Svensk jämställdhet skapar kaos utomlands

20 oktober 2011, av Pelle Billing

coop_mersmak

Nu under morgonen plockade jag upp tidningen Mersmak, som ges ut av företaget Coop. Den handlar om mat och innehåller olika recept och reportage.

Jag ser på framsidan att de varit i Guatemala, vilket får mig att öppna tidningen (jag har själv varit där och rest runt i landet). Jag tänker att det kan vara kul att få läsa om maten, människorna och färgerna – vilket rimligen kommer att vara fokus i en mattidning.

Men icke så. Det är ju en svensk tidning och då blir fokuset ett annat. Första notisen innan själva reportaget börjar innehåller följande:

De kvinnor jag mötte där, hade en fantastisk gemenskap och delade ett avundsvärt kollektivt lugn.

Men lika mycket önskar jag att de kunde dela vår syn på jämställdhet. Och om jag åker dit igen, hoppas jag att får se fler män i köket.

”Vår” syn på jämställdhet? Vilken är denna gemensamma syn på jämställdhet som existerar i Sverige? Så vitt jag vet pågår en stark kamp om huruvida jämställdhet ska betyda lika spelregler eller lika utfall mellan könen.

Sedan är det intressant att de först konstaterar att Maya-kvinnorna i Guatemala har en fantastisk gemenskap och ett kollektivt lugn – och detta leder helt naturligt till konstaterandet att de måste läxas upp för sin ojämställdhet.

Vidare kan man i själva reportaget läsa denna passage:

Ana-Marina deltar just nu i en ledarskapsutbildning som Kooperation Utan Gränser stödjer. Genom studiecirklar har hon och en annan kvinna, Margarita Bac Coy, spridit sina kunskaper om kvinnors rättigheter och jämställdhet vidare till de andra kvinnorna i kooperativet.

Endast privilegierade svenska idioter – om ni ursäktar språket – kan åka till Guatemala och lägga pengarna på utbildningar om jämställdhet.

Mayaindianerna, vilka är i stark majoritet i landet, lever i en fattig och preindustriell miljö. Det de behöver är hjälp att ta nästa steg i sin ekonomiska utveckling, inte utbildningar om jämställdhet.

Att kvinnors och mäns levnadsvillkor förbättras är en konsekvens av ekonomisk utveckling, det är inget som sker bara för man får höra att man har en uppsättning fiktiva rättigheter.

Vad hjälper det Maya-indianernas kvinnor om männen ställer sig i köket? Ska då kvinnorna göra det tunga arbetet på farmen och i byn? Den krassa sanningen är att mannen som förbrukningsvara och kvinnan som fast i hemmet är nödvändiga och funktionella roller i en preindustriell miljö.

Svenska projekt i Guatemala (via Kooperation Utan Gränser) är så övertygade om sin egen förträfflighet att de inte förstår att kvinnors flexibla könsroll på hemmaplan är helt beroende av vår långt gångna industrialisering.

Slutligen kan det vara intressant att granska hur pass ”jämställd” tidningen Mersmak är enligt sin egen definition på ordet. Om de gärna åker till Guatemala och läxar upp kvinnorna där så har de väl en jämn könsfördelning på sin egen tidning? Låt oss göra en snabb översikt:

  • Marknadsdirektören som skriver ledare är en kvinna.
  • Det första, långa reportaget är gjort av en kvinna.
  • Matredaktören som gjort flera notiser samt åkt till Guatemala är en kvinna.
  • Krönikan för konsumenter är skriven av en kvinna.
  • Reportaget om Guatemala är skrivet av en kvinna (inte samma som matredaktören).
  • Ett reportage om bistånd är skrivet av en kvinna.
  • Samtliga redaktörer (tre personer) och tillförordnad chefredaktör är kvinnor.
  • Ansvarig projektledare, Art Director och redaktionell repro är kvinnor.
  • Ansvarig utgivare är, hör och häpna, en man.
  • Ett par fotografnamn är män.

I övrigt går det inte att utläsa några namn som medverkat till att producera tidningen.

Vi har alltså här en tidning om mat, som görs av kvinnor för kvinnor, och när de sedan åker till Guatemala så tycker de att det är synd att ”vår” jämställdhet inte har anammats där.

Detta är höjden av dubbelmoral. Om de åkt dit som en grupp kvinnor som var civilingenjörer och tekniker – med avsikt att hjälpa till att borra brunnar – hade de med viss tyngd kunnat uttala sig om könsfördelningen i köket.

I nuläget är det som det alltid är när kvantitativ jämställdhet basuneras ut: alla andra ska ändra sig, men själv vill man få syssla med det man tycker är roligt och intressant – och det råkar bara vara väldigt könstypiskt.

Uppdatering: Jag hittade tidningen på nätet om du själv vill kolla i den.

guatemala

 

22 kommentarer på “Svensk jämställdhet skapar kaos utomlands”

  1. DrKejs skriver:

    Det måste vara jobbigt för insnöade feminister att se kvinnor som ”hade en fantastisk gemenskap och delade ett avundsvärt kollektivt lugn” eftersom detta inte är något som förekommer i feministernas könskampsvärld.

  2. Clabbe skriver:

    Jag skänkte alltid mina pengar i pantapparaten till Kooperation utan gränser, tills jag upptäckte att de hade ett feministiskt anslag i välgörenheten.

  3. Leif skriver:

    Ja, den där perverterade ”vi vet bäst”-imperialismen dyker upp i alla möjliga sammanhang, och den gör ofta Sverige till ett åtlöje utomlands.

  4. Matte Matik skriver:

    Det går inte annat än skratta åt pinsamheter som den här. Skulle inte förvåna mig om de ”gillar olika” också, men är inkapabla att inse hur mycket bättre de själva anser sig veta än dessa människor. En typisk tidningsartikel i Sverige anno 2011.

  5. AV skriver:

    Som invandrare (från litet västligt grannland) är det intressant att se på Sverige lite från sidan. Det finns en tendens att vara ganska självgoda i Sverige. Här har vi hittat det perfekta sättet att leva och om alla andra bara gjorde som vi, skulle de få det mycket bättre.

    Finns ett underbart skämt på det: I Europaparlamentet går debattens vågor höga, fast de svenska konflikträdda delegaterna är tysta. Till sist tar en av dem ordet och på knackig engelska: Jou nou, in swiiiden we hav got a system for that!

    I ett jordbrukssamhälle har könsrollerna en fördel. Är man svagare och gravid ska man inte slita på åkern. Då är det bättre att laga mat. Om man vill ändra på rollerna måste man både öka den ekonomiska välfärden och låta män och kvinnor tänka utanför sin box. Hur ser det då ut i Guatemala?
    Närmare 40% av kvinnorna är egna företagare. En ökning med 100% på 8 år mellan -94 och -02..
    Från 1960-1980 ökade medelinkomsten med närmare 100%, men har sedan stått stilla.
    Samtidigt har barn/kvinna minskat från 6,5 till 4 och levnadslängden ökat från 45-70 år.
    I princip lika många flickor som pojkar går i skolan och kan läsa.

    Det sker alltså stora förändringar och med tiden kanske också människor har större möjlighet att definiera sig själva. Men att komma från välbärgade Sverige och önska att de delade lite mer på matlagningen är bara naivt vonobenperspektiv. Vad gjorde karlarna medan kvinnorna lagade mat? Slöade på torget eller arbetade med annat? Vem odlade matvarorna eller tjänade in pengarna de köptes för?

    Det finns ett samband med att man i svensk jämställdhetsdebatt definierar hushållssysslor som de traditionellt kvinnliga och missar de ”manliga”. Man ser de guatemalanska kvinnornas arbete, men missar männens. Det tar man bara för givet.

  6. Nils Jungenäs skriver:

    Stackars Pelle. :-D

    ”-Jag tänker att det kan vara kul att få läsa om maten, människorna och färgerna…”
    ”-Men icke så.”

    När man minst anar det, får man den svenska jämställdheten uppkörd i ansiktet.

  7. Hugo skriver:

    Viss likhet med 1800-talets välmenande societetsdamer i England.

  8. Matte Matik skriver:

    En färsk rapport om hur brist på jämlikhet påverkar matproduktion i Zimbabwe. Har bara skummat presentationen här så jag har ingen aning om det här faktiskt är något som är vettigt eller om det är den sedvanliga idelogiskt grundade genus-”forskningen”.

    http://www.lu.se/o.o.i.s?id=708&news_item=7337

  9. Matias skriver:

    Pelle:

    ”I nuläget är det som det alltid är när kvantitativ jämställdhet basuneras ut: alla andra ska ändra sig, men själv vill man få syssla med det man tycker är roligt och intressant – och det råkar bara vara väldigt könstypiskt.”

    Jämställdhetsalkemi! Jämställdhet blir till helt oberoende av vad kvinnor är och gör.

  10. Daniel skriver:

    ”Men lika mycket önskar jag att de kunde dela vår syn på jämställdhet.”
    Paternalism i ett nötskal.

  11. Pelle Billing skriver:

    Nils,

    Ja, det är synd om mig idag ;)

    Skämt åsido så är det på något plan synd om alla svenska pojkar som får växa upp i den här röran. Och flickor också för den delen.

  12. Jenny Kristiansson skriver:

    ”I nuläget är det som det alltid är när kvantitativ jämställdhet basuneras ut: alla andra ska ändra sig, men själv vill man få syssla med det man tycker är roligt och intressant – och det råkar bara vara väldigt könstypiskt.”

    Pelle Billing får jag tolka dina sista rader som att kvinnor bara vill ha roligt och göra det som de tycker är intressant?

  13. Pelle Billing skriver:

    Jenny,

    Nej så får du inte tolka mina sista rader. Om du nu inte vill vara fan som läser i sin bibel ;)

    Det jag menar är att många av de som tycker att samhället borde ha mer 50/50-fördelning mellan könen, själv väljer traditionellt manliga eller kvinnliga jobb. Och det har de all rätt att göra enligt mitt synsätt! Dock blir de inkonsekventa med sitt eget synsätt.

    Vem ska driva könsutjämningen om de som förespråkar den inte vill ändra på sig själva?

    Och varför kan vi inte enas om att varje individ själv får välja yrke och hobbies, vare sig det är typiskt för ens kön eller inte?

  14. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle om Jenny

    Man kan även väl svara ”ja” på den frågan?

    Kvinnor, och män, ska göra det de tycker är roligt och intressant.
    Dessutom tycker jag det är på sin plats att man för in en annan aspekt också. Kvinnor väljer i större utsträckning än män en yrkeskarriär som är just ”rolig och intressant”. Därav lönegapet. Män väljer i större utsträckning yrken av andra orsaker än att de ska vara ”roliga och intressanta”, men som betalar bra då de är farliga, tunga, tråkiga, skitiga och utförs på obekväm arbetstid, tex sopåkare, vägarbetare, byggnadsarbetare, gruvarbetare, skogsarbetare, väktare osv.
    Därav lönegapet.

  15. AV skriver:

    Nils: Och att välja mer efter intresse och tid att leva är kanske just vad vi karlar borde göra mera. Fast det bygger ju på att män som inte bara satsar på att dra in pengar hittar fruar. Och av någon anledning betraktas en man som hellre jobbar deltid och odlar blommor som en Slacker. Inte sexig alls.

    Eftersom män väljer vem de vill stöta på och kvinnor väljer bland de män som stöter på dem, är det i slutänden deras ansvar vilka manliga beteenden som premieras i ”spelet”. De får de män de förtjänar. Och varför skulle de vilja ändra på det? Genom att gifta upp sig får de både pengarna och fritiden.
    Om vi män ska kunna vända på det måste tillräckligt många säga ”Jag betalar inte”. Och kanske är det det som håller på att hända. Bland 20-35åringarna är det en trend med män som inte vill växa upp. De ses som ett problem, men kanske är det bara män som insett att de får ingenting för att slita ut sig med långa studier och slitiga arbeten. Samtidigt stressar kvinnorna i den generationen ihjäl sig. De har blivit lärda att de minsann ska ta långa utbildningar och göra karriär. Om de hittar någon att få barn med väljer de en ännu värre streber, och så står de där med både barn, karriär och äntligenhemmakravet om att spraymåla kakformar till mysiga lampor och Den perfekta julen ™. Hittar de ingen ”kvalitetsman” slutar de på datingmarknaden som 35-43åringar utan barn (och desperata när klockan tickar) med en kravlista på en man längre än Svartenbrandts registerutdrag.

    Vi kanske ser en ändring, fast de flesta märker den inte förrän den har skett.

  16. Qurt skriver:

    Svenska feminister är självgoda, vita, medelålders kvinnor som bygger en världsföreställning utifrån hur Sverige såg ut på 50-talet och sedan skjuter skarpt mot allt och alla mot detta ”förtryck”
    De har totalt tappat fotfästet och kompassen.
    Det som en gång var en kamp för jämställdhet och rättvisa har blivit till en vänsterorienterad könsrasism.
    Detta gör att det känns helt naturligt för dem att t ex elda upp hundra tusen i kontanter…

  17. Pelle Billing skriver:

    Qurt,

    Helt klart lever de kvar i 50-talet. Det måste de för att berättiga sin egen existens.

  18. Svar till inlägget ”Svensk jämställdhet skapar kaos utomlands”

    Som anställd på Kooperation Utan Gränser så uppskattar jag all form av debatt kring biståndet. Det är vår uppgift att förklara vad vi gör och varför.

    I detta fall har jag även skrivit den artikel som du har valt att kommentera på din blogg. Och jag är fullt medveten om subjektiviteten i mitt skrivande kring Kooperation Utan Gränsers arbete. Jag jobbar i Latinamerika och besöker de biståndprojekt vi stödjer.

    Det inte vi, ”svenska idioter”, som du väljer att kalla oss för, som utformar biståndsprojekten. Det sker i nära samråd med de lokala samarbetsorganisationerna och deltagarna i projektet , som exempelvis AIGMIM och kooperativet Chirripec som omnämns i artikeln. Utöver de ekonomiska resurserna handlar vårt stöd om att hjälpa till att planera, följa upp och utvärdera. Den lokala samarbetsorganisationen investerar även själva i projektet, och på så sätt främjas organisationernas autonomi och långsiktiga arbete. Vårt mål är att de inte längre ska behöva vårt stöd.

    När det gäller din åsikt kring att kvinnor som Ana-Marina Mack och Margarita Bac Coy behöver mer än utbildningar i rättigheter så håller jag med dig. Det är därför Kooperation Utan Gränsers tillsammans med lokala samarbetsorganisationer inom biståndsprojekt satsar på att skapa alternativa och egna inkomstkällor för kvinnor. Dock parallellt med utbildning i vad du kallar för ”fiktiva rättigheter”. Krediter till kvinnor är ett av flera exempel, och som även nämns i själva artikeln, vilket du dock inte valt att lyfta fram i ditt inlägg. Det är inte bara för att de är fattiga människor och har ett behov, utan för att de, likt du och jag, delar den mänskliga rättigheten till försörjning. Det som också har visat sig i studier från bland annat FN organet FAO (Food and Agriculture Organization) är att jämställdhet faktiskt är ett effektivt sätt att bekämpa fattigdom. FAO gör uppskattningen att om kvinnor fick bruka jorden på samma villkor som män så skulle skördarna i världen öka så mycket att 100-150 miljoner människor skulle slippa gå hungriga.

    Som biståndsorganisation delar vi och våra samarbetsorganisationer åsikten om att att varje människa bör känna till vilka rättigheter de har, för att kunna utkräva dessa från sin omgivning och från staten. Det är ett grundläggande steg för att samhällen ska bli mer jämställda och jämlika.

    När du frågar dig om det skulle vara till någon hjälp att männen hjälpte till mer i hemmet så är mitt svar JA. De ursprungsfolkskvinnor som lever på landsbygden arbetar redan i jordbruket utöver det arbete som de gör i hemmet. Dessutom är de alltid tillsammans med sina barn, vilket gör att de har en stor arbetsbörda. För många av dessa kvinnor skulle det vara välkommet i fall mannen tog sig an en del av arbetet i hemmet och tog mer hand om barnen. Om det är ”vår” svenska syn på jämställdhet tycker jag är irrelevant. Det som är avgörande är att kvinnor ska kunna bestämma mer över vad de väljer att göra med sin tid.

    I ditt inlägg skriver du även att Guatemalas ursprungsfolk lever i en ”preindustriell miljö”. I fallet med tekooperativet Chirripec, och besöket hos kvinnogruppen, som nämns i artikeln i så producerar och exporterar de ekologiskt te till en såväl lokal som internationell marknad. Detta innbär att teet torkas, processas och förpackas i kooperativets fabrik. Teet plockas förvisso för hand för att detta är den enda teknik som inte påverkar kvalitén.

  19. Daniel skriver:

    @Maria Torstensson
    Av ren nyfikenhet, när kvinnorna är i hemmet och tar hand om barnen.
    Vad gör männen då, spelar de xbox eller jobbar de utanför hemmet?

    Om svaret är det senare så har jag svårt att se hur det skulle gynna familjerna, om männen arbetade mer i hemmet och mindre på fälten.

    För rätta mig om jag har fel, men det är väl ändå ett rätt hårt fysiskt arbete.
    Vilket får mig att tro att mannen som i regel är mycket fysiskt starkare gör mer nytta ute på fältet.

  20. [...] en dryg månad sedan skrev jag om hur svensk jämställdhet saknar förståelse för andra länders specifika förutsättningar. Där redogjorde jag för hur biståndsorganisationen Kooperation Utan Gränser fokuserar på [...]

  21. mieitte skriver:

    Jag tror i och med att kooperationen blivit det dom är så anser jag att jag bör avveckla alla affäsförbindelser med Kooperaqtiva förbundet.
    Ska undvika att handla på COOP för det dom blivit dvs ett könrasistiskt ställe.
    Och dessutom vill exportera eländet!

  22. Andreas skriver:

    ”Det måste vara jobbigt för insnöade feminister att se kvinnor som “hade en fantastisk gemenskap och delade ett avundsvärt kollektivt lugn” eftersom detta inte är något som förekommer i feministernas könskampsvärld. ”

    Säger inte det något om bjälken i ens eget öga så säg.

    OH THE MIRTH.

Google