Fixering vid tonårstjejer?

16 september 2011, av Pelle Billing

Expressens ledarsida gör en intressant iakttagelse:

Samhället är oerhört fixerat vid tonårstjejer. Är de för tjocka och därmed ett hot mot folkhälsan? Är de för beniga och därmed ett hot mot sig själva? Ställer de för höga krav på sig själva och blir nedstämda och tar till rakblad? Är de osunt rädda för sin sexualitet eller ovarsamma med själva?
Tidningar skriver. TV gör inslag. Politiker pratar. Tjänstemän utreder. De vuxna är nästan lika upptagna av tonårsflickors liv som tjejerna själva.

När blir en positiv uppmärksamhet till en osund fixering?

Som bekant finns det två grupper i vårt samhälle som är heliga i media: barn och kvinnor. Tonårstjejer tillhör båda kategorierna och därför kan politiker och media aldrig sluta prata om dem.

Risken med detta beteende är att man skapar en negativ självbild för tonårstjejer. I stället för att säga att ”ni är unga, starka och har livet framför er – alla möjligheter ligger öppna!” så säger man ”aj aj aj, oj oj oj, vad du än gör blir det nog fel”.

Några enkla varningar om livet är väl inte fel att ge till en tonåring, men någonstans passerar man gränsen för vad som är rimligt. Noteras bör även att rådet om att akta sig för våldtäkter inte får ges, eftersom detta kan ses som ett skuldbeläggande av våldtäktsoffer (vilket det givetvis inte är).

Vår syn på tonårstjejer blir en extrem variant av de senaste två decenniernas syn på kvinnor. Som kvinna måste du som bekant akta dig för:

  • Att bli lönediskriminerad.
  • Att hamna i en kvinnofälla.
  • Att dubbelarbeta.
  • Att bli utsatt för härskarteknik.
  • Att bli objektifierad.
  • Att få för mycket, för lite eller för billig medicinering i sjukvården.
  • Att välja en kvinnodominerad utbildning.
  • Att inte dela på hemarbetet.
  • Att ta ut för mycket föräldraledighet.

Det blir snabbt tröttsamt att vara kvinna i en sådan värld. Att vara tonårstjej ska vi inte ens tala om.

 

27 kommentarer på “Fixering vid tonårstjejer?”

  1. Backlash skriver:

    Man får ju hoppas att denna självinsikt även avspeglas i Expressens framtida journalistik.

  2. Hamstrn skriver:

    Det slår mig. Vad finns det för unga män och män i tonåren?

    . Du har inga krav ställda på dig.

    . Ingen kommer bry sig om du gör något positivt.

    . Är du en ”jämställd” singelman attraheras kvinnor inte av dig.

    Det finns säkert fler som passar bättre. Har ni några idéer?

  3. Matte Matik skriver:

    Jag tycker det är ett konstant malande om manlighet i kris i media. Journalister slår fast att män inte vet hur de ska uppföra sig då den traditionella mansrollen har tjänat ut. Man missar helt att samhället är väldigt beroende av att män fortfarande har kraven på sig från den traditionella mansrollen. Om män inte skulle utföra farligt och tungt arbete så skulle samhället kollapsa rätt snabbt. Man missar också att kvinnor ställer dessa krav på män när det gäller valet av partner.

    Men visst finns det förvirring idag. De traditionella könsrollerna har blivit mycket lösare, men det gäller också kvinnor. Man tycker någon journalist skulle ta upp ämnet ”kvinnlighet i kris”… Precis som du skriver ovan har kvinnor väldigt motsägelsefulla krav på sig idag, och speciellt tonårstjejer. I andra kulturer styr de äldre kvinnorna de yngre kvinnorna rätt hårt när det gäller val av partner, ”karriär” osv. Jag undrar om det inte är det vi ser när det gäller alla förmaningar och förväntningar som ställs på tonårstjejer idag.

  4. Joel Johansson skriver:

    Angående kvinnofokuset. Det hela påminner mig om tonåringens polariserande och mystifierande i syfte att skapa attraktion mellan könen. Det är ju fascinerande att media har ett så stort fokus på människors könsorgan – nu senast danska sådana.

    I en översexualiserad kultur tar naturen till konflikt och friktion för att skapa den hetta som krävs? Lite som en vuxenvariant av puss-kriget på skolgården, fast med okvädningsord och härskarteknik istället.

  5. OL skriver:

    Kan vi inte bara konstatera att den svenska statsfeminismen är en kvinnofälla och eftersom jag står för jämställdhet i livet: en människofälla?

    Denna pådyvlar åsikter och begränsningar ner i halsen på en befolkning som snart inte ser något annat än offer och gärnings(män) och ett ”livet är ett enda stort bakslag”.

    Rätt skall vara rätt och visst finns det orättvisor gentemot individer och grupper – men att offerförklara halva befolkningen kan omöjligtvis vara en vettig strategi för att komma åt dessa orättvisor.

  6. Roger skriver:

    Det som skiljer positiv från negativ uppmärksamhet, framförallt två faktorer:
    - Saklighet
    - ”Vidvinkelsyn”, dvs att man inte begränsar sig utifrån målgrupp (i det här fall tonårstjejer) utan att man arbetar för att avtäcka hela problematiken oavsett vart den leder.

    Motsatsen är den hysteriska sensajournalistik vi ser i media idag.

    Jämställdhetsrörelsen har mycket att lära av feminismens negativa exempel och inte upprepa deras misstag.

  7. Men@Work skriver:

    Precis! Talet om tjejer/kvinnor som offer riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Att som feministerna i ena andetaget hävda att ”kvinnor kan”, för att i det andra proklamera att kvinnor inte alls duger till att fatta egna beslut är ju totalt rubbat.

    Vi måste göra det olönsamt att göra karriär på radikal feminism och genus.

  8. Pelle Billing skriver:

    Roger,

    ”Jämställdhetsrörelsen har mycket att lära av feminismens negativa exempel och inte upprepa deras misstag.”

    Mycket viktig poäng. Vi måste orka vara sakliga och se båda könens situation. Allt annat gör att vi sänker oss till den statsfeministiska/mediefeministiska nivån.

  9. Pelle Billing skriver:

    Men@Work,

    ”Precis! Talet om tjejer/kvinnor som offer riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Att som feministerna i ena andetaget hävda att “kvinnor kan”, för att i det andra proklamera att kvinnor inte alls duger till att fatta egna beslut är ju totalt rubbat.”

    Kognitiv dissonans kallas det. En kvinna i USA (minns inte vem, men från amerikanska högern) skrev om detta för ett par år sedan. Att dessa kraftfulla och motstridiga budskap var omöjliga för kvinnor att integrera och därmed uppstod kognitiv dissonans.

  10. Olof skriver:

    Glöm inte att det andra fokuset ligger på ”starka” mäktiga män. Tonårstjejer och mäktiga män, vad är det?
    Jo, det män och kvinnor attraheras mest av.

  11. Pelle Billing skriver:

    Olof,

    Lite cyniskt men inte alls utan sanning.

  12. leifer skriver:

    Pelle

    Lite oroväckande är ju också att i patriarkatet så är ju unga tjejer det mest värdefulla, nåt som man kan tjäna pengar på genom att gifta bort t.ex. En ung kvinna kan ju ge många barn. Förvånansvärt ofta sammanfaller feminismen med patriarkatet! Inte konstigt att det är sånt enormt fokus då på unga tjejer idag.

    Inte nog med detta, även för en sån här mansrörelse blir ju fokuset enormt på fertila kvinnor. För det handlar ju om frågan om barn och endast kvinnor föder barn. Fertiliteten börjar avta redan när kvinnor passerar 30 år.

  13. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    ”Förvånansvärt ofta sammanfaller feminismen med patriarkatet!”

    Ja, det är som jag skrev i inlägget om feminismens drivkrafter.

    En kvinna jag känner i USA (f d radikalfeminist!) säger numera att radikalfeminism är ”patriarchy in drag”.

  14. leifer skriver:

    Pelle

    Menar du ”Feminismens framgångar förklarade”?

    Den är väl så bra att du kunde ha den länkad på höger sida! Vill man ju komma tillbaka till då och då.

    Förresten, igår var det replik i SVD från en feminist om den tidigare artikeln i veckan som dödförklarade feminismen! Nästan på ett barns nivå retoriskt, otroligt dåligt skrivet! Men framförallt är den oärlig och lögnaktig.

    ”Dags att reda ut tokigheterna ”

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/dags-att-reda-ut-tokigheterna_6472922.svd

    Replik alltså på (som också var dålig)

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/vi-borde-prata-om-feminismen_6460944.svd

  15. leifer skriver:

    Pelle

    Kom på ett skäl till varför fixering på unga tjejer. Vi har ju en ungdomskult i Sverige. Alla ska vara unga. Det är helt annorlunda i t.ex. Asien.

  16. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    Kul att du gillar den artikeln!

    Tack för SvD-länken.

  17. Torstensson skriver:

    Har läst tråden. Många vettiga synpunkter som alltid men ändå hade exempelvis gudrun schyman kunnat avstyra allt som sägs här med följane resonemang.

    Män väljer män, det är bevisat, så det är därför all denna kvinnosatsning görs. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade på höga chefspositioner. Klart vi behöver satsa på kvinnor.

    Hur kan man bemöta det? Det går naturligtvis men vad jag vill ha sagt att det påfallande ofta är Gudrun som brakar på med påståenden och sen får motståndaren stå och svara på detta. Gå inte i den fällan.

    Men i sak kan hon ha rätt. Väljer inte män andra män? Eller har jag fel? För om hon har rätt så är det onekligen svårt att plocka hem debatter helt mot henne. Delar av den naturligtvis men just det här med att män väljer män i näringslivet. Kvinnor väljer säkerligen kvinnor i de kvinnodominerade yrkena och den kommunala sektorn är starkt kvinnodominerande. Tänk om man hade kunnat chocka Gudrun med ”Helt rätt Gurdun, män väljer män i näringslivet precis som kvinnor väljer kvinnor i den offentliga sektorn. Dvs debatterna har sällan en svart och vit karaktär i sitt verkliga sammanhang, däremot tenderar debatten att bli svart och vit och då vinner Gudrun. Det är fortfarande ingen som har klarat bemöta påståendet ”män väljer män i näringslivet och har därmed mer makt över samhället i stort”. Detta trots 30 år av feminism. Kan det ligga något i det Gudrun säger? Har hon fel? Kan man erkänna att hon har rätt? Hon vinner debatten direkt genom att säga detta om man nu ska sätta poäng på tyngd. Det är ett ganska tungt påstående att män väljer män. Kanske det tyngsta påståendet av alla eftersom så mycket kan deriveras från ett sådant påstående. Jag har inge vetenskapliga belägg för att det är helt felaktiigt det hon säger. Har någon detta ? Jag har aldrig sett det. Jag försökte själv förklara detta men insåg att det inte gick helt. Kanske är det bäst att då erkänna att det förhåller sig så, det skulle ta bort rätt mycket av udden av själva påståendet om man säger det. Det blir liksom som ” oo shit..han/hon håller med mig”.

    Vill höra vad ni anser. Pelle och även Erik. Naturligvis ni andra också.

  18. leifer skriver:

    Torstensson, kul att du hittat hit! Hoppas du skriver mer här!

    Jag tycker din fråga påminner lite om detta med att feminister säger att kön är en social konstruktion, och hur en mansrörelse/jämställdhetsrörelse skulle kunna vinna på att köra med samma argument. Ex om man vill att man ska ha samma möjligheter inom reproduktionen (allt kring barn). Då kan man ju kasta tillbaka det och säga att män är lika bra vårdnadshavare t.ex. vilken feminist kan du argumentera emot det?

    Sen håller jag med att feminister som Gudrun får styra debatter och lägger bevisbördan på motståndarna. Det är mycket möjligt att själva frågan är det som är fel här. Ex kan Gudrun kan ha rätt i viss mån men det är inte givet så att det är huvudskälet att män sitter i styrelser. Ex kan det vara så att fler män är intresserade av det arbetet och för att nå dit så kanske man måste ha varit nån hög chef först. Jag gillar dock tanken att även här använda det som vapen tillbaka. Dock vet man ju direkt hur Gudrun svarar i det fallet. Det handlar då om den ekonomiska makten och stora pengarna. Inom kvinnodominerade yrken är det inte stora pengar för varje enskild individ. Igen är det dock så att feministerna har vunnit en seger över hur världen ska beskrivas, och det är just det som jag tror gör det så svårt för ”motståndare”. Betänk att Gudrun också är mycket vänster, detta är mycket viktigt i sammanhanget. Hon var ledare för V, och Fi sen, som hade mycket av samma politik. Och läser man partiprogrammet så ser man att ofta får det socialistiska idéerna får råda över de feministiska till och med! Förstår man detta så har man alltså en hållhake på Gudrun. Hennes ”lösningar” är alltså inte den av demokratiska metoder! Men sen gäller som vanligt att feminismen inte ser helheten, utan bara skjuter in sig på ett problem från ett håll. Ser man inte helheten så kan man aldrig ta fram bra och framförallt riktigt jämställda metoder och system. Gudrun har dessutom helt hakat upp sig på kön, och har uppenbarligen glömt bort att det finns patriarkaliska kvinnor och feministisk män t.ex, nåt som annars feminismen drivit hårt och det blir ju då ännu konstigare om man betänker deras resonemang om att kön är en social konstruktion. Igen alltså ett motargument man kan använda!

    Det finns en sak till värt att nämna. Gudrun Schyman är en mycket skicklig retoriker och debattör. Hon håller humöret uppe och skrattar och ler gärna då och då. Blir sällan eller aldrig förbannad. Och hon har ofta programledarna på sin sida. Ska man ”vinna” en debatt mot Gudrun i jämställdhetsfrågor, så måste man vara skicklig retoriker. Man kan också vinna tror jag om man är påläst och kommer med faktauppgifter som motbevisar påståenden. Gudrun använder ofta fakta svepande och hänvisar vagt till genusvetenskap ibland. Genusvetenskapen är dock ett område som feminismen numera använder för att hela mosa de som ifrågasätter feminismen. Det kan visa sig vara det effektivaste vapnet, för hur ska man gå emot en ”vetenskap” om man inte är mycket insatt i den? På detta sätt har man gjort det omöjligt för vanliga människor att ifrågasätta. Kanske så att säga den bästa härskartekniken av alla! Kanske är då svaret att läsa på och använda just sånt som en kön är en social konstruktion etc men att göra det ur ett annat perspektiv. Det tycker jag kan funka om man ändå i grunden är för lika villkor på alla områden oavsett kön. Och det är ju ändå målet för ”jämställdister” m fl. Vad gäller styrelsearbete så kan då vara försiktigt positiv till Gudruns argumentation, och förstå att för vanliga män och stora massan män så är detta en icke fråga, dom kommer aldrig jobba i en styrelse alltså!

  19. Roger skriver:

    Torstensson;
    Mig veterligen är det inte bevisat att män väljer män, och intuitivt så skulle jag säga att män väljer kompetens. Denna syn stöds implicit även av genusvetenskap som talar om mäns förhållande till arbetet som ”målrationellt”; dvs att män bara ser till att så effektivt som möjligt uppnå företagets mål. (Till skillnad från kvinnor som bryr sig om allt, hela tiden och överallt och därför är bättre arbetare) Varför då anställa någon som är sämre än någon annan utifrån ovidkommande faktorer som längd, skostorlek eller kön?

    Att ”män väljer män” är för mig bara ännu en misandrisk slogan som kastas runt när det saknas sakargument, och bör alltid ifrågasättas när det kommer upp på tapeten.

  20. Pelle Billing skriver:

    Torstensson,

    ”Många vettiga synpunkter som alltid men ändå hade exempelvis gudrun schyman kunnat avstyra allt som sägs här med följane resonemang.

    Män väljer män, det är bevisat, så det är därför all denna kvinnosatsning görs. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade på höga chefspositioner. Klart vi behöver satsa på kvinnor.

    Hur kan man bemöta det?”

    Jag skulle bemöta det genom att säga att Gudrun är skyldig att visa oss forskningen på detta, och själv har jag två olika forskningsrapporter som ifrågasätter glastaket.

    Gudruns sätt att debattera är att säga saker på ett sätt som får dem att framstå som självklara, trots att de inte stämmer.

  21. Torstensson skriver:

    Hör vad ni säger. Roger har en poäng jag tycker är värd att uppmärksamma. Kanske kan man säga att män väljer målrationalitet istället för män. Det hade varit en ganska bra ”kontring” på ett påståendet män väljer män. Sen är det en annan sak.

    Hur tar personer som tittar på programmet emot ett sådant argument? Vissa argument är inte populära och det vet en skicklig politiker. Säger man en sådan sak så framstår man som en beskyddare av patriarkat istället för en sorts sanningssägare. Det blir lite som ”you cant handle the truth”. Vissa saker är impopulära att säga trots att de kan beläggas.

    Jag är övertygad om en sak. Om man hade gjort jämförelser i målrationalitet mellan de kvinnor som faller ur i en bemanningsprocess och jämför dessa med de kvinnor som tog sig ändra fram så kommer så är jag övertygad om att man hittar skillnad i målrationalitet dem emellan.

    @Leifer

    Intressant. Men då kan man vända på det i en sådan debatt och säga att om män har makten över pengarna i samhället så har kvinnor makten över de mänskliga värdena i samhället och att det inte är glasklart vilket av dessa medel som bör ges högst status och framförallt vilket av dessa två medel som påverkas samhället mest ! Varför ska pengar tillskrivas större värde än tex en attityd? Varför ska pengar tillskrivas högre värde än makten att frånta en pappa hans barn?

    Det blir då en fråga om attityder och i ett sådant läge hade jag börjat ifrågasätta Gudrun syn på mänskligt kapital. Är det kanske Gudrun själv som värderar pengar högre än en sjuksköterskas makt (som också påverkar livet och ibland i väldigt drastiska resultat).

  22. leifer skriver:

    Torstensson

    Ja, för mig är den reproduktiva makten störst. T.ex. makten att kunna ge och ta liv, vad är det jämfört med lite pengar? Den reproduktiva makten menar jag ska vara delad, annars kan man inte sägas vara för jämställdhet. Det är nog ingen slump att Gudrun Schyman aldrig talar om reproduktionen, utan bara om produktionen. Hon undviker ämnet alt talar enbart i resonemang som ”ansvar” och ”dubbelarbete”.

  23. Torstensson skriver:

    Leifer

    Vistt är Gudrun bra på att överrösta sina motståndare. Hon använder som du sgäer mycket humor, hon avbryter konstant och hon har en mycket gäll röst som är effektiv till att avbryta med eftersom den ljuder över motståndarens röst. Tänk själv hur det är när ni är på möten. När folk börjar pladdra samtidigt så är det påfallande ofta den röst som är mest gäll, hård, hög som folk vänder sig automatiskt emot. Jag har sett Gudrun avbryta sin motståndare och där moderatorn på svt eller tv4 automatiskt vänder sig till Gudrun ! Trots att motparten hade ordet. Det är så oprofessionellt att man baxnar, men Gudrun är bra på det. Sen är hon naturligtvis kvicktänkt och använder mycket gestikulerande och har ofta andra markörer. Tex starkt läppstift runt munnen för att ytterligare tilldra sig uppmärksamhet när hon pratar. Hon är svår att möta helt klart.

  24. leifer skriver:

    Torstensson

    Jag tycker det verkar snarare som hon talar med extra mörk röst (ungefär som Maria Wetterstrand MP gjorde), annars är det som du säger. Och eftersom hon är kvinna så kommer hon undan med att avbryta många gånger, en man kan inte göra likadant.

  25. Matte Matik skriver:

    Apropå ”män väljer män” har jag en lite annan teori på detta, och jag skulle gärna vilja veta vad ni tror om den.

    Jag undrar om det inte kan spela in att män i ett förhållande (med en kvinna) kan känna att det är enklast att välja män pga att det kan ses som suspekt av kvinnan han har ett förhållande med om han skulle välja individer av det motsatta könet. När man ”väljer” någon på jobbet brukar det också innebära att man då kommer att spenderar tid med den man väljer på jobbet. Det innebär risk för problem på hemmaplan om han väljer kvinnor, alltså enklare att välja män – även om han kanske själv inte nödvändigtvis skulle ha gjort det.

    Vad tror ni andra? Tycker ni det är för långsökt?

  26. Sofia skriver:

    Kom att tänka på ditt inlägg när jag läste det här:

    ”En annan sak jag tänker på är att vi bör fråga oss varför vi är sjuka på vissa sätt just nu. Det är också viktigt att vara vaksam på att det framförallt verkar finnas en tendens att sjukförklara unga tjejers beteenden. För när det skrivs om tjejer är det sällan tjejers livsvillkor som fokuseras, utan i stället så handlar det om att tjejer är offer eller problem på olika sätt, vilket förklaras med att de är tjejer. När jag för några år sedan arbetade med min magisteruppsats i sociologi, som handlar om hur det skrivs om unga tjejers psykiska ohälsa i media (GP, Svd, Aftonbladet, september 2003-2005), så blev det synligt att det också i tidningarna fanns en specifik diskurs kring att unga tjejer mår psykisk dåligt. Men varför förstås tjejers problem inom en medicinsk diskurs när killars problem istället ses som sociala? Och varför får flicksjuklighet så mycket uppmärksamhet? Kanske bör vi prata om en sjuklighetsdiskurs kring unga tjejer?”

    http://queersmotkapitalism.wordpress.com/2011/09/18/intervju-med-amanda-carlsson-fran-atstort/

  27. [...] stund, så att flickorna slipper att ständigt granska sig själva – ett problem som jag nyligen skrev om. Så här säger Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg i Gnesta kommun: – Vi [...]

Google