Orgie i mansförakt på HD:s kultursida

28 oktober 2011, av Pelle Billing

Sista tiden har det pågått en inofficiell kampanj mot ”mäns våld mot kvinnor” på Helsingborgs Dagblads kultursida. Varför kultursidorna tar upp ett ämne som rimligen handlar om kriminaljournalistik, psykiatri eller politik har jag svårt att förstå, men så är trots allt fallet.

Först ut var Kristian Lundberg, som under rubriken 27 200 misshandlade kvinnor ville ta männen i örat. Siffran 27 200 är bedräglig, eftersom den inte handlar om relationsvåld, utan om all anmäld misshandel av kvinnor över 18 år (under 2010). Våld i arbetslivet ingår då också, bara för att ta ett exempel.

Enligt Brå drabbar 60 procent av all anmäld misshandel män, vilket Lundberg glömmer att nämna. Kanske skulle det göra hans tes svagare.

För Lundberg räcker det att konstatera att kvinnor drabbas av våld, för att dra slutsatsen:

Mäns våld mot kvinnor sker dagligen, i slott och koja. Det är inte en privat angelägenhet, det är ett politiskt problem och en del av en patriarkal samhällsordning där kvinnan är underställd och därför misshandlas.

Hoppsan. Så går det när kulturskribenter ska tolka statistik. Ingenstans i Lundbergs fakta finns det belägg för att våldet mot kvinnor beror på en patriarkal samhällsordning där kvinnan är underställd.

Om en sådan ordning rådde borde vi se en mindre andel av våldet riktas mot män, men så är inte fallet.

Om Lundberg var bekant med den akademiska forskningen på området – till exempel de stora nationella undersökningarna från Norge och Storbritannien – skulle han veta att till och med i hemmet är våldet jämt fördelat mellan könen. Den stora skillnaden är att män är starkare vilket gör att män dominerar det grövsta våldet och orsakar mer fysisk skada.

Både könen initierar dock fysiskt våld lika ofta, och båda är lika bra på att använda tillhyggen.

När Lundberg så dragit alla män över en kam och skambelagt dem, blir han rejält förvånad när han får upprörda mejl som reaktion. Vad hade han egentligen väntat sig?

I denna andra artikel vaskar han fram en ny uppsättning siffror. Dessa är förvisso mer relevanta för det han vill hävda. Till exempel visar Brå:s siffror att 16-17 kvinnor mördas årligen av en närstående man, medan endast 4 män mördas av en närstående kvinna.

Detta kan ses som en förlängning av att män står för en större del av det grövsta våldet. Fortfarande saknas dock kopplingen till en påstådd patriarkal samhällsordning.

Lundberg är även upprörd över att flera kvinnojourer i västra Skåne inte fått information om ett nytt överfallslarm. Att det inte ens finns några jourer till misshandlade män reflekterar han inte över. Och nej, det handlar inte bara om att män inte vill starta jourer, det handlar lika mycket om att det flertal mansjourer som har startats inte kan få statliga bidrag.

Slutligen kommer författaren Mats Söderlund till Lundbergs undsättning. Där Lundberg åtminstone hade sökt fram lite Brå-siffror, ger oss Söderlund en orgie i mansförakt och brösttoner.

Låt oss se på ett urval av vad han har att erbjuda:

Att dominera är ett av de mest framträdande dragen i att vara man.

Jaså? Tala för dig själv.

Jag har själv njutit av att vara stor, stark och hotfull.

Du kanske borde söka hjälp för det.

Männens protester snarare bekräftar deras dominans, än vederlägger den.

Här har vi en äkta härskarteknik. Om du inte protesterar är du skyldig. Om du protesterar är du också skyldig. Damned if you do, damned if you don’t.

Män har en upplevd skuld som bottnar i en djupt mänsklig känsla för moral och en påträngande känsla av otillräcklighet.

Som sagt detta är din egen skuld och det står dig fritt att söka professionell hjälp för den.

Det mest vidriga av allt är trots allt att Söderlund citerar den norska skribenten Susanne Christensen:

eller de heter Harald Eia og Anders Behring Breivik og bruker ulike metoder for å bringe sitt budskap fram i offentligheten.

Hon liknar alltså den populäre norske komikern Harald Eia vid en massmördare, endast för att han haft mage att göra en programserie om skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor.

Enligt Eia själva har detta av förståeliga skäl varit hemskt för hans barn.

Men på det radikalfeministiska och mansföraktande korståget är allt tillåtet. Ändamålet helgar medlen, så vem bryr sig om en hårt arbetande familjefar blir liknad vid Breivik? Inte Mats Söderlund i alla fall.

Det Lundberg och Söderlund inte verkar förstå är att alla normala människor är upprörda över kvinnomisshandel, vare sig den sker på arbetet eller i hemmet. Precis som att vi blir upprörda över mansmisshandel.

Däremot ser vi inget behov i att skapa fantasier om att våldet beror på en patriarkal samhällsordning. Utan vi söker svaret inom psykiatrin, sociologin och kanske till och med i biologin.

Forskningen tyder på att många faktorer samverkar för att föda våld, men ingen av dem har att göra med ett så kallat patriarkat.

Mitt tips till herrarna Lundberg och Söderlund är att de återgår till sina kulturartiklar/dikter, och låter personer som vet vad de talar om diskutera våldet i samhället.

Tipstack: Går till Nils D och Andreas!

 

67 kommentarer på “Orgie i mansförakt på HD:s kultursida”

  1. AV skriver:

    I svt´s morgonsoffa satt just en kulturskribent från Expressen och ondgjorde sig över att högskoleprovet får mera matte. -Vad ska språkvetare och humaniorastudenter med så mycket matte?

    Jaaa, vad säger man? För att kunna läsa statistik? Att kunna grundläggande logik? Så de slipper stoppa foten i munnen ideligen?

    Som mattelärare: I rest my case.

  2. Mia skriver:

    Det som tycks gå många förbi är att saker faktiskt förändras (precis som de önskar) men att det de sitter fast i det gamla sas. En tid då man bl a tyckte det var en privatsak att ge sin partner eller sitt barn en hurring. Numera är det inte det och då har de flesta slutat med det. De som fortsätter är alltså en mindre ”sjuklig/kriminell/marginaliserad/socialt belastad” grupp..

    Siffran 27 200 är mycket riktigt bedräglig. En fjärdedel av dessa är enligt NTU utsatta av en närstående, och även den kategorin rymmer rimligen även andra än en partner. Den siffra man ska titta på tycker jag är anmälningarna av kvinnofridskränkning (inget ont som inte har något gott med sig) som är i genomsnitt 2500 anmälningar/år. Och här tror jag på en könsskillnad. Visserligen är det ‘ömsesidiga’ våldet i relationer jämt fördelat och ser relativt lika ut. Men det finns alltså en kategori som skiljer sig, dvs den som handlar om fridskränkning. Och ‘fridskränkningen’ ser olika ut för könen.

    I studien Våld mot kvinnor och män i nära relationer grundad på NTU (2006-2008) står det:

    ”Det är alltså relativt få, under en procent (1,2 procent bland kvinnor och 0,3 procent bland män), bland samtliga intervjuade i NTU som uppger att de under det senaste kalenderåret utsatts för misshandel, sexuellt våld, trakasserier och/eller hot av sin nuvarande eller tidigare partner. Medan män främst uppger utsatthet för trakasserier, rapporterar kvinnorna fler händelser av misshandel och hot.”

  3. Rick skriver:

    Min vardagserfarenhet säger mig att män som håller på som Lundberg och Söderlund har något slags djupare problem med sig själva. Med stor sannolikhet har de inte uppnått sina egna mål i livet och har därför utvecklat ett mindervärdeskomplex. Bägge två är faktiskt fullkomligt okända figurer åtminstone för mig och sannolikt även för många andra, vilket skulle kunna tala för något slags komplexproblematik. I dessa mäns föreställningsvärld skulle de antagligen bli alfahannar om något slags ”genusrevolution” ägde rum. Kanske har de problem i relationerna till kvinnor och inbillar sig att de blir attraktivare genom sitt brölande.

  4. John Nilsson skriver:

    Från Norge kommer faktiskt också de mest sansade rösterna om våld i nära relationer, som jag har hört. 1987 grundades ”Alternativ til vold”, där psykologen Per Isdal haft en framträdande roll. Honom kan man läsa om här:
    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/ar-man-brutala-av-naturen

    Och här:
    http://www2.psykologforbundet.se/www/sp/hemsida.nsf/objectsload/PT0606/$file/PT0606.pdf

    ”Alternativ til vold” har en filial i Täby, som också ett bättre språkbruk än i de ovan länkade artiklarna…
    http://www.taby.se/sv/Omsorg-och-social-hjalp/Vald-i-nara-relation/ATV/

    …liksom filialen i Kalmar:
    http://www.atv-kalmar.se/main.htm

  5. John Nilsson skriver:

    Per Isdal och ”Alternativ till våld” visar alltså att våldsbeteende är behandlingsbart och att 70% blir våldsfria efter avslutad behandling (om än 30-40% faller bort innan fullföljd behandling). Se andra länken i min ovanstående kommentar, nr 4.

  6. Backlash skriver:

    AV #1 – Ja, det är ju lika fånigt som om en naturvetare eller ingenjör skulle säga ‘Vad ska jag med språk till, jag ska ju bara lösa ekvationer?’

  7. per hagman skriver:

    Kommer ni i håg Polischefens beteende och hans allierade.

    När jag skummar igenom aktuella artiklar på HD avisen går mina tankar osökt till det beteende Polischefen i Stockholm uppvisade.

    Per Hagman

  8. Pär Ström skriver:

    Man baxnar.

  9. Jocke skriver:

    Det finns en sak här som jag har funderat över i många år. Ja, det är faktiskt ett av huvudskälen till att jag själv slutade tro på feminismen och istället började ifrågasätta och kritisera densamma.

    Om nu detta våld mot kvinnor är så vanligt förekommande. Om det nu existerar överallt i samhället och i alla klasser. Varför märker man inte av det? Det borde helt enkelt synas och märkas otroligt mycket mer.

    Enligt vissa påståenden från feministsikt håll ska ju varannan kvinna vara utsatt för våld. Men var är då alla dessa våldsutsatta kvinnor. Och var är alla dessa våldsamma män. När man skannar av omgivningen kan man med andra ord konstatera att resonemanget inte verkar hålla för granskning.

    Lägger man sedan till lite sunt förnuft och en portion logik uppe på så blir det ännu svårare att tro. Skulle verkligen så många män vara så våldsamma? Och vad tjänar en man på att vara det? Låter det troligt? Och återigen – om man skannar av sin omgivning – uppträder männen på det här sättet? Är det signalerna de ger? Knappast va!

    Nej, det finns bara en förklaring till dessa åsikter – och det är mansförakt. En syn på män som av naturen onda, brutala och farliga. Inte riktigt mänskliga. Att kulturjournalister sprider den här sortens dynga får en att börja tänka på historiska hemskheter som också gick ut på att avhumanisera och brutalisera vissa grupper. Och vi vet ju alla hur framgångsrikt det var.

  10. AV skriver:

    Backlash: Denna schism mellan naturvetare och humaniora är ganska gammal. Det är intressant att man sällan hör naturvetare säga samhällskunskap, historia och språk är ointressant, medan vi ofta hör humaniorafolket förminska matte och naturvetenskap. De kan t o m visa upp en stolthet (fasad?) över att inte kunna matte, likt man hör en del i arbetarklass: Jag har minsann klarat mig hela livet utan godkänt i matte. De där bokstäverna i matten är bara onödiga.

    de gillar inte när man påpekar att naturvetare ofta är mer allmänbildade eftersom vi har grundläggande kunskaper i historia, språk mm, medan de saknar ens basen i naturvetenskap.

    Lite kul är att vi är två mattelärare på skolan som spikat orddelen på högskoleprovet två gånger på raken. Språklärarna vågar inte ens testa…

  11. Kia skriver:

    Vad hände egentligen med manskollektivets vana att ritualmörda små barn i skogen? Har dom slutat med det?

  12. Hampus Eckerman skriver:

    Men allvarligt, är ni riktigt riktiga?? På vilket sätt är det mansförakt att vara mot kvinnomisshandel? Som Joel Johanssons absurda påstående ovan om att det skulle vara en ”sjuk moral” som gör att män inte slår kvinnor. Det är väl tvärtom en självklarhet!

    Min kusin blev misshandlad av sin man. Det var först när han började slå hennes barn som hon verkligen flyttade. Att misshandla sin fru är något helt annat än en enstaka fyllemisshandel på stan. Bakom varje polisanmälan finns inte ett slag, det finns hundratals. Han slog om och om igen, inte en kväll, inte 10 kvällar utan långt flera. Att försöka nedvärdera detta, påstå att det skulle vara ”mansförakt” när detta uppmärksammas är skamligt.

    Det som är mansförakt är de som skriver på denna sida. Att jag som man plötsligt blir kollektivansluten till detta nedvärderande i vad som kallas ”manskamp”. Ni är de som ökar föraktet mot män genom att helt plötsligt mena att det skulle vara en sjuk moral att inte slå kvinnor.

    Fy fan för er!

  13. Rick skriver:

    @ Kia

    Bra fråga. En annan fråga är varför män alls uppmuntras att vara föräldralediga när inemot 40 % våldtar sina egna barn (som ju forskningen påstod kring år 2000).

    Allvarligt talat, så är frågan Kia ställer av fundamental betydelse, eftersom feminismen inte förmår fokusera, utan rusar från den ena utgjutelsen till den andra. Alltid med samma buller och bång för att sedan helt glömma bort de frågor de nyss gallskrek om. Så om vi män nu käkar småbarn i skogen, så borde väl polisen äntligen ingripa.

  14. AV skriver:

    Kia: Nej det har vi inte, men vi pratar inte om det. Vi har äntligen fått folk att misstro Eva Lundgren eftersom hon höll på att avslöja hela konspirationen. Tur att man är anonym här, annars skulle storövermästarens dom bli hård för att jag ens diskuterar frågan med utomstående (kvinnor). Alla män är med!

    Hampus:
    Tråkigt att höra att din kusin blivit slagen. Det är ingen här som förnekar att det sker. Vad jag vänder mig mot är felaktig användning av statistik och kollektiv skuldbeläggning av män för våldet. Var tycker du att vi ska hitta förklaringen på din kusins mans beteende? Hos honom eller hos män generellt? Bara för att han är en skitstövel (kall potta, taskig uppfostran, missbruk eller psykiskt sjuk) har det inte med en generell manlighet att göra. De flesta av oss slår aldrig och använder inte hot och våld. Män som försöker hitta en allmän förklaring i manlighet misstänker jag för projicering av egen ångest och problem på andra. En frisk man tar ansvar för sina och endast sina handlingar. Man spär inte ut skulden på andra. Känner du en skuld för vad kusinens man gjorde? Hoppas inte det.

    Sen gör du ett klassiskt fel: Alla som skriver här står inte nödvändigtvis för alla åsikter som andra skriver. Vill du kritisera Joel, så gör det, men använd inte ordet ”ni”. Rikta dig till Joel direkt med dina argument.

  15. Rick skriver:

    @Hampus

    Tagga ner lite nu. Män i allmänhet slår inte kvinnor (och ingen annan heller). Det finns dock män som brutalt misshandlar kvinnor. Dessa män är problemet. Lösningen är inte kollektiva anklagelser, utan riktade insatser. Lösningen är heller inte att tysta ner vissa kvinnors våldsbeteende. Den som vägrar inse detta har själv gjort sig till en del av våldsproblematiken.
    Det har troligen alltid varit skamligt för en man att misshandla sin fru. Av denna anledning har det funnits tendenser i samhället att titta bort (lite som med alkoholmissbruk). Man har helt enkelt ansett att det man inte talar om inte heller existerar. Vi kan tycka att denna inställning är felaktig och sträva till att ändra på den. Men man kan inte på basen av detta beskylla män i allmänhet för misshandel och ännu mindre kräva att de som aldrig är aggressiva skulle underkasta sig några feministiska ritualer.

  16. Hampus Eckerman skriver:

    @Av, @Rick, jag är fullt medveten om att män i allmänhet inte slår kvinnor. Men jag är också fullt medveten om att det fortfarande finns många som gör det. Att man på denna sida kan hålla på och raljera om kvinnomisshandel utan att ens uppmärksamma de som kallar det för ”sjuk moral” att killar inte slår kvinnor är skamligt.

    Att börja tala om ”kvinnors våldsbeteende” här blir bara ännu fånigare. Den stora mängden våld i samhället utförs av män. Inte av kvinnor utan av män. Då ska man inte börja tala om ”mansförakt” när detta uppmärksammas.

    Orsaken till att män utför mer våld än kvinnor är enkel och självklar. Mäns adrenalin fungerar anorlunda. Det ökar snabbt vilket kan framkalla snabba vredesutbrott till skillnad från kvinnors adrenalin som byggs upp långsamt. Utöver detta används våld av de som tror att de tjänar något på våldet. Män, som generelt sett är starkare kommer använda våld oftare. Att det historiskt sett har varit acceptabelt för män att slåss på dagis och annars innebär också att fler män har använt våld med ett ”lyckat” resultat. Det gör också att det är större chans att de utövar det i framtiden.

    Det är inte mansförakt att konstatera att våldet i samhället framförallt utövas av våld och inte av kvinnor. Eller att de kvinnor som misshandlas inte bemöts rätt av rättsväsendet. Att som Per Billing ovan skrika om ”mansförakt” är skamligt. Istället borde alla försöka arbeta så att våra vänner, döttrar, släktingar blir behandlade rätt av rättsväsendet och blir ordentligt skydadde från de som de misshandlats av.

    Precis det som Billing ovan helt och fullständigt verkar skita i för att istället börja gnälla om ”feminism”.

  17. Emma skriver:

    @jocke#10:
    Ja, relationsvåld (både fysiskt och psykiskt) kan vara svårt att förstå för den som inte har sett det på nära håll. Att du själv inte kan relatera till en företeelse betyder däremot inte att problemet inte existerar.

    ”Det finns en sak här som jag har funderat över i många år. Ja, det är faktiskt ett av huvudskälen till att jag själv slutade tro på feminismen och istället började ifrågasätta och kritisera densamma. ”
    - Själv slutade jag tro på den eftersom jag inte delar den generaliserande och negativa synen på män som jag upplever från en del feminister. Precis som jag inte skulle vilja buntas ihop med män med motsvarande kvinnosyn tex Joel Johansson här ovan.

    ”Om nu detta våld mot kvinnor är så vanligt förekommande. Om det nu existerar överallt i samhället och i alla klasser. Varför märker man inte av det? Det borde helt enkelt synas och märkas otroligt mycket mer.”
    -Varför skulle du märka av det annat än i undantagsfall om offer och förövare tenderar att hålla tyst. Exakt hur menar du att det borde synas och märkas otroligt mycket mer?

    ”Enligt vissa påståenden från feministsikt håll ska ju varannan kvinna vara utsatt för våld. Men var är då alla dessa våldsutsatta kvinnor.”
    - De är dina grannar, dina arbetskamrater, vänner, bekanta. De är de som håller tyst och döljer sina blåmärken med långärmade kläder och Hirdoidsalva.
    Fejkar någon banal åkomma för att det värsta ska hinna läka . Som tar på sig skulden själva och hittar på tusen ursäkter för sin partners beteende hellre än att erkänna hur illa det egentligen är ställt. De kvinnorna är det (och även en del män även om inte har exakt samma situation.)

    ”Och var är alla dessa våldsamma män. När man skannar av omgivningen kan man med andra ord konstatera att resonemanget inte verkar hålla för granskning.”

    -De är också precis mitt ibland oss. De är de som dricker, de som har psykiska problem. Eller de som är allmänt skötsamma och tränar sin kropp till perfektion. De är dina arbetskamrater, dina polare, dina släktingar, dina bekantas bekanta. De är ibland också den där duktiga killen i laget eller den där snygga blåögda killen folk skämtsamt kallar för ”svärmorsdröm”.

    ”Lägger man sedan till lite sunt förnuft och en portion logik uppe på så blir det ännu svårare att tro. Skulle verkligen så många män vara så våldsamma? ”
    -Varför är det så svårt att tro? Alla har vi i varierande grad kapacitet till våld.

    ”Och vad tjänar en man på att vara det?”
    -Vad tjänar människor rent allmänt på att bete sig förjäkligt gentemot varandra. Makt och kontroll. Någon att avreagera sig på. Förmågan att kontrollera en annan människa med hot om våld.

    Låter det troligt? Och återigen – om man skannar av sin omgivning – uppträder männen på det här sättet? Är det signalerna de ger? Knappast va!

    - På vilket sätt skulle en scanning av dig kunna upptäcka vem som gör vad hemma inom husets fyra väggar? Det är knappast så att de bär horn i pannan, eller hur? Många är också skickliga på att hålla fasaden uppe. Dessutom är frågan om du kan tolka de som sänder ut varningssignaler eller varför de skulle göra det gentemot en annan man.

    ”Nej, det finns bara en förklaring till dessa åsikter – och det är mansförakt. En syn på män som av naturen onda, brutala och farliga. Inte riktigt mänskliga. Att kulturjournalister sprider den här sortens dynga får en att börja tänka på historiska hemskheter som också gick ut på att avhumanisera och brutalisera vissa grupper. Och vi vet ju alla hur framgångsrikt det var.”

    - Kan hålla med dig att just schablonbilden av män som onda och brutala supermän är lika tröttsam som schablonbilder av onda manipulerande kvinnor. Dock knappast en bild som delas av normala människor.

    Att ett gäng kulturkoftor snöat in på Det Illasinnade Patriarkala Förtrycket och drar en massa mindre intelligenta slutsatser är ingen ursäkt att inte ta relationsvåld på allvar. Oavsett om det drabbar det kön som oftast blir ihjälslaget eller det kön som mindre ofta blir ihjälslaget av sin partner.

  18. Rick skriver:

    @Hampus

    Visst finns det en hel del våldsamma män. Att inse det här är inte precis någon upptäckt i nobelprisklass. Praktiskt taget alla samhällen har strävat att kontrollera och kanalisera detta våld.
    Det som däremot inte uppmärksammas alls lika mycket är våld utövat av kvinnor (missuppfattar jag dig eller är du upprörd över att frågan alls diskuteras?). Inte heller talas det särskilt högt om att påfallande många kvinnor attraheras av våldsverkare. Helt nytt är också att tala om kvinnor som riktar falska anklagelser mot män.
    Man kan visserligen som Emma (här ovan) säga att våldet mot kvinnor finns överallt och på sätt och vis är det ju sant eftersom våld i allmänhet kan finnas lite överallt. Men det stora flertalet våldshandlingar är dock koncentrerade till vissa grupper och miljöer. Till all lycka finns det allt mer stöd för våldsutsatta kvinnor (men inte för dito män – det ”mindre ihjälslagna könet” för att citera Emma ovan), men dessvärre har detta stöd blivit allt mer politiserat på ett ytterst destruktivt sätt.

  19. Mia skriver:

    Emma

    Bra sammanfattat!

    Jocke

    ”Om nu detta våld mot kvinnor är så vanligt förekommande. Om det nu existerar överallt i samhället och i alla klasser. Varför märker man inte av det? Det borde helt enkelt synas och märkas otroligt mycket mer.”

    Scannar snabbt min närmaste vänskaps/bekantskapskrets och konstaterar att nästa alla har vittnat om en sådan fd partner. Däremot lämnade de flesta snabbt relationen, några blev kvar något år och en stannade i flera år. I de flesta fall har det handlat om makt och kontroll (och våld) mot en kvinna av en man men även om kvinna mot kvinna och man mot man. Däremot känner jag inte till något fall personligen där det handlat om en kvinnas fysiska våld mot en man. Kanske för att män inte talar om det eller för att det oftare handlar om psykiskt våld när förövaren är en kvinna? Och sådana fall känner jag till. Men jag vet ändå att det handlar om en minoritet män och kvinnor. Men har denne/a x antal partners i livet kommer sålunda även x antal personer att drabbas, dvs några få % av befolkningen kan drabba rätt många under en livstid.

  20. Rick skriver:

    @Mia

    Helt riktigt resonerat. Däremot skulle procentsatsen kvinnor som någon gång råkat ut för våld minska dramatiskt om kvinnor inte attraherades av våldsverkare.
    För mig har det alltid varit obegripligt att kvinnor söker upp män med våldstendenser för att sedan vara upprörda över att dessa män har – just det – våldstendenser.

  21. per hagman skriver:

    @ Hampus Eckerman

    Detta är en i grunden en liberal blogg vilken ej ser det som varken lämpligt eller acceptabelt att bruka våld mot kvinnor eller för den sakens skull ..mot männ.

    Dina hypoteser om adrenalinets biologiska påverkan hos männ verkar som hämtat ur lilla handboken för feminister.

    Per Hagman

  22. Mia skriver:

    Hampus Eckerman

    ”Istället borde alla försöka arbeta så att våra vänner, döttrar, släktingar blir behandlade rätt av rättsväsendet och blir ordentligt skydadde från de som de misshandlats av.”

    Håller helt med! Även om jag isf vill lägga till söner ;) Ser alltså fram emot den dag då även kvinnors våld mot män kommer upp på dagordningen (inkl det psykiska våldet), och såväl män som kvinnor hetero som hbtq behandlas rätt av rättsväsendet och blir ordentligt skyddade från de som de misshandlas av. Tyvärr har ”partriarkkönsmaktsordningspåret” försenat denna process men nu är stenarna i rullning.

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/16/ohlys-skuldbelaggande-av-man-hjalper-inte-kvinnorna

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/skyldigt-kon-bara-trams_408063.svd

  23. Mia skriver:

    Rick

    ”Däremot skulle procentsatsen kvinnor som någon gång råkat ut för våld minska dramatiskt om kvinnor inte attraherades av våldsverkare.”

    Den kategorin som dras till våldsamma partners är ännu mindre. Ingen av mina vänner/bekanta sökte sig till någon ‘farlig’ man eller kvinna utan här talar vi om vanliga människor som visade sig ha en mindre trevlig sida som inte kom fram före de trodde relationen var ‘säker’. Det är även en av förklaringarna till att man inte märker dem, offentligt är de alltså som vem som helst och ibland t o m charmigare, vänligare och trevligare än genomsnittet. Vilket även är en anledning till att många tiger, man blir helt enkelt inte alltid trodd heller.

  24. Jocke skriver:

    Emma och Mia:

    Jag visste att dessa argument skulle komma. Jag har suttit i hur många diskussioner som helst med feminister som använt exakt samma förklaringar som ni – utan att för den sakens skull bunta ihop er med dessa personer.

    De säger i alla fall att våldet visst är jättevanligt förekommande. Det finns där hela tiden och överallt. Bara feministerna själva verkar förstå hur utbrett det är och vilket jätteproblem det handlar om. Och kvinnor som misshandlas är helt enkelt jätteduktiga på att dölja det. Därför märks det inte (bara feminister ser).

    Bullshit säger jag. B U L L S H I T! Inte bara motsägs det av mycket tung forskning som visar att det i det stora hela är ett väldigt litet antal män och kvinnor som slår och blir misshandlade. Människor som nästan alltid tillhör utsatta grupper eller är sjuka på olika sätt. Dessutom kan vem som helst som besitter lite logiskt tänkande och ett mått av social kompetens konstatera att det handlar om kraftiga överdrifter.

    Om exempelvis var och varannan kvinna regelbundet skulle utsättas för våld – då hade det märkts på hela vårt samhälle. Och det må hända att misshandlade kvinnor är duktiga på att dölja. Men sanningen flyter alltid upp till ytan. Omgivningen ser och märker mycket mer än vad ni verkar tro. Den sociala kontrollen som vi människor ägnar oss åt ska man aldrig underskatta. Någon kommer alltid att märka. Och efter det vet alla.

    Det märkliga är också alla dessa människor som säger att de känner jättemånga kvinnor som blivit misshandlade. Det är ungefär som satanistiska sekter som ritualmördar barn i skogen. Jo, det förekommer jätteofta – men ingen har någonsin sett några bevis. Men feministerna vet.

    Nu menar inte jag att man ska förminska det hemska som våldsutsatta kvinnor utsätts för. Våld mot kvinnor ska tas på stort allvar. Det existerar och det ska motarbetas. Vilket också sker. Men bara för det ska man inte hamna på en nivå där vi målar fan på väggen. Eller där man kollektivt pissar på män och tillskriver män en inneboende ondska och en kollektiv skuld. Det har aldrig funkat. Varken tidigare i historien och inte nu heller.

    Slutligen. Jag har alkoholister nära i släkten. Jag såg redan som liten våld mellan vuxna på nära håll. Jag vet hur det ser ut. Jag vet hur det går till. Jag vet vad det gör med en människa. Jag känner till signalerna.

    Bara personer som inte har sett det på allvar kan inbilla sig att det går att dölja i längden. En människa som systematiskt utsätts för våld kommer ganska snabbt att sluta fungera. Och det går inte att dölja med långärmade tröjor. Om var och varannan kvinna, plus ett antal män, skulle ha det så. Då skulle det märkas. Det kan jag fanimej lova er.

  25. Mia skriver:

    Jocke

    ”Bara personer som inte har sett det på allvar kan inbilla sig att det går att dölja i längden. En människa som systematiskt utsätts för våld kommer ganska snabbt att sluta fungera. Och det går inte att dölja med långärmade tröjor. Om var och varannan kvinna, plus ett antal män, skulle ha det så. Då skulle det märkas. Det kan jag fanimej lova er.”

    Jag inbillar mig ingenting. Jag har också sett våldet på nära håll. Däremot missade du tydligen att jag skrev att de flesta lämnar relationen snabbt eller efter ett eller ett par år. Bara i ett fall som jag personligen känner till stannade den misshandlade i flera år, och i det fallet märktes det, det har du helt rätt i.

    Ps. Och i fortsättningen föredrar jag om du håller sig till de små bokstäverna då jag personligen upplever utrop som B U L L S H I T! som tämligen obehagligt, inte bara irl utan även på nätet.

  26. Rick skriver:

    @ Mia
    De där charmiga männen som plötsligt förvandlas och blir våldsamma har ett namn: psykopater. Kvinnor dras påfallande ofta till dessa, inte p.g.a charmen i sig, utan p.g.a. det där ”spännande”.

  27. Jocke skriver:

    Mia.

    Ibland behöver saker kallas vid sitt rätta namn – och det med emfas. Hur du tolkar det hela är ditt eget ansvar.

  28. Hampus Eckerman skriver:

    @Rick, det uppmärksammas inte lika mycket därför att antalet är så mycket mindre. Varför ge lika mycket uppmärksamhet då? Att kvinnor ”attraheras av våldsverkare” är en kombination av simplistisk förenkling och rena felaktigheter.

    I själva verket handlar det om biologi. Om gradvis anpassning. Ett vanligt förhållande börjar inte med misshandel, det kommer gradvis. Insnävande av rörelsefriheten. Kontrollerande av aktiviteterna. Först och främst psykologiskt, våldet kommer senare. Att kvinnor stannar kvar i misshandelsförhållande beror delvis på ett fysiskt beroende. När våldet är över och gärningsmannen plötsligt mild skapas en lättnad på gränsen till en eufori. Det ger helt enkelt en fysisk kick. Det och på att människan tyvärr är gjord för att kunna anpassa sig till vidriga förhållanden.

    Dumheterna att det skulle vara naturligt för kvinnor att söka sig till de som slåss kastar vi direkt i papperskorgen.

    @Per Hagman, jag skiter fullständigt om ni vill kalla bloggen för liberal, kommunistisk eller pianistisk. När kommentatorer skriver att det är en ”sjuk moral” att män inte slår kvinnor och ingen reagerar utan föredrar att raljera om ”feminism” är det sannerligen ingen humanistisk blogg.

    Och nej, källan är USA:s största expert på stalkers, Gavin de Becker. Läs hans bok The Gift of Fear. Läs sedan vidare om hur våld används i The Little Black Book of Violence av Marc MacYoung. Ditt konspirationstänk där allt du inte känner till stämplas som feminism är direkt löjligt.

  29. Koo skriver:

    Bra att du tar upp detta!

  30. Koo skriver:

    Mia, bra resonemang!

  31. Mia skriver:

    Rick

    Några av dessa män och kvinnor är mycket riktigt psykopater, men inte alla. Några har ‘bara’ personlighetsstörningar och andra inte ens det. Och ja såväl kvinnor som män kan dras till dessa. De lurar t o m skjortan av psykologer, poliser, domare och andra proffessionella. Robert Hare (expert på området psykopater) har sagt att alla offren har en sak gemensamt, ”they are human”.

  32. Mia skriver:

    Jocke

    ”Ibland behöver saker kallas vid sitt rätta namn – och det med emfas. Hur du tolkar det hela är ditt eget ansvar.”

    Naturligtvis tar jag ansvar för mina känslor. Ett sätt är att förmedla dem, som jag gjorde. Därefter har du att ta ansvar för dina handlingar.

  33. A skriver:

    Intressant ämne. Några frågor: Hur många ideella mansjourer har startats och sedan fått avslag när de lobbyat politikerna om bidrag? Vilka motiv har kommunerna gett för avslag? Hur har arbetet med att påverka politikerna gått till?

  34. Rick skriver:

    @Hampus

    Du svarar på mitt inlägg med bl.a. denna mening:

    ”Dumheterna att det skulle vara naturligt för kvinnor att söka sig till de som slåss kastar vi direkt i papperskorgen.”

    Om du har ett uns av ärlighet visar du var jag skriver detta eller något med denna innebörd.

  35. Rick skriver:

    @Mia

    Javisst, både män och kvinnor låter sig ledas (och förledas) av psykopater. Och nu menar jag inte de där groteska karaktärerna i amerikanska kriminalfilmer, utan vissa politiker, företagsledare och andra kändisar. Psykopater ser man dagligen i media och det typiska är att de nästan avgudas – vilket är ett uppenbart varningstecken.

  36. Mörker skriver:

    Emma
    Kvinnors våld passerar under radarn. Det betyder inte att det inte finns där. Bara svårt att bevisa och svårt att ens nämna i ett samhällsklimat som det vi har. Jag tycker snarare att det är märkligt att inte fler kvinnor misshandlas eller mördas med tanke på att män inte kan få rätt mot en kvinna på annat sätt, oavsett vad hon utsätter sina nära för. Den förvrängning som feminister vill upprätthålla, med nonsens om patriarkala osynligheter, är det som hindrar att något blir bättre. Den misshandlade man som söker hjälp hos en mansjour möts av frågor om vad han gjort för att förtjäna misshandel. Mansjouren får nämligen inte ens i undantagsfall prata med mannen utifrån premissen att han inte själv slår. Att alla män slår och bär hela skulden är premissen, annars blir de av med sina bidrag. Därför utgår alla grupper och alla individuella samtalsmallar och skrifter ifrån att han slår. Det blir helt sjukt, goddag yxskaft, i alla de fall då han inte slagit. För det inser ju den misshandlade och förtvivlade mannen snart, att överallt kommer han att bli tystad och motarbetad.

    Dessutom begår kvinnor sannolikt minst lika många mord och mordförsök på sina partners. Skillnaden är att de oftast manipulerar en man att begå handlingen. En efterbliven och ridderlig man.

  37. Hampus Eckerman skriver:

    @Rick, du skriver detta:

    ”Inte heller talas det särskilt högt om att påfallande många kvinnor attraheras av våldsverkare.”

    Orsaken till att det inte talas högt om det är för att det inte stämmer. Och därför kastar vi den teorin i papperskorgen.

  38. Rick skriver:

    @Hampus

    Värst vad du fabricerar. Jag skriver att påfallande många kvinnor attraheras av våldsverkare, inte att det är ”naturligt” för kvinnor att göra så. Det här är två helt skilda saker. Du påstår att det inte stämmer att många kvinnor dras till våldsverkare. Ska jag tro på mina egna iakttagelser och diverse rapporter (t.ex. att Åmselemördaren eller Anders Breivik blivit överösta med kärleksbrev) eller ditt substanslösa påstående? Kom nu med åtminstone lite belägg i stället för att babbla om papperskorgar.

  39. Nils D skriver:

    BRÅ ger lite perspektiv på ”mäns våld mot kvinnor”: http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/8/8795/LKT0807s457_461.pdf

    ”Kvinnor drabbas av våld i betydligt mindre utsträckning än män.
    Socialt utsatta personer drabbas av våld oftare än andra.”

  40. Lövet skriver:

    Hampus Eckerman var allt en obehaglig typ: Till skillnad mot de flesta av oss härinne har han en d i r e k t erfarenhet av en närstående som misshandlats. Man undrar då osökt – vad gjorde Hampus för att sätta stopp för detta? Hampus kunde ju – till skillnad från oss – faktiskt ta ett p e r s o n l i g t ansvar för att hindra kvinnomisshandel. Gjorde han det? Eller utnyttjar han bara sin kusin för att ”bevisa” sin tes? Hur fiiiint är det i så fall på en skala?

    Om inte så förstår jag varför han inte begriper varför vi blir upprörda – v i är nämligen – de flesta av oss – beredda att ta personligt ansvar för det som vi k a n påverka. Däremot avvisar vi varje form av kollektivisering av skuld och ansvar.
    Dels för att kollektiv skuldbeläggning alltid är förkastligt, men ännu mer därför att kollektivisering som metod för att minska våld inte fungerar överhuvudtaget.

    Den som aldrig begått våld kan nämligen inte ”sluta slå sin fru”.

    Att springa på Sergels Torg med en banderoll, hjälper varken Ludmilla och Ayam som misshandlas i hyreslägenheten, eller Marianne som stryk av sin välbemedlade direktörsman med alkoholproblem på Östermalm…
    Att skriva ”bror-duktig-artiklar” hjälper inte heller någon – annat än möjligen författarens PK-index.

  41. Emma skriver:

    @ Mörker:
    ”Kvinnors våld passerar under radarn. Det betyder inte att det inte finns där.”
    -Det kan jag till viss del hålla med om. Två kardinalfel i den diskussionen är att antingen automatiskt utgå ifrån att det inte förekommer eller också att det automatiskt skulle ta sig samma utryck som manligt våld.

    Att mansjourer skulle tvingas utgå ifrån att misshandlade män får skylla sig själva, om det nu förhåller sig så, finner jag lika fel som att ursäkta den som misshandlar oavsett kön.

    ”Jag tycker snarare att det är märkligt att inte fler kvinnor misshandlas eller mördas med tanke på att män inte kan få rätt mot en kvinna på annat sätt, oavsett vad hon utsätter sina nära för.”
    -Så det enda du tycker är märkligt med våld och dödande gentemot kvinnor är att inte fler män använder sig av det? Med dylikt misgynt konspirationsteoretiskt svammel ger du bara vatten på kvarnen åt de som vill framställa mansrörelsen som ett gäng illasinnade våldsmannastödjare och visar att du är oförmögen till en seriös diskussion i ämnet.

  42. Hampus Eckerman skriver:

    @Rick,

    Jag fabricerar inte. Jag citerar. Om du inte vill stå för vad du skriver är det din sak. Menar du att de skulle attraheras onaturligt? Och att hänvisa till anekdotisk bevisföring är pinsamt. Det är som att säga att man känner till Marquis de Sade och därför kan konstatera att ”påfallande många män är sadister”.

    @Nils D, där står: ”Kvinnor misshandlas huvudsakligen inomhus, och förövaren är make, pojkvän etc.” Vilket är precis det Per Billing vill inte ska diskuteras utan tycker de som vill tala om ska skriva dikter istället. Men den artikeln bekräftar återigen att problemet är våld från män. Inte från kvinnor.

  43. Nils D skriver:

    Hampus:
    Frågan är hur konstruktivt det är med den demonisering av männen som Lundberg, Söderlund och du står för.

  44. Rick skriver:

    @ Hampus
    Ditt babbel om naturligt kontra onaturligt har jag ingenting att göra med. Det finns ingenstans i mina inlägg något sådant resonemang. Försök nu begripa detta. Du har redan gjort bort dig i denna debatt, så om du är förnuftig så slutar du nu. Och Marquis de Sade får du läsa för dig själv.

  45. Hampus Eckerman skriver:

    Lövet, vad i HELVETE är du för en j-kla råtta??? Ska du anklaga mig för att vilja min kusin misshandlad?? Det där bekräftar mitt första intryck – det här forumet är utan tvekan det som skapar mansförakt. När folk här så där genuint vidriga mot andra och samtidigt påstår sig vilja framföra männens sak skadar det alla.

    DRA HÖGAKTNINGSFULLT ÅT HELVETE! Glöm att folk vill kommentera när man får sådana avskyvärda svar. Det här forumet är uppenbarligen en del av internets mest avföringsstinkande kloak.

  46. Rick skriver:

    @ Hampus

    Mansföraktet riskerar onekligen att tränga sig på när jag följer med ditt sätt att resonera – ”råtta” och ”helvete”, ”kloak” och ”avföringsstinkande” är ord du använder dig av. Lägg av nu men återkom gärna när du tänkt efter lite.

  47. Sten Sture skriver:

    Men herregud Hampus Eckerman!

    ”Och att hänvisa till anekdotisk bevisföring är pinsamt.”
    Du begriper antagligen inte själv att du just avfärdat dig själv som pinsam? Minns du inte längre vad du skrev i affekt i ditt f:a inlägg på den här bloggen? Förutom att svära åt alla här?

    Du har behandlats med mer respekt än du förtjänar. Sedan har du mage att lägga ord i mun på Pelle Billing.
    Duktig på halmslöjd är du, det får jag ge dig.

    F.ö. är det respektlöst att inte ens kalla sina medebattörer vid deras rätta namn.

  48. Emma skriver:

    @Hampus #29, håller med dig där.

    @ Mia # 32: Viktig poäng där!

    @ Jocke # 35:

    ”Jag visste att dessa argument skulle komma. Jag har suttit i hur många diskussioner som helst med feminister som använt exakt samma förklaringar som ni – utan att för den sakens skull bunta ihop er med dessa personer.”
    -Noterar att du inte svarar på de specifika frågorna i mitt inlägg.

    De säger i alla fall att våldet visst är jättevanligt förekommande. Det finns där hela tiden och överallt. Bara feministerna själva verkar förstå hur utbrett det är och vilket jätteproblem det handlar om. Och kvinnor som misshandlas är helt enkelt jätteduktiga på att dölja det. Därför märks det inte (bara feminister ser).

    -Bara feministerna ser? Vad har du fått det ifrån? Att automatiskt framställa våldet som ett feministist fantasifoster bara för att du personligen inte träffat på människor som misshandlats (med undantag från dina släktingar) är att underdriva problemet. Man ska varken överdriva eller underdriva. Nej, alla människor slåss inte jämt och ständigt. Men det förekommer och bör tas på allvar.

    Nu menar inte jag att man ska förminska det hemska som våldsutsatta kvinnor utsätts för.
    -Uppfattade din tidigare kommentar just som förminskande, glad om du inte ser det så egentligen.

    Våld mot kvinnor ska tas på stort allvar. Det existerar och det ska motarbetas. Vilket också sker. -Till viss del ja. Sedan kan vi alltid bli bättre på att stämma i bäcken. Tycker vi borde bli bättre på att disskutera destruktiva relationer och möjliga lösningar öht. Oavsett hur de yttrar sig.

    Men bara för det ska man inte hamna på en nivå där vi målar fan på väggen.
    -Självfallet inte, man ska varken över eller underdriva. De flesta människor löser sina konflikter på ett mer konstruktivt sätt.

    Eller där man kollektivt pissar på män och tillskriver män en inneboende ondska och en kollektiv skuld. Det har aldrig funkat. Varken tidigare i historien och inte nu heller.
    - Det har vi ju knappast gjort här heller eller hur?

    Slutligen. Jag har alkoholister nära i släkten. Jag såg redan som liten våld mellan vuxna på nära håll. Jag vet hur det ser ut. Jag vet hur det går till. Jag vet vad det gör med en människa. Jag känner till signalerna.
    -Nej, du vet hur det alkoliserade våldet mellan vuxna i din släkt gick till. Det betyder inte att allt våld i hemmet går till på samma sätt.

    Bara personer som inte har sett det på allvar kan inbilla sig att det går att dölja i längden.
    -Om du med våld menar grovt våld som syns och förekommer ofta så är sannolikheten större att det uppdagas ja. Allt våld består dock inte av fulla människor som slår varandra/andra sönder o samman. Mycket av det består av psykisk terror/kontroll med hot om våld. Bägge könen kan syssla med detta. Dock är skillnaden just i det grövre våldet. 80kg stark man behöver inte slå speciellt ofta eller hårt för att 50kg kvinna ska foga sig. Några ggr då vid speciellt valda tillfällen, sedan kan det räcka med en blick för att hon ska fatta vinken, inse hotet. Många undviker också att slå där det syns.

    En människa som systematiskt utsätts för våld kommer ganska snabbt att sluta fungera. -Nej, en människa som utsätts för gradvis systematiskt fysiskt el psykiskt våld och stannar kvar kommer gradvis att anpassa sig till situationen. Hitta strategier för att överleva.

    Och det går inte att dölja med långärmade tröjor. Om var och varannan kvinna, plus ett antal män, skulle ha det så. Då skulle det märkas. Det kan jag fanimej lova er.
    -Som sagt, alla får inte stryk dagligen. Många kommer dock tyvärr att uppleva det, i första eller andra hand någongång under sin livstid alldelles utan att vara feminister. Därmed inte sagt att alla går runt med en klump i magen och ett destruktivt förhållande. Tolkningen var och varannan får stå för dig. Eller var det feministerna? ;)

  49. Mörker skriver:

    Emma
    Om du inte känner till de sk ”mansjourernas” grundläggande villkor för bidrag så förstår jag om du tror att det är en konspirationsteori. Men sådan är den sjuka verkligheten.

    I Sverige pågår ett könskrig, och makthavarna står helt på manshatarnas sida. De som hyllar könsstympning av män, och skriver lyriskt om utrotningskrig mot män. Kriget mot pojkar och män förs på alla tänkbara arenor, men i synnerhet i det fördolda mot enskilda utsatta individer. De män som personligen hamnar i kläm på grund av könsapartheid, och som ser sig nödgade att bruka våld har min fulla förståelse. Inte för att jag är för våld, utan för att jag vägrar blunda för att våld föds ur maktlöshet. Män förvägras alla tänkbara verktyg för att värna sig själva och sina barn från övergrepp och relationsvåld. Under de förutsättningarna som råder är självförsvar ofta det minst dåliga alternativet. Ansvaret ligger inte på den enskilde utan på den samhällsapparat som genom diskriminering beskurit valmöjligheterna.

    Och din småborgerliga moral ger jag inget för.

  50. Lövet skriver:

    @Hampus: B r a! Nu fick jag i alla fall en reaktion som visade att du faktiskt k an känna dig själv orättvist beskylld för något. Det var så att säga min ambition…

    …om du nu – försöker riktigt mycket – sträcker ut denna din egen personliga känsla av orättvisa och kränkning till andra män än dig själv – som i lika hög (och högre) grad än du – saknar ansvar för de brott några få a n d r a män begår, men likväl beskylls för – av sådana som d i g.

    …d å kanske du kan inse var irritationen kom ifrån.

    Jag väntar mig inte att du skall lyckas egentligen – det kräver en viss empatisk förmåga och en vilja att se saker från en annan sida nämligen!

  51. Joel Johansson skriver:

    “Man slår inte tjejer!”

    Detta var en vanlig fras i uppfostran förr och tycks bara ha blivit vanligare. Nu förmedlas denna sjuka moral även till vuxna människor genom media.

    Någon reagerade tydligen på detta.

    Den urgamla synen att kvinnor bör vara särskilt förskonade från våld och elände motsätter jag mig. Jag ser det som en moral som vidmakthåller mansförtrycket. Själv skulle jag lära mina barn att inte slå människor.

    Emma får gärna förklara på vilket sätt detta tyder på att jag har en dålig kvinnosyn. Är det på grund av att jag vill se samma respekt visas gentemot män som mot kvinnor? Ja, det är väl på sätt och vis kvinnofientligt om man jämför med dagens norm. Jag sätter människan högre än kvinnan.

  52. Nils Jungenäs skriver:

    Joel #52

    Uttrycket ”Man slår inte tjejer” är kvinnoförakt!

    Det betyder att man ska dalta med kvinnor.

    Det betyder att man inte ska behandla kvinnor på samma sätt som män – att kvinnor inte ska behöva stå till svars eller tas på lika stort allvar som män. Om en person gör sig förtjänt av smäll på käften så ska man, om det är en kvinna, istället ge henne en psykosocial klapp på huvudet och säga ”jag slår inte tjejer”.

    Så ser jag det.

  53. Joel Johansson skriver:

    Nils Jungenäs,

    Jag håller inte med om att det är förakt. Jag ser det som ett underligt privilegium som kvinnor anses vara förtjänta av i kraft av sitt kön. Men visst. Att kvinnan är mer skyddad än mannen kanske verkar förminskande i vissa manliga domäner, men inte totalt sett.

    Det är den gamla ridderliga ”kvinnor och barn”-mentaliteten som spökar.

  54. per hagman skriver:

    @ Hampus Eckerman.

    Hänger ej med i din logik.

    Dina inpass är intressanta , men dina tolkningar som ex att pelle billing ej vill skapa diskussion om det som du anser vara värdefullt , är för mig något långsökt , men din argumentations teknik följer denna tråd ; anklagelsen.
    Både på denna blogg och på andra bloggar.

    Skärp till dig.

    Per Hagman

    PS: Googla gärna på journalisten …Kristian Lundberg….på HD tidningen så finns flera prov på hur denna yxa hanterar sak och fakta.

  55. Daniel skriver:

    Nu är det så att 99% av männen slår inte sina kvinnor.
    Skulle det vara så att män är överrepresenterade när det gäller relationsvåld.
    Så beror detta enbart på att dessa stackars individer är offer för:
    Socioekonomiska faktorer.
    Trångboddhet
    Strukturell diskriminering.
    Segregering.
    Avsaknad av ungdomsgård.
    Ökad anmälningsbenägenhet.
    Rasism.

    Tänk på det, män är ingen homogen grupp!

  56. Mia skriver:

    Nils Jungenäs

    Håller öht inte med om resonemanget ”Om en person gör sig förtjänt av smäll på käften…”. Vem är det som avgör det?
    (Fö är det även just en ursäkt många misshandlare, män som kvinnor, använder sig av.)

  57. Nils Jungenäs skriver:

    Mia

    Jag tycker (naturligtvis) inte att man ska slåss öht, oavsett vad personen har för kön eller andra attribut för den delen. Att säga ”jag slår inte kvinnor” andas förakt då det antyder att kvinnor inte ska tas på lika stort allvar som män eller att man ringaktar kvinnor.

    Om det sedan är en förevändning för att slå just just kvinnor, så är det en slutsats du får stå för. Jag kan inte se hur man kan tolka det så, eller hur man om man resonerar som jag gör kan hållas ansvarig för det.

  58. Mia skriver:

    Nils Jungnäs

    ”…“jag slår inte kvinnor” andas förakt då det antyder att kvinnor inte ska tas på lika stort allvar som män eller att man ringaktar kvinnor.”

    Att ta någon på allvar och inte ringakta dem visar man alltså ibland genom att slå dem?

    ”Om det sedan är en förevändning för att slå just just kvinnor, så är det en slutsats du får stå för. Jag kan inte se hur man kan tolka det så, eller hur man om man resonerar som jag gör kan hållas ansvarig för det.”

    Det var ingen slutsats utan jag sa att de (män eller kvinnor) som misshandlar andra (män som kvinnor) ibland använder det som en förklaring för att slippa ta ansvar för sitt beteende, dvs att den andra förtjänade en smäll på käften för att…., men naturligtvis håller jag inte dig ansvarig för att de som misshandlar ibland använder det som en ursäkt för sitt taskiga beteende.

  59. Nils Jungenäs skriver:

    Mia

    Jo, naturligtvis, men mitt resonemang utgår ju från det synsätt som den som gjort ett uttalande har, inte från mitt eget.

    Om en person säger ”jag slår inte tjejer” så är det ju underförstått att personen däremot kan tänka sig att slå män. Tycker man att fysiskt våld kan vara ett adekvat bemötande i vissa situationer, är ju det förvisso ett fel i sig men om vi nu ska utgå från det skruvade synsättet så inställer sig ju frågan; ”Varför ger personen inte samma ”adekvata bemötande” mot kvinnor? Varför anser personen att kvinnor ska daltas med? Det anser jag är ett uttryck för ringaktande av kvinnor. Om en person (enligt den personens världsbild/människosyn/värderingar) gjort sig förtjänt av ett visst bemötande – varför ska då plötsligt en kvinna inte tillerkännas ansvar och samma bemötande?

  60. Mia skriver:

    Nils Jungnäs

    Jag tror att jag kan försöka förstå hur du tänker men det blir inte ‘logiskt’ eftersom att slå någon aldrig kan vara ett sätt att ta den på allvar och visa att man inte ringaktar dem, iaf inte i min värld. Det jag reagerade på var just mer det att du skrev ”Om en person gör sig förtjänt av smäll på käften …”. För mig är det självklara och enda ”Man slår inte andra”.

  61. Nils Jungenäs skriver:

    #61

    Jadåså…

  62. [...] och anammats av makteliten inom såväl media, politiken och kulturlivet. Det får, precis som Pelle Billing tidigare har konstaterat, till följd att även tidningarnas kultursidor numera sprider den [...]

  63. [...] veckan skrev jag om den orgie i mansförakt som Kristian Lundberg och Mats Söderlund ägnat sig åt på HD:s [...]

  64. Aktivarum skriver:

    Hampus Eckerman:

    ”där står: “Kvinnor misshandlas huvudsakligen inomhus, och förövaren är make, pojkvän etc.” Vilket är precis det Per Billing vill inte ska diskuteras utan tycker de som vill tala om ska skriva dikter istället.”

    Kvinnor misshandlas huvudsakligen INTE av make/pojkvän etc. Det är en lögn.

    Det är i själva verket huvudsakligen andra personer som står för den mesta misshandeln av kvinnor men de fiffiga svenska feministerna kom på att om man KALLAR det ”våld i nära relation” så kommer alltid nån idiot och tar för givet att det är pojkvänner som åsyftas och sedan blir allt annat våld med dess orsaker osynligt för nämnda fördomsfulla nollor.

    ca 25% av våldet i nära relation kommer från pojkvän/exet

    Det är alltså en klar majoritet av våldet mot kvinnor som kommer från en man kvinnan inte knullar med. Det våld som kallas ”våld i nära relation” kommer mestadels från patienter, klienter, elever och kollegor.

    Så ”smart” av femnistflickorna att kalla det ”våld i nära relation.” Som spelar på fördomarna av en pojkvän som slår sin flickvän.

    Kvinnor kan!

  65. Matias skriver:

    Pelle Billing:

    ”Forskningen tyder på att många faktorer samverkar för att föda våld, men ingen av dem har att göra med ett så kallat patriarkat.”

    Det här är en förhastad slutsats och ett missförstånd, både om våld och om patriarkatet. Det stämmer att feminismens patriarkatsförståelse är falsk men det betyder inte att det inte skulle råda en patriarkal könsordning. Det råder en könsordning, likadant som det råder en ekonomisk ordning och denna könsordning är patriarkal. Feminismens misstag är att beskriva/definiera patriarkatet per definition som kvinnoförtryck, vilket det inte är.

    Därför förnekar så många patriarkatets existens, för att de går med på feminismens falska/kvinnliga beskrivning av det. Tex. ingen här förnekar kvinnors hypergami, vilket just är patriarkalitet. Att vara traditionellt kvinnlig är att vara patriarkal.

    Om patriarkatets förhållande med våldet kan jag bara säga att en patriarkal maskulinitet inte är hälsosam för män och bidrar till mäns våldsamhet.

  66. Pelle Billing skriver:

    Matias,

    Precis. Ordet patriarkat har förvrängts bortom igenkänning. Annars är vi helt klart sprungna ur ett patriarkalt bondesamhälle.

  67. [...] med allt de har. Dessa män är i stor majoritet. Om Lundberg såg detta skulle han slippa att svartmåla sina bröder, bara för att det finns [...]

Google