Allt svårare att dölja faderskap i Tyskland

21 november 2011, av Pelle Billing

pappa-son

Jag har länge hävdat att faderskapstest på alla nyfödda skulle vara önskvärt. Detta av några olika anledningar:

  • Barnet slipper risken att vid tio års ålder få veta att pappa egentligen inte är pappa, och nu ska försvinna för gott. Ett sådant trauma förtjänar inget barn.
  • I samband med skilsmässa kan en osäkerhet om faderskapet komma upp till ytan, genom att någon av de vuxna slänger detta i ansiktet på den andra. Om barnet hör detta och förstår att faderskapet ska utredas, kan det skada bandet till en eller båda av föräldrarna – även om det i slutändan inte fanns några konstigheter.
  • Det skulle ge män full trygghet att de verkligen är pappan, vilket bara kan vara positivt för pappa-barn-relationen.
  • Ogifta pappor skulle automatiskt få gemensam vårdnad om sitt barn när faderskapet fastställts, vilket äntligen skulle göra denna lagstiftning könsneutral.

Motargumentet till att faderskapstesta barn är mammans rätt till privatliv. Ett faderskapstest kan exponera saker som hon helst vill hålla för sig själv, och som hon normalt sätt har all rätt att hålla för sig själv.

Mammans rätt till privatliv får ställas mot barnets rätt till sin pappa, och mannens rätt att veta att det är sitt eget barn han investerar i emotionellt och ekonomiskt. Jag tycker som sagt att barnets och mannens kombinerade rättigheter väger tyngst här, men det kan man ju ha olika åsikter om.

I Tyskland är trenden tydlig. Nyliga domstolsbeslut visar att fastställandet av korrekt faderskap går före mammans rätt till privatliv:

[...] the Constitutional Court recently ruled that children had the right to discover who their fathers were. Its judgement put the right of the child to know, above the right of the woman to keep the secret.

Översättning: Tyska Högsta domstolen avgjorde nyligen att barn har rätt att få reda på vem deras pappa är. Domen höll barnets rätt att veta som viktigare än kvinnans rätt att bevara sin hemlighet.

I ett annat tyskt domstolsärende fick en man som felaktigt pekats ut som fadern, och som hunnit betala en del underhåll, rätt att få reda på vem den egentliga fadern var – så han kunde kräva sina pengar tillbaka av denne. Detta trots att modern ville hålla denna information för sig själv.

Min övertygelse är att moderna demokratier mer och mer kommer att röra sig i en riktning där det anses föråldrat att inte fastställa faderskap och moderskap på alla barn. Fördelarna för barnet är uppenbara. Så även för männen.

Totalt sett borgar ett sådant förfarande för stabila familjeenheter och trygga barn.

 

21 kommentarer på “Allt svårare att dölja faderskap i Tyskland”

  1. AV skriver:

    I genomsnitt är det runt 4% som inte har den pappan de tror de har, fast det skiljer sig mellan olika grupper från 1-30%. Det blir ca 4000 fall om året i Sverige där mammor får stå till svars för sitt handlande.

    http://menshealth.about.com/od/lifestyle/a/paternity.htm

  2. Pablohoney_4 skriver:

    ”Varje barn har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är och bli omvårdat av dem.”

    ”Varje barn har rätt att behålla sin identitet.”

    http://unicef.se/barnkonventionen

  3. Leif skriver:

    ”Totalt sett borgar ett sådant förfarande för stabila familjeenheter och trygga barn.”
    Och att rätt personer får stå för barnets försörjning:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13940231.ab

    För det är ju fortfarande så, enligt svensk lag, att det är modern och fadern som har försörjningsansvaret för barnet. Skattebetalarna ska inte heller stå för detta ansvar.

  4. Men@Work skriver:

    En viktig fråga är hur många fäder som är underhållsskyldiga till barn de inte är förälder till? I olika undersökningar talas det om cirka 5 procent, vilket är ett gigantiskt bedrägeri… Det räcker ju ändå med att skicka ett hårstrå till ett labb i USA för att få veta sanningen. Frågan är dock varför fadern ska behöva stå för hela kostnaden om han ska ta på sig 18 år av försörjningsplikt?

  5. leifer skriver:

    Lite OT men satt å lystnade på P1 8.15 och det gällde barnhemsbarnen som farit illa under sin uppväxt. Ska var en cermoni nu i stadshuset.
    En man berättade att han hade blivit våldtagen av tre olika kvinnor (!) under sin uppväxt. Går liksom emot gängse bilden från feminismen att kvinnan kan vara ett fruktansvärt svin eller att en pojke kan bli våldtagen, framförallt är nog bilden att det inte är lika allvarligt som när en man utsätter en flicka. Hur långt har jämställdheten kommit då?

  6. Tobias skriver:

    ”Kvinnans rätt till privatliv”? Det är väl inte kvinnan som ska skicka in saliv för test utan mannen och barnet. Eller handlar det om kvinnans rätt att vara otrogen utan att mannen ska få veta det?

  7. Emma skriver:

    @ Pelle Billing: I de fall den biologiska pappan o mamman inte lever ihop. Vilka anser du bör få veta att den biologiska pappan har ytterligare barn. Enbart pappan eller hans fru och övriga barn, dvs barnets halvsyskon?

    Anser du att den offentliga sjukvården bör bära kostnad och organisation av testet, bör den privatperson som begär testet få det till självkostnadspris eller bör det göras helt i privat regi utan statlig inblandning. Och hur säkerställer vi isåfall kvaliteten på en test som verkligen inte få bli fel?

    @ AV: Är det bara mammorna som ska få ”stå till svars för sitt handlande”? Trodde det handlade om två föräldrar och barnets rätt att veta sitt biologiska ursprung i första hand.

  8. Backlash skriver:

    Jag anser inte att kvinnan har rätt till något privatliv angående vem hon avlar barn med. Det är alltid minst två personer till som har rätt till att få veta hela sanningen – barnet och pappan, samt i förekommande fall även den person hon väljer att uppfostra barnet tillsammans med. Därutöver ska naturligtvis myndigheterna veta.

  9. AV skriver:

    Emma: Om två personer är ihop och hon blir gravid, men det sedan visar sig att det inte är hans barn är det väl mest hon som ska stå till svars? Han har ju faktiskt inte gjort något fel. Inte ens den riktiga pappan. Det är var och ens ansvar i ett förhållande att vara ärliga mot varandra och stå för sina handlingar. Och barnets rätt att veta sitt ursprung, samt mannens rätt att inte ta konsekvenser av andras handlande måste gå före skyddade av hennes känslor.

    Om hennes partner sedan har flera barn ute på byn har inte med detta specifika fall att göra. Det är en mellanmänsklig fråga och en ärlighetsfråga, men inte juridisk. Hon lider givetvis känslomässig skada om han sår sitt vildhavre runt ikring, men knappast ekonomiskt/juridiskt. Det finns ju ingen möjlighet att hon kan bli ansvarig för ett barn som inte är hennes, förutom förväxling på BB. Men där har vi ju numera armband.

  10. Anonym skriver:

    Skulle vilja vara lite privat och anonym som ni säkert förstår.

    Jag tycker främst det handlar om barnets rättighet att faktiskt kunna vara säker på vem fadern är. Ett litet barn förutsätter att den som uppges vara fadern faktistk är det. Jag tycker det är ett oerhört övergrepp om ett barn senare i livet skulle få veta att det faktiskt är någon annan som är fadern.

    Nu lite personlig erfarenhet. Min separation startade med att mamman ville separera och skulle ha barnet med sig. När jag fick reda på att hon träffat några andra män under vårt förhållande i kombination med att hon ej verkade intresserad av att sonen hade mig aktiv i sitt liv föddes en oerhört jobbig tid med undran om sonen faktiskt var min. Det är fruktansvärt att kämpa för att vara med sitt barn men samtidigt leva i ovisshet om barnet faktiskt är ens eget. Jag gjorde faderskapstest via topsning av insidan av kinden på sonen. Testet gjordes i USA och nu vet iallafall jag hur det ligger till. Behöver jag säga att jag fick finansiera detta själv? Pappret kan jag en dag visa för min son där sannolikheten om faderskap visar sig vara 99,999%. Det är oxå tryggt att veta. För bara några veckor sedan. Och ett år senare påpekade barnets moder att: – Är du säker på att sonen är din?

    Hur sjukt får man bete sig? Jag stödjer Pelle i att en lagstiftning som undanröjer dessa möjligheter för en tokig förälder är att föredra. Då tycker jag verkligen att barnets och den andre förälderns behov av att veta sanningen väger tyngre än mammans rätt till privatliv. Det känns som det borde vara en mänsklig rättighet att faktiskt få veta vems ens föräldrar är – men det kanske det redan är.

    Återigen mycket bra Pelle att du lyfter dessa mans- och barnfrågor och visar på diskriminering i lag och samhälle.

    Tack för en bra blogg.

  11. Pether skriver:

    AV: När man hör från barnmorskor och sådana som handskas med detta, är siffran 10%+

  12. AV skriver:

    Kan tillägga att när vi i naturkunskap och biologi tar upp genetiska egenskaper händer det att elever inser att pappa inte är pappa. Det kan bli ganska pinsamt när det visar sig att barnet självt har örsnibbar, kan rulla tunga eller har blodgrupp A när inga av föräldrarna har/kan det. Det är dominanta anlag som inte bara dyker upp om inte föräldrarna har det.

    (Innan ni går hem och ställer frun till svars: ögonfärg och hårfärg kan inte användas som indikatorer och ej heller recessiva anlag som kan ärvas dolt. Två grönögda föräldrar kan få ett brunögt barn och två föräldrar som kan rulla tunga kan få ett barn som inte kan)

    Pether: De källor jag hittade lite snabbt visar att det skiljer sig i olika grupper och snittet är ca 4%. Men det kan ju finnas mer forskning.

  13. Anonym skriver:

    Ju mer jag tänker på detta tycker jag det handlar om barnets rättigheter. Om siffrorna som näms stämmer måste det ju handla om minst ett barn i varje skolklass som inte vet vem den riktiga föräldern är!

    Och den där siffran med 4%. Har för mig att jag sett något liknande när det gäller förekomsten av kvinnliga psykopater.

    Klockrenta att barnkonventionen redan innefattar denna rättighet! Föräldrarnas privatliv och känslor får stå åt sidan. Och så finns det ju tyvärr även pappor som gör allt för att komma undand faderskapet. Bedrövligt. Kom igen nu politiker! Agera för barnens rättigheter!

  14. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    ”I de fall den biologiska pappan o mamman inte lever ihop. Vilka anser du bör få veta att den biologiska pappan har ytterligare barn. Enbart pappan eller hans fru och övriga barn, dvs barnets halvsyskon?”

    Den biologiska pappa får automatiskt gemensam vårdnad, och blir därmed medansvarig för barnets försörjning och uppfostran. Han kan alltså inte dölja detta för sin familj.

    ”Anser du att den offentliga sjukvården bör bära kostnad och organisation av testet, bör den privatperson som begär testet få det till självkostnadspris eller bör det göras helt i privat regi utan statlig inblandning. Och hur säkerställer vi isåfall kvaliteten på en test som verkligen inte få bli fel?”

    Jag tycker att den offentliga sjukvården ska bära kostnaden och att det utförs på alla barn på BB. På så vis säkerställs kvaliteten och rättssäkerheten.

  15. Mörker skriver:

    Detta kommer aldrig bli verklighet. Kvinnors rättigheter är så lång långt över barns och mäns. Syftet med flertalet lagr vi har är just att kvinnor ska kunna bete sig hur illa som helst, utan att behöva ta konsekvenserna.

    Kolla in den här softa kvinnolagen, och försök komma ihåg att vi ska betrakta kvinnor som jämlika och duktiga. Ibland är det ju lite svårt eftersom det alltid finns en förmildrande omständighet, utvikning i lagrummet, eller straffrabatt att ta till för dessa hatiska överdängare.

    Wikipedia om:
    Barnadråp, brott enligt svensk rätt (3 kap. 3 § brottsbalken). Om en kvinna dödar sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål, kan hon dömas för barnadråp till fängelse i högst sex år.
    Barnadråp kan ses som ett specialfall av mord eller dråp. Lagstiftaren har ansett, att en födsel eller insikten i vad det innebär att man just har blivit mor kan vara en sådan traumatisk upplevelse att det kan vara påkallat att uttryckligen ge domstolen möjligheten att under sådana omständigheter inte behöva bedöma gärningen lika hårt som mord i vanliga fall bedöms.

  16. Hmm skriver:

    @AV kommentar #9: Satt och höll med dig hela vägen fram till ” Hon lider givetvis känslomässig skada om han sår sitt vildhavre runt ikring, men knappast ekonomiskt/juridiskt. ”

    Detta är faktiskt inte i alla lägen sant. Om de är gifta och mannen ”skaffar” barn med ngn utanför äktenskapet och han sedan dör så kommer frun inte att kunna leva i orubbat bo som hon gör med de gemensamma barenen. Särkullsbarn ska alltid ha ut sin arvslott direkt. På detta sätt så kommer frun att lida ekonomisk skada då det paret gemensamt byggt upp delas till hälften vid dödstillfället och sedan så får särkullsbaranen ut sin del av detta.

    Så visst kan otrohet skada även kvinnor ekonomiskt.

  17. Hmm skriver:

    @Mörker kommentar # 15: Har du hört talas om ngt som i folkmun kallas för babyblues? Detta är ett mycket vanligt förekommande tillstånd som nyförlösta kvinnor kan hamna vid där det i olika grader är allt från deprimerad, vill inte kännas vid sina barn till direkt att vilja mörda dem. Detta är ett temporärt tillstånd som de inte själv kan råda över och kan närmast liknas vid sinnesrubbning. Kan vara allt från några dagar till flera år.

    Tycker du att folk som har sinnessjukdomar ska hållas lika ansvariga som ”normala”?

  18. Trollan skriver:

    Det finns många problem som skulle undanröjas. Alla tveksamheter, det fåniga påskrivande av papperet där mannen ska ta på sig faderskapet om man är ogift – men inte ifrågasätts om man är gift. Och fall där mamman dör under förlossning och vårdnaden inte går till fadern utan till mammans släktingar, vilket är väl ett fruktansvärt exempel på hur fel det kan bli.

    @Hmm, visst kan det ekonomiskt bli dyrt för frun till mannen med många barn – men ska verkligen detta spela så stor roll i det stora hela? Borde inte barnets rätt till den rätta pappan väga över? Kanske skulle detta leda till att män tänkte på att skydda sig lite mer om det nu är så att så många kan låta andra ta hand om sina barn som de avlat lite här och var?

  19. Hmm skriver:

    @Trollan: Hehe jag har faktiskt inte uttalat mig om själva inlägget men det borde jag kanske också göra :)

    Absolut så tycker jag att barnens rätt ska gå först och jag tycker att man ska kunna kräva ett faderskapstest om tvivel finns. Ser faktiskt inte alls varför kvinnas privatliv ska gå först.

    Anledningen då till varför jag inte från början uttalade mig om Pelles inlägg är väl då att jag har så svårt att inte lägga till brasklappar, så här kommer dem.
    Det verkar som att det finns folk, kvinnor som män, som helt ogenomtänkt skaffar barn med en partner som de inte kommer överens med. Jag förespråkar på inte sätt att alla ska leva tillsamman med varandra för resten av sitt liv men jag vill se att man väljer medförälder med samma omsorg och genomtänkta underlag som man tex köper en bli. Att man alltid ska komma överens om att barnen kommer förts och att eventuella meningsskillnader sätts åt sidan. Samarbete!

    Jag kan inte låta bli att sätta mig på en lite högre häst när jag läser anonyms kommentar ovan och undra vad i hela fridan anonym tänkte på när han skaffade barn med den kvinnan. Hur väl kände de varandra först? För precis om vi är inne på i det här inlägget så borde barenen bästa komma först och inte föräldrarnas önskan att få barn.

    Så som du säger Trollan, fram för användande av kondomer!

  20. Trollan skriver:

    Jag får också en del extra funderingar runt detta. Hur privat ska faderskapstesterna vara? Säg att en kvinna vill jäklas med en man hon inte har haft sex med, finns det möjlighet att neka ta test? Och om det finns, hur många av dessa män som inte vill ta ansvar kommer inte att neka då ”jag har aldrig haft sex med den kvinnan” som någon känd politiker sa en gång…

    Men överlag tror jag väl att det kommer bli vinster. För trots allt är det nog i de allra flesta fall inte någon tveksamhet över faderskapet. Och att slippa det där mötet med sociala myndigheter att ta på sig faderskapet skulle få sakna….

  21. Pelle Billing skriver:

    Trollan,

    Om inte pappan identifieras snabbt och enkelt (”den förväntade pappan”) så får soc precis som i nuläget dra igång en faderskapsutredning utifrån de uppgifter som kan fås fram. Sedan får soc begära den testning som anses rimlig.

    Att bli testad kan vara så enkelt att någon drar en tops på insidan av kinden på dig, eller plockar tre hårstrån, så det är knappast värt att protestera mot även om man inte tror man är pappan.

Google