Omodern vårdnadstvist skadade Breivik?

12 oktober 2011, av Pelle Billing

anders_breivik

Aftonbladet rapporterar idag nya fakta i fallet Anders Behring Breivik, den norska massmördaren som kallblodigt tog 69 människors liv den 22 juli i år.

Tidigare på bloggen har jag skrivit om grogrunden för ett monster, och då konstaterat att en frånvarande pappa är en riskfaktor för kriminalitet och psykisk sjukdom, särskilt för pojkar. I en analys har jag även hävdat att det inte är sökandet efter manlighet som är problematiskt hos extremister; problemet är att de anammar en destruktiv form av manlighet, i avsaknad av mer konstruktiva former.

I ljuset av detta förvånar det mig föga att det idag framkommer att Breivik inte bara förlorade sin pappa i en vårdnadstvist – utan att han hamnade även i en uppväxtmiljö som en expert hade varnat för.

Breiviks mamma hade tydligen svårt att ta hand som sina två barn på ett bra vis och sökte då hjälp hos de sociala myndigheterna i Norge. Där undersöktes den 4-åriga Anders:

En psykolog observerade familjen och drog då slutsatsen att omsorgen om pojken inte var tillräcklig. Man rekommenderade att pojken skulle flyttas från hemmet.

Att mamman sökte hjälp ska hon ha beröm för, och att en psykolog kunde signalera att någonting inte fungerade var också bra. Så hur användes denna information?

Jo, pojken fick växa upp hos sin mamma! Pappan gjorde ett försök att få vårdnaden om pojken efter att han läst psykologens rapport. Hur pass helhjärtat det var vet jag inte – han har tidigare inte framstått som någon förkämpe för sin son.

Men oberoende av pappans agerande är det under all kritik att det inte blev någon konkret handling efter att en psykolog slagit larm. Vi vet ju alla hur det sedan gick med Breiviks psykiska hälsa.

Som jag ser det är risken överhängande att en omodern syn på föräldraskap och en omodern syn på vårdnadstvister bidrog till att ett (eller två) barn fick bli kvar i en olämplig uppväxtmiljö. I början på 80-talet hade man kommit så långt att kvinnorna var ute på arbetsmarknaden, men man hade inte insett att pappor kunde ta hand om barn på egen hand, eller att man ibland var tvungen att ifrågasätta det ”heliga” moderskapet för att skydda barnet.

Exakt vad bästa lösningen för 4-åriga Anders Behring Breivik skulle ha varit är omöjligt att säga. Kanske skulle han bott med sin pappa. Kanske skulle han bott i fosterhem. Kanske kunde han till och med bott kvar hos mamman om hon fått regelbunden hjälp och avlastning.

Det som däremot inte alls känns bra är den gnagande känslan av att fördomar kring föräldraskapet kan ha påverkat Breivik negativt. Och det som känns ännu sämre är att samma fördomar än idag påverkar våra vårdnadstvister.

 

16 kommentarer på “Omodern vårdnadstvist skadade Breivik?”

  1. Jonathan Müller skriver:

    Detta var riktigt bra och känns som en betydligt bättre analys än den ”guilt by association” linje som präglat poltiker och media och som påminner om McCarthy erans jakt på kommunister. Fast kan man egentligen kräva mer av människor som endast är här för att tycka och driva opinion?

  2. Nils Jungenäs skriver:

    Jonathan Müller

    Jag fattade inte din sista fråga.

  3. Pelle Billing skriver:

    Jag tolkar Jonathans sista fråga som att man inte kan kräva mer av proffstyckare som mer vill synas än göra en seriösa analyser.

  4. Nils Jungenäs skriver:

    Ja…

    Det har vi ju diskuterat tidigare – journalistkårens självbedrägliga och dogmatiska hållning.

  5. Man United skriver:

    Det här går inte att läsa på Gammel media. Varför inte? Det viktigaste är att gå till botten med en problematik som i slutänden drabbar alla i Samhället. Ja,man kan absolut kräva mera av Socialen,Kriminalvården aka hela rättsstaten ända upp till politisk toppstyrning. Se hur fallet Tomas Quick sköttes där psykologer,polisutredare och åklagaren skapade sig en ”karriär”. Det är f skam att det inte går att kräva tjänstemanna ansvar. Lever vi i ett rättssäkert land där alla är lika inför lagen oavsett kön,religon,klass osv? Nej, Har vi samma skyldigheter och likheter i Samhället? Nej. Vad är det Gammel media döljer eftersom dom inte vågar skriva utan utmanas av nya media,journalistiska oberoende bloggar.

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10937034.ab

    http://gt.expressen.se/nyheter/1.1655576/omstandigheterna-kring-johan-liljekvists-dod-ska-utredas-igen

    Justitieministern Beatrice Ask säger att tron på rättsväsendet ska stärkas.
    Har folk ett lågt förtroende för rättsväsendet? Går det i så fall att återfå ett förtroende? Det är inga små värdegrunder talar vi om här. Rättsväsendet(inkl.soc) aka Rättsstaten är Samhällets grundpelare i en demokrati som ställs på prov gång på gång. Rättsstaten ska vara oberoende och fri från politik och ideologier,men det går ju inte, det funkar ju inte riktigt så. Näh,men hur funkar det. Är det dags för grundlig översyn och reformering av rättssäkerhet och rättsväsendet? Kommer det bli en valfråga när nu Juholt är föremål för brottsmisstanke. Varför tas inte Göran Lambertz rapport på allvar så många år efter den släpptes?

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/tron-pa-rattsvasendet-ska-starkas_2843201.svd

  6. RbK skriver:

    Suck!
    Det finns miljoner barn som har haft en mycket värre uppväxt än vad han har haft men som inte kan tänka sig att mörda barn och ungdomar i massor. Något liknade har inte hänt i Norden eller Europa under mordern tid. Inse att det är en sjuk/störd individ vars handlande inte bara kan förklaras med svikande/dåliga föräldrar.

  7. Mörker skriver:

    Rbk

    Bra försök, men för att skriva här måste man ha grundläggande logisk förmåga. Dessutom kan vissa förkunskaper vara extra lämpligt i den här frågan.

    Du påstår att B är en ”sjuk/störd” individ. Så bekvämt för dig om du sagt att han bara var sjuk, för då kunde ju detta ”sjukdomssymptom” skyllas på något kliniskt fenomen. Inte för att någon verkar kunna påvisa någon sjukdom men i alla fall.
    Tyvärr pajar du ditt ”skyll-inte-på-oss-sopiga-mammor”-argument när du säger att B är störd. Störd, som ordet antyder, innebär att sociala faktorer spelar en stor roll, nästan helt och hållet, och särskilt i barndomen. Alltså just saker som en dålig mamma.
    Sedan lanserar du även ditt bästa argument: inte alla illa behandlade barn blir massmördare. Det får vi ju vara tacksamma för, men är det ett argument för att fortsätta ta ifrån barn bättre lämpade pappor? För att samhället bör fortsätta utelämna barnen till efterblivna och onda morsor i parti och minut?

  8. Anders skriver:

    @ Mörker. Du tror inte frånvarande fäder också kan bidra till att man blir massmördare då? Jag menar om vi nu ska fortsätta på den osmakliga stig Billing banat upp? Att skylla på modern när män begår brott hjälper inte direkt er sak, jämställdister. Tänk att det är Breiviks mamma som är den skyldiga är, vem kunde ana? Fruktansvärt osmakligt inlägg som vanhedrar offren i Utöya. Finner ni aldrig några gränser för hur långt ni ska gå i kampen för att misstänkligggöra kvinnor som grupp och framförallt mödrar?
    Är inte detta för övrigt en aning långsökt: ”Det får vi ju vara tacksamma för, men är det ett argument för att fortsätta ta ifrån barn bättre lämpade pappor? För att samhället bör fortsätta utelämna barnen till efterblivna och onda morsor i parti och minut?” Eeh, näe men det är väl heller ingen som sagt att bara för att man kritiserar den ständigt förekommande tankevurpan ”Det är kvinnors fel att män är dumma” så är man för ett samhälle där pappor inte ska få vara med sina barn? Och seriöst, ”Efterblivna och onda morsor”. Tror du de flesta kvinnor är såna eller vad är det frågan om när du skriver såna vidriga saker?

  9. Sofia skriver:

    tror det hade varit lika konstruktivt att analysera vilka kamrater han hade i skolan som att kolla på föräldrarna. Föräldrars inflytande är överskattat och kan ytterst sällan särskiljas från genetiska faktorer, eftersom föräldrarna ju faktiskt har stor gemensam arvsmassa. En dysfunktionell förälder får ett dysfunktionellt barn, men sannolikheten att barnet hade fått problem i en helt annan normal familj är betydande… Läs Judith Rich Harris.

    Blame the mother är så omodernt.

  10. Pelle Billing skriver:

    Sofia,

    Jag har inte sagt ”blame the mother”. Jag har sagt ”blame the prejudiced system that puts gender before the welfare of the child”.

    Sedan instämmer jag i att det är massa olika faktorer som skapar en människa. Gener är viktiga, men sedan kompisar, skola, kultur, uppfostran, osv.

  11. Sofia skriver:

    Du vet inte överhuvudtaget vilka problem mamman, respektive pappan hade och på vilka grunder utöver psykologutlåtandet beslutet fattades. Du har absolut inga belägg för att det hade någonting med kön att göra att pappan inte fick vårdnaden – han kan ha varit missbrukare schizofren, djupt deprimerad eller vad som helst. Vidare vet du inget om vilka/om några stödåtgärder som sattes in, och du kan överhuvudtaget inte säga någonting om Breieviks utveckling om han hade placerats hos sin pappa och/eller bytat skola/kamratkrets. Trots att du inte vet något av allt detta väljer du att tolka det som att pappan eller ett fosterhem hade varit ett bättre val än mamman och att ta fallet som (visserligen bara ett ”ytterligare”, jag vet att det finns vissa statistiska fakta som indikerar att vi har ett diskriminerande system) belägg för att vi har ett könsdiskriminerande system som inte ser till barnets bästa. Jag gillar dig som debattör men just detta inlägg tycker jag är oseriöst.

    mvh
    Sofia

  12. Sofia skriver:

    För övrigt: om du vill ha ett mindre pappadiskriminerande system bör du:

    1) propagera för individualiserad föräldraförsäkring, samt att pappor faktiskt tar ut sin halva av ledigheten (detta är en faktor som man tittar på i vårdnadsutredningar bland annat)

    2) försöka få pappor att ta ut hälften av VAB-dagarna (faktor i vårdnadsutredningar)

    3) Försöka få till en lagändring som säger att huvudregeln är att man får gemensam vårdnad i och med ett bekräftat faderskap.

    Absolut snabbast sättet att påverka vårdnadsutredningarnas fördelning till 50/50 tror jag… Faktum är att vi borde kunna komma dit inom en tioårsperiod mha av ovanstående.

    mvh
    Sofia

  13. Pelle Billing skriver:

    Sofia,

    Vad får dig att tro att barn inte har en nära och god kontakt med en förälder som arbetar heltid? Många barn har ju föräldrar där båda arbetar heltid.

    I många länder finns knappt någon föräldraledighet alls. Hur lyckas dessa föräldrar knyta an till sina barn?

    Resonemanget om att den förälder som har träffat barnet lite mer plötsligt ska ha ensamrätt på barnet efter en separation är befängt, och det är definitivt inte det som är bäst för barnet.

    Vad gäller din punkt 3 ovan så arbetar jag redan för att faderskap alltid ska bestämmas och alltid leda till gemensam vårdnad.

  14. Sofia skriver:

    Jag tror att man kan ha en god kontakt med sitt barn trots att man arbetar heltid, men jag tror att det finns en klar risk att den förälder som spenderar mest tid med barnet av en domstol ses som den mest lämpade föräldern, till exempel om det finns samarbetsproblem etc som gör delad vårdnad omöjligt. Sen är det ju trots allt ganska sällan som det blir enskild vårdnad efter en separation, det sker väl i princip bara om någon av parterna begär det och det dessutom finns skäl, såsom att någon är olämplig eller att paret har olösliga samarbetssvårigheter.

  15. Pelle Billing skriver:

    Det är en myt att samarbetsproblem är ett problem. Det är en ursäkt – som numera är inskriven i lagen – för att kunna få enskild vårdnad.

    I verkligheten är det enkelt att kommunicera via mejl om hämtning och lämning, och att aldrig ringa eller träffas då bråk kan uppstå. Enstaka personer klarar inte detta men är de så konfliktdrivande kanske barnet får omhändertas.

  16. castoropollux skriver:

    Om inte mödrar var ett sådant omoget klientel så skulle de ha lite att skylla en frånvarande pappa för. Att de är omogna visar vanligtvis smutskastningen efter ett brutet förhållande och på samma gång klargör de också att mannen gjorde rätt som övergav ett förhållande vars ensidighet styrs av en oförsonlig moder. PAS är en realitet och skulle inte vara det om mödrarna fick vederbörlig hjälp istället underblåser socialen offerrollen trots att det är det minsta de behöver och stereotyperna odlas fram till gigantiska missväxter, där män kan betraktas som djur… Nog har socialen effektiviserat sin verksamhet, detta på bekostnad av fingertoppskänsla och adekvata ingripanden. Istället producerar man skandaler med förlov sagt för ämnet väl anpassade tjocka rubriker där bristen på verklig bildning allt för tydligt framträder som kontrast till de misshandlade barnen utsatthet…

Lämna en kommentar

Google