Birro om den manliga ensamheten

26 oktober 2011, av Pelle Billing

ensam-man

Marcus Birro målar upp en ganska dyster bild av män i sin senaste krönika:

Män är ensamma. Jag kan inte känna det på något annat sätt. Ju viktigare de vill framställa sig själva (jag hör dit) ju ensammare är de.
Den manliga ensamheten söker flyktvägar. Spriten, arbetet. Det blir viktigare att inte känna något än att känna något, och kanske göra något åt den där svarta korpen som bygger sitt bo någonstans i den manliga medelåldern.
Det är inte kvinnorna som behöver frigöra sig, det är männen. Det är arbetarklassens män i småstäderna som är dagens förlorare. De unga kvinnorna utbildar sig och flyttar till storstaden. Männen blir kvar.

Att män är mer ensamma än kvinnor är välkänt. Var femte man saknar en nära vän medan siffran för kvinnor är var tionde.

Många av oss har nog ett intryck av att det för kvinnor är mer naturligt att börja småprata med varandra än för män, särskilt om man tittar på par i medelåldern.

Frågan är vad detta beror på? Jag kan själv se flera olika faktorer som bidrar.

1) Den manliga sfären har alltid varit mer fokuserad på att göra saker tillsammans än att småprata tillsammans. Vare sig du ingår i ett jaktlag, ett byalag eller ett fotbollslag – så är aktiviteten i centrum. Den kvinnliga sfären har istället varit mer på en och samma plats, och haft samtalet i centrum med barn och vardagssysslor skötes.

I ett modernt samhälle där vi inte alltid behöver samarbeta eller interagera för att överleva (bortom arbetsplatsen), kan många män känna sig vilse när det gäller vänskap. De kanske inte känns helt är naturligt att gå och fika med en kompis – även om detta till viss del är en generationsfråga.

2) Rent biologiskt har män två olika sätt att reagera på fara: fight och flight. Försvara dig eller fly. Kvinnor har en tredje mekanism, som kallas tend and befriend (ta hand om och bli kompis). Istället för att slåss eller fly så kan man ta hand om sin avkomma och söka skydd i sin sociala grupp.

En viktig drivkraft till tend and befriend är troligen hormonet oxytocin, som befrämjar välmående och sociala kontakter. Det kvinnliga könshormonet östrogen ökar effekten av oxytocin, medan det manliga könshormonet testosteron hämmar effekten.

3) Evolutionärt sett har män alltid konkurrerat om position och resurser. Genom att uppnå en god position och ha tillgång till resurser för att försörja en familj, har män blivit populära bland kvinnor. Denna tysta konkurrens om status har lett till ett manligt språk som mer betonar oberoende och fakta, än närhet och känslor. Detta håller på att förändras hos yngre generationer, men det är ett manligt arv.

Kvinnor har inte konkurrerat om position eller resurser, men väl om att få den bästa mannen. Så kvinnornas traditionella ok har inte varit avstånd eller brist på vänskap, utan istället intriger, manipulationer och svek.

Birro beskriver även hur män ofta överger varandra när de stadgar sig:

Förr, innan allting, hade jag massor av vänner. Vi umgicks alltid. Vi definierade varandra. Vi sov över hos varandra, snodde mat inne på Matdax vid Havsörnsgatan, och drack ledan som en drog.
Nu? Jag skickar mejl och sms men ingen svarar. Vi män har övergivit varandra.

Just detta tror jag är centralt för män. Om vi ska undvika att var femte man saknar en nära vän i framtiden, så gäller det att fortsätta odla sina sociala band även när man dras in vardagssnurren.

Män kan inte låta hustrun ta över det sociala livet, för det leder till mannens egna sociala isolering. Så skärpning alla män! Våga bryta ny mark.

Tipstack: Går till Ella!

 

50 kommentarer på “Birro om den manliga ensamheten”

  1. Urk skriver:

    det var vackert/sorgsen skrivet med mycket bra beskrivning på hur män har det.

  2. Joel Johansson skriver:

    Jag tycker att jag klarar mig bra i den situation Birro beskriver. Jag har mitt arbete och mina intressen. Om man inte trivs i sin situation så får man se till att göra något åt det. Jag spenderar de flesta helger ensam framför mitt piano och med folköl. Tillräckligt trivsamt fram till den dagen något annat händer. Man vänjer sig, som Kjell Höglund skaldade :)

    Men det är nog viktigt att odla och bibehålla de relationer man har. Att skaffa nya bekantskaper i vuxen ålder är förmodligen betydligt svårare än då man var ung. Åtminstone i en småstad där ingenting händer.

  3. Mattias skriver:

    Som vanligt går det inte att kommentera hans krönikor. Därmed:

    Birro! Sluta tala för mig! Jag känner inte igen mig! Sluta säg ”vi män”!

    Speciellt roligt att han som enligt egen utsago nästan saknar manliga vänner ändå känner sig säker på hur alla vi män känner.

    Tycker också att jag till en viss del kan hålla med om Joels kommentar, vissa helger önskar jag inget hellre än att få vara ifred och göra mina manliga saker och tänka mina manliga tankar. Har tom hänt jag stängt av telefonen. Jag tror att vad Birro snarare har problem med är ett bekräftelsebehov. Jag är redan trygg i mig och spenderar gärna tid med bara mig.

  4. Jax skriver:

    Birro är ute på en egen resa som är värd respekt, men han gör det offentligt och, som Mattias skriver, han gör sig till talesman för oss andra män. Det blir problematiskt. Sådana eländiga krakar som Birro utmålar oss är vi inte. Fria män ur arbetarklassen väljer sitt liv liksom alla andra. Det är ringaktande att skriva att ”Männen blir kvar” som några viljelösa kollin. Kvinnor är ytligare och mer symbolorienterade än män och det är kanske finare att bo i stora staden, men saknas kvinnor på landet så går det ju att annonsera eller importera. Förutom språkförbistring har inte svenska kvinnor några speciella företräden framför utländska. Snarare tvärt om. På landet och i små städer är män dessutom förmodligen mindre ensamma än män i storstäder.

  5. Patrik skriver:

    Kloka tankar!

  6. Aktivarum skriver:

    Pelle Billing:

    ”1) Den manliga sfären har alltid varit mer fokuserad på att göra saker tillsammans än att småprata tillsammans.”

    Varför skulle personer som småpratar tillsammans vara mindre ensamma än personer som GÖR saker tillsammans? Ärligt talat det här med ensamheten är bara en till diskriminering. Läs Roy Baumeisters sågning av påståendet ”kvinnor är mer sociala än män” Baumeister konstaterar att hela påståendet lever på iden att männen skall vara sociala på samma sätt som kvinnor.

    Vi skall alla bli kvinnor. (Adam Carolla)

    ”Vare sig du ingår i ett jaktlag, ett byalag eller ett fotbollslag – så är aktiviteten i centrum. Den kvinnliga sfären har istället varit mer på en och samma plats, och haft samtalet i centrum med barn och vardagssysslor skötes.”

    Vare sig du pratar om män eller kvinnor sä är aktiviteten i centrum. Poängen är att män och kvinnor ägnar sig åt OLIKA aktiviteter. För kvinnor är vanligen en och samma aktivitet det ständiga centrumet som överskuggar allt annat. Inom PUA kan du utnyttja detta. Istället för att försöka imponera på kvinnan så letar du rätt på en kille som enligt dig är perfekt åt henne och knuffar henne i den riktningen.

    ”I ett modernt samhälle där vi inte alltid behöver samarbeta eller interagera för att överleva (bortom arbetsplatsen), kan många män känna sig vilse när det gäller vänskap. De kanske inte känns helt är naturligt att gå och fika med en kompis – även om detta till viss del är en generationsfråga.”

    Åter läs Baumeister. Två kvinnor funkar bättre än tre, Tre män funkar bättre än två. Kvinnor är interpersonella, de vill helst fokusera allt på en och samma person. Män är teambuilders, de vill vara några stycken som gör samma sak. Den enda generationsfrågan är att pressa män att göra mer vad som passar kvinnor och mindre vad som passar dem själva. Dvs att skapa självuppoffrande betamän som inte ser till sina egna behov.

    ”2) Rent biologiskt har män två olika sätt att reagera på fara: fight och flight. Försvara dig eller fly. Kvinnor har en tredje mekanism, som kallas tend and befriend (ta hand om och bli kompis). Istället för att slåss eller fly så kan man ta hand om sin avkomma och söka skydd i sin sociala grupp.”

    Män blir lika mycket vänner som kvinnor. Åter är det bara två olika sätt att göra precis samma sak. Poängen är att bägge behövs i uppfostran för att skapa kompletta vuxna individer.

    ”En viktig drivkraft till tend and befriend är troligen hormonet oxytocin, som befrämjar välmående och sociala kontakter. Det kvinnliga könshormonet östrogen ökar effekten av oxytocin, medan det manliga könshormonet testosteron hämmar effekten.”

    Testosteron är ett hormon som ökar tävlan i vad än man behöver tävla i. Kvinnliga hormon ökar sannolikheten för kvinnliga metoder att bilda grupper. Manliga hormon ökar sannolikheten för manliga metoder att bilda grupper. Det finns ingen empririsk grund för påståendet att män tjänar på att bete sig mer som kvinnor.

    ”3) Evolutionärt sett har män alltid konkurrerat om position och resurser. Genom att uppnå en god position och ha tillgång till resurser för att försörja en familj, har män blivit populära bland kvinnor.”

    Vilket är världens drivande motor (Henry Laasanen)

    ”Denna tysta konkurrens om status har lett till ett manligt språk som mer betonar oberoende och fakta, än närhet och känslor. Detta håller på att förändras hos yngre generationer, men det är ett manligt arv.”

    Ingenting håller på att förändras i den yngre generationen. Det är vinnare, det är förlorare och det är inte personer dåliga på tävlan som är vinnarna och många av kvinnorna i den yngre generationen har gift sig med män i den äldre generationen. Nu senast en 23 årig svensk kvinna gifte sig med en skådespelare som är 50+ whats new? Samma fenomen i Martin Kellermans nutidsdrama Rocky där nya flickvännen Edith är en generation yngre.

    ”Kvinnor har inte konkurrerat om position eller resurser, men väl om att få den bästa mannen. Så kvinnornas traditionella ok har inte varit avstånd eller brist på vänskap, utan istället intriger, manipulationer och svek.”

    Ja och påståenden att män skall ändras är just svek – mot mannen.

    ”Birro beskriver även hur män ofta överger varandra när de stadgar sig”

    Såklart han gör det. Om han istället säger att kvinnor säger åt SIN pojkvän att spendera mer tid med henne och mindre tid med polarna så blir han ju hudflängd. Jobbar man i media så finns inga krav från kvinnor i relationer. Jobbar man i media har ingen kvinna dumpat killen för att han inte fokuserade på henne. Undantaget om man är Svart och heter Chris Rock för då påpekade man redan för flera år sedan detta faktum.

    http://www.youtube.com/watch?v=vnU7g4m0XmU

    ”Förr, innan allting, hade jag massor av vänner. Vi umgicks alltid. Vi definierade varandra. Vi sov över hos varandra, snodde mat inne på Matdax vid Havsörnsgatan, och drack ledan som en drog.
    Nu? Jag skickar mejl och sms men ingen svarar. Vi män har övergivit varandra.”

    Jupp, Chris Rock säger relationship is all about one person, HER, sedan är det vi män som övergivet varandra. Bra logik där av Birro.

    ”Just detta tror jag är centralt för män. Om vi ska undvika att var femte man saknar en nära vän i framtiden, så gäller det att fortsätta odla sina sociala band även när man dras in vardagssnurren.”

    Det centrala för män är att ha relationer som är jämställda. Dvs där mannen bestämmer vissa saker och kvinnan vissa saker.

    När kvinnan bestämmer i relationen så tappar mannen kontakten med sina vänner. Ingen klagar någonsin över detta. När däremot mannen isolerar henne från hennes vänner kallas det förtryck.

    ”Män kan inte låta hustrun ta över det sociala livet, för det leder till mannens egna sociala isolering. Så skärpning alla män! Våga bryta ny mark.”

    När var det sist du såg en socialt isolerad kvinna få skulden för att den svartsjuka pojkvännen hade isolerat henne? Man är TVÅ personer i en relation. Om mannen inte har sina vänner kvar kanske det är dags att fråga vilket värde flickvänner sätter på att se till han har sina vänner kvar?

    Avslutningvis.
    1. Våga ändra er män
    2. Ändra dig annars vill ingen tjej ha dig

    Dessa är två av de värsta härskartekniker en man kan utsättas för. Säg sålunda inte att män skall våga ändra en massa saker i sitt privatliv.

  7. Matias skriver:

    @Aktivarum

    Jep, ett parförhållande (med en genomsnittskvinna) är en kvinnlig institution dvs. på kvinnliga villkor, kanske tom. alltid mer eller mindre varit det?

    Kvinnan behöver inte mera en man som försörjare så hon behöver inte ingå ett förhållande/äktenskap pga. detta skäl, men det betyder inte att förhandlingspositionerna nu äntligen blivit jämställda, tvärtemot har det betytt att Kvinnan är nästan helt oberoende av Mannen och ingår förhållanden med Mannen endast om det är på hennes villkor. Om mannen inte går med på dessa villkor, blir det inget förhållande. Varför gör hon så? Svar: för att hon kan, hon hittar alltid en man som går med på detta cirkus.

    För en kvinna idag är det lättare att hitta en jämställd man och få ett ömsesidigt jämställt förhållande, än det är för en man att få ett jämställt förhållande med en kvinna. Men ändå diskuteras parförhållandets jämställdhetsproblematik i vår kultur på det sättet att mannen ska förändras så att kvinnan kan bli mera oberoende dvs. jämställd. Det är bara bullshit! Kvinnan är ett större problem för jämställdheten idag än vad män är och könslighet är ett större problem för mannen än det är för kvinnan. Idag alltså.

  8. leifer skriver:

    Lite märkligt detta att män aldrig duger som dom är, medan kvinnor alltid få höra att dom duger som dom är och att det istället är omgivningen som det är fel på.

    Birros resonemang har bärighet tycker jag och han tar just upp det underläge ”arbetarklassens” män befinner sig i gentemot kvinnor. En del av dessa män skaffar sig s.k. importfruar, men då målas det förtsås upp i media som nåt fult och dåligt. Dvs kvinnor far illa av det med.

    Alltid männen det är fel på…

  9. Magnus skriver:

    Känner igen mig mycket i det här. ^^

  10. klas skriver:

    Bra och modigt skrivet!

    Många är ensamma i vårt land och det kan säkert vara så att det är olika strategier för kvinnor respektive män för att komma ur ensamheten och hitta nya vägar.

    Jag tror till exempel att vi män behöver prata om mäns ensamhet med varandra utan att kvinnor är närvarande. (Både generellt och ur vår egen verklighet – vår egen ensamhet). Jag tror att det är en strategi som vi män behöver följa.

    Din blogg läses och upskattas av många (en av dessa är jag) och jag tror att den skulle uppskattas ännu mer om den även innehöll mer goda exempel. Nu finns det kanske inte så många, ännu?

  11. Pelle Billing skriver:

    Aktivarum,

    ”Varför skulle personer som småpratar tillsammans vara mindre ensamma än personer som GÖR saker tillsammans?”

    Vem har sagt att de är mer ensamma?

    ”Läs Roy Baumeisters sågning av påståendet “kvinnor är mer sociala än män” Baumeister konstaterar att hela påståendet lever på iden att männen skall vara sociala på samma sätt som kvinnor.”

    Jag var förste jämställdhetsbloggaren i Sverige som skrev om Baumeister. Har du glömt det?

    När har jag för övrigt sagt att män är mindra sociala än kvinnor? Det enda jag konstaterat är att i Sverige på 2000-talet finns det fler män som saknar en nära vän. Det är fakta, ingen åsikt.

    ”Vare sig du pratar om män eller kvinnor sä är aktiviteten i centrum.”

    Nej, inte alls. Det finns en klar genomsnittlig skillnad.

    ”Den enda generationsfrågan är att pressa män att göra mer vad som passar kvinnor och mindre vad som passar dem själva.”

    Har jag pressat män att göra mer av vad som passar kvinnor? Hur då?

    ”Män blir lika mycket vänner som kvinnor.”

    Jo, många män blir det. Fast fler män blir utan nära vän.

    ”Ja och påståenden att män skall ändras är just svek – mot mannen.”

    Uppmaningar och tips om att utveckla sig är inget svek. Det är ett svek att hålla käften om det ser illa ut.
    En man som överger sina polare för att blidka sin fru tappar sitt eget nätverk. Dessutom framstår han som en toffel för frun, vilket är oattraktivt. Så det är lose-lose för mannen. Att i detta läget uppmana mannen att ta tillbaka sina pungkulor, fortsätta träffa sina polare och markera inför hustrun att hon inte styr honom är win-win för mannen.

    ”Jupp, Chris Rock säger relationship is all about one person, HER, sedan är det vi män som övergivet varandra. Bra logik där av Birro.”

    Samtidigt är det männen som tillåter kvinnan att vara i centrum i så fall, av rädsla av att förlora henne. Det paradoxala (och detta vet du mkt väl) är att om mannen ställer krav på sin kvinna och gör mer som han vill så är risken *mindre* att hon ska lämna honom.
    Chansen att en kvinna kommer att ändra sig spontant i ett förhållande som hon styr är minimalt. Mannen har däremot alla chanser att få till stånd en förändring.

    ”När var det sist du såg en socialt isolerad kvinna få skulden för att den svartsjuka pojkvännen hade isolerat henne? Man är TVÅ personer i en relation. Om mannen inte har sina vänner kvar kanske det är dags att fråga vilket värde flickvänner sätter på att se till han har sina vänner kvar?”

    Visst, det finns en stark dubbelmoral här. Män ses som drivande och kvinnor ses som reaktiva.
    En sak man kan göra åt detta är opinionsbildning, vilket både du och jag gör.
    Men en lika viktig sak är att individuella män, en i taget, återtar sina pungkulor och hävdar sin egen rätt i förhållandet. Dessutom är det den typen av agerande hos mannen som är attraktivt. Win-win, alltså.

    ”Avslutningvis.
    1. Våga ändra er män
    2. Ändra dig annars vill ingen tjej ha dig

    Dessa är två av de värsta härskartekniker en man kan utsättas för. Säg sålunda inte att män skall våga ändra en massa saker i sitt privatliv.”

    Jag säger inte att män ska ändra sig. Inte egentligen. Utan budskapet är att män ska sluta ‘bend over backwards’ för att anpassa sig till sin kvinna. Genom att vara sig själv, kräva rätten till sina polare och friheten att träffa dem, så blir han samtidigt mer attraktiv i hennes ögon.

    Så att (vissa) män behöver vakna och ändra på saker betyder inte att de ska bli någon annan. Utan det handlar om att de ska sluta sudda ut sina egna behov för kvinnans skulle och bli sig själva igen.

  12. leifer skriver:

    Frågan är om dessa män inte skulle få både mer respekt (och ses som sexigare) från kvinnor, och kännas sig mindre ensamma, om dom blev religiösa!

    Detta säger jag, trots att jag är ateist.

    Men det är rätt sjukt vad vårt samhälle nu sparkar på männen.

  13. John Nilsson skriver:

    Pelle Billing, kl. 17:11 (min fetning):
    ”Uppmaningar och tips om att utveckla sig är inget svek. Det är ett svek att hålla käften om det ser illa ut.
    En man som överger sina polare för att blidka sin fru tappar sitt eget nätverk. Dessutom framstår han som en toffel för frun, vilket är oattraktivt. Så det är lose-lose för mannen. Att i detta läget uppmana mannen att ta tillbaka sina pungkulor, fortsätta träffa sina polare och markera inför hustrun att hon inte styr honom är win-win för mannen.”

    Så sant – mycket bra skrivet! Och eftersom du återkommer till pungkulorna, vill jag bidra med en glad låt med den stolta titeln ”Big Balls”:
    http://www.youtube.com/watch?v=7YUuyzQDmjY

    (Den rätt finurliga texten: http://www.lyricsmode.com/lyrics/a/ac_dc/big_balls.html )

    Tyvärr ligger ju den internationella mansdagen ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Internationella_mansdagen ) inte så bra i tid för karnevaler (19:e november), men det vore väl en bra låt i en kommande ”mansrevy” alla fall? Vore inte det kul och viktigt? Att fira oss män på ett bitvis skämtsamt och bitvis allvarligt sätt, på en scen? Att med en varm humor och glimten i ögat ”ta tillbaka våra pungkulor”, och samtidigt ge utrymme för ett antal mansfrågor på mera allvar och en önskan om att resa sig ur misandri-träsket? Vi kanske rentav, med förenade krafter, så småningom skulle kunna erbjuda Kungliga Dramatiska SCUM Teatern att bredda sitt utbud?

  14. Galne Gunnar skriver:

    För ett par månader sedan skrevs det i norska tidningar om att massmördaren Anders Bering Breivik fick en massa kärleksbrev till häktet, från kvinnor över hela världen. Frågan väcktes kring varför detta fenomen verkar gälla enbart kvinnor.

    I TV4-klippet nedan kan en intervju med ekonomiprofessorn Micael Dahlén ses, där han bl.a. berättar om hur han lagt ut falska profiler på datingsajter i samband med att han gjorde research för sin nya bok ”Monster”, som handlar om massmördare. I dessa profiler beskrev han och några kollegor sig, som sig själva i vissa profiler, och i andra använde de exakt samma beskrivning men med tillägget att de hade begått ett mord.

    Som hastigast nämner Dahlén att någon av profilerna var en kvinna som begått mord, och att de till den profilen fick en massa män som hörde av sig med friarbrev. Alltså gäller att inte enbart kvinnor attraheras av massmördare – utan även män – men att det är vanligare att vi hör talas om kvinnorna eftersom de flesta mördare är män.

    Som sagt, han nämner detta kort så de flesta frågor återstår, men för alla vi som är intresserade av jämställdhet, och såväl likheter som skillnader mellan könen, så är detta en intressant aptitretare som iallafall får mig att vilja ta reda på mer.

    Titta på hela intervjun, den är mycket intressant! Den biten jag tar upp ovan, kan ses mellan c:a 14-16 minuter.

  15. leifer skriver:

    Galne Gunnar

    I fängelsernas väntsalar sitter kvinnor och hoppas på att få en chans med tungt kriminella män, det omvända förekommer knappast.

    Åmselemördaren, Juha Valjakkala har varit gift ett otal antal gånger. Han får automatiskt mer respekt/vördnad/kärlek av kvinnor, än en vanlig laglydig jämställd svensk man.

  16. Galne Gunnar skriver:

    @ leifer:

    ”I fängelsernas väntsalar sitter kvinnor och hoppas på att få en chans med tungt kriminella män, det omvända förekommer knappast.”

    En anledning till att det omvända knappt förekommer är att de allra flesta mördare är män, och att det således finns få kvinnliga mördare som överhuvudtaget kan locka till sig beundrare. Jag kan på rak arm nämna ett dussintal manliga massmördare, men inte en enda kvinnlig. Kan du?

  17. Andreas Nurbo skriver:

    Jag tror knappast var femte man som saknar nära vän har övergivit dem för sin fru. Det är snarare så att de inte hade någon/några från början.
    Det handlar inte grow some balls osv.

    Ibland blir det alldeles för mycket ”riktiga män” snack bland manliga jämställdister. Män är en divergerad grupp, alla män är inte likadana, det är mycket sannolikt att det finns många män som har andra behov men pågrund av den manliga sociala miljön så utesluts de känslomässigt eller tetas med. (Man får ju tåla lite och annat manligt skitsnack)

    Sen det här sitsnacket med att män ska bli mer som kvinnor. Det kanske är så att en stor grupp män har ett behov av samma typ av sociala relationer som många kvinnor har men då män generellt inte är sådana blir det svårt att skaffa sig den typen.
    Det finns ju många historier om män som har problem men inte snackar om dem med gänget för män snackar inte om sådana saker och att det är negativt för dem. Att bara ha det i huvudet hjälper ju inte.

    Många av er hyllar Warren Farrell men samtidigt totalt ignorerar det han säger i precis dessa frågor.

  18. leifer skriver:

    Gunnar

    Är inte bara massmördare som drar till sig kvinnor!

    Vilka män tänder på kvinnor som begår brott och sitter inne? Och skulle då dessa kvinnor vara intresserade av såna män?

  19. leifer skriver:

    Andreas
    ”Jag tror knappast var femte man som saknar nära vän har övergivit dem för sin fru. Det är snarare så att de inte hade någon/några från början.”

    Det är väl närmast lika illa? Eller vad menar du?

  20. Andreas Nurbo skriver:

    leifer: Nej det är snarare värre skulle jag vilja påstå. Att kunna välja bort är en sak, att inte kunna något helt annat.
    Men det rimmar illa med köret att män ska skaffa sig ryggrad och pungkulor.
    Det blir ofta tämligen macho i dessa diskussioner. Sen blir det hela men det gäller inte mig så det problemet finns inte. Om problemet finns är det ett individproblem så. Män hjälper inte varandra män är trygga i sig ”själva”. Ensam är stark osv. Vilket är undertonerna (tycker jag i både inledande inlägg samt många kommentarer).
    Att män börjar bry sig om varandra mer kan knappast vara till nackdel för män.
    LIte därför mansrörelsen är ett sådant fiasko, män bryr sig inte om andra män (för at hårddra det).

  21. leifer skriver:

    Andreas
    ”Men det rimmar illa med köret att män ska skaffa sig ryggrad och pungkulor.”

    Kan jag hålla med om, men det har jag aldrig sagt, tvärtom!

    Jag ser f.ö. också att medelklassmän snarare är mest lurade i detta med ”ensam är stark”. Arbetarklass, speciellt invandrarmän, är mycket bättre på att bygga starka sociala nätverk där man stöttar varandra, både ekonomiskt och socialt. Men även faktiskt överklassen! Dom till och med skickar barnen till speciella internatskolor så att dom bygger nätverk tidigt.

  22. Torstensson skriver:

    Leifer

    Men man kan skaffa sociala nätverk med kvinnor också som värderrar saker och ting lite annorlunda än etniskt svenska. Det starkaste sociala nätverket är familjen.

    Detta uttalande ter sig märkligt för många svenskar eftersom en familj i Sverige består av 4 personer om man nu ska gå till mamma , pappa och 2 barn . Det är den vanligaste kan jag tänka mig. Den svenska kille som völjer en tjej från en sydländk kultur får hela familjen.

    Sen håller jag med Andreas Nurbo. Inte fanken hjälper vi män varandra i samma utsträckning som tjejer. Det finns ett större avstånd mellan oss män på genusnytt och även här än de du kan hitta på feministiska forum. Sen är andra män skiträdda för att få bögstämpel osv.

    Vissa har tillochmed reagerat med att machoattityd när någon har en annan åsikt typ det som hände dig när en kille blev så arg så han jättegärna ville göra en öga för öga grej även om han galant snackade sig ur den saken. Sen är tonen på genusnytt riktigt tråkigt ibland, vissa har en sådan machoattityd att man tröttnar. Åtminstone jag, men sen vem är jag att klaga över detta. Skillnaderna är också rätt stora inom Sverige bland etniska svenskar. När jag gjorde lumpen , jag är från gbg-området så föstes vi göteborgare ihop med dom vi kallade bönder. Alltså detta var verkligen bönder i sin rätta mening, söner till lantbrukare osv från Småland och Värmland. Dom hade en machoattityd som var tydlig, prata ALDRIG känslor, hälsa aldrig med en kram, något vi lite hippare killar gjorde och kanske mest malmöborna som nästan var exotiska för oss i hur de tog hand om varandra lite annorlunda. Malmöborna i sin tur avskydde norr-skåningarna för dom var ungefär som de där bondesönerna, aldrig prata känslor, hade svårt att vara ödmjuk osv. Det är en av anledningen till att jag absolut inte klarar av landsbygden, jag måste ha betong och höghus runt mig annars mår jag direkt dåligt.

    Jag brukar skämta och säga att jag är en homosexuell man i en heterosexuell kropp. Något skämtsamt men jag tror att heteromän behöver lära mycket av homomän. Även om det finns råbarkade typer där också naturligtvis.

  23. Pelle Billing skriver:

    Givetvis är det individuellt. Men jag tror att många män skulle må bra av att dels bli lite ”hårdare” (stå på sig när det behövs), dels bli mjukare (öppna sig för andra människor ibland).

    Det som lätt händer i ett land med en negativ mansbild är att män blir ”avstängda”. Och då är det både ”hårda” och ”mjuka” kvaliteter som behövs för att må bättre igen.

    Detta är så klart bara min åsikt, och de individuella variationerna är stora. Men som sagt jag tror på både och, inte antingen eller.

    Och jag hoppas verkligen inte att vi har macho-attityd i detta kommentarsfält. Det lilla och det personliga måste vara lika tillåtet som det svepande och resonerande.

  24. Pelle Billing skriver:

    John N,

    Mansrevy skulle vara kul :)

  25. leifer skriver:

    Torstensson

    Bra analys där!

    Man kan säkert diskutera hur män ska vara eller lära sig att vara män, en människa med (rätt) integritet etc. Det som intressant här är väl att kvinnorörelsen väl aldrig diskuterar i liknande termer om kvinnor? Dvs att dom ska ändra på sig på nåt sätt, för att passa in. Istället har dom väl slagit näven i bordet och sagt att nu får det f-n vara nog! Att dom inte kommer anpassa sig mer. Är det inte detta svenska män borde göra?

    Men istället när vi diskuterar mansfrågor så är det väl så att snacket om att förändra mannen väl aldrig varit så stor. Männen duger alltså INTE som dom är. Särskilt tydligen då inte svenska män, som ju är världens mest jämställda. Hur är det möjligt?

    Det du sen säger om att män inte behöver varandra undrar jag dock över. Historiskt tror jag män byggt nätverk noga. I arbetslivet och i andra sociala sammanhang. Även varit med i olika typer av sammanslutningar eller byggt nätverk genom fritidssysselsättning. Istället tror jag det är socialismen i Sverige som rätt mycket lurat männen att tro att staten ska lösa alla problem. Och vad vi sett nu av feminismen och vänstern så har ju männen då blivit rätt bra grundlurade.

    Själv uppskattar jag den svenska mjukare typen av manlighet/män. Och tycker det är nåt man ska stå upp för och vara stolt över. Ex inte då acceptera skitsnack från vissa invandrare som menar att svenska män är omanliga, när det dessutom mycket väl i sån fall kan vara tvärtom. Helt klart är dock att manlighet är ett känsligt kapitel för män idag, och anledning är ju just menar jag att männen numera är i underläge i reproduktionen. Många försöker då kompensera manlighet för att på så sätt få mer makt inom reproduktionen. Ett sätt är att bygga upp en mer klassisk typ av manlighet utseendemässigt och beteendemässigt. Ett annat är att försöka bli rik och/eller känd. Ytterligare ett är att bli riktigt duktig på nåt som efterfrågas. Oavsett metod så handlar ju igen manlighet om prestationer, dvs männen duger då inte ”som dom är”. Och det var detta jag tycker en mansrörelse borde säga ifrån om, nu får det f-n vara nog alltså, vi tänker inte förändra oss mer typ.

  26. Andreas Nurbo skriver:

    Pelle Billing: Detta har ingenting med ett lands negativa mansbild att göra. Sånt här går ju tillbaka årtionden och samma saker finns i flera olika länder.
    Det är snarare män som har ett, för många av dem, negativt beteende. Relationen till sjukvård osv är ett tydligt exempel.

  27. Pelle Billing skriver:

    Andreas N,

    Mansfrågor är förvisso en kombination av de problem som den traditionella mansrollen orsakar (försumbarhet, hemlöshet, självmord, ovilja att söka hjälp, osv) samt de problem som statsfeminismen har skapat.

    Sedan vet jag inte helt vad du syftar på som inte har med landets negativa mansbild och göra och vad jag skulle ha skrivit om detta.

  28. Andreas Nurbo skriver:

    Pelle Billing: Se kommentar 23
    Nja statsfeminismen har bara skapat en bråkdel av dem. Resten är mansrollens problem. Skydda kvinnor inte skydda män osv. Individer inte grupper osv.
    Statsfeminismen har skapat ett sjukt debattklimat dock.

  29. Man United skriver:

    Marcus Birro har beröringspunkter med Strindberg som skildrar ”människor”. Strindberg var i gruppen med vänster liberala kring Hjalmar Branting. Marcus och Peter Birro har väldigt intressanta och nyansrika berättelser som ifrågasätter värdegrunder och med penseldrag av socialistiska kristna katolska värderingar. Det ger hopp för förståelse för vår omvärld och en mer human inställning till mänskligheten att använda empati och lära sig av erfarenheter och misstag. Vårt förakt för svaghet. Jämställdhet handlar om människan, om kvinnor och män. Det har feminismen och kvinnorörelsen misslyckat med dvs Ena istället för att skapa motsättningar och visa förakt för svaghet.

    Pappatexter
    Av Marcus Birro

    ”Lyriskt, utlämnande och provocerande

    ”Den här boken samlar mina texter om faderskap, om det svåra, underbara och grundläggande i att vara en far. Det är en hyllning till livet och kärleken …”/Marcus Birro

    Marcus Birro har i bloggar och i krönikor skrivit om sin längtan efter att bli far och om livet som pappa till först Milo och sedan i höstas också Mimmi.

    I Pappatexter har han samlat sina bästa texter om faderskap. Det är lyriskt vackra texter om kärleken till barnen, utlämnande texter om vardagens gråhet och känslan av att inte räcka till och skarpa iakttagelser och funderingar kring vad det innebär att vara pappa i dagens Sverige.

    Pappatexter är både en perfekt bok för alla fäder och en intressant debattskrift om föräldraskap.”

    http://www.damm.se/Bocker/Bokpresentationssida/?articleId=7797

  30. Galne Gunnar skriver:

    @ Pelle Billing och Aktivarum:

    ”Avslutningvis.
    1. Våga ändra er män
    2. Ändra dig annars vill ingen tjej ha dig

    Dessa är två av de värsta härskartekniker en man kan utsättas för. Säg sålunda inte att män skall våga ändra en massa saker i sitt privatliv.”

    Jag säger inte att män ska ändra sig. Inte egentligen. Utan budskapet är att män ska sluta ‘bend over backwards’ för att anpassa sig till sin kvinna. Genom att vara sig själv, kräva rätten till sina polare och friheten att träffa dem, så blir han samtidigt mer attraktiv i hennes ögon.

    Så att (vissa) män behöver vakna och ändra på saker betyder inte att de ska bli någon annan. Utan det handlar om att de ska sluta sudda ut sina egna behov för kvinnans skulle och bli sig själva igen.”

    Klart att vissa män (och kvinnor) behöver ändra sig! Ett stort problem i dages samhälle är att många människor aldrig får höra – och begripa – sanningen om sig själva, förrän de blir vuxna och blir nobbade av det motsatta könet, av arbetsgivare, av samhället i stort…

    Ponera att vi har en snubbe på 25 år, som är arbetslös, självosäker; utan utbildning, körkort, flickvän eller egen lya; att inte säga att den här snubben behöver ändra sig är att göra honom en stor otjänst. Det är fullkomligt självklart att han måste ändra på sig!

    Däremot så ska vare sig män eller kvinnor ”by default” få höra att de behöver ändra på sig. Naturligtvis beror det på varje enskild individs individuella livssituation.

  31. Emma skriver:

    Håller med Galne Gunnar, klart att alla människor kan behöva ändra på sig ibland. Finns inget så patetiskt som långvariga singelkillar/tjejer med kilometerlånga kravlistor på egenskaper hos en potentiell partner som blir upprörda vid minsta antydningen att d e kanske skulle behöva ändra en millimeter på sig själva. Tycker du att det verkar svårt att få förhållanden att funka, börja med att se dig själv i spegeln och fråga dig själv vad d u kan tillföra någon annan istället för att intala dig själv att det är fel på alla kvinnor/män.

    Dessutom undrar jag vilken åldersgrupp av kvinnor ni haft förhållanden med som i n t e tycker att det är viktigt att mannen bibehåller kontakten med släkt och vänner. Vem utom extrema kontrollfreaks vill att ens älskling ska riskera att stå ensam utan socialt nätverk om det skulle hända en själv ngt eller förhållandet tog slut?

  32. leifer skriver:

    Galne Gunnar, jag använder din text och byter ut kille mot tjej.

    ”Ponera att vi har en brud på 25 år, som är arbetslös, självosäker; utan utbildning, körkort, pojkvän eller egen lya; att inte säga att den här bruden behöver ändra sig är att göra henne en stor otjänst. Det är fullkomligt självklart att hon måste ändra på sig!”

    Är det så självklart då? Och är det givet hennes fel att hon är arbetslös?

    Dessutom kan hon rätt lätt få en pojkvän ändå! I alla fall lättare än det omvända.
    Hon kan dessutom lättare får enkla servicejobb än en snubbe, inom t.ex. butik, cafe och dyl. Och dessutom påverar inte låglönejobb hennes makt och status inom reproduktionen speciellt mycket, snarare kan det vara en fördel för henne. Hon har även möjlighet att göra s.k. barnkarriär (ex genom en inseminationsresa till Danmark), med barn som vapen är hon garanterad försörjning.

  33. Andreas Nurbo skriver:

    Galen Gunnar: Varför ta det mest extrema fallet du kan komma på? Är ju bara löjligt. Det kan ju vara så att folk måste ändras gemensamt för att saker ska ha effekt. Ungefär som att minska miljöpåverkan att en sopsorterar spelar ingen roll men om 100 miljoner gör det så påverkar det.

    Emma: Igen extremfall. Bara för att man är ensam betyder inte det att man har långa kravlistor. Det kan ju vara så att personen inte stämmer inte på andras kravlistor.

    Sen när du ska ändra på dig måste du ju veta vad det är du ska ändra på. Att gå från att vara ensam till att få nära vänner kan vara jäkligt jobbigt och det kan tom vara omöjligt om du inte vet hur du ska börja. Inte vet varför folk inte gilla dig från första början osv.

    Är skitlöjligt när folk som uppenbart verkar ha det bra säger till andra att lyfta sig i håret. Deprimerad? Äh du ska bara träffa lite folk.

  34. John Nilsson skriver:

    Galne Gunnar säger, kl 13:45:
    ”Klart att vissa män (och kvinnor) behöver ändra sig! Ett stort problem i dages samhälle är att många människor aldrig får höra – och begripa – sanningen om sig själva, förrän de blir vuxna och blir nobbade av det motsatta könet, av arbetsgivare, av samhället i stort…

    Ponera att vi har en snubbe på 25 år, som är arbetslös, självosäker; utan utbildning, körkort, flickvän eller egen lya; att inte säga att den här snubben behöver ändra sig är att göra honom en stor otjänst. Det är fullkomligt självklart att han måste ändra på sig!”

    Ja och nej. Gissningsvis har en sådan person lång väg att gå till allt det du nämner, om det ens ligger inom möjligheternas ram för honom eller henne. Men om det gör det, behöver antagligen en sådan person först få bli lyssnad på, bli förstådd och själv få förståelse för sig själv och varför han eller hon hamnat där vederbörande är. Att han eller hon inte är som andra och saknar det som andra har, torde denna person redan vara smärtsamt medveten om – liksom av behovet av förändring.

    För hur ska man kunna komma vidare i livet, om man inte ens själv har förstått hur man har hamnat där man hamnat? Om jag inte har förstått vad jag gjort för fel, eller vad andra har gjort för fel mot mig – och hur mycket energi jag antagligen fått lägga på olika former av (ineffektiva) försvar mot en ogynnsam omgivning – hur skall jag då veta vad som är rätt att göra eller vad som verkligen kan leda mig fram till det jag önskar? Att i första hand kräva förändring av en sådan person tror jag är kontraproduktivt. Att lyssna på, försöka förstå och visa medkänsla med personen tror jag däremot är konstruktivt och den bästa vägen att gå – även om det kräver mer av mig eller samhället och tar längre tid. Som David Lenzflor sagt i sentensen /eller dikten?) ”Vändpunkten”:

    ”Det var inte
    det färdiga svaret,
    expertförklaringen,
    du bäst behövde.

    Det var respekten
    för egen skaparkraft
    och förmåga
    att själv gå vidare.

    Då föddes hoppet,
    skapades tillförsikten
    och du vågade
    förändringen.”

    ( http://tantvitro.blogspot.com/2008/10/hur-hjlper-vi-bst-varandra.html )

    Jag tror att framtidens samhälle kommer att satsa mycket mera resurser på att hjälpa människor som mår dåligt. Man kommer att se det som nödvändiga investeringar, som återbetalar sig i många generationer framöver, både genom den inverkan hjälpen har på den som mått dåligt och på den som varit delaktig i att hjälpa. I ett samhälle som på detta sätt visar att det värnar om sina medborgare, kommer människor att känna sig trygga, må bra, vara tacksamma mot samhället och vilja bidra kreativt till att göra tillvaron ännu bättre för alla samhällsmedborgare. Ju mindre energi som åtgår till psykologiska problem och försvar (depression, missbruk etc), desto mera energi kommer individerna att ha i sina liv. Ju mindre energi som behöver ägnas åt oro för hur man ska klara sig om man blir arbetslös eller sjuk, desto mera energi kan användas för faktiskt produktivt arbete för samhällets och ens eget bästa,

  35. John Nilsson skriver:

    Fortsättning på det ovanstående:

    De samhällen som har de medborgare som mår och fungerar bäst, kommer att vara framgångsrikast – åtminstone i det långa loppet. Lycka kommer att vara den hårdvaluta värderingsinstituten kommer att använda sig av i sina rankningar av olika stater, regioner etc. Medborgarnas personliga förankring och frid med livet, kommer att vara den valutareserv man tillmäter störst betydelse, framför gjutna tackor av metall (som idag).

  36. Hamstrn skriver:

    Andreas Nurbo

    Du utgår ifrån att män och kvinnor bearbetar känslor på samma sätt. Vad baserar du det på?

  37. Pelle Billing skriver:

    Denna tråd visar om något att män är intresserade av dessa frågor och reflekterar över dem!

    (Även Emma – ingen glömd!)

  38. leifer skriver:

    Gunnar

    En sak till att säga om snubben på 25 som är arbetslös och saknar framtidsutsikter. Det är den stora risken för en kriminell bana och vad det kostar samhället. Dvs det är då en icke önskvärd förändring, av den förändring du tyckte var självklar.

    Jag kan inte komma ifrån att du tycks ha en gängse syn på män och att din beskrivning då faller in på “Deadbeats” (även kallat ”losers”) dvs den oambitiösa slöfocken och att han då bara har sig själv att skylla, ingenting annat. Detta trots att vi vet att dagens samhällsbygge har ett problem med att den slår ut massor av unga män. För att använda en feministiska term, det handlar då om strukturella orättvisor mot män! Det som är förvånande är väl då att både du och feminismen tydligen står enade i er åsikt om dessa män. Man kan också mycket väl tänka sig att detta ses som värre till och med än att vara kriminell! Den kriminella mannens ses ju dessutom som offer i vårt vänstersamhälle. Och inte talar man så respektlöst heller om kriminella män, som laglydiga ”losers”.

  39. Galne Gunnar skriver:

    @ Emma:

    Jag håller helt med dig!

    @ leifer:

    Ja, det är helt självklart att även tjejen behöver ändra på sig om rollerna är ombytta. Jag skulle aldrig bli tillsammans med en tjej med ett sådant liv, då det säger väldigt mycket negativt om hennes personlighet; egenskaper jag inte är intresserad av hos en tjej.

    Sen fortsätter du med ett antal felslut. Du stirrar dig blind på områden där du anser att tjejer har fördelar framför killar och drar sedan den felaktiga slutsatsen att det är jobbigare för killar. Felet du gör är att du totalt ignorerar alla de områden där det faktiskt är en fördel att vara en kille och tuffare att vara tjej. Livet är tufft för både killar och tjejer, på lite olika sätt ibland, men i slutändan lika tufft för båda könen.

    @ Andreas Nurbo:

    ”Varför ta det mest extrema fallet du kan komma på? Är ju bara löjligt.

    Det finns gott om folk som är precis som mitt exempel som du finner ”extremt”. Det är för övrigt bara ett tillspetsat exempel för att bli så lättbegripligt som möjligt. Varför klagar du på ovidkommande detaljer? Det är bara löjligt!

    ”Det kan ju vara så att folk måste ändras gemensamt för att saker ska ha effekt.”

    Det jag pratade om var personlig utveckling, och där finns det mycket begränsade möjligheter till att kollektivt utvecklas. Vill du utveckla din egen personlighet så måste du förlita dig på dig själv och ta eget ansvar, det är det enda sättet, och kan du inte göra det är du ”fucked” tills du lär dig själv att ta ansvar för din egen framgång. Du kommer alltså aldrig, under några som helst omständigheter, undan från det det egna ansvaret.

    ”Är skitlöjligt när folk som uppenbart verkar ha det bra säger till andra att lyfta sig i håret.”

    Du vet ingenting om mig och mitt liv och hur mycket ansvar jag tar för att utveckla mig själv. Du drar en förhastad slutsats om att jag surfar på en räkmacka och får en massa saker gratis i livet. Så är det absolut inte! Alla som verkar surfa på en räkmacka jobbar jävligt hårt för att kunna göra det. Och ja, den som vill ha det bättre måste lyfta sig själv i håret. Det finns inga genvägar eller gratisluncher!

    @ John Nilsson:

    ”Ja och nej. Gissningsvis har en sådan person lång väg att gå till allt det du nämner, om det ens ligger inom möjligheternas ram för honom eller henne.”

    Inom möjligheternas ram!? Du måste skoja! Vilka av dessa saker menar du skulle ligga utanför ”möjligheternas ram” för en genomsnittlig snubbe på 25 år: skaffa jobb? Utbilda sig? Körkort? Flickvän? Egen lya?

    Alla dessa saker ska vara fullt uppnåbara för den genomsnittlige 25-åringen! Det är ingen konst att fixa nyss nämnda saker. Eller hur låga förväntningar menar du att vi ska ha på människor? Problemet är snarare att de flesta bortskämda snorungar av idag inte vill ha vilket jobb och vilken lya som helst; de vill bli glidare på en raklambyrå och bo på Östermalm utan att själva lyfta ett finger för att se till att dessa saker ska bli verklighet. Helst ska staten betala hyran också!

    ”Att han eller hon inte är som andra och saknar det som andra har, torde denna person redan vara smärtsamt medveten om – liksom av behovet av förändring.”

    Jag köper inte den där förklaringen alls! De allra flesta är det inget fel på överhuvudtaget! Jag tror på människor; problemet är att människor inte tror på sig själva! Det gäller att bita ihop, ta sig i kragen och kämpa. Livet är inte något ”non-stop party” för någon; tyvärr finns det dock alldeles för många som tror det.

    Alla som lyckas få någonting gjort vet att det finns dagar då man helt enkelt måste få jobbet gjort, oavsett om man känner för det eller ej. Det är bara ”losers” som tror annorlunda. De behöver dock inte förbli ”losers” om de lär sig själva att ta ansvar för sina liv och acceptera det faktum att varje människa är sin egen lyckas smed. Ingen kan göra jobbet åt en!

    ”För hur ska man kunna komma vidare i livet, om man inte ens själv har förstått hur man har hamnat där man hamnat? Om jag inte har förstått vad jag gjort för fel, eller vad andra har gjort för fel mot mig – och hur mycket energi jag antagligen fått lägga på olika former av (ineffektiva) försvar mot en ogynnsam omgivning – hur skall jag då veta vad som är rätt att göra eller vad som verkligen kan leda mig fram till det jag önskar?”

    Här har du flera poänger beträffande hur man går vidare i sitt liv. Visst måste man begripa vad man gör fel, och vad man ska göra rätt i dess ställe, för att kunna utvecklas.

    Du skriver också en del om att dessa personer behöver någon som lyssnar på dem och att de blir förstådda osv, och visst, det är naturligtvis till stor hjälp om någon finns som bollplank, men det är inte alla som har det, och då måste man ta sig själv i kragen. Det hela handlar återigen alltid om det personliga ansvaret. Allt annat är tillfälliga kryckor. Den som vill åstadkomma saker i livet måste förlita sig på sig själv.

    ”Jag tror att framtidens samhälle kommer att satsa mycket mera resurser på att hjälpa människor som mår dåligt.”

    Det är alltid svårt att sia om framtiden, men jag tror att du får fel! Välfärdsstaten är omöjlig att upprätthålla och måste således avvecklas eller kollapsa. Förmodligen blir det senare alternativet realitet. Och då kommer folk att bli tvungna att…

    …förlita sig på sig själva!

  40. leifer skriver:

    Gunnar

    ”Felet du gör är att du totalt ignorerar alla de områden där det faktiskt är en fördel att vara en kille och tuffare att vara tjej.”

    Nej, felet för dig är att du missar de områden män råkar ut för strukturell diskriminering, vilket kostar samhället mycket pengar, om inte annat. Som jag skrev så finns flera alternativ för unga tjejer idag, än för unga män. Kan också vara värt att nämna att självmord och utslagning är mycket vanligare bland män än bland kvinnor. Din analys blir då att männen är sämre på att ”ta sig i kragen” eller?

    ”Livet är tufft för både killar och tjejer, på lite olika sätt ibland, men i slutändan lika tufft för båda könen.”

    Vilket är meninglöst dravel (om du ursäktar)! Det är ett icke argument för att undvika att tag i jämställdhetsproblem och samhällsproblem! Man undrar då varför du överhuvudtaget bryr dig om en jämställdhetskamp för männen som ju faktiskt Pelle Billings skriver om!

  41. Galne Gunnar skriver:

    @ leifer:

    Låt oss anta att du har helt rätt, att det finns en fruktansvärd och horribel diskriminering mot män i samhället, och att den till och med är värre än du någonsin hade kunnat ana. Hur kommer det sig då att somliga män trots denna hemska diskriminering klarar av att ta sig fram i samhället medan andra inte kommer någon vart?

    Det beror på att de som är framgångsrika inte letar efter syndabockar eller bortförklaringar, utan istället letar efter möjligheter att göra det bästa av situationen. Folk som uträttar saker lever under exakt samma villkor som du! De tar sig fram trots diskriminering och orättvisa. De gnäller inte över att de är diskriminerade utan fokuserar på att nå sina mål.

    Ta av dig offerkoftan leifer!

  42. leifer skriver:

    Gunnar

    Att överdriva som du gör, är också ett sätt att förlöjliga problemet. Det handlar inte om offerkofta på mig, men det handlar faktiskt om ett att vår tids största samhällsproblem (och det är ingen överdrift). Det är män som slås ut eller inte kommer in i samhället, och det är ett växande problem. Att du inte har fattat problemet är otroligt men är väl också en klassisk syn på män. Och ”ta sig fram” för män, vad är det? Att män trampar på andra män för att ta sig fram? Och ser du inte att det även blir ett problem när man pushar fram kvinnor, och det då sker på bekostnad av män. Det är denna bit jag talar om, och det börjar redan i skolan när killar få sämre betyg m.m. pga sitt kön. Sen må vara att allt inte beror på obalans i jämställdhet, men en viktig pusselbit i problemet är det.

    En mansrörelse måste kämpa för att få bort orättvisor för män, och det ligger faktiskt i allas intressen. För även om man inte ”bryr sig”, så kostar det samhället enorma summor, ekonomiskt och socialt. Män som inte bidrar positivt till samhället, blir en enorm kostnad på alla sätt. Särskilt då som män är mer benägna att hamna i kriminalitet. Men det finns även gott om män på a-lagsbänken och som uteliggare. Spåren av männens utslagning är många och påtagliga. Det handlar då också om män ska ha samma värde som kvinnor. Att det t.ex. är lika illa när en man är uteliggare, som när en kvinna är det. Eller en man som begår självmord. Etc etc.

  43. Aktivarum skriver:

    Pelle Billing:

    ”Vem har sagt att de är mer ensamma?”

    Birro säger det tycks det.

    ”Jag var förste jämställdhetsbloggaren i Sverige som skrev om Baumeister. Har du glömt det?”

    Nej jag har inte glömt det, poängen var inte att veta vad han heter utan att känna till hans roll i forskningen när två kvinnor påstod kvinnor var mer sociala än män.

    ”När har jag för övrigt sagt att män är mindra sociala än kvinnor? Det enda jag konstaterat är att i Sverige på 2000-talet finns det fler män som saknar en nära vän. Det är fakta, ingen åsikt.”

    Det är lika mycket fakta att många kvinnors vänskap är överskattad. Se bara på otrohetssiffrorna där tjejens bästa kompis haft sex med hennes pojkvän. Brukar killars bästa kompis sukta efter flickvännen? Jag vet flera kvinnor som sagt de är avundsjuka på ”manlig vänskap” Killar klarar i högre grad av att tycka olika. Hos tjejer är det viktigare alla tycker samma.

    ”Nej, inte alls. Det finns en klar genomsnittlig skillnad.”

    Vad är skillnaden mellan tjejer vars vänskap bygger på att prata killar med andra tjejer och killar vars vänskap bygger på att prata fotboll med andra killar?

    ”Har jag pressat män att göra mer av vad som passar kvinnor? Hur då?”

    Nej givetvis är det inte från dig pressen kommer. Det sade jag inte heller. Men det är lätt när man skriver om detta att prata om ”förändringar” som skall ha skett. Vart 10:e år hänvisas till en stor förändring hos män. Nästa decennie visar det sig bara vara en generationell trend av uppror mot föräldrar.

    ”Jo, många män blir det. Fast fler män blir utan nära vän.”

    Hur många kvinnor känner sig inte ensamma trots att de har hur många vänner som helst? 100 facebookvänner och går på antidepressiva…. Varken män eller kvinnor har vanligen nära vänner idag. Som vanligt ges den kvinnliga sorten högre värde.

    “Ja och påståenden att män skall ändras är just svek – mot mannen.”

    ”Uppmaningar och tips om att utveckla sig är inget svek. Det är ett svek att hålla käften om det ser illa ut.”

    Att utveckla sig mot vad som funkar är ett tips. Att få höra man skall anpassa sig mer efter ”andras behov” utan garanteri på resultat är ett svek.

    ”En man som överger sina polare för att blidka sin fru tappar sitt eget nätverk.”

    Vem gav frun idén hon kunde/skulle ställa sådana krav på mannen? Varför är det fruns jobb att attackera mannen överhuvudtaget?

    ”Dessutom framstår han som en toffel för frun, vilket är oattraktivt. Så det är lose-lose för mannen. Att i detta läget uppmana mannen att ta tillbaka sina pungkulor, fortsätta träffa sina polare och markera inför hustrun att hon inte styr honom är win-win för mannen.”

    Inte om frun dumpar honom! Där har du lose lose, toffel får ingen respekt men dumpad får HELLER ingen respekt (om han inte är Hefner) så vad är skillnaden? Det är lätt att se svaga män i den situationen riskerar ta till flaskan eller våld. Snacka om instängd mellan usla val.

    ”Samtidigt är det männen som tillåter kvinnan att vara i centrum i så fall, av rädsla av att förlora henne.”

    Vem är det som ger mannen iden att han förlorar henne om han inte lyder? Är inte det typ nåt kvinnan väljer att göra? Dags att fråga om det finns vettigare saker för henne att göra än att göra bägge olyckliga kanske?

    ”Det paradoxala (och detta vet du mkt väl) är att om mannen ställer krav på sin kvinna och gör mer som han vill så är risken *mindre* att hon ska lämna honom.”

    Under normala omständigheter med jämvikt JA, under svenska omständigheter NEJ! Det är en sak att gå emot kvinnans privata åsikt. Men iden att mannen skall kriga ensam mot alla hennes kvinnliga bekanta, hela j-a massmedia, skolsystemet och politiska myndigheter och NGO:s som alla springer benen av sig för att lyssna på och dirigera kvinnan är absurd.

    Det är en sak att mannen testas av kvinnan själv. Det är en helt annan sak att testet inkluderar att – med fara för KARRIÄREN -. gå emot samhällets myndigheter och media och värre. Sånt har evolutionen aldrig inkluderat.

    ”Chansen att en kvinna kommer att ändra sig spontant i ett förhållande som hon styr är minimalt. Mannen har däremot alla chanser att få till stånd en förändring.”

    Inte när byråkratin och media och alla hennes tjejkompisar är i andra ringhalvan. För kvinnor att konformera till gruppen är evolutionspsykologisk överlevnad, när så många säger samma sak så vågar kvinnan inte gå emot den öppet.

    Samma kvinna som har sex med PUA säger till alla sina vänner hur PUA är ”sleazy” om och om igen ser man samma sak. Man måste skylla på det privata och det offentliga. Det är inte mäns jobb att slåss mot det offentliga. Det behöver de föreningar, organisationer och liknande som gör ÅT dem.

    Vilket var precis vad jag sade till Aschberg i radio!

    ”Visst, det finns en stark dubbelmoral här. Män ses som drivande och kvinnor ses som reaktiva.”

    Ses av vem då? Det är ju de själva som hittar på det där. De har egna positioner nu de kan inte skylla på andras.

    ”En sak man kan göra åt detta är opinionsbildning, vilket både du och jag gör.”

    Precis, det är meningslöst att säga åt män att riskera sina relationer och karriärer för att slåss mot en åsikt där hans fru har hela massmedia och politiska systemet i ryggen. Det är DE som saboterar våra relationer – att ge mannen skulden är bara löjlligt. Det är mer hennes fel än hans -bortsett från att det egentligen inte är hennes fel då kvinnor normalt inte går emot sådana förutsättningar så att förvänta sig hon skall göra det är lika fel.

    ”Men en lika viktig sak är att individuella män, en i taget, återtar sina pungkulor och hävdar sin egen rätt i förhållandet.”

    Nej, det är inte mäns fel, jobb eller möjlighet att kriga mot frun så länge etablissemanget okritiskt backar henne. Lika lite som man kan få frun att ändra sig, lika osannolkt är det mannen skall riskera sin relation och karriär.

    ”Dessutom är det den typen av agerande hos mannen som är attraktivt. Win-win, alltså.”

    Det spelar ingen roll vad kvinnan tycker är attraktivt. Offentligt går samhället före hennes sexuella tillfredställelse. I allt som inte är absolut hemligt och aldrig kan komma ut (därav orsaken PUA aldrig blir försvarade av kvinnor trots den massiva mängd kvinnor som legat med just PUA) så står de flesta kvinnor okritiskt på ”samhällets sida” Samhällets elit krigar mot män med kvinnor som vapen?

    ”Jag säger inte att män ska ändra sig. Inte egentligen. Utan budskapet är att män ska sluta ‘bend over backwards’ för att anpassa sig till sin kvinna.”

    Det är kvinnorna som skall sluta ställa de kraven på sin man! Vilket dock aldrig kommer att ske på kvinnornas egen sida. Så det är meningslöst att leta lösningen i mäns individuella förmåga att riskera allt de jobbat för hela sitt liv för att vi skall ha lyxen att he an massa bortskämda kulturkritiker som är så könsmässigt och biologiskt inkompetenta de tar kvinnors tester av män på allvar och gör regler av dem.

    ”Genom att vara sig själv, kräva rätten till sina polare och friheten att träffa dem, så blir han samtidigt mer attraktiv i hennes ögon.”

    Det betyder inte hon kan ha relation med honom. Kom ihåg att hennes kompisar har mer influens över de offentliga delarna av hennes privatliv än hon anser sig ha. Hon kan tillfredställa sig själv men NÄR hon gör det så ljuger hon alltid om det offentligt.

    Annars hade dessa saker varit kända i media för länge sedan men eftersom så många av kvinnorna inte är ärliga om sina liv, media inte är intresserade av kritisk granskning och mäns åsikt förutsätts oviktig så vad blir resultatet?

    ”Så att (vissa) män behöver vakna och ändra på saker betyder inte att de ska bli någon annan. Utan det handlar om att de ska sluta sudda ut sina egna behov för kvinnans skulle och bli sig själva igen.”

    Det där är bara möjligt när kvinnan inte är under massiv press från hennes tjejkompisar media, skolans lärare etc att GÖRA dessa saker i nån sorts ”statens tjänst”. Att män börjar leka stålmannen på egen hand i privatlivet kommer inte att funka. Tjejer gör helt enkelt hellre sig själva, sin man och sina barn olyckliga än går emot strömmen offentligt.

    Det är grundläggande evolutionspsykologi. För kvinnor att överleva var direkt koppplat till att hitta sin plats i strömmen. För män att överleva var direkt kopplat till att utmärka sig.

  44. John Nilsson skriver:

    Galne Gunnar säger till mig, kl 21:22:
    ”Inom möjligheternas ram!? Du måste skoja! Vilka av dessa saker menar du skulle ligga utanför “möjligheternas ram” för en genomsnittlig snubbe på 25 år:”

    I den kommentar jag ger respons på skriver du inget om att ”snubben” skulle vara ”genomsnittlig”. Jag utgår från det du skriver om …”en snubbe på 25 år, som är arbetslös, självosäker; utan utbildning, körkort, flickvän eller egen lya” – en i mina ögon redan socialt utslagen kille med väldigt dystra framtidsutsikter, som knappast torde kunna stå som en representant för en ”genomsnittlig” 25-åring av idag. En sådan bostads- och arbetslös man, utan utbildning och med bristande social förankring, torde inte ens i dagens läge med den höga ungdomsarbetslöshet vi har, kunna räknas som ”representativ” för sin årskull. Är det inte istället så att många av de unga som är arbetslösa, just söker.sig till högre utbildning i brist på annat att göra?

    Du skriver:
    ”Problemet är snarare att de flesta bortskämda snorungar av idag inte vill ha vilket jobb och vilken lya som helst; de vill bli glidare på en raklambyrå och bo på Östermalm utan att själva lyfta ett finger för att se till att dessa saker ska bli verklighet. Helst ska staten betala hyran också!”

    Oohh, rätt svepande… Har du några faktiska belägg för att andelen ungdomar som eventuellt skulle ha denna inställning har ökat, till exempel sedan den tid du själv var ung (vilket jag drar slutsatsen att du inte är eller betraktar dig som)?

    Du skriver också:
    ”Alla dessa saker ska vara fullt uppnåbara för den genomsnittlige 25-åringen! Det är ingen konst att fixa nyss nämnda saker.”

    Den ”genomsnittlige 25-åringen” svarar:
    ”Du vet ingenting om mig och mitt liv och hur mycket ansvar jag tar för att utveckla mig själv. Du drar en förhastad slutsats om att jag surfar på en räkmacka och får en massa saker gratis i livet.”

    Typ.

    Om jag skall vara elak så tycker jag – utan att veta något om hur du fått kämpa eller om din ekonomi – att du låter lite som kungen, som med sin familjs apanage på 120 miljoner kronor i bakfickan, sitter och talar om för svenska folket att det minsann inte kommer några stekta sparvar och flyger in i munnen av sig självt (i ett jultal för några år sedan).

    ( http://www.expressen.se/nyheter/1.2045/kanda-svenskar-rasar-kungen-hanar-hemlosa )

    Om jag ska vara mindre elak, så tycker jag det verkar som om du verkligen har fått ”kämpa”, ”bita ihop”, ”ta dig i kragen” och att livet verkligen inte har varit något “non-stop party” för dig. Det låter som om du arbetat ”oavsett om [du känt] för det eller ej” och detta med hotet om att vara en ”loser” hängande över dig, som ett Damokles-svärd. Du skriver att den ”som vill åstadkomma saker i livet måste förlita sig på sig själv” och jag tror verkligen att det är just det du fått göra. Men det låter inte som om du haft någon som kunnat lyssna på dig och förstå just dig, även om du kanske rett ut saker och ting vad det gäller försörjning etc. Det låter rentav som om du fått leva just ett sådant ensamt ”manligt” liv, som Pelle Billing tar upp som ett problem i denna artikel från början. Men jag vet: jag vet inget om ditt liv och så… Men det låter som om du fått kämpa ganska tappert.

    För övrigt tycker jag inte vi män ska skämmas för den ensamhet vi tydligen lättare hamnar i än kvinnor, utan att vi ska kämpa för att få vara både svaga, känsliga och sårbara, utan att behöva bli hånade och kallade för ”omanliga” i detta. Tyvärr verkar dock detta inte alltid gå så bra ihop med till exempel näringslivets krav på anpassning, lojalitet och konkurrenskraft, där (de speciellt höga) kraven på män att uppoffra sig hittills knappast gett utrymme för någon sådan visad svaghet, känslighet eller sårbarhet. Jag tror i själva verket att det är ganska mycket i just detta som den manliga frigörelsen måste komma och kommer att ligga – i arbetar och medelklassmännens vägran att acceptera ledarmännens (och -kvinnornas) krav på uppoffring och förnekande av de egna behoven, för att de (eliten) skall kunna konkurrera med andra gruppers eliter. Den egna viljan och lusten att forma sitt liv efter eget huvud, och möjligheten att kunna bli hela människor i kontakt med både det starka och det svaga inom sig, kommer till slut att vara så lockande och verklig för män, att de inte längre låter sig fösas runt som risktagar- och slaktboskap (i arbetsliv och krig) av vilken elit det vara månde. De kommer att vara starkare än så, och kommer att ha större kulor, om man så säger…

    Sen kan jag ge dig rätt i, att det jag skriver om vad jag ”tror om framtiden”, innehåller en skaplig portion av vad jag önskar ska ske, lika väl som vad jag verkligen tror kommer att ske. Men med en positiv målbild så, kanske…

    Tack för din respons, hur som helst.

  45. Aktivarum skriver:

    Galne Gunnar:

    ”Klart att vissa män (och kvinnor) behöver ändra sig!”

    Ja och nej, män och kvinnor behöver ändra sig men enbart efter funktion (effektivitet). Dvs män och kvinnor behöver ändra till vad som funkar FÖR DEM och be den stora mängden ”experter” fara och flyga med hänvisningar till ”samhällets behov”

    ”Ett stort problem i dages samhälle är att många människor aldrig får höra – och begripa – sanningen om sig själva, förrän de blir vuxna och blir nobbade av det motsatta könet, av arbetsgivare, av samhället i stort…”

    Det där är skitsnack. Det är inte HELA det motsatta könet du skall ha relation med (inte ens halva). Det är EN människa i taget du skall ha relation med. Problemet är – som jag förklarat ovan – att tjejer inte klarar av att stå emot den kackafoni av idioter som sprider sina gulliga små åsikter i media, i myndigheter och i skolor (som har allt mer tyckande och allt mindre vetenskap)

    ”Ponera att vi har en snubbe på 25 år, som är arbetslös, självosäker; utan utbildning, körkort, flickvän eller egen lya; att inte säga att den här snubben behöver ändra sig är att göra honom en stor otjänst. Det är fullkomligt självklart att han måste ändra på sig!”

    Om vi har ett samhälle som skapar sådana personer är det för h-e samhället som behöver ändra sig. Det är samhället som skall vara för oss, det är för h-e inte vi människor som skapats för att motsvara samhällets behov. Samhället har i sig inget värde kom ihåg det. Om samhället inte längre gör de saker som vi behöver ha gjorda så kan vi alla sluta betala skatt och se hur länge samhället styrande känner sig viktiga.

    Somliga verkar ha glömt att iden om demokrati bygger på fri vilja. Det räckte med några tusen småungar för att lamslå London i flera dagar.

    Samhället har ingen egen hjärna och många av de personer som är anställda inom det är uppenbarligen riktigt dåliga människor. Juholt som skall föreställa statsministerkandidat är en Mona Sahlin-kopia som trots att han är högavlönad låter skatter betala hans privatliv.

    Det blir sämre innan det blir bättre!

  46. Pelle Billing skriver:

    Erik/Aktivarum,

    ”Det paradoxala (och detta vet du mkt väl) är att om mannen ställer krav på sin kvinna och gör mer som han vill så är risken *mindre* att hon ska lämna honom.”

    Under normala omständigheter med jämvikt JA, under svenska omständigheter NEJ! Det är en sak att gå emot kvinnans privata åsikt. Men iden att mannen skall kriga ensam mot alla hennes kvinnliga bekanta, hela j-a massmedia, skolsystemet och politiska myndigheter och NGO:s som alla springer benen av sig för att lyssna på och dirigera kvinnan är absurd.

    [...]

    Att män börjar leka stålmannen på egen hand i privatlivet kommer inte att funka.

    Du säger att den ”normala” dynamiken mellan könen inte funkar i hyperfeministiska Sverige. Men min erfarenhet är att den fungerar alldeles utmärkt. Så min ”field observation” går emot det teoretiska resonemanget här.

    Å andra sidan skulle jag aldrig få för mig att dejta en feminist…

  47. Emma skriver:

    @ Andreas Nurbo #33:
    ” Igen extremfall.” -Inte majoriteten men inte heller mer extremt än att jag utan vidare skulle kunna ge dig ett antal både manliga o kvinnliga exempel.

    Bara för att man är ensam betyder inte det att man har långa kravlistor.”
    -Absolut inte, det har jag heller aldrig påstått. Det är däremot just de personer med massor av krav på andra och få på sig själva som diskussionen gäller.

    ”..Det kan ju vara så att personen inte stämmer inte på andras kravlistor.”
    Troligen inte nej. Frågan är då vilket som är mest konstruktivt, att ta sig en funderare på om det är något man skulle kunna ändra hos sig själv för att öka sin egen attraktionskraft eller att reflexmässigt gnälla över andra människor?

    ”Sen när du ska ändra på dig måste du ju veta vad det är du ska ändra på.”
    -Kan vara en bra början ja. Förutsätter vanligen att man själv har interesse av att ta reda på vad som ev felas hos en själv.

    ” Att gå från att vara ensam till att få nära vänner kan vara jäkligt jobbigt och det kan tom vara omöjligt om du inte vet hur du ska börja. Inte vet varför folk inte gilla dig från första början osv. ”
    -Nu blandar du lite äpplen och päron här. Det jag främst syftade på var människor som har problem att antingen attrahera/och eller behålla relationer med det motsatta könet. Generell ensamhet och bristande ”social kompetens”/brist på ”socialt nätverk” kan sammanfalla men behöver inte göra det. Många av de personer jag tänker på har många vänner, bara svårt med relationer.

    ”Är skitlöjligt när folk som uppenbart verkar ha det bra säger till andra att lyfta sig i håret.”
    – Du har aldrig någon aning om vad andra människor har för känslomässigt baggage. Den du tror är den där superlyckade som fått allt gratis kan ha upplevt massor av tragik i sitt liv. Det kommer du aldrig att få veta om du inte är en person andra har för vana att anförtro sig åt.

    ” Deprimerad? Äh du ska bara träffa lite folk.”
    - Bara extremt okunniga utalar sig så. Förstår inte vad du fick in depression i den här diskussionen iaf om åsyftar det potentiellt allvarliga tillståndet som är riktig depression, inte bara att känna sig temporärt modfälld. Då är du inne på människor som behöver stöd o hjälp av vården och knappast den grupp som åsyftas i den här disskussionen. Att sedan det kan brista i möjlighet till tex samtalskontakt för dylika patienter inom den offentliga vården är en annan diskussion.

  48. Andreas Nurbo skriver:

    Emma:
    ”Inte majoriteten men inte heller mer extremt än att jag utan vidare skulle kunna ge dig ett antal både manliga o kvinnliga exempel.”
    Vilket ändå inte säger något. Personliga anekdoter har noll värde. Sen kan höga krav på andra vara ett sätt att skydda sig själv från smärta. Om du inte ingår i en relation så kan du inte bli sviken sårad heller. osv. Så krav i sig säger ingenting om varför de är ensamma. Visst krav gör att de förblir ensamma men inte varför de är ensamma. Orsaken till kraven kan vara varför de är ensamma, hade det inte varit kraven kan de ta sin tillflykt i något annat.

    ”-Absolut inte, det har jag heller aldrig påstått. Det är däremot just de personer med massor av krav på andra och få på sig själva som diskussionen gäller.”
    Nej inte vad jag märkt. Däremot användes dessa exempel som något motargument mot det som andra tog upp.

    ”-Nu blandar du lite äpplen och päron här. Det jag främst syftade på var människor som har problem att antingen attrahera/och eller behålla relationer med det motsatta könet. Generell ensamhet och bristande “social kompetens”/brist på “socialt nätverk” kan sammanfalla men behöver inte göra det. Många av de personer jag tänker på har många vänner, bara svårt med relationer.”
    Diskussionen gäller relationer mellan män och många mäns brist på nära vänner och varför de saknar nära vänner. Inte relationen till motsatta könet i sig. Det är en bifråga.

    ”- Du har aldrig någon aning om vad andra människor har för känslomässigt baggage. Den du tror är den där superlyckade som fått allt gratis kan ha upplevt massor av tragik i sitt liv. Det kommer du aldrig att få veta om du inte är en person andra har för vana att anförtro sig åt.”
    Känslomässigt baggage? Det är just nu det gäller. Inte vad som var. Om du är nere skiten så är det otroligt osannolikt att du säger till någon annan som är nere skiten att de ska ju bara fixa det. De flesta som är nere i skiten behöver hjälp för att ta sig upp ur den. Läs Change Or Die artikeln i Fast Company.
    Jag skrev som jag gjorde var att kommentarerna i sig var i mitt tycke ”von-oben”. Är du tjock så banta.

    ”- Bara extremt okunniga utalar sig så. ”
    Välkommen till mänskligheten.
    ”Förstår inte vad du fick in depression i den här diskussionen iaf om åsyftar det potentiellt allvarliga tillståndet som är riktig depression, inte bara att känna sig temporärt modfälld. Då är du inne på människor som behöver stöd o hjälp av vården och knappast den grupp som åsyftas i den här disskussionen. Att sedan det kan brista i möjlighet till tex samtalskontakt för dylika patienter inom den offentliga vården är en annan diskussion.”
    Jag tog ett extremt exempel för att visa på absurditeten i kommentarerna kring personer som känner sig nere, ensamma, den genomsnittliga ”25-åringen”. Äh det är ju bara att fixa problemen.

  49. Emma skriver:

    ”Diskussionen gäller relationer mellan män och många mäns brist på nära vänner och varför de saknar nära vänner. Inte relationen till motsatta könet i sig. Det är en bifråga.”

    Jo, men samma grundprincip gäller oavsett. Precis som Pelle är inne på med ”skärp er…” är det, även för den med ett fungerande förhållande särdeles riskfyllt att hänga upp alla sina sociala stödfunktioner på en person. I vilket fall ska man vara medveten om vilken jätterisk man tar. I händelse av partnerns död eller vid en separation riskerar man att stå där ensam och utan stödjande kontaktnät. Likaså lägger man en rätt tung börda på en enda person om man inte har några andra nära vänner anhöriga att anförtro sig åt vid livets motgångar utan måste lägga allt på sin respektive.

    Visst finns det tragiska levnadsöden och motgångar som kan vara svåra att klara ensam.Just därför är det så viktigt att försöka hålla liv i ett socialt nätverk av något slag. Men ”at the end of the day” är det ändå upp till dig själv att ta tag i situationen. Jag kastar inte ur mig klämkäcka råd till höger och vänster men tror generellt på eget ansvar för sin livssituation. Dvs antingen kan du klaga på allt och alla andra eller bita i det sura äpplet och göra ditt bästa för att förbättra din situation. Förstår ärligt talat inte vad som är så provocerande med det?

  50. AndreasK skriver:

    Den moderna mannen behöver ett antal ”reserver”

    Kvinnor han charmat och som är villiga att ta hans frus plats ifall hon gör slut.

    Det är så jag tänker leva mitt liv.

    Jag tänker inte vara otrogen. Men jag kommer ha oändligt med reserver.

    Även minst 4 bra manliga vänner.

Google