En förälders nyanser av rosa

26 november 2011, av Pelle Billing

fredrik-strage

Jag har tidigare analyserat den i genussammanhang kontroversiella färgen rosa.

En mer humoristisk exposé av det hela har Fredrik Strage producerat i DN:

Sedan jag blev förälder har jag utvecklat en egendomlig aversion mot rosa nyanser. Förut var det en favoritfärg som jag förknippade med Hubba Bubba, sockervadd, den rosaklädde gangsterrapparen Cam’ron och frågorna som jag helst svarade på i Trivial Pursuit. Nu är rosa en symbol för ondskefulla klädföretag som vill förvandla min dotter till en Barbiedocka.

Det räcker att hon har på sin rosa tofsmössa för att jag ska bli paranoid. Som när vi går till apoteket för att köpa D-vitamindroppar och jag får syn på Tiina Rosenberg. ”Helvete, hon får inte se mös­san”, tänker jag och rycker av den med orden ”vad varmt det är här inne”. Min dotter gallskriker. Tiina Rosenberg vänder sig om. Jag duckar bakom allergimedicinerna. Och känner mig som en idiot när jag några minuter senare minns att hon startade ett parti med rosa logotyp. Hatet mot H&M:s barnavdelning har fått mig att glömma att rosa är en queerfeministisk kampfärg.

Förhållandet till färgen rosa är aldrig enkelt för den genusmedvetne. Är det ett sätt att pracka på flickor en viss könsroll, eller är det ett sätt att stödja ett radikalfeministiskt parti? Som ett rådjur i motljus är det lätt att bli paralyserad.

Strage har en lösning på sitt dilemma:

Den dag min dotter ber om rosa kläder kommer jag att köpa dem. Men hon får gärna bli lite äldre först. Och helst läsa några poäng genusvetenskap. Annars finns en risk att hon inte gillar rosa på rätt sätt. Hon ska inte säga: ”Pappa, jag vill ha en rosa klänning.” Hon ska säga: ”Pappa, jag vill ha en rosa klänning för att likt Kathleen Hanna och andra riot grrrl-musiker framkalla en blandning av attraktion och avsmak som tvingar omgivningen att ifrågasätta sin attityd till kvinnlig sexualitet.”

Ja, vad ska man säga. Det är befriande med en dos humor i jämställdhetssamtalet.

Och förhoppningsvis ska en färg inte behöva vara mer än en… färg.

 

14 kommentarer på “En förälders nyanser av rosa”

  1. Hamstrn skriver:

    Jag fattar inte. Ironi är svårt på internet. :(

  2. Pelle Billing skriver:

    Jag vet inte hur mycket ironi det är. Mer lite humor om hur krystat och förvirrat det kan bli när man ska göra alla till lags, och vara helt politiskt korrekt.

  3. NisseNyfiken skriver:

    Som småbarnsförälder känner jag igen mig och tycker det var humoristiskt skrivet :)

  4. Hamstrn skriver:

    Jag har inga barn själv. Möjligt att det spelar in för att förstå en stor del av texten.

    Förstår nog lite bättre när jag läst den ett par gånger… :P

  5. Zac skriver:

    Kul – och jag har en dotter… :-)

  6. Lavazza skriver:

    Bent Olsson skrev nagot liknande av modorna att se pa kvinnor som krystar i larmaskiner pa gymmet pa ratt satt for nagra ar sedan.

    Och Hassan Kamiri hade en rolig kronika pa Godmorgon Varlden dar han talade om att det inte finns nagot i varlden som vanstermanniskor kan tala om utan att riskera att nagon annu mer vanster borjar en mening med orden ”ar det inte lite problematisk att …”.

  7. Som genusmedveten mamma så tänker jag så här;

    Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En flicka i rosa klänning uppfattas på ett sätt medans en flicka i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de – tråkigt nog – olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

    Mina barn har kläder i bekväma och rymliga material i ALLA färger och massvis med mönster. Jag undviker att signalera kön men ingen färg är tabu.

  8. Pyret skriver:

    Har inga barn, men känner igen det från lärarna i skolan. Hur ett (någonstans i grunden klokt) genusresonemang snabbt kan flippa över i ett krystat über-PK beteende.

  9. Peter skriver:

    Ibland anses det vara oerhört manligt med rosa skjorta, bakåtslickat hår och en dyr klocka, i vart fall för en äkta brat.

    Men det är klart feminister och genusfanatiker gillar inte rosa här heller. Åtminstone inte feministiska män. Genusfanatiska kvinnor, skulle nog vilja komma åt deras pengar.

  10. Pelle Billing skriver:

    Lady D,

    Jag är också genusmedveten. Men vad man gör med sin genusmedvetenhet varierar mellan olika människor. En vanlig missuppfattning är att de som inte är genuskorrekta är genusomedvetna. Det tror jag inte alls behöver vara fallet.

  11. Rasmusmatte skriver:

    Jag gillar rosa och struntar fullständigt i vad andra tycker.:))

  12. Daniel skriver:

    Idag klädde jag på min son på 2 månader en lila body, det kommer troligtvis ha en enormt inverkan på hans person och de val han gör senare i livet.

  13. daniel! det kommer iallafall påverka hur andra bemöter honom och det i sin tur kommer påverka hans självbild som i sin tur påverkar hans framtida val. :-)

  14. Lord Remhad skriver:

    Som anusmedveten pappa så tänker jag så här;

    Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget.

    Detta gäller speciellt för barn som inte har kunskap eller erfarenhet att kunna tänka kritiskt.

    En pojke i brun skjorta uppfattas på ett sätt medans en pojke i jeans och tröja uppfattas på ett annat. Således får de – tråkigt nog – olika bemötanden. Inget konstigt med det. Men som anusmedveten förälder så är man uppmärksam på hur dessa bemötanden påverkar våra barn.

    Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

    Mina barn har kläder i bekväma och rymliga material i ALLA färger och massvis med mönster. Jag undviker att signalera kön men ingen färg är tabu.

Google