Sverige snart jämställt?

27 oktober 2011, av Pelle Billing

jamstalldhet_kvantitativ

Det hävdas åtminstone på DN Debatt idag.

Enligt professorn i hälsovetenskap, Mikael Nordenmark, kommer Sverige vara jämställt inom 10-20 år. Han använder alltså här den gängse, perverterade formen av begreppet jämställdhet – det vill säga att alla ska likriktas och bli identiska – inte att vi alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter.

Nordenmark skriver:

Om de senaste decenniernas trender håller i sig kommer kvinnor och män att dela på hemarbete och förvärvsarbete redan om 10–20 år. Det innebär att Sverige till stora delar uppnår målen om jämställdhet mellan kvinnor och män redan under 2020-talet.

Denna slutsats drar han från SCB:s tidsanvändningsundersökning, som kommer var tionde år. Genom att läsa av nuvarande trender kan kan förutspå hur länge det dröjer innan män och kvinnors tidsfördelning blivit identisk.

Trenderna håller även på att bli starkare, inte svagare:

En skeptiker kan naturligtvis hävda att det inte är säkert att de senaste decenniets trender håller i sig och att risken för en backlash i jämställdhetsutvecklingen är uppenbar. Mot detta talar att redovisade trender snarare tenderar att förstärkas än försvagas över tid fram till i dag.

Med tanke på denna snabba förändring skulle det vara rimligt att samhället hyllade sina progressiva män som så snabbt anpassar sig till den rådande ideologin. Man skulle kunna tro att det skrevs lovord om dem i media.

Som bekant får svenska män istället höra att de är talibaner och förtrycker svenska kvinnor.

Att kvinnor och män jämnar ut sin tidsanvändning är dock inte tillräckligt, enligt Mikael Nordenmark:

Det är dock inte sannolikt att de löneskillnader mellan kvinnor och män som orsakas av att de arbetar i olika sektorer av arbetslivet förändras till följd av denna utveckling och därför behövs andra åtgärder för att utjämna dessa skillnader.

Lägg märke till det självklara resonemanget. Om män och kvinnor inte har samma lön – oberoende av vilka yrken de frivilligt valt – så ska löneskillnaderna jämnas ut.

Det är svårt att se hur en sådan löneutjämning kan ske utan statliga direktiv. Kanske blir det Schymans fondförslag som blir verklighet, där miljardbelopp tas från manliga yrken och ges till kvinnliga yrken – för att någon tjänsteman bedömt arbetena som likvärdiga.

När allt detta arbete slutligen är klart, är det någon som tror att det kommer att få svenska elitfeminister att avsluta sitt ideologiska korståg?

Somebody? No? Anybody?

Det kommer alltid att finnas saker att anmärka på. Kanske är papporna föräldrar på fel sätt, eller så finns det fortfarande män som har fel sorts manliga intressen.

På ett eller annat sätt ska svenskarna likriktas, så är det bara. Dags att inrätta sig i ledet.

 

40 kommentarer på “Sverige snart jämställt?”

  1. per hagman skriver:

    Under rubriken Männen behöver egna specialister
    skriver 27/ 10 ( http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mannen-behover-egna-specialister_6583696.svd ) 6 kvalificerade läkare i SVD att:

    ” Män söker sjukvård mer sällan och senare än kvinnor vilket förhindrar hälsoinsatser som på ett tidigt stadium kan göra skillnad.”

    Om du ringer upp Anita på Socialstyrelsens statistik avdelning avs folkhälsa så finns det inget statistiskt belägg för , enligt Anita , att män som aktuella skribenter skriver ” män söker sjukvård mer sällan ”.

    Anita på socialstyrelsen anger däremot att : ”socialstyrelsens undersökningar och därmed statistik avser män som blir omhändertagande inom specialistsjukvården efter remittering från primärsjukvården”.

    Inom specialhelsetjenesten är det övervägande pasient klientelet just …. kvinnor.

    Vidare sier Anita att : ”det ej finns några undersökningar på hur ofta män söker stöd för sina sjukdomar inom primärsjukvården”.

    Behöver vi påminna om att kvinnors vård kostar samhället 50 000 miljoner ( soc styr ) mer än männs vård per År.

    Per Hagman

    I övrigt en meget intressant o läsvärd artikel

    följdfrågan blir i oven avs : undertrycker och bortser primärsjukvården från männ,s behov.
    Viss jag får svara på min egen fråga så blir mitt svar :

    Absolut Ja

    På samma sätt som männ,s behov av omhändertagande och vård inom kommunerna negligeras.

  2. Mattias skriver:

    Å ena sidan ser jag tydligt de marxistiska inslagen – de kommer inte bli nöjda innan ALLA i Sverige tjänar EXAKT lika mycket.

    Å andra sidan ser jag lika tydligt de som girigt siktar in sig på att skapa en ny härskarklass av kvinnor. Som tjänar mer och helt enkelt är…bättre.

    Hoppas de stöter på varandra i en korridor och utrotar problemet.

  3. DrKejs skriver:

    OT

    Best national anthem ever!

    :-D

  4. Nils Jungenäs skriver:

    DrKejs

    Jag älskar den nationalsången. Den pampigaste som någonsin gjorts. Jag får rysningar när jag hör den. :-D Inte konstigt att de behöll melodin och bara skrev en ny text.

  5. Pelle Billing skriver:

    DrKejs och Nils,

    Ja :)

  6. Mia skriver:

    PB

    ”Lägg märke till det självklara resonemanget. Om män och kvinnor inte har samma lön – oberoende av vilka yrken de frivilligt valt – så ska löneskillnaderna jämnas ut.”

    Håller med eller så har jag missförstått. Om det nu var så att kvinnor först fick lägre lön (för samma arbete) än män när de kom ut på arbetsmarknaden (eftersom de inte sågs som försörjare) och sen att traditionellt kvinnliga yrken blev lägre värderade (för lika arbete) så tycker jag nog att man ska värdera upp vissa yrken.

    Nu vet jag dock inte hur stora skillnaderna är (finns det fakta?). För varför ska det traditionellt manliga värderas högre än det kvinnliga? Idrottslärare och kockar tex har högre lön än hemkunskapslärare och kallskänkor, och bussförare tjänar mer än tex förskolelärare (lönestatistik.se). För om det nu är så att vi är olika (oavsett om det handlar om biologi eller traditionella könsroller) och därför inte väljer samma typ av branscher/yrken så varför ska de som (oavsett kön) är ‘kvinnligt lagda’ tjäna generellt mindre än de som är ‘manligt lagda’? Och om nu småbarnsmammor (främst pga biologi eller traditionella könsroller) jobbar mer deltid för att ta hand om barnen varför ska det vara det obetalda arbetet? Kanske är det inte så enkelt som ”Gör ditt val och lev sedan med det.”?

    http://www.pellebilling.se/2011/10/okunnigt-om-loneskillnader/

  7. Lavazza skriver:

    Mia: Jobb som många kan göra och som det finns gott om är lägre avlönade än jobb som få kan göra och som det finns få av etc. Det som gör att kvinna får lägre lön än en annan kvinna eller som gör att en man får lägre lön än en annan man är samma saker som skiljer mellan ”kvinnolöner” och ”manslöner”. I en marknadsekonomi betyder våra preferenser som konsumenter mycket för lönerna för dem som tillhandahåller de varor och tjänster vi köper. Utbud och efterfrågan, du vet. Om du tycker att kvinnor får för lite betalt, så finns det all anledning för dig som konsument att styra över din konsumtion till varor och tjänster som tillhandahålls av kvinnor, och att undvika att stödja, enligt din mening, överbetalda män. Återkom gärna om något år och berätta om du sparade några pengar på det sättet.

  8. Mia skriver:

    Lavazza

    Så det finns fler som kan/vill stå i kallskänken än i köket på en restaurang, eller fler som kan/vill bli hemkunskapslärare än idrottslärare? Har du fakta för dessa påståenden?

  9. Lavazza skriver:

    Mia: Du bara larvar dig. Det finns gott om män som någon tid arbetat i ”kvinnoyrken” (jag har tillfälligt arbetat inom vård och skola, och många män jag känner har gjort det). Det finns få kvinnor som någon tid har arbetat i ”mansyrken” (jag har tillfälligt arbetat som väktare och flyttkarl). Räcker det som svar på din fråga?

  10. Mia skriver:

    Lavazza

    ”Mia: Du bara larvar dig”

    ?

    Inte ett dugg men min erfarenhet säger mig att vi kan nöja oss där.
    .

  11. Lavazza skriver:

    Vi kan ju göra en enkät här på Genusnytt.

    http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____133975.aspx

    http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____133977.aspx

    Fast det kanske inte behövs.

    Vårdbiträde/PA är det nionde vanligaste mansyrket, trots att det är så kvinnodominerat (2:a på kvinnolistan, männen har allt som allt fyra kvinnodominerade yrken på sin topp 20-lista). Företagssäljare är det enda mansdominerade yrket som finns på kvinnolistan, och det långt ner (sextonde plats).

  12. Lavazza skriver:

    ”Idrottslärare och kockar tex har högre lön än hemkunskapslärare och kallskänkor, och bussförare tjänar mer än tex förskolelärare (lönestatistik.se).”

    De yrken du tar upp ligger (som enskilda specialiserade yrken) långt utanför topp 30-listan över de vanligaste yrkena, så frågan om lönerna där eventuellt är felaktiga är en fråga som inte berör många människor.

    http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____133973.aspx

    Och du har inte presenterat några lönesiffror alls för dessa yrken och framförallt inga siffror som är rensade för faktorer som gör att vissa kvinnor får högre lön än andra kvinnor och att vissa män får högre lön än andra män.

  13. Mia skriver:

    Lavazza

    ”Vi kan ju göra en enkät här på Genusnytt.”

    Du är inte på Genusnytt, och inte jag heller ;)

  14. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Den fråga du tar upp är närmast en filosofisk fråga. Hur värderar vi och prissätter vi olika tjänster i samhället? Hur viktigt är det att förflytta varor, jämfört med att ge omvårdnad till ett barn? Inga lätta frågor, och jag har inga färdiga svar.

    Sedan vet jag inte om dina exempel är de bästa:

    ”För varför ska det traditionellt manliga värderas högre än det kvinnliga? Idrottslärare och kockar tex har högre lön än hemkunskapslärare och kallskänkor, och bussförare tjänar mer än tex förskolelärare (lönestatistik.se).”

    En idrottslärare har nog högre lön än en hemkunskapslärare eftersom det är fysiskt krävande, man måste vara utomhus, osv. Arbeten utomhus har högre lön, om allt annat är likt.
    Vad gäller kock respektive kallskänka så är väl det en distinktion som sett sina bästa dagar? Numera är ju även kvinnor kockar. Men visst, på sin tid var det en form av könsåtskillnad som inte var positiv, och i den mån den finns kvar borde den kunna skrotas (om jag inte missat något inom det kulinariska, i min okunskap).

    De intressanta frågorna är till exempel, som jag ser det, hur samhället värderar vårdandet av ett spädbarn (så att det överlever) jämfört med transport av matvaror (så att människor överlever).
    Marknaden får säga sitt, och även medborgarna får säga sitt genom fria val. Marknaden styrs av sin dynamik men genom att ha en öppen diskussion kan medborgarnas syn utvecklas – åt det håll man vill se, eller någon annat håll.

  15. rabiat feminist skriver:

    Antifeminister hånar dem som tycker att män och kvinnor ska ägna lika mycket tid åt ditten och datten, men i slutändan är det ni själva som förlorar på att låta hustrun tvätta era skitiga kalsonger OCH lägga in de rena i garderoberna, då ni blir lämnade av era fruar (om ni lyckats gänga er med någon).

    Fattar inte hur någon kan mena att det skulle innebära att alla ska likriktas och ”bli identiska”? Vem som lagar mat och diskar i ett förhållande har inte med olikhet eller likhet att göra. När kvinnor städar och lagar mat är det INTE för att det ligger i deras natur!

    Däremot fattar jag precis varför typiska kvinnoyrken inte ska generera högre löner. Det skulle givetvis göra det oändligt mycket lättare för kvinnorna att fatta beslutet att bryta upp. Och det vore ju synd om männen då.

  16. Pelle Billing skriver:

    rabiat feminist,

    Vad bra att du har en korrekt innehållsdeklaration på din kommentar ;)

    Tycker det är synd att du lämnar bittra kommentarer om män. En sådan manssyn drabbar dig själv mer än någon annan. Hoppas du kan hitta en väg framåt, till en bättre manssyn.

  17. Daniel skriver:

    @rabiat feminist
    Jag och min sambo gör olika saker hemma men i slutändan så blir det ca 50/50.
    Bland annat så är det jag som står för den större delen av matinköpen och lagar all mat.
    Hon kompenserar för detta genom att ta en större del av städningen.

    Vet inte om jag kan kalla mig för antifeminist, men tycker du att det är rätt att jag ska behöva ta en massa skit för vad andra män gör eller har gjort?
    Vissa tycker nämligen det.

    Det är dessa människor som jag är extremt anti.
    Sen om de kallar sig för feminister/marxister/genusvetare, det bryr jag mig inte särskilt mycket om.

  18. [...] För några dagar sedan hävdade Mikael Nordenmark att Sverige blir jämställt redan under  2020-talet. Jag kommenterade hans artikel här. [...]

  19. rabiat feminist skriver:

    @pelle billing

    Du anade inte en ironisk ton i mitt inlägg? Jag har inga problem med män, bara antifeminister generellt. Vad jag inte kan förstå är syftet med ditt blogginlägg. Vilken är din poäng? Jag tycker att det är något svävande. Någon som vågar föreslå att det har med jämställdhet att göra att mäns och kvinnors tidsanvändning närmar sig varandra hånas, hans jämställdhetsbegrepp kallas ”perverterat”. Varför, vad är ditt problem?

    Jag gör mitt bästa för att hålla mitt eget förhållande jämställt, vilket innebär delat ansvar för hem och barn och vilket innebär att jag både ger och tar, av min egen tid, till familjens bästa. I min egen omgivning har jag sett allt för många exempel på tjejer som tar i princip hela ansvaret för barn och hushåll – jag har t o m sett exempel på sådana förhållanden där tjejen dessutom får skit av sin man för att hon inte gör det tillräckligt bra, samtidigt som hon bidrar minst lika mycket till hushållets ekonomi – och som till sist väljer att lämna förhållandet för att få egentid åtminstone varannan vecka. Jag har inte sett ETT ENDA exempel på det omvända – även om jag också ser många exempel på jämställda förhållanden. Självklart är det mannen själv som förlorar på en ojämställd uppgörelse, när det resulterar i att han blir lämnad.

    Om det sedan visar sig i statistiken att mäns och kvinnors tidsanvändning inte skiljer sig åt särskilt mycket måste det ju vara positivt. Det borde betyda att de exempel på ojämställda förhållanden jag talar om ovan kommer att bli mycket mindre vanligt förekommande. Att skilsmässor kommer att bero på andra saker generellt, än att kvinnan upplever sig förfördelad i förhållandet. Plus att kvinnan dessutom får samma möjligheter som mannen att utveckla sina egna intressen eller kanske satsa lite mer på jobbet i den tid som frigörs när hon inte ska sköta hela hushållet. Och när män och kvinnor därtill så småningom tar samma ansvar för föräldraskap (delar lika på föräldradagarna m.m.) dessutom, kommer kvinnan inte längre automatiskt att betraktas som primär vårdnadshavare. Vad är dåligt med det?

    Ett icke-perverterat jämställdhetsbegrepp skulle enligt dig vara ”samma rättigheter och skyldigheter”. Formellt har vi i så fall redan jämställdhet på de flesta områden, men i praktiken är vi INTE jämställda. Den dag kvinnor och män dessutom i praktiken har samma möjligheter att utvecklas inom olika områden (vilket torde innefatta tidsanvändning), och möjligheter att försörja sig själva och sin familj (vilket då torde innefatta löner) – först då är vi jämställda.

  20. rabiat feminist skriver:

    @Daniel

    Nej, jag tycker inte att du ska behöva ta en massa skit för vad andra män gör eller har gjort, och om du inte kallar dig ”antifeminist” tror jag inte att du har fått ta skit från mig. ☺

    Grattis till ett jämställt förhållande! Även om jag tycker att du drar det tyngre lasset om du tar ansvar för matbiten, eftersom det är något som måste göras dagligen – dammråttorna brukar oftast kunna vänta till nästa dag. Men om du har koll på att ni får ungefär lika mycket egentid i slutändan så är allt som det ska med jämställdheten tycker jag.

  21. Nils Jungenäs skriver:

    Rabiat feminist:

    ”Formellt har vi i så fall redan jämställdhet på de flesta områden, men i praktiken är vi INTE jämställda.”

    Har du något belägg för det här påståendet?
    Eftersom det är DET ENDA du har att komma med i debatten så kan du enligt mig antingen presentera belägg eller lägga ner.

    För övrigt… Ta reda på vad ”ironisk” respektive ”sarkastisk” betyder innan du refererar till dina egna inlägg som ”ironiska”. :-D

  22. rabiat feminist skriver:

    @Nils

    Jag har koll på både på vad ironisk och sarkastisk betyder, men du har givetvis rätt, jag var nog snarare sarkastisk.

    Tycker du att vi är jämställda i praktiken?

  23. Nils Jungenäs skriver:

    Rabiat feminist:

    ”-Tycker du att vi är jämställda i praktiken?”

    Jag är övertygad om att det finns situationer där individer behandlas olika (positivt och negativt) beroende på olika attribut – kortväxta, män, flintskalliga, kvinnor, rullstolsbundna, mörkhyade osv. Däremot är jag inte övertygad om att ”kvinnor” har det generellt svårare än ”män” i dagens Sverige.
    Du påstod det motsatta. Belägg!!!

  24. Pelle Billing skriver:

    rabiat feminist,

    Ja, det exempel du sett på kvinnor som tar allt ansvar är nog inte representativa. Om någon arbetar lite mer är det tydligen småbarnspapporna:

    http://stadatyttre.blogspot.com/2011/11/sammanboende-pappor-till-smabarn-drar.html

  25. rabiat feminist skriver:

    @pelle

    Skon skaver ju i de fall som kvinnan tar lejonparten av ansvaret för hem och hushåll, vilket hon tydligen ofta gör enligt även din länk, som dessutom beskriver rent statistiska förhållanden. I den kvoten finns ju såväl de som är helt jämställda på individnivå, som de fall där mannan gör allt, och de fall där kvinnan gör allt. Vilka individuella fall skulle vara representativa menar du? De förhållanden där kvinnans hemarbetskvot är 124% av mannens?

    Ditt blogginlägg handlar – bland annat – om att mäns och kvinnors tidsanvändning närmar sig varandra och du antyder att det är ”perverterat” att mena att det har med jämställdhet att göra. Vad menar du egentligen med det? Vad är det som retar dig?

  26. Pelle Billing skriver:

    Jag menar att begreppet jämställdhet betyder lika rättigheter och skyldigheter. Varken mer eller mindre. Sedan får människor själva styra över sina liv och förhållanden.

    Att jämställdhet fått betydelsen likriktning mellan könen och identisk tidsanvändning är en pervertering av begreppet, en kidnappning av ett ord.

    Med detta inte sagt att jag har något emot par som delar lika på det mesta. Det kan säkert funka bra för många. Men för andra par fungerar andra uppdelningar bättre. Det enda jag säger är att folk får välja själva, och att så länge två vuxna människor gör ett avtal så är det jämställt – enligt ordets ursprungliga betydelse.

  27. rabiat feminist skriver:

    @Nils

    Hur tycker du att jag ska belägga det? Min erfarenhet är att varje källa en feminist åberopar direkt avskrivs av antifeminister som ovetenskaplig eller på annat sätt otillräcklig. Men om du vill läsa på om jämställdheten i Sverige (för vi talar väl om nationella förhållanden – kvinnor har ju en betydligt sämre situation på många andra håll i världen) kan du ju leta efter t ex statliga utredningar på regeringens hemsida, använd ”jämställdhet” som sökord så får du säkert en hel del träffar. Skumma igenom bara, du hittar antagligen belägg för både min och din egen åsikt.

  28. rabiat feminist skriver:

    @pelle

    Och jag tycker att ”lika rättigheter och skyldigheter” blir relativt tandlöst om vi inte också har samma möjligheter oberoende av kön. Och att bara för att vuxna människor gör ett avtal som båda är överens om innebär det inte att de per automatik är jämställda. Menar du att nöjda människor av nödvändighet också är jämställda? Eller är det möjligen så att jämställdhet är ett så attraktivt begrepp att var och en måste få göra anspråk på det, oavsett hur de lever?

    Självklart är inte ”identisk tidsanvändning” synonymt med ”jämställdhet”, men hur vi använder tiden säger någonting om hur jämställda vi är. Och beträffande ordens ”ursprungliga betydelse” vet säkert du lika väl som jag att begrepp inte har någon mening i sig själva – det är vi som använder språket som fyller orden med betydelser. Men ”lika rättigheter och skyldigheter” alltså, ”varken mer eller mindre”. Är du säker på att du inte, liksom jag, vill slänga in även ”möjligheter” i ekvationen?

  29. Pelle Billing skriver:

    rabiat feminist,

    Tidigare sa jag alltid ”lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter”. Sedan slutade jag med det, eftersom ”möjligheter” kan misstolkas.

    Lika rättigheter och skyldigheter lägger ju en grund för lika möjligheter, och givetvis ska ingen diskrimineras utifrån kön, sexualitet eller något annat.

    Men ”lika möjligheter” kan missförstås. Vi har inte samma möjligheter! Till exempel har jag små möjligheter att vid 36 års ålder bli idrottsstjärna, eller barnskådespelare. Mina möjligheter att föda barn är också ytterst begränsade. Min begåvningsprofil gör också att jag har små möjligheter att bli en framgångsrik konstnär som gör oljeporträtt.

    Så möjligheter är en kombination av vem vi är (talanger, ålder, kön, osv) och två människor har aldrig samma möjligheter.

  30. rabiat feminist skriver:

    Okej, jag förstår vad du menar och håller delvis med dig. Men när möjligheter finns i jämställdhetsbegreppet handlar det ju om att våra möjligheter till utveckling, makt och inflytande etc inte ska påverkas av just våra kön. Självklart har vi ju inte obegrensade möjligheter ;-) att välja fullkomligt fritt vad vi vill göra av flera andra orsaker (pengar, samhällsklass etc). Och jag tror att de flesta är överens om att våra möjligheter att bli barnskådespelare i vuxen ålder har mycket lite med jämställdhet mellan könen att göra.

    Visserligen kan du, som du själv säger, inte föda barn men du borde ju ha samma möjligheter att bli och vara förälder som en kvinna (vilket allt barnafödande i slutändan handlar om). I praktiken fungerar det inte riktigt så eftersom kvinnor fortfarande betraktas som mer fullvärdiga föräldrar än män.

    Om jag och min partner delar lika på allt ansvar som hör familjen till – föräldraskap, hushållsarbete, försörjningsbörda – då menar jag att vi har i görligaste mån undanröjt kön som variabel för våra möjligheter att utvecklas och ta del av alla väsentliga områden i livet. Som sagt, hur vi använder tiden säger någonting – om än inte allt – om hur jämställda vi är i praktiken. Håller du verkligen inte med om det?

  31. Nils Jungenäs skriver:

    Rabiat feminist:
    “-Formellt har vi i så fall redan jämställdhet på de flesta områden, men i praktiken är vi INTE jämställda.”

    Nils:
    ”-Har du något belägg för det här påståendet?”

    Rabiat feminist:
    ”-Hur tycker du att jag ska belägga det?”

    Det här är ju det centrala hela konceptet med feminismen i Sverige idag. De medger att män och kvinnor i Sverige har samma rättigheter och skyldigheter men inte samma möjligheter.

    Du kallar dig feminist. Av ovan framgår alltså att du bygger din feministighet på det faktum att män och kvinnor inte har samma ”möjligheter”. Då är det ju absolut kritiskt att få veta på vilka grunder du dragit denna slutsats. Kan du vara snäll och redovisa detta för mig så ska jag genast bli feminist jag också. Om någon kan presentera bevis för Guds existens så ska jag bli buddhist/katolik/muslim osv också.

    PS. Att bara påstå att ”det finns hela bibliotek med bevis för könsmaktsorningen”, duger inte. ;-)

  32. Pelle Billing skriver:

    rabiat feminist,

    ”Om jag och min partner delar lika på allt ansvar som hör familjen till – föräldraskap, hushållsarbete, försörjningsbörda – då menar jag att vi har i görligaste mån undanröjt kön som variabel för våra möjligheter att utvecklas och ta del av alla väsentliga områden i livet. Som sagt, hur vi använder tiden säger någonting – om än inte allt – om hur jämställda vi är i praktiken. Håller du verkligen inte med om det?”

    Fast om min frihet och mina möjligheter ska maximeras vill jag ha fler valmöjligheter. Jag vill kunna vara hemmaman en period, om jag och min partner är överens om detta. Jag vill att hon ska kunna gå ner i arbetstid en period, om jag senare i livet får en gyllene karriärschans som innebär viss övertid. osv osv

    Jag vill ha flexibilitet. Det är alldeles för stelt att dela lika på allt.

    I vissa par är partnerna olika. Den ena är mer karriärsugen än den andra, osv. Ibland vänder detta när barnen flugit ut, och det är väl bara utmärkt i så fall!

    Lite mer av live and let live, vill jag se. Så länge parterna är nöjda behöver vi inte väga och mäta.

  33. rabiat feminist skriver:

    Mig veterligt har jag inte dragit upp könsmaktordningen, men för all del – det är bara väntat från en antifeminist. Antagligen är det mitt nick som fungerar som ett rött skynke för dig. Du vill alltså att jag ska belägga påståendet att vi inte är jämställda i praktiken, trots att du själv i någon mening ger uttryck för samma åsikt?

    Vill du ha länkar till statistik över skillnader i löner, eller skillnader i uttag av föräldraledighet? Eller SCBs tidsanvändningsundersökning? Jag skulle lika gärna kunna exemplifiera med områden där kvinnor har fördelar gentemot män, som i föräldraskap, utbildningar m.m. – det är bara olika sidor av samma mynt. Jag tycker att jag har varit tämligen tydlig med vad jag menar i mina tidigare inlägg, duger inte det för dig är det antagligen själva begreppet jämställdhet vi är oense om och då är det tämligen poänglöst för mig att försöka argumentera med dig. Eller måste jag förklara att hur mycket vi har till förfogande av t ex tid och pengar kan påverka våra möjligheter inom olika områden?

    Jag antar att rent formellt har vi samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter därtill. [i]I praktiken [/i] fungerar det inte så – vi är alltså inte jämställda. Det är allt jag säger. Du håller uppenbarligen inte med mig. Låt oss lämna det så.

  34. rabiat feminist skriver:

    ovanstående var alltså riktat till Nils.

    @pelle

    Från mitt perspektiv är det inte jämställdhet du talar om. Vill man ha maximal flexibilitet och valfrihet på det sätt du menar får man acceptera även baksidan av att göra val som jag menar är ojämställda, t ex att vårdnaden av barn oftare tillfaller mammor än pappor vid eventuella vårdnadstvister. Men det går också att diskutera vad som egentligen är flexibilitet och maximal valfrihet. Är det verkligen att tvingas vara överens om hur någonting ska fördelas mellan två parter?

    Min personliga åsikt i frågan om föräldraförsäkringen är att den borde individualiseras (och gärna utökas), vilket i så fall faktiskt skulle ge alla föräldrar samma möjlighet att ta ut ledighet eller avstå från den, istället för att behöva förhandla om den. Det finns väl inga hinder för att den ändå kan användas på samma sätt som de flesta par gör idag, d v s flexibelt på det sätt du beskriver. Bara att båda föräldrarna har lika stor rätt till den.

  35. Pelle Billing skriver:

    rabiat feminist,

    Jag har svårt att förstå hur ett 10-årigt och ett 12-årigt barn som har en nära och god daglig kontakt med båda sina föräldrar kan må bra av att separeras från sin pappa i en vårdnadstvist för att mamman varit hemma lite mer i genomsnitt. Rimligen mår barnen bra av att träffa båda föräldrarna i ordentliga doser.

    Min utgångspunkt är att ingen förälder bör jobba mer än att bandet till barnet är säkerställt. Gör man detta – då, och först då – får man räkna med att ha barnen typ varannan helg efter en skilsmässa.

    Individualiserad föräldraförsäkring har vi redan idag, med det tillägget att man får överlåta dagarna. Att strypa överlåtelserätten skulle vara fortsatt jämställt (lika rättigheter för båda) så principiellt har jag inget emot det. Dock föredrar jag att familjer få behålla sin valfrihet.

  36. rabiat feminist skriver:

    @pelle

    Ja, jag håller med dig i ovanstående, eller snarare att det borde vara så i en ideal värld, åtminstone i de fall det inte finns någonting allvarligt att anmärka på i föräldraskapet hos endera parten. Jag har heller inte sagt att jag tycker att det är rimligt att mammor har en fördel i vårdnadstvister, jag menar bara att det är förståeligt mot bakgrund av statistiken, och föreställningen om mamman som primär vårdnadshavare.

    Jag håller däremot inte med dig i frågan om föräldraförsäkring. Men om jag köper din definition av att den är individualiserad idag, är min åsikt att antalet dagar som vi inte kan överlåta borde vara betydligt större, liksom det sammanlagda antalet dagar borde utökas så att föräldrar inte skulle uppleva en sådan förändring av villkoren som en försämring.

  37. Medborgare X skriver:

    rabiat feminist!

    Vad är individualiserad föräldraförsäkring värd när vi ändå inte har automatisk gemensam vårdnad när barnet föds? Utan vårdnad får man ändå ingen föräldraförsäkring.

    Och vill verkligen feminister att papporna ska räknas som lika viktiga föräldrar när man samtidigt står och propagerar för att biologiska pappor inte är viktiga och att vem som helst kan ersätta en pappa?

  38. Medborgare X skriver:

    radikal feminist!

    Jag är en av dem som faktiskt håller med om att föräldraförsäkringen borde vara individuell, men jag ser ingen möjlighet till en sådan reform förrän vi också har obligatorisk DNA-test, automatisk gemensam vårdnad samt lika boende/umgänge direkt från det att barnet föds. Så att män och kvinnor behandlas lika oavsett hur deras situation ser ut.

    Om man inte har det så riskerar en individualiserad föräldraförsäkring bara att leda till ännu fler vårdnadstvister redan då barnen föds och att ännu fler kvinnor (som inte är gifta med pappan) vägrar skriva över vårdnaden även på pappan för att själva kunna få hela föräldraförsäkringen.

    Dessutom anser jag att föräldraförsäkringen ska kopplas till pensionen. Så att pensionsåldern förskjuts en dag för varje dag av föräldraförsäkring som man tar ut. Det är inte rimligt att skattebetalarna ska betala hela kostnaden för föräldrar som är lediga. Genom att koppla föräldraförsäkringen till pensionen så skapas ett personligt ansvar för föräldraförsäkringen.

  39. Nils Jungenäs skriver:

    Rabiat feminist:
    ”-Jag antar att rent formellt har vi samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter därtill. [i]I praktiken [/i] fungerar det inte så – vi är alltså inte jämställda. Det är allt jag säger. Du håller uppenbarligen inte med mig. Låt oss lämna det så.”

    Nej precis, jag håller inte med. Har jag förstått dig rätt i att din feminism vilar på det faktum att kvinnor ”i praktiken” har det svårare än män?
    Varför kan/vill du isåfall inte informera mig om vad detta påstående bygger på? Jag har tagit del av SCBs tidsanvändningsundersökning. Vad däri visar att kvinnor i praktiken inte är jämställda?

    Rabiat feminist: ”-Vill du ha länkar till statistik över skillnader i löner, eller skillnader i uttag av föräldraledighet?”

    Både ja och nej. Jag har studerat ganska mycket av den statistik du refererar till och haken är nog att jag inte kan se någon diskriminering eller ojämställdhet i de skillnader man kan utläsa. Du får jättegärna försöka förklara på vilket sätt denna statistik påvisar några orättvisor.

    Rabiat feminist: ”-Mig veterligt har jag inte dragit upp könsmaktordningen, men för all del – det är bara väntat från en antifeminist.”

    Ok…? Om det inte är könsmaktsordningen som utgör hindret för att kvinnor, ”den formella jämställdheten” till trotts, inte är jämställda ”i praktiken” – vad är det då?

    Rabiat feminist: ”-Du vill alltså att jag ska belägga påståendet att vi inte är jämställda i praktiken, trots att du själv i någon mening ger uttryck för samma åsikt?”

    Ja, det vill jag. Jag har inte i någon mening uttryckt att kvinnor på det hela taget är mer förfördelade än män i det svenska samhället. Är inte feminismens grundtes att det på något sätt förekommer ojämlikhet på ett sånt sätt att det är svårare att vara kvinna än att vara man? Det är nämligen vad jag inte håller med om. Har jag fel får du gärna upplysa mig om hur det är egentligen.

  40. Nils Jungenäs skriver:

    Det är ett oerhört intressant fenomen. Ett helt land – massmedia och makthavare – är helt överens om att kvinnor är förfördelade så till den grad att man måste införa direkt odemokratiska åtgärder för att få bukt med problemet.
    …men ingen kan presentera några hållbara belägg för att problemet existerar.

Google