Att vidga vyerna

16 november 2011, av Pelle Billing

Mitt intresse för jämställdhet väcktes av ett väldigt specifikt fenomen. Nämligen att jag som man inte kunde få leva mitt liv i fred. När jag öppnade en tidning eller slog på radion så möttes jag regelmässigt av en negativ beskrivning av män eller till och med en skuldbeläggning av män.

Denna negativa bild av män, som ibland kallas misandri, var alltså det som sög in mig. Jag ville inte att kommande generation av pojkar skulle behöva skämmas över sin könstillhörighet eller sin könsidentitet.

Med tiden satte jag mig in i de specifika frågorna mer och mer. Mansfrågor. Kvinnofrågor. Statliga dokument. Feminismens historia. Till slut började jag blogga, föreläsa och framträda i media.

Min intention var dock aldrig att bli polariserad, eller att vara någon typ av motkraft till feminismen. Ordet anti-feminism är ointressant för mig. Syftet var istället att vidga vyerna. Att lägga till mansfrågorna i jämställdhetspolitiken, så att båda könens behov täcktes. Att prata jämställdhet utan att skuldbelägga vare sig kvinnor eller män.

Jämställdhetsområdet är dock ett polariserat område. Sedan 1980-talet har radikalfeminismen haft ett stort inflytande, och det är en polariserande ideologi. Tyvärr har samma mekanism börjat synas i mansrörelsen, framför allt i USA där tidigare konstruktiva debattörer gått in i en ilsken och kompromisslös retorik. Detta har lett till att jag slutat ha kontakt med en del av dem.

Själv upplever jag inte att jag spelar i samma division som dessa radikala element på respektive sida. Men för att vara självkritiskt ett ögonblick så kan jag se att det på en sådan här typ av blogg är lätt att bli lite ensidig och skarp i tonen när det till 95 procent är mansfrågor som belyses.

Det verkar alltså vara svårt att prata om könsfrågor utan att hamna i en eller annan variant av ställningskrig. Ämnet rör upp djupa känslor, och personliga känslor blandas inte sällan ihop med politiska resonemang.

Den senaste tiden har jag funderat extra mycket på dessa mekanismer. Dels på grund av SCUM-föreställningen i Stockholm, där gymnasieungdomar bjöds in. Dels på grund av att det som svar på denna föreställning kom ett mordhot, med adresser utlagda på diverse personer i produktionen (adresserna togs sedan bort av bloggägaren, och till slut stängdes hela bloggen ned på grund av ”violation of terms of service”).

Hur kunde det gå så här långt i Sverige? Och framför allt, hur kunde delar av mansrörelsen tycka det var OK med ett mordhot, även om syftet var satir och att väcka tankar? Det var nämligen inte bara bloggägaren som tyckte detta var OK, utan även vissa andra personer.

Mordhot och/eller att hänga ut människors adresser på nätet kan aldrig var acceptabelt. Så enkelt är det.

Själv har jag aldrig varit intresserad av att sätta hårt mot hårt. Jag har noll intresse av att vara ”radikalmaskulist”. Dels för att moral och etik inte är något relativt som förändras för att andra människor begår snedsteg. Dels för att jag inte tror att det är effektivt för att åstadkomma förändring.

Samtidigt vill jag betona att alla kan göra ett misstag, och lära sig från det. Jag tror och hoppas att denna bloggägare – och de som instämde i retoriken – har lärt sig något och därmed inte kommer att upprepa det hela. Lösningen är inte att fortsätta demonisera honom eller någon annan, utan att andas ut, lära sig något och gå vidare.

Min egen lärdom är att Jämställdhet 2.0 – vilket är det som jag och den här bloggen står för – behöver bli tydligare i sitt budskap. Därför tänker jag experimentera en del på bloggen här framöver.

En sak jag tänker utforska är vilka kvinnofrågor som är viktiga i dagens Sverige. Kanske bjuder jag även in någon klok feminist som får skriva ett gästinlägg. Jämställdhet 2.0 handlar nämligen inte om att blunda för kvinnofrågor, utan att se hela samhället och hela sammanhanget.

En sak som är ännu svårare att utforska, men som jag ska försöka närma mig, är vilket tonläge i debatten som faktisk leder till resultat. Kanske är det inte alltid en debatt som behövs, kanske behöver vi även samtal mellan olika aktörer på jämställdhetsområdet.

Att dessa funderingar kommer upp nu har inte bara att göra med den senaste tidens händelser, utan även för att jag tror att tiden är mogen. Sverige har behövt en tid där mansfrågorna också får belysas, och där en del aktörer verkligen sätter sig in i dessa. När denna process väl har gjorts, finns förutsättningar för en dialog och en fördjupning.

Exakt hur denna dialog ska se ut och vilka som vill delta får framtiden utvisa, men om det finns ett område som vi verkligen behöver prata om, så är det jämställdhetens framtid.

 

71 kommentarer på “Att vidga vyerna”

  1. klas skriver:

    Hej Pelle! Uppskattar din blogg och din förmåga att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt.

    Tipsar också om dagens kulturnytt, sändningen strax innan 0900, en kommentar om SCUM och Turteatern.

  2. Men@Work skriver:

    Personligen anser jag tonen måste vässas, men framförallt med goda argument. Givetvis tar jag avstånd från alla typer av hot. Men att huka i buskarna duger inte när feminismen i Sverige har makten och media bakom sig. Ibland kan det vara på sin plats med lite tuffare metoder, så länge man håller sig till sanningen och inom lagens ramar.

    Att offentligt exponera offentliga personer som står bakom denna hatideologi är exempel på detta. Eftersom radikalfeminismen är en hatideologi som inte står för allas lika värde, så har jag inga problem att kalla mig både antifeminist OCH
    jämställdist.

    Den svenska konsensuskulturen och allt avståndstagande från ett höjt tonläge ligger inte mig så nära som har nära släktband till den europeiska kontinenten. Därmed gäller det att formulera sig väl samtidigt som man kan skärpa tonläget. Det finns dock ingen anledning att hänfalla till hatretorik. Att hålla huvudet kallt får motståndaren att framstå som den förlorande sidan.

    Med ett skärpt tonläge menar jag alltså att alla som stödjer hatideologin radikalfeminism o h är offentliga personer i media, samhöllsliv och politik måste stå till svars för detta. Det är makten som ska hängas ut för väljare, ridnibgsköpae, tv-tittare etc.

  3. Men@Work skriver:

    PS. Ber om ursäkt för typos på ipadens tangentbord.

  4. Backlash skriver:

    Det bästa är att aldrig sänka sig till motståndarnas låga nivå, utan att alltid debattera sakligt och vara ett moraliskt föredöme. Aldrig bygga halmgubbar, debattera person eller använda härskartekniker. Men det är svårt och kräver mycket tålamot att stå emot alla provokationer som vi dagligen möter i medierna.

    Och då menar jag inte i anonyma bloggar, forum och kommentarsfält, utan i avlönade krönikor, ledare, recensioner och skattefinansierade kulturyttringar. Här frodas misandrin helt öppet och alla som protesterar avfärdas och förlöjligas som bittra näthatare, i den mån det överhuvudtaget är möjligt att kommentera.

    Jag anser att den öppna misandrin i media, politik och kultur är den viktigaste mansfrågan idag. Innan vi får bukt med den blir det svårt att skapa opinion för mer konkreta åtgärder som könsneutral lagstiftning.

  5. Mattias skriver:

    Så bra skrivet. En förnuftsröst med förmåga till nyans, som sätter ord på saker jag också uppfattat i min samtid/under min uppväxt. Idén att plocka in några gästbloggare är rätt i timingen och kommer att ge jämställdhet 2.0 mer spridning. Viktigt (om än svårt) med resultatfokus, mitt bland alla resonemang och ömsesidiga attacker.

  6. Men@Work skriver:

    @Backlash

    Skriver under på vartenda ord.

  7. Trollan skriver:

    Mycket bra skrivet!
    Efter att brandmannen fått rätt att han diskriminerats och man nu driver frågorna om folk som valts bort till polishögskolan känns det som det har skett en förändring. Och det är fortfarande viktigt att se att det finns problem för kvinnor fortfarande – men även för män. Män som jobbar inom kvinnodominerande arbeten vittnar ofta om ”humoristiska” sexuella trakasserier vilket skrattas bort. Men fortfarande så utsätts många kvinnor för det med. Könen ska inte sättas mot varandra i debatten.

  8. NisseNyfiken skriver:

    Trollan sa: Könen ska inte sättas mot varandra i debatten

    Helt riktigt!
    Tyvärr har de senaste deceniernas feministiska klimat bidragit till en allt större polarisering mellan könen vilket resulterat i kvinnofrids-lagar och satsningar på ”mäns våld mot kvinnor” med mera med mera. Just en könsneutral lagstiftning och en övergång till begreppet ”relationsvåld” (även innefattande könsneutrala hjälpinstanser för utsatta) känns som något väldigt viktigt för jämställdhetens skull. En ojämställd statsapparat är ingen bra förutsättning för jämställdhet…

  9. BekeZeke skriver:

    Bra skrivet Pelle!

  10. Bra skrivet Pelle!
    Har i dagarna gått i samma tankar. Svårigheten att lyfta viktiga mansfrågor och ändå få fram att det jag står för är lika behandling av individen oavsett. Upplever och har fått i återkoppling från nära, kära och bekant som känner att jag lätt framstår som ”maskulinist” eller ”anti-feminist”. Mitt bloggande är tänkt att balansera mot medias och politikens ensidiga fokus på kvinnor men detta ger samtidigt resultatet att bloggen som sådan inte framstår som balanserad.
    Tyvärr har den manliga frigörelsen inte kommit särskilt långt och om det verkar det råda stor enighet om även det från feministiskt håll tar sig i uttryck som ”problematisering av mansrollen” och mer eller mindre direkt skuldbeläggande.
    Tycker att idén med gästbloggare låter kanon. Ett embryo finns t ex i diskussionen du hade med Hanna Fridén. Själv har jag lyft fram inlägg av Hannah med H på One-way Communication som till och från skriver tänkvärda inlägg på sin blogg. Har fått fina svar tillbaka av henne bland kommentarerna.
    Frågan är hur man skall lyckas begränsa eventuellt gemensamma eller på varandra följande inlägg så att andra orkar läsa dem.

    En annan fråga är vad mansfrågor och kvinnofrågor är idag.
    För mig är könsdiskriminerande lagar eller könsdiskriminerande tillämpning av lagar en ”äkta könsfråga”.
    Är att en man i veckan och en kvinna om året dör på jobbet en könsfråga? Är att kvinnor i betydligt högre grad har deltidsanställningar en könsfråga?
    När man talar om rätten till heltid lyfts genusperspektivet fram i media och politik men inte när det handlar om arbetsplatsrelaterade olyckor. Samhällets olika syn blir i någon mån en könsfråga för mig men inte själva skilnaderna.
    Jag har ju hävdat att rätten till heltid inte är en kvinnofråga men en viktig fråga för t ex sjukvården.

  11. Erik LL skriver:

    Detta är nog ett klokt beslut. Belyser du reella kvinnofrågor också till skillnad från feminismens fantasifoster, så kan de inte längre beskylla dig för att vara antifeminist. Du erbjuder då ett alternativ till feminismen, något man inte kan göra enbart genom att tala om mansfrågor. Jag kan bara tala för mig själv, men jag har alltid tyckt att kvinnofrågor är lika viktiga som mansfrågor, och det är en stor del av anledningen till varför jag hatar feminismen. Precis som du är man benägen att ta upp mansfrågor då dessa ignoreras. Men man kan omöjligt komma någonstans på ena sidan utan att påverka den andra, därmed måste jämställdshetsdebatten föras av samma lag som sköter båda könens frågor. Det går inte att ha två lag som kämpar för sig själva, då det oundvikligen blir krig mellan dem eftersom de påverkar varandra. Utöver det så är bara själva idén om att dela upp världen efter kön, och ta hand om och se efter alla som är på ens egen sida och låta den andra sidan klara sig själv, bizarr. Vi alla har nära och kära av båda könen och jag ser gärna att orättvisorna rättas till för dem båda. Det är orättvisorna som är problemet, inte vem det drabbar. Feminismen har sedan länge förstått den dubbelmoralen och av den anledningen hävdar de friskt att även de jobbar med mansfrågor. Det är givetvis skitsnack, men ett bra knep att ta till i argumentationer. Gränsen mellan att jobba med problem för män eller mansproblemet är tydlig i verkligheten, men suddig i debatter.

    I långa loppet misstänker jag att det är den enda vägen att gå för att dels väcka intresset hos en större grupp människor, således även politiker och till slut media. Är någon lämpad för att föra den typen av frågor så tror jag att det är du. Det gäller att göra det svårt för feministerna. De är helt uppenbart långt ute och cyklar i sin ideologi, och då är det ett misstag att ge dem enkla exits som t.ex. mordhot, aggresivitet (här kastar jag lite sten i glashus, och just därför är såna som jag inte lämpade för en uppgift som denna) och ”antifeminism”.

    Jag tycker att det också är bra att det, till skillnad från feminismen, finns debatter och kritik även i de egna leden. Det enda jag skulle vilja klarlägga är att Medborgare X absolut inte mordhotade. Han erbjöd en underhållande parodi på radikalfeministisk dubbelmoral. Det var ett kulturellt yttrande och en uppenbar satir. Ett modern mästerverk om man så vill säga. Det är inte menat att tas bokstavligt (eller hur var det nu?). ;)

  12. Fredrik skriver:

    Du skriver guld, Pelle. Dina skriverier är med få undantag de guldklimpar som lyser starkast i dagens slaskmedia.

  13. Mattias skriver:

    Jag tror nog att hela spektrumet av motstånd behövs för att möta feminismen. Några bredare och mjukare bloggar och några Pär Ström. Och framför allt olika vinklingar och perspektiv, som t ex Tanja Bergkvists.

  14. Rolle skriver:

    Ett klargörande som känns nödvändigt. Även om en del läsare försvinner tror jag att de som blir kvar kan bidra med så mycket mer. Personligen kan jag tycka att de viktiga frågorna många gånger drunknar i sökta oförätter. Att acceptera en debatt som polaricerar manligt mot kvinnligt gör att stora grupper som svårligen kvalar in i begreppsbilden hamnar utanför, t.ex gamla, barn, invandrare etc. Dessa gruppers erfarenheter tror jag faktiskt kan låsa upp många frågeställningar som kört fast i enögt genustrams.

  15. Saklig skriver:

    Nybörjare tror godtroget att, det är ju bara att prata med feministen, så begriper hon/han hur uppenbart fel denne har. Men. Så enkelt är det inte med fanatiska fundamentalister, feminister, talibaner, kreationister. Osv.

    Grundproblemet är ju att fakta och saklighet saknar värde för en irrationell och fördomsfull egoist. Och att öht. kalla sig feminist idag, har sin grund i just irrationell och fördomsfull egoism. Inbäddat i ett fluff av bekväm verklighetsförnekelse, fantasifulla floskler som patriarkat, osynlig struktur, och osynligt tak.

    Klokt är således primärt att övertyga dem som inte ännu har gått ned sig i det feministiska sekt-träsket. Och att bara utnyttja den fanatiska feministen som ett verktyg.

  16. Törnrosa skriver:

    Det du nu skriver om dig själv är mycket bra och det är precis så som jag har uppfattat dig och din blogg hela tiden. Men det är bra att du går ut med det i ”digitalbläck” också. Ha det bra :-)

  17. Ulf Andersson skriver:

    ”Min intention var dock aldrig att bli polariserad, eller att vara någon typ av motkraft till feminismen. Ordet anti-feminism är ointressant för mig.”

    När man blir totalt krossad i sitt föräldraskap som pappa
    av ett par rödvinspimplande rödstrumpor som inte ens
    försöker att dölja att de är feminister och har förutfattade meningar
    om pappornas föräldraförmåga, är det lätt till att bli anti-feminist -
    en absolut motpol till det manshat som feministerna står för.

    ”Och framför allt, hur kunde delar av mansrörelsen tycka det var OK med ett mordhot, även om syftet var satir och att väcka tankar? Det var nämligen inte bara bloggägaren som tyckte detta var OK, utan även vissa andra personer.”

    ”Delar av mansrörelsen”. Det blev kollektiv bestraffning av oss som
    var tysta och inte uppmärksammade mordhotet.
    Jag hade nog valt att skriva ”vissa individer från mansrörelsen”, istället.
    Dessutom finns det varken någon organiserad mans- eller pappa-rörelse,
    och det är ju de flesta väl medvetna om.

    Men där fick ju jag så jag teg………………..

  18. Fredrick skriver:

    Välkommen ”programförklaring” av dig som fokuserar på det grundläggande värderingarna inom mansnätverket.
    Bravo!

  19. David skriver:

    Det så kallade mordhotet måste rimligen betraktas i sitt sammanhang. Den aktuella pjäsen innehåller upprepade”mordhot” som riktas mot en specifik grupp i samhället, nämligen män. Försvaret för detta som har framförts av dem som står bakom föreställningen har bland annat varit att det handlar om kultur, att syftet är att provocera och att det handlar om satir. Vad Medborgarperspektiv gjorde var endast att vända på perspektivet och säga exakt samma sak om feminister som vad Solanas säger om män i sin pjäs. Syftet med detta var som jag uppfattar det att belysa dubbelmoralen kring dessa frågor, vilket tycks ha fungerat över förväntan. Varför annars inte ge Medborgarperspektiv samma möjlighet att gömma sig bakom förklaringar som att inlägget endast var en satir avsedd att provocera och tvinga läsarna att ”tänka tvärtom”?

  20. Urban skriver:

    Bra Pelle!

    Tyvärr är det så att så fort man börjar tala om de här frågorna så stämplas man som extremist. Det är inte helt lätt att förhålla sig till detta. Men men, ska någon förändring någonsin ske så måste helt enkelt några personer sätta igång och röra i grytorna! Du gör det med besked och samtidigt med behärskad finess så fortsätt att röra om.. :-)

    Jag tror stenhårt på 2012, då kommer fördämningarna att börja krackelera på riktigt.

  21. Niki skriver:

    Bra inlägg Pelle! Ser fram emot att fortsätta följa din blogg och se resultatet av det här.

    @Ulf Andersson

    Jag är ledsen för din skull, att du har blivit illa behandlad i ditt föräldraskap, av feminister. Men jag hoppas att du förstår att inte alla feminister är som de du mötte. Det är inte en feministisk fråga att krossa män i deras föräldraskap, tvärtom skulle jag påstå. Och det är inte feministiskt att vara manshatare.

    Visst finns det feminister som är manshatare, precis som det finns antifeminister som är kvinnohatare. Men låt oss inte dra alla över en kam!

  22. Koo skriver:

    Mycket bar skrivet, Pelle!

    Håller också med om att det var både fel och onödigt av Medborgare X att uttrycka sig som han gjorde, det var jag också en av många som kommenterade. Samtidigt är det begripligt att retoriken blir hård och nästan desperat ibland – när manshatet bara accelererar och sanktioneras från alla håll. Och varje mild protest osynliggörs.

    Ta bara rapporteringen om i media kring det som hänt. Ingen av de som protesterar får höras – endast de som försvarar SCUM får komma till tals. SCUM beskrivs förmildrande och ingen problematisering kommer till stånd. Man utmålar konsekvent de som protesterar som ”näthatare” och det hela vänds upp och ner. De som vänder sig mot hatet – beskrivs som de som hatar.

    Men detta försvarar naturligtvis inte att MX uppmanar till mord på feminister (bara för att den här texten uppmanar till mord på män). Det var helt och hållet fel. Och förvånansvärt, eftersom han annars står för en välformulerad och bra blogg enligt min mening. Han gjorde fel – och det tror jag han vet – men nu behöver han också stöd.

    I grunden menar jag att Jämställdhet 2.0 alltid måste handla om kärlek, fred och respekt för våra medmänniskor. En idé om att vi alla är lika mycket värda. Att vi ska ha samma rättigheter och möjligheter – men också skyldigheter Att hot, våld och diskriminering aldrig någonsin är OK.

    Det är ju just därför en sund människa måste opponera sig mot att SCUM används i skolan för feministiska propagandasyften.

  23. MUlle skriver:

    Niki

    Fast någonstans måste även feminister ta ställning även dom som inte tycker något illa om män. Majoriteten av feministerna och feminismen består av en unken manssyn, både inom media och politiken.
    Man attackerar eller motarbetar inte den enskilda rasisten utan rasism som grupp, eller hur? Varför ska man inte motarbeta feminism som grupp då det är den gruppen som är könsrasister mot män?

    Jag ser inte heller någon feminist som bekämpar eller aktivt går ut och kommenterar emot denna unkna manssyn som en feminist. Allt jag ser är ignorans, säg mig en ända feminist som är emot tex scum som är aktivt nu i dagarna?

    Sålänge jag iaf inte ser några feminister daglien bekämpa dom korkade feministerna kommer jag bekämpa feminismen som helhet och kalla mig antifeminist. Fast något enklare skulle vara om dom där feministerna som minsann inte tycker lika som dom andra majoriteten feminister slutade kalla sig feminister och började kalla sig jämställdister eller humanister så skulle problemet vara ur världen.

    Ignorans är acceptans

  24. per hagman skriver:

    Jupp !

    Vidga vyerna….håller med.

    Polarisering …. kan med fördel undvikas

    Nya diskussions tema ….. gärna

    Den systematiska kritiken av feminismens politik / tillvägagångssätt / konsekvenser behöver fortsättas.

    Pelle Billing skall ha en stor eloge för vad han har åstadkommit med sitt engagemang och ledarskap.

    Per Hagman

  25. Mia skriver:

    Roade mig häromdagen med att försöka minnas när jag hittade hit och tror att den första kommentaren jag skrev var denna för knappt två år sedan..

    ”Var inne på din blogg för några månader sedan men “fastnade” inte riktigt då sas Har nu hittat tillbaka vilket jag är glad för då jag upplever att du skriver kort sagt bra i dessa frågor. Särskild respekt får jag för din i mitt tycke stora vidsynthet. Även om jag som du själv brukar framhålla inte håller med dig om allt (vem som nu kan göra det med vem)” :)

    Jag skulle kunna skriva samma kommentar idag med tillägget att min respekt för dig och ditt sätt att hantera såväl ämnen som åsikter är ännu större idag.

    Tack Pelle för att du vill och orkar! Och för att du just erbjuder en oas i vad som ibland mycket riktigt mest känns som en öken av skyttegravar sas :)

  26. per hagman skriver:

    ATT … KOO

    hej koo …du skriver …”Ta bara rapporteringen om i media kring det som hänt.”

    Dessa pappers tidnings rapportering har jag missat.
    Har du några aktuella länkar till aktuella rapporteringar?

    Per Hagman

  27. Rick skriver:

    @Niki
    Du skriver att feminism inte är si eller så. I mina öron låter det här dessvärre lite som socialisternas undanflykter varje gång något socialistland visat sig vara ytterligare ett helvete på jorden: ”Socialismen är inte sådan…” En enda gång är ingen gång, men när dessa enda gånger hopar sig så måste man börja dra slutsatser.

    @Pelle
    Du ha alldeles rätt i ditt resonemang, men jag skulle vilja tillägga att flera av de problem kvinnor stöter på faktiskt är sprungna ur kvinnors eget (”kvinnokollektivets”) beteende.
    De usla arbetsmiljöerna inom kvinnodominerade sektorer beror ytterst på det ständiga lurpassandet och nerrivandet som pågår inom dessa kollektiv.
    Skönhetshetsen på yngre kvinnor pågår som värst bland dem själva, dvs. det är sällan några män inblandade.
    Jag kan gott förstå att en självständigt tänkande kvinna med integritet vill göra uppror, men adressaten brukar bli fel. Att gå omkring och beskylla män är åtminstone i mina ögon ett tecken på att man ändå vill fortsätta spela med kvinnokollektivets regler, för annars skulle dessa kvinnor bli tvungna att idka en betydligt djupare självrannsakan.
    Detta är dock ytterst ett fenomen som inte är specifikt kvinnligt, för visst ligger det alltid någon annan bakom våra problem. Det kan ju ingalunda vara så att vi själva borde sträva efter en lösning. Våra ekonomiska problem, t.ex., beror på att kapitalisterna (eller judarna) suger ut oss, inte på att vi själva har svårt att hålla i plånboken, osv.,osv.

  28. Joel Johansson skriver:

    Tack för ett bra inlägg Pelle. Nämnda polarisering är precis vad jag också funderat på den senaste tiden, och jag har uppskattat att du till största del varit en bra förebild i takt och ton. Själv har jag blivit varse polariseringen vid tillfällen då jag inte hållt med någon av er ”auktoriteter” utan försökt nyansera någonting i kommentarsfälten. Inte sällan blir man då kallad för ”feminist” :) Det är på sätt och vis förståeligt att det finns många ”unga arga män”, och jag tror att det enda sättet att komma till rätta med problemet är bättre moderering och goda förebilder. Samtidigt är nog polarisering en naturlig barnsjukdom i ett skede då mansrörelsens alla fraktioner mobiliserar sig, kämpar och herraväldet och söker sin identitet :) Det känns bra att du uppfattat detta och vill göra jämställdismen till en positiv kraft.

    (Tilläggas bör att jag själv säkert uttrycker mig alltför fientligt ibland.)

  29. Koo skriver:

    Det är irriterande också att media väljer att beskriva Pelles engagemang som om han är emot att pjäsen spelas i Sverige. Man nämner inte att det är just att den riktar sig mot skolungdomar som är kritiken. På detta sätt får man det att se ut som om Pelle är ”emot kultur” överhuvudtaget.

    ”Tidigare hade bland andra könsrollsdebattörerna Pelle Billing och Pär Ström på sina bloggar ifrågasatt att Scummanifestet åter spelas i Sverige, varefter nätdebatten började rusa i väg.” (Svd)

  30. Mia skriver:

    Koo

    ”“Tidigare hade bland andra könsrollsdebattörerna Pelle Billing och Pär Ström på sina bloggar ifrågasatt att Scummanifestet åter spelas i Sverige, varefter nätdebatten började rusa i väg.” (Svd)”

    Inte konstigt att det skenar iväg med alla halmgubbar, här alltså en signerad SvD :)

  31. Rolle skriver:

    http://kaffekopp.wordpress.com/2011/11/16/swingen-videovaldet-och-scum-manifestet/ . Jag fattar hur hon menar, och tycker också att ungar skall gå på teater, och tror att killarna möjligen kan bli förbannade, men förmodligen inte förstörda. Tvärtom får de kanske upp ögonen för misandri om det nu är något annat än bara ett ord.

  32. Koo skriver:

    Mia, Precis!

    Rolle, tyvärr tror jag inte efterföljande ”diskussion” är tänkt att handla om en problematisering av pjäsens egentliga text. Det framgår ju tvärtom att problematiseringen kommer att handla om ”mansrollen”.

  33. Mia skriver:

    PB

    ”Tyvärr har samma mekanism börjat synas i mansrörelsen, framför allt i USA där tidigare konstruktiva debattörer gått in i en ilsken och kompromisslös retorik.”

    De som skriker mest/värst hörs bäst? Jag har ju liknat det med hur radikalfeministerna ‘kidnappade’ feminismen.

    ”Det verkar alltså vara svårt att prata om könsfrågor utan att hamna i en eller annan variant av ställningskrig.”

    Om man tror att det rör sig om en könsfråga eller försöker göra en fråga till enbart ett köns fråga sker det nog lätt. Om man däremot tar en fråga och tittar på den från ‘båda håll’ med sina könsspecifika skillnader tror jag det undviks lättare.

    Tar en av mina käpphäster. Misshandel mot kvinnor är ju inte bara en kvinnofråga, män drabbas ju ofta indirekt om en kvinna är utsatt. Samtidigt finns det även utsatta män, men de kanske utsätts mer för psykiskt våld, samt att det skiljer sig åt från det psykiska våld som kvinnor utsätts för, inte sällan blir det mest synligt när det finns barn inblandade. Och det drabbar ju inte bara dessa män utan även kvinnor indirekt på olika sätt. Samtidigt som kvinnor även är utsatta när det finns barn med i bilden om än på ett annat sätt än drabbade män…

    Jag har sagt det förr och jag säger det igen, få frågor är nog egentligen enbart mans eller kvinnofrågor men både män och kvinnor kan ge olika perspektiv som gagnar helheten. Och män har inte riktigt talat i dessa frågor förut, men nu när män gör det vill det mycket riktigt till att man (kvinnor) lyssnar också.

  34. Pablohoney_4 skriver:

    Håller med dig till 100% Pelle! Ska man nå långt måste man tänka långsiktigt. Det är lätt att avfärda människor med avvikande åsikter som, dumma i huvudet. Detta blir inte konstruktivt och för inte debatten framåt. Man ska inte skynda i demokratiska processer, den ska växa underifrån, med näring av sunt förnuft.

    Detta innefattar ett arbete som inkluderar både kvinnor och män! Dvs. Jämställdhet 2.0

  35. per hagman skriver:

    Att Koo.

    tack för länkar.

    Uppfattade SVD artikel kring blogg proteststormen som balanserad o rättvisande av vad som hänt.

    SVT inslaget var naturligtvis på ”kultur” arbetarna sida och återgav därmed tendentiöst ensidigt vad som passerat.

    Per Hagman

  36. Koo skriver:

    Men ofta blir man intvingad i detta ställningskrig. Aha, du är antifeminist? Så kommer halmgubbarna.

    Jag har ingenting alls emot att diskutera kvinnofrågor – och de problem som drabbar kvinnor, just därför att de är kvinnor. Jag gör det gärna.

    Problemet med samhällsdebatten i Sverige nu är bara att så fort man ystar ett knäpp om mansfrågor, följer en storm av hån, hat och förlöjligande.

    Detta i sig själv är ett tydligt tecken på att något inte står rätt till.

    Pelle och andra skall ha den allra största eloge för det mod som krävs att driva de här frågorna. Här kan man prata om pionjärer – och att vara provokativa mot rådande normer.

    Det är ju detta som är så lustigt med SCUM teatern också – att de på fullt allvar tror att de agerar provokativt – när de i själv verket gör precis samma sak som den institutionaliserade makten och media, nämligen sysslar med misandri.

    Därför är det oerhört uppfriskande att se en skådespelarstudent sätta upp teater på Unga Klara, där rådande maktordning (feminism) ifrågasätts. Nu återstår bara att notera hur den sannolikt kommer att tigas ihjäl.

  37. Koo skriver:

    Per Hagman,

    Nja, kanske inte helt balanserad, tycker jag. Dels utmålas Pelle som en person med åsikter han inte har (att SCUM inte borde få spelas i Sverige). Dels tar man inte upp att protesterna i övrigt handlar om att detta riktar sig mot skolungdomar.

    Och Kulturnyheterna – även här borde man väl försöka beskriva vad SCUM (som man kallar ”SKAM”) egentligen handlar om. Och beskriva vad protesterna handlar om.

  38. Rolle skriver:

    @koo: ”Rolle, tyvärr tror jag inte efterföljande “diskussion” är tänkt att handla om en problematisering av pjäsens egentliga text. Det framgår ju tvärtom att problematiseringen kommer att handla om “mansrollen”.

    När jag lyssnar på P1, så verkar ju hela pjäsen vara uppsatt, med anledning av sitt extrema uttryck. Jag tänker mig att det är svårt att dikutera någon mansroll öht med scum som underlag. Det finns liksom inget att säga. ”Anser du att du borde utrotas?” Funkar inte.

    Ifalldet skulle ligga någon radikalfeministisk agenda i botten på hela uppsattningen, har man nog i så fall skjutit sig i foten. Verkar mer rimligt att tro att efterföljande diskussion måste handla om vad det är feminismen menar när den hyllar ett sådant verk.

  39. Pelle Billing skriver:

    Ulf Andersson,

    ”“Delar av mansrörelsen”. Det blev kollektiv bestraffning av oss som
    var tysta och inte uppmärksammade mordhotet.
    Jag hade nog valt att skriva “vissa individer från mansrörelsen”, istället.”

    Jag menar absolut inte att de som var tysta har någon skuld. Långt därifrån. Endast de som aktivt gjorde något får stå för sina handlingar.

    Samtidigt vill jag inte skuldbelägga någon alls. Låt oss gå bortom skulden. Var finns det goda samtalet? Låt oss prata med dem som vill ha ett gott samtal, och visa på att det finns en annan väg framåt.

  40. per hagman skriver:

    Koo…

    Du kan ha rätt i din kritik av akt artiklar etc.

    Min erfarenhet av svensk journalistik är att journalistiken på central nivå under de senaste åren har blivit allt sämre.

    Allt mindre antal journalister skall producera allt fler artiklar vilket gör att kvaliteten i artiklarna blir lidande .

    Källkritiken , vilket du efterfrågar , är en av de egenskaper som vi vanliga medborgare uppskattar , försvinner först.

    Fördjupad journalistik ..glöm det.

    Så jag är nöjd om journalistiken hamnar i närheten av vad eg saken handlar om.

    Men Du Koo…om du vill…mejla gärna aktuell journalistik om du anser att aktuell journalist behöver en källkritisk kommentar.

    Om du uppträder hövligt kommer du alltid bli hövligt be´mött.

    Om journalisten är en gris …tala om detta för redaktören.

    Per Hagman

  41. per hagman skriver:

    Liket sparkar.

    Med borgar X blogg är uppe o flyter igen.

    Pappersmedia skrev : En våg av näthat.

    Tydligen uppfattades ej blogg inläggen som så graverande att bloggen skulle hivas på havet annat än av tyrteatern .

    Storm i ett vattenglas ?

    Medborgar X anser att han har ett vattentätt alibi i form av !!!! kontra ????

    Tja det som skrivs i vatten försvinner snabbt.

    En för pappersmedia , nyhet utan större skvalp.

    Annat än en klatschig rubrik som flöt förbi.

    Per Hagman

  42. RbK skriver:

    ”Sverige har behövt en tid där mansfrågorna också får belysas”. Har behövt en tid? Så den tiden är alltså över nu?
    Den tiden är över när både mans- och kvinnorfrågor får lika mycket relevant utrymme i gammelmedia. Som det är nu så är kvinnorfrågor det helt dominerande i gammelmedia, med några ytterst få undantag. Jag tycker bloggen fortfarande ska ha som huvudinriktning att lyfta mansfrågor, så länge som övriga media nästan bara tar upp kvinnofrågor.
    Vi som läser Pärs och Pelles bloggar, är en fis i Mediarymden, i jämförelse med den stora massan som enbart konsumerar gammelmedia.

  43. Torstensson skriver:

    Verkligen bra skrivet Pelle.

    Jag visste inte att mansrörelsen i USA börjat bli extrem på vissa håll. Jag är stolt och vettig nog att inte tycka att det Medborgare X skrev var okej. Lämna ut adresser är så jäkla långt beyond the limit och som Herman Lindkvist säger angående förintelsen:

    ”Jag önskar att det fanns en kapsel i alla människors hjärna där alla är medvetna om vad som hände under förintelsen, men detta finns inte och därför är det så viktigt att återigen upprepa vad som hände för nya generationer. Det är en tunn fernissa, den är väldigt tunn, det här med godhet.”.

  44. Torstensson skriver:

    Pelle

    De som inte reagerade mot medborgare X:s inlägg kanske inte ens varit inne och kollat hans blogg. Jag har bara läst det som skrivits här och egentligen inte orkat sätta mig in i det eftersom jag tyckte att det fanns vettiga röster redan som fördömde det. Jag orkade inte blanda mig, hat är en brain drainer och jag försökte fokusera på annat. Tycker ändå det du skriver är en väckarklocka och vi får absolut INTE bjuda in extrem-maskulinister till mansrörelsen. Jag fick iaf bort den där killen som skrev om att hämnas med våltäkter. Märkligt tyst där också från många håll och kanter. Pär reagerar dock bra och plockar bort och spärrar dessa personer och det ska han ha credd för.

    Jag vill också uppmana folk att inte hata Hanna Fridén så mycket. Hon är mycket klok ibland och ibland har hon helt enkelt bara fel. Man får lov att vara sur och dissa tillbaka men ibland känner jag att folk stör sig på det hon skriver bara för att hon är tjej och tar sig ton. Jag kan ha fel.

    Hanna Fridén är inte en extrem brud som de andra som ibland skriver one liners på genusnytt.

  45. Torstensson skriver:

    Rättare sagt vill jag uppmana folk som hatar Hanna Fridén att dra åt skogen.

  46. Torstensson skriver:

    Mia

    Ditt sista inlägg var bra.

  47. Törnrosa skriver:

    Torstensson: Håller med dig. Det är löjligt och begränsande att hata.

  48. Tanja Suhinina skriver:

    Spännande! Och bra initiativ, för jag pallar verkligen inte med pajkastning längre. Från nåt håll.

  49. Men@Work skriver:

    @Tanja Suhina

    Delar du våra värderingar om lika rättigheter och skyldigheter för könen, så är du naturligtvis välkommen som jämställdist! Synd att dessa självklara och allmänmänskliga principer ska vara så problematiska för många feminister… Alla pragmatiska och liberala feminister däremot tar vi gärna upp en diskussion med om hur det framtida samhället ska utformas. Pragmatism är alltid bättre än extrema ideologier.

  50. John Nilsson skriver:

    Som Rutger Stjernström skriver ovan (11:e kommentaren, 16 november 2011 kl 11:43), så tycker jag att det vore intressant att inleda en dialog med One-Way Communications ”Hannah med H”. Kanske ett gästblogginlägg med henne vore intressant? Hon skriver själv redan mycket uppskattande om just detta inlägg av Pelle Billing här:
    http://www.onewaycommunication.co/?p=1747

  51. Pelle Billing skriver:

    John N,

    I hear you! Ska träffa henne imorgon.

  52. John Nilsson skriver:

    Jättebra, Pelle! Kul! Skönt att det händer något på det här området. Jag stödjer dig helt i detta försök att bredda samtalet och söka dialog och förståelse. Hoppas att ni får ett bra samtal och att ett samarbete kan växa fram ur det. Tack för att du gör detta!

  53. Jenny Kristiansson skriver:

    Pelle Billing

    När jag läste din artikel så trodde jag först att du var ironisk :-) Men det verkar inte som om det var din tanke. Jag blir så hoppfull av din text, den är så vettig.

    Jag började nästan bli rädd för att ”jämställdist” var detsamma som kvinno- ogillare och jag blev också rädd för att jag skulle bli tvungen att leva ensam resten av mitt liv eftersom jag är en sådan där förhatlig svensk kvinna.

    Jag har funderat i samma banor hela tiden faktiskt, varför kan inte kvinno- och mansfrågor vävas samman? För mig har det varit så uppenbart hela tiden, vi lever i en liten värld och allt är sammanlänkat, man överlever inte om man isolerar sig. Visst har det begåtts oförrätter i historien, men vafan ska vi sitta och dra i det i all oändlighet? Jag menar, vem är utan skuld?

  54. JockeVXO skriver:

    Själv lockades jag till ”mansrörelsen” genom att vara just antifeminist. Jag har aldrig, förutom en kort period under min barndom hållit med feminismen, emellertid har jag ofta accepterat inte att den bara finns utan också att den styr. Men inte längre.

    Min antifeminism kom sig av att ständigt behöva lyssna på lögner; i skolan, i media, i politiken: Överallt. Saker jag först insåg att de inte stämde överens med den värld jag levde i, vilket senare ledde till att jag kollade upp dessa ”fakta” och det visade sig att de var lögner och inget annat. Jag insåg att feminismen inte var något annat än en hatisk religion, och att folk i allmänhet var okunniga om feminismen, dess historia och dess sanna innebörd.
    De hade hört det tröttsamma mantra alla politiska partier samlas kring: Feminism är jämställdhet!
    – Ja, visst är det det, och krig är fred, okunnighet är styrka och frihet är slaveri…

    Jag är inte intresserad av ”maskulism”, jag är intresserad av antifeminism. Jag vill se feminismen avslöjas så att folk kan se dess sanna ansikte: Hat. Jag vill se alla dess lögner offentligt förnekade, att vi som samhälle distanserar oss från dem på samma sätt som vi tagit avstånd från kristendomen och dess läror.

    Det är inte bara katolicismen jag säger nej till, det är all kristendom – olika inriktningar, samma religion.
    Det är inte bara radikalfeminismen jag tar avstånd från, det är all feminism – olika inriktningar, samma hatfyllda religion.

    Dialog och förståelse kan sökas när feminismen är besegrad, när lögnerna skingrats, när vi har kommit underfund med att män även de är människor.

  55. Jenny Kristiansson skriver:

    JockeVXO

    Och när ALL feminism är borta så övergår mansrörelsen automatiskt till jämställdism för alla? För annars som jag ser det, har män kvar sin rörelse medan kvinnor har nada.

  56. Patrik skriver:

    Pelle
    ”Själv upplever jag inte att jag spelar i samma division som dessa radikala element på respektive sida.”

    Nej verkligen inte!! Du representerar verkligen jämnställdhet 2.0. Helt imponerande!!

    Själv är jag mest förvirrad av hur snabbt min uppfattning av feminism har blivit absolut. Jag kan inte se något bra med den för närvarande och delar många personers uppfattning om att den behöver dekonstrueras. Det kanske är en fas men är inte så säker på det.

    Vad gäller mordhot så var det väl bara en tidsfråga innan någon flippade ut som en reaktion på de galna människor som tycker sig kunna driva sin hatspridning mot män och pojkar hur långt och länge som helst.
    (Och det är inte ok att mordhota om nån letar efter något att missförstå)

    Det blir spännande att följa forsättning. Vänlig hälsning

  57. per hagman skriver:

    Pelle du skriver här ovan bla att :

    ”Min lärdom är att Jämställdhet 2.0 – vilket är det som jag och den här bloggen står för – behöver bli tydligare i sitt budskap.”

    Min fråga till dig Pelle så vi kan diskutera med samma utgångspunkt / förutsättningar…vad är budskapet / grundbudskapet ?

    Per Hagman

  58. Pelle Billing skriver:

    Per H,
    Se grundprinciperna i högermarginalen.

  59. per hagman skriver:

    Pelle …grundprinciperna till höger i marginalen uppfattar / bejakar jag som en konstruktiv inledning.

    Vidare uppfattar jag din tanke om att inbjuda en feminist som en smula kontroversiellt , eftersom vi är upptagna av feministernas improduktiva lögnaktiga agenda.
    Med tanke på de starka känslor som väcks o folkens som blir starkt indignerade .
    Din hänvisning och önskan om att det skall vara en ”klok” feminist verkar vara en smula ”oinfribart”.Men ok ..vars fin du en sånn.
    Kan det bli ett kvinnfolk som är politiker och har en socialliberal bakgrund?

    Per Hagman

  60. Mia skriver:

    Torstensson

    ”Mia

    Ditt sista inlägg var bra.”

    Tack

    Ja jag har också fått smaka på den misstänksamhet som finns mot kvinnor (som automatiskt tros vara radikalfeminister) på olika ‘mansbloggar’. Inte av blogginnehavarna, men av de som kommenterar ibland. Men till viss del gäller det att vara lite tålmodig också. En del av dessa män har farit väldigt illa i vårdnadstvister t ex och är minst lika frustrerade som utsatta kvinnor eller t o m mer då de får än mindre förståelse för sin utsatthet. Så som jag skrev till PB en gång så får man vara medveten om att det händer att några ibland ‘skjuter’ innan de ställt frågan, halt vem går där? :)

    Men jag har upplevt precis detsamma, och faktiskt i värre form också, då jag bl a hängde på Unni Drougges blogg ett tag. Jag har alltså fått känna på det ibland irrationella motstånd som visar sig om man talar om mansfrågor med ‘radikalfeminister’. Och det är väl därför jag är så angelägen om att ‘mansrörelsen’ inte förlorar siktet också sas. Och definitivt varför jag tycker PBs blogg är den som är ljuset i mörkret om man får ta till stora ord :)

  61. Patrik skriver:

    Mia
    Får du till konstruktiva diskussioner alls med feminister på dessa bloggar?
    Undrar eftersom du håller en föredömlig nivå på din kommunikation här vad jag kan se så du borde ha en chans iochmed det.

  62. Mia skriver:

    Patrik

    Na inte just på den bloggen, som jag faktiskt blev ombedd att lämna. Vilket jag naturligtvis gjorde då jag inte har för vana att våldgästa folk. Och de efter att aldrig ha varit otrevlig, inte använt härskartekniker, halmgubbar eller ‘höjt rösten’ (men kanske just därför). När man tvingar folk att argumentera för sin sak istället för att ägna sig åt pajkastning uppstår ibland en annan sort frustration sas ;)

  63. karin skriver:

    Hm. Det känns väldigt konstigt att läsa kommentarerna. Alla verkar hata feminister?

    Jag har läst bloggar (ganska många ja) om feminism i ett år nu och jag har ALDRIG stött på något manshat. Att man försöker lyfta upp en grupp inom ett visst område betyder inte att man försöker trycka ner den andra.
    Sen har jag även läst många inlägg som når killarna där, så jag ser inte alls att feminister bara är ute efter att hjälpa tjejerna. I mina ögon har Fridén och de andra bloggarna varit väldigt jämställda och schyssta. Och nej, jag är inte hjärntvättad. Det är otrevligt att kalla någon det, ”även” om det är en feminist.

  64. Mia skriver:

    karin

    Kan hålla med om att det är ‘missvisande’ att använda definitionen feminister. Själv brukar jag undvika det genom att skriva radikal eller extremfeminister. Liksom jag tycker det är lika ‘missvisande’ att använda begrepp som ‘mäns våld mot kvinnor’.

  65. Patrik skriver:

    Karin
    Nä inte att jag hatar feminister. Men jag måste säga att jag inte förstår mig på många som kallar sig det och jag förstår inte vad feminism ska föreställa att vara sin nuvarande tappning. Jag ser inte feminism som en kvinnorörelse utan mer som en ideologi som bara vill öka sitt inflytande till varje pris. Men det får förstås stå för mig.
    Jag skulle nog föreslå att du scrollar förbi poster där du förolämpas för fastnar man i det så finns det inte en suck att man ska kunna ha ett gott samtal med de som har godkända attityder och de som VILL förstå något som är oklart och som är mer intresserade av vad de inte vet än vad de vet.
    Där jag befinner mig nu så är jag benägen att hålla med dem som undrar vilka de ”vanliga” feministerna är och vad de vill. Genusfrågan är kidnappad av människor som utgår från könsmaktsordning och där slår vanligt hyggligt folk bakut med rätta tycker jag. Och när man inte erkänner könsmaktsordning ja då ser man på allt vad gäller kvinnor och män med andra ögon än folk som inte ifrågasatt detta för att inte tala om folk som utgår från den hypotesen som en självklar sanning. Inte så att man inte uppfattar att det finns orättvisor och ojämlikheter men man söker mer komplexa förklaringar som känns mer trovärdiga.

    Mias kommentar att det känns missvisande att använda definitionen feminister känns befogad och träffar nog såna som mig mitt i prick. Utan fler distinktioner i ens resonemang så riskerar man ju att bli avfärdad på de grunderna.

    Jag tänker mig för egen del att framtiden hör till de människor som har rört sig bortom att vara köns-centrerade/identifierade. Det lär hursomhelst krävas ganska komplext tänkande och resonerande för att överhuvudtaget kunna orientera sig i vår alltmer svårförståeliga värld.

  66. JockeVXO skriver:

    Jenny Kristiansson
    När feminismen har besegrats (och jag tror att det kommer att hända i min livstid, allt fler män vaknar upp och ser hatet för vad det är och än viktigare allt fler kvinnor står upp och trotsar strömmen) så bör mansrörelsen försvinna, helt och fullständigt. Och en ny rörelse bör uppstå, utan inblandning från vare sig f.d. feminister eller ”maskulister”, inte heller mansrörelsens ledare bör ha något med denna rörelses uppbyggnad att göra.

    Precis som Pelle och Pär Ström vill jag ha jämställdhet 2.0 som PB kallar det, skillnaden är att jag inte tror att detta kan uppnås så länge feminismen existerar som en stor politisk rörelse, för så länge den gör det kommer dess lögner att fortsätta spridas och jämställdhet kan inte uppnås. Jag söker inte samförstånd med feminister, för sådan kan aldrig uppstå, deras religion godtar inte det.

    För jämställdhet måste feminismen försvinna. When the war is over, we can all be humanists.

  67. JockeVXO skriver:

    Karin, det är nog inga här som hatar feminister, men feminism. Och varför skulle de inte det? Det är en avskyvärd ideologi/religion byggd på hat som dessutom nu tillåts styra våra liv, varför skulle den inte vara hatad? Vad jag inte kan förstå är varför inte alla hatar feminismen, det är för mig ofattbart…

  68. Trubadurtankar skriver:

    Pelle, du behöver tala om extremism! Det borde vara ett återkommande tema på din blogg framöver. Säg efter mig:

    extremism, extremism, extremism

    Extremism – på båda sidor av debatten. Varför sker det en radikalisering av feminismen? Varför har det även skett en radikalisering av den motrörelse som du har företrätt? Jag har som jag skrev i ett annat inlägg på din blogg rört mig en del i queerfeministkretsar och jag har sett med egna ögon vilken makt som kollektivet har över medlemmarna. Det skruvar upp känslor och retorik till oanade höjder.

    Jag gillar att du överväger att bjuda in feministiska gästskribenter, som kan belysa kvinnofrågor. Men mer än att belysa kvinnofrågor och mansfrågor just nu bör du tala om de mekanismer som gör det möjligt för en politisk rörelse (inte specifikt feminism eller antifeminism) att utveckla drag av en religiös rörelse, där det kritiska tänkandet flyger ut genom fönstret. Jag förstår att det känns intressant för dig just nu att även belysa kvinnofrågor men det är tyvärr inte det som kommer att frälsa debatten.

    Jag tycker att du ska skippa både mansdiskriminering och kvinnodiskriminering ett tag och och börja tala om extremism istället. Bjud in (fd) feminister som är kritiska till den egna rörelsen, samtidigt som du själv kan belysa problem med den egna rörelsen. På så vis kan du hjälpa folk att se vad som är okej och vad som är extremism i det nuvarande samhällsklimatet, på båda sidor.

  69. [...] möte var inspirerat av det inlägg jag skrev här om dagen, där jag öppnade för en mer konstruktiv dialog – och ett lyssnande – [...]

Google