Betraktelse

04 oktober 2011, av Pelle Billing

Feminismen tappade sin inre kompass för länge sedan. Kvinnor är numera fel när de är kvinnliga. Kvinnor är rätt när de är manliga (helst en djupt patologisk version av manlighet). Män är fel när de är manliga, förutom de män som feministerna själva ska leva med.

Jag har alltid varit noga med att specificera vilken typ av feminism jag kritiserar. Statsfeminism, mediefeminism, radikalfeminism eller något annat. Samtidigt tänker jag mer och mer att är det egentligen mitt ansvar att upprätthålla denna distinktion? Är det inte människors ansvar att sluta kalla sig för feminister, om begreppet varit kidnappat och perverterat i åratal?

 

22 kommentarer på “Betraktelse”

  1. klas skriver:

    Jo, så är det såklart. Men man brukar ju säga att det inte gäller att HA rätt utan att FÅ rätt. Då tror jag att det fortfarande är en poäng att vara tydlig när man kritiserar och debatterar. Ett vanligt förhållningssätt är ju att kalla sig feminist men samtidigt ta avstånd från mer radikala varianter. Det jag uppskattatt (bland annant) i din blogg är just din förmåga att tydliggöra och nyansera. Risken man tar om man uppfattas som alltför generell är ju att man inte tas på allvar eller att man öppnar för just det, man blottar sig kan man säga.

    Men jag håller egentligen med dig…

  2. JD skriver:

    Pelle!

    Jag tror jag förstår hur du tänker men problemet är väl att människor i samhället generellt sett är väldigt oupplysta om vad feminism egentligen är för något eller vilken påverkan den feministiska eliten har på lagar, skola, ekonomi och allt annat!
    Allt fler har förstått att Jämställdhet och feminism inte är samma sak utan snarare varandras motsatser men så länge som majoriteten ännu inte orkat ta åt sig av hur farlig dagens feminism är så är det varje människas plikt att upplysa om detta.
    Jag tror inte att de som har denna insikt skulle kunna låta bli att tala ut av ren självrespekt oavsett vilka konsekvenserna än är.
    Det är viktigt att den könsseparatism och cyniskhet som präglar en stor del av feminismen blottläggs så även om det bara ger obehag idag så kanske belöningen kommer i himlen senare. ;) (Risken är annars att framtidens människor kommer att förundras över att ingen reagerade i tid.)

  3. Matias skriver:

    Det är helt klart att feminismen har kommit med en hel del falsk förståelse av könslighet och jämställdhet, men jag tycker ändå att man kan inte skylla allt på feminismen för att det blivit så, inte ens det mesta. Jag påstår att de mest ansvariga är kvinnorna, inte feminismen.

    Jag har själv som man, fått medlen att granska män, kvinnor, könslighet och jämställdhet via feminismen och inte först nu med den växande mansrörelsen. Medlen har funnits i feminismen men problemet har varit att man endast problematiserat könslighet för kvinnan och detta endast genom att kritiskt granska män och manlighet. Den relationella försåelsen av könsrollerna, som Billing poängterar, har varit nästan totalt frånvarande i feminismen. Men denna bristande förståelse är inte en metodbrist, utan en moralisk brist dvs. den följer av feministernas/kvinnornas egocentriskhet (kvinnocenriskhet).

    MIn poäng är att feminismen hindrade inte mig från att komma till mera eller mindre liknande slutsatser som W. Farrell och P. Billing om kvinnor, män, feminism och jämställdhet, mao. jag kom till denna förståelse via feminismen, feminismen var inte ett hinder för mig. Feministernas bristande förståelse eller bristande jämställdhet som jag skulle vilja kalla det, är en följd av deras egocentriskhet och detta är de själva helt ansvariga för.

    P.S. Om feminismen skulle ha använt kvinnligt oberoende istället för jämställdhet, skulle det feministiska projektet ha varit mera förståelig, men feminismen gör/använder det kvinnliga oberoendet synonymt med jämställdhet, även om det endast är en del av jämställdheten. Desto mera oberoende kvinnor är desto mera jämställdhet har vi enligt feminismen.

  4. Pablohoney_4 skriver:

    Ja Pelle, det är inte bara kompassen som är tappad, kartan är gravt fel ritad. Nord är syd, upp är ner, krig är fred – frihet är slaveri.

    Den moderna feminismen är idag kvinnofientlig – den är även patologisk mansfientlig. Feminismen behöver motsättningar mellan könen för att rättfärdiga sin egen existens och därför uppmuntras enskilda kvinnor att ha en intolerant & konfliktsökande problemlösning gentemot mot män. Man lever på polariseringen mellan könen och därför måste man hela tiden skapa den friktionen.

    Den modena feminismen har även en syn på kvinnor som är förlegad. Den hederskultur som feminismen har anammat leder till att man idiotförklara alla kvinnor till omyndiga offer, ett kollektiv, en fårskock som måste styras, ledas och skyddas mot vargen.

    Läs gärna Pelles tidigare inlägg om – Vad är en hederskultur? http://www.pellebilling.se/2011/08/vad-ar-en-hederskultur/

  5. Men@Work skriver:

    Assangefallet och BDSM-målet (Ny, Borgström, Rogland) har visat att vi även har en annan typ av feminism: rättsfeminism. En av de allra farligaste varianterna. Sverige begår nu regelbundet brott mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Det är bara i totalitära regimer man kan hållas häktas på så lösa grunder som här…

  6. Mörker skriver:

    Justitie-feminismen undergräver fullständigt domstolarnas trovärdighet. De är verkliga rättshaverister. Får rättsmaskineriet att haverera, dömer oskyldiga och hjälper förövarna att begå övergrepp och komma undan med dem. Politiska domar och korruption är tack vare dem något helt självklart i Sverige.

    Hur ska vi kunna göra oss av med dessa vidriga galningar? innan de förstör ännu fler människors liv och driver barn och män i självmord. De är ju inte demokratiskt valda så att inte rösta på dem hjälper inte. Hur blir vi av med dem?

  7. Pelle Billing skriver:

    Rättsfeminism eller justitiefeminism är ett intressant begrepp. Har aldrig separerat det som en egen entitet, men det är ju fullt möjligt. Annars är det även en central del av statsfeminismen som jag ser det. Dock kan det finnas ett värde i att ibland namnge det.

  8. Koo skriver:

    Så rätt, Pelle!

  9. Nils Jungenäs skriver:

    När jag läser sista stycket i det Pelle skriver, och tolkar tonfallet kommentarerna därtill, har mycket svårt att förstå den oförståelse och det tabu som råder kring uttrycket ”antifeminist”.

  10. Aktivarum skriver:

    Statsfeminism ÄR Rättsfeminism….

    Redan från början så har den offentliga radikalfeminismen handlat om hur kvinnor som Andrea Dworkin och Catherine MacKinnon med utgångsläge från universiteten velat skriva om lagarna att passa feministiska världssynen där relationer mellan könen är maktrelationer och allt handlar om att skaffa egna könet fördelar och mer makt.

    Mediefeminism är däremot inte rättsfeminism, Mediefeminism är samma åsikter fast med kommersiella motiv. De försöker inte skriva om lagarna, de argumenterar för att det skall bli en populär åsikt att kräva lagarna skrivs om men de vill inte själva arbeta med sådant. Money & Fame går före ideologi i media.

    Det här är väldigt tydligt i USA där precis samma åsikter finns beträffande svarta. Å ena sidan vill man väldigt gärna babbla om kvotering. Å andra sidan vill man inte ha svarta nånstans där det påverkar TV-stationernas egen budget negativt så TV-cheferna är öppet rasistisk när det handlar om ”ratings”

    Samtidigt riskerar journalister som är emot kvotering att anklagas för rasism och sparkas. Sveriges förhållande till feminister blir väldigt lättare att förstå när man analyserar hur svarta behandlas i USA av de mäktiga organisationer som utåt säger det är ett problem att inte fler svarta har ditt och datt jobb.

  11. Aktivarum skriver:

    PS:

    En av mina lektorer kallade det varken rättsfeminism eller statsfeminism, han kallade det universitetsfeminism. Vad universitetsfeministerna bestämde skulle han lyda. Till varje pris och utan andra argument än hur framgångsrika de varit.

  12. Aktivarum skriver:

    PS (igen)

    Den stora skillnaden mellan mediefeminister och radikalfeminister är att radikalfeministerna har en negativt åsikt om alla normala människor oavsett kön (män negativ, kvinnor negativ)

    Mediefeministerna däremot är bara negativa till män. De kan inte vara negativa till kvinnor för deras kundbas är kvinnor. (män negativ, kvinnor neutral)

    De är fortfarande statsfeminister, det är bara det att de inte vill göra smutsgörat på egen lön.

    http://aktivarum.wordpress.com/2011/09/23/bristerna-i-nina-akestams-mediefeministiska-argumentation-demonstrerade/

  13. Magnus skriver:

    Hej Pelle!

    Tycker du gör rätt när du försöker hålla dig saklig och nyanserad,

    Därmed inte sagt att jag inte förstår din synpunkt. Vad fan är det för mening med att vara schysst och nyanserad när inte en jävel bryr sig? När man får skit för det oavsett vad man säger?

    Ja, många av dagens feminister ÄR jävligt otrevliga, och det känns ibland som om de varken kan eller vill förstå vilka oerhörda privilegier det är de sitter på.

    Men vi får komma ihåg att det inte är dom vi är intresserade av. Vi riktar oss till den stora gråa massan som har fått feminismen med sig i bröstmjölken, och liksom inte vet att det finns någonting annat.

    Ska vi nå ut till nya grupper tror jag vi gör bäst i att vara öppna och ödmjuka. Eller så mycket vi kan i varje fall :)

    Kämpa på!

  14. JD skriver:

    @Mörker

    Inom juridiken så talar man om Formell rätt och Materiell rätt.
    Formell rätt är den rätt som gäller enligt lagboken utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv.
    Materiell rätt är den verkliga rätten man har men som inte alltid stöds juridiskt.
    Det feminismen har gjort är att den har suddat ut gränserna mellan juridik och verklighet så att rättssäkerheten får stå tillbaka för en förmodad materiell rätt som inte stöds juridiskt.
    Assangefallet är ett typiskt exempel på hur en Man nu suttit i husarrest i ett helt år bara för att en åklagare åberopar en förmodad materiell rätt som kvinnorna har enligt henne.
    Feminism är ett större hot mot rättssäkerheten än terrorism!

    (Obs mina tolkningar…)

  15. Pelle Billing skriver:

    Det känns skönt att det är så hög nivå på bloggkommentarerna att jag uppmuntras att fortsätta vara nyanserad.

    Det är en riktigt bra community kring bloggen.

  16. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle >>

    Bra jobbat med bloggen förresten. Det var länge sedan jag uttryckte min glädje över det enorma arbete du lägger ner. Du uttrycker dig bra och personligen delar jag nästan på pricken din uppfattning i det allra mesta. Hade jag haft möjlighet hade jag sponsrat dig ekonomiskt.

  17. Pär Ström skriver:

    Det där om ansvar för att sluta kalla sig feminist är väldigt klokt tycker jag. Alla vet vad feminismen totalt sett har resulterat i och vad den i huvudsak står för. De som ändå fortsätter kalla sig feminister måste anses befläckade av feminismens mörka sidor – även om de själva säger sig stå för en annan slags feminism.

  18. Mia skriver:

    Upprepar att det kan vara klokt att ta till sig Kirkegaards ord om att man bör möta en individ där den befinner sig. Och många som svarar ja på frågan – Är du feminist?, tycker nog också bara att det ska vara lika spelregler mellan könen (och stretar sen vidare i vardagen).

    Sen ser man det nog från olika horisonter, dels ur manligt (‘maskulinistiskt’) och kvinnligt (feministiskt) perspektiv men även utifrån olika värderingar/ideologier (och moral) men att man ska vara medveten om det och inte tro sig ha tolkningsföreträde. Och för mig är en jämställdhetsivrare just en som kan framföra sin åsikt nyanserat, är villig att lyssna ödmjukt för att slutligen vara beredd att ”kompromissa”. Lite som det är för det mesta vara sig det gäller politik på riksdagsnivå eller att komma överens sinsemellan i familjen som Paolo Roberto talade om.

    Och vad ska man då kalla sig om man varken tycker sig tillhöra den ‘oresonliga’ feminismen, eller ‘oresonliga maskulinismen’ för den delen, jämställdhetsivrare?

  19. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Jag tycker inte man behöver kalla sig något speciellt. När någon frågar mig vad jag står för brukar jag inte använda någon viss -ism. Jag brukar säga att jag står för lika rättigheter och skyldigheter, men att sedan ska människor vara fria att göra sina egna val. Om någon vill veta mer än så kan de fråga mig men ”vanliga människor” brukar sympatisera med detta och tycka att det räcker i jämställdhetsfrågan.

  20. Mia skriver:

    PB

    Visst men när man fördjupar sig lite så är det inte alltid lika lätt. Jag skulle t ex kunna argumentera för individualiserad föräldraförsäkring utifrån lika rättigheter och skyldigheter. Sen den här knepiga frågan med abort. Ska män ha möjlighet till ‘juridisk abort’ nu när kvinnor har rätt att göra abort? Och är det isf samma individ som argumenterar för ‘juridisk abort’ som i nästa antetag säger att en pappa är så viktig att man inte ska tillåta insemination för ensamstående kvinnor? Eller samma individ som är för ensamståendeinsemination men som samtidig är emot ‘juridisk abort’ osv? Det är då det börjar krångla till sig sas.

  21. Pelle Billing skriver:

    Individualiserad föräldraföräkring har vi redan. Frågan är om det ska gå att överlåta eller inte. Jag har alltid sagt att jag är för valfriheten att överlåta, men jag har också alltid sagt att det finns inget ojämställt i att vara emot det.

    Juridisk abort säger jag nej till, från ett barnperspektiv. Om barnet väl föds så har det rätt till sina föräldrar. Istället vill jag ge presumtiva pappor rätten att få sin åsikt noterad innan en abort utförs, t ex via samtal med modern hos soc (om det är en konflikt alltså – inte om båda vill abortera). Svårt att implementera en sådan rättighet men tycker ändå den ska finnas. Kvinnan beslutar men det är fullt rimligt att hon verkligen hör och överväger mannens åsikt först.

    Själv känner jag att mina ställningstaganden hänger väl ihop, men du har helt rätt i att det finns individer på alla sidor av debatten som har inkonsekventa ställningstaganden.

Google