Anna Laestadius Larsson känner sig hotad

23 september 2011, av Pelle Billing

Så pass hotad att hon tar till lögner och fabrikationer för att smutskasta oss som tror på lika spelregler mellan könen:

Vi skulle kunna kalla dem feminismrevisionister. Själva kallade de sig från början antifeminister men eftersom ords laddning är betydelsefull, och anti i sig låter både gnälligt och trist, har några av dem nu sadlat om till jämställdister. Lite som när Sverigedemokraterna bytte från att vara främlingsfientliga till invandrarkritiska.

Jag har aldrig – och jag menar aldrig – kallat mig antifeminist. Tvärtom har jag försvarat feminismens rätt att existera, som en ideologi bland många. Av alla de som idag kritiserar svensk feminism är det en väldigt liten andel som kallar sig anti-feminister, och andelen har aldrig varit speciellt stor.

Sedan är det helt förutsägbart att Laestadius Larsson som mediefeminist använder sig av ”guilty by association”. Hon är till och med lite snäll här och liknar feministkritiker vid Sverigedemokraterna – och inte vid Breivik – som de mer extrema mediefeministerna gör.

Extremism är ju inte särskilt ovanligt bland mediefeministerna, med tanke på att flera av dem hyllar Valerie Solanas bok S.C.U.M. (Society For Cutting Up Men) Manifesto.

laestadius_larsson

Laestadius Larsson fortsätter sedan med följande passage:

Feminismrevisionisternas käpphäst är att feminismen har gått för långt, att det numera i de allra flesta avseenden inte är kvinnorna som är diskriminerade, utan männen.

Att kalla någon för revisionist när det gäller en historisk företeelse för tankarna till de revisionister som vill förneka förintelsen. Jag får alltså delvis ta tillbaka mitt påstående om att Laestadius Larsson är snäll i sitt ”guilty by association”. Hon står sig faktiskt riktigt bra i konkurrens med sina mediefeministiska kollegor.

Och vi får väl ha viss förståelse för att hon inte vill hamna på efterkälken i den interna konkurrensen om vem som kan gå till attack på det hårdaste och mest osakliga sättet.

Vad gäller påståendet om att män skulle vara diskriminerade så är sanningen att de som jobbar för lika spelregler helt enkelt vill att lagen ska vara könsneutral. Lika för båda könen. Det är den inte idag, och det är ett problem. Om Laestadius Larsson visste detta kanske hon skulle vara mindre kaxig i sina påståenden.

Vidare i texten:

De förfasar sig över statsfeminism, ett styrelseskick som enligt dem råder i Sverige i dag och i hemlighet leds av ett gäng radikalfeministiska genusvetare som skaffat sig otillbörliga resurser på andra viktigare forskningsområdens bekostnad.

Det är väl tur att någon förfasar sig över statsfeminismen, som är ett oerhört obalanserat sätt att bedriva jämställdhetsarbete, där man bara bryr sig om kvinnofrågor och osynliggör mansfrågor.

Statsfeminismens existens är även ytterst lätt att påvisa, med tanke på att alla regeringsdokument är tillgängliga för allmänheten och numera ligger online. Men om Laestadius Larsson ska veta detta måste hon ju göra lite research och det är väl för mycket begärt, precis som när det gäller lagstiftningen.

Ett tips till henne är att börja med att läsa på hos Mansnätverkets översikt och därefter plöja lite statliga jämställdhetsdokument på egen hand.

Sedan bjuds vi på en ren fabrikation:

Feminismrevisionisterna vill få det till att vi har jämställdister och inte feminister att tacka för reformer som kvinnlig rösträtt.

Vem har hävdat detta? Någonsin?

Slutligen kommer Laestadius Larssons stora missförstånd:

Det var med andra ord feministerna som skapade begreppet jämställdhet – att kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter, både formellt och informellt. Och det kämpar vi för än i dag.

Nej, dagens starkaste feministiska falang i Sverige kämpar inte för lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter mellan könen. Den kämpar för kvantitativ jämställdhet, det vill säga att kvinnor och män ska vara lika representerade på alla maktpositioner och egentligen på alla arbetsplatser, oberoende av vad män och kvinnor egentligen vill i sina liv.

Om feminismen bara kämpade för kvinnors och mäns lika rättigheter och skyldigheter skulle den stött på ytterst lite kritik.

Slutligen är det intressant att notera att Laestadius Larsson liknar mig och andra vid Don Quijote – samtidigt som hon använder sig av en hel krönika för att attackera och förlöjliga oss.

Om vi var så ofarliga, så klumpiga och så fel ute som Don Quijote, så hade hon inte slösat en sekund på oss.

(Tack för tipset om artikeln, Erik!)

 

69 kommentarer på “Anna Laestadius Larsson känner sig hotad”

  1. Lorem Ipsum skriver:

    Sanning är inte feministernas paradgren. Det visas med all önskvärd tydlighet i hennes krönika.

    Varför är sanningen så skrämmande? Är det så att sanningen är det ljus som lyser upp rummet de befinner sig i?

    Ingen kan för egen kraft mörklägga ett rum utan att ta bort ljuset och sanningen.

  2. Calle skriver:

    Tycker en hel del empiriska data pekar på att ”kvantitativ jämställdhet” innebär *minst* 50% kvinnor (ju fler desto jämställdare).

  3. Lavazza skriver:

    En bra artikel från min favorit bland manosphere-bloggar:

    ”But the completeness of feminism’s victory is also its core problem. They control all of the institutions, but we are still here. Millions of men and women still haven’t accepted the mantra of feminism. Despite all of their efforts and having all levers of state and society available to them, the glorious new breed of woman they envisioned hasn’t come to be. And she won’t come to be. What more can feminists try except more of the same?”

    http://dalrock.wordpress.com/2011/09/20/nothing-is-more-subversive-than-the-truth/#comment-15228

  4. Sten Sture skriver:

    ALL var den direkta anledningen till att jag sade upp prenumerationen på SvD.
    Åtminstone var det droppen som fick bägaren att rinna över.
    Det fanns mycket att reta sig på ur jämställdistisk synpunkt, inte minst på sportsidorna där Ola Billger är en katastrof, men ALL var alltid värst! Vecka ut och vecka in. En ren manshatare!
    När jag tänker närmare på det stod jag ut med mer misandri från kultursidorna än övriga delar av tidningen, nästan som att man räknar med att kulturknuttarna är vänstervridna/radikalfeminister.
    Blev förra helgen uppmärksammad på att SvD:s motorjournalist Jonas Fröberg är anhängare av ”könsmaktsteorin” då han hänvisade till den denna helt obevisade hypotes för att förklara varför somliga kvinnor ställer upp på fotografering i samband med fräna bilar.

    Kort sagt, vad jag vill säga är att det inte finns några områden som inte infiltrerats av feminism/radikalfeminism.
    Det tycks finnas enstaka andningshål i detta annars solida istäcke, (läs Corren),. Vi bör uppmärksamma de positiva inslag som trots den rådande pk- hegemonin som finns.

  5. leifer skriver:

    Pelle

    ”Feminismrevisionisterna vill få det till att vi har jämställdister och inte feminister att tacka för reformer som kvinnlig rösträtt.”

    Som en vän av ordning så var det väl ändå inte ”feminister” som ordnade rösträtt för kvinnor? Mig veterligen fanns inte ens begreppet då och dessutom var det väl även män och ”icke feminister” som var med och drev en kamp om att alla medborgare oavsett kön och klass, ska ha rösträtt.

  6. Backlash skriver:

    Det var väl liberaler och suffragretter som lobbade fram kvinnlig rösträtt? Inte kallade de väl sig feminister? Jag har förvisso inte läst idehistoria på universitetsnivå, men jag undrar vem som egentligen är revisionist? Särskilt med tanke på att manlig rösträtt i Sverige var villkorat med fullgjord värnplikt fram till 1923.

  7. Mörker skriver:

    leifer
    Och bara för att fylla i:
    Allmän rösträtt för kvinnor: 1919
    Allmän rösträtt för män: 1923

  8. Pether skriver:

    allmän rösträtt grundlades då staterna var rädda för socialistiska revolutioner likt den i ryssland, inte på grund av feminister eller något annat.

  9. Pelle Billing skriver:

    leifer,

    Begreppet feminism har funnits sedan mitten på 1800-talet. Och oberoende av vad dessa kvinnor (och män) kallade sig så känns det rimligt att betrakta dem som en del av kvinnorörelsen/feminismen.

    Låt oss komma ihåg att när kvinnorörelsen var ung hade den många fullt legitima krav, och det finns ingen anledning att smutskasta alla dessa personer bara för att dagens mediefeminister är extremister.

  10. Martin skriver:

    Bra skrivet och resonerat, men det heter väl ändå ”GUILT byassociation”?

  11. Martin skriver:

    …by association menar jag alltså

  12. leifer skriver:

    Pelle
    ”Begreppet feminism har funnits sedan mitten på 1800-talet. Och oberoende av vad dessa kvinnor (och män) kallade sig så känns det rimligt att betrakta dem som en del av kvinnorörelsen/feminismen.”

    Hittade lite mer detaljer, slutet 1800-tal verkar vara mer korrekt?.

    http://www.ne.se/feminism

    ”Ordet lanserades som benämning på kvinnosakskamp vid den internationella kvinnokonferensen i Paris 1892″

    ”I Sverige introducerade Frida Stéenhoff termen i föredraget ”Feminismens moral” 1903. Vid denna tid hade feminism inte någon specifik innebörd i Sverige. Det kunde både beteckna en allmänt positiv inställning till förbättrade villkor för kvinnor samt en kvinnopolitisk hållning som inkluderade såväl”

    För mig känns kvinnosakskamp mer känt uttryck och att ordet feminism uppstod först på senare delen av 1900-tal. Det ändrade också ordbetydelse så att det numera i beskrivs som en jämställdhetskamp.

  13. leifer skriver:

    Pelle, vet inte om du sett att NE ordbok ändrat betydelse av ordet feminism rätt nyligen?

    Senaste är denna text mig veterligen (verkar som man måste logga in numera dock)

    ”En rörelse och åskådning bestående av flera olika inriktningar med den gemensamma målsättningen att förändra maktstrukturer knutna till kön. Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva eller förändra diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.”

    Men;

    http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista

    feminism – rörelse för kvinnors jämställdhet med män

    Jäkla skillnad!

    Jag har en NE ordbok i papperformat från 1995, första bandet. Där står

    ”åsiktsriktning som strävar efter att förbättra kvinnans
    ställning i samhället”

    Verkar alltså som stadsfeminsmen spridit sig till vissa ordböcker! Uppenbarligen vill etablisemanget sätta ett likhetstecken mellan feminism och jämställdhet, så att
    jämställdhetsarbetet numera är feministisk.

  14. Pelle Billing skriver:

    Martin,

    Ungefär lika många träffar på Google för båda uttrycken. Båda funkar.

  15. Nils Jungenäs skriver:

    Sluta krypa och buga!

    Vad är problemet med begreppet ”antifeminist”?

    Att jag inte kallar mig antifeminist är av rent pragmatiska och taktiska skäl. Jag är i sak emot (anti) mycket av det feminismen är för. Jag är emot mycket av det feminismen står för. Jag är förvisso för många saker som feminismen också är för, men det förtar inte per definition att man på det hela taget kan vara emot (anti) vad feminismen står för.

    Feminismen i Sverige idag är inte längre jämställdhet. Idag är den svenska feminismen snarare en form av könsfascism.

  16. Roger skriver:

    Att vara EMOT något är inte per definition att vara FÖR något annat. Jämställdist uttrycker mycket tydligare vad jag står för, även om jag eg. aldrig kallat mig för något särskilt; jag hade en period när jag kallade mig postfeminist innan det begreppet kidnappades. Jag gillar inte sätta en etikett på mig själv för det klumpar ihop mig med människor som inte tänker längre än näsan räcker.

    För mig är en antifeminist någon som ständigt attakerar feminism utan att själv komma med motförslag eller fördjupad analys; utan att lyfta fram det positiva (och damma av det) utan bara det negativa, dvs så som feministkritiken såg ut i slutet av 90-talet innan mansrörelsen började organisera sig och mer vettiga och genomtänkta personer började komma till tals. Såsom PB.

    Å andra sidan var ju 90-tals feminismen om möjligt än mer retarderad än vad den är idag; freudianskt tankegods blandades med särartsfeminism, höghus var fallossymboler och tecken på mäns behov att hävda sig själva, sexuell dominans etc.

    Nils:
    Vem är det som kryper och bugar?

  17. Anders skriver:

    Att ni kallas antifeminister är nog för att ni lägger ner mycket tid och ansträngning på att kritisera feminism i allmänhet, lyfta fram namngivna feminister och kritisera dem, klanka ner på initiativ som till exempel Macho-fabriken(se där, det verkar som de bryr sig om män också?) samt i synnerhet beskriva allt ni tycker är fel med feminism istället för att komma med egna lösningar och diskussioner. Om jag bloggar hela dagarna om hur dumt det är med socialism, måste jag då också explicit uttrycka att jag är antisocialist? Blir det inte ganska uppenbart för läsaren vad jag är?
    Att Pelle Billing, den vettigaste av Sveriges två stora feministhatarbloggar bara har 181 följare på Facebook tyder på att den förvirrade rörelse som just nu kallas Jämställdism(när övergav ni maskulinismen?) inte är så jättestor. Att den ändå får uppmärksamhet är troligtvis en blandning av frustration och sorg över att det sitter en grupp män och påstår att de bryr sig om killars svårigheter fast de bara vill prata skit om kvinnor och feminister. Självklart känner en del av landets framstående feminister(de är ganska många) att de vill försvara sig mot jämställdisternas ständigt onyanserade kritik och påhopp? Kommentarsfältet på Genusnytt är ofta värre än tonåringarnas nedsättande kommentarer om kvinnor på Flashback och tyvärr kanske Billing börjar gå samma öde till mötes, klart är dock att detta knappast gagnar er rörelse. Mitt tips är att ni låter feministerna vara och börjar komma med egna konkreta lösningar på hur vi ska öka jämställdheten. Detta ständiga skitsnack om dumma feminister börjar bli tjatigt.

  18. Nils Jungenäs skriver:

    Att vara emot något innebär dock inte inte att man inte KAN ha en egen konstruktiv idé om hur saker och ting bör vara. Om ett rådande missförhållande i samhället är det centrala i en fråga så är det väl inget fel i sig att ur just den aspekten välja ett epitet som belyser just det heller?

    Jag tycker att det andas svensk mesighet, undfallenhet och konflikträdsla att välja bort ett epitet bara av rädsla för just den reaktion som Roger verkar syfta på.

    Jag kan väl vara emot misstag inom vården eller miljöförstöring utan att vara tvungen att presentera ett perfekt och allomfattande svar på åtgärder.
    Jag kan väl vara emot feminismens mansföraktande och odemokratiska konfliktlystna kollektiviseringsmentalitet utan att bli sågad som… ja, vad?

    Vad är problemet med begreppet ”antifeminist”?

    Roger #16
    Jag får be att få återkomma med svar på din fråga när jag fått klart för mig svaret på min egen fråga. Det jag syftar på är min kännsla av att jämställdister tar avstånd från begreppet ”antifeminist” inte för vad det egentligen betyder utan för vad man riskerar att bli betraktad som utifrån vad meningsmotståndares demonisering av begreppet. Man dukar under för meningsmotståndarnas hätska härskartekniker.

  19. leifer skriver:

    Anders #17

    ”Att ni kallas antifeminister ”

    Jag tycker du ska vara försiktig med att prata om ”ni”, jag tycker i såna fall du kan namnge det debattörer du tycker har dessa åsikter du nu klumpar ihop till ett ”ni”. Jag känner inte igen mig i din beskrivning och tar avstånd från ditt inlägg.

    Vad gäller genusnytt håller jag delvis med (jag har därför gått över till att stödja Pelle istället), men samtidigt är feminismens uttalandet även officiellt i media många gånger mycket värre! Ser man inte det så är man blind och det är kanske detta som är feminismens största problem. Trots att den radikaliseras allt mer, och till och med många gånger uttrycker åsikter som inte ens är feministiska, så tiger hela feminism-communityn still för sånt snack. Samtidigt kräver du här alltså att ”vi” ska ta ansvar för allt som sägs i kritik mot feminismen. Logik snälla! Och då har jag ändå faktiskt gått i polemik många gånger mot ”antifeminister” just för att jag tycker vissa förstör en konstruktiv kritik och en formulering av alternativen. Men när ser man ”feminister” kritisera ”feminister”?

  20. Nils Jungenäs skriver:

    Anders #17

    Ditt inlägg däremot är fullt av påståenden som behöver nyanseras.

    Du påstår bl.a. att jämställdisternas diskussioner är ”ständiga onyanserade påhopp”. Om jag ber dig hitta ett onyanserat påhopp hos någon förvirrad galning som kallar sig jämställdist, så kan du ju naturligtvis göra det. Men att på det oerhört onyanserade sättet som du uttrycker dig på, ge sken av att allt som alla jämställdister påstår är onyanserat, DET är onyanserat.

    Att Pelle Billing har 181 fans på Facebook säger ungefär lika mycket om svenskars förakt för statsfeminismen som Feministiskt initiativs röstsiffror i senaste valet säger något om hur gärna vi svenskar öht vill ha jämställdhet i Sverige.

    Åsna!

  21. leifer skriver:

    Nils Jungernäs #20, ”bra rutet”. Det blir ju också konstigt om personer som Pär Ström och Pelle Billing ska anses stå för alla åsikter som uttrycks av folk när man kan kommentera i deras bloggar. Och varför ska man då inte säga samma sak om alla åsikter som uttrycks av anonyma hos feministiska bloggare? Nä det håller inte. Däremot behövs en rimligt god ton, det tjänar alla på. Och jag tycker personligen folkets åsikter i detta är viktiga, även om de uttrycks av anonyma. Sen finns förstås ett problem med ”troll”, och folk som byter nick ofta, inte egentligen tycker det dom skriver etc etc. Men jag tar avstånd från gammelmedias syna på folket och vad dom tycker, dom kallar möjligheten att uttrycka åsikter för ”pissrännan” och annat nedsättande. Dom städar också bort åsikter på ett sätt som inte är i linje med åsiktsfrihet och demokrati. Nåt som man f.ö. kan så hos många feministiska bloggare, dom tar bort obekväma åsikter, stänger av folk på ip-adress nivå och har väldigt låg tolerans många gånger. På Pelle Billings och Pär Ströms bloggar är det istället högt i tak och alla kan säga vad dom tycker i stort sett, och utan att kommentarer raderas eller att folk blir avstängda för det. Däremot får man förstås räkna med mothugg.

  22. AV skriver:

    Anders: Det var mycket halmslöjd på en gång och en generalisering ”ni” om olika personer.

    Orkar bara bemöta en av halmgubbarna:
    ”…klanka ner på initiativ som till exempel Macho-fabriken(se där, det verkar som de bryr sig om män också?)”

    Nej, machofabriken handlar om att dekonstruera mannen och manlighet och skylla på dem att vissa män är missriktat våldsamma. Istället för att vidga begreppet manlighet gör man det fult. Pojkar ska byggas om och anpassa sig till miljön i skolan, så de kommer ur sin ”antipluggkultur”, istället för att ändra skolan efter pojkars behov.

  23. Roger skriver:

    Nils:
    Det räcker för en individ att vare EMOT något för att det helt enkelt är dumt. Som många feministiska idéer, teorier och förslag. Men en rörelse måste ha ett mål, ett syfte, en egen programförklaring som syftar till att lösa de problem som beskrivs.

    Antifeminist, jämställdist, postfeminist etc, är alla termer som beskriver en individs delaktighet i ett större sammanhang, en rörelse för förändring. Det är bara det att antifeminism inte utrycker något annat än ett negativt ställningstagande, dvs MOT feminism; medans jämställdist säger FÖR jämställdhet och postfeminist snarare säger; Feministen har nått alla sina mål, släpp den, hur ska vi gå vidare?

    Anders;
    Maskulinism? Har aldrig varit en vedertagen term, det är väl snarare något FEMINISTER har kallat feministkritiker för att misstänkligöra deras argument slippa diskutera i sak, och istället hänvisa till att det bara handla om ”rädda män som försöker försvara sina manliga privilegier”.

    Det är oerhörd skillnad i dignitet på hur anonyma nonames uttalar sig och etablerade talespersoner;

    Om Gudrun Schyman säger att män som grupp skall betala mer i skatt för att män som grupp ”kostar samhället mer” så är det en sexistisk lögn av betydligt större vikt än att forumbesökaren Fjortis15 skriver att alla feminister är dumma i huvudet.

    GS är en respekterad talesperson för den feministiska rörelsen, Fjortis15 är en ingen och skall därför på intet vis hållas som representativ för mansrörelsen. Mansrörelsen är fortfarande liten, och det är inte många personer du behöver hålla reda på, det borde du klara av; PB har länkat de viktigaste här till höger.

    har du ändå tvivel om vad PB och vågar jag påstå, den svenska mansrörelsen, står för, så kan du läsa hans manifest.

  24. Pelle Billing skriver:

    Jag kan bara tala för mig själv i dessa frågor. Och jag tycker det är ytterst sunt att det finns många olika åsikter om vad man ska kalla sig.

    Antifeminist vill jag inte kalla mig eftersom jag inte förstår poängen. Jag menar ska jag kalla mig anti-sosse eller anti-moderat rent politiskt? Är det inte bättre att säga vad jag tror på istället för vad jag inte tror på?

    Mina grundprinciper står här på bloggen, och det är dessa jag försvarar och dessa jag kan hållas ansvarig för. Varken mer eller mindre.

    Jag har ännu inte bestämt mig om jag ska kalla mig jämställdist. Om jämställdist är liktydigt med lika spelregler och inget annat, så är jag jämställdist. Annars inte.

    Jag duckar inte för någon. Borde vara ganska uppenbart när jag med mitt namn och min integritet går emot Sveriges hela politiska etablissemang. På bloggen, i TV, i radio och i debattartiklar.

    Jag är kritiker av statsfeminismen, av genusvetenskap i sin rådande form, av mediefeminismen. Däremot respekterar jag vissa tredjevågens-feminister. Därav blir begreppet anti-feminist trubbigt och oanvändbart för mig.

  25. Pelle Billing skriver:

    Jag tror jag måste skriva ett blogginlägg om begreppet jämställdist.

  26. Nils Jungenäs skriver:

    Min fråga kvarstår även med Rogers inlägg #23 i beaktande.

    Vad är egentligen problemet med att, som individ i Sverige idag, beteckna sig antifeminist?

    (Tack för svaret Pelle)

    Anders >>

    Väntar med spänning på dina svar och ”förtydliganden”.

  27. Pelle Billing skriver:

    Angående ”maskulinist”: Detta är en term som är felaktig. Om man ska säga något heter det maskulist. I USA kallar sig hyggligt många för ”masculists”. Tyvärr landar många av dem i ett ställningstagande som är lika fel som feminismen.

    Jämställdist är den bästa termen hittills.

    Man kan också prata om mans- och kvinnorörelser, och förhoppningsvis kan båda rörelserna vara jämställdister!

  28. Pelle Billing skriver:

    Nils,

    Problemet med termen antifeminist är att du hela tiden är skyldig att förklara varför du är emot feminismen och varför den är fel.

    En viktig del av lösningen på jämställdhetskrisen i Sverige är att börja hålla statsfeminister och mediefeminister ansvariga för sin ideologi och sina förslag. Det är de som har bevisbördan.

    Men om du presenterar dig som antifeminist har du i princip gjort dig skyldig en lång förklaring. Du kommer även att stöta på argument som att ”men särartsfeminismens tycker ju precis som du!”. Argument som är svåra att argumentera emot.

  29. Nils Jungenäs skriver:

    Pelle #28

    Det är precis det som kan vara gynnsamt. Man lockar till en dialog där man sedan kan dryfta sakfrågorna och reda ut begreppen.

    Jag säger inte att det är rätt eller bra att kalla ”sig” eller mig antifeminist. Det handlar om förhållningssätt i en debatt.

    Det finns mer tanke än du kanske anar bakom mitt ifrågasättande. Vi tar det face to face när tillfälle ges istället. ;-)

  30. Lavazza skriver:

    Vad sägs om ambitionen att kvinnor ska ha lika mycket makt på ”manliga” områden som män har makt på ”kvinnliga” områden?

    Eller att män ska ta lika mycket ansvar på ”kvinnliga” områden som kvinnor tar ansvar på ”manliga” områden.

    Feminism bygger i hög grad på ”the apex fallacy”.

  31. [...] och främst så har hon redan fått svar på tal från Pelle Billing och hans text skriver jag under på. Därmed blir detta svar kortare än det annars skulle vara. [...]

  32. leifer skriver:

    ”Vad är egentligen problemet med att, som individ i Sverige idag, beteckna sig antifeminist?”

    Feminismen sträcker sig över ett stort spektrum av åsikter. Är man emot alla dom, ja då är man emot mycket i jämställdhetsväg. Anti-feminism väcker också tankarna om att man pläderar för ett patriarkalisk samhälle. Det finns då en risk att en sån blogg/organisation drar till sig fel personer. Tyvärr är ju Pär Ström anti-feminist av allt att döma, bl.a. med tanke på vissa texter på t-shirts man kan köpa. För mig hamnar man då fel och framstår som att man inte är för jämställdhet. Många såna kvinnor och män vill heller inte har jämställdhet inom reproduktion, männen tycker det är kvinnans roll och kvinnorna håller med.

  33. Lavazza skriver:

    leifer: Jag är faktiskt för ett patriarkaliskt samhälle. Faktum är att att man inte kan ha en civilisation, i någon vettig mening, utan patriarkat. Kolla in alla regioner, länder och subkulturer där det inte råder patriarkat (just på väg att lämna patriarkat räknas inte) och se om du hittar något som du kan beskriva som en positiv civilisation.

  34. leifer skriver:

    Lavazza

    Ingen vet säkert vad som är möjligt eller långsiktigt hållbart. Jag ser Sverige som matriarkaliskt nu och att de låga barnafödandet beror bl.a. på det. Därför vill jag se att män får samma makt och ansvar som kvinnor inom reproduktionen. För kvinnor handlar det då om att ge upp en del makt och ansvar, men både män och kvinnor kämpar alltså emot en sån utveckling.

    Jag är inte för en patriarkat!

    Jag undrar då vad du har för syn på kvinnor i produktionen. Eller rättare sagt, jag vill nog inte veta… ;)

    Sen blir frågan ännu knepigare om den ska innefatta nån slags mångkultur och hur det ska kunna tillämpas i en nationalstat.

  35. Roger skriver:

    Lavazza:
    Hur definierar du patriarkat? Vad är det du är för?

  36. Lavazza skriver:

    leifer: Jag ser klara samband mellan starka patriarkala strukturer och välfungerande samhällen.Patriarkat är effektiva vad gäller att utnyttja befolkningens resurser och förmågor på bästa sätt. Genom billig energi har trycket på effektivt resursutnyttjande försvagats, vilket har gjort patriarkat mindre populära.

  37. Lavazza skriver:

    Roger: Patriarkat är i dess renodlade form ett system där familjen eller storfamiljen är den minsta samhälleliga enheten och denna leds och ensamt föredträds av den äldste mannen tills denne dör eller frivilligt överlämnar uppgiften till den äldste sonen.

  38. leifer skriver:

    Lavazza

    Om du tror på demokrati och kvinnors rösträtt, så blir det du pratar om en omöjlighet. Eller hur ska du få kvinnor att rösta för ett sånt system? Om nu ens män vill ha det.

    Det är inte heller det som Pelle Billing står för.

  39. Lavazza skriver:

    leifer: Jag är faktiskt mycket tveksam till kvinnors rösträtt. Kvinnor bidrar inte tillräckligt till samhället, och har inte ett tillräckligt ansvar för samhället, för att kunna använda sin rösträtt på ett ansvarsfullt sätt. Vi ser också en åtminstone begynnande polarisering mellan hur unga män och unga kvinnor röstar, där män försöker skydda sig mot andra väljares val (liten stat) och kvinnor försöker få ut så mycket som möjligt (stor stat).

  40. Roger skriver:

    Lavazza;
    Det är en obehaglig könssyn du för fram här. Om du inte är för jämställdhet så är det svårt att förstå vad du får ut av att frekventera en blogg vars högsta syfte är just att verka för jämställdhet; dvs motsatsen till vad du verkar önska dig. Vad gör du här?

  41. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Det låter som du borrat ner dig lite för djupt i den ultrakonservativa falangen av den amerikanska mansrörelsen. Denna falang hamnar i en liknande fälla som radikalfeministerna, men åt andra hållet.

    Tyvärr finns det ett tydlig drag i delar av den amerikanska MRA-rörelsen att man glidit över från att vara jämställdister till att bli radikalmaskulister. Personer jag tidigare hade stor respekt för och regelbunden kontakt med har jag fått bryta med.

    Det skulle vara mycket tråkigt att få se dig gå samma väg Lavazza för du har kommit med många bra kommentarer här på bloggen, och har uppenbarligen en god analytisk förmåga.

    Skribenter som Devlin är briljanta på många sätt, men insprängt i deras analyser finns rena åsikter som egentligen inte är en följd av själva analysen.

    Att situationen är problematisk idag betyder inte att lösningen är att gå bakåt i tiden. Att gå bakåt har en lockelse, för vi vet att det funnits och fungerat. Att våga blicka framåt och hitta helt nya lösningar är mer skrämmande men det är det vi måste göra, som jag ser det.

  42. Lavazza skriver:

    Pelle: Det är förstås en möjlighet. Men jag ser det som en hypotes som är värd att reflektera över. Jag observerar vilka argument som framförs och hur de bemöts. För tillfället ser jag inga argument för varför kvinnlig rösträtt är en alltigenom god idé, utan problem för samhällets långsiktiga fortbestånd. Det finns många konkurrerande principer och värden i en demokrati; jag minns någon form av triangel från en statsvetenskaplig artikel.

    Jag antar att vi kan enas om att det är viktigt för ett samhälle att de som bidrar mest eller kan bidra mest ges positiva incitament för att delta i samhället, istället för att gå i inre eller yttre exil, eller våldsamt revoltera. Den arabiska våren kan väl sägas vara ett exempel på vad som händer när så inte sker.

  43. Lavazza skriver:

    En googling på demokrati triangel statskunskap gav detta:

    ”Som analysram utgår jag från den norske statsvetaren Jon Elsters s.k.
    trehörnsdilemma, som kan sägas beskriva de motstridiga krav som vi ställer på ett samhällsskick.Trehörnsdilemmat brukar bildligt beskrivas som en liksidig triangel där hörnen utgörs av begreppen demokrati, konstitutionalism och effektivitet. Demokrati innebär enligt Elster majoritetsstyre med allmän och lika rösträtt. Konstitutionalism syftar till att på olika sätt begränsa majoritetsbeslut. Med effektivitet avses slutligen nödvändigheten att statsorganen fungerar och kan verkställa beslut. Inget av dessa krav kan maximeras eftersom de i viss utsträckning motverkar varandra.”

    http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1330762&fileOId=1330763

    Kvinnlig rösträtt ställer till problem vad gäller konstitutionalism och effektivitet.

  44. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Vilka problem ställer kvinnlig rösträtt till, som du ser det? Röstar de fel? Vad gör de egentligen för att förtjäna att få sin rösträtt ifråntagen?

  45. Lavazza skriver:

    Kvinnor har stort inflytande i förhållande till vad de kan och vill bidra till det allmänna. Det är viktigt att de som ska göra jobbet också är med i båten.

    ”Elmer’s Law :

    Women are competing for jobs but are not creating them. Other than providing a mass market for their vanity products, they are not forging new industries or technologies. They are marginalizing that small percentage of men who passionately innovate, destroy, and create ideas and take the risks to drive them to actualization

    Though men shank me and insult me, only men provide me with opportunity. Women can only insult me and deprive me of opportunity. Only men, and only a small fraction of them, take the risks that create industry and opportunity. Women can only serve as mere functionaries in man-created structures. When an organization becomes feminized, priority shifts from efficient and profitable production of goods and services to development of labyrinthine rules for the comfort and security of women. Ossification and organizational death are inevitable.”

    http://www.the-spearhead.com/2011/09/08/man-sues-university-over-feminist-indoctrination/

  46. Nils Jungenäs skriver:

    Lavazza

    Sluta svammla!
    Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.

    Kan du vara snäll att förklara varför du tycker att det inte är en självklarhet att alla myndiga medborgare, oavsett kön, ska ha rösträtt!

  47. Anders skriver:

    (Inte samme Anders som ovan)

    Ojoj… det jobbiga i ”jämställdist”-sammanhang är att hela svenska debatten är så polariserad. Det finns extremer åt båda hållen. Och det som då händer är förstås att debattörer sällan bemöter den faktiska kritiken utan associerar alla meningsmotståndare med de mest extrema och angriper denna extrem istället för vad kritiken egentligen handlade om. Halmdocke-metoden. Typ att alla som har invändningar mot radikalfeminismen tänker som Breivik, eller åtminstone som ultrakonservativa amerikaner.

    Jag uppskattar att Pelle inte går i ”extremistfällan” utan stretar på med stor integritet.

  48. leifer skriver:

    Pelle och Lavazza

    Var en nyhet idag i SVD (finns även i Metro). Handlar om att Sverige kommer ha fler män än kvinnor från 2015 och att det är en brytpunkt i historien. Det betyder alltså att fler kvinnor kunnat rösta än män, och det ger då ett intressant perspektiv på vilket samhälle vi har och vem som bär ansvar för det könsmässigt. Ger en annan bild än det feminister lyfter eller hur?

    I övrigt gjorde artikeln mig förbannad då nån kvinnlig psykolog beskriver det att män fått det bättre på kvinnors bekostnad och att vi lever i ett patriarkat.

  49. leifer skriver:

    Pelle

    Nu är jag bezzerwisser men jag har pratat förut om risken med att prata för alla män och att då få stöd men av fel skäl (detta ser man mer av på genusnytt). Men också att vara för snäll med kvinnor på såna här bloggar (positiv särbehandling). Ex kvinnor som egentligen också tänker ”patriarkaliskt”/feministiskt och vill att kvinnor ska vara vårdnadshavare no1.

  50. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Tack för citatet. Här är mina kommentarer till det.

    Elmer’s Law :

    ”Women are competing for jobs but are not creating them.”

    Finns det bevis för detta? Min egen syster är entreprenör och har startat ett bolag som säljer lakan från scratch. Redan andra året en god profit. Redan nu anställer hon agenter för sin produkt.

    ”They are marginalizing that small percentage of men who passionately innovate, destroy, and create ideas and take the risks to drive them to actualization”

    Va?! Min uppfattning är att män som lyckas innovera blir populära bland kvinnor.

    ”Only men, and only a small fraction of them, take the risks that create industry and opportunity.”

    Jag håller med om att fler män än kvinnor tar risker för att skapa nya industrier och nya företag. Men som det sägs här är det ändå bara en liten del av männen. Varför ska då alla män ha rösträtt? Blir jag mer innovativ bara för att det finns andra personer med penisar som är nyskapande? Detta är samma kollektiva fälla som radikalfeminismen!

    ”Women can only serve as mere functionaries in man-created structures.”

    Jag håller med om att män oftare skapar nya strukturer. Till exempel är det män som bygger hus. Samtidigt är det kvinnor som dekorerar hus och gör dem trevliga. Vilket är något som åtminstone jag uppskattar och inte vill förringa.
    Jag tycker det är för jävligt att män inte längre uppskattas för sin insats, i media och av politiker. Misandrin måste stoppas. Men detta är ingen ursäkt för att själv bli misogyn och förringa kvinnors insats.

    Barnafödande, barnuppfostran, lära barn tala, matlagning, ta hand om hemmet, osv är jätteviktiga insatser. En förlängning av denna kvinnliga sfär finns bland sjuksköterskor och liknande yrken. Är dessa insatser lika med noll? Ska kvinnor inte få rösta när de tar hand om så mycket av de mjuka värden som verkligen behövs i samhället?

    ”When an organization becomes feminized, priority shifts from efficient and profitable production of goods and services to development of labyrinthine rules for the comfort and security of women. Ossification and organizational death are inevitable.”

    Detta låter som ett väldigt stor antagande. Var finns studierna kring detta?

  51. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Radikalfeminismen, statsfeminismen och mediefeminismen må ha förringat mäns oändligt stora betydelse för vårt välstånd.

    Men radikalmaskulister i USA förringar alla de värden som kvinnor tillför samhället. Det är lika oacceptabelt.

    Visst ska vi sätta stopp för ojämställda lagar och misandrin, men att svartmåla kvinnor som kollektiv är inte lösningen.

  52. Lavazza skriver:

    Nils Jungenäs: Jag tycker att det fanns goda skäl för de tidigare begränsningarna också: Rösträtt efter skattebetalning och/eller bidrag till landets försvar. Det handlar om en balansgång där det gäller att se till att de som är nettobetalare också har några incitament, så att de inte lämnar systemet, gör revolt eller mer och mer beter sig som nettobidragstagarna.

  53. Nils Jungenäs skriver:

    Lavazza #43 & #53

    Du säger att du inte ser några Argument för att kvinnlig rösträtt skulle vara en alltigenom god idé. Vad menar du? Är det inte en alltigenom god idé att männen heller ska ha rösträtt, eller på vilket sätt spelar könet roll?

    Kan du vara snäll och svara på frågan.

  54. Lavazza skriver:

    NJ: Jag har ju redan skrivit att det finns flera krav på en demokrati och att dessa ibland går emot varandra. Att de människor som bidrar mest (oftast män) har samma röst som de som bidrar minst (oftast kvinnor) gör att de som bidrar mest känner sig mindre investerade i demokratin, vilket medför en risk att de gör revolt, lämnar landet eller anpassar sitt beteende till att bete sig som de som bidrar minst. Det medför också en risk att eliten använder sig av nettobidragstagarna som valboskap på nettobetalarnas bekostnad (eller för att dra på skattebetalarna skulder för att skapa inkomster för eliten), vilket kan fungera ett tag men vilket på sikt är välfärdsfördärvande.

  55. Lavazza skriver:

    Pär Ström talar om genustacket. Varför ska kvinnor tacka män för att de gjort något? Alla har en röst och ”vi” har tillsammans bestämt vad olika människor ska ha för rättigheter och skyldigheter (även när detta innebär att främst män har skyldigheter och främst kvinnor har rättigheter). På samma sätt finns det ingen anledning att kritisera misandri. Misandri är något vi tillsammans har beslutat om.

  56. Lavazza skriver:

    Medborgare X verkar vara inne i samma tankespår som jag.

    http://medborgarperspektiv.wordpress.com/

  57. Pelle Billing skriver:

    ”På samma sätt finns det ingen anledning att kritisera misandri. Misandri är något vi tillsammans har beslutat om.”

    Låter lite deterministiskt i mina öron. Politiska beslut och mediala inriktningar ompröva ju ständigt. Misandrin fanns inte i media för 50 år sedan, idag finns den och om 50 år kan den mycket väl vara borta igen.

  58. Pelle Billing skriver:

    ”Att de människor som bidrar mest (oftast män) har samma röst som de som bidrar minst (oftast kvinnor) gör att de som bidrar mest känner sig mindre investerade i demokratin, vilket medför en risk att de gör revolt, lämnar landet eller anpassar sitt beteende till att bete sig som de som bidrar minst.”

    På vilket sätt bidrar kvinnor mindre än män? Båda könen arbetar lika många timmar i veckan enligt SCB:s tidsanvändningsundersökning.

    Att de som förvärvsarbetar mest och kanske även tjänar mest kan få smaka på ”demokratins förtryck” är en uppenbar risk. Samtidigt får ju ett land leva med att dessa individer flyttar sina pengar utomlands om man försöker skatta bort allt för dem. I Sverige har vi fått en naturlig korrigering med en borgerlig regering efter många år med extremt höga skatter. Numera är förmögenhetsskatten, arvsskatten och gåvoskatten borttagen. Inkomstskatten har sänkts betydligt för de som arbetar och nu sänks även restaurangmomsen.

  59. Lavazza skriver:

    Pelle: Min poäng är att om man inte har några konstitutionella spärrar mot majoritetens diktatur, så blir det som (den röstberättigade) majoriteten beslutar under varje enskild tidsperiod alltid rätt, oavsett vad detta innebär för minoriteten.

  60. Roger skriver:

    Vi lever i en representativ demokrati; istället för att rösta på enskilda frågor röstar vi på partier, dvs paket vars innehåll vi till större eller mindre grad inte håller med om. Det är så illa att många röstar på X, inte för att X särskilt bra representerar deras åsikter utan för att alternativ Y är så mycket värre.

    När vi har ett så trubbigt instrument, i ett samhälle där informationen inte är fri (dvs media ofta vinklar och utelämnar) och där partier inte håller vad de lovar, inte ens i de frågor de går på val i; då är det lite långsökt att säga att något är ”rätt” bara för att det är framröstat.

    Du verkar föra fram att institutioner, myndigheter, företag etc, bara är tomma speglar av folks vilja och att de inte har en egen agenda. Jag håller inte med, tvärtom anser jag att just dessa företeelser i samhället har både egan agendor och oerhört mycket inflytande i det offentliga utrymmet; vilket skapar en diskrepans mellan vad folk egentligen vill ha och vad folk faktiskt får. Skit beksrivet som lyx, är fortfarande skit, även om en del blir lurade.

    Eller med andra ord, det går inte att säga att ”vi har det samhälle vi förtjänar” av den enkla anledningen att vi lever i en imperfekt demokrati; att ens kalla det för demokrati är att vrida lite på sanningen.

    Vi, befolkningen, är inte i en sits där vi kan fatta informerade val och påverkar vår situation, inte minst beroende på det jag redan nämnt:

    1. Otillräcklig information
    2. Falsk information
    3. Otillbörlig påverkan från institutioner med konsensusmakt (i sin renaste form; propaganda)
    4. Politiskt system om inte tillåter oss att rösta i sakfrågor.
    5. Avstånd till makten och att beslut fattas över vårt huvud.

    Ett tydligt exempel är individualiserad föräldrarförsäkring som INTE har ett folkligt stöd men som ständigt är på tapeten att röstas igenom.

  61. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    ”Min poäng är att om man inte har några konstitutionella spärrar mot majoritetens diktatur, så blir det som (den röstberättigade) majoriteten beslutar under varje enskild tidsperiod alltid rätt, oavsett vad detta innebär för minoriteten.”

    Visst, så är det.
    Samtidigt har vi inget bättre system.

    Styrelseskicken har alltid utvecklats genom historien:
    – anarki
    – stamsamhälle med hövding
    – feodalism (inte så mkt i Sverige, men ändå)
    – monarki
    – representativ demokrati

    Det är ingen naturlag att representativ demokrati alltid kommer att finnas eller vara bäst. Men när jag tittar bakåt ser jag inget som är bättre.

  62. Lavazza skriver:

    Pelle Billing: Jag tycker nog att konstitutionalism och effektivitet ingår i en demokrati också. Det vi diskuterar är vad som är rätt balans och vad som är aktuella och potentiella följder av fel balans.

  63. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Visst, rätt balans är viktig.

    Själv tycker jag det gått hyggligt bra för Sverige sedan kvinnorna och de mindre välbeställda männen fått rösträtt.
    Jag ser det även som ett tecken på kloka väljare att man valt Alliansen två val i rad, med tanke på att skattetrycket blivit för högt.
    I en folkomröstning avstod vi från euron vilket idag framstår som ytterst klarsynt.

    Jag har väl bara svårt att föreställa mig vilka beslut som skulle se annorlunda ut ifall vi begränsade rösträtten.

    Vad skulle du vilja se för annorlunda beslut? Och tror du att en mindre väljargrupp skulle kunna implementera detta?

  64. Pelle Billing skriver:

    Själv tycker jag att svensk arbetsrätt är hämmande för arbetsmarknaden men även detta börjar nu uppmärksammas av t ex Centern. Så demokratin är inte blind eller döv, den är bara lite långsam ibland.

  65. Lavazza skriver:

    Pelle Billing: Jo, det är möjligt att det även bland dem som bidrar minst finns en medvetenhet om att de som bidrar mest måste vara med i båten och att det avspeglar sig i röstandet eller att politiker som valts på en viss plattform frångår denna på grund av att de privat men inte offentligt inser att det är viktigt att inte krympa den välfärdsskapande basen. Jag brukar dock inte se sådana insikter i diskussioner med vanliga kvinnor, inte ens bland de mest intelligenta.

  66. Pelle Billing skriver:

    Lavazza,

    Min erfarenhet är att det handlar mer om blockpolitik än om kön. Högern pratar om dynamiska effekter och att entreprenörer måste ha enkla regler och rimliga skatter om de ska stanna i landet. Vänstern betonar istället att alla måste få del av kakan, och att alla behöver sjukvård, osv.

    Ingen sida har rätt eller fel som jag ser det, det handlar bara om rätt balans. För högt skattetryck stryper innovation och företagande. För lågt skattetryck skapar motsättningar mellan grupper och risk för social oro.

    Visst är det fler män än kvinnor som röstar höger men det är ingen enorm skillnad.

  67. [...] Numera har tonen förändrats, och attackerna mot mig, Pär Ström och andra sker helt öppet i media. [...]

  68. PeterO skriver:

    Ordet statsfeminism är för övrigt inte ett begrepp som myntats av kritiker av feminismen.

    http://umu.diva-portal.org/smash/get/diva2:144456/FULLTEXT01

Google