Små positiva nyheter

10 oktober 2011, av Pelle Billing

ung_man

Det finns mycket att vara kritisk mot i svensk jämställdhet. Statsfeminismen, mediefeminismen och jämställdhetspolitiken behöver alla reformeras eller avskaffas.

Ibland dyker det dock upp små ljus i mörket som är värda att uppmärksamma, och idag har jag två exempel på hur man faktiskt vill se och hjälpa pojkar och unga män.

Första exemplet kommer från ungdomsmottagningarna i Skåne som nu satsar på att även bli tillgängliga för pojkar:

– Det är en väldigt medveten satsning för att möta de behov som pojkar har, säger Elisabeth Nellbeck som är verksamhetschef för ungdomsmottagningarna i Skåne.

Av tradition är ju ungdomsmottagningen ett ställe där tjejer och unga kvinnor får sina första p-piller, göra sin första gyn-undersökning och även kan få prata ut med en kurator. Profilen både hos själva mottagningarna samt bilden av dem ute i samhället är att de är till för tjejer:

– Det blir en tjejmiljö. Ska du sticka in nosen som ensam kille som kanske är rädd och osäker, har erektionsproblem eller något som gör ont i själen, det gör du inte. Killar känner sig inte riktigt hemma här, säger Anders Karlsson.

Officiellt har ungdomsmottagningarna emellertid alltid varit tänkta som en resurs för båda könen, så det är bra att man nu vidtar åtgärder för att detta ska bli verklighet:

Det kommande året kommer sjuksköterskorna att utbildas i andrologi, den manliga motsvarigheten till gynekologi.
– Pojkarna ska kunna känna sig trygga i att vi har kompetens att ta hand om deras problem, säger Elisabeth Nellbeck.

Tja, det är väl det minsta man kan begära, om mottagningarna är tänkta för båda könen?! Mycket bra att det åtgärdas men förbluffande att det är först 2011 att man vidtar dessa kompetenshöjningar som krävs för att ta emot pojkarna och de unga männen.

Jag gillar även skarpt att de har en jämställdistiskt och inte en feministiskt syn på könsfördelningen bland de sökande:

”Målet är inte att det ska komma exakt hälften tjejer och hälften killar, målet är att man inte ska uppleva att ens kön är ett hinder för att komma hit.”

Vad kan jag säga? Jämställdhet 2.0 i ett nötskal.

Den enda åtgärden de vidtagit som kan ses som kontroversiell är att de aktivt värvat manliga sjuksköterskor till alla ungdomsmottagningarna i Skåne. Det vill säga på varje mottagning ska det finnas en man.

Själv ser jag ett stort värde i att det finns både manliga och kvinnliga förebilder på en verksamhet som möter unga människor i en utsatt situation. Så från detta perspektiv tycker jag det är strålande. Samtidigt tycker jag generellt att tjänster ska gå till den mest kompetente sökanden och inte till ett visst kön. Två värden står här mot varandra och när det just gäller förebilder för unga kan jag tänka mig att göra ett undantag – oberoende om det gäller tjejer eller killar i behov av en förebild av samma kön.

Det andra positiva exemplet jag vill belysa är att Sveriges Radio uppmärksammar hur blasé samhället är inför att pojkar och unga män misshandlas på stan.

Ambulanssjuksköterska Peder Bergman har följande att säga:

– Om vi får ett larm att en kvinna eventuellt blivit våldtagen står det fyra piketbussar där när vi kommer. Om det istället är en kille som blivit nedsparkad är det bara jag som kommer. Killar slåss, det är inget konstigt med det, tänker alla, säger Peder Bergman.

Att män ”gör upp” är tydligen normalt. Och till viss del är det väl det. Slagsmål mellan män har förekommit i alla tider. Dock finns det en överhängande risk för att alla typer av våld och övergrepp män emellan buntas ihop i samma kategori. En käftsmäll på krogen är inte samma sak som att bli påhoppad av tre unga män som sparkar offret medvetslöst.

Sedan tycker jag även att det finns anledning för samhället att markera att våld är inte OK, även om det ”bara” är en käftsmäll på krogen. Sådant våld må ha funnits sedan urminnes tider men nuförtiden klassas det som misshandel i lagen och bör beivras därefter.

Den drabbade är ett brottsoffer och förtjänar samma uppmärksamhet som andra brottsoffer.

 

14 kommentarer på “Små positiva nyheter”

  1. Nils Jungenäs skriver:

    En paralell till det här är utskrivning av viagra. Varför är just viagra ett av YTTERST få preparat som inte subvensioneras av staten? När jag ska hämta ut mina receptbelagda läkemedel på apoteket så subvensioneras alla utom viagra. Just de askarna får jag ett kvitto på som jag måste ta med mig till kassan och betala tusentals kronor för.

    Pelle: Kanske till och med ett ämne för en helt egen rubrik…

  2. Håkan skriver:

    Ungdomsmottagningar har väl funnits sedan jag kvar tonåring för ett kvartssekel sedan eller mer. Du har rätt i det du skriver Pelle ”förbluffande att det är först 2011 att man vidtar dessa kompetenshöjningar som krävs för att ta emot pojkarna och de unga männen.” Som tonårspojke eller ung man har det inte funnits någonstans att vända sig, i bästa fall fanns en bra skolsköterska någon dag i veckan.

    Idag känns det inte som att det är tonårstjejerna eller unga kvinnorna man skall satsa på utan deras manliga motsvarigheter. Troligen skulle det vara mer samhällsekonomiskt lönsamt att göra det.

  3. Pelle Billing skriver:

    Nils,

    Ja, att män som behöver Viagra av medicinska skäl inte får det inom ramen för läkemedelsrabatten är skandal. Jag minns att jag var upprörd över det som läkare innan jag började debattera könsfrågor.

  4. Pelle Billing skriver:

    Håkan,

    Med tanke på att man satsat på unga tjejer så länge nu så är det dags att rätta till en del obalanser, helt klart. Båda könen ska vara lika välkomna och kunna få lika god hjälp.

  5. Gunnar (D.U.) skriver:

    Pelle, du citerade:
    “Målet är inte att det ska komma exakt hälften tjejer och hälften killar, målet är att man inte ska uppleva att ens kön är ett hinder för att komma hit.”
    och kommenterade det med:
    ”Jag gillar även skarpt att de har en jämställdistiskt och inte en feministiskt syn på könsfördelningen bland de sökande.”

    Men nu är det väl en förkrossande majoritet tjejer som kommer dit i dagsläget, så är väl kanske därför det inte är så viktigt att ha som mål att det ska komma exakt hälften tjejer och hälften killar…
    Hade det varit en förkrossande majoritet killar som kom dit idag så tror jag risken är stor för att man skulle haft det numera klassiska målet ”minst 50% tjejer”! (Vilket ju det sagda / citerade ju också indirekt sannolikt innebär!)

    Men håller annars med om att det är positivt att man äntligen försöker göra något åt pojkarnas situation avseende detta.

    Ambulanssjuksköterska Peder Bergman ska ha en stor eloge för det han tar upp, tycker jag, och därmed även SR!

  6. Pelle Billing skriver:

    Gunnar,

    Ja, det är möjligt att de feministiska slagropen börjat skalla om det inte var minst 50% tjejer som sökte. Samtidigt så gäller det att vinna tillbaka jämställdhetsprinciperna ett steg i taget, och därför ser jag uttalandet som så positivt.

  7. Hamstrn skriver:

    Jag hittar inte källan för detta påstående just nu men jag har för mig att i uppemot 96% av fallen gällande gatuvåld är det alkohol inblandat.

  8. AV skriver:

    Hamstrn: Ja och i en majoritet av våldtäkterna och annan misshandel också. En majoritet av de som sitter inne för grov misshandel missbrukar steroider, ofta tillsammans med rohypnol. Men so what? Det är fortfarande personen bakom som är den skyldige. Det finns en tendens i Sverige att skylla sitt dåliga beteende på alkohol och droger. Som jag ser det kan det vara en del av en förklaring, men aldrig en ursäkt.
    Och om det är offrets berusning som menas, så ska väl en man kunna gå hem från krogen lite rund under fötterna utan att få skylla sig själv att han blir oprovocerat nerslagen, liksom en kvinna ska kunna gå hem utan att bli våldtagen. De första fallen är dock betydligt vanligare än de senare, men får minimalt mediautrymme. Ordet ”våldtäkt” i versaler och fet stil på löpet säljer mer än ”rånad och misshandlad”. Riktigt illa är det när man tar upp att unga män är största riskgruppen för oprovocerat våld ute, så dyker det upp feminister med: Jamen, det är ju också män som slår. Som om det gör någon skillnad för den slagne eller att allt taskigt beteende kan förklaras med att förövaren är man.

  9. Daniel L skriver:

    Mycket bra skrivet som vanligt. Bara en liten kommentar angående att det på varje mottagning ska finnas en manlig sjuksköterska. Detta är inte vad jag kallar kvotering eftersom just könet är en ”merit” i detta och liknande lägen. Har själv jobbat med ungdomar under flera år och det handlar inte bara om att vara en förebild, det handlar mycket om att bara finnas där som en trygg vuxen som ungdomarna alltid kan prata med om allt. För de flesta ungdomar är det lättare att prata om känsliga frågor med en av samma kön, och som man respektive kvinna har man lite mer insikt i hur det är att bara tonåring med allt vad det innebär. Självklart är det viktigaste med kompetens, men jag anser även att könet i dessa fall har relevans.

  10. Pelle Billing skriver:

    Daniel L,

    Fint att du tar upp det, tanken slog även mig när jag skrev det men jag ville inte göra texten för tungläst.

    Kön kan i vissa fall vara en merit i sig, för att kunna utföra uppdraget på ett bra sätt.

  11. dolf skriver:

    jag skulle vilja påstå att det fakiskt finns en massa tillfällen där kön eller andra liknande egenskaper (såsom ras) är fullt giltiga som meriter. Det är ju lite svårt att ha en vit kvinna spela Idi Amin med trovärdighet. Tror inte heller att en annons för läppstift eller tamponger skulle göra sig bra med en manlig ”huvudperson”. I många fall kan det också ha med förtroende eller goodwill att göra. Om jag behövde en receptionist till mitt företag skulle jag definitivt föredra en ung trevlig kvinna framför en äldre man, å andra sidan skulle en av dessa förhatliga gubbar (en sån som jag själv) ha fördel om jag behövde någon som get ett stabilt intryck med pondus i ett förhandlingslikande jobb. Kvinnor skulle definitivt ligga bättre till för att få ett försäljarjobb inom smink, män om det handlar motorsågar. Informella meriter (social kompetens, skönhet, inelligens, framtoning, humör) och rent personliga värderingar är långt ifrån betydelselösa. Och hur viktiga formella meriter, informella meriter och rent personliga värderingar kan variera oerhört mycket mellan olika typer av arbeten och de specifika situationerna utan att det handlar om diskriminering.

  12. Erik LL skriver:

    Här håller jag inte med dig helt Pelle. Nog för att jag är en stor motståndare till kvotering, men den viktiga skillnaden är när könen faktiskt spelar en roll.

    I det här fallet tänker jag mig att killar som får sina kön undersökta kanske inte är helt lyckliga av att behöva göra det, med vissa risker, inför en kvinna. Jag tänker mig att alternativet för killen att välja en man åtminstone ska finnas.

    Det är ett av de få områden där jag faktiskt tycker att man, vid 100% kvinnlig besättning, ska kvotera in en man. Eller vice versa såklart.

  13. Olle skriver:

    I fallet ungdomsmottagningar kan det aldrig handla om kvotering att säkerställa att åtminstone en viss andel av personalen är män, eftersom män besitter en unik kompetens som alla kvinnor saknar, nämligen egen erfarenhet av hur det är att vara pojke. Vidare kan manlig personal hantera vissa pojkar som inte vill visa snorren för en okänd tant, vilket kanske är extra känsligt om pojken kommer från sydligare kulturer.

  14. Roger skriver:

    Att det ska finnas män på ungdomsmottagningar är väl inte konstigare än att kvinnor skall ha rätt att välja att få sin gyn-undersökning av en kvinna.

    Jag håller med Erik, det finns tillfällen när kön spelar en FAKTISK roll och inte bara konstruerad, och då ska den få göra det.

    Jag håller däremot inte med Olle att ”män känner män” skulle vara någon from av argument; människor känner människor, en empatisk kvinna gör ett bättre jobb än en inkompetent man och vice versa.

Google