Kick-ass-kvinnorna igång igen

20 oktober 2011, av Pelle Billing

carina-glenning

Corren är som bekant den överlägset bästa tidningen i Sverige när det gäller att tänka nytt om jämställdhet, och när det gäller att se båda könen som vuxna och kapabla.

Idag är det Carina Glenning som skriver ännu en bra krönika.

Här är ett utdrag:

Jag har problem med den här kollektiva synen på kön. Med samma retorik som används när kvinnor lite svepande buntas ihop till offer kan man undra varför vi är mogna att sitta i bolagsstyrelser – men inte att ta våra straff? Hur länge ska vi omyndigförklaras?

Läs gärna hela krönikan!

Tipstack: Går till Pär!

 

14 kommentarer på “Kick-ass-kvinnorna igång igen”

  1. Matias skriver:

    ”Hur länge ska vi omyndigförklaras?[...] Att fortsätta frånta kvinnor ansvar genom att idiotförklara oss som kollektiv och hävda att vi är så korkade att karlar kan manipulera oss till vad som helst är inte bara nonsens – utan också djupt kränkande.”

    Hon menar väl och är på rätt spår, men hur hon formulerar det problematiska är lite problematiskt.

    Tex. formuleringarna ”ska vi omyndigförklaras” och ” frånta kvinnor ansvar” är mycket problematiska. Kvinnor har ju själv vägrat ta ansvar och levt sina liv som om det inte fanns könsligt ansvar för kvinnor att ta, endast rättigheter att få. Nu gör hon ansvarsfriheten till ett problem för kvinnorna själva och först då blir det problematiska synligt för henne/till ett problem för henne. Det mest problematiska i den här kvinnliga ansvarsfriheten är inte hur det är problematiskt för kvinnan själv, det kommer sist i problematiskhetsordningen.

    Det verkar som det könsliga är problematiskt endast om det är ett problematiskt för kvinnan.

    Eller kanske jag är lite för noijig?

  2. Pelle Billing skriver:

    Matias,

    Jag tror hon menar att vanliga kvinnor inte bett om ett etablissemang som betraktar dem som offer. Vissa kvinnor kanske gillar det, men många många kvinnor – t ex Carina – ogillar det skarpt. Därför ifrågasätter hon detta i en krönika och om du gör hennes formuleringar till ett problem tror jag du är lite nojig. Ingen fara, det kan hända oss alla :)

  3. Matias skriver:

    Pelle,

    Denna ansvarsfrihet pågick så länge utan protester från kvinnorna själva. Dom flesta kvinnor verkar inte ha haft problem med det här.

    Men kanske du har rätt, jag har nog blivit lite noijig i min uppfattning om jämställdheten, men inte helt oberättigat ;)

  4. Pelle Billing skriver:

    Helt klart är det lätt att bli nojig Matias. Att gå igenom en fas där man ifrågasätter allt och känner sig arg på att det blivit som det blivit är helt normalt.

  5. Matias skriver:

    Pelle,

    By the way, jag ska försöka komma på Man – en utredning föreställningen och efterföljande paneldiskussionen den 30.10.

    Lycka till Pelle och KROSSA DOM! Jag skämtar såklart ;)

  6. Rutger Stjernstrom skriver:

    ”Helt klart är det lätt att bli nojig Matias. Att gå igenom en fas där man ifrågasätter allt och känner sig arg på att det blivit som det blivit är helt normalt.”
    hihihi…

    Fan Pelle! Du borde ju ha en sex och smalevnadsspalt i VeckoRevyn. Du har redan alla de rätta formuleringarna;-)

    I sak håller jag med. Det gäller att hålla sig sansad och inkludera alla. Jämställdhet är BÅDE kvinno- och mansfrågor.
    Sjukt bra skrivet av Carina!

  7. Pelle Billing skriver:

    Rutger,

    Jag har ju redan debatterat sexspalter i Debatt så vänta bara tills jag utvidgar verksamheten ;)

  8. Matias skriver:

    Pelle:

    ”Jag tror hon menar att vanliga kvinnor inte bett om ett etablissemang som betraktar dem som offer.”

    Jag fortsatte att grubbla på formuleringarna. Det är just det här som jag tycker att är problematiskt dvs. att hon lyfter mera fram hur ansvarsfriheten omyndigförklarar kvinnorna, än att kvinnorna inte hamnar stå till svars för sina handlingar, vilket hon också tar upp med orden:

    ”[...]kan man undra varför vi är mogna att sitta i bolagsstyrelser – men inte att ta våra straff?”

    Men det verkar ändå för mig som att hon skriver mera om omyndighetsförklarandets problematiskhet, än om att det är totalt orättvist och ojämställt att kvinnor inte hamnar stå till svars för sina handlingar.

    Jag kan ju inte veta exakt vad hon har menat, och sådana saker kan vara svåra att uttrycka i skriven form, så kanske det handlar om en oklar formulering eller min dåliga förståelse? Men om hon menar det jag kritiserar hennes formulering för, är det mycket problematiskt och då är jag inte alls noijig.

  9. Lövet skriver:

    @Matias: Jag lutar åt att du övertolkar. Det finns ju inget motsatsförhållande i att som Carina Glenning skriver kräva att kvinnor betraktas som straffmyndiga och att de därmed betros om ansvar för sina egna handlingar.

    Precis som hon skriver så innebär ju denna ansvarsfrihet b å d e att de kvinnliga brottslingar slipper straff just baserat på att kvinnor är att betrakta som lättledda och oansvariga.

    Glennings resonemang är i men mening helt ”to the point”. H o n till skillnad från alla andra gör den logiska förlängningen av beskrivningen av kvinnor som viljelösa våp – nämligen att då är det inte så konstigt om de inte heller anförtros ansvarsfulla uppgifter.

    Hennes slutsats är logisk: Kräver kvinnorna makt och ansvar i ena änden, så får de också finna sig i att ansvar utkrävs i den andra.

    Logiskt för Glenning, men inte för särskilt många andra – allra minst radikalfeministerna som tiger som muren i det här ärendet.

  10. Matias skriver:

    @Lövet

    Jag tyckte om hennes text som helhet, hon ser åt rätt håll. Men en av feminismens arvsynder har varit att det könsliga blir problematiskt först då det är problematiskt för kvinnor och jag tycker att lite av det här syns även i den här iofs förtjänstfulla krönikan. Jag menar att tom Pelle sammanfattar, i sin läsning, att huvudproblemet enligt henne är just omyndigförklarandet och inte ansvarsfriheten.

    Pelle:

    ”Jag tror hon menar att vanliga kvinnor inte bett om ett etablissemang som betraktar dem som offer.”

    Som sagt, tyckte jag om hennes text som helhet, men ville peka på ett problem som man stöter på hela tiden i feministiska problematiseringar av det könsliga.

  11. Lövet skriver:

    @Matias: Jamen det ä r ju det som är ett huvudproblem som jag ser det som ”jämställdist”. Jag anser att kvinnor ä r myndiga individer och som sådana har att samma rättigheter som männen – som uppenbarligen alltid anses myndiga och ansvariga för sina egna val och handlingar.

    Det som skiljer mig som ”jämställdist” från feministerna är att jag också anser att de – som myndiga individer – har samma skyldigheter och samma ansvar som männen.

    Jag tycker att Glenning sätter fingret på själva grundorsaken här. Man daltar med och ser ner på kvinnor helt enkelt. Det typiska är dock att feministerna tuger här – och det sker enbart därför att detta är i linje med offermyten. Kvinnor kan inte ses som självständiga och ansvariga individer – för hur kan då könsmakstmyten underhållas? Alltså måste man dalta. Problemet är att man då befäster gamla tiders argumentation för att kvinnor då rimligen måste sakna självständig kompetens/drivkraft/förmåga/ansvar för mer krävande uppgifter.

    Nu är ju det helt i linje med feministisk argumentationsteknik – dvs att applicera vilket argument som helst som stödjer ens tes i det lilla – oavsett om det motsäger samma tes i det stora. Feminism och logik är varandras motsatser – logik är som bekant förenat med ”den manliga hegemonin”…
    …eller nåt…

  12. Matias skriver:

    Lövet:

    ”Jag tycker att Glenning sätter fingret på själva grundorsaken här. Man daltar med och ser ner på kvinnor helt enkelt.”

    Jag håller med om det mesta du skriver. Men jag tror att orsaken till ansvarsfrihet skiftar från sammanhang till sammanhang dvs. det finns inte en generell grundorsak (tex. offermyt) till varför kvinnor i olika sammanhang befrias från ansvar och omyndigförklaras, eller offermyten är nog en grundorsak men det finns också andra grundorsaker och orsaker.

    I brottsfall är det inte offermyten som befriar kvinnan, utan myten om kvinnans naturliga godhet. Kvinnan blir det oskyldiga könet pga. att hon är det goda könet. Det här blir klart då man läser tex. W. Farrells behandling av kvinnliga mördare och hur de döms. Enligt mig är myten om kvinnan som det goda könet primärare än offermyten dvs. ligger till grund för den.

    Men vi kan släppa den här frågan för min del, för jag tycker Glenning text förtjänar inte så mycket kritik som jag har fört fram. Vi borde istället spinna vidare på det förtjänstfulla i hennes text. Som du sa övertolkar jag nog och började skriva om saker som inte finns, i den grad som jag kritiserar, i Glennings text.

  13. Mats skriver:

    Bästa rubriken jag sätt på länge. :)

    Jag bor i Linköping, någon som är avundsjuk? :) ))

  14. Carina Glenning skriver:

    Lövet 11:
    Jag hann inte svara själv, men du gjorde det i mitt ställe.
    Tack! Precis så menar jag.
    Man, vi, kan inte både ha kakan och äta den.
    Återkommer till Billings mantra:
    Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. LIKA SPELREGLER. På alla plan.
    Det är inte särskilt ofta jag går omkring och känner mig kränkt men när jag läser domen i barnporrhärvan är det just kränkt jag känner mig.
    Daltandet gynnar måhända de åtalade kvinnorna men visar samtidigt upp en bild av ett samhälle som fortfarande inte tycker att kvinnor i alla lägen kan hållas ansvariga för sina handlingar. Det är för mig en form av omyndigförklarande. Otroligt.

Google