Insändare: Stolt pappa gör en markering

26 september 2011, av Pelle Billing

babyfotter

Bloggläsaren Daniel har skickat in följande insändare:

Jag blev nyligen pappa för första gången i mitt liv.
När vi kom upp till BB så fick vårt barn ligga i en liten balja där man hade fäst en lapp med förädlarens namn.

Lustigt nog så stod det bara ett namn på lappen och först så försökte jag ignorera det.
Men sen tänkte jag att det barnet, är lika mycket mitt barn.
Ingen ska säga att jag är mindre förälder pga mitt kön.

Så jag lånade en penna och skrev dit mitt namn efter min sambos.
Det må vara harmlös handling/slag i luften, men för mig så betyder det mycket mer än så.
Det är en markering.
Jag är nu pappa och ingen ska förringa det eller ta det ifrån mig!

Go Daniel, go!

En pappa som är sambo med mamman är inte juridisk pappa när barnet föds. Han får bara träffa barnet om mamman tillåter det, och sedan måste hon godkänna hans faderskap med sin underskrift.

Ingen automatisk faderskapstest görs på BB, och pappa kan inte heller be om en faderskapstest vid senare tillfälle (det kan dock mamman, om hon vill).

Vad tycker du om Daniels ”civila olydnad” på BB? Jag tycker det är strålande!

 

15 kommentarer på “Insändare: Stolt pappa gör en markering”

  1. BekeZeke skriver:

    Är det inte rent medicinskt att man skriver mammans namn? Personalen vet de facto att bebisen kom ut ur just den mamman, så det är detta namn som plitas ner..
    Men det är väl bra att båda står på lappen.
    Och framförallt stort grattis till det underbaraste i världen Daniel!!

  2. hamstrn skriver:

    BekeZeke

    Det är bara göra ett faderskapstest på pappan sä kan man skriva dit namnet, men det är inte praxis.

  3. Pelle Billing skriver:

    Helt OK att mammans namn står först, eftersom det är enda säkra föräldern när barnet precis kommit ut. Samtidigt ser jag inga hinder för att den presumtive faderns namn står under hennes namn.

  4. Emma skriver:

    Bra gjort av Daniel med att skriva dit sitt namn. Ställer mig dock generellt lite frågande till alla män och kvinnor som kommer och gnäller i efterhand om svagheterna i sambolagen även om jag kan hålla med om att vissa bitar i lagen skulle kunna uppdateras. Dock:
    1. Du vet hur lagen ser ut idag, (eller är åtminstone skyldig att ta reda på det.) 2. Du har då att välja på ett samboskap med sämre rättsskydd, krav på utredning innan pappan ses som barnafadern mm. Eller att se till att gifta dig innan för att enkelt få ett bättre rättsskydd/att mannen ska presumeras vara fadern om du har planer på barn/sammanboende osv. Valet är ditt.

  5. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    Jag håller med om att äktenskap löser vissa problem. Det ger ökad ekonomisk trygghet och man får automatiskt gemensam vårdnad om eventuella barn.

    Dock löser äktenskapet inte problemet med korrekt fastställande av faderskap. Moderskapet fastställs inte via äktenskap utan via biologiskt band. Varför ska faderskapet vara annorlunda i en värld där vi har billiga faderskapstester?

  6. eva skriver:

    Underbart

  7. Emma skriver:

    Det där är en separat fråga där jag till viss del kan hålla med dig. Moderskap är ju rätt oomtvistat utom möjligen i lägen vid akut narkossnitt/andra teoretiska möjligheter till förväxling där vi idag förutsätter att vårdpersonalen agerar professionellt. Automatisk faderskaptest tycker jag personligen verkar vara resursslöseri för redan överbelastade BB-avdelningar utan att föräldrarna känner behov av det. De flesta har väl trots allt rätt bra koll på vem de väljer att skaffa barn med (då tycker jag det är viktigare att resurser läggs på tex fler familjerum för att erbjuda möjligheten till tidig anknytning för båda föräldrarna. Eller att ens de som behöver föda ska få plats på närmaste sjukhus och slippa åka runt.)

    Om endera föräldern begär det så är det väl inte speciellt komplicerat att topsa och skicka iväg för privat DNA-analys av släktskap eller? Möjligen kan man tänka sig en bättre lagskrivning för att i klartext betona den rätten, eller hur menar du?

  8. Pelle Billing skriver:

    Jag menar att till att börja med borde lagstiftningen möjliggöra att även ogifta män kan gå till sin socialtjänst och be om faderskapstest. Idag kan bara kvinnor och gifta män göra det. Det känns som ett ganska självklart steg framåt.
    (http://www.pellebilling.se/2009/06/dna-testa-alla-nyfodda/ – läs citaten från Socialstyrelsen)

    Sedan är det mer kontroversiellt med automatiska faderskapstester. Jag är för det, i första hand för barnets framtida trygghet och försörjning, men jag känner många intelligenta människor som är emot det.

  9. Emma skriver:

    Visst, ska vi vara 100% säkra på vem som är biologisk förälder ska vi DNA-testa alla spädbarn och föräldrar ett tag efter födseln. Mammor för att säkerställa den lilla risk som finns för förväxling vid födseln och de barn som fötts utom kontroll av svensk sjukvård, trots att de allra flesta är tämligen säkra på att de är mamma till sitt barn.

    Pappor för att rutinmässigt tillgodose befogad osäkerheten hos en mindre del trots att statistiskt sett 90% kan känna sig säkra på att de är pappa till barnet. Där är vi oeniga om hurvida staten rutinmässigt ska driva den processen. Jag anser inte det om inte någon förälder begär det. Frågan är dessutom hur vi smidigt löser det i fall med ägg/spermiedonation om alla ska testas rakt av?

    Läste citaten ifrån Socialstyrelsen. Men borde inte den som har ett seriöst DNA-intyg på faderskap kunna kringgå Socialstyrelsen och driva tex process om gemensam vårdnad direkt med hjälp av detta, eller funkar det inte så? Om inte kan jag hålla med dig om att det bör rättas till.

  10. Pelle Billing skriver:

    Givetvis ska båda föräldrarna testas om tester införs. Lika för båda könen.

    ”Jag anser inte det om inte någon förälder begär det.”

    Problemet är att vissa män inte ses som presumtiva föräldrar och de kan då inte begära testning. Jag har också svårt att se att någon vågar be om testning på BB i ett fast förhållande. Det skulle uppfattas som en form av misstänkliggörande.
    Men framför allt handlar det om att barnet har rätt till båda sina föräldrar, och rätt till ekonomisk och emotionell försörjning. Det är ett enormt trauma att i 10-årsåldern få reda på att pappa inte är pappa, och att han nu ska försvinna. Så mitt resonemang är att att barnets rättigheter trumfar föräldrarnas rättigheter här.

    ”Frågan är dessutom hur vi smidigt löser det i fall med ägg/spermiedonation om alla ska testas rakt av?”

    Det blir ju i så fall en form av adoption. Det är det egentligen redan idag, även om det inte sägs explicit.

    ”Men borde inte den som har ett seriöst DNA-intyg på faderskap kunna kringgå Socialstyrelsen och driva tex process om gemensam vårdnad direkt med hjälp av detta, eller funkar det inte så?”

    Det kanske man kan men varför ska vissa skattebetalare bekosta DNA-testning själva medan andra får det gratis?

  11. Access skriver:

    Grattis Daniel!
    (jag hade nog gått till personalen och sagt åt DEM att skriva dit mitt namn också).

    Angående diskussionen om faderskapstest.
    Självklart ska den presumtiva pappan kunna kräva DNA-test, på precis samma villkor som mamman kan kräva det. Det är totalt obegripligt hur nån kan anse att en pappa inte ska ha den rätten när mamman har den.

  12. leifer skriver:

    @Emma

    Vill du att kvinnor ska slippa huvudansvaret över barnen och att det ska bli helt jämställt? Låter inte så på din retorik. Är inte heller säkert att kvinnan vill gifta sig. Man undrar också varför giftermål ska vara ett krav för pappor för att garanteras sitt barn, inte för mammor.

  13. Emma skriver:

    @ leifer : ”Vill du att kvinnor ska slippa huvudansvaret över barnen och att det ska bli helt jämställt?” Beror helt på vad du åsyftar. Om det är ansvaret inom familjen du tänker på så är människor (män, kvinnor och allehanda mellanting då ok-ej?) olika sinsemellan. Har har olika intresse och lämplighet att ta huvudansvaret över barn. Det bör vara upp till varje familj att komma överens om fördelningen även om jag personligen kan se vinster med att dela på sysslorna. Det samhället kan bidra med är att inte förutsätta att det ena eller andra könet automatiskt är den som tar huvudansvaret utan att det är ngt som beslutas av föräldrarna gemensamt.

    ”Är inte heller säkert att kvinnan vill gifta sig.” Har jag aldrig påstått heller. Det jag har svårt att förstå är om hon väljer att inte gifta sig och sedan kommer och gnäller efteråt om extrajobbet med faderskapsutredning osv.

    ”Man undrar också varför giftermål ska vara ett krav för pappor för att garanteras sitt barn, inte för mammor.”

    -Ingen ”garanteras” sitt barn. Biologiska mammor och pappor gifta med biologiska mamman presumeras vara föräldrar med en förenklad procedur helt enkelt för att det är ett enkelt och smidigt sätt för Staten att hantera frågan.
    Det jag kan se som brister i dagens läge är att även icke sammanboende presumtiva fäder borde få rätt att begära topsning för DNA test. Med det i handen kan sedan faderskap styrkas.

  14. Emma skriver:

    @Pelle Billing

    /Givetvis ska båda föräldrarna testas om tester införs. Lika för båda könen.
    Jag anser inte det om inte någon förälder begär det.
    ”Problemet är att vissa män inte ses som presumtiva föräldrar och de kan då inte begära testning.”/

    -Sant. Det är väl ett av de exemplen där lagen behöver uppdateras så att även den icke sammanboende som anmäler att sannolikhet för faderskap kan föreligga kan få rätt till topsning av barn för att matcha med sitt eget DNA.

    /” Jag har också svårt att se att någon vågar be om testning på BB i ett fast förhållande. Det skulle uppfattas som en form av misstänkliggörande. ”/

    -”Uppfattas som”? Jag skulle säga att det ä r en rejäl form av misstänkliggörande minst sagt. Om det inte finns någon grund för misstankarna vill säga. Finns det någon verklig anledning till misstankarna som tidigare otrohet/misstanke om osv torde man väl i ett förhållande ha diskuterat igenom det långt innan BB och då ligga i bägge parters intresse att fastslå hur det ligger till så fort som möjligt.

    Fast hurdå ”be om testning”? Menar du att en sammanboende man inte klarar av att topsa på egen hand? ;)

    /”Men framför allt handlar det om att barnet har rätt till båda sina föräldrar, och rätt till ekonomisk och emotionell försörjning. Det är ett enormt trauma att i 10-årsåldern få reda på att pappa inte är pappa, och att han nu ska försvinna. Så mitt resonemang är att att barnets rättigheter trumfar föräldrarnas rättigheter här.” /

    -Barnets rätt till sina föräldrar/biologiska rötter är en högst relevant invändning. Hade det inte funnits möjlighet till privat DNA-test hade jag absolut hållit med dig här. Nu finns ju dock möjligheten till privat testning, givet att även icke sammanboende presumtiva föräldrar får rätt att begära topsning och i och med det har man väl täckt upp det mesta av de undantagsfall med oklart föräldraskap som det ändå borde handla om.

    När det gäller traumadelen kan jag givetvis instämma. Det måste vara ett väldigt trauma både för barn och vuxna om det uppdagas att pappan/mamman inte är den förväntade. I dagens läge med en förmodad ökning av DNA-tester kan man fråga sig om vården har hängt med i svängarna. Finns det öht någon beredskap i öppenvården för att ta hand om vuxna och barn i kris pga detta? Är vi som samhälle redo att hjälpa den som behöver att bearbeta? Att förebygga att det urartar i våld och ännu mer tragik?

    Och lite på samma tema, vad gör vi med den informationen vi idag lätt kan ta fram. Vilka rättigheter och skyldigheter har samhället med den? Om vi ska ha en informationsplikt, ska den gälla enbart biologiska föräldrar och barn? Eller ska den sträcka sig till någon form av skyldighet att informera t ex den som sammanlever med biologisk förälder och tidigare barn/halvsyskon till det testade barnet?

    ”Men framför allt handlar det om att barnet har rätt till båda sina föräldrar, och rätt till ekonomisk och emotionell försörjning.”
    –Visst finns det goda skäl att ”säkra släktskap”. Barnet har då rätt till viss ekonomisk försörjning. Emotionell försörjning är ju som bekant upp till förälderns goda vilja. Tyvärr.

    /Frågan är dessutom hur vi smidigt löser det i fall med ägg/spermiedonation om alla ska testas rakt av?

    ”Det blir ju i så fall en form av adoption. Det är det egentligen redan idag, även om det inte sägs explicit. ”/

    -Jo, syftade mer på hur vi undviker att peka ut dem vi inte testar på BB. Eller kollar att inte någon ”slinker igenom nätet” genom att hävda anonym/utländsk spermiedonation osv..

    -Ytterligare en orsak till att jag är emot automatisk masstest är den lilla risken för sammanblandning/testfel vid DNA test så länge det är människor inblandade någonstans i testhanteringen. Mig veterligen finns det inget tillförlitligt sätt att ”snabbtesta” på plats t ex på BVC. Ska vi utföra test i så enorma mängder utsätter vi en stor andel av befolkningen som inte har någon reell anledning att testa för risken för sammanblandning/felsvar, plus att vi får jättelika mängder prover och testsvar att hålla reda på istället för att fokusera på de fall där det faktiskt finns en anledning att testa.

    /Men borde inte den som har ett seriöst DNA-intyg på faderskap kunna kringgå Socialstyrelsen och driva tex process om gemensam vårdnad direkt med hjälp av detta, eller funkar det inte så?
    ”Det kanske man kan men varför ska vissa skattebetalare bekosta DNA-testning själva medan andra får det gratis? ”/

    -Det kände jag inte till att det var gratis idag. Det rimliga är väl att den som begär testet står för kostnaden i normalläget. Samhället går in och täcker upp för minderåriga/förståndshandikappade/utfattiga osv..

  15. Pelle Billing skriver:

    Emma,

    Så här skrev jag på min engelska blogg år 2009:

    1 in 30 children don’t have the father they think they do. Even for men who are very confident that the child is theirs, 1 out of 50 children have a different biological father. For men who have their doubts about paternity, the false paternity rate soars to almost one third of the cases!

    För mig är detta oacceptabelt i ett modernt samhälle. Det är djupt otryggt för barnen. Tänk att även i de mest stabila och ”fina” familjerna är det 2 procent av barnen som har fel pappa.

    Om man inte testar från födseln, så att rätt blir rätt, är risken överhängande att fler och fler män kommer att börja testa privat i takt med att det blir billigare och mer känt. Och då får vi familjekatastrofer och stora trauman för barnen.

    En lösning är obligatoriskt testning av alla barn. Om man inte gillar detta är en möjlighet att alla föräldrar rekommenderas gratis DNA-testning på BB, men det är möjligt att tacka nej till den. Även om många tackar nej har man då väckt tanken och troligen skulle det leda till en ökad privat testning.

    Att det skulle vara osäkert att testa på BB håller jag inte med om. Sjukvården är uppbyggd för att kunna hantera prov på korrekt sätt och det är en baskunskap för alla sjuksköterskor. Bättre ställe att testa på finns inte, utom möjligen att hela lilla familjen går till ett lab men det innebär massa extra byråkrati.

    Testen behöver inte vara ett snabbtest utan resultatet kan fås en vecka senare.

    På ytan kanske testning verkar som ett sätt att misstänkliggöra kvinnor, men egentligen misstänkliggör man även män. För varje kvinna som fått barn med ”fel” man så finns det ju en man som tvingas ta sitt ansvar och som kanske varit otrogen mot sin partner.

    Ju mer testning som finns desto större ansvar måste båda könen ta för sin sexualitet, vilket jag ser som positivt. Vuxna människor ska vara ansvariga för sina handlingar och om otrohet leder till ett barn, får den man och den kvinna som deltog i otroheten ta sitt fulla ansvar.

Google