HBT-män kan inte få skyddat boende

07 september 2011, av Pelle Billing

8954

I flera år har Sverige satsat på kvinnojourerna och mäns våld mot kvinnor. Förra mandatperioden gavs hundratals miljoner kronor till detta syfte.

Andra grupper i samhället har samtidigt glömts bort, vilket får ödesdigra konsekvenser. I en debattartikel i SvD säger en ung HBT-man följande:

”Det finns ju boende för utsatta kvinnor så det borde kunna finnas för oss också, även om vi är två vuxna killar. Vi är ju ändå människor som behöver hjälp och det tycker inte jag vi fick av socialen. De flesta sa i stort sett att ’det är ju sommar, ni kan väl köpa ett tält och bo på någon campingplats’.” Så förklarar Reza 20 år det som hände när han och hans pojkvän sökte hjälp efter att ha dödshotats av Rezas familj.

Reza har fel kön. Därför ska han bo på en campingplats. Hade han i stället varit HBT-kvinna skulle han direkt fått sovplats och stöd på en kvinnojour.

Mansdiskrimineringen i samhället är långtgående på det här planet. Oberoende av sexualitet så är systemet inte uppbyggt för att hjälpa dig. Vare sig du är en man som är utsatt för hedersvåld eller relationsvåld, förväntas du klara ditt boende själv.

För en misshandlad eller hotad man som har barn, är situationen än mer förtvivlad.

Till och med när det gäller vanlig hemlöshet behandlas män och kvinnor olika av socialen. Trots att det här finns boenderesurser till båda könen är man mer benägen att skicka ”hem” en man över helgen utan boende, medan man inte gärna gör det med en hemlös kvinna.

Hur ska detta lösas? Det finns några olika alternativ:

  • Ge mansjourer hälften så mycket statliga pengar som kvinnojourer (i nuläget får de inga alls).
  • Förstatliga kvinnojourerna och omvandla dem till människojourer. Det är nyttigt att möta personal av båda könen, och man kan ändå ha skilda avdelningar för kvinnor och män.
  • Låt kommunerna bli ansvariga för skyddat boende, oberoende av kön på personen, och oberoende av den bakomliggande orsaken. Gör sedan uppföljande studier på att båda könen får lika god hjälp.

Själv föredrar jag mittenförslaget.

Vad gäller den utsatthet som beskrivs i debattartikeln kan jag inte annat än hoppas att den blir en väckarklocka för HBT-män att dagens feminism inte kämpar för dem.

 

24 kommentarer på “HBT-män kan inte få skyddat boende”

  1. Roger skriver:

    ”Förstatliga kvinnojourerna och omvandla dem till människojourer. Det är nyttigt att möta personal av båda könen, och man kan ändå ha skilda avdelningar för kvinnor och män.”

    Skriver under på det här.

  2. Nils Jungenäs skriver:

    Instämmer.

    …och vill samtidigt passa på att påminna om den borgerliga regeringens vidriga sätt att i panik köpa röster inför senaste valet. Vd hände med den miljarden egentligen? Uppföljning? ROKS!?! Herre Gud!

  3. Pelle Billing skriver:

    Nils,

    Vad gäller den konkreta politiken på det här området så har båda blocken varit ungefär lika goda kålsupare.

    Tyvärr finns det inget bra alternativ i svensk politik för den som vill ha en jämställdhetspolitik som omfattar alla människor.

  4. Access skriver:

    Vi är många bögar som redan insett att hbtq-feminister gärna kämpar för vår jämställdhet som homosexuella men motarbetar vår jämställdhet som män.

    Låt er inte luras av RFSL och andra organisationer som säger sig representera oss homosexuella. RFSL har bara kring 5-6000 st medlemmar.
    Om man räknar med att 4% av befolkningen är homo- och bisexuella så blir det ca 360 000 personer i Sverige.

  5. Mörker skriver:

    Jag älskar de här käcka förslagen som socialen och andra myndigheter kommer med. Varför inte komma med några realistiska förslag, typ:
    - Skaffa vapen och skydda dig själv. Du kommer visserligen hamna i fängelse om du skyddar dig, men du kommer i alla fall att överleva, vilket vi (myndigheterna) inte tänker hjälpa dig med eftersom du är av fel kön.

  6. Pelle Billing skriver:

    Access,

    ”Vi är många bögar som redan insett att hbtq-feminister gärna kämpar för vår jämställdhet som homosexuella men motarbetar vår jämställdhet som män.”

    En jämställdhetsrörelse värd namnet måste vara positiv till bögar både som män och som homosexuella. Allt annat representerar ett osmakligt angrepp på en grupp som redan blivit angripen otaliga gånger genom historien.

  7. Pelle Billing skriver:

    Mörker,

    Ja, i förlängningen kan det uppstå våld som kunde förhindrats om vi gett alla människor rätt till samma hjälp.

  8. Uffe skriver:

    En fråga som dyker upp i mitt huvud är vem som straffas om myndigheterna vägrar att skydda någon och denne senare tex skjuter någon i självförsvar.

    Om myndigheterna hade skyddat den som behövde skydd hade den skjutne inte blivit skjuten. Är det då bara skyttens fel?

  9. Mörker skriver:

    Samhället osynliggör aktivt kvinnors våld mot män. Budskapet till våldsutsatta och förföljda män är att de får klara sig själva. I synnerhet om det är en kvinna som ligger bakom hoten. Det är heller inte bara ett indirekt budskap. Tvärtom sägs det rakt ut av polis och socialtjänst som i exemplet här. Poliser kan i en anmälningssituation även kosta på sig att skratta åt den hjälpsökande, om den är en man.
    Man kanske borde föreslå att män som inte ens kan få ett besöks-/kontaktsförbud utfärdat mot en förföljare, tillsammans med överklagan ska bifoga en begäran om åtalsfrihet samt en kopia på ansökan om vapenlicens. Jag är ingen vapen-fetischist men ett samhälle som så konsekvent behandlar män och kvinnor olika tvingar fram könsroller. Samhället vill att vi låtsas vara mjuka män, men när det gäller ska vi vara kvinnornas riddare, och när vi blir angripna ska vi antingen ”ta det” eller försvara oss och sedan straffas. Någon jämlikhetstanke från samhällets sida kan i alla fall inte jag skönja.

  10. krakel skriver:

    ”I knew that the radical feminist movement was running out of national support because more sensible women had shunned their anti-male, anti-family agenda. Not only were they looking for a cause, they also wanted money.

    In 1974, the women living in my refuge organised a meeting in our local church hall to encourage other groups to open refuges across the country.

    We were astonished and frightened that many of the radical lesbian and feminist activists that I had seen in the collectives attended. They began to vote themselves into a national movement across the country.

    After a stormy argument, I left the hall with my abused mothers – and what I had most feared happened. In a matter of months, the feminist movement hijacked the domestic violence movement, not just in Britain, but internationally.”

    http://www.dailymail.co.uk/news/article-430702/How-feminists-tried-destroy-family.html

  11. Lella skriver:

    Det är svårt att förstå hur det är så där. Allt prat om människors lika värde är tydligen tomt, för så många. Det tyder på ett enormt tunnelseende. Det måste ha triggats av vanan, ”det är så här det är, alltså måste det vara rätt”.

    Det behövs fler som ställer frågan varför det är så här. Så kan de som tycker det är okej ge sin förklaring. Misstänker den blir ihålig och inte alls trovärdig. För det finns ingen ursäkt, inget försvar. Men så länge ingen ifrågasätter kommer det att fortsätta.

  12. Mia skriver:

    En orsak till att det inte pratats om kvinnor och mäns våld mot män i parrealationer handlar ju även till viss del om att män inte talat sas.

    På föreläsningsdagen på Rio Bio om våld i samkönade relationer roade jag mig förutom att’ vara lite på tvärs’ med att analysera deltagarna. Alla aktiva var kvinnor och 90% av besökarna. Var finns männen som engagerar sig för sina olycksbröder? Under Pride är det öppet för alla att anordna seminarier. Minns en föreläsning för några år sedan då några män just ifrågasatte mäns frånvaro och engagemang. Om man nu konstaterat att feminism mycket riktigt är en ‘fackförening’ av och för kvinnor är det verkligen dags att fler män engagerar sig i olika manliga ‘fackföreningar’. Även om det optimala vore en ‘fackförening’ bestående av såväl män som kvinnor för största möjliga jämställdhet för såväl män som kvinnor.

  13. Mörker skriver:

    Klara
    Intressant länk!

  14. luffe skriver:

    Mia
    håller med, men nu är det enklare för kvinnor att engagera sig i sådant. Kvinnor har sen länge känt ett utanförskap och det är som ett litet community hela kvinnorörelsen. Det finns tidningar, organisationer överallt, i skolor, universitet, på arbetsplatser osv som riktar in sig på kvinnor, det kommer naturligt att kvinnor gör sådant. Kvinnor har haft många sekel på sig att organisera sig, män har inte ens kommit till skott ännu.

  15. Jax skriver:

    Angående alternativ 2.
    Glöm inte att kräva att åtminstone föreståndarna på människojourerna skall vara utbildade samt anställda och avlönade av stat eller kommun.

    Det måste bli ett slut med dessa volontärjourer som till stor del består av människor som bearbetar och lever ut sina egna psykiska problem i verksamheten.

  16. Mörker skriver:

    @Mia

    Jag skulle aldrig visa mitt ansikte i ett sådant sammanhang. Läs Klaras länk så kanske du förstår varför. Jag känner några femme-lesbianer och de har alla varit utsatta för ganska allvarligt våld i sina lesbiska förhållanden. Min bild av den lesbiska världen är att det är en mycket obehaglig och våldsam miljö, och att butch-flatorna helt står över lagen. Men i stället för att möta fördömande så hittas det på ursäkter för våldsutövarna, gärna med kvasivetenskapliga förtecken. Jag kan inte se att dessa butchar skiljer sig ifrån den mest avskyvärda sortens misshandlande män i något avseende, ändå behandlas de på ett helt annat sätt.

  17. Pelle Billing skriver:

    @Jax: Instämmer. Statliga jourer ska självfallet ledas av utbildad personal.

    @Mia: Instämmer i att män behöver engagera sig. Det kommer nu mer och mer. Fler mansjourer bildas. pappa-barn-grupperna har tillkommit, vi bloggare har tillkommit. Det har såtts flera frön och nu är det bara att fortsätta engagera sig på olika vis.

  18. Mia skriver:

    Mörker

    Intressant, du resonerar lite som de radikalfeminister som ‘kidnappat’ relationsvåldsproblematiken.

    De känner några kvinnor som varit utsatta för ganska allvarligt våld i sina relationer med män. Deras bild av den heterosexuella parrelationen är att det är en mycket obehaglig och våldsam miljö, och att männen helt står över lagen.

    Men du har nog helt rätt i att de lesbiska kvinnor (butchar såväl som femmes och alla in between) som misshandlar sin partner skiljer sig nog inte så mycket från de män (och kvinnor) som misshandlar sin partner i heterosexuella relationer.

    Men nu var jag främst ute efter det att även män utätts för våld i sina samkönade parrelationer men att inga män tycks engagera sig i frågan.

  19. Mia skriver:

    PB

    Ja och de som gör det ska ha all respekt sas.

    Reflektion
    Ibland blir det lite tröttsamt med all kritik på att feminister inte tagit tag i mansfrågorna istället för att ifrågasätta sin egen roll (eller snarare ickeroll) i jämställdhetsarbetet. Eller som du var inne på i en annan tråd, varför tror man att ett fackförbund ska arbeta för medlemmarna i ett annat fackförbund typ.

  20. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Själv har jag aldrig klagat på att feminister inte driver mansfrågor, förutom alla de feminister (de är många) som hävdar att de även står för männen frigörelse och att män som vill frigöra sig bör bli feminister.

    Om jag hade en krona för varje gång jag hört detta…

    Det är först när jag och andra män vågat ställa oss upp och driva mansfrågor som tonen ändrats hos dessa feminster. Då säger flera av dem att ”jo man kan ju jobba med mansfrågor, men det är männens egna ansvar”.

    Denna dubbelmoral är påtaglig och gör mig faktiskt upprörd. Så länge det gick försökte de hålla nere män som ville se en förändring och när det inte längre går låtsas de som deras inställning alltid varit en annan.

    Som alltid respekterar jag tredjevågs-feminister som varit konsekventa från början och som applicerar sin feminism fullt ut – lika för båda könen.

  21. Pelle Billing skriver:

    Dvs även tredjevågs-feminister som aldrig skriver om mansfrågor, men som i sina resonemang alltid har samma standard för båda könen. En världsbild som i grunden utgår från att det ska vara samma ”måttstock” för könen så långt det går har jag stor respekt för, även om jag kanske inte håller med om detaljerna i världsbilden.

  22. Mia skriver:

    PB

    Du och din blogg ingår i den skara som iaf har min respekt sas.
    Reflektionen var allmän och inte riktad till dig (därav egen rubrik) men kanske borde jag skrivit den i en egen kommentar. Just där och då var jag bara lite trött på ‘offermaskulinismen’ som är lika oklädsam som offerfeminism.

    Just de feminister och ‘maskulinister’ som kan se helheten även om de koncenterar sig på vissa frågor och ett köns frågor generellt jobber som jag ser det för jämställdhet. Men allt för många tycker jag bara dansar runt i ‘könskrigsdansen’ (och iklär sig offerkofta). Man är mot istället för för något och man tittar mer på vad de andra gör (eller inte) istället för att titta på vad man själv kan göra (eller låta bli att göra själv?). Men såg nu att du hade en ny tråd i ämnet sas så….

  23. Pelle Billing skriver:

    Mia,

    Jag, ”könskrigsdansen” leder ingen vart. Visst kan man får vara upprörd ibland men ett teoribyggen eller en aktivistisk rörelse kan inte bygga på könskrig. Det måste bygga på respekt för alla människor oberoende kön.

  24. Mr.So skriver:

    @ Mia,

    Håller med dig. Många män som klagar på att de inte får hjälp med t.ex. boende klagar på myndigheterna. De jämför sin situation med kvinnornas och glömmer att kvinnorna har än så länge visat en ett helt annat engagemang i att hjälpa sina egna, jämfört med vi män. Håller med dig också med dig ang. offertänkandet, lika tråkigt och nästan helt lika på båda sidorna.

    Det är alltid så mycket lättare att titta på vad ”den andre” gör eller inte gör och hitta orsaken för sin situation hos den andra sidan. Detta gäller både kvinnor och män.

Google