Corren om #prataomdet

03 november 2011, av Pelle Billing

prataomdet

I december förra året uppstod fenomenet #prataomdet på Twitter. Tanken var att det skulle lyftas på locket vad gäller sexuella erfarenheter ”i gråzonen”.

Jag kommenterade #prataomdet på bloggen och deltog även i SVT Debatt:s diskussion om ämnet.

Min grundtes var att visst är det bra att få prata om sexuell kommunikation och hur man visar att man vill och inte vill ha sex. Således fanns det något värdefullt i det som pågick.

Samtidigt vände jag mig mot begreppet ”i gråzonen”. Att tala om en gråzon implicerar att det finns en laglig gråzon för sexuella övergrepp, och så är inte fallet. Antingen samagerar du till det som pågår eller så gör du det inte.

Det spelar ingen roll hur mycket du på insidan känner att det hela är fel – om du samagerar så har du samtyckt till det som pågår. Dock så räcker det med att säga nej med ord eller kroppsspråk för att samtycket ska vara borttaget, och då är det brottsligt att fortsätta med en sexuell akt.

Att inte säga nej trots sexet var oönskat kan vara traumatiskt, och professionell hjälp kan behövas efteråt. Samtidigt hjälper det ingen av de inblandade att framställa det hela som ett brott, eller som ”sex i gråzonen”. Detta var den starkaste kritik jag riktade mot #prataomdet.

Det finns även andra typer av kritik som med tiden växt sig starkare. Correns ledare tar idag upp detta:

Som Johan Lundberg på Axessbloggen har visat uppstod nämligen inte #prataomdet på det spontana sätt som Koljonen med flera vill ge sken av. Tvärtom planerade en grupp journalister via twitter hur man skulle ”synka” publiceringar och ”lobba mot sina egna redaktioner” för att få genomslag. Det utgick också instruktioner till dem som skrev de första texterna att ”hålla allt till något nära Assangesituationen”. Syftet var att ge stöd åt de två kvinnor som nätmobbades efter att de anklagat Wikileaks Julian Assange för sexuella övergrepp.

Det som marknadsfördes som en folkrörelse drogs alltså igång av en grupp journalister som sympatiserade med de två kvinnor som vara inblandade i Assange-affären. Jag har själv sett tweetsen så jag vet att det stämmer.

Både tidningar och vanliga Twitter-användare blev således ett verktyg för något som i grund och botten hade ett tveksamt ursprung. Den tydliga feministiska ideologin och kopplingen till ett pågående rättsfall gjorde kampanjen till mer politisk än man ville framställa sig.

Med detta inte sagt att det inte kom många viktiga och vackra texter ur kampanjen – för det gjorde det – men att blunda för ursprunget kan inte heller göras.

Som Corren skriver är det tveksamt om Stora journalistpriset ska kunna ges till en sådan typ av rörelse. Det kanske mest tveksamma är kopplingen till ett pågående rättsfall, men även den starka ideologiska basen väcker frågetecken:

Framförallt var den feministiska linjen i #prataomdet allt annat än stringent. En gång i tiden kämpade feminister för kvinnans sexuella frigörelse, för att kvinnor ska få känna och visa lust och njuta av sex på samma sätt som män. Många inlägg hos #prataomdet tog delvis avstånd från denna frigörelse: Kvinnor ska förvisso få göra vad de vill sexuellt, men de ska inte behöva ta ansvar. Ansvaret för både kvinnans och mannens sexualitet ligger på mannen – det är andemeningen i många, om än inte alla, #prataomdet-inlägg.

#prataomdet förstärkte den olyckliga svenska tolkning som säger att om du känner dig kränkt eller känner dig utsatt för ett övergrepp så är så också fallet. Detta är en olycklig ihopblandning mellan ens inre upplevelse (som är äkta och korrekt) och vilka handlingar som de facto begåtts (som lagen bygger på).

Om någon handlat på ett olagligt sett ska denne dömas i domstol. Om en person mår dåligt efter en laglig sexuell erfarenhet behövs stöd från vänner eller en terapeut. Dessa två processer kan inte och får inte förväxlas.

En kampanj som Sverige kan ha större behov av är således #taansvarfördet. En sådan kampanj skulle betona att alla har sin sexuella frihet, men ju mer man utnyttjar denna frihet desto större ansvar vilar samtidigt på ens axlar. Ansvar för att säga ja, ansvar för att säga nej, ansvar för att med kroppen uttrycka det man känner på insidan.

Sex är inte alltid lätt, därför är det olyckligt att samhällets budskap är att det bara är att prova allt. Tuta och kör, typ. Lite gammeldags försiktighet och ett stegvis utforskande av var ens egna gränser går skulle behöva bli coolt igen.

 

15 kommentarer på “Corren om #prataomdet”

  1. Backlash skriver:

    Inslaget i slutet av gårdagens Kvällsöppet i TV4 (där för övrigt Pär Ström pratade feministporr) var minst sagt motsägelsefullt. Först annonserades att man skulle #prataomjulianassange och feministiska konspirationer. Sen när det korta inslaget kom så satt Cissi Wallin och blånekade till alla Assange-kopplingar, trots att hon själv var väldigt öppen med Assange-kopplingen när hon deltog i kampanjen för snart ett år sedan.

  2. Clabbe skriver:

    Pelle Billing skrev:

    ”Jag har själv sett tweetsen så jag vet att det stämmer.”

    Här finns Twitterdialogen som jag antar att du syftar på:

    http://storify.com/figaropravda/koljonen-om-prataomdet

  3. Nils Jungenäs skriver:

    Jag uppmanar alla att läsa boken

    ”Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar”

  4. Pelle Billing skriver:

    Clabbe,

    Nej jag menar tweets från typ december 2010.

  5. leifer skriver:

    Det blir samma slutsats som när det gäller pedofili fast ännu mer, våldtäkt är nåt männen utför, inte kvinnor. Kvinnor kan uppföra sig hur jävligt som helst sexuellt men det kommer inte dömmas i svenska domstolar.

    Sverige anno 2011.

  6. Ivan skriver:

    Tack för att du uppmärksammar detta. Snart läge att lägga in en prenumeration på Corren!

  7. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Väldigt bra skrivet! Summerar på ett fantastiskt fint sätt min egen kritik mot #prataomdet och inkluderar även den underliga syn som dagens (radikal)feminister har på kvinnor, att de inte själva ska behöva ta något som helst ansvar för sin egen sexualitet utan att det istället (på ett påfallande könsrollskonservativt sätt) ska läggas över på män.

    Hoppas verkligen att det här inlägget och Correns välskrivna ledare kan leda till en konstruktiv debatt om både #prataomdet och om den negativa syn på sexualitet (både vad gäller kvinnor och män) som allt för många feminister sprider.

  8. OldWolf skriver:

    Jag pratade om detta första gången 14 januari innan jag sett tweetsen
    http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2011/01/prataomdet-en-lyckad.html
    Kan inte låta bli att återberätta ett citat från en blogg i samma ämne från 28 januari:
    ”cissiwallin Önskar ju att jag var en del av en stor manshatisk konspiration. Ännu mer efter att ha följt tråden. Skär av dom ballen ba. #prataomdet 17 minutes ago via Echofon”
    http://oldwolf-vindenviskarmittnamn.blogspot.com/2011/01/sanningen-om-prataomdet-del-2.html

  9. ConZor skriver:

    Innan #prataomdet blev till så användes hashtaggen #tackanna. Anna som i Anna Ardin en av de som är ”offer” för Assanges besök i Sverige. Så #prataomdet blev det tillslut en kampanj för att piska upp en opinion mot Assange och att lyfta fram feminismens position i media.

    Som det ser ut så har allmänheten och media svalt allt med hull och hår när det kommer till #prataomdets syfte. Det är mycket viktigt nu att fler förstår syftet bakom #prataomdet på så sätt som Corren har gjort.

  10. Anton skriver:

    Pelle, riktigt bra skrivet, det var exakt orden jag skulle sagt. Jag läste i princip alla inlägg på #prataomdet, vilket skapade en tung ångest hos mig. Tänk om hon eg. inte ville? Men inte sa/visade det, men skulle jag förstått det ändå? Detta har satt griller i huvudet på mig, fastän jag vet att jag är extremt lyhörd för den andres beteende. Nuförtiden är jag t.o.m. för försiktig, vilket inneburit att jag avbrutit en del dejtande med blyga tjejer för jag är livrädd för att gå över nåns sexuella gräns. Observera att jag inte tycker synd om mig själv / är ett offer, ville bara få det sagt :)

    Vidare har jag flera gånger haft sex med tjejer fastän jag innerst inne verkligen inte velat. Men jag skulle aldrig någonsin hålla de tjejerna ansvariga för det. Det var mitt val. Och terapeuten var den jag tog upp det med.

  11. Andreas skriver:

    #Prataomdet väcker frågor om vår journalistkår. Kampanjen, med en dold agenda, drogs igång av journalister, en övrig journalistkår svalde allt med hull och hår, och nu är det journalister som nominerar den för stora journalistpriset.

  12. Andreas skriver:

    Jag har seriösa planer på att börja prenumerera på Corren :) Vissa av deras artiklar är som att öppna fönstret och släppa in frisk luft i ett rum som inte vädrats på flera år.

  13. Anonymous skriver:

    Stora journalistpriset för en förtalskampanj där Jonanna Koljonen försöker smutskasta en person hon aldrig träffat (assange) med en berättelse om hur hon analknullade sig upp i jounalistkåren för hundra år sedan. Fräscht! Väldigt typiskt för den tid vi lever i.

    Johanna anordnar även nattklubbar för den som känner ett behov av att #partaomdet i mysig fiktiv-sexualövergrepps-miljö.

  14. Patrik skriver:

    Jag tycker också att det är tveksamt att ge Journalistpriset till något som utgav sig för att vara en gräsrotsrörelse men egentligen var en planerad kampanj.

Google