Tendensen är tydlig. Insemination hos singelkvinnor ökar närmast exponentiellt. Än så länge är siffrorna begränsade, men den snabba ökningstakten gör att det inom några år kommer att vara ett utbrett samhällsfenomen.
Alice Teodorescu konstaterar i en ledare i Barometern:
På Storkkliniken i Danmark har antalet inseminationer av svenska ensamstående kvinnor ökat från 15 stycken till nästan 700 på tio år.
En ökning med nästan 5 000 procent på tio år är betydande.
Än så länge är det olagligt i Sverige att inseminera ensamstående kvinnor, men det är till synes bara en tidsfråga innan lagen ändras.
I april i år hade SvD en artikelserie om singelkvinnor som låter inseminera sig. Även jag skrev då om fenomenet. Nu visar det sig att en 24-årig amerikanska med svensk pojkvän hört talas om SvD:s artikelserie, och kontaktat dem för att få uttala sig. Hon är själv produkten av en mamma som valde insemination.
Det visar sig att denna Alana har en skarp insikt att komma med:
– För att skydda sina egna känslor, blundar föräldrar ofta för de svårigheter som donatorbarnen kan uppleva. Många intalar sig att mycket kärlek kan kompensera för den frånvarande biologiska fadern. Samtidigt lägger de själva så stor vikt vid de biologiska banden att de ofta väljer att skaffa donatorbarn i stället för att försöka adoptera, säger hon.
Denna dubbelmoral har jag faktiskt aldrig reflekterat över själv, men den är slående.
Samtidigt som det biologiska bandet är så viktigt att man vägrar adoptera och istället väljer insemination, så förnekar man barnet sitt biologiska band till pappan. Mammans önskningar och behov går alltså före barnets önskningar och behov.
Alana ger även män som donerar sperma en uppläxning:
– Mamma betalade för att få föda en helt okänd mans barn och uteslöt därmed min biologiska far ur mitt liv. Han å sin sida tog emot pengar för att lämna sperma och sedan bara sticka.
Undrar hur många män som donerar sperma som faktiskt reflekterar över att de blir pappor? Att det går runt barn där ute som funderar på vem deras biologiska pappa är, och om han någonsin tänker på dem?
Några av er kanske nu tänker att den biologiska pappan kan ersättas på ett bra sätt av en man som lever med mamman. I Alanas fall fanns det till och med en sådan “juridisk pappa” med från starten, men det var inget lyckat experiment:
Att ha en biologisk och en ”social” förälder kan också vara komplicerat, menar Alana. Redan innan hon fick reda på hur hon kommit till, hade hon svårt för sin juridiska pappa. Och känslan var antagligen ömsesidig. När Alana var sju år separerade föräldrarna och då ville han bara ha fortsatt vårdnad av hennes adopterade syster. Inte av Alana.
I dagens samhälle vill vi ofta uppgradera det kulturella och sociala medan vi nedgraderar det biologiska. Verkligheten gör sig dock påmind i längden.
Med detta inte sagt att en kvinna eller man inte kan knyta an till ett barn som är ens partners biologiska barn, men personligen tror jag chansen till god anknytning är betydligt större ifall paret tillsammans adopterar ett utomstående barn i behov av föräldrar.
Vi människor är dock inte rationella, och jag ser risken som överhängande att insemination hos ensamstående kvinnor kommer att öka kraftigt de närmaste åren. Vi styrs mer av drifter och känslor än av logik när det gäller sådant som att skaffa sig en egen avkomma.
Evolutionspsykologin har länge förutspått att inseminationer kommer att öka i vårt moderna samhälle. Genom världshistorien har kvinnor sökt efter män som kan försörja dem och skydda dem. Kort sagt män som kan göra sådant som de själva inte kan – män de kan se upp till och beundra för det de gör.
I vårt samhälle kan emellertid många kvinnor försörja sig utmärkt på egen hand – i många fall bättre än de flesta män. De behöver heller inte en man som försvarar dem i vårt trygga, välorganiserade samhälle (det räcker med manliga poliser, brandmän, osv). Konsekvensen av detta beskriver Teodorescu, denna gång på sin blogg:
Att välutbildade och ekonomiskt stabila kvinnor har kilometerlånga kravlistor på en eventuell partner är ingen hemlighet. Kvinnor har i alla tider i alla länder gift upp sig. Än i dag är det faktiskt norm i Europa. Men det blir allt svårare att gifta upp sig när alltfler kvinnor spelar på samma planhalva som männen. Vem vill ha en medioker man när man kan sukta efter perfektion?
Denna utveckling leder till att alltfler kvinnor kommer att leva som ofrivilligt barnlösa alternativt som ensamstående mammor. Det kommer också leda till att många män ratas och att de “bästa” exemplaren kanske rentav kan bli fäder till många barn med olika kvinnor.
Detta är en lätt dystopisk framtidsbeskrivning, och personligen tror jag inte det behöver bli så illa. Däremot kan inte bortses ifrån att dynamiken redan finns här, och med all sannolikhet kommer den att öka.
Måttstocken på en civilisation är hur pass väl vi kan få utlopp för våra drifter på ett konstruktivt sätt, och hur pass väl vi kan väga andras behov mot våra egna behov. Tyvärr riskerar den starka trenden med insemination bli en negativ faktor för vår civilisation, med fler och fler missnöjda barn samt en ökande grupp män som inte får bilda familj.
Uppdatering:
Utifrån kommentarerna har vissa missförstått det här inlägget och därför klistrar jag in det klargörande jag skrev nedan.
Jag vill att det ska vara lagligt med insemination och surrogatmödraskap. Detta har jag alltid stått upp för, sedan bloggens början.
Dock vill jag argumentera för en eftertänksamhet vad gäller att sätta barn till världen med ena föräldern frånvarande.
Jag står alltid upp för individens frihet, men i det här fallet finns det två individer vars rättigheter ska vägas mot varandra: den vuxna som vill ha barn, och barnet.
Så att bara göra detta till en enkel rättighets- och frihetsfråga för den vuxne är att blunda för komplexiteten.
Det finns inga lätta moraliska ställningstaganden i den här frågan som jag ser det. Inga enkla rätt eller fel.
Just därför som det är så viktigt att öppna upp möjligheten till surrogatmödraskap i Sverige så att även ensamstående män kan bli fäder. Här är det viktigt att mansrörelsen aktiverar sig och börjar ställa krav, det är en skandal att detta inte redan görs!
Och att jag är för ensamståendeinseminering behöver jag väl knappast tillägga..
Tror du verkligen att “trenden” med kvinnor som föredrar spermadonatorer framför fysiska män kommer öka? Jag tycker det är en mycket märklig syn att ha på både kvinnor och män. Barometern är för övrigt en kristen konservativ källa som föga förvånande tycker att endast par(helst heterosexuella gifta) ska skaffa barn. Självklart tycker Barometern att det är fel att ensamstående kvinnor skaffar barn överhuvudtaget, ensamstående pappor smäller nog heller inte särskilt högt.
Så hur tycker du då vi ska komma tillrätta med detta problem som dessa (enligt er?)själviska kvinnor utgör? Ska insemination förbjudas? Ska kvinnor uppmuntras att gå ut på krogen och ragga upp en random (ovetande) spermadonator istället? Det gagnar vare sig barnen eller de ofrivilliga fäderna, och att du exemplifierar problemet med en kvinna som inte kommer överens med sin juridiska pappa håller inte som argument, även om alla barn med frånvarande fäder(oavsett om pappan själv valt att hålla sig borta eller ej)är ett problem som måste belysas. Jämställdismen utgår dock oftast från att det är kvinnors fel att pappor är frånvarande, det argumentet håller givetvis inte heller.
Att kvinnor förr i tiden valde män som kunde försörja dem och att de i nutid tack och lov kan försörja sig själva bör man inte se som ett problem eller en oroande trend, då avslöjar man sig som ganska unken och konservativ. Är det ditt syfte? Är det inte bra att kvinnor idag inte längre behöver välja man efter plånboken? Förr tilläts inte kvinnor försörja sig på samma villkor som män, idag kan de det. Se det som något positivt vetja! Jag så trygg i mig själv att jag törs lita på att tjejer gillar mig för den jag är, inte för att jag har pengar och karriär. Jag önskar verkligen att ni jämställdister också kunde vara det. Tack vare feminismen kommer kanske även osäkra män våga lita på att tjejer inte är små utsugare som bara vill ha våra pengar(och i det här fallet: vår sperma.) Att du dessutom länkar till en person som på fullaste allvar tror att kvinnor kommer välja bort män(fattiga män) och hellre skaffa barn på egen hand eller till och med välja bort barn helt är, om du ursäktar, helt jävla sanslöst. Så låga tankar om kvinnor trodde jag inte ni jämställdister hade. De flesta kvinnor gillar män, väljer inte bort dem för att hellre leva ensamma och väljer inte partner efter hur mycket pengar de har. Snälla sluta sprida dessa otäcka fördomar om kvinnor! Detta synsätt (tillsammans med en Genusnytt-tischa)kommer verkligen inte hjälpa er om ni vill ha en flickvän.
Jag tror de flesta kvinnor vill ha en närvarande pappa till sina barn, men när de inte kan få det ser naturen ut som så att de kan fixa det på egen hand utan en närvarande man, genom spermadonation eller ett onenightstand. Moralen i det sistnämnda kan man givetvis ifrågasätta men personligen ser jag fortfarande pappor som själva väljer att vara frånvarande i barnens uppväxt som ett mycket större problem. Det viktigaste är som bekant att de barn som finns blir älskade, inte sant? Det är barnets enda önskan och behov: att bli älskad.
Om du tycker detta är egoistiskt av modern så måste du ju rimligtvis även tycka att homosexuella par som inseminerar eller tar in en surrogatmamma beter sig själviskt? De förnekar ju barnet dess biologiska föräldrar? Du borde nog förklara varför just mödrar ska skuldbeläggas.
Vi vet alla att jämställdismen har konservativa förtecken och i fall som dessa blir det ganska tydligt.
Undantaget “Think-of-the-children!”-argumentet så finns det ju ett perspektiv till, nämligen att med det här alternativet på banan så minskar risken för män att bli uppraggade med falska motiv av kvinnor som vill ha ett barn och kanske med ekonomisk försörjning som bonus.
Ur ett rent själviskt perspektiv bör det för mig betyda att chansen att kvinnan som är intresserad av mig är det av rätt skäl och inte av alternativa skäl. Medvetna eller omedvetna.
Anders, alla jämställdister är inte konservativa! Jag har väl iofs en rätt konservativ privatmoral men gillar tanken med ensamståendeinsemineringar och surrogatmammor. Dvs. jag gillar tanken på autonomi, att vi inte behöver ha en partner för att leva familjeliv. Tvåsamhet passar inte alla människor – jag själv är ett ypperligt exempel på det – och då är det viktigt att man ska kunna bli förälder på egen hand om man så önskar.
Pelle får nog ta och förklara sig lite hur han tänker..
Jag håller med Urban. Det är viktigt att möjligheten till surrogatmödraskap och insemination går hand i hand. I övrigt så kan man hålla preferenser och moral för sig själv.
På SvD Opinon framförs lite synpunkter kring detta om förslag på en lagändring som gör det möjligt för ensamstående att få assisterad befruktning i Sverige. :
“Vi vill inte lagstifta bort barns rätt till en pappa. Att pappor är viktiga för sina barn är en gängse uppfattning i alla partier. De partiföreträdare som ivrigt verkar för den efterfrågade lagändringen verkar samtidigt för att fler pappor ska vara hemma under barnets första år, några vill till och med kvotera föräldraförsäkringen.
Pappor har ansvar för sina barn, det är den värdegrunden som vår lagstiftning i övrigt bygger på. Detta eroderas om vi säger att pappor inte behövs.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barn-har-ratt-till-en-pappa_6504722.svd
Som det beskrivs där blir det ju också en dubbelmoral på flera olika plan!
Intressant att reflektera kring, tycker jag!
Precis som den skarpa insikt som denna Alana framför som blir en dubbelmoral kring vikten för mamman av ett eget biologiskt barn, enligt Pelles inlägg här ovan!
Ju mer man verkligen reflekterar på djupet kring detta med insemination för singelkvinnor och hur det påverkar, framförallt barnet, ju svårare och knepigare tycker jag det hela blir… jag börjar mer och mer känna att det inte är rätt väg att gå att öppna upp för att detta ska bli en frekvent använd metod att sätta barn till världen…
Om det blir märkbart frekvent blir det ju även en påverkan på män som inte får chans att på naturligt sätt sätta barn till världen och bli en aktiv närvarande pappa – kanske den biologiska driften att föra sina gener vidare då leder till att många män då väljer att bli spermadonator för den sakens skull…
Ofrivillig barnlöshet klassas det som en sjukdom? Ska staten gå in och betala?
Barn till varje pris del 1 av 6
http://svtplay.se/v/2546649/barn_till_varje_pris_/del_1_av_6
Kvinnor som betalar för sperma borde väl hypotetiskt sett bryta mot sexköpslagen?
Ett klargörande:
Jag vill att det ska vara lagligt med insemination och surrogatmödraskap. Detta har jag alltid stått upp för, sedan bloggens början.
Dock vill jag argumentera för en eftertänksamhet vad gäller att sätta barn till världen med ena föräldern frånvarande.
Jag står alltid upp för individens frihet, men i det här fallet finns det två individer vars rättigheter ska vägas mot varandra: den vuxna som vill ha barn, och barnet.
Så att bara göra detta till en enkel rättighets- och frihetsfråga för den vuxne är att blunda för komplexiteten.
Det finns inga lätta moraliska ställningstaganden i den här frågan som jag ser det. Inga enkla rätt eller fel.
Intressant ämne och bra analys.
Jag är värdekonservativ och anser att den heterosexuella familjen
är det bästa för individen och samhället.
@Anders
Du går till frisk attack mot halmgubbar ser jag. Detta säger mer om dig än om mig, och jag ser det som slöseri med tid att bemöta dig så länge du debatterar mot ett fantasifoster istället för att debattera mot mina faktiska åsikter.
Jag håller med Medborgare X:s inlägg i en Newsmilldebatt i samma fråga:
“Som Gunilla Gerland dessutom tar upp är barn till ensamstående mammor som inseminerar förknippade med extra kostnader för samhället. Samhället tvingas betala ut underhållsstöd till barnet. Om staten dessutom skulle stå för kostnaden för insemination blir det ytterligare kostnader för barnet. Dessutom har ett barn som inte har en pappa bara en förälder som bidrar till att betala för dess skolgång och sjukvård via skattsedeln, då tvingas återigen staten (skattebetalarna) att stå för mellanskillnaden. Då är inte ens en pojke i genomsnitt lönsam längre!”
http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/23/d-rf-r-b-r-ensamst-ende-f-r-tt-till-assisterad-befruktning#comment-257196
Barnet drabbas och skattebetalarna drabbas. Det kallar inte jag att “ensamstående mödrar klarar sin och barnets försörjning på egen hand”, om nu någon vill påstå detta.
Joel Johansson
Kan mycket riktigt inte samanfattas mer kort och koncist än så.
Men viker ut det lite iaf
För eller emot insemination och surrogatmödraskap (Vad gäller fallet Alana så är det väl som vilken spermadonation som helst som gjorts i tusental vid det här laget hos de heterosexuella par där mannen inte kan få barn?) – och för eller emot ensamstående föräldrar från start, och sen får var och en deala med sig själv och sin moral och eftertänksamhet. Vilket är min erfarenhet att de flesta faktiskt gör också. Dessa föräldrar (såväl män som kvinnor) har nog oftast tänkt både en och två gånger innan de skrider till verket.
Och att det ökat till 700, ja sker det lagligt kan det ju i praktiken mycket riktigt betyda att antalet ofrivilliga pappor hålls nere. Och visst en ökning med 5000% men alltjämt bara ca 0,5% av antalet födda totalt.
Personligen tycker jag att det är bra om barnet har fler än en förälder från start oavsett om det är biologiska, av samma kön eller fler än två. Däremot tror jag inte man kan hindra att ensamstående väljer att skaffa barn iaf och då tror jag som jag sagt tidigare att det kanske är bäst om det kan ske inom landets gränser och med känd ägg/spermadonator.
“Jämställdismen utgår dock oftast från att det är kvinnors fel att pappor är frånvarande, det argumentet håller givetvis inte heller.”
Anders, vem har någonsin påstått detta? Detta är så typiskt. Som vanligt är det så att jämställdisten vänder sig mot ensidiga feministiska påstående. Vårt samhälle lägger ju som oftast helt skulden för frånvarande fädrar på fädrarna själva, samtidigt som man helt ignorerar att kvinnan också bidrar till problemet.
Jag är principiellt mot alla former av förbud, lagar och regleringar som inte har en direkt anknytning till att skydda personer mot övergrepp från andra. Så en självklar konsekvens är att insemination, surrogatmödrar etc etc inte skall förbjudas. Det betyder dock inte att man har “rätt” till det. Det är oxå lite trixigt vad man menar med rätt, det finns (vad jag kallar) aktiv rätt resp. passiv rätt. Du har aktiv rätt till undervisning, vissa former av sjukvård etc. Det vill säga du kan börja ställa myndigheter och människor till svars och göra en stor affär av det om du inte får det. Alla människor har passiv rätt till kärlek och sex. Dvs. kan du fixa det har ingen rätt att hindra dig från det eller ta det ifrån dig, men ingen är skyldig att ge det till dig. Lyckas du inte fixa det på egen hand blir du utan. Tough shit. Aktiv rätt motsvaras av en skyldighet någon annanstans, passiv rätt gör det inte.
Barn är i sig en passiv rätt, kan du tillverka dem har du rätt till dem. Vad jag ser nu händer är att man försöker göra det till en aktiv rätt, dvs. kan man inte tillverka dem på egen hand skall samhället på något vis bli skyldig att ordna det.
Det finns en biologisk förutsättning för barn, och det är att en man och kvinna samarbetar för att producera det. Är du ensamstående kvinna och vill ha ett barn, tough shit, skaffa dig en karl. Är du man och vill ha ett barn, tough shit, skaffa dig en kvinna. Är du homosexuell, tough shit. Om du inte är villig att satsa på ett förhållande med en person av motsatta könet ser jag ingen anledning till att du skulle bli förälder. Hela idén med inseminationer, surrogatmammor etc är ett försök att äta kakan utan att baka den. (Och, i samkönade förhållanden är det bara en som kan bli biologisk förälder, den andra är adoptivförälder hur man än vänder på det)
Vi motsätter oss att idrottsmän kringgår sina biologiska begränsningar med hjälp av konstlade medel (doping), om jag förstått det hela rätt (jag skiter fullständigt i idrott så jag är inte insatt) så kan det till och med leda till fängelse, inte bara diskvalificering. Hur kan vi å ena sidan sätta någon i fängelse som på konstlad väg kringår en biologisk begränsning för att kunna springa lite fortare eller hoppa lite högre, medan vi samtidigt kräver att människor skall kunna kringå sina biologiska begränsningar och bli föräldrar utan regelrätta samlag?
Jag ser hela den här debatten som ett tecken på hur ytterligt sinnessjukt samhället är, speciellt som världens enklaste lösning finns som borde tillfredsställa alla och envar. Adoption.
Det gapas redan vitt och brett om överbefolkning och att vi måste dra ner på vår reproduktion, så varför tillverka fler ungar? Varför inte se till att ta hand om de som redan finns? Det finns mängder av barn ute i världen som kommer att vara döda inom ett halvår om ingen tar hand om dem. Det gör också tillståndsfrågan väldigt enkel, för det enda man behöver fastställa är om den eller de som vill bli förälder/föräldrar är ett öde värre än döden eller inte. Ansökan om adoption avslås då bara om man anser att den tilltänkte föräldern är värre än döden. Detta gör det också möljigt för alla att bli föräldrar, vare sig de är singel, dubbel, trippel, grupp, homo, bi eller s&m.
Jag är inte villig att ge en enda skattekrona till insemineringsprojekt för att folk inte är villiga att ta ansvar och använda sig av den produktionsteknik de utrustats med av naturen. Jag har förståelse för och sympatiserar med dem som inte kan skaffa barn av medicinska anledningar såsom t.ex. igenkorkade äggledare, men anser i princip att samma sak borde gälla dem, rädda livet på ett barn genom att adoptera det.
(lite off-topic, men eftersom jag tog upp aktiv och passiv rätt, aborträtten borde vara passiv, ingen läkare skall vara skyldig att utföra aborter som inte är medicinskt befogade. Och preventivmedelsaborter borde om något bekostas av patienten, eller vad fosterbäraren nu kallas i sådana sammanhang. Vi visar inget medlidande med människor som kör ihjäl andra för att de är berusade, oavsett hur oavsiktligt det var, de får stå sitt kast. Varför gäller inte det för graviditeter som orsakas på fyllan.)
Så donatorpappor får betalt för att skvätta, tömma och glömma medan andra fäder ska tvingas betala för sina misstag.
Samtidigt kan kvinnor abortera bort det dom anser vara ett oönskat resultat av ett fritt valt samlag.
Resultatet är alltid ett barn.
Tydligen behöver bara vissa barn en pappa som givetvis betalar underhåll, medan andra, mer jämställda barn klarar sig bra utan pappa.
fredrik
…att det i vissa fall också är kvinnan som bidrar till problemet ska det väl stå?
Frånvarande fäder (och mödrar) finns det många olika, pga dödsfall, fängelse och missbruk, att man flyttat långt eller över gränser, för att föräldern inte vill själv, för att banden bryts när nya partners kommer in i bilden
- och i några fall för att en förälder manipulerat såväl barn som myndigheter.
Ny video på Youtube för alla de som fortfarande inte tror att PA(S) finns och för de som tror att det är könsbundet.
http://www.youtube.com/watch?v=t8Cve0grtPg&feature=related
Dolf: Visst har du rätt att det aldrig kan vara en “rätt” att få barn osv. Dvs. ingen ska vara skyldig att förse dig med ett barn om du vill bli pappa, det vore slaveri. Ett självklart axiom i en liberal kontext.
Dock är det så att i våra moderna välfärdsstater så finns det olika rättigheter som blivit accepterade som sådan, typ rätt till bostad, rätt till arbete osv (vems skyldighet är det att förse oss med det?). Det innebär att jag som singelman och utan partner ska ha “rätt” att bli förälder om jag ska betala för den förda familjepolitiken. Då staten tvingar mig att betala så kräver jag rätt till reproduktion med andra ord. Vill inte staten ge mig den rätten så får den sänka min skatt, annars vill jag inte vara med och betala!
Alltså: allt som vi gemensamt är med och finansierar ska vi också alla kunna använda oss av och nyttja, allt annat är orättvist. Att inte män, som bidrar mest till välfärdsstaten i kronor och ören räknat, inte ställer krav på att lagarnas ska ändras så att även bögpar och singelmän kan bli fäder via surrogat övergår mitt förstånd. Eller snarare så är det ett ytterligare bevis på hur vilsna och förtryckta män är vad gäller frågor kring föräldraskap och reproduktion.
Urban: Det är just detta “rätt” till ditt och datt som är välfärdssamhällets problem. Var drar man gränsen till denna “rätt” till allt? Ju mer vi överlåter till staten, desto mindre bryr vi oss om varandra som människor.
Rent legalt så ska vi få göra allt vi vill så länge vi inte skadar någon annan, men jag anser inte att vi ska ha “rätt” till barn och förvänta oss att staten (dvs du och jag) betalar för denna “rätt”. Helt ok att den som vill betalar kostnaden själv.
Jag vill inte heller betala för den förda familjepolitiken (och en massa annat skit som skatten går till), därför gör jag mitt bästa att minimera mina skattebetalningar.
”Taxation is the price we pay for failing to build a civilized society. The higher the tax level, the greater the failure.” – Mark Skousen
@Urban
Jag är helt med dig vad gäller skatte-aspekten. (ännu mer off-topic, jag anser att alla bidrag borde slopas, utom ett rent överlevnadsbidrag som betalas ut när en person sitter i skruvstädet och tvunget måste ha hjälp, och då enbart för livsnödvändigheter och sådant som direkt bidrar till att få bidragstagaren ut ur sitt bidragsbehov. Kallar det överlevnadsbidrag istället för socialbidrag, för det skall vara ett catch all, som alltid är direkt behovsprövat utgående från individuellt behov. Dessutom så anser jag att individen själv borde få styra vad just den skatten han betalar används till. Men det är en annan femma.)
@DrKejs
tack för Skousen-citatet, det spar jag.
“fredrik
…att det i vissa fall också är kvinnan som bidrar till problemet ska det väl stå?
Frånvarande fäder (och mödrar) finns det många olika, pga dödsfall, fängelse och missbruk, att man flyttat långt eller över gränser, för att föräldern inte vill själv, för att banden bryts när nya partners kommer in i bilden
- och i några fall för att en förälder manipulerat såväl barn som myndigheter.
Ny video på Youtube för alla de som fortfarande inte tror att PA(S) finns och för de som tror att det är könsbundet.
http://www.youtube.com/watch?v=t8Cve0grtPg&feature=related“‘
Jo, såklart. Det finns nog många fall där kvinnan gjort allt för att få fadern att stanna kvar i barnets liv, liksom det säkerligen finns fall där kvinnan fullständigt stängt ute pappan med draghjälp från från rättssystem.
Jeg lurer på hva slags signal disse mødrene sender til sine sønner. For hvis de sier:
a) det er ikke noe problem at du ikke har noen far,- jeg som mor er godt nok for
deg. Da sier de samtidig til sønnen at når han blir voksen, så har han
ingen viktig funksjon å fylle for sine barn
b) eller om hun sier at det er et stor ulempe at han ikke fikk noen far, så har hun
dermed også sagt at a) moren er egoistisk som fikk sønnen likevel,- og at
hun tenker mer på seg selv enn sønnen sin, og b) at
sønnen har fått en dårligere oppvekst enn de som vokser opp med en
tilstedeværende far.
Urban
“Just därför som det är så viktigt att öppna upp möjligheten till surrogatmödraskap i Sverige så att även ensamstående män kan bli fäder”
Ja men då måste det ju skattesubventioneras, annars blir det för dyrt! Är ju liksom ingen hit om en man får pröjsa säg 500,000 kr för ett barn. Då är det få män som har råd. Och de få som har råd kan säkert hitta en kvinna. För det är ju detta som är problemet, rika män har för mycket reproduktiv makt, fattiga (läs vanliga) män för lite.
Det är märkligt hur man kan försvara samkönade pars rätt att skaffa barn, vara mot normer som tex tvåsamhet.
Men inte nämna något om den ensamme heterosexuelle mannens rätt att bli förälder.
Folk kan utan att ligga i absoluta inkomsttoppen ge 4 miljoner för ett hus, nog kan de ge en halv för möjligheten att få ett barn.
Finns väl folk i kändisvärlden som skulle ta mer än så har jag hört…
Jan-Erik
Vilka ensamma män köper ett hus för 4 miljoner?
Och om dom gör det, hur mycket insatts har dom då?
Nä just det, det är ju lånade pengar alt pengar från ett tidigare boende!
Prova att spara ihop 500,000 kr genom vanligt förvärvsarbete så får du se hur lätt det är i Sverige! Och om männen då vill ha mer än ett barn sen då, så att barnet får syskon…
Men framförallt hur jämställt är det om männen måste betala mycket mer för att få barn jämfört med en kvinna som inseminerar? Och hur ser man då på den transferering av pengar som skett från män till kvinnor via skatten?
I Sverige har vi en högskattemodell där staten ska hjälpa med det centrala i folks liv. Man måste då bestämma sig, ska man subventionera kvinnor som skaffar barn utan en pappa, men inte tvärtom?
Vill bara uppmärksamma att det inte bara är ensamstående män eller bögar som berörs av värdmödrafrågan (surrogatmammor). Även heterosexuella par, lesbiska par och ensamstående kvinnor berörs ju i de fall där kvinnan inte kan bära barnet.
Egentligen är det nog väldigt få frågor som är renodlat mans och kvinnofrågor. Vi har ju nästan alltid vänner, släkt och familj av båda könen.
Hittade ett tänkvärt citat idag:
Könskriget kommer aldrig att vinnas av någondera parten. Det förekommer alldeles för mycket fraterniserande med fienden.
/Jack Paar
Det går som sagt ingen nöd på män. Det finns kvinnor i andra länder som är betydligt mer kärleksfulla än de karriärkvinnor som inte nöjer sig med en vanlig man. Eftersom kvinnor så lätt kan välja sin man eller nu till och med välja barn utan man så är det inte mer än rätt att de män som söker kärleken utomlands INTE ser sig som ratade utan tvärtom som vinnare eftersom de garanterat får en fru som är kärleksfull ggr 10 jämfört med en karriärtjej. Man behöver inte tycka så, men man får lov att tycka så.
I takt med att svenska kvinnor lever ett liv som män traditionellt stått för i samma takt som de får dessa positiva saker så tappar de en annan del. Jag tycker tex inte det är speciellt attraktivt med en kvinna som inte vet vad kärlek är.
Hade aldrig velat ha en sådan kvinna.
Men jag respekterar de män som vill det. Absolut.
Men jag bara förstår inte att det här ska vara så himla problematiskt eftersom jag tror att den “vanliga mannen” som inte är intressant i en karriärkvinnas ögon inte heller ser henne som speciellt attraktiv tillbaka. Jag är övertygad om att många män känner så och därför anser jag att det är viktigt att berätta för män vilka möjligheter det finns att hitta kärleken utomlands.
Jag vägrar se den vanliga mannen som en förlorare. Jag tror inte det är så dystert som Thedorescu skriver eller får det att låta som. Herrecket jises ,,,det finns en hel värld utanför Sverige med väldigt mycket kvinnor. Det är ju knappast männen som blir ratade i framtiden, det är väl snarare så att dessa karriärkvinnor är dom som kommer bli ratade.
Kom på att det just nu går en dokumentärserie som heter “Barn till varje pris”.
Kan ses på svt-play
http://svtplay.se/t/165897/barn_till_varje_pris
Det är följande mening som är förrädisk
“Vem vill ha en medioker man när man kan sukta efter perfektion?”
Det är ingen skillnad från hur det var förr i tiden heller. Kvinnor har som hon själv säger i alla tider gift upp sig. Det är exakt samam fenomen som gäller. Det är dock inte “perfektion” de får . De får perfektion i förhållande till vad de själva är. Alltså ingen skillnad från hur det var förr i tiden. Då kunde ju “perfektionen” var att gifta sig med Gösta som hade gård. Nu är perfektionen att gifta sig med chefen. Men den chefen är knappast perfektion. Han är bara perfektion i förhållande till var hon kan få, precis som det var för Agda när hon valde Gösta. Agda kunde inte få kungen direkt. likaså kan Malin, karriärkvinna inte få Robbie Williams. Så det är alltså ingen perfektion dessa tjejer får automatiskt, det är perfektion till vad hon högst möjligt kan få rent statistiskt. Sen visst, en och annan kanske blir ihop med Robbie Williams men det blir ju undantaget som bekräftar reglen.
Vad män däremot kan få, dvs den vanliga mannen (som vissa så felaktigt ser som ratad) är ju kärleksfulla kvinnor som har lite annorlunda värderingar än den ensamstående karriärkvinnan. Så jag ser absolut inte detta som en förlust för svenska män. Så frågan är, vem ratar egentligen vem? Det beror ju helt och hållet på vad en man har för preferenser. Dvs det blir ingen ättestupa för män i framtiden.
Jag vet inte om det bara är jag och de jag känner men här suktas det inte efter chefer och rika män? Inte mer än att alla män bara skulle suktar efter ‘bimbos’ (eller gör de det?). Det finns väl mest ‘vanliga’ män och kvinnor antar jag? Och precis som man konstaterat att det inte bara är traditionellt manlig makt som räknas så finns det ju andra värden som kvinnor söker när man väljer partner. Idag behöver man kanske mycket riktigt inte hitta någon som kan ‘försörja och skydda’ så då ändras väl kanske även normen för vad som ses som en ‘traditionellt’ bra pappa till ens barn, eller? Även om såväl män som kvinnor kan ha lite svårt att hänga med i den snabba förändringen av könsrollerna tänker jag.
Mia, du har helt rätt i detta med att surrogat också är något för kvinnor. Blir lätt att man tar ett mansperspektiv då det är en mansblogg detta.
Men du har mitt fulla stöd
Hmm… en sann ensamstående feminist kan väl inte låta sig insemineras, de brukar ju alltid påtala att pappan inte är närvarande. Hur tänker de få en närvarande pappa till ett barn som avlats med hjälp av inseminering.
Har själv aldrig fått veta vem mina biologiska föräldrar är och jag tycker hela tanken med insemination är ganska vidrig, sett ur barnets perspektiv förstås.
Att sedan detta skulle bekostas med skattmedel får mig förstås inte att må bättre.
Adoptera gärna föräldralösa barn och behandla dem med samma kärlek som om det vore era egna då är jag med på noterna igen, allt annat är bara egoistiskt och hänsynslöst mot barnen.
@Pelle
Heisann Pelle.
Jeg er verken for surrogatmødre eller insimnasjon, men det er ingen tvil om at dette er komplekse problemstilllinger og det finnes sjelden enkle løsninger på komplekse problemer. Jeg vil anbefale deg å se nærmere på den norske moralfilosofen og feministen Nina Karin Monsen, se her; http://www.ninakarinmonsen.no/side1.html. Hun var den første norske kvinnelige magister i filosofi. Monsen ble mer eller mindre utstøtt av femenistbevegelsen på 70-80 tallet da hun sa at bevegelsen var mer opptatt av å rakke ned på menn enn å ansvarliggjøre kvinner. Så snart hun tok dette opp ble hun ikke lenger invitert til konferanser etc. Hun er i dag forhatt av mange norske femenister, da hun heller ikke er tilhenger av den nye norske ekteskapsloven, surrogati etc. Hun har skrevet mye klokt om surrogati og det hun kaller for “den nye barneindustrien.” I senere tid har hun konvertert fra humanisme til kristendom, uten at dette har endret hennes synspunkter. Jeg anbefaler hennes bok; “Kampen om ekteskapet og barnet, konsekvenser, argumenter, analyser,” fra 2009.
Ett parförhållande är inte en mänsklig rättighet.
Sex är inte en mänsklig rättighet, män har inte “rätt” till sex.
Att få barn är inte en mänsklig rättighet, kvinnor har inte “rätt” till barn.
“Att välutbildade och ekonomiskt stabila kvinnor har kilometerlånga kravlistor på en eventuell partner är ingen hemlighet.”
Kvinnors krav på män, ses som krav på kvinnligt oberoende och jämlikhet, dvs. de ses som berättigade. Mäns krav på kvinnor ses som förtryck, även om de skulle vara måttligare (jämlikare) än de kvinnligare kraven.
Det stämmer säkert att “vanliga” män kan lättare hitta en partner utomlands och få ett jämlikare förhållande än i Sverige. Det är omöjligt att få ett jämlikt förhållande med en kvinna som ensidigt sagt upp könskontraktet (rivit sin del).
Ni som moraliserar här så att säga genom att säga att det är fel att skaffa barn som ensam förälder genom t.ex. insemination. Hur tänker ni då stoppa att kvinnor skaffar barn utan en pappa? Alla som åker till Danmark.
Annars blir det bara moraliserande som inte har med verkligheten att göra. Då blundar man för vad som sker i praktiken. För mig handlar en jämställdhetsrörelse om faktiska förhålladen (!), verkligheten framför kartan alltså.
@leifer
Kanske kan man stoppa “ensam föräldraskap” med det gamla gångbara argumentet “för barnets bästa”. Sätt barnen i första rummet och egoistiska föräldrar i andra rummet. Jag tror inte på förbud men upplysning, moral, respekt och hänsyn till barnen är kanske en lösning, vad tror du?
Leifer:
“Ni som moraliserar här så att säga genom att säga att det är fel att skaffa barn som ensam förälder genom t.ex. insemination. Hur tänker ni då stoppa att kvinnor skaffar barn utan en pappa? Alla som åker till Danmark.”
Dolf:
“Jag är principiellt mot alla former av förbud, lagar och regleringar som inte har en direkt anknytning till att skydda personer mot övergrepp från andra. Så en självklar konsekvens är att insemination, surrogatmödrar etc etc inte skall förbjudas.”
Nej, det är inte FEL att bli med barn som ensam förälder, men i det här fallet handlar det inte om det eller om ngt. ska förbjudas, utan om att ngt. ska tillåtas/göras möjligt i Sverige. Jag har inte ännu hört ett bra argument för att insemination av ensamstående kvinnor ska tillåtas, att det är ett bättre alternativ än att ragga ngn. på krogen för att bli gravid är ingen argument för det. Som jag skrev tidigare är barn ingen mänsklig rättighet för kvinnor.
Insemination av ensamstående kvinnor är inte samma som fertlitetsbehandling, det är en skild fråga som visserligen berör detta.
Kan inte undgå att citera @Ulf Andersson som skriver på GenusNytt
Leifer, håller helt med!
Ovanstående gnäll och inlägg om att en norsk feminist gått och blivit kristen leder inte framåt.
Jag ser feminismen och insemineringar som en del i ett liberalt projekt som pågått sedan Renässansen; dvs. individen ska frigöras från kollektivt förtryck (kristendomen är därför förkastlig i mina ögon). Nu är kvinnorna på frammarsch på alla fronter och på global skala för att göra rent hus med förtryckande strukturer vilket är en mycket positiv utveckling. Den blir dock problematisk när vi män ska göras till redskap för en feministagenda, t ex. när vi ska vara med och finansiera kalaset över skattesedeln eller öppna upp våra företag för styrelseposter.
Det är därför jag brukar understryka att män måste frigöra sig från sin ridderlighet och sin självuppoffrande moral (att påstå att man är en “riktig” man är att be om att få en massa skit) då den utnyttjas av många feminister. Och självklart så måste även män börja kräva lagändringar kring den manliga motsvarigheten till inseminering, dvs. surrogatmödraskap.
Konstigare än så behöver det inte vara.
@leifer 39
jag säger inte att det skall stoppas, jag säger att det inte skall stödjas (och framför allt inte bekostas av det allmänna), en väsentlig skillnad. Läs min kommentar #15, den är ganska lång och utförlig.
@Urban
Nej konstigare än så behöver det inta vara om man är egoistisk och inte bryr sig så mycket om barnen. Jag är alltså inte för förbud utan snarare för “eftertanke” innan man rusar iväg och inseminerar sig eller skaffar en surrogatmamma.
Jag tycker Pelle uttrycker väldigt bra vad jag menar här – han skriver…
@dolf säger:28 september 2011 kl 16:38 (15)
Kan bara hålla med dig från A till Ö och som sagt sån här (barnmisshandel) skall INTE bekostas med skattemedel, lika litet som reparationer av misslyckade skönhetsoperationen.
[...] skrev jag om insemination, och i första hand om singelkvinnor som gör detta. Min tes var att man skulle [...]
@dolf
Ska läsa sen. Men när kvinnan väl är gravid och föder barnet (efter en resa till Danmark t.ex). Hur ska man sen straffa kvinnan? Det går ju då ut över barnet.
barfota: Enligt ditt resonemang borde det alltså vara bättre att barnet inte föds alls än att bli till av en ensamstående mor eller far? Det resonemanget vänder jag mig verkligen emot då jag tycker det är riktigt obehagligt.
J,
Tack för länken!
Jag har precis bloggat om frihet och ansvar, vilket berör lite av den komplexitet vi har att göra med:
http://www.pellebilling.se/2011/09/frihet-och-ansvar/