Pelle Billing

Sedan en tid tillbaka finns initiativet Machofabriken, som vill jobba normkritiskt mot den manliga könsrollen. En del av er såg nog deras videofilmer när de lanserades – bland annat hur manrollen kan vara som en snäv box.

SvD uppmärksammar nu Machofabrikens arbete i en niondeklass.

Vissa av idéerna de kommer med är idéer som är viktiga att sprida:

– Normen för hur en pojke ska vara är snäv och begränsar deras liv. Manlighetsnormen är stel och stereotyp och svår och leva upp till, och bryter man mot normen råkar man ut för kränkningar, säger Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg i Gnesta kommun och den som introducerat Machofabriken på hela Freja­skolan förra våren.

Grunden för mitt eget jämställdhetsarbete är att varje individ själv ska få välja hur han eller hon lever sitt liv. Det betyder att man inte ska bli skuldbelagd om man vill leva i en traditionell könsroll, men det betyder också att man ska vara fri att bryta mot sin könsroll på alla vis man vill.

Utifrån detta stödjer jag de som vill ge pojkar (och flickor) större valfrihet i sina liv, och större möjligheter att vara sig själva.

Ytterligare en positiv effekt av Machofabriken är att det fokuseras på pojkarna en stund, så att flickorna slipper att ständigt granska sig själva – ett problem som jag nyligen skrev om. Så här säger Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg i Gnesta kommun:

– Vi slipper hamna i att det är synd om tjejerna och för dem är det en lättnad att slippa granska sig själva – något de gör hela tiden.

So far so good, som man säger. Och jag skulle önska att jag kunde vara klar med blogginlägget här. Jag skulle önska att Machofabriken var ett projekt med en positiv grundsyn på båda könen. Tyvärr är så inte fallet.

En tydlig ledtråd till detta fås av följande citat:

Genom övningar och korta filmer diskuteras ämnen som makt, status, känslor, våld, sexualitet och ansvar.

Detta kanske låter oförarglig, men låt mig förklara vad som egentligen menas:

• Makt. Män har makt på kvinnors bekostnad. Det finns en könsmaktsordning.
• Våld. Män slår kvinnor. Män slår män. Det som däremot är tabu är kvinnors olika former av våld.
• Sexualitet och ansvar. Männen är de som har sexuellt ansvar. Mäns sexualitet borde bli mer som kvinnors sexualitet.
• Känslor. Troligen vill man ge män större utrymme att uttrycka känslor, vilket är bra. Samtidigt är risken överhängande att man sprider bilden av män som defekta kvinnor när det gäller känsloliv, istället för att inse att män ofta processar sin känslor på ett annat sätt.

I dessa sammanhang är grundsynen att pojkar och män är defekta kvinnor. När pojken ska släppas ut ur den trånga manlighetsboxen handlar det alltså inte om att han ska bli friare i sin manlighet, utan att hans manlighet är problematisk.

Synsättet är att manlighet i sig leder till våld, övergrepp, bristande ansvar och en strävan efter att dominera kvinnor. Därmed underkänner man alla de pojkar och män som trivs med sin manlighet, men som kanske skulle vilja vara lite friare i den.

De pojkar och män som inte identifierar sig med vanligt förekommande former av manlighet kanske känner sig lite mer välkomnade av Machofabriken. Men i grund och botten slipper de inte undan de mansnegativa strömningar som influerar hela verksamheten.

Föga förvånande är det radikalfeministiska ROKS och MFJ som ligger bakom Machofabriken, i samarbete med allmänfeministiska SKR.

Sedan debaklet med Könskriget år 2005 har radikalfeministiska grupperingar tonat ner sin retorik betydligt, då man insett att den inte är gångbar i samhället. Precis samma idéer lever dock kvar under ytan, vilket man kan se i detta citat från SvD-artikeln:

– Normerna upprätthåller maktordningen mellan män och kvinnor, och för att skapa jämställdhet behöver de förändras. En del normer för manlighet är dessutom destruktiva och kopplade till våld eftersom våld kan ge makt och status. Men människor mår inte bra av att utöva eller utsättas för våld, säger Lisa Malmberg.

“Maktordning” betyder könsmaktsordning. Att “en del normer för manlighet är kopplade till våld” betyder att män slår kvinnor och att vi ska tala om mäns våld mot kvinnor (men inte det omvända).

Att “våld kan ge makt och status” betyder att män håller kvinnor på plats i samhället via hot om våld.

Machofabriken ska ha cred för att man faktiskt sprider vissa goda idéer om manlig frigörelse. Men så länge pojkar, män och manlighet ses som ett problem kan jag inte rekommendera deras verksamhet.

(Tack för tipset, Smurfen Blå och Carl!)

(Även Genusnytt skriver om detta.)

30 Kommentarer »

• Vem vill rösta på sossarna? De verkar en gång för alla bestämt sig för att de numera bara bryr sig om kvinnor.
• Jämställdist uppmanar oss att skriva medborgarförslag till våra kommuner.
• Mäns uppdrag att utföra de farliga jobben i samhället hånas i massmejl. Kan du tänka dig ett massmejl där kvinnors uppdrag att ta hand om bäbisar hånas?
• Han sökte en fru som inte kräver jämställdhet. Är detta förståeligt eller bakåtsträvande? En naturlig reaktion eller patriarkalt och kolonialt? Säg vad du tycker i kommentarerna.

Tack för tips, Sara och Gunnar!

15 Kommentarer »

Det är långt ifrån alltid jag håller med Britta Svensson i Expressen, men nu har hon skrivit en kick-ass krönika.

Hon illustrerar där skillnaden mellan “vuxen feminism” och “tonårsfeminism” – två begrepp som Warren Farrell var först med att lansera. Vuxen feminism innebär att man tar ansvar för sitt eget liv, och lever som man lär. Tonårsfeminism innebär att man vill ha alla rättigheter utan några skyldigheter, och utan något personligt ansvar.

I sin krönika illustrerar Svensson hur äldre feminister trots allt har en kontakt med begrepp som eget val, eget ansvar och lev som du lär – medan nästa generation kända feminister har tappat mycket av detta.

Här är några citat från artikeln, men läs gärna hela:

Så resonerar en kvinna född 1948 om sitt förhållande till män. Det märkliga är att de som är födda tre decennier senare upplever sina valmöjligheter som så mycket mer beskurna.
De skriver andlöst om sina skilsmässor som en frihetsrevolution. Man ställer sig frågan varför de inte var fria från början? Varför gifta sig om det är ett sådant fängelse?

Den nästan 40-åriga författaren Maria Sveland skriver om sin skilsmässa: “Jag kände mig som en übermensch, stark och oövervinnerlig, en superhjälte. Till och med detta fixade jag alltså, att borra upp hyllor! Så larvigt att jag aldrig gjort det tidigare!”.
Hon upptäckte också att hon inte tittade lika mycket på tv efter att hon skilt sig. “Tydligen föredrog jag att sitta i fåtöljen och lyssna på musik och läsa böcker”.
Vad hindrade henne från att göra detta tidigare? Om man inte ­vågar göra det man själv vill utan måste vara fjärrstyrd av sin man, blir det naturligtvis väldigt svårt att verka som feministisk författare.

Få av skribenterna i boken reflekterar över sitt eget beteende. Det är bara äktenskapet, och i förlängningen mannen, det är fel på.

Det enda vi kan begära av varandra är att vi alla måste bli vuxna och ta ansvar för våra egna liv. Ingen annan kan fixa det.
Gammelfeministerna fattade det. Har ­kunskapen verkligen inte gått i arv till vår tid?

Den uppsättning mediafeminister som tillhör min egen generation (Maria Sveland, Katarina Wennstam, m fl) ger påfallande ofta uttryck för en tonårsfeminism. Först gör de egna val som försätter dem i en viss situation. När de sedan bryter sig fria från dessa egna val så är de feministiska hjältar. Finn fem fel?

16 Kommentarer »

Ikväll kl 21.45 kommer Agenda i SVT2 att tala med Mona Sahlin (S) och Maud Olofsson (C), om hur det är att vara kvinna i toppolitiken (tack för tipset, G!). Ämnet för kvällen är det motstånd som kvinnor möter i politiken.

OK, låt mig se här… På ena sidan har vi två kvinnor som är programledare för Sveriges kanske viktigaste politiska magasin. På andra sidan har vi Mona Sahlin, som kunde varit statsminister idag om det gått bättre för vänsterblocket i valet 2010, samt Maud Olofsson som i fyra år var vice statsminister och näringsminister.

Är det bara jag eller är dessa fyra kvinnor i sig det yttersta beviset för att det inte finns något glastak och att kvinnor kan uppnå vilken position som helst i samhället?

Sahlin tilläts för övrigt att bli partiledare trots en besvärande skandal på 1990-talet som kunde förstört framtiden för vilken politiker som helst (den så kallade Toberoneaffären). Enligt könsmaktsfeministisk teori är detta en omöjlighet, eftersom kvinnor döms mycket hårdare vid en skandal.

Min gissning är att båda kvinnorna kommer att ha flera historier om hur de har blivit motarbetade. Konstigt vore väl annars! När man befinner sig på toppen är det många i partiet som vill ta över ens plats, och inga politiska motståndare vill vika sig en millimeter i förhandlingar.

Varför anta att man blir motarbetad just för att man är kvinna?

Personligen tycker jag det är lite löjeväckande att fyra kvinnor med makt som de flesta av oss bara kan drömma om ska stå och diskutera hur motarbetade de är som kvinnor.

30 Kommentarer »

Det är välkänt att betygsdiskriminering av pojkar är vardag i svenska skolor.

Nu kommer Centerpartiets ledning med ett förslag som kan fungera som motvikt till detta.

Inför en modern studentexamen, med fristående examinatorer. Det föreslår nu Centerpartiets ledning, som på så sätt vill komma åt betygsinflationen.

Fristående examinatorer kan hjälpa en hel del, särskilt om de inte vet könet på den som skrivit provet.

En nationell studentexamen för alla elever i gymnasiet är ett sätt att få bukt med de ojämlika studieresultaten, förklarar riksdagsledamoten Ulrika Carlsson (C), utbildningspolitisk talesperson, och den som har lett kommitténs arbete.

“Ojämlik” refererar här inte till ojämlikheterna mellan könen i skolan, utan att betygssättningen skiljer sig mellan skolor. Dock kan en mer rättvis betygssättning mellan könen bli en oförutsedd konsekvens.

Tyvärr vågar man inte löpa linan fullt ut, så det är fortfarande lärarna som har sista ordet:

Proven -  i några utvalda ämnen – ska vara vägledande när elevernas slutbetyg sätts, förklarar hon.

- Läraren sätter ju betyg, men vi vill att en utomstående person ska göra en bedömning av det hela.

Sammantaget är det trots allt ett steg i rätt riktning om det införs.

Läs mer här.

15 Kommentarer »

När man jobbar med könsfrågor i Sverige kan man ibland tappa tron på samhället. Hur kunde det bli så här fel, hur kunde det gå så här långt? Hur var det möjligt att demonisera män till denna grad?

Men igår fick jag ett tips av regelbundne bloggläsaren Roger, om ett riktigt fint initiativ. Projektet i fråga framstår som en positiv förebild och sådana är viktiga att lyfta fram. Att kritisera rådande brister är en sak, men att bygga nytt är minst lika viktigt.

Malmö Stadsbibliotek är de som ligger bakom projektet Godnattsagor inifrån:

Tusentals barn i Sverige har en brottsdömd mamma eller pappa. Tusentals föräldrar befinner sig bakom fängelsemurarna och kan inte ta del av sina barns vardag. Malmö stadsbiblioteks projekt Godnattsagor inifrån(GI) låter böcker, läsning och berättande bygga en bro mellan föräldrarna på utsidan och deras barn utanför anstaltsportarna. Syftet är att stärka relationen mellan barn och förälder och minska de negativa effekter som kan uppstå i och med fängelsetiden.

Låter lovande. Vad säger då den vetenskapliga utvärderingen?

Den vetenskapliga utvärderingen, Sagor som skapar skillnad, skriven av Annelie Björkhagen Turesson, lektor på Malmö Högskola visar att majoriteten av papporna upplevt ett stärkt självförtroende, känt stöd i sin föräldraroll, ökat och fördjupat kontakten med sina barn, fått ett ökat mod att våga läsa för sina barn och samtidigt vågat bryta mönster och göra något som inte är gängse i ”fängelsekulturen”.

Strålade, med andra ord.

Så här säger ett par av papporna:

Det finns så mycket machokultur…tidigare hade man ju en bild av sig själv som kåkfarare och att det där med läsning är fjolligt- att man inte bara kan gå och lägga sig och läsa en saga och förställa rösten. Nu längtar jag efter att ligga i sängen och läsa godnattsagor för min pojke när jag kommer ut.

Projektet har hjälpt mig att komma in i familjen på nåt sätt. Att kunna vara delaktig fast man inte är där. Jag har kunnat ge någonting. För det finns annars inget jag kan göra här innanför för mina barn.

Socialt arbete ska inte vara en könskamp. Det ska handla om att hjälpa människor. Genom detta kreativa projekt har man gett föräldrar som vistas i en hård miljö de verktyg de behöver för att bättre kunna knyta an till sina barn.

Jag fäller en liten tår, helt utan ironi.

5 Kommentarer »

Expressens ledarsida gör en intressant iakttagelse:

Samhället är oerhört fixerat vid tonårstjejer. Är de för tjocka och därmed ett hot mot folkhälsan? Är de för beniga och därmed ett hot mot sig själva? Ställer de för höga krav på sig själva och blir nedstämda och tar till rakblad? Är de osunt rädda för sin sexualitet eller ovarsamma med själva?
Tidningar skriver. TV gör inslag. Politiker pratar. Tjänstemän utreder. De vuxna är nästan lika upptagna av tonårsflickors liv som tjejerna själva.

När blir en positiv uppmärksamhet till en osund fixering?

Som bekant finns det två grupper i vårt samhälle som är heliga i media: barn och kvinnor. Tonårstjejer tillhör båda kategorierna och därför kan politiker och media aldrig sluta prata om dem.

Risken med detta beteende är att man skapar en negativ självbild för tonårstjejer. I stället för att säga att “ni är unga, starka och har livet framför er – alla möjligheter ligger öppna!” så säger man “aj aj aj, oj oj oj, vad du än gör blir det nog fel”.

Några enkla varningar om livet är väl inte fel att ge till en tonåring, men någonstans passerar man gränsen för vad som är rimligt. Noteras bör även att rådet om att akta sig för våldtäkter inte får ges, eftersom detta kan ses som ett skuldbeläggande av våldtäktsoffer (vilket det givetvis inte är).

Vår syn på tonårstjejer blir en extrem variant av de senaste två decenniernas syn på kvinnor. Som kvinna måste du som bekant akta dig för:

• Att bli lönediskriminerad.
• Att hamna i en kvinnofälla.
• Att dubbelarbeta.
• Att bli utsatt för härskarteknik.
• Att bli objektifierad.
• Att få för mycket, för lite eller för billig medicinering i sjukvården.
• Att välja en kvinnodominerad utbildning.
• Att inte dela på hemarbetet.
• Att ta ut för mycket föräldraledighet.

Det blir snabbt tröttsamt att vara kvinna i en sådan värld. Att vara tonårstjej ska vi inte ens tala om.

27 Kommentarer »

Nyligen rapporterade jag att den jämtländska lokaltidningen LT skulle granska sexualbrottshanteringen i Sverige.

Nu finns artiklarna att läsa online som PDF, åtminstone för tillfället:

• http://www.box.net/shared/a2oqtqvc7taitsboylby

Rekommenderas!

Om du bor i Jämtland så stöd gärna LT med en prenumeration eller genom att köpa lösnummer.

8 Kommentarer »

Som du säkert vet som läsare av denna blogg, har den feministiska rörelsen haft stora framgångar i Sverige.

Att feminismen krävde lika rättigheter för kvinnor, och hade framgång i detta, kan vi nog enas om var rättfärdigt och av godo. Den feministiska rörelsen har dock haft sin största tillväxt efter att lika rättigheter mellan könen uppnåddes. Hur kan detta komma sig? Det framstår ju som lätt ologiskt.

För att förstå feminismens framgång på senare decennier är det ett flertal olika faktorer som behöver förstås. Det har inte bara varit en faktor som möjliggjort dess fortlevnad och expansion, utan en kombination av fler olika processer:

• Ekonomi. Den svenska ekonomin har behövt fler förvärvsarbetande kvinnor för att utveecklas. Då feminismen alltid förespråkat att kvinnor ska ut och jobba, var det politiskt gångbart att stödja feminismen för att uppnå sina mål. Således fick feminismen en skjuts framåt, inte på grund av sin ideologi, utan för att den var ett användbart politiskt verktyg.
• Kommunismens nedgång. När kommunismen föll fanns fortfarande många människor som tänkte i termer av kamp mellan grupper. De behövde en ny ideologi, och feminismen blev svaret. Detta förklarar särskilt varför feminismen växte så kraftigt i början på 90-talet (när Berlin-muren nyss fallit, osv). Dessutom behövde media en ny motsättning mellan två grupper – en offergrupp och en förövaregrupp. Klasskamp blev könskamp. Rika sluskar blev manliga sluskar.
• Traditionella mönster. Det sitter djupt rotat i både kvinnor och män att kvinnor är svaga och ska skyddas. Genom världshistorien har vår överlevnad varit helt beroende av att kvinnor skyddas så att de kan föda fram nästa generation. Paradoxalt nog så är stora delar av feminismen en förlängning av detta synsätt, hur progressiv den än utger sig för att vara. Kvinnor är offer, utsatta, svaga och i ständigt i behov av särskilda åtgärder och stöd enligt den svenska statsfeminismen.
• Ridderlighet. Feministiska män eftersträvar ofta att det inte ska vara någon skillnad mellan könen, och överger då sin egen traditionella manlighet Den uråldriga manliga driften att beskydda kvinnan gör sig dock påmind ibland, och behöver ett sätt att få utlopp. Genom att bli kvinnors talesperson och beskyddare kan dessa män paradoxalt nog känna sig manliga – på ett ytterst konventionellt sätt! De fortsätter helt enkelt att slåss för kvinnan, i lite ny form.
• Dåliga erfarenheter av män/pappor. När det feministiska tåget väl är igång – och ses som en allmän sanning – blir den en projektionsyta för personliga omständigheter. Det är lätt att som kvinna tänka att “det är inte så att jag har problem att bygga bra relationer, det är män som är förtryckare”. På så vis slipper man ta ansvar för sitt eget liv, och gör det i stället till en samhällsfråga. Om du i stället är man och har haft en dålig pappa kan hans beteende projiceras på all manlighet, och genom att avsky all manlighet slipper du ta tag i dina egna problem – och det faktum att du faktiskt själv är man.
• Populism. Haka på tåget! Varför inte! Att bli feminist har gett fantastiska karriärfördelar för många. Det ger uppmärksamhet och medieutrymme. På ytan kan detta framstå som den viktigaste förklaringen till feminismens framgång, men egentligen är det bara en förstärkning som skett när framgången redan varit ett faktum.
• Missriktad solidaritet. Om du är uppfostrad i ett feministiskt samhälle, och är övertygad om att män slår kvinnor, män har makt, män utnyttjar, män är miljöbovar, män startar krig, osv – så är det lätt att bli feminist. Vem vill inte slåss mot sådana orättvisor?! Om man tror på den radikala och socialistiska feminismen är man närmast tvungen att slåss mot den groteska världsbild som målas upp. Problemet här är alltså inte att man vill slåss mot upplevda orättvisor, utan att man fått en ensidig och obalanserad bild av könsfrågorna.

Vad tror du om dessa förklaringar? Kan du se andra viktiga faktorer?

115 Kommentarer »

I går kom jag hem efter en kortare resa till Oslo.

På plats hade jag förmånen att träffa en av personerna bakom Mannsutvalget, den norska duo som snabbt fått många följare på Twitter (exakt 2400 följare när detta skrivs).

Mannsutvalget ämnar skapa debatt i Norge på ett liknande sätt som denna blogg, och de är redan på god väg. Vi hade ett väldigt bra samtal om det jag själv kallar för Jämställdhet 2.0, och jag fick stort förtroende för det arbete de bedriver.

De bad även om min input för hur de kan vidareutveckla sin verksamhet och det gav jag med glädje. Håll ögonen öppna för Mannsutvalgets nästa steg i Norge.

I Oslo deltog jag även på det som kallas Masculinity Movies Live. Min vän Eivind Skjellum arbetar med att skapa goda manliga förebilder för nästa generations pojkar, och för att återinföra någon typ av initiationsrit för män för att symbolisera steget från pojke till man.

Eivinds arbete är ett gott komplement till mitt opinionsbildande arbete, då han pekar på en väg framåt för män. I stället för att samhället ska se manlighet som någon negativt och destruktivt visar han på hur män som är trygga och mogna i sin manlighet är precis det som samhället behöver.

Med på kvällen var bland annat Jan Olav, som ibland är inne och kommenterar här på bloggen. Kul att få träffa en bloggläsare från vårt grannland!

Slutligen kan jag även rapportera att jag med största sannolikhet kommer att delta i en paneldebatt på Kvalitetsteatern i Stockholm den 30 oktober. De bjöd in mig utifrån mitt blogginlägg om deras föreställning, som nu har nypremiär.

Om du är intresserad av att se föreställningen och paneldebatten denna kväll, så boka in datumet i kalendern! Från 19.00 och framåt är det planerat till.

11 Kommentarer »