Vänsterpartiet har ojämställda stadgar

04 september 2011, av Pelle Billing

vansterpartiet

För det mesta höjer jag inte på ögonbrynen längre inför hur jämställdhetsarbetet hanteras i Sverige. Men ibland är det omöjligt att inte häpna inför hur långt det gått med förvirringen.

Tack vare bloggläsaren Tom, uppmärksammas jag på en artikel i Expressen. Rubriken ”Två kvinnor kan ta över efter Ohly” framstår som lite märkligt, då det är ett delat ledarskap mellan en kvinna och en man som framförts.

Vid närmare genomläsning framträder först den syn som finns hos partiledarkandidaten Rossana Dinamarca:

- Det finns ett sug i partiet att nästa partiledare ska vara kvinna. Delat ledarskap med en man och en kvinna blir då ett sätt att kvotera in en man, säger Dinamarca.

Hoppsan, det var en logisk kullerbytta som heter duga. Kvinnlig kvotering är av godo men om en man skulle kvoteras in är det problematisk.

Det mest sensationella avslöjandet gömmer sig sedan sist i artikeln:

Enligt partiets stadgar måste det vara minst 50 procent kvinnor på alla förtroendeuppdrag, vilket gör att det inte behöver bli en kvinna och en man, utan det kan också bli två kvinnor. Två män däremot är inte möjligt.

Kan det vara möjligt? Jag har själv svårt att tro det så därför läser jag Vänsterpartiets stadgar. Där står det klart och tydligt:

§ 21. Kvinnor skall vara representerade i valda organ och på förtroendeposter med minst 50 procent om inte synnerliga skäl förhindrar detta. I de fall där suppleanter förekommer skall såväl antalet ordinarie ledamöter som styrelsen som helhet bestå av minst 50 procent kvinnor. Om synnerliga skäl anförs skall särskilt beslut om detta fattas och skälen antecknas till protokollet.

”Minst 50 procent kvinnor”. Snacka om att bekänna färg. Inte nog med att man är för kvotering (vilket i sig är diskriminerande), utan allting handlar om att säkerställa kvinnors position i partiet. No more, no less.

Kanske dags att anmäla Vänsterpartiet till Diskrimineringsombudsmannen? Känn dig fri att använda blogginlägget som referens.

 

30 kommentarer på “Vänsterpartiet har ojämställda stadgar”

  1. leifer skriver:

    Komiskt är att man inte klarar att leva som man lär. Lars Ohly var ju just en medelålders vit heterosexuell västerlänning, dvs det man avskyr mest av allt. Det mesta pekar på att det blir samma val igen (Jonas Sjöstedt), kan det bli mer förljuget?

  2. Leif skriver:

    Sådan är feminismen i Sverige, hycklande och full av dubbelmoral.

  3. Roger skriver:

    Detta har varit uppe på tapeten förr, jag tror att MP och Fi har något liknande med.

    Det passar att vara ojämdställda när det gynnar kvinnor.

  4. JockeH skriver:

    Japp, där är orsaken till att jag kallar MP för samhällets ogräs.

  5. Hamstrn skriver:

    Ingen blir gladare än jag om vänsterpartiet förkastar meritokrati inom det egna partiet,

  6. Håkan skriver:

    ”Minst 50%” är väl en kvarleva från när kvinnorepresentationen var väldigt långt ifrån 50%.

    Ett modernt parti borde, om man nu skall ha krav på viss representation av vardera könet, ha stadgar som snarare säger att inget kön skall ha en representation under exempelvis 40%.

    Att tro att man skulle ständigt kunna ha 50% representation är naivt.

  7. Access skriver:

    Håkan säger:
    ”Att tro att man skulle ständigt kunna ha 50% representation är naivt.”

    Japp. Men eftersom de säger ”minst 50% kvinnor” – vilket omöjliggör ”minst 50% män” – är det inte naivt utan en fullt medveten mansdiskriminering.

  8. Matte skriver:

    Vet inte ens vad jag ska skriva, det är så korkat så jag skakar bara på huvudet med lätt höjda ögonbryn.

  9. Patrik skriver:

    Jag röstar borgerligt och tycker att det är bra att Vänsterpartiet krånglar till det för sig själva på detta sätt. Genom att göra feminismen till sin huvudideologi stöter de bort arbetarmännen, förhoppningsvis till socialdemokraterna eller något alliansparti. Jag skulle inte sakna V om de lämnade riksdagen.

  10. Matte skriver:

    Man kan ju undra om de vill göra ett nytt förklätt F! av VP?

    Är folket så dumma att de går på det om så är fallet? Eller har vi ett VP med 0,4% om 3 år?

  11. Pelle Billing skriver:

    Matte,

    Ja, om det skulle bli två kvinnor som ledare tror jag risken är stor att de åker ur riksdagen, just för att det då blir så tydligt vad deras ”jämställdhet” handlar om. Så egentligen borde man hoppas att de väljer två kvinnor, så att svenska folket får se vad som pågår.

  12. Patrik skriver:

    F! fick 0,4% av rösterna i senaste riksdagsvalet så där finns inte många väljare att hämta. Jag är säker på att V är på väg åt fel håll. Men det sörjer jag inte. Bättre att S och Mp blir lite starkare och V åker ur riksdagen.

  13. Pelle Billing skriver:

    Patrik,

    Väljarna har tydligt visat att de inte är intresserade av radikalfeministiska partier. Och V är ungefär som F! i sin jämställdhetspolitik. Ju fler väljare som inser detta…

    Jag känner ett par män som alltid röstat vänster och varit för jämställdhet, och de har fått ett smärtsamt uppvaknande när de en dag insett att deras parti numera står för mansfientlighet.

  14. Roger skriver:

    Pelle #13
    Jag är en av dem. Som vit heterosexuell man som en dag kommer att bli medelålders så blir jag exkluderad av vänsterns retorik och politik. Detta trots att jag är arbetsklass, till skillnad från många av dem i ledande positioner i V.

    V är inte längre ett parti som ser till arbetarklassens intressen, de offrar gladeligen arbetarklassmän för att gynna medelklasskvinnor; för V är kvinnlig empowerment mer viktigt än klasskamp, och för den delen mer viktigt än äkta jämställdhet med. Det är tillochmed så att de tror att detta är synonymt och spenderar en hel del resurser och energi på att mota alla bevis om motsatsen.

    Det är inte heller så att de är ”underdogs” som står för en välförtjänt maktkritik, inom jämställdhetsområdet så ÄR deras syn etablissemanget, det ÄR makten, och de lägger snarare sin tid och energi på att bevara sitt maktmonopol, sitt tolkningsföreträde och sitt problemformuleringsprivilegie. Vilket inte minst visas genom deras osakliga och nästan roande hysteriska attacker på mansrörelsen.

    Trots detta är de revolutionsromantiker; de har positionerat sig själva i utanförskap vilket leder till att ju mer samhället dansar efter deras pipa, ju mer måste de radikaliseras för att kunna bibehålla sin självrespekt och trovärdighet.

    Det är ett skenande tåg på kollisionskurs mot verkligheten och en dag kommer smällen; det är oundvikligt. Men själv har jag hoppat av för länge sedan.

    Det betyder inte att jag någonsin kommer att rösta blått. Jag tror fortfarande på solidaritet, att de starka i samhället skall räcka ut en hand till de svaga, jag tror på resursutjämning genom skatter och reformer, etc. Det finns bara inget parti som konsekvent för den politiken.

    Piratpartiet är därför ett alternativ för mig med sin starka framtoning i integritetsfrågor, vilket visserligen också förekommer på vänsterkanten men där framstår som betydligt mer hycklande när det kommer från samma munnar som vill urholka rättsäkerheten i sexualbrottsfall etc.

    Eh.

    Jag förstår inte hur man kan vara man och vänster idag, men det hade varit intressant att höra hur en vänsterman resonerar.

  15. leifer skriver:

    Roger

    ”Jag förstår inte hur man kan vara man och vänster idag, men det hade varit intressant att höra hur en vänsterman resonerar.”

    Jag tror vänstermän just ofta är feminister och inte vaknat som du säger. Alt blundar man just för den biten, och menar att man ändå har en politik totalt sett som är bra.

    Värt att notera att Vänsterpartiet, trots att det bara ligger kring 4-5% av väljarrösterna, får oproportioneligt mycket utrymme i media. Särskilt SR och SVT (publick service alltså) älskar att ha med vänsterpartiet på olika sätt. Dessutom visar man tydligt att man respekterar partiet, till skillnad från Sverige demokraterna. Hur kan man respektera det ena men inte det andra?

    Jag tycker det är dags för public service att ta avstånd från sin historia av kommunism-kramning och börja vara rejält kritisk mot vänsterpartiet och syna alla tokeriet. Istället för att vara så överslätande i partiutfrågningar m.m. Särskilt bör man kritiskt granska den ekonomiska politiken, för den går sällan eller aldrig ihop.

  16. Pelle Billing skriver:

    Roger,

    ”Trots detta är de revolutionsromantiker; de har positionerat sig själva i utanförskap vilket leder till att ju mer samhället dansar efter deras pipa, ju mer måste de radikaliseras för att kunna bibehålla sin självrespekt och trovärdighet.”

    Intressant iakttagelse. Jag vet att feminismen fungerar så men har aldrig gjort kopplingen lika tydligt till partipolitik.

  17. Daniel skriver:

    @Roger
    Personligen så anser jag att vänsterfolk hela tiden antar att om person A har mer än person B.
    Så betyder detta att person A har tagit från och utnyttjat person B.

    Lever man då i ett hyfsat välmående land som Sverige och köper detta resonemang rakt av, så blir man då i sina egna ögon ”the bad guy”.
    För att råda bot på detta så ser man istället till att bli en aggressiv och radikal förespråkare för den egna ideologin.

    På detta vis går man från ”bad guy” till det revolutionära avantgardet.
    Vilket i sin tur leder till att man själv kommer tillhöra eliten och de som styr när den socialistiska revolutionen väl har skett.
    Kolla gärna:
    http://sv.wikipedia.org/wiki/Bolsjevik
    Ett rätt så talande citat från sidan:
    ”Endast bildade representanter för de besuttna klasserna, de intellektuella, kunde verkligen förstå arbetarnas långsiktiga intressen och leda dem på rätt sätt”

    /Daniel

  18. Micke skriver:

    Rent politiskt skiter jag i hur mycket Vänsterpartiet krånglar till det för sig, för jag skulle aldrig komma på tanken att rösta på dem. (Egentligen är det bra att de strular till det…..förhoppningsvis så mycket, så att de åker ur Riksdagen).

    Men av ren princip kan jag inte förstå hur något parti kan bestämma att deras nästa partiledare ”måste vara en kvinna” (eller en man heller för den delen)…. Det är väl helt ointressant vilket kön partiledaren har! Det viktiga måste väl vara att personen kan leda partiet framgångsrikt, och det kan omöjligt vara en könsfråga (utom möjligen för F!)…

    Jag tror att Sossarna hade samma agenda när de valde Mona Sahlin till partiledare….och det gick ju inte heller särskilt bra……..

  19. Pelle Billing skriver:

    ”Det viktiga måste väl vara att personen kan leda partiet framgångsrikt, och det kan omöjligt vara en könsfråga”

    Så borde det vara…

    Annie Lööf är ett bra exempel som jag ser det på en kvinna som blir partiledare för att hon var bästa kandidaten, inte p g a kön. Hos V kommer däremot den kvinna som blir vald inte alls att kunna lita på att hon blev vald för att hon var bäst.

  20. Micke skriver:

    ”Hos V kommer däremot den kvinna som blir vald inte alls att kunna lita på att hon blev vald för att hon var bäst.”

    Exakt! Och hur kul är det att ha fått jobbet, och veta att man kanske inte blev vald för att man är duktig..?

    ….men det kanske man skiter i om man är karriär-kåt..?

  21. Pelle Billing skriver:

    Om det är enda sättet man kan nå toppen kanske man skiter i det.

    För helt ärligt, har någon av de andra kandidaterna kommit ens i närheten av Jonas Sjöstedts exponering och framtoning i media? I ett neutralt val skulle han redan ha vunnit, och de andra tre hade fått bygga vidare inför nästa partiledarval.

  22. John Nilsson skriver:

    Miljöpartiet har en liknande formulering i sina stadgar på riksnivå:

    ”§ 17 Förtroendevalda
    17.1 Varje organ i riksorganisationen ska bestå av minst 40 procent av varje kön, men sträva efter minst 50 procent kvinnorepresentation (principen om könskvotering).”

    Vad det gäller språkrören är det dock en man och en kvinna som gäller:

    ”§ 11 Språkrör
    11.1 Kongressen väljer, före val av partistyrelse, två jämställda språkrör.
    11.2 Språkrören ska vara en kvinna och en man.”

    Från:
    http://www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=182570

  23. leifer skriver:

    Micke

    ”Jag tror att Sossarna hade samma agenda när de valde Mona Sahlin till partiledare….och det gick ju inte heller särskilt bra……..”

    Faktiskt hade sossarna samma agenda fast tvärtom när man sen valde Håkan Juholt! Det var alltså tvunget att det skulle vara en man.

  24. Sam skriver:

    @21:
    Kan ligga något i det.
    ”Sjöstedt hetaste V-kandidaten
    Publicerad i dag 20:10
    Jonas Sjöstedt är den hetaste kandidaten till att bli ny partiledare för Vänsterpartiet, enligt en undersökning gjord av SVT Rapport.
    Hela 61 procent av de tillfrågade hade Sjöstedt som förstahandsval till partiledarposten. 19 procent hade Rossana Dinamarca som förstahandsval och 13 procent gav sitt stöd till Ulla Andersson. Tio procent förordade Hans Linde.”

    http://www.dn.se/nyheter/politik/sjostedt-hetaste-v-kandidaten

  25. Sam skriver:

    Det där ”suget” var inte SÅ kraftigt.

  26. Pelle Billing skriver:

    Sam,

    Tack för länk.

    Nej, det s k suget var tydligen högst måttligt, men som kvinna och feminist får man säga nästan vad som helst utan faktakontroll.

  27. Micke skriver:

    @Leifer: ”Faktiskt hade sossarna samma agenda fast tvärtom när man sen valde Håkan Juholt! Det var alltså tvunget att det skulle vara en man.”

    Ja, och det är ju lika illa…

  28. leifer skriver:

    Micke

    Jag har rätt roligt åt att partierna till vänster, som tjajat mest om patriarkatet och feminism, inte själva klarar att välja en kvinna med rädsla för lägre väljarstöd. Leva som man lär?

    Håkan Juholt är väl just en vit hetereosexuell man, usch läskiga saker!

    Och vänsterpartiet har väl snart Jonas Sjöstedt, ännu än av fienden no1! För finns det nåt vänstern avskyr mer än ”vita män”?

  29. Micke skriver:

    @Leifer: ”Håkan Juholt är väl just en vit hetereosexuell man, usch läskiga saker!”

    Ja, jag tycker också att han är läskig, men av helt andra orsaker…. ;-)

  30. [...] position, något som borde vara omöjligt i en radikalfeministiskt kontext. Varannan damernas – minst – har ju annars varit partiets [...]

Google