Alla andra är ojämställda utom just jag

30 november 2011, av Pelle Billing

Nyligen skrev jag ett humoristiskt inlägg om radikalfeministiska självmotsägelser. En av dessa var:

Föräldrar bör alltid dela på barnpassningen. Förutom i just min familj där det av speciella omständigheter passar bäst att jag är hemma.

Tyvärr är detta sätt att tänka inte bara ett skämt. Utan många tänker just så.

Radikalfeministiska kvinnor som själva tar ut den mesta eller till och med all föräldraledighet är sedan för att kvotera föräldraförsäkringen, så att framtidens föräldrar inte ska ha samma valfrihet som de hade.

Tankegången förefaller vara: ”Jag vet vad som är bäst för min familj och dess speciella omständigheter. Men andra styrs av strukturer och fördomar som behöver luckras upp.”

Det omedvetna antagandet är att man själv är mer kompetent än andra vad gäller att se igenom strukturer och göra informerade val som bygger på fri vilja.

Tidigare kunde någon anklagat mig för att raljera här, eller åtminstone för att överdriva. Men nu finns det till och med siffror på att detta är ett reellt fenomen.

peter-santesson

Peter Santesson skriver i Expressen om en Demoskop-undersökning beställd av Timbro, som undersökt svenskars syn på kvoterad föräldraförsäkring:

För egen del anser 64 procent av kvinnorna och 72 procent av männen att de själva lever i jämställda förhållanden. Intressant nog har man en väsentligt dystrare uppfattning om hur folk i allmänhet lever – alla de där andras liv, som man bara ser på håll. Blott 31 procent av de svarande tror att folk i allmänhet lever i jämställda förhållanden, trots att flertalet själva gör det.

Ja, vad ska man säga? Mina barn och andras ungar. Det är lättare att tro gott om sig själv än om andra.

Samtidigt är det svårt att inte misstänka att det ständiga pratat om ojämställdhet i samhället gör att vi färgas av detta, och ser mer kritiskt på vår omgivning. Istället för att tro att människor faktiskt väljer det de vill och det de trivs med, är vi benägna att tro att de automatiskt upprepar gamla mönster.

Glädjande är däremot att andelen som faktiskt vill kvotera föräldraförsäkringen är låg:

[...] endast 16 procent av de svarande önskar en kvoterad föräldra­försäkring (1 142 intervjuer). Inte ens bland V- och Mp-väljare, de överlägset mest kvoteringsivriga grupperna, är förespråkarna i majoritet. Debatten framstår som driven uppifrån.

Debatten framstår definitivt som driven uppifrån. Folk har visserligen låtit sig övertygas om att andra inte är lika fria och jämställda som de själva vet att de är, men de vill trots allt inte ha någon kvotering.

Vilka är det då som vill ha kvotering? Är det de radikalfeministiska männen och kvinnorna som själva klarat av sin föräldraledighet, och nu är redo att styra och ställa över andra människors liv?

Tyvärr tror jag att det är precis så illa.

 

19 kommentarer på “Alla andra är ojämställda utom just jag”

  1. Medborgare X skriver:

    Pelle!

    Mycket intressant observation.

    Det är också vanligt att många av dessa feministiska kvoteringsförespråkare hävdar att det inte finns någon ”fri vilja”, utan att människor istället är styrda av ”normer” och ”strukturer” och att de därför inte klarar av att göra välövervägda val i sina liv. Därför ska istället staten/makteliten välja åt dem.

    Men både staten, makteliten och alla dessa feministiska kvoteringsförespråkare är ju också i grunden samma människor i samma samhälle. Hur kommer det då att just dessa människor klarar av att göra välövervägda val, inte bara åt sig själva utan även åt andra människor?

    Hur kommer det sig då att dessa människor överhuvudtaget klarat av att välja att bli feminister? Är det då överhuvudtaget ett ”fritt val” att välja att bli feminist? Eller är det också bara något som de ”tvingats” till genom de ”normer” och ”strukturer” som finns i samhället?

    Denna syn att det inte finns någon ”fri vilja” (för andra människor, men inte för feministerna själva) är ännu en av alla feministiska självmotsägelser!

  2. Jocke skriver:

    En annan sida av det här är de män som hela tiden ska tala om för oss andra vilka kvinnofortryckare vi är och vilka privilegier vi har. De själva berörs dock inte, för de vet ju hur det ligger till. Det är alla vi andra som är ojämställda och som behöver skärpa oss. Såklart!

  3. Daniel skriver:

    ”Vilka är det då som vill ha kvotering? Är det de radikalfeministiska männen och kvinnorna som själva klarat av sin föräldraledighet, och nu är redo att styra och ställa över andra människors liv?”

    De mest rabiata är de som inte lever som de lär och tror att de på något sätt kan kompensera för detta, genom att utgöra förtruppen som slåss för ”rätt sak” (luktar Bolsjevism) genom att tala om för andra vad de ska tycka och tänka.

  4. Andreas Nurbo skriver:

    Först och främst ska det i vilket fall vara kvoterat från start. Utgångsläget ska vara 50/50 fördelning. Sen får man anmäla om att det ska föras över.

    Själv är jag för kvoterad eller iaf tredelad föräldraförsäkring. Måste vara radikalfeminist =),

    Ska vi snacka sådant här får vi också utgå från vad som är bäst för barnen. De tycks alltid ignoreras såvida det inte gäller att mamman ska stanna hemma hela tiden. Det tycks även vara så att folk inte vet vad de tjänar mest på. Många säger att det är om pappan jobbar men totalt sätt behöver inte det stämma.

  5. Anonym skriver:

    Ett problem med kvotering är t ex om pappan är snickare med enskild firma utan anställda. Ett bygge åt en privat kund kan ju inte stå stilla i månader.

  6. Men@Work skriver:

    Radikalfeminismen är en totalitär ideologi och arbetar alltid från ett Von Oben perspektiv. ”vi vet bättre än du hur du vill leva ditt liv”. ”Vi vet bättre än du om du är ett offer eller en förövare”. ”vi gör dina val åt dig och styr ditt liv”. En självutnämnd elit som sett ljuset andra inte sett alltså. Läms det igen från Knutby och Jones sekt på 70 -talet.

    Vilket Gulag…

  7. Men@Work skriver:

    Känns det igen…

  8. Jenso skriver:

    Pelle eller andra. Jag söker efter information angående hur många anställda TV4 har av de olika könen. Inte bara antalet utan även hur det ser ut på de diverse nivåerna.

    Detta misstänker jag skulle visa att det sitter en hel del män på höga positioner och då kan man ju ifrågasätta deras vilja till att ställa sin plats till förfogande för en kvinna och kanske få ett svar från dom vad de tänker göra åt saken. Ska den vanliga mannen granskas så ska även topparna det.

  9. Koo skriver:

    Precis så illa är det, Pelle!

  10. hedvig skriver:

    Till Andreas Nurbo (#4),
    Det är så det är i dag. Mamman och pappan (om vi för enkelhets skull antar att det handlar om en heterofamilj) får häften var av föräldrapenningsdagarna – 240 dagar var, 480 totalt. Så snart den ena föräldern överskrider sin kvot (om tex jag som mamma vill få ersättning för dagarna 241-260) så måste den andra föräldern (pappan i heterofamiljen) godkänna det, genom att skriva under ett papper.
    Med andra ord – föräldraförsäkringen är redan ”individualiserad” (som kvoteringsförespråkare föredrar att kalla det). 60 dagar är dock låsta – kvoterade – till vardera föräldern och går ej att överlåta. Det kvoteringsförespråkarna vill är att öka antalet sådana låsta, ej överföringsbara, dagar.
    F ö håller jag med Pelle Billing om att de ivrigaste kvoteringsförespråkarna finns bland radikalfeminister av båda könen som själva ej lever som de lär. Personligen har jag och mina barns pappa delat ganska lika, fördelat på alla våra barn, men ser man till de enskilda barnen har det blivit ojämnt pga tillfällig arbetslöshet, studier och annat. Så är heller ingen av oss kvoteringsförespråkare. Det skulle ju vara vansinnigt att tvinga föräldern med jobb att vara föräldraledig när den andra föräldern är arbetslös…

  11. Mörker skriver:

    Här måste jag gå emot er. Jag vill ha en helt individualiserad föräldraledighets-ersättning. Det innebär inte att man tvingar någon att vara hemma. Vill ena föräldern absolut inte vara hemma kan den andra vara det, men bara så länge den egna föräldrapenningen gäller. Sedan är det vårdnadsbidrag eller något annat som gäller. Liksom andra bidrag ska inte föräldrapenningen kunna överlåtas eller stjälas, som det är idag vilket är helt åt h-e fel.

    Sen anser jag att de här systemen är alldeles för generösa redan. Liksom de flesta ersättningar. Den betalda föräldraledigheten borde kortas för alla bästa.

  12. John Nilsson skriver:

    Kanske något Off-topic, men jag hittade en krönika (från 2008) med visst intresse för den diskussion som pågår här och på bloggen i övrigt, enligt min mening. Under rubriken ”Är alla offer tar ingen sitt ansvar” sägs bland annat:

    ”Tendensen att förlägga ansvaret för det egna livet utanför sig själv har ökat. Det talas om en ”offerkultur” i Sverige. Denna syn på individen som ohjälpligt utsatt för omgivningens krafter har destruktiva effekter; dels genom att människor inte ens försöker när de får höra att det inte tjänar något till, dels genom att människor lutar sig bekvämt tillbaka och kräver av andra att ta ansvaret att rätta till deras situation.”

    och (mina kursiveringar):

    ”Betoningen av gruppidentitet och likabehandling har fler svagheter. Den kan innebära minskad tolerans, då varje skillnad mellan människor ses som ett problem och varje olikhet som en orättvisa. I stället för mindre kan det bli mer fixering kring vad i stället för vem man är. Trots att målet är att människor ska slippa bli betraktade som företrädare för en viss grupp, och kunna känna sig som, ja, vem som helst.”

    ( http://www.kuriren.nu/nyheter/?ArticleId=4274621 )

  13. Joel skriver:

    Jenso:
    Taget direkt ur TV4 ABs årsredovisning:
    ”TV4-Gruppen hade under 2010 i medeltal 982 (1017) årsanställda. Fördelningen mellan män och kvinnor var 52 (51) procent män och 48 (49) procent kvinnor.”
    Årsredovisningen är underskriven utav styrelsen som såg ut att 20101231 bestå utav 6 män och en kvinna.

  14. Torstensson skriver:

    Angående Douglas Roos, mannen bakom nyheter24. Han är stark förespråkare för kvotering av kvinnor i styrelser för han tror att man kan tjäna mer pengar och att dom är diskriminerade. Han vill ha en lag om saken.

    Nu finns det ju iofs forskning som säger att man tjänar varken mer eller mindre med fler kvinnor i styrelser. Roligt att han sen pratar om att kvinnor är mindre riskbenägna och att det är just det som behövs i entreprenörbranchen. Alltså är han bara PK när han säger ”fler kvinnor” för i nästa andetag säger han att kvinnor kan vara mesiga och rädda för att ta risker. No shit? Kan det vara därför det finns så få kvinnor som VILL sitta i styrelser?

    Men inte nog med det. Han bekräftar att anledningen till att vi har ett patriarkat med män i toppen av näringslivet (ganska få i antalet, så patriarkatet är faktiskt ingen gigantisk sak) är att kvinnor vill ha det så. För tittar man på hans eget privat liv så är det så här Douglas lever. Bli nu inte förvånade. Bli inte chockade.

    Hans hustru Ulrika valde att bli hemmafru när han blev mångmiljonär. Hon var personalchef på Scania innan, nu ”älskar hon att var hemma”, försäkrar maken som nu kan räkna sig till de 23 procent av svenska toppchefer som har hemmafruar jämfört med 3 procent av normalbefolkningen.

    Dvs Douglas vill ha fler kvinnor i styrelser och på toppostioner men det ska inte gälla hans egen fru.

  15. Torstensson skriver:

    Sen ska vi inte glömma Ulrica Messing. Hon talade sig varm och kvinnors positioner på arbetsmarknaden och ville ha fler kvinnor på positioner.

    I samma stund hon träffade Torsten Jansson valde hon att bli hemmafru. Till saken hör att Torsten Jansson är miljardär.

    Det finns ingen hejd på hyckleriet.

    http://www.expressen.se/nyheter/1.811120/messings-nya-roll-hemmafru

  16. Pelle Billing skriver:

    Torstensson,

    Ja, dubbelmoralen är slående på sina håll. Roos kände jag till (bloggade om det för länge sedan http://www.pellebilling.se/2009/06/douglas-roos-om-kvotering/) men inte Messing. Att hon blir hemmafru när hon träffar miljärdär är fascinerande. Allt ideologiskt prat är noll och intet värt när hon får andra möjligheter.

  17. Backlash skriver:

    Ja, Ulrica Messing är ett praktexempel som jag själv ofta lyfter fram för att visa feministernas dubbelmoral. Först var hon socialdemokratisk jämställdhetsminister och ville tvinga ut kvinnorna i arbetslivet. Men när hon själv träffade en ny, rik karl, valde hon själv att bli hemmafru. Fast riksdagspensionen som överskrider 95% av befolkningens månadslön lär ju ha underlättat hennes val.

  18. Emma skriver:

    @ Andreas Nurbo: Exakt på vilket sätt är det ”bäst för barnen” om mammans eller pappans företag går i konkurs pga tvångskvoterad föräldraförsäkring istället för att föräldrarna själva får lösa det?

    På vilket sätt är det ”bäst för barnet” att bli placerad på dagis vid ett års ålder eller tidigare för att familjen inte har råd att bägge är hemma lika länge?

    På vilket sätt är det ”bättre för barnet” att som spädbarn vara hemma med en mamma eller pappa som kanske är klart olämplig/ovillig att ta hand om just spädbarn?

    Eller för att ta två exempel i min närhet..
    På vilket sätt är det ”bättre för det barn” vars pappa använder föräldraledigheten till att få ledigt från jobbet för sina jaktresor under tider ingen annan på hans arbetsplats får ledigt. En pappa vars barn får tillfälle att ”umgås” under bilfärden till o från släktingar som självfallet passar det lilla barnet. Än den pappa som på pappret inte har tagit en dag föräldraledigt men är helledig varannan vecka och kan då kan ägna sig helt åt sonen..?

    Dessutom är föräldraförsäkringen inte delad 50/50 ens på pappret idag. Får mamman problem att arbeta på slutet av graviditeten ryker hennes dagar och hon får färre sedan barnet födds (undantag vissa speciella yrkeskategorier som kan söka havandeskapspenning.)

  19. [...] Roberto vet inte hur rätt han har. Som Peter Santesson berättar i Experessen vilket Pelle Billing bloggat om så är det många som trots att de inte har problem med jämställdhet tror många [...]

Google