Statsfeminismen – en kvinnofälla?

12 oktober 2011, av Pelle Billing

elise_claeson

Det anser i alla fall Elise Claeson på Aftonbladet Debatt. Enligt henne tvingar statsfeminismen kvinnor att jobba heltid, vilket leder till stressade kvinnor med bettskena och psykofarmaka:

Allt sedan särbeskattningen infördes 1971 har en stenhård arbetslinje gällt – för kvinnor. Numera kampanjar både S och M för ”rätten till heltidsarbete” – för kvinnor. Svenska kvinnor ska inte få smita från arbetslinjen via deltidsarbete. Politikerna verkar skämmas över att, enligt SCB, var tredje svensk arbetande kvinna jobbar deltid och att tre av fyra av dem säger att de inte vill jobba mer.

Helt klart är att den svenska statsfeminismen kommit med nya normer för kvinnor, där heltidsarbete är bra och allt annat är tveksamt. Kvinnor anses vara fria först när de försörjer sig själv och helst tjänar lika mycket som sin man.

Problemet här är inte att det öppnades nya möjligheter för kvinnorna under 1900-talet. Problemet är att en låst norm skulle ersättas av en ny och lika låst norm. Arbete i hemmet skulle mangrant (kvinnogrant?) bytas mot förvärvsarbete på heltid.

Frågan är varför normen alltid måste vara exkluderande? Varför inte propagera för att varje kvinna själv får välja livsstil, precis som hon vill? Kanske skulle det vara för enkelt och livsbejakande.

En mer tveksam del av Claesons artikel är att hon jämför mäns och kvinnors medellivslängd, med utgångspunkt i att det är problematiskt att kvinnors livslängd ökar mer långsamt. Som Certatio utreder på sin blogg är det helt naturligt att mäns lägre medellivslängd ökar i snabbare takt.

Tipstack: Går till Andreas!

 

11 kommentarer på “Statsfeminismen – en kvinnofälla?”

  1. Per skriver:

    Kvinnor tvingas numera ta lika mycket ekonomiskt ansvar för familjens försörjning som männen alltid gjort. Elise Claesson tycker väl att det är skönt att männen får göra detta slit istället..

  2. Lorem Ipsum skriver:

    Jag läste själv artikeln och försökte lista ut vad hon ville.

    Är hon missnöjd över att kvinnorna har fått det som har krävts från feministiskt håll? Är hon missnöjd över att det inte går att plocka russinen ur kakan? Är hon missnöjd över att hon får dras med gubben sin några år extra?

    Vad vill hon åstadkomma med detta slumpmässiga gnällande och skuldbeläggande?

    Många frågor som nog aldrig kommer att få några svar.

  3. Heuristics skriver:

    En exkludering byttes inte ut mot en annan, kvinnor har alltid arbetat och har tills nyligen alltid kunnat välja att arbeta om de vill eller hade möjlighet till det. Det som ändrades var att det tidigare varit möjligt för kvinnor att inte arbeta, att stanna hemma och ta hand om en växande familj. Pga att alla kvinnor övertalades att börja arbeta har tillgången på arbetskraft gjort att lönerna inte räcker för en man så han kan försörja en familj på egen hand varav kvinnor numera |måste| arbeta vare sig hon vill eller ej, de har inget val längre.

  4. dolf skriver:

    jag läste också artikeln och kunde väl bara konstatera att den var, ja, … vad? Sett i en feministisk kontext ger den närmast intryck av ett akut psykotiskt sammanbrott. Nu vet jag inte vad Elin Claesson normalt står för, så det kan ju hända att hon är helt konsekvent i sin syn på saken. Hennes förhållningssätt är dock helt oförenligt med den vanliga feministiska ståndpunkten, men, men, det är klart, feminismen brukar inte rygga för ömsesidigt uteslutande motsatser.
    Så kvinnor får alltså mindre betalt för lika arbete, fast de inte arbetar lika mycket som männen, men de arbetar för mycket, särskilda satsningar skall göras för att lyfta fram kvinnors företagsamhet, samtidigt som vi behöver göra extra satsningar för att motverka kvinnors stress och utbrändhet och göra det möjligt för dem att arbeta mindre och vara hemma, samtidigt som vi måste se till att utjämna löneskillnaderna och till råga på allt elände har männen fördel med en snabbare ökning i livslängd än kvinnorna, hu vad hemskt, snart blir männen lika gamla som kvinnorna, och så kan vi ju inte ha det.
    En mycket underlig debattartikel.
    Män arbetar mer, män dör yngre, och så vitt jag vet i mycket högre grad av stressrelaterade orsaker än kvinnor. Lik för baskat insinueras att sverige håller på att bli ett drömland för män(!?!?!?!?!) bland annat håller överskottet på kvinnor att bytas till ett överskott på män, bland annat på grund av högre invandring av män än kvinnor och högre utvandring av kvinnor än män. Hur sjutton får hon det till ett manligt drömland? Jag är inte islamit men skulle jag välja mellan sjutton kvinnor på varje man eller sjutton män för varje kvinna så tycker jag nog att det islamistiska paradiset med sjutton jungfrur är fasiken så mycket mer lockande än ett kvinnnounderskott.

  5. Per skriver:

    För mig får det gärna bli sjutton män på en kvinna, det vore en bögs paradis :-)

    F.ö. så är det ju helt uppenbart att det är heterosexuella mäns evinnerliga svassande efter kjolstyg – oavsett hur illa de bli behandlade – som gör att kvinnor kan bete sig hur bitchigt som helst. De förstör för oss män som försöker få lite balans i jämställdhetsdebatten.

    Och vad gäller prinsessan på ärten-Elise Claeson så kan jag bara säga: Sätt kärringen i arbete!

  6. Lövet skriver:

    Claesons ”artikel” var totalt bedrövlig – hon skickade arbetet för verklig jämställdhet bakåt 30 år i tiden genom att komma ut som skogstokig anti-feminist.

    Hon skrev alltså ”artikeln” utgående från det faktum att det rapporterats att antalet män i Sverige snart skulle vara större än antalet kvinnor. Då beroende på huvudsakligen två saker: relativt sett snabbare ökad levnadslängd för männen och ökad invandring – där männen har övervikt.

    Claesons ”artikel” utgick istället från den felaktiga tolkningen att en förbättring av männens historiskt sett tuffare levnadsvillkor och en därav följande ökad medellivslängd är negativt för kvinnor, när i själva verket även kvinnors livslängd också ökar. Där gick hon villigt och ivrigt i säng med de radikalfeminister som anser att allt måste tolkas genom en manlig-kvinnlig makt(balans)analys – dvs allt som är positivt för männen är negativt för kvinnor (och vice versa – fast det säger de aldrig).

    Därefter gör Claeson ”feminismen ansvarig” för att kvinnornas medellivslängd ökar långsammare (i Claesons tolkning att kvinnorna arbetar ihjäl sig på livsfarligt långt avstånd från spisen och spjälsängen). Men eftersom det då enligt hennes ”maktanalys” skall ha kommit männen till del i form av deras snabbare livslängdsökning så måste väl det då rimligen tolkas som så att hon anser att feminismen är den faktor som förbättrat männens levnadsvillkor? Håller vi med om det – är det vår uppfattning? Knappast väl?

    Äsch – egentligen är hennes artikel så usel så jag inte orkar bena ut den på ett strukturerat sätt. Jag är mest besviken på att du Pelle lyfte upp den i några som helst positiva ordalag. Med ”artiklar” som hennes behöver vi inte några debattmotståndare, kampen för jämställdhet kommer att självdö om vi associeras med sådan…
    …sådan…
    …ja ”skit” är det bästa ord jag kan komma på!

    Om vi inte tar avstånd mot sånt ”crap” så blir vi som de feminister som sitter tyst i båten när Wachenfeldt, Schyman, Winberg och Rosenberg härjar runt, men som sedan säger att ”de inte är representativa för vad verklig feminism står för”.

  7. Dve skriver:

    Jag kom att tänka på regeringens ambition att utreda kvinnors deltidsarbete och lönegapet i en ny deligation. Det har ju stått mycket om det i tidningarna de senaste dagarna.
    Det skulle kunna vara så att snacket om denna deligation och utredning i själva verket bara är en kuliss som aldrig kommer att genomföras på ett grundligt sätt utan att syftet med att ta upp detta enbart var att befästa bilden av kvinnors utsatthet i arbetslivet i media.
    Dvs att själva deligationen är av underordnad betydelse men att medias fokus på frågan är huvudsyftet.
    Det är ju exakt på det sättet genom att skapa bilder och allmänna uppfattningar feminismen har arbetat hittills!

    Det är inte sanningen man vill utreda utan det är människors uppfattningar man vill forma precis på samma sätt som skett i bland annat Usa då det gäller människors uppfattning om rätten till integritet.

  8. Andreas Nurbo skriver:

    Bara nyfiken hur många män vill vara ensamförsörjare egentligen?
    Hur många män vill vara hemmamän och bli försörjda?
    Varför inga kampanjer för att få mer deltid inom manliga yrken?

    Det kommer alltid fram att kvinnor inte vill jobba så mycket men det framkommer inte vad män vill göra. Jobbar män mycket för att de vill , för att de anser att de måste eller helt enkelt inte har något val ergo saknar valmöjligheter.

  9. Pelle Billing skriver:

    Lövet,

    Tanken var inte att hylla Claesons artikel. Jag tog en tes från henne och applicerade mina egna argument. Men jag vet att det lätt framstår som en hyllning när man använder sig av någon som exempel. Ska tänka på det nästa gång. Grejen med en blogg är också att man inte alltid hinner göra djupanalyser eller förtydliga allt, så det är en balansgång.

  10. Lövet skriver:

    @Pelle: Jag såg det inte som en oförblommerad hyllning. Jag bara tyckte att Claesons alster var så undermåligt att det inte förtjänade något som helst positivt omdöme…

  11. Sofia skriver:

    Jag tycker Elise Claesson borde leva som hon lär, istället för att försöka få mig att leva som hon lär.

Google