Dags att sluta huka sig

04 oktober 2011, av Pelle Billing

När det gäller politik i allmänhet och jämställdhet i synnerhet, ställs olika värden mot varandra. Du kan inte ha kakan och äta upp den. Svåra val måste göras.

För mig är det till exempel en självklarhet att människor själva ska få leva sina liv som de vill. Vi ska inte styra hur gifta par och sambor fördelar hemarbetet och förvärvsarbetet mellan sig. Vi ska heller inte försöka styra pojkar och flickor att göra politisk korrekta val i sina karriärer (de ska uppmuntras att lyssna på sig själva).

Vissa andra i debatten (läs statsfeminister, mediefeminister) är istället väldigt missnöjda med hur folk lever sina liv, och vill med lagstiftning, övertalning och milt tvång få folk att välja ”rätt”. Genom att kvotera föräldraförsäkringen och genom officiell eller inofficiell kvotering till samhällets alla chefsposter ska ett feministiskt utopia skapats – där SCB:s alla mätningar ständigt visar 50/50-fördelning av män och kvinnor.

Trots att det första förslaget framstår som mer livsbejakande och inspirerande än det andra, saknas det politiskt självförtroende i Sverige att driva en sådan typ av jämställdhetspolitik. De enda som vågar säga något alls i den riktningen är KD och SD, medan de andra partierna snällt inordnar sig i statsfeminismen.

På SvD:s ledarblogg uppmärksammar Johan Ingerö att KD må ha dessa åsikter, men de ber nästan lite om ursäkt för dem:

Kristdemokratins åsikter, i synnerhet synen på familjers valfrihet, omfamnas av så oändligt många fler än partiets väljare. Men när partiet kommunicerar sin politik är det ofta med ett ursäktande tonfall. ”Nej, vi tycker inte att staten ska tvinga föräldrar till en viss fördelning av föräldraledighet…men det är såklart jätteviktigt med jämställdhet!”.

Ovanan att inte stå upp för vad de faktiskt tycker – att valfrihet är viktigare än (statistisk) jämställdhet – är nog ett av skälen till att många presumtiva KD-väljare går partiet förbi. Det handlar inte bara om åsikter, utan även om självförtroende.

Det är kanske inte lätt att ha självförtroende när man är närmast ensam om att tycka något i riksdagen. Men nuvarande feghet verkar ju inte göra KD särskilt gott, så det finns all anledning att byta tonläge.

Ingerö nämner också det numera lätt legendariska Paolo Roberto-klippet på Youtube, där han helt klär av en av P3:s oräkneliga mediefeminister som är van vid att oemotsagd få pumpa ut sitt budskap:

För några år sedan diskuterades frågan om kvoterad föräldraledighet i radio av hipsterjournalisten Hanna Fahl och proffsboxaren/programledaren/med mera Paolo Roberto. Den senare är allt utom en skolad debattör, och saknar i princip all den polityr som partiernas företrädare måste lära sig innan det blir aktuellt att ta offentliga debatter. Likafullt blir Fahl fullständigt utklassad. Klippet snurrar än i dag på Youtube.

För enkelhetens skulle bäddar jag in klippet nedan:

125 000 träffar på Youtube för ett radioinslag säger något om hur väl budskapet gått hem.

Om KD skulle närma sig Robertos retorik något tror jag att de skulle få se ett inflöde av nya väljare. Sveriges småbarnsfamiljer vill nämligen ha stöd i sina livsval, inte bannor och skambeläggande.

Förhoppningsvis skulle det även leda till att fler partier vågade stå upp för lika spelregler istället för lika utfall mellan könen.

Tipstack: Går till Erik!

 

15 kommentarer på “Dags att sluta huka sig”

  1. Matte Matik skriver:

    Tror jag absolut – och de har väl inte så mycket att förlora i nuläget heller?

  2. Anders skriver:

    Fantastiskt bra sagt av Paulo Roberto….

  3. Godtyckligt skriver:

    Paulo for president! Sååå skönt att höra henne bli upprörd och sen helt överkörd av sunt bondförnuft, sagt av en gammal avdankad wannabe förorts gangster:)

  4. Roger skriver:

    Jag hade absolut kunnat tänka mig stödrösta på KD om jag trott att de 1. Verkligen stått för äkta jämställdhet och inte bara pratat stort och 2. I praktiken lyckats genomföra sin politik inom alliansen.

    Tyvärr har jag svårt att tro på varken eller. Så händer inget nytt får det bli en röst på ett icke-riksdagsparti igen. (PP).

  5. Daniel skriver:

    Jag har faktisk gått och funderat på att rösta KD, trots att jag är en agnostiker.
    För mig handlar det inte om vad jag röstar för, utan vad jag röstar mot.

    Jag tycker att Pelle borde kontakta några politiker och fråga dem vart de står i de frågor som tas upp här.

  6. Jakob skriver:

    I sammanhanget skulle jag vilja rekommendera boken Glädjedödarna – en bok om förmynderi av Mattias Svensson. Den handlar kanske inte så mycket om feminism utan om viljan av samhället att skriva folk på näsan vad de ska tycka.

  7. Patrik skriver:

    Go Paolo!

  8. fredrik skriver:

    Paolo Roberta verkar vara ganska förnuftig. Varför uttalar sig den här killen inte oftare om jämställdhetsfrågor? Jag antar att efter detta dräpande svar så kommer han aldrig få några frågor om jämställdhet igen (inte från våra kära råvinklande journalister ivarjefall).

  9. Emma skriver:

    Vad är hipsterjournalist, motsatsen till en skjutjärnsjournalist eller? Tillåt mig småle. Har man inte bättre motargument än ”öh,öh nu tror jag vi får lämna ämnet här..” gentemot en oskolad debattör är väl knappast intervjuteknik ens starka sida.

    I sak håller jag med Paolo även om jag kan tycka att det är lite sorgligt att bara en ex-boxare är modig nog att ta den ideologiska fajten. Glädjande om du kan driva samma fråga Pelle, håller f.ö med dig i synen på politisk styrning här.

    En sak som jag tycker alltid kommer bort i debatten är att precis alla människor faktiskt inte är lämpliga att vara hemma ensam med ett spädbarn någon längre tid. Rimligen bör det då avgöras av familjen själv vad de anser funkar bäst.

    Sedan är det alltid lika kul att tvångskvoteringsivrare förutsätter att alla andra har precis samma förutsättningar som de själva att ekonomiskt och praktiskt lösa en tvångskvoterad föräldraförsäkring. Familjer som inte har samma förutsättningar eller politisk inställning ses som i bästa fall beklagliga undantag som gladeligen offras på det ideologiska altaret…

    När det gäller KD och barnfamiljer tror jag det fortfarande finns en allmän osäkerhet på var de står ideologiskt. Kanske inte så konstigt med dagens ”be om ursäkt för våra åsikter”-retorik.

    Anti-abort/livetsord-fanatikerna har visseligen hållits på mattan av Hägglund ett tag nu. Men tror många är lite för osäkra på var de invalda står för egentligen ideologiskt för att våga stödja dem med en röst. Sedan kan det som tidigare sagt säkert också spela in att KD är ett litet parti som har svårt att få gehör för sina förslag…

  10. [...] Dags att sluta huka sig Okt 05 [...]

  11. Anders skriver:

    En programledare i P3 byter ämne när intervjuoffret börjar prata politiska frågor, spy galla över folk med andra politiska åsikter som han inte gillar och vara allmänt arg (vilket hon måste göra då P3 är Public Service och därmed partipolitiskt obundet). Ja jävlar vad ägd hon blev! Eller inte :)

  12. Andreas skriver:

    KD missar kanske presumtiva väljare som sympatiserar med dem i just denna sakfråga, men jag tror att det är mindre p.g.a. att de inte står för vad de tycker och mer p.g.a. orsaken till varför de tycker som de gör i frågan. Jag tycker t.ex. också att föräldrar ska få bestämma själva över hur de tar ut föräldraförsäkringen, men det beror verkligen inte på att jag delar KD:s värdekonservativa syn på samhället.

  13. Torstensson skriver:

    Paolo, sei la mia anima gemella !

  14. Roger skriver:

    Anders;
    Jag tror att SR har missat hela din briljanta tolking av vad public service och politisk obundenhet egentligen innebär; de har ju ofta bjudet in partirepresentatner, och intervjutat feminister som har ”spytt galla över folk med andra politiska åsikter som de inte gillar och varit allmänt arga”.

    Jag hoppas att du stämmer dem! De enda de någonsin har gjort rätt är att de försökte tysta Paolo Roberto, ja inte för att de själva ville utan för att lagen kräver det som du så insatt påpekar.

  15. dolf skriver:

    Ha ha, radio och tv public service och politiskt obundet. dagens garv.
    Ett par reflektioner på det dock:
    1) att en kanal skulle vara politiskt obunden betyder inte att de som blir intervjuade behöver vara det. Hur skulle det då gå med alla partiledarintervjuer på tv1 och tv2 både i och utanför nyhetsprogrammen?
    2) nu vet jag inte vad bestämmelserna faktiskt säger, men rent logiskt borde samma sak gällla program. Att en kanal är obunden och neutral behöver inte betyda att de enskilda programme är det. Snarare borde det vara så att man har program som speglar olika åsikter/ideologier och uppfattningar. Det är lustigt att man kan visa 100 program som ensidigt varnar för farorna med global uppvärmning (för att ta ett praktiskt exempel) utan att någon lyfter ett ögonbryn, men visas ett program som ifrågasätter blir det genast anmält/fällt för bristande neutralitet om inte programmet ger hälften av utrymmet åt förespråkarna.
    Public media neutralitet är ungefär som jämlikhet, enkelriktad.

Google