista patent är bygd på feminism. Eftersom Socialdemokraterna över gav arbetarklassen och bytte inriktning (till feminism) lyckades högern därför att ta över hela arbetslinjen.
Högerns flirt med vänsterfeminismen är ytterligare ett strategisk drag för att kunna ta över den sk. kvinnofrågan.
Robban: kanske inte bästa reklamen att ett parti som av de flesta anses vara stolligt och mer eller mindre rasistiskt tar upp denna tråd.
Ännu en möjlighet att associera kritiker av statsfeminismen med diverse bakåtsträvande knäppgökar, något som den typiske radikalfeministiske krönikören inte kommer vara sen att utnyttja.
Håller också med att man inte ska dra allt för stora växlar, mycket av feminismen i politiken idag är opportunism, och om vindarna vänder ute bland folket kommer också politiken göra det så småningom. Så det är bara att jobba på…
Jag tror att flera av er som negativa till SD kommer hinna ändra er fram till valet 2014 eftersom fler kommer att förstå att SDs riksdagsmän håller betydligt högre klass än de andra partierna. De säger som det är utan att fega och vara politiskt korrekta. Använder rent logiskt tänkande. På samma sätt som det är fel att någon tillsätts på en position pga sitt kön är det fel att skattebetalarna betalar någons lön för att han är född i ett annat land. Likadant bör alla omfattas av lagen om hets mot folkgrupp.
Det är positivt att SD är ett mittenparti vilket gör att både väljare från höger och vänster lättare kan gå över till SD och deras jämställdhetspolitiken än om det var ett mer extremt parti.
@ Anders
“kanske inte bästa reklamen att ett parti som av de flesta anses vara stolligt och mer eller mindre rasistiskt tar upp denna tråd.”
Förstår hur du tänker och det är inte heller första gången jag gör reklam för SD jämställdhetspolitik.
Men det bästa sättet tror jag är att prata om SD som alla andra partier och förstå att SD på flera sätt ofta har en seriösare politik än andra partier. Det blir bättre av att fler förstår att deras politik varken är rasistisk eller stollig vilket självklart de andra partierna och gammalmedia är livrädda att fler ska genomskåda. Då försvinner också fler hinder för att fler ska rösta för en bättre jämställdhetspolitik.
Ett nytt framtidsparti är också lättare att påverka än ett gammalt som redan är inkörda i sina gamla åsikter. SD har tagit mycket inspiration av Tanja, Pelle och Per.
Jag röstar aldrig mer på borgerliga blocket så¨länge de driver en radikalfeministisk politik. Socialisterna har alltid varit uteslutna. Punkt.
@Robban:
Du har rätt.
OT
Men dessa rader i Expressens recension är i mina ögon klockrent.
“Så förmodligen bör man förstå den oförsonliga texten som en trasig människas besvikelse över hur livet kom att utveckla sig. I alla fall är den inte mycket till samhällsanalys, varken i dess ursprungliga form eller i den version som Turteatern levererar.”
Vad gäller ämnet så är ju Nyamko Sabunis inställning hårresande. Undrar hur hon tänkte då?
Mia,
Ja, jag undrar också hur hon tänker. Möjligen är det så att vi får vänta på en ny jämställdhetsminister för att få fler öppningar. Till dess får gräsrötter och opinionsbildare flytta fram positionerna och med dårars envishet hävda att jämställdhet handlar om båda könens frågor.
Gunnar,
Hoppas du har rätt om Maya-kalendern
@Robban
Lägg av med det där politiska propagerandet. Och nej, jag lider inte av SD-fobi, men deras agenda är milt uttryckt ensidig.
@Pelle
Utseendehetsen bland unga kvinnor är en kvinnofråga i dubbel bemärkelse, för det är extremt få män inblandade i den o-kulturen. Det är därför enbart kvinnorna själva som kan få en ändring till stånd, men jag misstänker att de sällan helhjärtat faktiskt vill det.
Klarsynta kvinnor är många gånger hjärtligt trötta på utseendehetsen, men också de har svårt att bryta förbannelsen. Tyvärr söker en del av dem tröst i feminismen, men den bara förvirrar och förvärrar för dem.
Förresten, stöd Pelles verksamhet med en slant. Många bäckar små…
Joel J,
Håller med dig om individens ansvar och utseendefixering. Samtidigt finns det en typ av ansvar hos föräldrar, och hos opinionsbildare, att ge en mer konstruktiv bild för den kommande generationen – och här kan nog mer göras.
Torstensson,
“Varför tog du inte upp en annan mansfråga. Nämligen att kvinnor ofta vill gifta upp sig och sällan ner sig. ”
Jag ser inte detta som en politisk fråga, primärt sett. Regeringen ska inte lägga sig i hur folk väljer partner. Och det var regeringen jag tilltalade.
Mitt primära syfte i dessa sammanhang är alltid att bredda debatten, och det innebär att lyfta de viktigaste mansfrågorna, samtidigt som jag bejakar att kvinnofrågorna är fortsatt viktiga.
Sam,
Tack för ditt stöd! Varje krona ger bättre blogginlägg, fler avslöjanden och närvaro på fler evenemang där jag kan lyfta dessa viktiga frågor.
Rick,
“Utseendehetsen bland unga kvinnor är en kvinnofråga i dubbel bemärkelse, för det är extremt få män inblandade i den o-kulturen. Det är därför enbart kvinnorna själva som kan få en ändring till stånd”
Kvinnorna har helt klart en mkt viktig roll att spela. Men att män uttalar sig tror jag också hjälper. Som jag ser det handlar det om föräldrar, som påverkar i det lilla, och opinionsbildare som påverkar i det stora. Och föräldrar och opinionsbildare finns ju av båda könen
Sedan tycker jag att tidningar som riktar sig till unga kvinnor har ett stort ansvar. Har de en människovänlig attityd till sina läsare? Visst kan man välja bort en dålig tidning, men alltid inte så lätt när man är tonåring.
Robban – Visst finns det vettigt folk bland SD, men nya partier drar alltid till sig de värsta tomtarna. Kolla på MP, NyD, F! och SD. Rena dårhusen. Det blir nog bättre om de överlever ett par mandatperioder.
Pelle,
Som pappa till en flicka i de tidiga tonåren ser jag utseendehetsen på nära håll. Mitt svar som förälder är att försöka erbjuda annat att fundera på, men att försöka helt stoppa utseendehetsen är dömt att misslyckas.
Man kan inte kräva att småflickor (jo, de är det) själva ska ta upp kampen mot utseendehetsen. Däremot känner jag mest förakt mot de fullvuxna kvinnor som borde kunna servera en motbild, men som i stället hetsar etter värre, överallt och oupphörligen. Vad kan man t.ex. göra när barnens lärare ( i 30-årsåldern) uppträder mer eller mindre som en strippa på skolans julavslutning? Ingen patriarkal konspiration tvingade läraren till det, det var alldeles hennes eget val.
Tidningarna som hittar fram till de unga tjejerna produceras uteslutande av fullvuxna kvinnor, som i ett och samma andetag beskyller män för precis allt samtidigt som de matar tjejerna med en aldrig sinande ström av sex och utseende som vore det precis allt här i världen.
Detta är vad jag menar med en kvinnofråga i dubbel bemärkelse. Kvinnor pressar kvinnor (men är alltid snabba att beskylla män och tar aldrig själva ansvar).
Pelle
Din fråga om varför mansfrågor inte är med i Moderaternas jämställdhetsarbete var verkligen huvudet på spiken!
Svaret är tyvärr nog i huvudsak att Moderaterna vill vinna fler kvinnliga röster till 2014, mansrösterna räknar man med att få ändå.
@Gunnar
Apropå Maya-kalendern.
Jag tror vi kommer se en stor skillnad i jämställdhetsfrågor och syn på feminismen efter valet på hösten 2014.
Kanske nåt Maya missade att förutse trots allt…
Nyamko Sabuni gav ett seriöst intryck i början av valperioden men allteftersom tiden gått verkar hon ha tagit antagit det ställningstagande som hon verkar tro ska gynna hennes egen karriär bäst.
Kan det verkligen vara så att hon formar sitt politiska åtagande enbart för egen vinning?
Pelle!
Din fråga till Nyamko och svaret du fick ter sig väldigt märkligt och nästan lite hånfull mot dig.
Jag hittade det här klippet där Nyamko själv säger att jämställdhet inte bara får bli en kvinnofråga utan kampen de kommande hundra åren måste även inkludera männen.
Börja kolla debatten i filmen från 00:47:07
“Den tredje utmaningen”
http://svtplay.se/v/2592676/kvinnlig_rostratt_-_framtidens_feminister
Trist att borgarna bedriver vänsterpartiets könspolitik. Då det gäller utseendefixeringen hos unga tjejer så anser jag att det är deras eget ansvar vad de själva väljer att konsumera och acceptera. Dessutom kommer det alltid att vara viktigt för tjejer att göra sig fina för män, och män kommer alltid att attraheras sexuellt av vackra kvinnor. Att skylla på Photoshop är ju rent trams. Sedan kan man försöka låtsas som något annat, men faktum kvartstår.
Manrörelsen måste ha lite “stake”, annars blir det aldrig någon förändring när hela etablissmanget är radikalfeministiskt. Låt oss inte kompromissa bort oss själva genom att enbart föra dialog på feministernas villkor.
Att samtala är bra, men det finns områden där det är totalt lönlöst att samtala med extremister. Vi kan inte gnälla fram en förändring, vi måste framtvinga en förändring genom att vara mer högljudda, och KRÄVA förändring. Dock med hedern i behåll.
Men det var bra att du deltog Pelle. All heder till dig.
Men@Work
Håller med där! Jag tror att den nya unga generationen män är en bra rekryteringskälla så att säga. Dom är inte skolade patriarker på samma sätt som förr och ser heller inte att dom har massa fördelar pga kön. Gäller bara att få dom att engagera sig i såna här frågor, framför t.ex. spela dataspel.
En sak som är värd att ta upp här är att enligt Hanna Fridén, som jobbar mycket med tjejer som har ätstörningar och som själv har haft det, så stämmer det inte helt att det är ideal och modeller som leder till ätstörningar. Jag vet att jag läst det några gånger på hennes blogg.
Värt att kanske tala med henne om innan man driver frågan längre.
@Erik LL
Har aldrig kunnat se någonstans där detta samband kan fastslås i högkvalitativa medicinskt vetenskapliga artiklar med högt impact index. Däremot finns massor av kvalitativa skräpartiklar skrivna av feministiska läkare och sjuksköteterskor som påstår detta, utan att kunna fastslå någonting.
Jag tror vi får anlita Pelles expertis som psykiater här. Hur är det med sambandet mellan ätstörningar och utseendepress? Ätstörniningar är väl vanligt hos individer med personlighetsstörning? Hur mäter man utseendefixering i samhället?
Jag antar att detta är en del av “stackars-lilla-flicka-syndromet” som är en del av den feministiska populärkulturen.
Jag tycker det här pratet om utseendehetsen känns så fel på något sätt. Jag som kille tycker att tjejerna oftast bryr sig för lite om sitt utseende (killar också). Problemet är att de lägger en massa tid på att köpa kläder, kolla på modebloggar, färga håret, måla naglar, ha ångest osv. osv. Hade de istället lagt den tiden på att träna, röra lite på sig och äta nyttig mat så hade det varit så mycket bättre.
Det måste väl ändå vara ett större problem med att många inte bryr sig om hur de ser ut? Alltså att så många lever så ohälsosam dvs. är för feta, dåligt tränade, äter skräpmat, dricker för mycket, sover dåligt, stressar.
För min egen tycker jag att utseendehetsen nästan enbart påverkar mig positivt eftersom uppmanar mig till att leva ett sunt liv
Leifer
Man undrar vad feminister tycker att alla bortkvoterade killar ska ta vägen. Seriöst alltså vart ska dom ta vägen? Kvinnor kunde åtminstone vid arbetslöshet fortfarande vara försörjd av en man medan precis alla, ALLA, rapporter om saken visar att kvinnor inte är ihop med arbetslösa män om dom inte har någon sorts mamma-känslor för honom.
Vart ska männen ta vägen? Jag menar på att Pelle Billing börjar gå om Pär Ström i vem det är som håller fanan för mansrörelsen. Pär har tidigare inte svarat på min fråga om förslaget på att bilda ett parti. Även om partiet i sig inte tar sig till riksdagen så hade det blivit mycket reklam för mansfrågorna. Vi är nog tillräckligt många som hade kunnat stödja ett sådant projekt. Helt övertygad om att mansrörelsen inte utnyttjar sin fulla potential , för att använda en sliten klyscha. Vi har tex fortfarande inte utformat någon som helst lättbegriplig idé om tex begreppet patriarkatet. Ska man få dessa unga dataspelande killar att fatta vad det rör sig om så tror jag att man måste begripliggöra detta, möta dom och prata med dom. Inte sitta på en herrgård och diskutera mansfrågor med politiker som redan har en bestämd uppfattning om att det är bäst att hålla med annars är karriären körd. Där dessutom kvinnor är rädda för andra kvinnor. Tycker mig se ibland att kvinnor begränsar varandra.
Konkreta ideer är att anordna LAN för dessa killar, kombinera deras dataspelande med att diskutera jämställdhet med dom. Vi predikar för helt fel grupper när vi vänder oss till politiker eftersom dessa är beroende av den lönesedel som dom uppbär för att ha just dom åsikterna dom har. Tänk osvenskt, allt handlar inte om att vara fin i kanten och vara snygg i TEVE. Det kan likaväl göras praktiskt på annat vis genom att söka sig till den målgrupp vi tror vi KAN påverka mer effektivt. Politikerna skiter fullständigt i mansfrågor.
Ska vi verkligen sitta vid sidan av och låta DOM bestämma ödet för vår rörelse? Mitt förslag är att bilda ett parti och sedan anordna möten med unga män. Det är bra av flera själ. Inte minst tror jag man kan leda bort många unga arga män från att rösta på främlingsfientliga homofobiska partier. Bara lite tankar. Kvinnor är förresten också några som vi borde röra oss mer mot. Jag tror också att vi jämställdister måste förlåta varandra för alla små snedsteg man tagit tidigare i debatten i upphetsat tillstånd. Ett härligt första steg är ju det som vi nyss såg, att rensa ut de som går över gränsen.
Jag funderar mer och mer över Sabunis kompetens. Hon verkar inte riktigt vara med på banan.
Visste du förresten att hon är förskoleminister och inte barnomsorgsminister? Säger en del om vilken barnomsorgsform Fp, statsmakten och hon prioriterar.
How very liberal.
Vad jag menar är att vi måste skippa gammalt groll, mötas vid stora beröringspunkter och sedan i framtiden splittra oss när ett sådant parti blir tillräckligt stort. Under tiden är det som sagt viktigt att hålla rötäggen utanför.