Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga

18 oktober 2011, av Pelle Billing

kvinnosymbol

Vad är det bästa sättet att sälja ett politiskt förslag? Gör det till en kvinnofråga!

På dagens SvD Brännpunkt skriver Carina Lindfelt från Svenskt Näringsliv att Lagen om Anställningsskydd (LAS) är problematisk i sin nuvarande form. I sig är detta en helt legitim politisk fråga att diskutera.

Vissa vill ha kvar så hög anställningstrygghet som möjligt för att inte behöva stå med mössan i hand, medan andra pekar på att LAS kan förvärra arbetslösheten. Motståndare till LAS kan till och med peka på data som antyder att ungdomar och invandrare får svårare att komma in på en arbetsmarknad där anställningstryggheten och turordningsreglerna är betydande.

Men logiska argument åt det ena eller det andra hållet är inte det mest effektiva sättet att sälja in sitt förslag. Det bästa är att paketera det som en kvinnofråga:

Nästan hälften av de 36 anställda på Riksutställningar på Gotland fick i somras veta att de skulle sägas upp. Beskedet var ingen överraskning, personalen visste sedan en tid att neddragningar var på gång. Hela 11 av de 14 som fick lämna sina jobb var kvinnor. ”En slump”, enligt generaldirektören Staffan Forssell. ”På de tjänster som vi behöver hade männen oftast längre tjänstgöringstid.” Få hade trott att uppsägningarna skulle slå så snett.

Hade könsfördelningen på de som fick gå blivit mer jämn utan LAS? Kanske, kanske inte. Kompetens är till viss del korrelerat till de som har mest erfarenhet och har sysslat med någonting längst, så det finns inga garantier för att könsfördelningen hade blivit bättre utan LAS.

Men det stora problemet är att det inte är kompetens som ska ersätta LAS, utan det är en inofficiell kvotering:

Händelserna på Riksutställningar är inte heller unika. I skriften ”Två steg fram – ett steg tillbaka” som Svenskt Näringsliv presenterar i dag får läsaren träffa en rad arbetsgivare runt om i Sverige som har två saker gemensamt. De har medvetet och strategiskt satsat på att rekrytera fler kvinnor för att öka mångfalden i personalstyrkan, och de har alla fått se sina satsningar slås i spillror när finanskrisen tvingade dem till neddragningar.

Visst kan det ibland vara en merit att vara man eller kvinna, alternativt att ha en viss kulturell bakgrund, men att systematisk och oreflekterat arbeta med kvotering på arbetsplatser är något helt annat.

Tyvärr är detta heller inte någon slump, utan direktivet finns inskrivet i Diskrimineringslagen 3 kapitlet 9 §:

När det på en arbetsplats inte råder en i huvudsak jämn fördelning mellan kvinnor och män i en viss typ av arbete eller inom en viss kategori av arbetstagare, ska arbetsgivaren vid nyanställningar särskilt anstränga sig för att få sökande av det underrepresenterade könet. Arbetsgivaren ska försöka se till att andelen arbetstagare av det underrepresenterade könet efter hand ökar.

Kvoteringstänkandet och målsättningen om 50/50-fördelning finns redan inskrivet i vår lagstiftning, någon som jag faktiskt lyckats missa. Lagstiftarna verkar inte tappa något tempo när det gäller att implementera visionen om det likriktade samhället där könen är identiska.

Vad gäller Carina Lindfelt så har hon egentligen koll på fakta kring LAS, om detta har jag inga tvivel. Det visar hon även på slutet av sin artikel:

Vi vet av forskningen att en strikt arbetsrätt försvårar för marginalgrupper att etablera sig på arbetsmarknaden.

Ja, marginalgrupper får det svårt när arbetsrätten är för strikt. Det vet både Carina Lindfelt och jag. Skillnaden är att jag skulle aldrig låtsas som att kvinnor är en marginaliserad grupp, bara för att kunna göra en viss politisk poäng.

Tipstack: Går till Sven!

 

13 kommentarer på “Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga”

  1. Pär.B skriver:

    Det är så genomskinligt när damen försöker använda feministisk perspektiv för att legitimera försämrad anställningstrygghet. Problemet för kvinnor i arbetsmarknaden handlar inte om turordningsregler, utan om försämrad anställningstrygghet överhuvudtaget. Många vård- och omsorgsverksamheter blir idag uppköpta av riskkapitalbolag. Då försämras anställningstryggheten rejält, i flera fall existerar den inte ens, som inom personlig assistans. Det räcker med att en arbetstagare har fel tröja på sig för att få sparken, på studs ska sägas, alltså ingen uppsägningstid. Och kommunal var med och förhandlade fram sådana här villkor. Hur är det ens möjligt? Ska tillägga att kommunals förhandlare var, just det, kvinnor. Sedan sitter de och klagar på patriarkala strukturer. Hur vore det om de istället granskade sina egen aktiva medverkan till försämringar.

    Det är således inte turordningsregler som oroar folk. Det har det aldrig varit. Vad som bekymrar dagens svenskar är att pensionen inte kommer att vara mer än vad man får i försörjningsstöd. Många pensionärer har bostadsbidrag fast man jobbat i hela sitt liv. Då anställningarna idag ska vara osäkra för att gynna konkurrensideologin, är det många oroade över att förlora sin tjänst och därmed hamna hos kronofogden och dessutom förlora sin bostad. Det är en realitet för oerhört många, såväl kvinnor som män.

    Gudrun Schyman säger att det fortfarande finns oerhört mycket att göra för att förbättra jämställdheten. Skitsnack! Ge folk istället bra möjligheter att klara sig, inte bara en vecka eller en månad, utan faktiskt en bra mycket längre tid samt att man kan hoppas på att ålderdomen blir dräglig. Oavsett partitillhörighet så funderar människor i de här banorna. När en man öppnar tidningen till frukosten innan arbetet så vill han inte läsa att han är en apa som helst borde dödas och att åtminstone ska lämna sin anställning till en kvinna. Jag är tvärsäker på att mannens fru inte heller tycker om att läsa sådant.

  2. Sven Ekholm skriver:

    Lite kuriosa. När den här lagen om tvångdskvotering kom så var det krav på arbetsgivare om en jämställdhetsplan. Gudrun S var då boss i vp som inte gjorde nån sån, de hade alldeles för mycket att göra.

  3. Kent Karlsson skriver:

    Man måste i alla fall ge dem 10 poäng för uppfinningsrikedomen att hitta argument för att LAS ”måste” tas bort!

    Om LAS tas bort kan de göra sig av med dem lite äldre dyrare arbetskraften och anställa billiga ungdomar (Alliansregeringen hjälper säkert till med att sänka lönerna för ungdomar)!
    Så får vi istället för hög ungdomsarbetslöshet en hög andet 50+:e som blir arbetslösa och som ingen vill anställa (så är det ju redan nu)! Så de lär väl få gå arbetslösa fram till pensionen!

    Jag tror att man bara flyttar problemen till en annan åldersgrupp om LAS tas bort men som sagt företagen skulle ju tjäna på det om nu de partier inom Alliansen som vill ha sänkta ungdomslöner skulle lyckas få igenom sin politik!

  4. Certatio skriver:

    Off topic vill jag tipsa om en bra artikel av Maria Abrahamsson på Newsmill, där hon skriver om surrogatmödraskap:

    http://www.newsmill.se/artikel/2011/10/18/dags-f-r-mitt-parti-att-bejaka-surrogatm-draskap

    Har även tagit upp frågan själv:

    https://certatio.wordpress.com/2011/10/19/livsfarlig-bebismage/

  5. Pelle Billing skriver:

    Tack för tipsen Certatio!

  6. Pelle Billing skriver:

    Vad gäller den allmänna diskussionen här så var tanken inte att vi skulle diskutera LAS, utan hur olika politiska frågor paketeras till kvinnofrågor för att vara gångbara :)

  7. [...] kommenterade jag en artikel i SvD som gjorde avskaffandet av LAS till en [...]

  8. [...] min debattartikel här. Och skriv gärna kommentar på SvD. Även Pelle Billing har tagit upp saken (igår, ur ett lite annan [...]

  9. Andreas Dahlin skriver:

    Herrejösses, jag visste inte heller att kvotering numera är lag! Det är ju helt ofattbart.

  10. Pelle Billing skriver:

    Andreas,

    Ja, visst är det skrämmande att det gått så fort.

  11. [...] med rapporten ”Storebror på facebook” ( gratis pdf )). Pelle Billing har bloggat om debatten i ”Politiskt förslag paketeras som kvinnofråga.” där vi också får veta att strävan efter 50/50-könsfördelning på arbetsplatser finns [...]

  12. Tanja B skriver:

    Pelle, det med diskrimineringslagstiftningen var helt nytt för mig också! Men det faktum är att man i rop 2005/06:155 (Nya mål i jämställdhetspolitiken) som klubbades igenom våren 2006 fastställde följande:

    ”Regeringen anser att det nya förslaget till mål tar sikte på att beskriva vilket resultat som skall nås genom att kvinnor har samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter som män. Regeringen [obs! Regeringen våren 2006] finner därför, i likhet med flera av remissinstanserna, att förslaget till mål på ett bättre sätt avspeglar vad som utmärker ett jämställt samhälle.”

    Fast jämställdhetspolitiska mål som uttrycker en strävan är en sak, att det blir olagligt att inte eftersträva detta på varje arbetsplats är ju lite mer bisarrt, men helt i linje med de pådrivandes önskemål.

  13. Pelle Billing skriver:

    Tanja,

    Ja, det är en enorm skillnad mellan att ha en strävan och att ha en lagstiftning. Det är oerhört invasivt att tvinga arbetsplatser att prioritera kön på ett långtgående sätt.

    Det kommer att ta ett tag att ändra om dessa lagar som blivit uppåt väggarna.

Google